Vad är det som händer världen?
Bella ligger framför tv:n och tittar på Bullerbyn. Älskar lugnet, harmonin och tryggheten i den filmen. Känns som en bra kontrast till kaoset i verkligheten just nu. Man kan ju inte påstå att vi lever i en förutsägbar och tristessfylld vardag just nu. Jag tycker att allt är så märkligt och blir så frustrerad över att jag inte kan greppa och förstå situationen riktigt. Är glad och tacksam att jag inte är orolig av mig och att jag inte är något kontrollfreak för jag kan tänka mig att det skulle vara väldigt jobbigt att leva just nu då.
Mina tankar och sympatier går självklart till alla dem som blir bedrövligt drabbade av corona och dess följder. Jag vet att jag är lyckligt lottad som troligtvis inte kommer bli allvarligt sjuk, förlora mitt jobb och min inkomst, förlora flera nära och kära mm. Det som just nu är tyngst för mig är att semesterplanerna (EM) har gått i stöpet och att det är en hel del frågetecken och oro kring på vilket sätt jag kommer jobba resten av den här terminen. Bara världsliga saker alltså.
Bella har varit hemma från fsk i 2,5 veckor. Glad att jag trots det inte behövt vabba än, det är min tur nästa vecka om hon måste vara hemma då med. Kjell har lyckligt nog varit ledig många av vardagarna de här veckorna och hon fick vara med mig två timmar på jobbet en eftermiddag. Tror det blivit tre vabbpass för Kjell. På hela den här tiden tycker jag att hon varit sjuk i max en dag. Men hon hostar lite och har snorat pyttelite. Hon är glad och trivs bra med att mysa hemma, dock säger hon att hon saknar skolan, kompisarna och fröknarna. Härligt att höra ändå. Hoppas de fortsätter hålla öppet och att hon snart är tillräckligt frisk för att få gå dit.
Jag tycker att situationen är helt overklig och orealistisk. Blir irriterad över att jag tycker att så mycket är motsägelsefullt i allt det här. Hoppas ändå att det kommer ut massa positiva saker ur det här. Tror ju verkligen att det inte finns något ont som inte har något gott med sig.
Det jag stör mig på är att det i mångt och mycket låter som att det här inte är något allvarligt och skrämmande. Det är ett virus som inte är toksmittsamt och inte särskilt allvarligt, förutom för äldre och människor med underliggande sjukdomar. Och ändå så agerar myndigheter, politiker, invånare och alla möjliga som att det är det absolut farligaste och mest skrämmande som skulle kunna inträffa. Folk köper mängder med toalettpapper, verksamheter stängs ner, evenemang ställs in och det pratas inte om annat. Jag undrar vad som skulle hända om något värre skulle inträffa. Det känns ju inte ett dugg orimligt att det skulle kunna dyka upp något betydligt farligare virus egentligen. Något som skulle vara dödligt för även unga och friska, eller för alla barn. Något som skulle sprida sig ännu fortare/lättare. Man kan ju hoppas att det här är en bra övning för framtida katastrofer.
Som vanligt i krissituationer är det ju skönt nog många människor som kliver fram och visar så stor medmänsklighet och omtanke om andra. Även om man ser många som enbart är egoistiska också såklart. Även om mitt hjärta brister för alla dem som är i turistbranschen just nu (särskilt en mycket viktig person för mig) så är jag också så glad över att se hur positivt allt det här är för planeten jorden. Jag hoppas verkligen att folk kommer flyga mindra framöver. Personer kanske får upp ögonen för hur bra det ändå fungerar att skippa alla möten på plats och att arbetsresor minskar framöver med typ 90%.
Jag måste också säga att jag hittills är rätt imponerad över hur Sverige har hanterat det här. Alltså folkhälsomyndigheter och politiker. Sen så kanske det om ett tag med facit i hand visar sig att det varit katastrofalt agerat och hanterat. Men jag är imponerad över att de än så länge stått pall mot all påtryckning utifrån och att de inte följer grupptryck. De anser att det bästa för oss just nu inte är att stänga grundskolor och förskolor, och då gör de inte det. Trots att många skriker och pressar. Jag hoppas att skolan får vara öppen. Dock är det ju inte bra heller om halva klasser stannar hemma. Jag har haft tur än så länge och haft rätt få frånvarande och hoppas att det kommer fortsätta så.
Istället för att låsa in massa friska människor tycker jag att det är märkligt att man inte istället bara ser till att tok-isolera alla de som är i riskzon och en del inom vården. Resten av invånarna kan väl snarare försöka smitta varandra så mycket som möjligt nu under den närmsta månaden. Efter det borde ju de flesta i befolkningen fått sjukdomen och sen ha ett bra skydd mot den så att allt kan återgå till det vanliga igen - alltså allt som är bra för samhället och planeten.
