Katarina Pettersson

Lite skadeglädje känner jag allt, hihi. Men jag tycker faktiskt synd om Barcelona, det är inte bara att de får oavgjort i en match som de egentligen borde vunnit, en match när de är det bättre laget, utan det är extra bittert eftersom bakåtmålet kommer i den sista övertidsminuten och verkligen studsar Ossasunas väg. Kan man ha mer otur?, bollen tar på försvararen studsar på Valdes och in i mål, stackars, stackars Barcelona.

Jaha då är det ett poäng som skiljer dem åt då. Jag hoppas verkligen (såklart) att Real Madrid vinner ligan i år men Champions League-titeln skulle sitta ännu bättre faktiskt (om man nu får välja menar jag). Om inte RM vinner ligan skulle det vara roligt om sevilla gjorde det. Alla har pratat så mycket om det två helt överlägsna lagen i ligan, det finns inget hot bla bla bla. Lite roligt skulle det va och jag har alltid tyckt bra om Sevilla, de verkar dessutom vara i riktigt bra form i år.

Tihi, nu är jag glad. Jag kan lova att jag var arg, riktigt riktigt arg ett tag. På domaren mest. Jag tycker inte man ska klaga eller skylla på domarna. Jag brukar inte heller göra det som spelare eller tränare, vilket jag tycker är det viktigaste. Men som brevidsittande supporter har jag ofta svårt för att ignorera domslut osv. Jag skriker en hel del saker som inte låter särskilt trevliga och kan vara riktigt barnsligt irriterad på just domaren. Som supporter tycker jag att det är iaf lite okej även om jag också då försöker lägga lite band på mig.
Real inledde inte matchen helt övertygande utan såg lite velande ut, det gjorde domaren också. Jag störde mig på att han tycktes blåsa lite väl lätt för bara det ena laget, medan efterslängar och annat ignorerades åt hållet. Droppen som fick bägaren att rinna över var när han helt oväntat och felaktigt (i mina ögon) ger Albiol rött kort efter knappa halvtimmen. Antagligen ser han det väl som en frilägesutvisning men på vilken planet kan man kalla det där ett friläge. Soldado (som är ett praktexempel på en spelare som inte lyckas i Real men fungerar bättre i ett lag med mindre press) och Albiol drar i varandras tröjor när det kommer en höjdboll. Soldado faller precis utanför straffområdet och jag kan hålla med om att Albiol är den som tänjer på gränsen lite mer och därför är en frispark inte helt fel i det läget. Men rött kort, hallå!!! Åh vad arg jag var då, åh vad jag skrek och oj vad jag fortfarande blir upprörd över att tänka på det. Nu kanske jag i efterhand borde vara glad över det för Real vinner matchen, vem vet kanske är det tack vare utvisningen. Men nej jag kan inte släppa aggressionen känner jag. Självklart är alla domslut upp till var och en, eller jag menar att alla kan ha egna åsikter om varje situation, och alla människor kan göra misstag. Så alltså ska jag vara storsint och släppa det.

En kommentar från den så vanligt ovetandes Robert Perlskog, oj vilket personangrepp (förlåt), som jag stör mig på är att han sa att "svackan" (han uttryckte det en aning annorlunda) kunde sammanfattas i ett namn, C. Ronaldo. Det håller jag verkligen inte med om, visst hade han varit med i matcherna skulle de sannolikt slutat annorlunda men det är faktiskt inte bara han som har varit borta. Lass har nog missat iaf två av matcherna som inte slutat i vinst. Pepe den senaste och ligamatchen som slutate 0-0 saknades Benzema Higuain och Nistelrooy (tre anfallare i samma match).

Positivt idag var moralen. De kämpade och slet och förtjänade verkligen vinsten idag. Lass sprang om möjligt ännu mer och snabbare än han brukar. Ramos fick gå in som mittback vid utvisningen och gjorde det exemplariskt, kan man inte duplicera honom och ha honom både som högerback och mittback? Higuain kom som sagt tillbaka från skada och såg till en början lite tvekande ut men sen visar han ju verkligen sin kyla och klass när han får läge för det. Casillas var återigen sitt vanliga jag, tryggheten själv.

En sak som gör mig frustrerad och förvånad är att ett topplag kan vara så fruktansvärt dålig på en sak och att de inte efter veckor, månader, år lyckas korrigera det. Jag pratar om markeringsjobb vid hörnor och frisparkar, det är i Reals fall verkligen under all kritik.

Sen slutligen innan jag ska ägna all fokus åt en god kladdkaka och Barcelonas match vill jag bara lyfta en fråga:

Beror Ramos måltorka på sin egen utveckling eller avsaknaden av en viss känslig inläggs/frisparksfot?
Förut var han relativt målfarlig men han känns inte alls lika het längre i den offensiva boxen. Kan det bero på att Beckham inte längre slår de underbara passarna till honom eller har han helt enkelt tappat lite i främst huvudspelet?

Jag hade nästan glömt hur kul det kan vara att titta på när Sverige spelar handboll. Nu missade jag tyvärr de första 25 min men det var iaf 35 min av spänning, glädje, frustration, ilska, och lycka. Riktigt bra underhållning alltså, extra bra blir det ju eftersom jag håller starkt på ett av lagen men en handbollsnörd som är helt neutral till dessa två lag hade också fått ordentligt med underhållning.
Sverige gjorde tydligen en bra halvlek först, enligt kommentatorerna iaf och jag kunde bara instämma de sista fem minuterna och om man såg till resultatet. I andra kom det däremot en rejäl dipp där allt Tyskland ville i anfallet gick i uppfyllelse. Sverige fick dessutom några tveksamma och olägliga utvisningar som kändes väldigt avgörande. Men det var kanske precis vad som behövdes för att det sista lilla kämparglödet skulle tändas. Tyskland ledde med två och hade bollen, vi fick en utvisning. När Lennartsson kom in efter två minuter gjorde han kvitteringsmålet. Jag tror det var anfallet efter som Tobias karlsson fick en tvåa (rättvis sådan) och plötsligt så leder Sverige med två bollar. Visserligen ska man väl skylla lite av det på Tyskland men det var också Sverige som spelade riktigt aggresivt och bra försvar just då.
Slutminuterna blir ju spännande värre, så nervkittlande blir det verkligen sällan i fotbollsmatcher. Slutminuterna av senaste Sverige-Ungern tillexempel skulle många säkert kalla riktigt spännande men det är inte alls med samma intensitet som det blir i en handbollsmatch. I idrottens värld är det verkligen små detaljer som kan vara helt avgörande och när det handlar om bollsport och lagsport undrar jag om det inte är täta handbollsmatcher som är allra värst när det handlar om helt avgörande lägen och smådetaljer.
Det ställs ju lite på sin spets när tyskt friläge räddas och svensk straff tilldöms i loppet av de sista vaddå?, fem sekundrarna. Nu är det ju synd att inte Sverige kan göra mål på straff så att det slutar oavgjort men så väldigt tråkigt känns det faktiskt inte. Å positivt är det ju att straffarna iaf ser bättre ut nu än i de två senaste mästerskapen.

Lukas Karlsson hade show i anfallet och Källman hade det i försvaret. Tycker att hans armar påminner lite om Tones faktiskt :-)




Som om inte det var nog ska jag få se fotboll också om bara några timmar, blir livet bättre än så här? Vi kan ju hoppas att det blir underhållning även när det handlar om fotbollen men jag är orolig att det inte blir det. Fast det är iaf några fler tillbaka från skador nu och Lass spelar troligtvis, jag håller iaf tummarna.

Då har man sålt sin första lägenhet då vad det verkar, jag ska inte ta ut någon seger i förskott för än är inga papper skrivna och pengar insatta. Men det låter ju väldigt positivt, kanske borde jag blivit mäklare istället? Nej jag trivs finfint som förskollärare men extraknäcka en kväll som mäklare var inte helt fel.

Det problematiskta blir väl de månader jag blir bostadslös men det är ett problem jag får ta tag i senare. Ska väl kanske höra med min kära mor redan nu om jag får sova på hennes soffa i några månader.

Jag har haft så osannolikt mycket tur när det gäller den här lägenheten, hoppas bara att det går i lås nu :-)

Nu sitter jag här i en lägenhet som inte riktigt känns som min, den är alldeles för fin för det. Jag är lite nervös faktiskt, å nu var det dags!

Att jag inte på något sätt menar att förringa dåtidens fantastiska handbollsspelare. Självklart var det mycket tack vare de fantastiska spelare vi hade i lanslaget som gjorde att vi kunde vinna några medaljer över huvudtaget.

Och när jag skriver vi så menar jag verkligen vi ;-)

Mitt tips till Pelligrini (och alla andra tränare och ledare) är att hämta inspiration från Bengan. För några år sedan var jag på en föreläsning som han höll (har nog varit på två förresten) och jag har läst en bok som han skrivit. Det är ingen slump eller tur att det gick som det gick för Sveriges landslag när han var coach. Jag har alltid varit övertygad om att lagsammanhållning och glädje är bland det viktigaste för att man ska nå riktigt bra resultat.
Visst behöver man stjärnor och kunskap för att vinna de riktigt svåra matcherna men oftast kommer det av farten när väl tryggheten och glädjen finns i gruppen. Självklart kan man ha sån tur att en trupp fungerar alldeles utmärkt ihop och har kul tillsammans men oftast behövs medveten satsning på detta område.
De absolut bästa klasserna jag gick i på lärarhögskolan var de två där drama ingick (då menar jag absolut inte bara teater, drama är så mycket mer). Sista kursen jag gick var tio veckor och handlade i stort sett bara om självkänsla, självförtroende och gruppdynamik. Det är nog härifrån jag har flest bra minnen och absolut mest positiva tankar om mina gruppmedlemmar. Redan efter två tillfällen visste jag mer om gruppen och dess deltagare än jag visste om de gruppmedlemar jag gått med i ett år på en mer teoretisk och traditionell utbildning. Det var i den gruppen jag kände trygghet nog att kunna gå ut ur min vardagszon och verkligen på riktigt utmana mig själv och därigenom också utvecklas.
De flesta inom handbollsvärlden har säkert sett massa tvklipp på galna upptåg herrlandslaget i handboll gjorde under Bengans tid. Jag är säker på att de inte hade tagit lika många medaljer om inte upptågen funnits med. Undrar om Real Madrid gör något annat än spelar fotboll tillsammans. Kanske ska jag ringa till Raul och tipsa honom, för av någon anledning tror jag inte någon av dem andra skulle ta mig på allvar. Kanske skulle de rentav kunna spela bra fotboll om de bowlade tillsammans en kväll, eller gör som herrlandslaget nu och har en egen fototävling inom laget.

"Denna gång har landslagsspelarna samlats i en fototävling. Du är dommaren. Det finns sju positioner i handboll. Varje position bildar ett konstnärskollektiv. Varje kollektiv har skickat in en bild. Bildens uppgift är att skildra “Vi har makten att vinna”. Tolkningsutrymmet är obegränsat. Endast förmågan, fantasin och modet sätter gränser." (taget från Henrik Johnssons blogg)

gjorde att jag fick chansen att se Sverige-Danmark. Åh vad jag saknar Bengan-eran och alla supermatcher man fick se. Nu när Ola och Staffan är förbundskaptener tycker jag att lite av den magiska känslan är tillbaka. Även om inte Sverige vann idag så var det kul att se dem spela. Speciellt kul var det att se Doder, Lukas Karlsson och även högerkanten Ekberg. Jag tycker att försvarsspelet var bra, mycket bra ibland även om det också var stunder där Danmarks vackra anfallsspel smulade sönder motståndet. Framåt finns det en del mer att önska tycker jag, vi hade ingen på v9 som tog för sig, är Larholm tillbaka till det stora mästerskapet i januari? Det skulle nog behövas tycker jag. Måste även ge Arrhenius lite cred för att han har blivit starkare i anfallet.

Kul var det iaf att se dem spela!

Självklart var den känslan väldigt kortvarig och jag förstod mitt i känslan att den var fruktansvärt överdriven och löjlig. (jag har ju tidigare nämnt hur pinsamt liten jag blir när jag blir sjuk) Jag mådde dåligt igår när jag vaknade och funderade ett tag på om jag skulle stanna hemma men jag har ju precis varit sjuk och det kändes löjligt att stanna hemma för illamående som jag dessutom tyckte skulle gå över. Jag var också helt övertygad om att min kollega skulle vara hemma resten av veckan så jag kände att det inte var läge för fler sjuklingar. Så jag gick till jobbet med förhoppning om att illamåendet skulle släppa. Jag blev dock ombedd att gå hem redan efter en halvtimme och magsjuka nr 2 denna höst var ett faktum. När jag kom hem la jag mig på badrumsgolvet, halvsovande lyckades jag skrämma slag på en tydligen ganska lättskrämd kille som trodde att jag var död när han vaknade en stund senare. Resten av dagen var ett rent helvete! Jag kommer inte ihåg att jag har mått så väldigt dåligt någon gång förrut faktiskt. Dessutom fick jag dåliga nyheter om Reals match upplästa för mig och blev då ännu mer deprimerad, och sen att få vetskap om att allsvenskan definitivt kommer få klara sig utan det vackraste och bästaste laget i Sverige nästa år gjorde inte saken bättre.
Idag mår jag bättre även om jag absolut inte är på topp än. Magens innehåll rör sig fortfarande runt runt och vetskapen om de senaste dagarnas idrottsresultat får mig att vilja gråta, men nu känner jag iaf förhoppning om att livet går vidare.

när vardagliga och egentligen halvtråkiga telefonsamtal ändå får en att le från hjärtat :-)

Det här var förövrigt mitt femte inlägg idag, en ovanlighet som nog inte ska upprepas. Fast jag kanske kommer med ett sjätte inlägg om Barcelona mot all förmodan skulle förlora och jag vill jubla lite högt inför hela världen :-)

Jag vill passa på att rekommendera en underbar bok:

Det här är en bok som jag tycker att alla borde läsa, för sin egen skull, och för världens skull. Det är alldeles för många människor som mår dåligt och som skulle behöva hjälp med att bryta sitt tankemönster. Många som mår bra skulle nog också behöva hjälp med detta, och jag tror att den här boken kan hjälpa många att göra det. Den kan få fler människor att uppskatta det goda här i livet och inte fokusera så mycket på det jobbiga och tråkiga. Den är dessutom otroligt lättläst och ger mycket glädje.

Jobbar man med barn eller rentav har barn tycker jag att det finns ännu större anledning att läsa den här boken. Jag tror att allt det vi gör på något sätt, mer eller mindre, skapar ringar på vattnet. Det är verkligen viktigt hur vi behandlar våra medmänniskor och kanske speciellt barnen runt omkring oss. Läser man den här boken blir man inspirerad och medveten om allt det positiva med att vara med barn och att se världen ur barnens ögon. Man får en tankeställare om vad som verkligen är viktigt i sitt liv, eller det fick iaf jag när jag läste den.

Boken är skriven av Lou Possling och heter Tänd dina stjärnögon - vad barn har lärt mig -

Barnen visade vägar jag trodde var förbjudna, stängda eller omöjliga. Nu vet jag att om vi ser genom barnögon ser vi världen som både vackrare och fredligare, för att inte tala om mer lustfylld. Barnens blick ger energi både till kropp och själ.

Jag borde städa, men just nu nöjer jag mig med att jag iaf har satt på tvättmaskinen. Jag är på gnällhumör för jag har ont i min häl sedan matchen igår, och då är det inte det vanliga onda (bara lite) utan precis under hälen, kanske som hälsporre vad nu det är.
Medans jag nu ändå inte har något bättre för mig tänkte jag att jag skulle skriva ner några av mina favoritfilmer.

Sagan om ringen (alla tre, iaf 1 o 3)
Rocky (ettan är den bästa!)
Braveheart
Gladiator
Loveactually
Howls moving castle
American history X
Gökboet
Star wars
Finding neverland
Robin Hood prince of thives
Titanic
Remember the Titans
Dansar med vargar

För några år sedan var de här några av mina absoluta favoriter
Farliga sinnen
Thelma och Louise
Set it off
Gilbert Grape
Benny and Joon
Stekta gröna tomater
Fucking Åmål
Änglamark
De tre musketörerna

När jag var mindre var de här några av mina absoluta favoriter
Hook
Rädda Willy
Indiana Jones

Åh jag inser att listan skulle kunna göras hur lång som helst, vad många bra filmer det finns. Det känns som om jag glömmer någon väldigt, för mig, viktig film. Jag kanske fyller på någon gång... Tycker du att det saknas någon film?

Just nu funderar jag mycket över hur jag skulle vilja ha mitt drömhus. Vad vill jag ha för färger och möbler, tapeter och tavlor. Det är väldigt roligt men också väldigt svårt. Skulle man ha en obegränsad budget eller iaf veta vilken budget man har skulle det nog kunna underlätta besluten. Jag har varit helt emot svart kakel i köket, eller jag har snarare inte haft en tanke på det tidigare för det känns på något sätt så fel för mig. Men nu när jag sett en hel del bilder på olika kök är jag väldigt förvånad över hur fint det faktiskt är. Annars har jag fått för mig att ett lite grönt kök skulle va härligt, men jag har svårt att se vilken nyans av grön det skulle va. Väljer man fel så är risken ganska stor att det istället blir gräsligt. Vi vet redan att vi ska ha valnöt (golv och bänkskiva) och vita köksluckor och av någon anledning tror jag att grönt skulle passa jättebra till det. Just nu är vi inne på att det blir valnöt-vitt-svart i köket och att gardiner, ljusstakar,krukor och annan dekoration får vara i någon uppiffande färg.
När det gäller sovrummet är jag lite sugen på att inte ha vitt tak, det skulle vara härligt med någon annan harmonisk färg och kanske en väggdekoration som sprider sig från vägg upp till tak och byter nyans efter bakgrundfärg, oj det var nog inte glasklart. Misstänker att jag inte lyckades ge er min bild där riktigt.
Åh nu vill jag att tiden ska gå fort och det gör den ju faktiskt oftast. veckorna bara rusar förbi men konstigt nog känns det inte som om flytten kommer särskilt mycket närmare. Fast med tanke på att de flesta besluten ska vara klara i januari så kanske jag borde vara lite stressad inser jag nu. Äh det blir nog bra! Jag har inget emot lite tips om någon vill dela med sig...

Igår spelade vi mot Lidingö, fast vi var aldrig med i matchen egentligen. Eller jo de första 4 minutrarna kanske. Vi ledde faktiskt med 3-0 ett litet tag. Jag är faktiskt riktigt imponerad av Lidingö. Jag hade föraningar om att de skulle vara bra men inte så väldigt bra som de var. De var väldigt väldigt snabba och kontrade med hela laget, de visade skolexempel på hur man kan göra enkla mål när andra laget inte riktigt har hunnit hem än. Nästan varje gång de fick bollen rusade man hem och hade minst två motståndare att försöka markera och stoppa. De var dessutom ruggigt bra på att hitta den spelaren som var fri med en felfri pass följt av ett klockrent skott, gärna stolpe in. Det var ju helt klart fel match att vara en avbytare färre än vad vi brukar vara. I andra halvlek slog de av lite på takten, de kontrade fortfarande väldigt mycket men kanske med en eller två spelare för det mesta och inte hela laget. Det som var fruktansvärt irriterande var att även fast vi jobbade superbra i försvar och de inte riktigt kom dit de ville så lyckades bollen ändå studsa deras väg och bollen slank ändå in på mystiska sätt. Vi täckte in skott och returerna hamnade rakt i händerna på dem osv. Det var riktigt tungjobbat alltså. Lidingö var faktiskt inte särskilt bra bakåt däremot men jag tror att vårt intensiva maxjobb för att komma hem i försvar tog för mycket på krafterna och att anfallet därför blev lidande. Vi orkade inte helt enkelt, och när vi spelade bra fick perfekta lägen så tappade vi antingen sistabollen eller så sköt vi på målvakten. Resultatet av denna överkörning blev alltså 40-18. Jag kommer inte ihåg att vi har förlorat med så mycket förut faktiskt men det kanske vi har. Målskillnaden kan vi ju strunta i redan nu känns det som. Vi har förlorat tre matcher med väldigt mycket och så har vi vunnit två matcher med väldigt lite = urusel målskillnad. Aja jag är inte helt missnöjd med vårt spel den här matchen faktiskt, konstigt nog. De var för bra helt enkelt och vi kämpade och slet allt vad vi orkade, därför var det extra irriterande att komma av planen och få höra kommentarer om att vi inte ens försökte eller satsade. Det är verkligen peppande i det läget vill jag lova. Jag tycker faktiskt att det här laget igår spelade bättre än vad något annat lag i div 2 har gjort mot oss. Sen kanske ett lag som är bättre tränade när det främst handlar om konditionen kan ge dem en ordentlig match eller rentav vinna för att de lyckas få stopp på flertalet av deras kontringar så är det en annan sak. För som sagt bakåt tycker jag inte att de imponerade. Ska jag redan nu tippa en vinnare av serien får det nog bli Lidingö faktiskt, om det nu inte är så att de är väldigt få i truppen och kommer få flera skador under säsongen. Deras främsta styrka förutom just uppspelet är att alla spelare var riktigt duktiga, det kändes inte som om de hade någon svag punkt alls.

B-laget förlorade mot serieledarna, vet inget om den matchen tyvärr.

Även Real Madrid tappade poäng i helgen. Det gjorde mig såklart precis som alltid arg och ledsen, lite orolig blir jag dessutom över tränarens vara eller icke vara i Real. Jag har läst en del om att han är väldigt kritiserad i spansk media och inför matchen var det en del snack om framtvingad avgång. Jag har inte superkoll på honom egentligen men jag tycker ändå om honom. Jag tyckte ju att han borde ha satt in Higuain i matchen mot milan, men då var han väl antagligen skadad eftersom han är det nu. Det är så löjligt tycker jag. Real hade bara förlorat mot Sevilla (som var grymma den matchen) och Milan som egentligen inte var det bästa laget på planen och då börjar man snacka om att sparka tränaren. Kan någon förstå den press topplagens tränare och spelare måste ha på sina stackars axlar. Visst jag tycker inte att Real har spelat särskilt bra större delen av säsongen, men kunde någon förvänta sig det när man har en ny tränare och ett helt nytt lag. Har tränaren spelarnas förtroende ska han få fortsätta, annars kommer de få börja om på ny kula och det vinner de verkligen inte på i längden, tror iaf inte jag. Visst nu har de spelat en kass match mot ett "sämre" lag och bara gått därifrån med 0-0 men då tycker jag ändå man ska ha i minnet att halva offensiven var skadad och inte kunde vara med. Jag tror att det kommer bli ett tufft år för real men jag tror också att det kan bli riktigt riktigt bra i slutändan om alla får vara friska och hela. Lass, Ronaldo, Higuain och Benzema är ändå viktiga nyckelspelare och när alla fyra saknas i en och samma match och dessutom tredjehandsvalet i anfallet Nistelrooy är borta blir det ju lite svårare. Jag tycker väl ändå att RM ska kunna vinna men igår var de inte alls tillräckligt bra.   

Jag gick inte och la mig alltför sent igårkväll och funderade först på om jag skulle ställa väckarklockan. Jag beslöt mig dock för att inte göra det eftersom det är ganska skönt att vakna utan väckarklocka och jag hade inget inplanerat idag förrän samlingen kl 1. Klockan stod ju iof på ringning 05.10 för någons annans räkning men det är inte alltid jag vaknar ordentligt av det och jag brukar alltid ha lätt för att somna om isf.
Jag vaknade rätt pigg vid ett tillfälle och var övertygad om att det var morgon, att klockan alltså var 7-8 någonting, men så märkte jag att jag inte var ensam i sängen och blev en aning förbryllad. Först tänkte jag, å nej, han har försovit sig och väckte en sömning liten Kjell men då informerade han mig om att klockan var typ halv fem, oops sorry somna om du... Sen vaknade jag ju till lite när klockan väl ringde och när han sa hej då, somnade om på en gång som vanligt. Sen vaknade jag och kände mig otroligt utvilad, kollade på klockan och såg att den var kvart i nio, tänkte gå upp men det är ju så skönt att bara ligga och dra sig. Jag vet inte riktigt hur det hände men därnågonstans somnade jag väl om igen och vaknade av att telefonen ringde tio i tolv. Som tur tur är känner jag mig inte så där ofantligt seg och trött som jag brukar om jag sover för länge. Men det kom som en chock för jag brukar inte kunna sova så länge nuförtiden. Jag hade tänkt att jag skulle laga en prima lunch inför matchen men nu blir det nog frukt och drickyoghurt i bilen på väg till match.
Jag är spelsugen och ganska nervös som vanligt men jag är också väldigt inställd på att vi kommer förlora. De matcherna är jag aldrig riktigt lika nervös som dom jag tror att vi har en chans att vinna. Måste också tillägga att jag självklart spelar och kämpar för att vi ska vinna även om jag inför en match är väldigt negativ. Det är mitt sätt att tänka och det fungerar ganska bra, jag lyckas alltid tagga till ändå, nej nu måste jag verkligen göra mig klar, dags att gå snart ju :-)

Och då menar jag inte någon diktator utan det bästa spelet i hela världen. Som vilket annat spel som helst beror ju roligheten en ganska stor del på ens medspelare och motspelerskor. Jag har haft en helt underbar fredag. Det var en riktigt härlig dag på jobbet. Jag hann med en del som jag inte brukar göra annars och jag kände inte av rutinsituationerna lika mycket som jag kan göra vissa dagar. Efter jobbet har jag hängt med Anna och Tinna, Kjell var med på ett hörn också. Jag har ätit pizza, chokladboll, godis, chips och dipp. Dessutom har jag druckit lite läsk och jag mår inte ett dugg dåligt över det. Jag har verkligen längtat efter en ordentlig svullar-dag och det passade perfekt idag.

Imorgon är det match, och tyvärr tror jag vi kommer få storstryk... Tror iof alltid det men nu är det mer än bara tro, jag vet det nästan lika säkert som att vi skulle förlora mot Westermalm. Fast nej inte riktigt lika mycket. Hoppas vi iaf spelar riktigt bra och har kul :-) det är ju det viktigaste!

Fotboll rymmer så otroligt mycket känslor. Just nu är det mest orättvisa, sorg, ilska, besvikelse och tomhet som känns inom mig. Jag tycker inte Milan var värdiga vinnare, det enda de ska ha cred för är att de inte ställer in skorna efter första halvlek när de inte är på samma nivå som real ens i några sekunder. Dessutom har de ju en av mina favoritspelare genom tiderna i sitt lag, Seedorf, lite får de väl tacka honom för vinsten.
Positivt i matchen sett ur mina blåa realögon är:
Som vanligt lycka när Raul gör mål, det känns som ett typiskt raul-mål. Han snor den av Dida som verkligen fumlar och rullar in den i öppet mål. Han är redan den som gjort flest mål i CL och fortsätter bara göra fler. Det här var hans andra för i år.
Lassana Diarra! Åh idag fick jag se den spelare jag förälskat mig i. Han var lika grym som han var förra säsongen. Han är verkligen överallt och kämpar och sliter som få. Dessutom älskar jag vissa av hans passningar, de är så brilljanta men ändå så enkla.
Passningarna. Visserligen har Real några felpassar men det känns som om det var bättre idag än det varit på ett tag nu. De hade korta snabba passar varierat med långa passar och väldigt ofta var de klockrena.
Måste även lyfta fram Drenthe, jag suckade lite åt bytet, hade hellre sett Higuain på planen. Jag tycker att Drenthe har haft det svårt och inte lyckats skapa något nämnvärt tidigare matcher och varit lite för instabil men idag tycker jag han gjorde det mesta helt perfekt.

Det jag inte tyckte om (bortsett från det uppenbara att Real förlorar) var Kaká. Han kanske ville lite för mycket idag för jag tycker att det var en del frustration i hans kroppsspråk och gester till lagkamrater jag tolkar negativt. Han gör en del bra saker men det leder inte så långt. Han kanske gör två spelare med underbar teknik och fart men så gör han det för svårt och håller i bollen för länge så han förlorar den. Fast det är klart en del riktigt bra gjorde han väl också men som sagt tycker jag såg lite attityd och humör som jag inte riktigt tycker om där.

Försvaret. Milan skapar nästan ingenting, eller snarare ingenting på 60 minuter. När de senare börjar spela lite mer och bättre anfallsspel viker Real ner sig på en gång. Jag upprepar mina ord om reals värdelösa markeringsspel.

Är det förresten bara jag som tycker att Real borde fått en straff i första halvlek? Benzema blir nedsparkad av Zambrotta i straffområdet. Jag tycker inte det verkar som om Zambrotta är på bollen, eller ens i närheten av den. Däremot får han på en härlig nästintill bensax.

Största chocken fick jag ändå vid Milans mål på hörna som blir bortdömt. Jag har sett många matcher som Raul har spelat men jag kan inte minnas mig att någonsin ha sett honom bli förbannad på någon annan spelare. Iof kan jag förstå honom för det var många Milan spelare som puttade och slog på honom. Bla Ronaldinho som slår honom i huvudet bakifrån. Han hade väl inte ens något med saken att göra? Ja å då ger självklart domaren Raul gult kort. Jag såg inte honom göra speciellt mycket men han vevade lite med armarna i luften i en irriterad gest. Nesta fick också gult, var det han som gör en rörelse med huvudet som om han skallar Raul? Helt sjukt var det iaf för jag har aldrig sett Raul så arg.
Men men nya tag är det som gäller. Heja Real!

Det var helt sjukt vad trött jag var idag. Löpningen var hemsk, fysen med och handbollspasset efter en sådär tjugo minuters segande och kallnande var helt otroligt tufft pga att jag var så trött. Det fanns nästan ingen energi alls, någonstans. Det jobbiga var att övningarna inte var hårda eller mer ansträngande än vanligt men jag blev verkligen helt slut av att inte göra någonting. Det som var lite skönt var att alla verkade vara drabbade av samma syndrom. Bly i fötterna, okoncentration (mer än vanligt), slappa händer och tunga kroppar. Men men nu är det träningspasset gjort och imorgon är det bara ett styrelsemöte som väntar. Vi får vara snabba så ska jag hem och hålla tummarna för att jag får se Reals match.
När jag såg att Barceolona hade förlorat på hemmaplan kunde jag inte låta bli att bli lite skadeglad :-) Men det var ju kul för vår svenske hjälte (hördes ironin?) att han lyckades göra mål i CL (då är jag faktiskt glad över att det går bra för honom men det var det där med svenske hjälten som var en aning saltat).
Nu ska jag sova bort iaf lite av den här förbannade tröttheten som suger musten ur en.

Jag har alltid varit lite emot antibiotika. Det tackar jag mestadels min mamma för. När min syster var två och innan jag fyllt ett blev vi väldigt sjuka. Jag har för mig att det var påssjuka men jag är inte säker. Vi blev så sjuka att vi fick åka till sjukhus (vilket är väldigt sällsynt i min familj). Där tyckte de att vi skulle få antibiotika men min mamma vägrade förrän vi hade fått ordentliga provsvar. Lyckligtvis frisknade vi till utan medicin eller antibiotika och jag är stolt och glad över att min mamma stod på sig. Jag är övertygad om att jag har ett väldigt bra immunförsvar och jag är säker på att det har med min mamma att göra. Hon har aldrig tillåtit mig att känna efter för mycket och lever verkligen som hon lär. (Med tanke på att min moster och morbror är likadana är det väl längre upp i leden bondförnuftet går). På tio år har hon säkert inte mer än tio sjukdagar, har svårt att tro att det är ens så många, snarare är det nog fem. Hade jag fått antibotika när jag var liten tror jag att mitt immunförsvar hade varit en liten liten aning sämre. Jag har hört från enligt mig pålitliga källor att ens immunförsvar försämras lite av en antibiotikakur och att det tar 2-3 år att bygga upp det igen. Som flickvän till en sjuksköterska får jag ganska ofta höra om alla sjukdomar, virus och bakterier som finns. Det som jag tycker är obehagligast att lyssna på är när det handlar om Multiresistenta bakterier. Alltså bakterier som vi inte har något botemedel mot alls och som frodas i våra samhällen. Som finns i tunnelbanevagnarna, på räcken, på bankomaten osv och som vi så lätt kan bli infekterade av.
Jag blir riktigt arg över läkares nonchalans och slentrian när det handlar om antibiotika. Hade det skötts bättre hade vi inte haft riktigt så många och aggresiva resistenta bakterier som vi har idag, det är jag helt övertygad om. Att jag skriver om det här just nu är för att jag nyss läste en artikel på aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5944038.ab) som behandlar ämnet. Där står det bla om varför bakterier blir farliga(utvecklas)

"I fel kropp på fel plats kan även snälla bakterier bli ett dödligt hot. Resistensen byggs upp genom att bakterierna byter dna med varandra, och det hisnande snabbt. Överanvändning av antibiotika snabbar på utvecklingen – de bakterier som överlever medicinering förökar sig och sprider sig. Det sker inte på samma sätt om kroppens eget försvar tar hand om infektionen."

Det är inte ofta jag har varit hos läkaren eller sökt medicinsk hjälp men de erfarenheter jag har är inte speciellt positiva. Ett tag när jag gick på gymnasiet hade jag problem med urinvägsinflammation. Jag gick slutligen till läkaren och på den tiden var inte jag särskilt kaxig (vilket jag fortfarande inte är), dessutom är läkare för mig väldiga auktoriteter. Självklart lyssnar jag på dem och gör som de säger. Jag fick antibiotika och besvären försvann, för att sedan dyka upp några månader senare. Jag fick nytt recept och tog lydigt mina tabletter men problemen försvann inte, gick tillbaka till läkaren och fick recept på en annan sorts penicellin vilket hjälpte. jag kan kanske ha tagit ytterligare en antibiotika kur vid ett senare tillfälle pga återkommande urinvägsinfektion, mitt minne är inte alltid strålande. Men hur som, jag läste sedan lite själv om olika huskurer och tips för att förebygga och eventuellt bota urinvägsinfektioner. Jag drabbades av urinvägsinfektion igen men den gången drack jag en liter vatten blandat med äppelcidervinäger på tio minuter och det hjälpte faktiskt i stort sett på en gång. jag drack mängder med vatten ända till besvären försvann och efter det har jag inte haft några större problem utan får jag minsta lilla symptom gör jag samma sak igen och hittills har jag lyckligtvis inte behövt förstöra min kropp med antibiotika igen.

Det som jag är förbannad över är att det inte var en enda läkare som gav tips eller råd om hur jag kunde förebygga, minska symtomen eller bota mig själv. Direkt utan minsta lilla samtal skrev de bara ut penicillin. Usch vad jag är upprörd över att de bara skriver ut antibiotika utan att blinka och utan att ta reda på om de skriver ut rätt antibiotika, bara för att det 80% av gångerna fungerar med ett visst preparat betyder ju inte det att alla ska få just de tabletterna. Jag har någonstans hört att läkare dessutom kan få provision på läkemedel som de skriver ut, men det kanske inte förekommer här i Sverige utan bara i USA. Det är ju iaf helt sinnessjukt!

Jag påstår inte att antibiotika bara för elände med sig och att man absolut inte ska ta det. Självklart har det kommit mycket gott av antibiotikan och bakteriella sjukdomar har varit väldigt sällsynta pga det. Självklart ska man ta antibiotika vid tillfällen då det verkligen behvös. Men jag menar att man ska ha lite tilltro till sin egen kropps försvar och läkare ska verkligen vara noggranna vid utskrivning av antibiotika. Som sagt, hade det skötts bättre hade vi inte haft de superläskiga bakterierna vi har idag.

Iof är världen kanske en aning överbefolkad och på sikt kanske vi bara mår bra av en epedimi som har ihjäl halva befolkningen :-)

 

Så nu har jag fått skriva av mig lite aggressioner!

Var det så tråkigt hade du ju inte behövs läsa...

Det var kul att spela idag. Det gick ganska bra för mig själv och för laget. Jag är nöjd med det mesta men jag missade i hemjobbet en gång i slutet av andra och då blev jag inte glad direkt. Jag tyckte att jag hade koll på läget men tydligen så hade jag inte det. Särskilt sur på mig själv blev jag för att jag hade gått (sprungit) och irriterat mig på att de andra inte tog uppgift i hemjobbet och så misslyckades jag själv :-(
Mest nöjd är jag nog med mina framspelningar, jag tror jag hade ganska många assist idag och det är alltid kul. Jag fick spela väldigt mycket vilket jag tycker var riktigt kul också, skulle dock önska att jag hade lite bättre kondition. Det som är helt fantastiskt är ju att man faktiskt kan göra ngt åt det på egen hand. Andra saker jag önskar mig här i livet kan jag inte alltid råda över själv men när det gäller konditionen så är det ju faktiskt upp till mig själv. Jag har faktiskt varit ganska duktig och sprungit många måndagar precis som jag hade tänkt göra, jag har dock missat många av löppassen på tisdagarna istället. Det har varit styrelsemöten och personalmöten och annat som kommit i vägen men förhoppningsvis kan jag köra både måndagarna och tisdagarna framöver. Jag vet också att det egentligen är intervallträning jag behöver men det avskyr jag verkligen så det blir oftast joggande istället vilket inte är i närheten av lika effektivt så jag borde ju verkligen köra intervaller istället. Men men som det är nu är jag glad att jag faktiskt tar mig ut och springer över huvud taget.

Nu är helgen redan slut och som vanligt känns det inte som om jag har hunnit med något alls nästan. Fast det har varit en riktigt härlig helg faktiskt. Dessutom har vi ju vunnit två matcher och real vann sin så resultatmässigt hade det inte kunnat gå så mycket bättre. Funderar på om jag ska se Twilight, lånade den från min familj som hyrde den igår. Men jag har faktiskt redan sett den och är inte supersugen på att se den igen, så bra var den ju inte. Dessutom kanske man ska spara sig och möjligtvis se om den i samband med uppföljaren istället. Hmm det blir nog något annat istället.

Idag är det match mot Nordia, jag är riktigt spelsugen. Är lite ledsen bara över att inte Tinna ska vara med. Då hade det varit ännu roligare. Det ska bli intressant att spela i div.3 igen. Det har jag inte gjort sen förrförra säsongen och det ska bli kul att se om jag känner någon skillnad på motstånd och tempo. Jag tror dessutom att Nordia är ett av de sämre lagen i serien så lite borde det ju kännas. Fast jag är tyvärr en spelare som inte skulle briljera ens i sämsta divisionen. Jag gör inte bort mig mot bra motstånd men jag kan inte heller glänsa. Eller jag har inte gjort det hittills iaf. Vissa spelare märker man har det betydligt lättare om de får spela i en lägre division, undra vad det beror på? Kanske har det att göra med hur mycket jag tar för mig? Fast så fall tror jag har blivit betydligt bättre på att ta för mig. Jag tror att det beror ännu mer på att jag ser mig mer som en framspelare än en målgörare, fast även där har jag nog förbättrat målgöraren i mig. Idag ska jag iaf kämpa och slita, precis som jag alltid gör såklart. Hoppas vi vinner det skulle vara kul.

Det gör mig absolut ingenting att Barcelona spelade oavgjort och inte lyckades göra ett enda mål. Då vill jag också poängtera att Valencia var det klart bättre laget även om Barcelona spelade upp sig en aning i andra.

Jag ser eftersnacket nu å njuter som bara den. Raul lovordas och det är inte alltför vanligt. Jag kommer ihåg för två-tre säsonger sen när ALLA sa att han var slut och inte borde få vara kvar i Real. Han hade inte mer att ge och är överskattad. Hahaha jag njuter när han om och om igen bevisar att han fortfarande är en världsspelare. Han debuterade som 17-åring och är idag 32 år. Han har spelat 711 officiella tävlingsmatcher för Real och massa massa mål. Med den meritlistan skulle vem som helst kunna bli kaxig och egenkär men inte min Raul inte. Han är fortfarande lika ödmjuk och sliter fortfarande som ett djur varje match. jag och siffror hör inte ihop men jag har bestämt för mig att han gjorde över 20 mål förra året, möjligtvis kan det ha varit 17 st. Han presterar efter 16 säsonger fast han har vunnit i stort sett allt som går att vinna, det är helt fantastiskt!

är ett kapitel för sig. Tycker oftast inte alls att de speglar resten av artikeln. Nu är jag lite trött på att varje gång de skriver om Reals vinster är ordet räddade med. Nu var det Rauls två mål som räddade Real, för någon match sedan var det ronaldos mål som räddade dom och i efterhand ändrade de faktiskt rubriken för de insåg väl hur dålig den var. Det är också kul att jämföra hur Aftonbladet skriver när det handlar om allas favorit Barcelona, då är de helt klart mycket mjukare och snarare överdrivet positiva, särskilt när det handlar om Ligans s.k. kung Zlatan.

När jag sitter på läktaren. Eller spelmässigt vet jag inte om jag tycker att vi gör en direkt bra match men vi vann iaf och det är det viktigaste. Eller det viktigaste är väl att vi har roligt, och det är klart att det är roligt att vinna mot Rosers, eller? Starkt iaf att vi vinner, eller kanske svagt av rosers att ge bort matchen. 21-21 mindre än två minuter kvar och vi får en utvisning. De har bollen, egentligen ska de vinna, eller iaf ta poäng. Istället ger de bort bollen (i vallentunastil) och bjuder på en kontring som vi lyckligtvis sätter, dessutom drar de i situationen på sig en utvisning och plötsligt är det vi som har guldläget, den här gången lyckas vi förvalta det även om det var med minsta möjliga marginal. Jag kan förstå om Rosers är förbannade och frustrerade för det finns inga värre förluster än de riktigt jämna matcherna som lika gärna skulle kunnat slutat i vinst.

Så äntligen fick jag se mitt Real spela igen. Varken Ronaldo (är ju borta några veckor pga skada) eller Kaká (sparas väl inför CL) på planen från start. Jag ska nog inte komma med någon särskild analys för jag satt mest och pratade i telefon och tittade alltså en aning okoncentrerat på matchen. Men måste bara få jubla över min absoluta favorit Raul som gör två mål tidigt i matchen. Det kändes som om det var på tiden, åh jag blev så glad. Han fick förövrigt pris precis innan matchen. Undra hur många pris han har fått, individuella och lagpriser. Kan tänka mig att det är en del nu iaf. Efter det gör iaf Valladolid ett underbart frisparksmål, förstår inte varför allas kanonträffar ska komma mot just Real (antagligen är det bara jag som känner så men tycker iaf att det händer ofta att motståndarna lyckas med något extra snyggt och bra mot just Real). Jag måste ju ge Marcelo lite beröm efter att jag sågade honom mot sevilla. Han var bra idag tycker jag, han gjorde ett väldigt snyggt mål och han hade väl inte lika svårt motstånd idag som sist men han gjorde bra ifrån sig defensivt också tycker jag. Spelet var inte direkt bra och jag blev återigen besviken på lass som drällde en del med bollen, inte lyckades bryta utan att ta till otillåtet spel och dessutom passade bort bollen flera gånger. Han har ju som sagt haft skadeproblem och kanske är han därför inte i så bra form men jag saknar den säkra och stabila Lass som springer över hela planen och äger mittfältet. Kaká och Higuain kommer in när det är ungefär tjugo kvar och en viss tändning blir det men av dem två tycker jag att det är higuain som imponerar mest, bla med ett underbart mål. Real vinner slutligen med 4-2 men det känns varken stabilt eller speciellt roligt tyvärr. Det är ju inte så konstigt iof det är så många nya spelare och en ny tränare. Förhoppningsvis kommer det bli bättre och bättre och slutligen resultera i Guld i både ligan och CL.

Nu spelar Barcelona mot Valencia, ett Valencia utan David Villa. Det är ju typiskt att han ska missa just matchen mot Barcelona. Å ja visst Zlatan sitter också på bänken men jag vill faktiskt påstå att David Villa är viktigare för Valencia än vad Zlatan är för Barcelona. Nu ska jag iaf hålla tummarna för att Barcelona förlorar så Real går om dem i tabellen för visst har de bättre målskillnad fortfarande?

tydligen blir jag nervös även när det inte är jag som ska spela. Visserligen vet jag ju att jag aldrig har varit så nervös som när tjejerna spelade viktiga matcher så jag visste ju om att det är värre på sitt sätt när man inte får gå in på plan och göra det man kan där. Men ändå trodde jag att min nervositet jag har inför a-lagsmatcherna mestadels har haft med min insats att göra. Självklart har det viktigaste alltid varit att vi vinner matcherna och inte hur jag har spelat men ändå så trodde jag att det var det jag var nervös över. Idag är nog första matchen som jag inte är med själv och ska se på på flera år och tydligen får jag fjärilar i magen då också.

Delvis kanske det har med Reals match ikväll att göra också, för jag blir alltid nervös när de spelar.

Nä nu ska jag göra mig klar och se när vi vinner och tar två viktiga poäng! (hm jag är lite mindre negativinför en match när det handlar om resultatet på matchen om jag inte spelar verkar det som) Kul att upptäcka nya saker om mig själv :-)

Insåg precis hur dålig jag har blivit på att stava. Jag tror iaf att jag har blivit sämre på det för jag är osäker bra mycket oftare nu än vad jag var för kanske 8 år sedan. Jag tror också att det beror på att datorn ofta sköter tänket åt en när det gäller stavning. Det är ju underbart med stavningskontroll på datorn. Jag kan bara tänka mig hur mycket bättre det känns för en dyslektiker att skriva ett uppsats på datorn än för hand. Men som med det mesta finns det två sidor av myntet (tihi, vilket mynt?!). Nackdelen med stavningskontrollen tror jag är att man alltför ofta struntar i att själv tänka efter och fokusera på stavningen och därmed försämrar man sin egen kunskap om rättstavning. Men men det kan det ju vara värt för att slippa lägga ner massa energi på det och för att få viktiga brev/uppsatser/cv:n osv rättstavade. Dessutom kan man ju välja själv om man vill använda funktionen eller inte, det måste ju ändå vara det bästa med det hela.

Aja det skulle ju bli ett inlägg om en underbar film, men jag skulle skriva rekommendation och blev osäker på om det skulle va ett eller två m, därav dravlet ovan.

 

Det här är verkligen en film som får mig att må bra. Den visar tydligt hur mycket kärlek det finns i världen och har ett budskap om att man ska fokusera på rätt saker, inte leta hat och tragedier. Dessutom är den väldigt väldigt rolig. Jag tror att det skulle vara omöjligt för mig att göra en tio i topp lista, jag kan inte bestämma vilken film som är den bästa som jag någonsin sett. Men det finns filmer som jag tycker lite extra mycket om och det här är en av dem. Det som gör det lite extra speciellt är nog att jag skulle vilja påstå att det är den enda romantiska komedin som kvalificerar sig till den speciella högen av filmer i mitt liv. Det är också en av få filmer jag blir sugen på att se om, jag är inte den som älskar att se samma film om och om igen. Men den här har jag sett massa gånger och tröttnar inte på alls. Iof tröttnar jag inte heller på Rocky (vilket är en av mina "speciella" filmer också) fast jag blir inte lika sugen på att se den faktiskt. När jag väl ser den kan jag inte slita mig ifrån den och mår nog lika bra av att se den men frågar nån mig:
-Ska vi se Rocky?                
Skulle jag nog 8 av 10 gånger svara:
-Nja den är visserligen grym men jag vill nog inte det just nu.
Skulle någon istället fråga mig:
-Ska vi se Love Actually?
Skulle jag nog 8 av 10 gånger svara:
-JA!

Om du inte har sett den, SE DEN! Skulle rekommendera alla att se Rocky också fast den är jag inte lika säker på att alla andra skulle älska. Love Actually har jag svårt att tro att någon inte skulle gilla faktiskt. Visst det händer grejer i den filmen som inte är särskilt verklighetstrogna alls men det har ingen betydelse alls. Den är rolig och underbar och får mig att bli på så bra humör. Jag får nog återkomma någon gång med en lista över flera underbara filmer för jag blev sugen på att skriva ner alla jag tänker på nu, men men det får nog bli en annan gång.

Den här arbetsveckan har för min del varit kort, ons-fre och alla dagar kom jag hem runt tre, vilken lyx! Helgen blir ju lite extra lång när jag slutar tidigt på fredagen. Den här helgen har jag verkligen längtat efter. Det har varit så mycket inplanerat de senaste helgerna så jag såg verkligen fram emot en stillsam och härlig njutarhelg. Jag har inte mycket planer alls. Imorgon ska jag titta på handboll, sen bli bjuden på världens godaste mat. Min mamma är nämligen den bästa kocken som finns, lite jobbigt är det att min syster också ska dit så det kanske blir ngt vegetariskt eller fisk vilket inte är det jag helst skulle vilja ha, fast nu är ju jag väldigt positiv av mig så jag fokuserar på att hennes sällskap faktiskt är underbart och att det därför bara är kul att hon kommer. Sen är det snabbt hem till tv:n som gäller för då ska Real spela mot Valladolid. Sist de spelade mot Valladolid satt jag som i trans på självaste Santiago Bernabeu läktaren och real vann med 2-0 efter mål av Raul och Robben. Hoppas att de vinner imorgon också annars är väl risken att de hängs ut i dagspress osv. Det är jag iof väldigt van vid. Det vore kul också om Raul ville göra mål, tycker han ska vinna skytteligan i år :-)

På söndag är det bortamatch med B-laget som gäller. Det går lite i vågor, ibland vill jag verkligen spela den matche och ibland inte. Jag är iaf väldigt glad att jag fick stå över en match när möjligheten för spel i b-lagsmatchen faktiskt finns. Jag ska tagga riktigt mycket och vara fantastiskt duktig då iaf.

Nu ska nog jag ta en lite powernap så jag lyckas hålla ögonen uppe lite längre än till niosnåret. Det var fruktansvärt tungt att gå upp när klockan ringde före sex i morse.

Fast det kanske är skillnad på att vara arg och upprörd kontra att vara allmänt negativ och leta fel. Jag kan tyvärr inte låta bli att ha åsikter om allt i handbollsväg. Det är väl det negativa med att ha varit tränare, man har så mycket tankar och funderingar och har svårt att släppa kontrollen helt till sin egen tränare. Fast det kanske inte bara beror på att jag har varit tränare för jag känner någon (läs anna) som är minst lika åsiktsbenägen (kan man säga så?) som jag och faktiskt aldrig har varit tränare. Och på sätt och vis tycker jag faktiskt att det är bland det mest positiva med att ha varit tränare. Jag har blivit medveten om så mycket mer och jag har en hel del tankar och funderingar som faktiskt hjälper mig att utvecklas som spelare som jag säkert inte hade haft annars. Oj solklar analys va?!

Nu ska jag försöka se det positiva... Får nog tänka ett tag... Jo visst är det kul att vi har så många bra spelare. Jag slipper förmodligen lite av nervositeten på lördag eftersom jag på läktaren inte har lika stor chans att påverka resultatet. Jag får en trevlig stund med min syster och kan analysera mina medspelare från läktarperspektivet och kanske därmed lyckas bättre i samspelet kommande matcher.
Mer positivt är att vi ändå var säkert 14 st på träningen fast det inte var hallträning. Mindre positivt kanske var att det bara var fyra av utespelarna i helgens a-laget som var med (fem med Lovi). Men vaddå så länge det är okej att missa såna träningar och ändå bli uttagen så lär det ju inte bli ngn skillnad.

Om jag ska vara positiv, vad ska jag då skriva om. Haha usch vad sorgligt.

Det var bra att jag skrev det där om att försöka vara positiv så att jag verkligen måste vara det nu. Jag har lust att bara skriva av mig massa, men då skulle inlägget bli väldigt negativt. Så det jag för tillfället inte finner något positivt i tror jag att jag lägger åt sidan så länge så får jag tänka på och skriva om det ngn annan gång.

Det allra bästa just nu är att det inte är lång tid kvar alls till Reals nästa match, det ska bli så väldigt kul att se den, jag har längtat som bara den. På lördag ska det också bli kul att få se A-lagets match (även om jag hellre hade velat spela). Hoppas vi vinner mot Rosersberg. Vet inte alls hur de är i år, den serien vi spelar i är verkligen konstig. Många lag verkar oerhört ojämna och det är alltid något resultat som chockar efter en omgång. Hm, herrarna borde ju också ha hemmamatch i helgen, det vore också kul att se.

I går när jag gick till jobbet snöade det, det var så fantastiskt mysigt att gå i halvmörker med stora vita flingor seglande ner för att måla hela landskapet en aning vitt. Jag älskar snö men jag avskyr tö. Nu är det visserligen inte november än så snön får gärna vänta lite med att komma.

Det var en salig blandning av småtankar och längre än så kommer jag nog inte på positiva sidan idag. Jo kanske ska nämna att jag hade en mysig utedag med mina små troll i skogen. Vi träffade ett stort troll som hette Morrrgan med 3 r. Barn är verkligen helt underbara!

Det är vad jag ska försöka vara. Just nu är jag så väldigt lättirriterad. Jag letar väl antagligen fel hos mig, andra och i alla möjliga situationer för de dyker ständigt upp iaf och får mig på sämre humör. Nu ska jag verkligen göra mitt bästa och se det positiva i allt och alla!

Jag förstår inte hur mycket trötthet det kan rymmas i en liten (ganska stor) kropp. Efter nattsömnen igår sov jag säkert minst tio timmar och ändå lyckades jag somna runt 1 på natten, alltså var jag typ vaken mindre än sju timmar igår. Idag mår jag iaf bra, är ganska vek i kroppen känns det som och inte så sugen på att äta överhuvudtaget men jag mår inte illa längre :-). Jag blir inte sjuk alltför ofta, inte så dålig så jag måste stanna hemma från jobbet iaf, och när jag väl blir sjuk brukar det faktiskt (peppar, peppar) gå över väldigt fort.
Skulle ju behöva träna ikväll men det kanske jag varken borde eller får. Ska fundera vidare på det iaf. Jag har missat en hel del träningar på sistonde pga jobb och det är stenhård konkurrens på 9-m i laget så jag misstänker dessutom att jag inte blir uttagen till a-laget i helgen om jag missar kvällens träning. Fast B-lags-matchen är nog på söndag och då får man iaf spela den åtminstonde.

Haha nu ska jag verkligen slösa bort min tid genom att se Days of our lives för första gången på väldigt väldigt länge. Man får sig iaf en gott skratt när man ser den här serien och dess eminenta skådespelare.

Fy vad jag avskyr att vara sjuk, framförallt magsjuk. Jag blir som en gnällig och otröstlig treåring ungefär. Inget vidare sällskap alltså. Jag mådde bra igår, lite lätt illamående på kvällen men trodde att det kanske var sen baksmälla eller ngt. I morse när jag vaknade mådde jag ganska mycket sämre men jag tänkte gå till jobbet ändå, tänkte att det säkert går över snart men insåg att det inte var en så bra idé när jag fick rusa till toaletten och kräkas en kvart innan jag skulle gå. Det är nog bland det absolut värsta jag vet. Sen dess har jag mått sämre än vad jag förtjänat. Fast jag har lyckats sova en hel del och nu har jag spenderat några timmar framför tv:n. Jag såg på Operah, hon fick besök av en framgångsrik regisör/skådespelare (eller ngt sånt) som även är hennes goda vän och hon berättade en historia om hur givmild han är och att hon en jul fick en bil i julklapp av honom, vilket deras gemensamma vän Gayle (stavning?) också fick av honom tydligen för de hade tyckta att hans i stort sett likadana bil var så fin. Det såg ut som om han skämdes lite över denna historia och innan hon berättade det poängterade han att detta hände innan den ekonomiska krisen USA och resten av världen befinner sig i. Jag tycker att han verkade väldigt trevlig och han är säkert en underbar människa. Jag tyckte om det faktum att det inte verkade som om han ville sryta över att han var så rik och givmild. Jag kan också förstå att han ville poängtera att "slöseriet" med pengar skedde innan större delen av jordens befolkning har problem ekonomiskt, det kanske skulle strö salt i såren på de mindre välbärgade att någon har möjlighet att ge bort så exklusiva gåvor utan att blinka. Fast sen så vill jag minnas något en väldigt speciell lärare jag hade på företagsekonomin i gymnasiet sa att det bästa vi kan göra för att komma ur en lågkonjuktur är att spendera pengar. Så egentligen borde alla som har möjlighet gå ut och shoppa i dagens läge, dessutom sjunker ju priserna en del vid dessa tillfällen så det finns inget bättre läge för att köpa egentligen (förutsatt att man har råd med det såklart). Jag känner att jag har gjort mitt jobb för att ta oss ur denna lågkonjuktur eftersom jag har spenderat mer pengar de senaste månaderna än vad jag gjort sammanlagt under resten av mitt liv. Men har du det? Och har alla svinrika miljardärer gjort det? Självklart förstår jag att man håller lite extra i slantarna i sämre ekonomiska stunder och i mångas fall är det en nödvändighet, men har man möjlighet tycker jag inte man ska strypa sina utgifter i onödan, det förvärrar bara läget. Så nu vet ni det, jag har haft lite för mycket tid att titta på tv, fundera och skriva men nu ska jag försöka sova igen för jag mår sämre än vad jag orkar med just nu.

Hoppas hoppas, det skulle va så kul :-)

Igår var det match mot Westermalm. Vi förlorade med mycket, 29-18 blev det nog fast på förbundets sida står det 29-8, det hade varit ännu jobbigare. Jag var ju väldigt säker på förlust inför matchen och det blev inte bättre när signalen för matchstart kom. Direkt insåg jag att det här var ett annat tempo än det varit i de andra matcherna, och direkt visade de prov på ypperligt skytte, jippie tänkte jag då. Men men man kan ju inte göra annat än att kämpa och slita och göra sitt bästa och det tycker jag faktiskt att jag gjorde tillsammans med de flesta andra i laget. Eller alla kanske gjorde sitt bästa, men kämparglöden skiljer sig ju verkligen från person till person kan jag tycka. Vi hade återigen problem att skapa något framåt och vi höll inte riktigt tätt bakåt, men jag tycker nog ändå att vi spelade ganska bra i försvar faktiskt. De var kort sagt bättre än oss och vi var aldrig riktigt nära den här matchen. Vi låg under med 16-8 i halvlek och det kändes en aning avslaget. Vi inledde dock andra halvlek strålande och efter några minuter stod det 17-13 (typ fem min) om jag inte missminner mig. Jag kan tycka att det då är konstigt att man byter ut halva laget, varför ändra på något som fungerar. Visserligen tror jag inte att det hade gjort så stor skillnad om spelarna vart kvar på planen, nästkommande fem minuter höll vi dessutom typ jämna steg med dem innan vi började tappa mark igen. Tråkigt är det att vi ger dem två superbilliga och snabba mål i slutminuten så det rinner iväg. Det är inte kul att förlora med 11 mål, fy! Men det här är faktiskt det vassaste motståndet vi stött på i serien det här året.

Efter matchen var det snabbt vidare till Kickis nya lght på gärdet. Där var det självklart fotboll på tv men det orkar jag faktiskt inte ens skriva om så sorgligt är det. Tur att Spanien finns så jag kan heja på dem och Brasilien i vm nästa sommar. Det blev lite mao, fast då var vi lite för många och det blev mest sura tävlingsminer, efteråt var vi dock några som spelade mvg och det var superkul, äntligen blev det härlig stämning, jag menar Danmarks mål fick ju inte humöret på topp direkt. Mvg är verligen underbart roligt det med, nästan roligare än mao eftersom det ibland bjuds på så härliga gester. Jag menar det är inte ofta man ser flygande spindlar direkt ;-) Tack och lov för Bäckmans gissningar, han var grym!

De flesta av oss hamnade på East där jag faktiskt hade riktigt trevligt. Det är inte varje gång jag övertalar Anna till att stanna kvar direkt. Brukar väl oftast vara det omvända. Roliga och spännande saker inträffar och det enda tråkiga med kvällen (förutom det irriterande målet) var att jag inte har några bilder att visa. Det får Tinna göra helt enkelt. Nej förresten kom på en sak till, det var tråkigt att kvällen slutade lite tidigt för två av oss.

Idag har jag tagit det precis så lungt som man borde göra en söndag, dessutom har jag sluppit illamående och huvudvärk så jag är på riktigt bra humör.

Tydligen blir jag ganska sugen på att skriva när jag varit ute och slirat på kvällen ;-) Kände mig ganska gammal och tråkig faktiskt som valde att åka hem när fem andra (samanlagt säkert nästan 50 år äldre än mig) stannade kvar och festade som bara den. Men det är ju faktiskt match imorgon så det kunde jag skylla på. Ja det är faktiskt match imorgon, tror inte min kropp är medveten om detta för den har inte visat några symptom för nervositet än så länge iaf. Kanske beror det på att jag är relativt övertygad om att vi kommer förlora och att jag inte är speciellt nervöst över att göra just det i stort sett förutbestämda. Nu låter jag väldigt negativ jag vet men jag fungerar faktiskt så för alla er som inte känner mig så bra, jag är alltid negativ inför matcher. Realist på gränsen till pessimist kanske man skulle kunna säga fast tvärtom passar nog ännu bättre. Jag hoppas ändå på vinst dels i vår match, men självklart även för herrarna i fotboll. Vi skulle behöva vinna mot Danmark. Kul ska det iaf bli imorgon, då jag får träffa fler tysklandsmänniskor (folk vi träffade i tyskland under fotbollsvm).

Om kvällen då, jo det var riktigt kul faktiskt. Vi var åtta st från jobbet som åkte till Wallmans salonger för mat och show. Tyckte att det var underbar mix av mat, show och framförallt trevligt sällskap. De som showade för oss hade Björn- och Benny- tema vilket var helt fantastiskt för jag är verkligen förtjust i deras musik. Oj nu häpnar alla som vet hur pass lite musikintresserad jag är. Vaddå förtjust?, tänker anna, men ja det är jag faktiskt insåg jag ikväll :-) Men som sagt det är match imorgon vilket betyder att det snart är sängdags.

var min stora idol i tonåren (utöver Raul, som alltid varit den störste). Alla som har sett honom le måste bara tycka om honom :-D. Alla som har sett honom rusa upp och ner på planen match efter match och alltid kämpa lika mycket måste ha blivit imponerade. Alla som har sett hans benmuskler och hans stenhårda skott måste ha fascinerats och förundrats. Jag skulle gärna vilja att han kommer till Real Madrid igen och hjälper klubben på vilket sätt som passar bäst. Tror dock kanske inte att det kommer bli som spelare. Nog för att han har varit den bästa vänsterbacken i världen men skulle han hålla den klassen nu skulle jag bli ännu mer förundrad och väldigt förvånad faktiskt. Det sista året i RM såg han lite avdankad ut, det gick inte lika fort, det blev inte lika bra och han orkade framförallt inte lika mycket. Visserligen vet jag inget om hans motivation då och nu, kanske var det bara det som saknades och då kanske han skulle kunna ta en plats nu, det är väl ändå den positionen där RM är klart svagast i dagsläget. Jag tycker om Marcelo (iaf en aning) men han är faktiskt inte tillräckligt bra defensivt för att jag ska känna mig trygg under matcherna. Aja enligt RM:s hemsida låter det inte som att han kommer tillbaka som spelare, men det lär vi väl märka tids nog.

Jag är trött jämnt och ständigt, det känns så iaf. Kanske fokuserar jag lite för mycket på tröttheten och glömmer bort att jag är pigg emellanåt, men just nu är jag inne i en period då jag känner mig trött konstant. Det är inte skojigt att kliva upp ur sängen på morgonen, som tur är har min andra hälft klivit upp före mig den här veckan annars är det ju nästintill omöjligt att slita sig upp.
Annars tycker jag hösten är mysig, men jag skyller tröttheten mycket på den och dess mörker, jag tycker om färgerna och när det är så vackert väder som det varit idag är det ju egentligen helt underbart.

Idag har jag gjort något som jag ifrågasätter moraliskt sett. Vissa saker är verkligen inte svarta och vita, när ska man vara helt ärlig och när är det tillåtet eller kanske till och med det bästa att medvetet undanhålla viss information. Vem har rätt att avgöra vad som är rätt och fel? Alla människor är ju olika och alla situationer är helt unika, då finns det ju faktiskt inget facit över hur man ska agera i varje situation. Självklart finns det riktlinjer och sunt förnuft men i vissa lägen är det inte helt enkelt att ta ställning. Idag kan jag dock känna att jag inte agerade helt rätt, men samtidigt gjorde jag det som jag hoppas är bäst för alla, eller iaf för så många som möjligt.

Nu håller jag på att längta ihjäl mig efter nästa RM-match. Jag ser faktiskt nästan inte alls fram emot Sveriges match mot Danmark. Kanske beror det på att det är en så otroligt viktig match att jag vet hur dåligt jag kommer må och hur nervös jag kommer vara. Tydligen blir det utgång efter matchen iaf, kanske på tiden för vissa men jag börjar tröttna lite på alla utekvällar (ska faktiskt ut med jobbet på fredag också). Jag är verkligen en hemmasittartjej hur tråkigt än alla andra må tycka att det är. Jag älskar verkligen att bara få vara hemma och göra precis vad jag vill, ofta. Nu börjar tyvärr klockan ticka iväg lite för fort och ska jag orka med resten av veckan är det väl dags att krypa ner i sängen.

Jag brukar ta det väldigt lugnt på helgerna och njuter bara av ledigheten, gärna hemma utan några speciella planer. Men den här helgen har varit ovanligt händelserik och nästan allt har varit väldigt bra. Som bekant vann vi derbyt mot täby igår. Efter matchen var det snabba ryck vidare till en aningens försenad 25-års fest. Jag hade riktigt trevligt hos Tessan. Kul var det att träffa Jennie och Jerry som jag nog inte träffat på allvar sen gymnasiet (och visst det är inte så länge sen kan jag tänka men tyvärr är det ju faktiskt ganska länge sen nu...). Malin dök också upp, henne, Karin och Tessan träffar jag verkligen på tok för sällan. Det var kul att höra vad som hänt i allas liv och uppdatera sig om allt.
Idag åkte vi in till stan när vi vaknat och träffade delar av "västeråsgänget" för en härlig brunch på Mose Backe. Vi åt visserligen lite dyr men mycket god mat till stämningsfull jazz. Det är alltid trevligt att träffa Kjells pluggkompisar för de är så jordnära och härliga personer. Vi åkte direkt vidare till Villa och Hem mässan i Älvsjö för att bli lite inspirerade inför kommande val till huset. Tyvärr fanns det inte riktigt lika mycket tapeter och kakel som vi hade velat men det fanns en hel del annat som var kul att titta på. När vi var åter på plats i Vallentuna var det födelsedagsmiddag med Kjells familj, precis lika trevligt det och ännu mer god mat. Där kan man nog påstå att trevligheterna tog slut och helgen fick ett mindre bra avslut.
Real Madrid mötte ju Sevilla på bortaplan, vilket jag var väl förberedd på att det skulle vara en tuff uppgift. Det var en bra match som hade det mesta, tyvärr måste jag nog erkänna att Sevilla var det bättre laget ikväll. De skapade fler bra chanser, iof var det bra chanser som inte resulterade i mål pga en anledning, Iker Casillas och målvakten ska ju också räknas med i laget. Tack vare hans skicklighet kan Real Madrid vara med i matchen i stort sett till slutsekunden. Han var helt fantastisk och svarade bla för två helt makalösa räddningar, den då han slänger sig från ena stolpen till den andra och räddar ett givet mål är så underbar att se på så jag skulle kunna se den om och om igen. Där visar han verkligen varför han blev utnämnd till världens bästa målvakt.
Positivt ikväll utöver Casillas var passningsspelet, jag tycker att det såg bra ut för det mesta. Korta snabba passar som verkar fullt kontrollerade och i vissa tillfällen öppnar upp för lägen. Kul var det också att det gick att känna igen Ramos som den underbara fotbollsspelaren han är. Han sprang mycket, utmanade och dribblade framgångsrikt och var även stabil i defensiven. Jag blev också imponerad av M Diarra, det tog ganska lång tid för mig att tycka om honom och hans spelstil (före skadan alltså). Jag tyckte inte alls att han var lika stabil och viktig som experterna menade. Det var först de sista månaderna innan hans skada som jag tyckte att han faktiskt var väldigt bra. Hans ersättare däremot Lass Diarra tog genast en plats i mitt hjärta. Nu de senaste matcherna tycker jag inte Lass har varit lika förträfflig vilket jag hoppas och tror bara är en tillfällig kortvarig svacka (nu är han ju dessutom lätt skadad). M Diarra har ju däremot precis kommit tillbaka från skada och när jag såg att han började matchen blev jag lite osäker och kände viss tvivel måste jag erkänna. Jag tycker dock att han nog är näst bäst i Real Madrid idag. Han var stabil och var inblandad i spelet för det mesta.
Jag måste tyvärr ge lite personlig kritik också till en spelare i RM som verkligen inte lyckades idag. Marcelo hade det verkligen inte lätt, visserligen hade han kanske den svåraste uppgiften (Navas) men att om och om igen gå bort sig fungerar inte på den här nivån. Första målet är pinsamt, Marcelo står och väntar på bollen. Någon kanske borde varna honomom att Jesus Navas kommer rusande men han borde ta det säkra före det osäkre och va på tårna åtmindstonde. Andra målet är ett typiskt Real Madrid mål, bakåt alltså. De kan verkligen inte markera motståndarna, det är helt otroligt att någon kan få komma så fri i straffområdet faktiskt. Varje frispark och hörna på real madrids planhalva är en plåga för jag litar inte ett dugg på reals markeringsjobb. Aja det är nya tag som gäller, Real spelade bättre idag än vad de gjort vissa andra matcher och det var ju ändå på Sevillas hemmaplan.

Nu ska jag sova, känner mig lite krasslig faktiskt och ska försöka kurera kroppen med massa härlig sömn inatt för imorgon är det en ny arbetsvecka som börjar.

Kanske är det en mycket mycket dum idé att blogga en lördagkväll efter ett x antal vinglas och lite groggar men men, nu kände jag skrivlusten och medan jag sitter och väntar kan jag lika gärna skriva.

De senaste inläggen har ju behandlat dagens handbollsmatch, vilket även det här inlägget kommer att göra. För det första måste jag bara skriva att det alltid är fantastiskt att vinna, och vinna mot ärkerivalerna, som täby ändå är för mig, det är lite extra fantastiskt. Sen finns det ju många saker jag irriterar mig på idag, flera beslut som jag kan känna är helt felaktiga och så vidare. Nu är ju jag bara spelare i det här laget och borde väl inte ha alltför många åsikter om uppställning, coachning osv men jag kan inte hjälpa det, det bara bubblar i mig.
Vi tar det i tur och ordning...
Uppladdningen, som spelare vill jag ha så mycket koll som möjligt på mina motståndare, som tränare vill jag om möjligt ha ännu mer koll. Jag tycker att det är viktigt att veta motståndarnas svagheter och styrkor, vårt spel handlar ju till mångt och mycket att klara av att anpassa sig efter motstånd/spelare/domare osv. Jag tycker att man inför en match som man bestämmer sig att gå ifrån grundspelet på ett eller flera sätt ska lägga sista träningarna (minst) på att träna på just det, gärna med exakt samma uppställning som det är tänkt till matchen. Jag tycker att de som ska spela borde vara informerade om de ska spela annorlunda (ex på annan position) än vanligt så de har en möjlighet att förbereda sig mentalt men även förbereda sig fysiskt på de sista träningarna.
Jag tycker att bästa laget borde börja på plan, många tränare vill säkert ha några säkra kort att stoppa in om det händer något, men på den här nivån (läs åldern) tycker jag att man borde börja med så starkt lag som möjligt.
Under matchens gång är det viktigt att man kan göra förändringar, som spelare, som tränare. Märker man att någonting inte fungerar måste man självklart göra något åt saken, inte hoppas att det ska lösa sig av sig själv.
Tappar jag min spelare flera gånger får jag fundera ut ett nytt sätt att ta henne på, fungerar det inte att spela defensivt försvar får man prova på något mer offensivt försvar. Är det någon spelare som inte bidrar till särskilt mycket positivt utan snarare förstör får man sätta av den spelaren, kanske resten av matchen.
nu har jag ventilerat lite av det som snurrar i mitt huvud iaf, ska vi kanske återgå till det positiva, nej först tar jag och utvärderar mig själv.
Jag var verkligen verkligen nervös, inledde lite mer osäkert än vanligt (trivs inte heller på H9). Är nöjd med försvarsspelet, hemjobbet. Är otroligt irriterad över två klockrena felpassar jag hade, fy det hör faktiskt inte till vanligheten, men det hände några gånger förra året också så det är kanske något jag borde jobba med. Jag är även nöjd till viss del med anfallsspelet, tycker att jag ändå kom i hyfsad fart och drog isär försvaret lite och även drog på mig två spelare några av de gånger jag satsade inåt. Kanske borde jag sökt kanterna lite mer...
Det bästa idag var ändå att ha Lovi tillbaka i målet, även om hon inte gjorde sin bästa match någonsin är det skönt att ha henne bakom sig, hon peppar och skriker och gör sitt bästa. Näst bäst var det nog att kanterna utnyttjade sina lägen så bra. Många lägen från kanten satt och det var väldigt viktigt. Det var kul att spela 3-2-1, även om kvaliten på försvaret skiftade en del beroende på vilka som var inne på plan.

Så nu har jag skrivit av mig en del. Nu ska jag äta lite nudlar och titta på ngn serie.Såsmåningom kommer jag somna gott här i soffan kan jag gissa.

Nej men jag får ju inte glömma att nämna att jag har haft en underbart trevlig kväll där gamla bekanta ansikten har dykt upp. Det är så härligt att träffa gamla vänner som man tyvärr träffar alldeles för sällan. Tack för ikväll!

Jag har försökt att underhålla mig med det ena och det andra för att inte tänka på matchen, det går sådär kan jag väl meddela. Jag vill inte va med, jag vill krypa ner under täcket och gömma mig. Fast jag vill ju va med, iaf om vi vinner :-)

Fy, jag mår inte speciellt bra såhär 14 timmar innan det smäller. Det känns som om det inte är värt det, jag borde kanske lägga skorna på hyllan och må hyfsat kontrollerat hela tiden.
Nejdå jag vet ju att det här hör till och vanligtvis är det ju inte så farligt, det är ju derby och inte vilket derby som helst... Bara vi vinner imorgon så kommer det va värt varenda sekund av plåga. Jag börjar bli orolig för en viss form av övertändning, kanske ska tagga ner lite...

Jag har länge tyckt och tjatat om att Casillas är den bästa målvakten i hela världen (kul att jag ska ha en åsikt om det med tanke på att jag ser så otroligt många målvakter), oftast brukar folk tycka att han är bra men nja han är inte så fantastisk, det lär väl vara ngn som är bättre...

Iker Casillas was voted as the Best Goalkeeper in the World of 2008 by the IFFHS

85 experter i fem olika länder har tydligen fått rösta på sina fyra favoritmv och gett dem 1-4 poäng.

Akinfeev i CSKA Moscow kom femma med 23 poäng
Cech i Chelsea kom fyra med 108 poäng
Van der Sar i Manchester United kom trea med 143 poäng
Buffon i Juventus kom tvåa med 170 poäng
Casillas kom etta med 249 poäng!

De listade de tio främsta varav den på tionde plats endast fick tolv poäng. Snacka om att det var fyra som var överlägset bäst enligt experterna. Valdes var inte ens med på listan :-) så han lyckades inte ens skrapa ihop tolv poäng...

Sen måste jag bara visa vilken bra smak Casillas har även om jag är lite för feg för att lägga upp andras bilder på nätet... men men jag brukar ju mest göra positiv reklam för real madrid så de kanske inte skulle bli alltför arga...

Idag har vi äntligen blivit klara ägare av en tomt (en ganska stor aning mer skuldbelagda också tyvärr). Så avrop på huset kan nog ske nästa vecka. Det har ju dragit ut på tiden rätt rejält men förhoppningsvis blir det inflytt i början på juni nästa år. Det är tur att vi har en bankman (kvinna) som vi litar på helt och hållet för jag tycker det är lite rörigt att hålla koll på allt som man absolut inte har någon aning om alls vad det är. Hon säger skriv på här för det här och det här och jag skriver på utan protester. Kanske låter rätt korkat, bättre koll än så har jag faktiskt, iaf lite.

... om inte annat för att få bevisat för mig att det var en engångsföreteelse att jag faktiskt var bra. Jag har alltid tyckt att det varit roligt att bowla egentligen, fast de senaste åren har det blivit väldigt sällan och varje gång har jag blivit lika irriterad över att det gått så förbannat dåligt (ursäkta språket). Iof vann jag med riktigt bra poäng när jag var där med coop för några år sedan, kommer dock inte ihåg med hur mkt men på en serie fick jag tre strike i rad vilket nog är första och enda gången jag lyckats med den bedriften. Jag spelade då och då en period när jag gick i typ femman, å då var jag grym på att sikta, fick nästan spärr hela tiden men typ aldrig strike. Sedan bowlade jag knappt förrän en period i gymnasiet när vi hade mkt håltimmar och då rätt vad det var kunde jag inte sikta alls. Klotet fick för sig att leva sitt eget liv och skruvade sig lite lätt i slutet. Sen dess har jag varit fruktansvärt ojämn och blandat hyfsat spel med katastrofalt spel. Nu låter det kanske som om jag bowlar varje vecka men det gör jag absolut inte men det vart nog faktiskt två gånger förra året och en gång än så länge det här året. Och idag var jag alltså grym! För att vara mig alltså. Jag var helt plötsligt ganska jämn och fick nog fyra strikes på två serier och en hel del spärrar. Första serien fick jag över 120 poäng och var väldigt glad över det. Jag blir arg om jag får sämre än 100, vilket här hänt en del på sista åren. Visst jag har fått över 120 förut men då brukar jag ha en ganska dålig serie före eller efter, idag fick jag över 150 på andra serien, sammanlagt 280 på två serier. Det är jag faktiskt lite stolt över så jag tycker att jag har rätt att skryta. Det jobbiga är att nu kommer jag ha lite förväntningar på nästa bowlingtur och så kommer jag säkert knappt få över 90 då...

Efter bowlingen, som inte bara var rolig och trevlig för att jag vann överlägset utan för att jag var där med härliga kollegor, var det herrmatch i hallen så jag traskade dit såklart. VHK-Kungsängen. Surt nog förlorade herrarna med ett mål efter en ganska bra insats faktiskt. Det kan säkert bli ett bra och roligt år för herrarna. Matchen var oerhört spännande men ändå så kunde jag inte vara nervös riktigt för den utan jag hade hela tiden tankarna på helgens match mot Täby. Åhhh jag skulle ge massor för att få vinna mot dem, på hemmaplan och allt. Jag vill vinna, jag vill, jag vill, jag vill! Jag kommer säkert kräkas av nervositet på lördag, matchen börjar inte förrän fyra heller så jag har hela dagen på att psyka ner mitt psyke, äh man ska va nervös.

Självklart måste även detta inlägg behandla den spanska ligan, annars skulle man ju kunna tro att det är något fel på mig. På söndag möter Real det lag som jag tror kommer vara med och slåss om topplacering i ligan och även kanske i CL, nämligen Sevilla. Det känns som om dem är ännu mer formstarka än Real och det är verkligen upp till bevis på söndag och jag har läst rykten om att Ronaldo missar den matchen pga skada sen tacklingen som resulterade i straffen i CL. Det känns faktiskt inte alltför bra. Som tur är matchen på söndag så jag kan se den, på lördagkvällen ska jag nämligen på 25-årsfest, och det är en fest där jag inte skulle kunna va bekväm med att be om att sätta på matchen i bakgrunden eller springa och kolla resultat var tionde minut. Det ska bli väldigt kul iaf för födelsedagsbarnet är en härlig människa som jag träffar alldeles för sällan så därför skulle jag inte heller vilja vara distraherad av matchen.
Vinner vi bara mot täby på lördag kan den här helgen bli riktigt riktigt najs! Men jag tror det är fördel täby faktiskt tyvärr.