Katarina Pettersson

Är hur trött som helst när jag ska gå upp på morgonen och bara längtar till när jag får sova igen. Dagen går verkligen i ett, förut har jag valt att inte ha rast för att kunna planera och förbereda nu känns det som om jag inte har rast och definitivt ingen chans till förberedelse och planering. Men det blir nog bättre snart, dagarna fylls av underbara aktiviteter och kreativa barn ändå turligt nog.

Så fort det blir en liten liten paus, ofta när eleverna slutat skolan blir jag helt slut och känner hur välbehövlig den här lilla andningspausen är för sitt välmående. Sen är det ju vidare till killarnas träning och så körde jag min egen. Borde kanske inte gjort det eftersom jag inte direkt kände mig hundra och hade väldigt ont i halsen men jag ville faktiskt träna och eftersom jag ändå var där körde jag på. Jag märkte definitivt att konditionen påverkades en hel del. Som vanligt fastnade jag ett tag med mina härliga handbollsvänner. Skulle det inte vara för handbollen skulle jag typ aldrig träffa dem.

När jag kom hem fastnade jag vid datorn samtidigt som jag visserligen åt en sallad som väntade på mig i kylen. Jag har alltså fortfarande inte duschat och imorgon ska jag vara på jobbet extra tidigt har jag tänkt så jag hinner med en del måsten på morgonen. Alltså kommer klockan ringa om en sisådär sex timmar och jag ska snart hoppa in i duschen, likt förbannat sitter jag här i godan ro.

Nä nu tvätta håret :-)

Det har ju varit full rulle sedan i fredags. Jag åkte direkt till samlingen från jobbet och efter en rätt bra och effektiv bussresa kom vi fram och hade ett kort möte med killarna. De hade fått skriva positiva saker om varandra på bussen och på mötet fick de turas om att sitta i mitten och så läste jag och lovi upp komplimangerna för var och en. Tycker att det verkade som om de tog det rätt seriöst och faktiskt blev ganska glada i ringen, men så blev det en del skämt och skratt och flin också för att hantera situationen antar jag. Vi avslutade mötet med att presentera tävlingen vi arrangerat. Alla vi frågade om hjälp med att hålla i lappar ställde snällt upp utan minsta lilla protest och till min glädje och förvåning hann vi nästan inte förklara klart innan de rusade iväg och började leta. De höll på fram till släckning och verkade faktiskt ha riktigt kul även om inte alla var lika engagerade direkt.

Det var ganska glest i vårt rum (8 seniorer och två ledare tror jag) och faktiskt väldigt kallt på natten. Jag var tvungen att ligga inuti sovsäcken och kände nästan ändå av kylan, är så glad att jag har lätt att sova och att jag är varm av mig. Jag vaknade ganska pigg 30 minuter innan klockan ringde och kunde inte somna om. Eftersom det var likadant för lovi så gick vi upp lite tidigare än tänkt och var klara i god tid före sju då vi skulle möta killarna.
Det var träning och sen en liten paus innan damernas träning drog igång. Jag var inte supertaggad på att träna men är man ändå där känns det ju givet att köra såklart. Tillsammans med juniorerna var vi 24 stycken tror jag vilket gjorde att träningen var betydligt mycket roligare än många av de träningar jag varit på de senaste två åren. Efter lunch var det damträning igen. Vi körde en och en halvtimme och sedan kom våra killar och fick en halvtimmes match. Eftersom vi var så många i damerna och jag var rätt slut och med klisterblåsor på lillfinger, ringfinger och tumme kände jag lätt att jag kunde avstå att spela. Vi blev dock petade som coacher också eftersom Nils tydligen var mer poppis än vi. Men vi hejjade på bäst vi kunde ändå och i slutet var jag tvungen att rycka in som domare. Killarna vann rätt enkelt och jag tycker att det börjar se lite bättre ut faktiskt. Fast ibland ser det katastrofalt ut också så man vet aldrig.
Efter ytterligare en halvtimme var det dags för killarnas andra träning. Vi körde från 16.30-18 och killarna var rätt sega måste jag säga. Sen var det middag och klubbsamling. Vi planerade att spela lite godispoker på kvällen och jag såg verkligen fram emot det men efter ytterligare ett möte som berörde säsongen och handbollsspelet lite mer, samt dammöte blev det lite kaos då ena laget vann tävlingen och de andra tjurade till ordentligt och tyckte att det var orättvist och fusk. Efter ett litet samtal kändes det iaf bättre och även om det fortfarande var lite tjurigt och stelt kändes det iaf okej. Men någon trevlig pokerkväll blev det inte direkt. Jag somnade rätt tidigt och var bra mycket tröttare när det var dags att gå upp och packa på morgonen. Vi hade tidig träning igen och samlades vid sju. Kroppen var helt klart stel men samtidigt har jag varit med om bra mycket värre på tidigare träningsläger. På killarnas träning fick jag rycka in ett tag ouppvärmd och det var faktiskt riktigt kul, jag blev dessutom positivt överraskad över hur pigg kroppen ändå var. Sen var det såklart damträning. Stackars sebastian hade tydligen varit uppe och kräkts flera gånger under natten .
Efter lunchen var det match för killarna mot 98:orna men alla var nog rätt slitna så jag vet inte hur mycket det gav direkt. Jag och lovisa gick efter halva matchen eftersom damerna hade match mot Falun då. Jag är faktiskt väldigt positivt överraskad över matchen, precis som förra året har jag för mig. Vi vann med 28-19 tror jag och 28 mål framåt känns ju rätt okej. Min egen insats är jag väl varken nöjd eller missnöjd med. Det är bra att vara tränare själv för dels hörde jag mitt eget tjat i huvudet och dessutom hade ju Jonas påpekat hur jag hade jobbat i försvar tidigare under helgen och kunde inte låta bli att jobba mer intensivt med armarna än jag brukar. Det gör att man anstränger sig lite extra faktiskt.
Efter matchen var det ju snabb dusch som gällde och sen bar det av hemåt. Jag är mycket nöjd med helgen faktiskt. Jag har nog mer handbollssug nu efteråt än jag hade innan och det känns väldigt positivt.

är imponerad av mig och lovisa som körde på riktigt bra idag dessutom.

Killarna fick priser idag för tävlingen och det kändes som om de var rätt nöjda. Jag är mest nöjd med andrapriset :-)

Nu ska jag hoppa in i duschen. Imorgon är det simning och utflykt som står på schemat. Ska försöka att inte jobba alltför länge imorgon. På onsdag är det föräldramöte och det finns en hel del att förbereda och prata igenom innan dess så det kommer inte bli helt lätt att gå därifrån men jag ska verkligen försöka.

Idag på eftermiddagen, ca 40 min innan vi skulle sluta kom vi helt plötsligt och oväntat in på krig och andra världskriget. De hade en hel del egna insikter och tankar och var väldigt fascinerade och ville inte sluta diskutera saken så det var vad vi ägnade slutet av skoldagen åt. Intressant minst sagt och det jag tar med mig är en av förklaringarna till varför vi (Sverige) har haft turen (eller inte turen, det fanns ju en väldigt bra förklaring) att inte levt i krig så mycket de senaste århundraden.
kille ca 8 år - krig är det för att olika länder vill ha samma land och bråkar om det.
Tjej ca 8 år - som tur är det inte så mycket krig här i Sverige!
annan tjej ca 8 år - Det är för att det är så kallt här!

Det är ju när de engagerar sig och verkligen intresserar sig på det här sättet som man vill spinna vidare, får se till att göra det på något sätt kanske men just krig känns lite väl rått för åttaåringar att studera och forska kring.



Efter jobbet bar det av till träningen. Det roligaste idag var nog att träffa Lovisa, kändes som om det var jätte länge sen. Killarna verkade inte helt förfärade över att behöva skriva en del på bussen imorgon. Måste bara komma ihåg att fixa dokumenten och skriva ut dem på jobbet innan jag beger mig direkt till bussen. Visst ja, jag skulle ju tagit in sovsäck och luftmadrass från garaget. Jag ska väl kanske packa innan matchen så jag kan få bort tankarna på den och så jag kan somna precis efter slutsignalen. Kan ju bli ett problem om matchen på något sätt upprör men det får den inte göra annat än på ett positivt sätt förstås.

Alla vi hittills har frågat om hjälp med killarnas andra uppdrag har varit schyssta och ställt upp. Hoppas killarna uppskattar det också. Vi får väl locka lite med något pris så kanske man kan få lite fart på dem.

Idag hade killarna första träningen. Det har varit kaos på jobbet och jag var verkligen inte klar att gå när jag var tvungen, men då var jag ju också så illa tvungen. Jag stressade ner till centrum och miljoner saker inför skolstarten snurrade i huvudet samtidigt som jag försökte finjustera planeringen inför träningen. Det var så skönt att va där måste jag säga för då kunde jag bara vara just där och då. Det var såklart kul att träffa alla efter det långa uppehållet och komma igång igen. Lite besviken är jag efter sommarträningen men annars var det bara härligt.

Nu ska jag läsa några dokument och göra några värderingsövningar till skolan men sen ska jag sova för jag måste nog cykla rätt tidigt imorgon eftersom jag egentligen borde varit kvar några timmar till idag.

Efter nästan två månaders slappande så drar det igång och då gör det det verkligen med besked. Förra veckan var det sex jobbdagar (visserligen räknades inte två av dem om man ser till lönekuvertet och de var ju väldigt härliga och skoj på många sätt och vis men ändå så var det inte helt lediga dagar och framförallt ganska ansträngande dagar). Sen var det faktiskt en hel helg då jag satt och inte orkade göra något alls nästan. Var mest seg och lekte lite med min nya iPad. Nu efter en arbetsdag är jag helt slut igen och tycker att det är väldigt lång tid kvar till helgen och då inser jag att det är en helg som inte direkt är en "ta igen dig och vila-helg" utan det är "åka på läger där allt går i ett-helg" och sedan väntar en hel vecka med skola som vi inte har planerat över huvudtaget än. Den här veckan är det tre handledardagar då vi myser lite extra med eleverna. Det innebär att jag är med dem non-stop 8-14 och inte har lektioner kan man nog säga. Nästa vecka drar skolan igång på allvar och då kan det ju va bra om man har ett hum om vad man ska göra på matematiken, no:n, so:n, svenskan eller handledningen. Vi har en dag kvar innan eleverna kommer och vi har en hel del kvar att göra om man säger så. Det är en del förändringar på skolan men jag ser med både nyfikenhet och spänning fram på läsåret. Det ska bli väldigt kul iaf och det är ju huvudsaken.

En stor del av mitt hjärta vilar där och det kommer det alltid göra men just nu känner jag att jag måste bestämma mig om jag ska låta det vila eller om jag aktivt ska låta det växa. Jag har inte varit alls lika hängiven på sista tiden som jag varit de kanske tre senaste åren och lite skönt har det faktiskt varit men samtidigt tycker jag ju så mycket om det och mår så bra av att se dem och följa dem. Jag har kommit fram till att anledningen att jag inte är lika hängiven nu är att jag har mattats av genom främst det senaste året då bildkvaliten på matcherna har varit så dålig. Idag var jag på middag hos mamma och försökte se matchen via nätet där. Det gick ju nästan inte alls och där bestämde jag mig, så kan man inte se på fotboll! Jag kollade upp alternativen lite igår och ska jag betala för att se matcherna lutar det väl lite åt ett konto på c sport eller vad det hette men det tar emot att betala 400 kronor i månaden, och då är det väl inte direkt helt optimal bild heller. Åhh vad ska jag göra. Inte blev jag gladare för att de spelade 1-1 heller. Jag såg inte mycket alls för bilden var sämre än sämst och hakade upp sig titt som tätt. Jag cyklade hem så jag kunde se slutet hemma med lite bättre internetuppkoppling men det gav marginell skillnad på bilden. Det jag såg imponerades jag inte av men det var ju ändå underbart att se dem. om jag sparar de där 400 i månaden kanske jag kan ta för vana att åka och se dem live en-två gånger om året istället? Hmm ska fundera lite till iaf och så får jag se hur jag gör. Jag trodde ju i ett naivt ögonblick för några år sedan att det bara skulle bli bättre och bättre kvalité på streamningen framöver men det var ju så fel det bara kunde bli. Förra året var sämsta året hittills och matchen idag var inte direkt bättre och då är det faktiskt inte ens kul, bara irriterande. Oavsett om jag kommer följa dem slaviskt som jag gjort de sista åren eller nästan inte alls så kommer jag självklart alltid hålla på dem i vått och i torrt! Hala Madrid!

Veckan har gått fort, precis som alltid när man jobbar. Det var sjukt kul att vara på plats igen även om det såklart finns miljoner saker att göra och lite stress gör sig påmind.

I torsdags [första dagen på skolan] fick vi varsin iPad och jag sitter med min just nu faktiskt. Jag har inte hållt på med någon tidigare men det är ju typ precis samma sak som en iphone och inte direkt några svårigheter. Är väldigt nöjd faktiskt och det ska bli kul sen när eleverna får sina, det tar nog ett tag men jag är sugen på att komma igång med det på allvar. Igår em var det en superinspirerande föreläsning om hur man kan använda sig av teknologin i undervisningen. Jag är grymt imponerad över batteritiden än så länge, kameran hade väl kunnat vara bättre särskilt med tanke på att det säkert är en sak eleverna kommer använda sig rätt mycket av. Sen så är det en sak jag inte lyckas med och det är att göra ett snabela på mitt tangentbord, men det ska man väl kunna klura ut någon gång framöver. Annars är jag faktiskt grymt imponerad över hur tangentbordet fungerar och hur smidigt det är.

Just nu ser jag på "Där floden flyter fram" med en ung Brad Pitt, jag är rätt säker på att jag sett den förrut men det är länge sen. Jag kände igen han som spelar huvudrollen och var tvungen att kolla upp om det verkligen var den jag trodde det var och det var det. Han är med i one tree hill och spelar keith scott. han var sig verkligen lik men bra mycket yngre.

Pratade med molnsätra idag, där vi kommer beställa gräs ifrån. jag fick prisuppgifter och även om det inte direkt är gratis så känns det skönt att veta en exakt siffra på just gräset. som det ser ut nu lutar det åt att vi kommer beställa hem det till den 14 september.

Och jag avslutar det på bästa sätt genom att njuta hemma till både os och real madrid :-)

Om sju timmar bär det av mot gotska sandön. Kanske borde packa...

Helt galet, verkligen helt galet. Det trodde jag aldrig, jag hade kunnat sätta nästan vad som helst på att de inte skulle ta sig till final inför den här turneringen. Sen så har de spelat klart över förväntan de flesta matcherna och de har haft en hel del flyt och så måste jag faktiskt säga att det känns som om några andra lag har underpresterat lite ibland. Men jag vill inte ta ifrån dem något alls egentligen för det är en sån enorm prestation och så fantastiskt att jag bara tänker njuta av det. Tyvärr kommer jag troligtvis inte se finalen och det känns ju helt förj-ligt men men är så glad att de är där och att de kommer vinna medalj. Unnar verkligen slitvargarna källman och andersson mfl som varit med så länge utan någon större landslagsframgång.

Så underbart!!!

och det ska faktiskt bli väldigt skönt på många sätt. Säkert kommer jag tycka att det är jobbigt och stressigt då och då men nu har jag verkligen varit ledig lagom länge och ser fram emot att kavla upp ärmarna och ge mig an nya utmaningar. För snart ett år sedan slutade jag jobba på Åbygläntan och jag hade en hel del nyfikna tankar kring mitt nya jobb. Nästan allt kändes positivt och spännande men jag måste säga att det faktiskt känns ännu bättre nu inför det här året. Det känns som om man har sånt försprång när man känner eleverna, kollegorna, föräldrarna, lokalerna och ja allt.

Idag fick jag brev hem med info om vår resa till gotska sandön. Jag hade redan hittat informationen på nätet och igår kollade jag upp när jag behöver åka på söndag. Bussen in till stan går strax efter fem tror jag det var så det blir verkligen allvar på en gång. Jag som har ställt klockan typ två gånger på sju veckor. Känns som att man klarar av att göra det efter att man har haft det så lyxigt som jag har iaf :-) Vi kommer hem sent på onsdag kväll till nynäshamn så jag tror jag kommer vara allmänt död på fredag kväll efter 6 intensiva men säkert väldigt härliga dagar.

I brevet fick jag en mycket positiv överraskning, bofördelningen var nämligen med och jag fick syn på ett namn som jag kände igen sen tidigare men som jag inte alls väntat mig att se där. Dessutom verkar min nya kollega vara placerad med fritidspersonal från min avdelning så jag misstänker att vi kommer jobba tillsammans i höst :-)

Nästa vecka börjar tydligen handbollen för damlaget. Jag kommer ju missa måndagsträningen eftersom jag är bortrest och torsdagen vet jag ärligt talat inte om jag kommer orka gå på eftersom jag kommer hem sent på onsdag och ska upp till jobbet tidigt på torsdagen. Vi får se hur jag gör. Veckan efter det är det väl lämpligt att dra igång med P97 och då har jag ju inget annat val än att orka det iaf. Vilket jag absolut kommer göra och jag ser definitivt fram emot det men lite jobbigt är det faktiskt att det börjar i stort sett samtidigt som jobbet. Jag pratade med min syster om det och hon håller med om att i början av terminen vill man bara kunna fokusera helt och hållet på just det, inte distraheras av något alls och känna att man kan ägna precis så mycket tid som man vill åt jobbet. Men som sagt ser jag fram emot det också så det kommer nog bli bra. Undra bara när man får börja träna i hallen. Damerna verkar ju inte köra i hallen alls förrän efter Falun men det tycker jag verkar vara väldigt sent, jag har för mig att man brukar kunna köra veckan innan åtminstone. Vi får se vi väntar på svar från styrelsen och annars kan man ju boka in en träning och se till att alla är förberedda på att köra utomhus om det är låst... Jag och Lovisa ska iaf sätta oss och planera lite den här veckan.

Härligt med en guldmedalj och marginaler på rätt sida. Jag har inte sett racet för jag valde att istället följa handbollen och sedan ridningen varvat med maraton idag. Handbollen såg ju till en början ganska bra ut, helt plötsligt började ju svenskorna spela rolig anfallshandboll även om jag då tycker försvaret i inledningen var klart lidande av det. Synd för dem att de får åka hem helt tomhänta, det svider nog en del. Jag tycker inte det har gjort ett bra mästerskap och det är många punkter som skulle kunna genomförts bättre men jag tycker inte heller de har varit helt katastrofalt dåliga faktiskt. De har inte fått det att stämma helt och hållet men de har inte haft tur eller flyt någonstans och det har heller inte varit superstora marginaler till att få med sig några poäng. Hoppas de får ny energi och kraft och kämpar vidare mot nya framgångar.

Ridningen gick ju riktigt bra och det ser lovande ut för fortsättningen. Kul för Lisen och Matrix att de gjorde en bra insats idag efter gårdagens fall.

Min insats idag har varit helt okej. Jag tränade, lagade pannkaka, har sett på os och utöver det även läst lite kurslitteratur så jag känner att jag hunnit med en hel del bra saker idag. Får se vad resten av dagen har att erbjuda :-)

Det har varit så fint väder hela dagen, blåsigt visserligen men soligt stora delar av dagen. Jag hoppade i duschen (bara typ 14 timmar efter träningen) och när jag kom ut stod regnet som spön i backen. Aja jag klagar inte, har suttit en del i solen med endast iphonen till hjälp för uppdatering av os-resultaten. Fast stora delar av dagen räcker det ju inte med en pytteliten skärm utan det kan vara bra med tv:n, datorn och iphonen. Härligt! Just nu är det lite av ett hålrum även om handbollsmatchen mellan danmark och kroatien står på såklart men jag kände ändå att det fanns en bra chans att passa på att ta den där duschen :-)
Träningen då, tja inte blir jag glad över att jag inte kan förbättra min tid på femman alls inte. Sist (i onsdags tror jag det var) sprang jag ju på sämsta tiden hittills, visserligen misslyckades jag att sätta igång tiden vilket jag märkte efter 0,7 km ungefär men resterande sträcka sprang jag iaf väldigt långsamt, jag snittade då 7 min/km och den allra första gången vi sprang (med runkeeper) i slutet av juni sprang vi i snitt 6.34/km. Visst hade jag bestämt mig innan för att ta det lugnt och verkligen inte pressa mig alls, men det deprimerande var att jag inte kände att jag hade speciellt mycket mer att ge faktiskt. Idag sprang jag nästan precis lika långsamt som första gången. Blä, jag blev så irriterad att jag kände att jag var tvungen att springa lite till så jag körde 2,6 med intervaller efter det. Då kunde jag iaf känna mig duktig över det efteråt. Jag känner mig inte så peppad på att träna imorgon igen direkt men jag ska försöka ge mig ut direkt på morgonen då med för det är faktiskt rätt skönt att kunna känna att man varit duktig sen resten av dagen. Jag tror nog nästan det isf blir femman igen och kanske ska jag försöka pressa mig lite mer igen, någonstans finns det ju krafter eftersom jag ändå klarar av att gå och röra på mig efteråt jag måste bara vinna över min hjärna som tycker illa om att springa och verkligen avskyr att behöva springa på gränsen till jag håller på att ramla ihop av trötthet - känslan.
Nu är det iaf bara en vecka kvar av den tid som jag nog räknar till sommaren, och alltså den tid då jag har lovat mig själv att träna tre gånger per vecka.

Nu skiner solen igen förresten :-)

I torsdags var vi på tom tits och där fanns det en stor våg som jag klev upp på. Jag vet inte om jag tror på vad den visar men stämmer den så är jag iaf positivt överraskad. Jag är inte en person som håller koll på vikten eller ens väger mig. Snubblar jag över en våg kan jag göra det av ren nyfikenhet och sist jag vägde mig som jag kommer ihåg var på gym och sim när jag hade medlemskap där. Det var första året, vilket jag inte vet när det var men jag är ganska säker på att Kjell fortfarande bodde i västerås så det är ju minst 4 år sedan. Jag kommer inte direkt ihåg vad vågen visade då men jag vet att det var mer än vad den på tom tits visade iaf. Kanske ska man köpa en våg så man kan kolla om man vill iaf...
Höjdpunkten på besöket var inte direkt vågen även om man kan tro det eftersom jag beskriver det så utförligt. Vi var där för att se på utställningen body worlds som är en hyllning till människan och livet. Utställningen visar organ och hela, riktiga kroppar som donerats av människor som velat hjälpa till med att öka kunskapen om kroppen, anatomi och hälsa. Jag är inte speciellt känslig och jag tyckte inte heller att det var minsta lilla obehagligt att kolla på de olika kroppsdelarna. Det kan ju iof ha berott på att det faktiskt inte såg alls verkligt ut. De använder en speciell plastinationsteknik för att bevara kropparna vilket får det att se väldigt plastigt och overkligt ut. Men för den sakens skull är det absolut sevärt och häftigt. Dels får man ju se friska organ bredvid sjuka vilket kan vara en bra påminnelse om hur man bör leva sitt liv och ta hand om sin kropp. Dels tycker jag att det var intressant att se alla senor och muskler och annat. Det som dock gjorde klart mest avtryck hos mig var avdelningen med små små barn. Man fick följa och se hur fostret utvecklas och jag blev både rörd och fascinerad över hur otroligt liten barnet är när det faktiskt ser ut som ett litet barn, med fingrar och tår. Jag har sett bilder tidigare men det här var något helt annat. Jag med mitt minne har ju såhär i efterhand ingen koll men jag har för mig att det tidigaste fostret man fick se var 5 veckor och sedan var det nog lite mer än 10 stadier till innan man fick se en bebis som blivit nio månader. Det här var enda gången jag blev lite illa till mods över att tänka på de stackars barnen och föräldrarna. Vi fick även se en gravid kvinna med en ganska stor bebis (vad jag slänger med begrepp som foster, bebis och barn - märker att jag inte har någon aning om när man säger vad) i sin mage. Självklart blev man lite tagen när man påminde sig själv om att det var riktiga människor och funderade på vad som hände med dem.

jag trodde det här skulle vara en jämn och tuff handbollsmatch men riktigt så har det ju inte blivit. Jag har hängt med för dåligt för att komma med någon analys men det känns som om kroatien varit bra och danmark dåliga, så enkelt var det ;-)

har Stockholms handbollsförbund publicerat preliminära serier, undra hur lång tid det tar innan upplands förbund lyckas med det med, med tanke på att det är en månad sedan de skrev på sin hemsida att det var hög tid för att lägga matcherna kan jag ju tycka att det borde kunna ske ganska snart. Än så länge har jag alltså bara killarnas serie att titta på och planera efter. Men det är ju den viktigaste också så jag ska inte klaga. Vi vet ju att det här kan bli ett riktigt tufft år eftersom vi spelar i 96-serie i år. Vi har en del lag som vi nog kommer känna igen lite från året som var. Fyra stycken och tyvärr kom tre av dem lagen före oss i tabellen. Men det kan ju vara ett bra tillfälle att få lite revansch :-) Kul ska det bli iaf. Det är bara åtta lag totalt vilket innebär en extra match mot alla, alltså att alla möter varandra tre gånger. Det tycker jag är mest positivt. Det blir såklart väldigt många matcher (21 st) men jag brukar ofta vilja få en till chans mot samma motstånd efter en match. Det är ganska ofta som jag känner att jag skulle vilja göra en del förändringar och se om det fungerar bättre efter att ha spelat en match och fått se mer av motståndarna. Vi hinner med en seriematch innan vårt deltagande i sm i år vilket iaf känns bra. När jag såg hur tidigt steg ett låg blev jag nästan lite rädd att vi skulle få inleda med det.

Jag hade tänkt springa igår men drog ut på det i det längsta och ville verkligen inte och tillslut bestämde jag mig för att inte göra det, vilket innebär att jag måste springa båda idag och imorgon för att få ihop mina minst tre pass den här veckan, illa! Så nu ska jag ut, ska bara få i mig sista delen av bananen innan jag ger mig iväg och då passade jag på att skriva lite här i brist på annat.

Igår fick jag höra en sak som jag blev väldigt nervös över och som jag verkligen önskar inte händer, det skulle vara väldigt tråkigt isf. Men det är inte direkt något jag kan påverka så jag får helt enkelt ha is i magen och vänta och se.

Nu är det precis en vecka kvar av mitt härliga sommarlov och den veckan kommer garanterat tillbringas största delen framför tv:n. Nu har ju friidrotten dragit igång och det är ju ännu roligare än simningen. Igår vart det riktigt mycket samtidigt och tyvärr gick ju precis allt (iaf nästan) åt h-vete. Tycker synd om både fotbollslandslaget och handbollslandslaget men absolut mest synd om Lassi (stavning?), jag hoppas verkligen han kan vara stolt och nöjd över sin fjärdeplats så småningom.

Nä nu är bananen uppäten och skogen väntar :-)