Katarina Pettersson

från jobbet. Jag överdrivre inte när jag säger att jag skulle kunna planera, städa, reflektera och ordna i ett halvår utan elever och ändå inte vara helt klar med allt som borde göras, men nu har jag gjort det mesta som jag absolut måste göra innan vi åker. Imorgon ska jag göra det sista. Har nog inte förstått att vi ska åka, om jag skulle börja packa eller lägga fram packning kanske det skulle få mig att inse... Ska nog snart börja med det...

Sitter här och är aningens bitter. Såg andra halvlek av reals cl-match. De ledde med 1-0 och var väl inte direkt på topp men spelade stabilt ändå. Moskva hade typ ingenting, knappt en halvchans ens men de kämpade på och jag tror det var precis när övertidsminutrarna började ticka på som kaka som i ett lite halvt kontringsläge och jag tänkte att det nästan skulle vara lite synd om motståndarna om det skulle bli ett till mål, visserligen hade väl real haft några lägen som de borde gjort mål på men ändå inte så där otroligt superbra chanser. Det blev inte mål, vilket inte gjorde mig något alls, ända tills när det var tio sekunder kvar och moskva gjorde mål på en jäkla frispark. Det enda positiva var väl att det var wernblom som fick göra mål på sitt favoritlag i sin debut? Men nu blir det ju en jobbig väntan på returen och tänk om real inte vinner. Hemska tanke, de har ju varit så bra och förtjänar verkligen att gå långt i år.
Så nu sitter jag här och trodde att jag skulle ha packat klart och fixat allt till resan redan men har inte ens börjat och orkar typ inte ta tag i det, trots att det ju är en ganska positiv sak. Jag blev kvar på jobbet rätt länge, men det är ju sånt man får ta om man ska vara ledig i nästan två veckor. Borde väl fixa något att äta också men det har jag inte heller någon energi till.

Jag börjar fundera på att jag har ju faktiskt några, typ 3 timmar på mig imorgon och skulle ju kunna packa då, blir det stressigt har jag en timme på mig efter jobbet på torsdag också men då kanske jag måste fixa det sista på jobbet, vem vet vad för oväntat som händer de två dagarna jag har kvar. Kanske bra att iaf börja packa lite nu... Det jobbiga är att jag inte har en aning om vad jag ska ha med mig, och då menar jag verkligen ingen aning. Men jag tror iaf att jag ska packa lite sparsamt, jag vill inte ha en supertung ryggsäck att släpa på om jag får för mig att leva som backpacker ena halvan av resan. Nä nu gör sig hungern lite påmind, o visst ja. Jag tvättade ju fyra maskiner härom dagen, kanske ska ta rätt på tvätten också :-)

Idag var det matcher, två hemmamatcher vilket var kul. Killarna mötte skogås. Jag är relativt nöjd med första halvlek, kanske inte nöjd men absolut inte missnöjd. Starten av andra var väldigt bra, väldigt väldigt bra men sen så blev det istället väldigt väldigt dåligt. Det jag är klart mest nöjd med den här matchen är ändå de två målen vi gör i början av andra. Vi gjorde precis så som vi pratade om i halvlek och vilket vi har tränat på ett antal gånger under hösten men aldrig riktigt lyckats med på match förrut, synd bara att vi inte fortsatte med det under resterande del av halvleken. Det som är mest frustrerande är ändå precis som vanligt att vi är värdelösa på att spela med en man mer på plan. Vi har ändå specialtränat det den här veckan och en del på sista tiden men det är väl bara att fortsätta nöta. Jag tror det är en del mentala svårigheter som uppstår när vi är en mer på plan men tränar vi tillräckligt mycket på det borde det ju kunna lossna mer och mer. Sist vi mötte skogås (i höstas) så förlorade vi med elva bollar och även om det kändes lite orättvist med just elva bollar så kändes det verkligen som om det var ett klart bättre lag vi mötte vilket det absolut inte kändes som idag vilket var väldigt kul faktiskt, men sen så var det surt för jag tycker inte vi borde förlorat med sju bollar. Nästa helg är det Rimbo som gäller, en superviktig match som jag missar :-( Det ska bli väldigt skönt att ligga på stranden i värmen men jag är ledsen att jag missar den matchen faktiskt. Men jag litar på att Lovisa coachar hem två poäng :-) Sen så hoppas jag verkligen att vi kan utmana upsala rejält.
Efter matchen gick vi och handlade sallad som vi sedan åt medan vi tittade på herrarnas första halvlek. Jag fick håll på uppvärmningen så jag ångrade att jag åt den där salladen men under matchen märkte jag inte av det som tur var. Jag tycker nog att vi gör en godkänd match idag. Visserligen är det en hel del saker vi kunde gjort bättre och jag tycker vi kunde ha förvaltat spelarna på ett mer effektivt sätt. Ludvika spelade sämre än jag väntat mig men det känns som om det är så för det mesta, med alla våra motståndare. Vi hade helt klart lika gärna kunnat vunnit den här matchen och det känns riktigt riktigt surt att vi tappar den, men ludvika blev ju glada iaf och de hade ju en rätt lång väg hem så det var väl bra för dem att de kunde glädjas åt poängen och sin upphämtning för jag tror inte de var så nöjda med sitt spel, vilket det är få lag som möter oss som är...
Efter matchen bar det av till anna där vi åt pizza (iaf jag och Lovi), jag tror faktiskt att det kan ha varit det här årets första pizza. Jag tryckte i mig en hel del annat onyttigt också, det var gott :-) Efter lite spel och massa skitsnack så skjutsade vi (kul att jag skriver vi fast jag inte bidrog med varken bil, bensin eller körkort ;-)) hem Filip och åkte sen till Hjälmstaskolan och Disas tjugoårsfest. Jag var rätt seg och inte astaggad för fest men hade trevligt med bra sällskap. Hoppas att Disa hade en riktigt rolig kväll!
Stackars Kicki hade det nog inte, hon blev hämtad från anna av sin pappa som körde henne till akuten eftersom hon mådde jättedåligt efter att ha slagit huvudet i golvet på matchen.

Nu sitter jag och för över några ljudböcker till min telefon. Måste säga att jag är rätt imponerad över mig själv, fast jag misstänker att jag kanske inte lyckas strukturera alla filer så bra som man skulle kunna men jag är verkligen inte hemma i Itunes och jag är riktigt nöjd med att jag lyckats få över filerna till telefonen och jag är förvånad över att jag inte behövt konvertera dem eller något. Fungerar det verkligen så här smidigt som jag tror nu så är jag väldans glad. Jag har lyssnat på Adventures of Tom Sawyer när jag cyklat till och från jobbet den här veckan och jag måste säga att jag tycker om det. Det var nästan så att jag såg fram emot en promenad hem från hjälmstaskolan idag för att få lyssna vidare och då är det en bok som jag inte skulle valt om det inte var för att det var en av dem som var gratis och som jag kände till, tror faktiskt jag läst den på svenska någon gång för rätt länge sedan för jag känner igen en hel del.
Måste faktiskt erkänna att jag är ganska förtjust i min telefon, och är väldigt glad över att jag skaffade den. Jag tycker nästan lika mycket om telefonen som jag tycker om mina real-skal :-)

Real vann ju förövrigt sin match idag. Mina snälla vänner lät mig ha tv:n på i bakgrunden. Det var dock ingen bild som man lyckades uppfatta något av matchen av. Men man såg klockan och resultattavlan uppdateras hela tiden och själva bildkvaliten var det inte så mycket fel på så jag fick se mina härliga kämpar vilket jag inte kan få för mycket av. Det hackade dock mycket konstant och det var väl ungefär var tusende bild som visades så något av matchbilden var som sagt väldigt svårt att uppfatta. Men skönt att de vann iaf!

Nu är klockan över tre och jag sover inte, på sista tiden har jag haft svårt att hålla mig vaken efter åtta på kvällen. Jag borde gå och lägga mig för jag måste hinna med massor imorgon innan jag ska hem till pappa på middag. Men jag är faktiskt inte speciellt trött och jag känner att jag gärna iaf för över båda böckerna klart innan jag går och knyter mig för jag är lite rädd att jag inte ska komma ihåg hur man gör imorgon bitti :-)

Igår hade jag lite panikkänsla när jag tänkte på jobbet, över allt som måste bli klart innan jag åker och allt som borde bli klart innan jag åker och allt jag skulle vilja bli klar med innan jag åker. Och panikkänslan bottnar nog mycket i att jag vet hur lite av allt det där jag kommer hinna med och hur mycket andra saker som dyker upp som jag måste ta tag i istället.
Det har varit lite lugnare nu i början av terminen och jag har nog faktiskt legat mellan 40 och 45 timmar i veckan istället för runt 50-55. Igår planerade vi vår första lektion i vår learning study, efter tre timmar var vi inte klara och man kände verkligen att man skulle vilja lägga så mycket tid på varje lektion men det går ju inte speciellt bra om man ska få ihop det... Okej, jag skulle nöja mig med en halvtimme per lektion om man dessutom fick tid tillsammans med alla sina kollegor att föra pedagogiska samtal och elevvårdsamtal med. Som det är nu hinner man nästan aldrig prata med varandra, varken om det som händer i verksamheten som man borde delge varandra men inte heller samtal för att byta erfarenhet och lära av varandra. Ska jag fortsätta att önska hur mitt yrke borde vara så skulle jag i första hand vidhålla att klasserna inte bör överstiga tjugo elever. Det skulle vara stor skillnad på att få bedriva undervisning för bara arton elever. I halvgrupp skulle de då vara nio om alla är friska, då kan man ju hinna bekräfta alla, göra helt individuella uppgifter varje vecka och ge konstruktiv respons dagligen till eleverna. Inte nog med att utvecklingsmöjligheterna skulle öka enormt så skulle nog alla dessutom må lite bättre och känna sig tryggare i sig själv och i gruppen eftersom de inte konstant skulle behöva slåss om uppmärksamheten. Jag är helt övertygad om att samhället i slutändan skulle tjäna på att göra dessa omprioriteringar även om de såklart skulle kosta mycket pengar. Det skulle ju behövas en hel del extra pedagoger om vi skulle ha mindre klasser och lite mer planeringstid. Nu när jag tänker på det skulle jag faktiskt nöja mig med mindre klasser, även om mer planeringstid också såklart skulle uppskattas :-)

Idag slutade jag klockan två men satt kvar till strax före sex och planerade och nu känns det iaf lite bättre även om jag fortfarande får lite högre puls av att tänka på vad som ska göras. Men som vanligt kan man bara göra sitt bästa och jag får helt enkelt försöka hinna med alla måsten och många borden och allt annat som jag får sekunder över till. Och under tiden ska jag njuta av att göra det som jag drömt om större delen av mitt liv att få göra.
jag hade ju möjligheten att gå hem rätt tidigt men klockan tickade på och vips var den rätt mycket och jag hade lätt kunnat sitta kvar och fixat hela kvällen om det inte var för att jag längtade hem. Då kan man inte klaga på livet, om man har det så bra på jobbet att man gärna skulle vilja stanna väldigt länge men ändå trivs minst lika bra någon annanstans.

Imorgon blir det en supertuff match mot skogås, sist förlorade vi med säkert tio bollar. De hade bland annat ruggiga kontringar men förhoppningsvis är vi riktigt taggade imorgon och gör en tokbra match. Önsketänkande skulle ju så klart vara att ta två poäng men som sagt blir det nog tufft. Men man vet aldrig och skulle vi spela riktigt bra hela matchen så tror jag vi kan vinna mot alla lag i serien.
Sen har ju vi match med damerna också, mot Ludvika som ligger tvåa i serien. Lär väl också bli en tuff match och med tanke på att vi återigen fått plocka in spelare som inte spelat på ett bra tag så kan det ju bli intressant...
Efter matchen ska vi hem till anna och spela spel och äta massa gott. Sen bär det av till hjälmstaskolan där vi ska fira Disa som fyllt 20. Kan bli en kul kväll, hoppas bara jag inte kommer vara tjurig över hur matcherna gått. Äh jag har ju blivit så duktig på att förtränga såna känslor som jag faktiskt inte måste hålla kvar vid så en förlust eller två kan jag tillåta mig själv att sörja i en halvtimme eller nått. Eller så får vi väl fira två segrar helt enklet.

Nu ska jag slänga in en bakpotatis i ugnen, det ska bli gott!

I fredags var jag dödstrött hela dagen och eftersom hela fritidligan tittade på film i mitt klassrum fick jag en bra anledning att faktiskt gå ifrån jobbet så jag kom hem redan vid halv fyra. Hade med mig en del hem att jobba med men jag fastnade i soffan istället. Var smått fashinerad över att jag fortfarande var vaken när klockan var 19.30 men det kan inte ha dröjt länge efter det som jag somnade. Vaknade till vid tolv och övervägde att gå upp men valde att somna om istället och sov som en stock till klockan fyra. Sen var det till att ladda inför matchen. Den där matchen som jag hade haft en lite läskigt men ändå härligt bra känsla inför. Främsta anledningen att jag hade en bra känsla var nog att vi för första gången på länge skulle ha med oss "a-lagsspelare" så det räcker till en full uppställning. Sen så kände jag att sifen nog inte är i så värst bra form och att de troligtvis inte skulle ha ett så giftigt lag. Jag hann dock bli rätt seg innan det var dags för match och sista halvtimmen innan mina snälla vänner kom och hämtade mig hann jag säkert tänka hundra gånger att jag inte ville spela, den där superbra känslan försvann iaf på sätt och vis då. Men iväg bar det och vi fick trevligt sällskap av Filip och då kan man ju inte annat än att tagga till lite extra.
Vi började rätt bra, de spelade utgrupperat försvar vilket jag föredrar (iaf så länge de inte är grymma på det vilket sifen inte var). Vi spelade också 3-2-1 och jag tycker det funkade ganska bra, iaf när vi pratat igenom hur vi skulle göra när de gjorde sin övergång. Matchen var väldigt jämn, egentligen hela matchen men det kändes som om vi hade övertaget hela tiden, vilket vi nästan hade om man ser till resultattavlan. Det var en stund i andra när jag befarade att de skulle gå förbi och vinna men vi bet ifrån och släppte inte förbi dem. I slutet kunde vi tom dra ifrån och vinna rätt komfortabelt och det var väldigt skönt måste jag säga. Superskönt med en vinst, var ju ett tag sen nu och förhoppningsvis gör det här att vi har goda chanser att hålla oss kvar i div. 2. Efteråt tittade vi på herrarnas match. Sifen vann men matchen var jämnare än jag förväntat mig så det var kul.
Flera nätter i rad har jag drömt att jag cyklar på helt torra och vårhärliga vägar. Jag har egentligen inte speciellt mycket emot snön och den här veckan har det ju inte varit jobbigt kallt heller så jag längtar faktistk inte ihjäl mig efter våren (kan ju bero lite på att jag tror att jag snart kommer få en del sol och sommar). Men av någon anledning har jag ändå drömt om vårvägar och varit väldigt lycklig över hur lätt cykeln rullar fram. I morse när det var dags att cykla till killarnas samling insåg jag att marken fortfarande är täckt av snö, men faktiskt fick jag verkligen vårkänsla när jag klev utanför dörren, för solen värmde en aning och snön smälte sakteligen. Till min förtjusning kunde jag dessutom växla för första gången på länge :-)
Matchen var i ösmo, jag var faktiskt duktig och jobbade både på vägen dit och på vägen hem, då behöver jag ju inte ha så dåligt samvete för att jag inte gjorde det i fredags.
Matchen då. Hemma vann vi ju enkelt mot Ösmo, med 26-7 kanske men ändå så blir man ju lite nervös. Vi pratade innan om att vi skulle ha hög intensitet hela tiden. Vi skulle börja med 6-0, gå ut på 5-1 vid utvisningar och köra med snabbare byten än vi gjort tidigare. Ösmo tog ledningen men det kändes ändå direkt som om vi var det bättre laget, vi skapade bra chanser direkt men missade dem. Så fortsatte det framförallt resten av halvleken men även i andra missade vi en del givna lägen. Vet inte hur många insida stolpe-ut vi hade idag. Jag är riktigt nöjd med första halvlek förutom just alla missade lägen. Framförallt försvaret är jag nöjd med. De jobbade hela tiden och snackade bra, snodde en del bollar och samarbetade bra. I första halvlek släppte vi in två bollar, jag tyckte att det var väldigt bra försvarsspel men kände också att det kanske var till stor del pga motståndet. Eftersom vi hade lyckats sno en del bollar när vi körde 5-1 och även 6-0 bestämde jag att vi skulle köra 3-2-1 i andra. Det gick dock inte alls. Tror egentligen inte att det berodde supermycket på att det var just 3-2-1, men dels kom ösmo-spelarna i bättre fart i andra men framförallt så var vi mer stillastående. Skulle vi spelat bra 3-2-1, att alla höll sina positioner bra och jobbade intensivt i fötterna hade det säkert gått bra men det gjorde vi inte. Så vi backade ner igen efter några minuter men då fungerade inte 6-0 heller. Efter ett tag såg det bättre ut och även om vi släppte in en del onödiga mål även i slutet av andra halvlek såg det iaf lite bättre ut igen. Vi gjorde några fler mål i andra även om vi missade en hel del bra lägen även i andra. Det jag är nöjd med i anfallsspelet är att vi faktiskt hade riktigt bra tryck i uppspelet flera gånger vilket gav utdelning samt att vi fick till flera bra enkla samarbeten mellan två spelare som också gav utdelning. Oftast var det kanten som stegade riktigt bra, fick på sig två spelare och släppte vidare till nian som kom i bra fart, rakt in i luckan. Det händer faktiskt oftare och oftare och det är fler och fler i laget som lyckas med detta vilket är kul. Sen att vi borde göra det ännu oftare är en annan sak men det skulle ju vara jobbigt om man någon gång var helt nöjd, jag menar det kan ju alltid bli bättre...
Nu sitter jag och väntar på att reals match ska börja. Det känns som om det var evigheter sen jag såg dem spela sist men det var ju bara en vecka och en dag sen. Det är konstigt hur tiden kan gå så otroligt fort men ändå kännas som att den nästan står still ibland.

Jag har varit på middag hemma hos mamma idag. Hon håller på att föra över våra gamla vhs-band från när vi var små till datorn och idag hade jag med min externa hårddisk så jag kunde sno dem hon redan fört över. Vi tittade i några sekunder på ett klipp från när min storasyster sitter vid köksbordet och ska sjunga en sång. Vi tittade bara i några sekunder och man kan ju såklart inte låta bli att skratta, vilket inte helena kunde heller men det som gjorde att jag och mamma inte kunde sluta skratta var att hon gjorde precis samma rörelse på bandet som i verkligheten sisådär 21 år senare. Hon började nämligen skratta på bandet när hon sjungit de första orden och böjde då ner huvudet , precis innan hon gjorde det på bandet gjorde hon det i verkligheten så hon såg inte ens att hon gjorde det, vi var tvungna att spola tillbaka och visa henne och det skumma är väl att jag inte ens har tänkt på att hon gör så när hon skrattar förrän idag och då har hon alltså gjort så i över tjugo år :-D Sötnöt!

Blä säger jag bara. Fast den här gången var det faktiskt inte riktigt lika hemskt som det brukar vara, det var snabbt övergående. Nu mår jag ganska bra så jag tänker gå till jobbet imorgon. I lördags spelade vi match mot westermalm. Vi förlorade med två bollar vilket känns fruktansvärt surt. Särskilt om vi kommer åka ur tvåan pga det. Det är så irriterande att vi aldrig kan ställa upp med vårt "bästa" lag. Ser man på den här säsongen och dess a-lagsspelare så tror jag nog att vi kan säga att vi är/var tio+två stycken, jag, Anna, Lovi, Kicki, Tinna, Linnea, Mirre, Alex, Maria, Disa Jenny och sarah. Sen tillkommer det ju någon här och var och som tur är har vi ju kunnat låna in några a-tjejer. Det är inte speciellt många om alla för det mesta skulle kunna vara med som det verkar vara i de flesta andra lag. Det är ju väldans tur att våra coopare är så himlans bra på att ställa upp och byter bort sina tider så de inte missar matcher pga jobbet. Alex var väl med ungefär tre matcher innan hon skadade sig, även stackars Disa har ju varit tyngd av skada till och från. Linnea missade ju en hel del matcher pga jobbet och även mirre har svårt att välja match före jobb. Att sedan tre av dessa missar i stort sett hela vårsäsongen gör det ju inte så mycket lättare, då är vi ju plötsligt bara åtta stycken om alla kan vara med och det kommer väl knappast hända många matcher om man säger så... Mot hk var det fem+en som kunde vara med (Disa, Anna, jag, Kicki, Maria och Sarah) mot Strand var det faktiskt hela sex+två (Jag, Anna, Kicki, Jenny, Maria, Disa, Lovi och Sarah). MotWestermalm i helgen var det fem+två (jag, Anna, Jenny, Maria, Disa, lovi och Sarah). Med tanke på att träningsnärvaron ser ännu värre ut än matchnärvaron är det faktiskt inte konstigt alls att vi inte blir bättre och det är ju faktiskt inte konstigt att vi inte vinner matcher. Tänker man dessutom på att vi inte har en enda super-utespelare som kan avgöra en match på egen hand och levererar varje match är det faktiskt inte illa av oss att ha lyckats skrapa ihop så mycket poäng som vi faktiskt har. Tänker man också på att vi inte kan spela anfallshandboll och ibland är på tok för snälla bakåt och är rätt värdelösa allihopa så är det ett under att vi lyckats vinna en enda match.
På lördag möter vi Sifen och det känns som en väldigt viktig match. Än så länge vet jag faktiskt ingen som missar matchen (av vi som är kvar i Sverige alltså ;-)) och skulle det faktiskt vara så och alla dessutom skulle kunna göra en relativt bra match tror jag vi har ganska hyfsade chanser att vinna. Det är inte omöjligt iaf. Enköping vann mot sifen i helgen och det känns ju som om de kommer plocka några poäng till för så dåliga tycker jag inte att de var, vi har mött sämre lag i serien i min mening iaf. Tror alfta, avesta och även kanske vassunda kan tappa poäng mot enköping. Avesta lär ju gå om oss i helgen (om inte vi lyckas vinna med mycket mot sifen såklart) för de möter hk, som jag anser är det klart sämsta laget. Alfta är bara ett poäng bakom oss och har en del matcher som de kan plocka poäng mot, oss bla. Men man vet ju aldrig.
Jag är inte säker på att vi har nått lag nästa år, och inte på om jag vill spela i div. 2 men jag vet att jag inte vill att vi ska åka ur. Det är ju som att förlora alla matcher omigen typ. 

Efter matchen blev det deppmiddag och tröstätande för hela slanten. Jag och anna lagade supergod mat, köttet var utsökt. Jag har varit rätt duktig på sista tiden och faktiskt inte ätit så mycket onyttigt det här året men det kan jag ju lugnt säga att jag tog igen i helgen. För på lördagen blev det pringles, ostbågar och kladdkaka med grädde. Jag orkade dock inte äta upp riktigt allt eftersom jag åt mig väldigt mätt på den goda maten men en hel del slank ner också faktiskt, mer än jag trodde på förhand. Och resten åt jag upp på söndagen - kanske inte så konstigt att jag blev magsjuk. Fast det är jag säker på att det inte hade med saken och göra för så där har jag ju hållt på och ätit hela mitt liv och aldrig reagerat på förrut.

På söndagen hade killarna match mot skånela. När vi kom till samlingen fick vi höra att vi saknade tre niometersspelare. Jobbig information när jag på förhand trodde det skulle bli en riktigt tuff match. Det blev det, vi spelade okej i första och i halvtid stod det 11-11, i andra gick det dock åt h-vete och vi förlorade stort. Vi blandar och ger verkligen och är det något jag hoppas på inför nästa år så är det att vi ska få bra stabilitet och en MYCKET högre lägstanivå. Idag håller underbara Lovi träningen själv för första gången, bra träning inför torsdag då jag ska på begravning istället för handboll och de nästan två veckorna som jag är i Thailand.

Sedan var det dags för veckans höjdpunkt, iaf en av dem. Jag och Lovi åkte och kollade på Skånela som mötte trean i tabellen. Filip var superduktig och skånela vann, superkul :-). Publiken var nästan lika tokiga som de i Rimbo och jag och Lovi kände oss inte riktigt hemma men det var väldigt kul att se matchen. Jag är dock väldigt besviken på prisutdelningen av matchens prestation, det var klart Filips skruv som var det snyggaste på hela matchen, KLART! Han kom på vänsterkanten i en rätt snäv vinkel och alla trodde att han missade målet eftersom han la den utanför målet vid närmaste stolpen, men helt plötsligt var bollen ändå i mål, riktigt handbollsgodis och det var härligt att se hans målfirande. det var ett vädligt viktigt mål dessutom. Vi stannade även kvar och fick se en jämn match mellan ettan och tvåan i damernas etta. Jag blev inte ett dugg imponerad men det ser väl värre ut från läktaren än vad det känns på planen. Skånela hade en klart duktig spelare men även hon blandade och gav en del, brände bland annat flera kontringar som hon nog grämer sig över en del eftersom de förlorade med en boll. Lidingö spelade ibland bra och ibland katastrofalt, deras anfallsspel liknade vårat ibland - krampaktigt och panikslaget och helt stillastående. Aja skulle vi varit något utav lagen på planens motståndare skulle vi såklart få råpisk men ändå det är ju ändå lag med bra tränare, en stor trupp av seriösa spelare, typ fyra träningar i veckan, och säkert hundra andra bra saker så jag hade förväntat mig nått bättre faktiskt.

Idag har jag äntligen tagit tag i saken och sökt runt lite på nätet och i reseguiden för att få lite klarhet i vad jag vill uppleva under resan. Jag kan ju säga att jag velar rätt bra mellan rätt många saker och för första gången känner jag att tiden inte kommer vara optimal. Det skulle vara bra med en vecka till.
Eftersom det är Kjells kompis som har bokat biljetterna så har jag absolut ingen koll på något känns det som. Jag vet att vi flyger den 23:e och att vi flyger till bangkok men jag vet inte alls när vi flyger och när vi landar. Måste ta reda på det... Just nu är jag lite sugen på att åka till antingen chiang mai eller Sukhothai direkt från Bangkok och starta resan så men samtidigt vill jag ju hemskt gärna till Angkor wat i Kambodja och att göra båda de resorna känns inte helt hundra, såvida det inte går flyg från Chiang Mai till Siem Reap (kambodja), det måste jag kolla upp. Att resa med flyg till kambodja verkar ju vara rätt dyrt eftersom thai airways har monopol men buss/tåg/taxi resan verkar rätt osäker med värdelösa vägar och många lurendrejare på vägen. Dessutom tar det ju flera timmar och jag vet inte om jag verkligen vill spendera så många timmar på resande fot, vet ju inte ens hur många timmar vi är i Thailand eftersom jag varken har koll på när vi kommer dit eller när vi reser hem. Jag vet ju att vi kommer hem den 6:e men jag vet inte alls när vi åker från Thailand för det... Jag vet iaf att jag inte räknar med att få särskilt mycket färg därnere. Koh Samet som var ursprungsplanen har jag också läst lite om och just nu har jag ju ingen aning om hur det blir men det låter ju absolut som ett väldigt mysigt ställe men det låter ju även som om det räcker med en vecka där, visst man tröttnar väl kanske inte på att ligga på stranden i paradiset och bara slappa, det låter ju inte helt fel det direkt men jag känner att jag vill uppleva flera olika intryck under den här resan. Och så känner jag efter att ha läst på lite om Thailand att jag kanske kommer vilja åka tillbaka någon gång i framtiden och då besöka de sydvästliga öarna/platserna, och ska jag göra det vill jag ju på sätt och vis vara klar med de norra och då känns det lite som om jag borde ta mig till alla tre ställen som jag nämnde ovan samt spendera åtmindstonde en dag i Bangkok.
Jag är lite sugen på att ta ett nattåg till Chiang Mai och sedan resa tillbaka till Bangkok men ta vägen via Sukhothai, mm det låter som en rätt bra plan tror jag. Men efter de dagarna lär man ju nästan vara sugen på att besöka en strand och kanske inte bör åka direkt till Angkor wat, då kanske man ska till en härlig ö och sedan tillbaka till Bangkok några dagar innan avresa och då ta vägarna förbi Kambodja. Åhh hur ska jag man kunna bestämma sig?

Och jag börjar faktiskt inse att det inte är överdrivet lång tid kvar. Jag måste verkligen börja fixa med allt som måste ordnas innan jag åker. Det första jag ska börja med är kanske att förbereda allt till skolan. Jag hade ju tänkt att jag skulle vara klar med min PIM-uppgift som jag får en dags komp för, men det är ett rätt stort projekt då jag ska göra en typ film i datorn, och visst en film skulle jag ju kunna redigera ihop men det ska ju vara en som lämpar sig för typ mina elever och som ska innehålla en hel del saker och när man absolut inte har minsta lilla tanke om hur detta skulle kunna gå till och vad den ska handla om då känns det rätt omöjligt faktiskt. Sen så måste jag ju in i minsta detalj planera undervisningen för fyra dagar i äkta sickananda ungefär. Det kräver faktiskt rätt mycket jobb och förberedande när man planerar åt någon annan än sig själv... Jag hade bestämt mig för att jag skule ha ansökt om lärarlegetimation också innan resan men vi får ju se hur det blir med den saken...
Jag måste läsa på lite om hur och vad som gäller för iphone-användande i utlandet, jag vill inte komma hem och få en superräkning helt i onödan. Jag måste köpa solskyddsfaktor och massa myggmedel för det krävs tydligen på typ alla de ställen som jag överväger att åka till. Sen så måste jag fixa passfoto också verkar det som om jag vill skaffa ett visum för kambodja. Och så måste jag titta upp det här med talböcker, för jag överväger att inte bara ha med mig riktiga pocketbäcker utan även talböcker men eftersom jag aldrig någonsin har lyssnat på någon tidigare vet jag knappt hur det går till (även om jag förstår att det såklart är hur enkelt som helst när man väl sätter sig in i det) men framförallt har jag ingen aning om jag skulle gilla det eller inte. Kan vara bra så jag inte bara tar med mig en vanlig bok och talböcker ner och blir superbesviken...  
Och när jag kollar igenom kalendern inser jag att jag inte har hur mycket tid på mig som helst för det är full rulle på jobbet fram tills avresa. Jag har hur mycket som helst som jag måste läsa just nu på jobbet och det är allt med det här nya matte-projektet som drar igång i veckan som kommer. Det är en hel del handboll här och var, en fest som jag ska gå på och min farmors begravning. Tiden kommer nog inte direkt sega sig fram och det är ju skönt iaf :-D 
Sen när det gäller packning kanske det kan vara bra att börja fundera lite också faktiskt. Måste ju fixa med väska också att packa i även om det inte är något problem så är det ju en viktig detalj som jag inte får glömma. Vet inte riktigt hur jag ska göra med kamerorna heller. Tidigare har de ju fått plats i den lilla väskan jag fått låna av anna men nu när jag har ett tredje objektiv får de inte det. Borde väl köpa en ordentlig väska - blev lite sugen på den som tinna köpte, Lili har ni lämnat tillbaka den? Men det kostar ju pengar och med tanke på mitt surfande idag känner jag kanske hellre för att lägga dem pengarna på själva resan. Aja hur som helst ser jag fram emot resan väldigt mycket.

Jag rymmer tusentals känslor just nu men framförallt rymmer jag otroligt mycket kärlek. Jag skulle vilja omfamna alla ensamna och otrygga människor i hela världen och viska att allt kommer bli bra.

Jag har varit på en middag med min mamma och lillebror. En middag där jag fick höra en hel del saker som jag aldrig skulle gissat. En del saker som jag starkt misstänker att jag har förträngt för jag börjar så smått tycka att jag minns fragment av konstiga händelser. En del saker som jag visste men behövde få höra. Vi har varit ovanligt djupa och framförallt ovanligt öppna mot varandra och även om mycket som sas var sorgligt och hemskt så gick jag därifrån med en känsla av att älska hela världen. Jag kan till och med sträcka mig till att jag nog inte ska hysa sånt agg som jag gjort mot Alves längre. Oops se på den, någon växer och släppter onödig och negativ energi. Vi får se hur länge den här känslan varar.
Att jag var där på middag var för att jag skulle hjälpa min icke-så-tekniska-mamma med att föra över filmer från min barndom inspelade på vhs-band till datorn. Det lyckades jag med och fick på kuppen se lite bilder från när jag spelade eken cup, tror det var 93. Vi var väldans söta faktiskt, framförallt min lillebror som hejade på vallentuna såklar.

Jag har på sistonde ofta tänkt att en olycka inte kommer ensam. Men idag fick jag verkligen känna att det finns inget ont som inte har något gott med sig också.