Lov
Vilka underbara dagar jag har. Jag har verkligen fått kvalitetstid med min familj, både min gamla och min lite nyare :-) idag har jag och kjell fått lyxen att ha Ellie helt för oss själva. Det gick hur bra som helst förutom att hon absolut inte ville sova, vilket iof gjorde att vi fick ännu mer lektid med henne och hon var ju hur pigg som helst så det gjorde inget.
Igår såg jag en dokumentär på bio för första gången, den var intressant och bra så jag är nöjd även om det inte är en film jag själv hade valt att se. Vi åt god grekisk mat och strosade runt lite på stan. Jag skjutsade hem de andra och skyndade sen hem till real-matchen. Jag missade inte så mycket utan kom precis när real gjort första målet. De vann säkert trots att de vilade flera spelare. Vilket de såklart skulle göra då motståndarna var ett lag längre ner i seriesystemet. Marcelo gjorde mål och slog volter som målgest. Jag läste idag att en motståndare tyckte att det var dåligt och väldigt respektlöst vilket jag blev chockad över. Marcelo är så underbart härlig och har sån energi som är fullständigt positiv och bara kan sprida av sig på alla runtomkring. Jag tycker han har all rätt i världen att fira sina mål oavsett vilka motståndarna äroch han gjorde det verkligen inte på ett nedvärderande och fult sätt. Hoppas verkligen inte att han får skit för det!
Imorgon ska jag åka och shoppa med min babe. Det ska bli mysigt, hoppas att det inte kryllar av människor i butikerna men det lär väl va rätt stor risk att det gör det iom höstlovet.
På lördag är det handbollsmatch, ser fram emot det faktiskt tror jag även om jag inte har några större förhoppningar om en kanonmatch och vinst från vår sida men vi har iaf riktigt bra stämning i laget och kämpar ihop. Sen bär det av till kicki för en rolig tjejkväll. Jag ska frossa i choklad för efter lovet börjar jag leva lite mer hälsosamt igen. Jag är rätt sugen på det nu och hoppas att den känslan kommer hålla i sig.
På söndag tror jag att jag ska till mamma på middag. Det skulle ju va askul att gå på hammarbymatchen som är sista matchen för året och kan innebära att vi äntligen tagit oss till allsvenskan igen. Men jag vågar nog inte riktigt för jag har en stark känsla av att det kommer gå sämre för dem om jag är på plats, jag hör hur löjligt det låter och vet egentligen att det inte kan vara så men samtidigt är det en känsla jag har och inte riktigt kan bortse ifrån. Hammarby är ju iaf sveriges klart bästa lag om man ser till publiken och jag tror det skulle vara superbra för hela fotbollssverige om det blir allsvenskan nästa säsong så jag hoppas verkligen att den drömmen slår in.
Nu ska jag försöka somna för kjell somnade för flera timmar sen och kanske kommer vakna tidigt för ovanlighetens skull imorgon. Fast å andra sidan kanske han inte vaknar tidigt utan sover igen lite av den tid han missade i natt. Han jobbade nämligen och hade sovit mindre än en timme när jag ringde och väckte honom i morse för att han skulle komma tillellie.
Allt mer sällan
Det blir visst alltmer sällan som jag kommer in här och skriver av mig. Varför vet jag inte för det är inte så att jag tycker mindre om det, har mindre att skriva, mindre tid för det eller någon annan uppenbar anledning. Vi får se om trenden kommer fortsätta hålla i sig och att jag tillslut lägger ner helt eller om det kanske tar sig.
Nu är jag ledig i sex dagar i rad och det är sjukt skönt och lyxigt. Visserligen jobbade jag åtta dagar i rad innan det så lite välförtjänt tycker jag ju att det är men ändå väldigt uppskattat. Dessutom var två av arbetsdagarna förlagda på ett lyxigt hotell där vi blev bortskämda med massa god mat och härligt sällskap.
I mitt arbetsliv går det rätt mycket upp och ner, ingen annan dag är sig lik och som med allt annat är det både positivt och negativt men jag ser det absolut som mest positivt. Man kan omöjligt bli uttråkad som lärare! I perioder har jag hur mycket som helst samtidigt som det kan vara ganska lugnt ibland. Ibland är jag med om hur mycket jobbiga/tragiska/påfrestande/irriterande/tröstlösa saker på en och samma dag och ibland är det precis omvänt och allt i min närhet nästan är som rosa gulliga och glada moln som jag skuttar runt på. Omväxling förnöjer och för tillfället har jag skönt nog haft det rätt bra på alla sätt och vis. Jag har kunnat lägga lite mer tid på just det jag vill - att vara pedagog. Så egentligen var inte mitt behov av denna ledighet så enormt även om jag såklart sett fram emot det och tänker njuta till fullo. Förra året var det precis tvärt om. Jag vet inte om jag hade stått ut om jag inte fått det andrum som höstlovet då gav mig. Just då var jag inne i en period då jag fick ägna väldigt lite tid åt att vara pedagog och veckorna före höstlovet var allmänt kaotiska.
Jag tycker att det ska bli spännande att se om den nya regeringen kan leverera lite av det den har lovat skolan. Oavsett om de gör det eller inte är jag övertygad om att de iaf gör ett bättre jobb för Sveriges skola än den föregående gjorde. Jag har väldigt svårt för skolpolitiken som den blåa sidan står för och även om jag är rädd att det inte kommer att hända så supermycket positivt för skolan nu så är jag iaf inte så värst orolig för att saker kommer införas och negativt påverka våra elever.
I morgon ska jag träffa min mamma och syster för lite stadsbesök och bio. Det ska bli kul, jag är glad att jag har den familj jag har. Det är världens bästa i mina ögon.
På torsdag ska jag och Kjell vara barnvakt åt Ellie för första gången. Jag tycker att det ska bli sjukt kul och tror att Kjell ser fram emot det en hel del också, jag är lite nervös men det är nog inget mot hur det känns för honom. Det är ju inte direkt första gången jag tar hand om någons annans barn men här gör jag det privat och inte professionellt och visst blir det mer speciellt då.
Det är snart november och tiden har som vanligt bara flugit förbi. Det är läskigt hur fort det går. Jag älskar mitt liv precis som det är just nu så på sätt och vis vill jag bara pausa och stanna just i nuet ett bra tag. Jag kan ibland bli stressad över att åren bara går men jag försöker att strunta i känslan och bara njuta istället.
Det ska iaf bli sjukt mysigt med jul, jag längtar redan till vår julmiddag med våra vänner och ser fram emot att se på julfilmer, höra eleverna sjunga julsånger, pyssla och bli alldeles jultokiga som bara barn blir.
Måste även få sjunga ut hur glad jag blev i helgen. Självklart var ju årets viktigaste ligamatch samtidigt som middagen på konferensen det här året igen. Real som började ligan riktigt dåligt hade all press på sig eftersom de låg efter barca och hade hemmaplan. Jag mådde sjukt dåligt över matchen som vanligt, kunde inte ens bli riktigt nervös under cl-matchen för att jag var så nervös inför clasicot istället. Matchen började klockan sex och vi skulle samlas i baren vid halv sju och sen äta middag. Tack vare bra uppkoppling kunde jag se matchen på rummet och den började ju så dåligt som den bara kunde i stort sett. En spelare som jag har sjukt svårt för fick göra mål efter bara tre minuter. Tack och lov reste sig real och krigade på bra. De var bättre och skapade en del, många tveksamma situationer kände jag och tillslut fick real en straff som ronaldo kyligt och underbart satte. Jag kunde inte riktigt slita mig från matchen även om jag också hatar att komma sent. När jag kände att jag inte kunde komma senare fick jag upp matchen på mobilen istället och gick mot baren. När jag kom dit var det bara övertiden kvar på första och efter det försökte jag släppa matchen ur tankarna vilket såklart inte gick men jag tvingade mig själv att iaf låta mobilen ligga kvar i fickan på ljudlöst under större delen av middagen. Tog bara upp den var tionde minut ungefär och till min stora glädje fick jag underbara rapporter från lili. Åhhh vad lättad och glad jag blev över att real vann. De har varit i en sanslöst bra form på sista tiden och jag hoppas verkligen att den får hålla i sig. De spelar sjukt rolig och bra fotboll! Middagen var god och jag hade väldigt trevligt. Det blev en rätt lugn och väldigt trevlig kväll. Vi pratade och umgicks mest. Gick till rummet vid halv två tror jag och fick för mig att se matchen igen, jag såg försnacket vilket jag missat tidigare och normalt brukar jag inte kunna se det eftersom jag mår så dåligt men nu kunde jag verkligen njuta och jag log konstant eftersom jag visste utgången redan. Sen spolade jag fram till andra halvlek och skulle se den också tänkte jag men efter bara två minuter somnade jag lycklig som få. När jag vaknade en stund innan klockan skulle väcka mig övervägde jag att somna om men bestämde mig istället för att se vidare på matchen, jag hade ju fortfarande inte sett 2-1 och 3-1 målen. Bästa sättet att vakna till liv på kan jag säga :-) När jag sett nästan hela andra halvlek var det dags för en snabb dusch innan jag gick till frukostbuffen.
Jag har missat så sjukt många av deras matcher i år. Har nog aldrig varit med om att så många av deras matcher krockar med mina egna. Samma sak är det i helgen :-( Och imorgon när de spelar är ju jag på bio, hoppas filmen är kort och så får jag skynda hem efter det helt enkelt.
Nu ska jag börja fundera på mat, har bara ätit popcorn tidigare idag, sjukt bra frukost och lunch känner jag :-)
Nu är jag ledig i sex dagar i rad och det är sjukt skönt och lyxigt. Visserligen jobbade jag åtta dagar i rad innan det så lite välförtjänt tycker jag ju att det är men ändå väldigt uppskattat. Dessutom var två av arbetsdagarna förlagda på ett lyxigt hotell där vi blev bortskämda med massa god mat och härligt sällskap.
I mitt arbetsliv går det rätt mycket upp och ner, ingen annan dag är sig lik och som med allt annat är det både positivt och negativt men jag ser det absolut som mest positivt. Man kan omöjligt bli uttråkad som lärare! I perioder har jag hur mycket som helst samtidigt som det kan vara ganska lugnt ibland. Ibland är jag med om hur mycket jobbiga/tragiska/påfrestande/irriterande/tröstlösa saker på en och samma dag och ibland är det precis omvänt och allt i min närhet nästan är som rosa gulliga och glada moln som jag skuttar runt på. Omväxling förnöjer och för tillfället har jag skönt nog haft det rätt bra på alla sätt och vis. Jag har kunnat lägga lite mer tid på just det jag vill - att vara pedagog. Så egentligen var inte mitt behov av denna ledighet så enormt även om jag såklart sett fram emot det och tänker njuta till fullo. Förra året var det precis tvärt om. Jag vet inte om jag hade stått ut om jag inte fått det andrum som höstlovet då gav mig. Just då var jag inne i en period då jag fick ägna väldigt lite tid åt att vara pedagog och veckorna före höstlovet var allmänt kaotiska.
Jag tycker att det ska bli spännande att se om den nya regeringen kan leverera lite av det den har lovat skolan. Oavsett om de gör det eller inte är jag övertygad om att de iaf gör ett bättre jobb för Sveriges skola än den föregående gjorde. Jag har väldigt svårt för skolpolitiken som den blåa sidan står för och även om jag är rädd att det inte kommer att hända så supermycket positivt för skolan nu så är jag iaf inte så värst orolig för att saker kommer införas och negativt påverka våra elever.
I morgon ska jag träffa min mamma och syster för lite stadsbesök och bio. Det ska bli kul, jag är glad att jag har den familj jag har. Det är världens bästa i mina ögon.
På torsdag ska jag och Kjell vara barnvakt åt Ellie för första gången. Jag tycker att det ska bli sjukt kul och tror att Kjell ser fram emot det en hel del också, jag är lite nervös men det är nog inget mot hur det känns för honom. Det är ju inte direkt första gången jag tar hand om någons annans barn men här gör jag det privat och inte professionellt och visst blir det mer speciellt då.
Det är snart november och tiden har som vanligt bara flugit förbi. Det är läskigt hur fort det går. Jag älskar mitt liv precis som det är just nu så på sätt och vis vill jag bara pausa och stanna just i nuet ett bra tag. Jag kan ibland bli stressad över att åren bara går men jag försöker att strunta i känslan och bara njuta istället.
Det ska iaf bli sjukt mysigt med jul, jag längtar redan till vår julmiddag med våra vänner och ser fram emot att se på julfilmer, höra eleverna sjunga julsånger, pyssla och bli alldeles jultokiga som bara barn blir.
Måste även få sjunga ut hur glad jag blev i helgen. Självklart var ju årets viktigaste ligamatch samtidigt som middagen på konferensen det här året igen. Real som började ligan riktigt dåligt hade all press på sig eftersom de låg efter barca och hade hemmaplan. Jag mådde sjukt dåligt över matchen som vanligt, kunde inte ens bli riktigt nervös under cl-matchen för att jag var så nervös inför clasicot istället. Matchen började klockan sex och vi skulle samlas i baren vid halv sju och sen äta middag. Tack vare bra uppkoppling kunde jag se matchen på rummet och den började ju så dåligt som den bara kunde i stort sett. En spelare som jag har sjukt svårt för fick göra mål efter bara tre minuter. Tack och lov reste sig real och krigade på bra. De var bättre och skapade en del, många tveksamma situationer kände jag och tillslut fick real en straff som ronaldo kyligt och underbart satte. Jag kunde inte riktigt slita mig från matchen även om jag också hatar att komma sent. När jag kände att jag inte kunde komma senare fick jag upp matchen på mobilen istället och gick mot baren. När jag kom dit var det bara övertiden kvar på första och efter det försökte jag släppa matchen ur tankarna vilket såklart inte gick men jag tvingade mig själv att iaf låta mobilen ligga kvar i fickan på ljudlöst under större delen av middagen. Tog bara upp den var tionde minut ungefär och till min stora glädje fick jag underbara rapporter från lili. Åhhh vad lättad och glad jag blev över att real vann. De har varit i en sanslöst bra form på sista tiden och jag hoppas verkligen att den får hålla i sig. De spelar sjukt rolig och bra fotboll! Middagen var god och jag hade väldigt trevligt. Det blev en rätt lugn och väldigt trevlig kväll. Vi pratade och umgicks mest. Gick till rummet vid halv två tror jag och fick för mig att se matchen igen, jag såg försnacket vilket jag missat tidigare och normalt brukar jag inte kunna se det eftersom jag mår så dåligt men nu kunde jag verkligen njuta och jag log konstant eftersom jag visste utgången redan. Sen spolade jag fram till andra halvlek och skulle se den också tänkte jag men efter bara två minuter somnade jag lycklig som få. När jag vaknade en stund innan klockan skulle väcka mig övervägde jag att somna om men bestämde mig istället för att se vidare på matchen, jag hade ju fortfarande inte sett 2-1 och 3-1 målen. Bästa sättet att vakna till liv på kan jag säga :-) När jag sett nästan hela andra halvlek var det dags för en snabb dusch innan jag gick till frukostbuffen.
Jag har missat så sjukt många av deras matcher i år. Har nog aldrig varit med om att så många av deras matcher krockar med mina egna. Samma sak är det i helgen :-( Och imorgon när de spelar är ju jag på bio, hoppas filmen är kort och så får jag skynda hem efter det helt enkelt.
Nu ska jag börja fundera på mat, har bara ätit popcorn tidigare idag, sjukt bra frukost och lunch känner jag :-)
Fattar inte
varför jag är så nervös hela tiden. Jag är nervös innan fotbollen för jag känner mig så osäker på min egen förmåga, jag tänkte att snart börjar handbollen och det blir iaf bättre då. Det är ju omöjligt att vara lika nervös för med handbollen vet jag vad jag gör, jag känner mig som en stabil del av laget där jag har rätt att vara och kräva min plats till skillnad från fotbollen. Men så är det handboll och jag blir ännu mer nervös. För jag vet ju vad jag egentligen kan och känner ett stort ansvar för att tillföra något till laget. Jag vill inte göra någon besviken.
Jag är ännu mer nervös så fort Real spelar även om det är en annan slags nervositet. Ibland jobbigare att hantera ibland lättare. Jag mår så dåligt att jag alltid ifrågasätter varför jag ens håller på. Varför spelar jag fotboll när jag hatar stunden innan en match, varför spelar jag handboll när jag bara vill lägga mig i en hög på golvet och hyperventilera och gråta typ. Och varför håller jag på real och lägger hela mitt mående i hur de presterar på matcher när det får mig att vilja gå under när det inte går som jag vill och när hela min mage är i uppror inför matcher.
Och ännu knäppare blir det när jag plötslig inte är nervös. Som i tisdags när det var slutspelsmatch i upplandscupen. Vi skulle möta Rimbo som vann tvåan och kommer spela ettan nästa år, vi åkte ur trean och kommer spela i fyran. Säger en del om skillnaden mellan lagen. Jag frös när jag satt i soffan innan det var dags att åka till samlingen och kände att hela kroppen egentligen stretade emot och inte ville åka. Jag var 99,999999999 % säker på att vi skulle förlora och jag tänkte att det faktiskt bara vore skönt. Visst hatar jag att förlora och när det väl är match gör man ju allt för att inte göra det men jag hade verkligen inte något emot tanken på att slippa fler utematcher för den här hösten. Vi hade inte haft någon chans med de allra bästa förutsättningarna och vi saknade spelare och jag kände mig verkligen inte på topp med halsont och annat så jag kände verkligen att vi inte hade någon som helst press på oss, så jag var i stort sett inte nervös alls. Men då började jag må dåligt och bli nervös för att jag inte var nervös.
Det är ju något allvarligt fel på mig och det verkar bli värre med åldern. Nu ska jag snart åka till hallen och få storpisk av Åkersberga. Det ser jag inte fram emot. Men jag är ändå ganska spelsugen faktiskt och Lovisa ska vara med vilket gör att det känns mycket roligare. Synd att stackars Anna ligger i Skövde och mår dåligt.
Nu ska jag klä på mig och må ännu sämre. Skönt iaf att det nästan alltid släpper direkt när de blåser igång matchen, iaf på handbollen.
Jag är ännu mer nervös så fort Real spelar även om det är en annan slags nervositet. Ibland jobbigare att hantera ibland lättare. Jag mår så dåligt att jag alltid ifrågasätter varför jag ens håller på. Varför spelar jag fotboll när jag hatar stunden innan en match, varför spelar jag handboll när jag bara vill lägga mig i en hög på golvet och hyperventilera och gråta typ. Och varför håller jag på real och lägger hela mitt mående i hur de presterar på matcher när det får mig att vilja gå under när det inte går som jag vill och när hela min mage är i uppror inför matcher.
Och ännu knäppare blir det när jag plötslig inte är nervös. Som i tisdags när det var slutspelsmatch i upplandscupen. Vi skulle möta Rimbo som vann tvåan och kommer spela ettan nästa år, vi åkte ur trean och kommer spela i fyran. Säger en del om skillnaden mellan lagen. Jag frös när jag satt i soffan innan det var dags att åka till samlingen och kände att hela kroppen egentligen stretade emot och inte ville åka. Jag var 99,999999999 % säker på att vi skulle förlora och jag tänkte att det faktiskt bara vore skönt. Visst hatar jag att förlora och när det väl är match gör man ju allt för att inte göra det men jag hade verkligen inte något emot tanken på att slippa fler utematcher för den här hösten. Vi hade inte haft någon chans med de allra bästa förutsättningarna och vi saknade spelare och jag kände mig verkligen inte på topp med halsont och annat så jag kände verkligen att vi inte hade någon som helst press på oss, så jag var i stort sett inte nervös alls. Men då började jag må dåligt och bli nervös för att jag inte var nervös.
Det är ju något allvarligt fel på mig och det verkar bli värre med åldern. Nu ska jag snart åka till hallen och få storpisk av Åkersberga. Det ser jag inte fram emot. Men jag är ändå ganska spelsugen faktiskt och Lovisa ska vara med vilket gör att det känns mycket roligare. Synd att stackars Anna ligger i Skövde och mår dåligt.
Nu ska jag klä på mig och må ännu sämre. Skönt iaf att det nästan alltid släpper direkt när de blåser igång matchen, iaf på handbollen.
