Snart dags
På måndag börjar jag jobba igen. Har lite svårt att förstå att det redan är dags. Samtidigt känns det som en hel evighet sedan jag jobbade med tanke på allt som hänt. Eller allt får det att låta som att massor har hänt vilket kanske inte riktigt är rätt sätt att beskriva det med. Snarare är det ju en sak som hänt, att vi fått lära känna vårt lilla underverk. Jag har svårt att förstå att hon inte funnits för alltid.
Det pirrar härligt när jag tänker på jobbet vilket jag är så glad och tacksam för. Jag ser verkligen fram emot själva jobbet. Sen ser jag inte asmycket fram emot att behöva gå upp tidigt varje dag och ha fullt upp med massa saker. Tycker fortfarande att det är ljuvligt att få ta dagen som den kommer och vi har på riktigt svårt att lyckas hinna upp i tid till förskolan kl. 9 tre dagar i veckan.
Imorgon ska jag hälsa på på jobbet och träffa Christoffer, får se om jag får krama eleverna lite också. Jag var där en snabbis förra veckan och pratade med läraren som haft klassen de här månaderna som jag varit föräldraledig. Nästa vecka blir det ju någon form av mjukstart eftersom det är höstlov. Vi jobbar bara mån-ons på höstlovet så jag får en långhelg nästa vecka och sedan är det kanske max sju veckor till jullovet så jag tycker att jag ska överleva oavsett hur intensivt jobbet blir och oavsett hur omställningen kommer påverka Lovina.
