2023
Januari
Året började med att Lovina blev 9 månader och några dagar senare fyllde Bella 6. Wow, kan inte riktigt förstå att jag har har turen att berikas av dessa två guldklimpar. Sveriges herrar spelade handbollsvm på hemmaplan vilket vi såklart ville uppleva på plats. Gruppspelet var i Göteborg så vi bokade in en tjejhelg där. Helgen blev maxad med härligt umgänge, god mat och roliga stunder. Handbollsmatchen vi såg var väl inte en höjdpunkt direkt utan det var nog snarare förpeppen och segerfesten med Gula väggen som var bäst. Tyvärr gick ju inte de sista matcherna riktigt så bra som vi hade velat. Känns så surt att Gotte skadade sig, jag tror verkligen vi hade haft en bra chans att komma till final annars. Jag tog med Lovina och Bella för att få se semifinalen. Uppladdningen uppskattades mer än själva matchen. Bronsmatchen krockade lite med Bellas kompiskalas på Leos men jag hann vara med en stund i kalasrummet iaf.
Februari
Lovina blev 10 månader och vid det här laget hade hon verkligen börjat uppskatta att leka med Bella. Det finns ingen som kan få henne att kikna av skratt på samma sätt. På sportlovet passade vi på att åka pulka och umgås med härliga vänner. Patrik var snäll och visade hela barnaskaran polisstationen.
Det blev en del handbollsmatcher som i vanlig ordning.
Mars
11 månader och hon blir mer och mer en egen karaktär. Det är så häftigt att se hur hon utvecklas. För det mesta är hon glad och härlig att vara med. På många sätt mer lättsam och nöjd än Bella, vilket verkligen inte är dåligt för lättsammare och mer nöjd tjej än Bella har jag nog knappt mött. Men Lovinas toppar och framförallt dalar är lite mer intensiva och krävande. I mitten på mars överraskade vi Disa med en härlig babyshower. I slutet av mars firade vi Isa som fyllde 7 år.
April
Livets första födelsedagskalas för den lilla loppan. Ett riktigt lyckat sådant tycker jag. Hon har en hel drös fantastiska släktningar runt sig. När vi firat henne så kom påsken med massor av firanden. Både här hemma med familj och i Åkersberga med vänner. Anna kom på besök med Franco och Lovi upptäckte det roliga med såpbubblor. Sen fyllde Sigge fem år vilket vi såklart ville fira. Valborg firade vi hos pappa på Ljusterö, vädret skiftade från snö till regn och vårsol. Mysigt hade vi oavsett som tur var.
Maj
Bella hade avslutning på dansen med uppvisning på Vallentuna teater. Bellas träd fyllde sex år. Det årliga besöket på Skansen var lika härligt som alltid. Astrid Lindgrens värld var samtidigt på besök och firade Emil som fyllde jämnt. Jag fick äran att föreviga Karins fina gravidmage. Theoz kom på besök till Vallentuna till någons stora glädje.
Juni
På Helenas födelsedag kidnappade vi henne för en rolig dag/kväll tillsammans. Det blev dans, picknick, maraton, god mat, mysigt häng och avslut på Golden Hits. En dag när vi lämnade in bilen på service passade vi på att hänga på täby simhall och så provade vi på minigolf i Täby C. Juni bjöd på mycket sommar. Eken cup bland annat och midsommar tillexempel. Även vattenspridare, lekparkshäng och poolbad. Och så två veckors simskola på Kvarnbadet. Vi fick ett träningsprogram över sommaren som jag faktiskt var riktigt duktig på att hålla. Ibland med hjälp av Tinna och Kicki.
Juli
Bjöd på bröllop först och främst. Ett fint, avslappnat och helt fantastiskt bröllop. På en middag hos Tinna fick jag träffa Karins lilla Julia för första gången. Sen åkte jag med tjejerna till småland för en härlig semestervecka med våra fantastiska semestervänner. Lovina fick tredagarsfeber väldigt lämpligt lagom till High Chaparall. På väg hem stannade vi i Norrköping och gick på lego-utställningen med Jurassic Park-tema. Den var häftig och Bella är väldigt glad och nöjd med besöket. Det är väl jag också i efterhand men jag hade lite svårt att njuta av besöket där för Lovina fick det största utbrottet jag fått hantera som mamma. Till en början var hon mest nyfiken och vill gå runt överallt men det kändes att hon var lite på gränsen till starka känslor. Och rätt vad det var så brast det och hon blev tokarg och ledsen. Helt otröstlig utan någon uppenbar anledning. När hon surat ett tag så försökte jag trösta men det gick verkligen inte så då fick hon bara ligga på golvet och skrika och gråta i några minuter. Sen gick det äntligen att lyfta upp henne och hålla om henne. Var lite rädd att det skulle komma en hel del såna utbrott ett tag i en fas typ men sedan dess har det faktiskt inte hänt igen. Eller jo visst kan hon skrika och bli arg när hon inte får som hon vill. Men då finns det en tydligare anledning och brukar kunna gå över betydligt lättare iaf, iaf som det känns för mig men kanske kan det vara lite också för att det inte känns lika påfrestande om det bara händer hemma utan att andra människor behöver påverkas av det.
Ing-Marie och Olle fick ett besök på landet och det fick även pappa och Anita på Ljusterö. Där slog vi upp tält och sov över en natt. Sov inte bästa sömnen men ändå en härlig upplevelse tillsammans. Stella och Lovina lekte lite för första gången med varandra.
Anna firades med häng i hennes lägenhet. Sista dagarna i juli spenderade vi i Bulgarien.
Augusti
Augusti började ju på bästa sätt med en fantastisk resa. Sen var det jobbstart. För att förlänga semesterkänslan beslöt jag mig för att gå på Helena och Jespers poolparty. Det var överraskande roligt och jag hade en riktigt härlig dag/kväll. Den spårade ur aningen mycket och jag mådde mindre bra dagen därpå. Såsmåningom var det även skolstart och sedvanligt uppstartsläger med handbollen. Denna gång slog klubben på stort och la det på Bosön. Mina supportrar följde med som vanligt och i vanlig ordning skötte de sig över förväntan. Skolstarten var nog lite pirrig för mig då det var ny klass men ännu pirrigare var det ju att Bella blev skoltjej. Hon har känts redo länge och skönt nog har det gått väldigt bra hittills, hoppas det fortsätter så.
September
För att förlänga semesterkänslan ytterligare tog vi med kusinerna till Grönan.
Stella fyllde tre och mina tjejer fick träffa lilla Julia. Bella började på fotboll. En lördag stämde vi träff med typ hela "petterssonklanen" i en lekpark i Åkersberga. Där fick vi träffa lilla Selma. Kul att se att Stella och Lovina börjar få mer och mer utbyte av varandra. Stella har iof varit väldigt intresserad och supergullig mot Lovina sedan dag 1. Men tidigare har hon ju främst varit som en söt liten docka att pussa och krama på. Nu börjar de busa och leka med varandra på ett annat sätt.
Oktober
Lovina började förskolan. Kjell skötte inskolningen och allt flöt på bra. Jag fick äran att fotografera Ediths dop. Och så blev det mer lekparkshäng, denna gång med Karins och Kickis barn. Så mysigt (och intensivt) att vi har fått ihop till en hel liten drös som får lära känna varandra. Självklart blev det en del Halloweenfirande i slutet av månaden. Bella gick bus eller godis med kompisar på hemmaplan och i Åkersberga. Vi hade en halloweenmiddag här hemma och slutligen fick vi ta del av ett roligt och ambitiöst äventyr hos Edvin och Mille.
November
Allhelgona var i början av november så då tände vi ljus på kyrkogården. Även denna månad bjöd på dop. Söta Julia fick sitt namn. Dinosaurielekparken invigdes så den fick ett litet besök av oss.
December
Årets sista handbollsmatch spelades redan 2 dec. Dagen därpå var det första advent och födelsedagsfirande för Viggo och Ellie. Efteråt skulle vi baka pepparkakor men vi kom hem lite senare än tänkt och det var hög tid för middagslagning. Så jag tänkte skjuta upp pepparkaksbaket till någon annan dag men Bella insisterade på att istället göra det direkt själv med Lovina. Lycka till tänkte jag med en 1,5-åring men visst. Jag lagade mat, satte upp julgardiner och julstjärnor samtidigt som båda två satt exemplariskt och bakade plåt efter plåt. Bella visade och uppmuntrade och Lovina gjorde noga och försiktigt. Så jag stannade upp och bara njöt av att se mina makalösa barn (och fotograferade då och då).
Sen var det dags för årets andra Göteborgsresa. Det var typ en favorit i repris med många likheter. Skillnaderna var att Karin inte följde med, vi såg på damer istället för herrar och där tog det typ slut. Fredagen bjöd på en rätt mysig restaurang med riktigt bra mat (Gumman Elvira). Kommer inte tänka tillbaka på den på samma sätt som köttet och bean från besöket i januari men det är inte långt därifrån. Efter det åkte vi hem till ett trevligt par som Anna och Tinna lärt känna, det var kul men vi tog ett bra beslut och åkte till hotellet hyfsat tidigt och i bra skick. Dagen därpå gick vi ju desto mer all-in om man säger så. Riktigt kul kväll, bra platser på maatchen som var kul att se. Jämn i början och så steppade sverige upp en del och vann. Efterfest på Glenns såklart och sedan vidare ut. Avslutningen på resan var mindre kul då måendet var ungefär så bra som jag gjort mig förtjänt av men det var det ändå värt faktiskt.
Resten av månaden bjöd på minst lika härligt och magiskt julmys som vanligt. Att ha två barn och att få se och uppleva allt fantastiskt juligt genom deras ögon är verkligen något jag är djupt tacksam för.
Julafton spenderade vi hos Helena med skridskoåkning, jullunch, Kalle, tomten och allt vad det innebar. Extra mysigt blev det i år av att både Markus och Johan. På juldagen hade vi tacolunch hemma hos oss. Jennifer och Tessan kom med sina barn. I mellandagarna så gick jag och Bella på teater och så blev det lite shopping i stan. Är väldigt nöjd med den julklappen. Hon har även ett biobesök med pappa och en upplevelse med hela familjen att bocka av så det ser vi fram emot.
Nyårsafton bjöd på väldigt god mat och härligt sällskap. Lovina fick feber och blev lite mammig och hängig så vi åkte hem rätt tidigt och avslutade med att spela Bellas Harry Potter-spel som hon fick i julklapp och sedan se fyrverkerierna.
Bulgarien
Åh vad glad jag är över att jag plötsligt blev så där sugen på en sol och badresa med tjejerna och trots att jag tyckte att det kostade mycket bokade allt i vintras.
Jag var ute efter ett hotell med all-inclusive och pool, helst med vattenrutschelkanor. Kände att det var precis vad jag ville ha eftersom Lovina är så liten och jag då blir lite begränsad i vad jag och Bella kan göra. Alla paketresor jag kikade på var sjukt dyra och jag kände att lägga närmare 20.000 på en veckan semester inte var rimligt eller värt det. Så jag kikade flyg för sig och hotell på hotels.se. Flyg till Burgas mitt i natten var klart billigast så dit fick det bli och efter lite letande hittade jag ett hotell som motsvarade mina förväntningar hyfsat nära flygplatsen. Tror det kostade ungefär 1300 per natt och det tyckte jag kändes dyrt för första natten när vi i bästa fall skulle kunna sova några timmar i sängen. Så snål (och smart) som jag är hittade jag ett annat hotell som jag bokade för de två första nätterna. Det gjorde att jag sparade in nästan 2000 kr. Det kändes bara bra att vi då skulle bli motiverade att ge oss iväg från hotellet för att äta på restaurang och kanske uppleva stranden och området lite mer. Hotellen låg hyfsat nära så vi skulle kunna gå mellan dem om jag inte tyckte det var värt med taxi.
Vi har längtat och pratat om det och minst 90% av tiden har jag tyckt att det ska bli superhärligt och mysigt att få åka iväg med mina små hjärtan. Kanske 8% av tiden har jag tänkt att jag inte får ha för höga förhoppningar för att det säkert kommer vara rätt uttröttande att åka ensam med två barn och att Sunny Beach kanske inte är ett så trevligt resmål och hotellen säkert inte kommer vara så bra som de såg ut att kunna vara. Sen några få gånger har jag tänkt typ vad har jag gett mig in på?!? Tänk om något händer och så står jag där själv med ansvaret för att lösa allt. Landa mitt i natten i ett främmande land där jag kommer ha stora svårigheter att kommunicera med en unge i famnen och en i handen och allt bagage. Den känslan och tanken har jag dock kunnat släppa i stort sett direkt.
Efter lagom lång väntan var det äntligen dags. Bella var supertaggad, jag med fast kanske inte på riktigt samma nivå, Lovina förstod såklart ingenting. Vi var på flygplatsen vid fyra och allt gick hur smidigt som helst så vi hade en hel del tid att slå ihjäl i väntan på planet som skulle lyfta 19.20.
Vi åt lite matsäck och sen hittade vi ett lekställe där båda barnen faktiskt var nöjda i minst en timme.
Jag hade tänkt att Lovina nog kunde somna efter lite välling på planet. Men direkt när vi gick på kände jag att det absolut inte skulle hända. Visserligen var hon lite trött, men samtidigt superintresserad av precis allt och alla. Det var tydligen väldigt spännande att flyga och då vill man ju inte missa en sekund. Hon är världens mysigaste och gladaste så länge hon får som hon vill. Men hon har rätt bestämda åsikter om vad hon ska göra ibland och får hon inte som hon vill då kan hon få rätt höga utbrott. Att sitta still i famnen är rätt sällan tillräckligt stimulerande. Jag hade på förhand trott att vi skulle åka tillsammans med unga tjejer och killar som skulle på fylleresa och blev överraskad över hur många barnfamiljer det var. Bella fick fönsterplats och sen satt jag med Lovina i knät och så kom det en man och satte sig bredvid mig. Tror inte han blev superglad av att se att det satt ett barn i knät på mig. Den första timmen varvades av brottning mellan mig och Lovina för att hon skulle vara stilla i famnen, protestskrik på 1-2 min i taget och världens mest sociala tjej som lekte tittut och vinkade och babblade på i långa haranger till alla som kunde se och höra henne. Som tur var klart mest det senare och det kändes faktiskt som att gänget runtomkring oss mest tyckte att det var positivt och härligt att vara nära henne. De skrattade, log och kommunicerade glatt med henne iaf. Jag var dock lite svettig, skönt nog var det andra bebisar som skrek betydligt mer och högre vilket för de andra resenärerna säkert var väldigt jobbigt och frustrerande men då kunde jag iaf känna att vi är inte jobbigast på planet iaf. Men sen somnade hon äntligen och sov tills vi började nedstigningen och hon irriterat tog sig för öronen. Först var hon ledsen i någon minut men sen var hon ännu gladare och charmigare än tidigare så jag kan verkligen inte klaga på hennes insats under flygningen.
Efter tips från Tinna hade jag bokat upphämtning vid flygplatsen och skönt nog fick vi väskan och vagnen fort och chaffören stod där och väntade. Så vi hoppade in i bilen och åkte till hotellet. Klockan var nog nästan halv 1 (bulgarisk tid +1) när vi kom fram. Där dök resans första problem upp när vår bokning inte fanns i deras system och receptionisten inte kunde särskilt många ord på engelska. Bella och Lovina väntade tålmodigt och jag hann bli lite nervös. Men efter en stund ringde han upp en annan kille. De pratade bulgariska med varandra men det kändes ändå som att de tänkte lösa problemet så jag blev hoppfull och några minuter senare var killen på plats och förklarade för mig att vi skulle få ett rum på ett annat hotell några meter därifrån. Så han tog min resväska och så började vi gå. Han var trevlig men verkade väldigt chockad/fashinerad över att jag kommit från flyget med all den packningen och barnen helt själv. Jag valde att ta det som en komplimang och känna att jag är grym och klarar vad som helst men egentligen tror jag att han tänkte att jag var helt knäpp. Jag hade absolut inte några förväntningar alls på hotellet (mer än att bokningen skulle finnas där förstås...) då det ju var det billiga hotellet vi bara skulle bo två nätter på men det var faktiskt helt okej. Vi gick och la oss direkt och somnade på en gång för vi alla var nog rätt trötta efter resa och anspänningar.
När vi kom upp blev vi varmt omhändertagna och checkade in ordentligt och blev bjudna på frukost vid poolen. Bella ville hoppa i direkt men jag ville ut på stan i jakt efter pengar och vatten samt stranden. Tänkte att det var nu eller aldrig om vi skulle njuta av den. Dagen därpå skulle vi ju gå till det andra hotellet. Det var mest soligt men faktiskt inte supervarmt och det fläktade en del så promenaden blev inte plågsamt svettig. Vi hittade en bankomat och vatten. Bella gillade de små souvenir-shopparna som fanns i överflöd. När vi kom till stranden blev jag påmind om hur svårt det är att köra vagn i sand. Det var inte heller helt behagligt att gå barfota i sanden som var rätt varm, tur att det inte var varmare än det var. Jag hade såklart med precis alla våra värdesaker och kände att det inte riktigt var ett alternativ att bli av med dem så jag hängde påsen runt armen och höll kameran i ena handen och Lovina i den andra. Det var en härlig sandstrand men den var rätt proppad med folk och Bella som vanligtvis brukar vara väldigt ordningsam, pålitlig och lyssna bra blev plötsligt den där sexåringen hon kanske oftare borde vara och glömde allt förutom hennes jakt på snäckor. Lovina är helt orädd för vatten och springer gärna runt, hoppar och kastar sig i det så jag blev lite svettig av att försöka hålla koll på värdesaker och de två barnen som ibland ville åt två helt olika håll. Det var dessutom lite halvhöga vågor så även om det var långgrunt kände jag att det faktiskt inte var omöjligt att tappa bort ett barn om man hade otur. Några bilder vågade jag ta men sen var jag rätt nöjd och blev inte alls besviken när Bella efter en stund föreslog att vi skulle gå och bada i poolen på hotellet istället.
Så eftermiddagen tillbringade vi vid poolen. Bella hittade en tjejkompis som hon lekte lite med i poolen. De fick inte till så värst mycket kommunikation men de gestikulerade lite och räknade på engelska för att sedan köra någon typ av tävling i vattnet från sida till sida i barnpoolen. Båda var nöjda även om ingen riktigt förstod den andra. På kvällen gick vi tillbaka till strandpromenaden där vi åt på en resturang som hette "The fat cat". Det fanns ett litet tivoli som Bella blev supersugen på så de fick åka några attraktioner och sedan rörde vi oss tillbaka till hotellet igen.
Andra dagen var vi vid poolen tills det var dags för utcheckning och långpromenad. Jag övervägde att ta en taxi för det stod på google att promenaden skulle ta närmare 30 min men vi ville posta ett vykort till mormor och gå förbi det hotell som Kjell bodde vid när han var i Bulgarien för typ 20 år sedan och båda låg på vägen så vi började helt enkelt traska. Det var rätt ordentligt mulet faktiskt vilket såklart var superbra för oss. Vi hade en resväska som jag drog och en varsin ryggsäck plus vagnen. I början körde Bella vagnen och då gick det hur lätt som helst men hon tröttnade snart för det var dåliga gångvägar/trottoarer så man var tvungen att sick-sacka, lyfta upp och ned och köra typ huller om buller. Men både vagn och resväska rullade på bra (iaf de sträckor som var asfalt) så det funkade rätt bra även att hantera båda. När vi hade ungefär fem minuter kvar började det regna. Jag övervägde att öka takten och gå på men precis där vi var fanns det några höga täta träd som såg ut att ge väldigt bra skydd mot regnet och klockan var runt ett och incheckningen började inte förrän två så jag valde att vi skulle vänta ut regnet istället. Rätt snart började det vräka ner och åska och blixtra en del. Träden skyddade oss rätt bra men när det öste som värst blev vi lite blöta så då sprang vi tillbaka några meter till ett ställe där vi kunde stå under tak. Lovina sov i vagnen till en början men efter några minuter vaknade hon. Både hon och Bella var nöjda så länge vi hade lite nötter och frukt att stoppa i oss men när det var slut och vi väntat i över en halvtimme började de tröttna. Skönt nog började det avta rejält så efter ytterligare några minuter bestmde vi oss för att börja gå. Vilket gick bra ända tills vi kom till trottoarkanten. Det var en ordentlig pöl där. Det gick inte att se riktigt hur djup den var men jag kände att det bara var att gå på vinst eller förlust. Så jag lyfte resväskan så högt jag orkade och puttade ut vagnen i vattet och höll tummarna för att det skulle gå att köra den genom pölen. Det gick precis och jag orkade hålla i väskan de dryga 30 metrarna det handlade om. Sen var det bara en väg kvar med en sista liknande pöl och så var vi framme. Så nu är regnet bara ett härligt och roligt minne som gör resan ännu bättre även om det var lite drygt och jobbigt just där och då.
När vi checkat in och landat på rummet hade solen kommit fram igen så vi njöt av några timmar vid poolen. Sen gjorde vi oss iordning för middag som man åt på en resturang precis runt hörnet av hotellet. Det var en hyfsat mysig innegård med en stor scen typ. Så gick man in och valde från en bra buffé. Det var skönt med scenen också för där samlades många av barnen och lekte/dansade runt vilket både Bella och Lovina älskade. Så jag kunde oftast äta min mat i lugn och ro.
Resterande dagar såg i stort sett likadana ut. Vi sov till 8-9, låg och drog oss i sängen tills vi skyndade till frukosten som stängde 10, sedan var det bad vid poolen och ibland någon barnaktivitet för Bella. En dag målade hon en superfin igelkott, en dag ansiktsmålning, två gånger körde hon darttävling och ofta blev det kortare danser vid poolen. Lunchen var mellan 12-14, en dag skippade vi den för man kunde äta korv med bröd eller varm macka vid poolen och vi åt ju så sen frukost så det klarade vi oss absolut på fram till middagen. Dessutom var det glass och kakbuffé från 15 så det gick inte någon nöd på oss. På eftermiddagen blev det mer bad och så vid 17 körde Bella och några andra barn dans med instruktörerna vid zumban. Sen upp till rummet för att göra oss i ordning för middag och minidisco. Några kvällar tog vi en promenad i närområdet. När Lovina fick vällingen och ibland när hon somnat hade jag och Bella mys på balkongen med något gott att äta på och kortspel. 2-3 kvällar fick jag till eget mys (japanskt korsord, bok och chips) när båda lagt sig men annars var jag rätt trött och somnade typ med dem.
Sista dagen checkade vi ut 12. Snällt nog fick vi vara kvar på hotellet och ha bagaget där. Vi hade bokat taxi som skulle hämta oss kvart över nio. Lunch åt vi på hotellet, som jag förstod det ingick det. Vi hade kvar armbanden så jag är rätt säker på att vi hade kunnat smita in till middagen också men det kändes inte riktigt rätt så vi gick ut på en resturang i närheten. Vi hade inte supermycket pengar kvar men två billiga rätter kunde vi ändå dela på så hade vi exakt det som behövdes till taxin och lite vatten på flygplatsen vilket jag var nöjd med. När vi ätit gick vi tillbaka till hotellet för lite lek och sedan sista minidiscot.
Som sagt så himla glad över att detta blev av. Jag och Bella har verkligen minnen för livet och Lovina kommer få höra om den här resan och se bilder och filmer flera gånger om misstänker jag. Bortsett från tre tillfällen (när hotellbokningen inte fanns, ett klädbråk mellan mig och Bella som varade i typ en kvart och minutrarna när jag trodde plånboksfodralet var borta) har allt verkligen flytit på hur bra som helst. Visst några panikskrik av Lovina vid tillfällen också men verkligen inte på någon hemsk nivå. Jag är glad över våra två olika boenden för det gjorde att vi fick se lite mer av Sunny Beach och att resan kändes längre än vad den skulle gjort annars tror jag. Vi hade ju inte sett den andra strandpromenaden eller varit på tiviolit. Kanske inte heller badat i Svarta havet och samlat snäckor på stranden.
Jag är absolut positivt överraskad av Bulgarien som land, eller det kanske jag egentligen inte kan uttala mig om då vi sett en så liten del av det. Men alla människor vi kom i kontakt med var trevliga och hjälpsamma, visserligen inte alltid så bra på engelska men det är på sätt och vis bara charmigt kan jag tycka. Så länge allt löser sig ändå. Maten var helt okej. Det var inte billigt men inte heller svindyrt. Hotellen var klart bättre än jag vågat hoppas på. Hade verkligen inte räknat med att de skulle ha bra och givande aktiviteter som Bella kunde haka på och poolerna på andra hotellet var verkligen helt fantastiskt bra. Lagom varm, stor och rymlig med alla möjliga nivåer. Perfekta för både Lovina och Bella och det är inte dåligt med tanke på att den ena är under två och den andra lite knappt simfärdig sexåring.
Lovina älskade att bada och att dansa på minidiscot. Hon är om möjligt ännu mer social än vad Bella är och överöstes av leenden och vänliga människor som såg när hon dansade eller plaskade runt och inte kunde låta bli hennes charm.
Bella älskade att bada, åka vattenrutschelkana, dansa, tjejen som höll i aktiviterna och att ha balkongmys med mig.
Jag älskade att få så mycket kvalitetstid med mina små hjärtan och att se dem njuta av allt.
Skrytinlägg
Jag kämpar på med min plan för mitt liv och jag tycker fortfarande det känns fantastiskt. Jag är inne på sista veckan av den tredje perioden. Jag har faktiskt inte riktigt hållit mig till planen när det gäller kost. Tanken var att det skulle bli lite tuffare för varje period men så har det inte riktigt blivit. Men jag tycker ändå att det känns helt okej som det är så det får vara bra så. Det blir en del småfuskande då och då och på senaste veckorna har jag inte haft särskilt imponerande resultat varken på vågen eller med måttbandet. Men min känsla är ändå starkt positiv. Jag har inte haft någon ordentlig dipp och det är ju balans som är det ultimata målet. Och jag trivs så mycket bättre i kroppen och känner mig mer hälsosam.
Nu samlar jag motivation och kraft för att klara av den förmodligen största utmaningen på hela året. Sommarlovet. Jag ser fram emot det så väldigt mycket och det ska bli så härligt att vara ledig så länge och få massa kvalitetstid med mina små underverk. Och jag tänker att jag kommer få massa tid över att träna och att det inte kommer vara svårt att hålla en vettig kost. Men så vet jag att jag blir härligt lat och slapp och att träningarna inte alls kommer lika automatiskt som när man är inne i ekorrhjulet och att frestande måltider och myskvällar med snacks kan bli otaliga i perioder. Och att det är så lätt att unna sig för mycket. Men jag ska se till att hålla allt på en rimlig nivå. Det gäller bara att jag bestämmer mig.
Nu till själva skrytet. Idag var jag ute på årets första löprunda. Jag har alltid hatat att springa. Det är inget i det som är härligt eller fantastiskt. Förutom möjligtvis känslan efteråt. När jag springer hemifrån gör jag det bortåt på vägen och vänder och springer samma väg tillbaka. Jag vet inte hur långt det är och jag brukar inte bry mig om tiden. Jag har nyligen varit lite småsjuk och väldigt hostig så jag har inte tränat så bra de senaste veckorna. Och det var som sagt första löprundan så jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Eller iof sprang vi en runda innan träningen i måndags men den kändes verkligen inte positiv. Så idag tänkte jag att det inte spelade någon roll hur långt jag sprang eller i vilket tempo eller om jag ens sprang. Det kändes ungefär som vanligt, till och från helt okej och ibland rätt hemskt. Men ju längre jag kom ju bättre kändes det överlag. Svackorna blev mindre och jag kände mig lättare och starkare. Jag vänder inte alltid på samma ställe men det finns ett träd som ändå är ett riktmärke. När löprundorna blev aningen täta (en kort period) valde jag att alltid springa lite längre, kanske bara någon meter men ändå längre. Men idag kände jag att jag egentligen ville och kunde springa rätt mycket längre så jag bara fortsatte. Inte superlångt längre än vad jag tidigare sprungit, kommer inte ihåg exakt hur långt jag kommit som längst tidigare heller men det kändes ändå väldigt skönt att ha slagit rekord typ. Vägen tillbaka kändes bättre än vägen ut, på hemvägen är det en backe som jag tillåter mig själv att gå i rätt ofta och det hade jag nog trott på förhand att jag skulle göra idag men det behövdes verkligen inte. Och lite senare började jag känna att det inte var så långt kvar så då fick jag för mig att öka takten. Det händer extremt sällan och aldrig när det är så långt kvar. Så de sista hundra metrarna sprang jag och faktiskt nästan njöt. Njöt av att jag var impnderad av mig själv. Och de sista hundra ökade jag ännu mer. Hade absolut inte trott att det skulle kännas så bra idag. Jag har ingen aning om det faktiskt var bra för jag vet ju inte hur långt jag sprang eller på vilken tid. Men jag vet ju hur det kändes och det var det viktiga. Jag hade tänkt köra lite fysträning efter men det blev ogräsplockning istället.
Sju veckor har gått av mitt nya liv
Det känns helt fantastiskt än så länge. Jag har inte följt allt till punkt och pricka. Ibland glömmer jag vissa saker och ibland har jag fuskat en aning med kosten eller träningen. Men i det stora hela så följer jag mitt upplägg utan minsta tvekan. Det har faktiskt varit väldigt lätt så det känns ju toppen med tanke på att jag främst av allt är ute efter att hitta en hållbar livsstil och då är det ju nödvändigt att det inte ska kräva för mycket kämpande från mitt håll för isf skulle jag inte hålla ut när motivationen av olika anledningar sjunker. Nu är det ju som sagt bara sju veckor som gått och inte direkt någon evighet. Absolut de enklaste veckorna på många sätt dessutom men jag är ändå nöjd och hoppfull så här långt. Jag har precis haft sportlov vilket brukar innebära en hel del onyttigheter. Så fort jag blir ledig tycker jag av någon anledning att jag ska unna mig massa saker som jag egentligen inte mår särskilt bra av. Inte i den dosen jag brukar unna mig i. Den här veckan har jag ätit onyttigheter två dagar istället för en som jag hade tänkt men det är ändå så mycket bättre än jag brukar ha det på loven så jag är snäll mot mig själv och tycker att jag skött mig bra. Det jag ätit har jag njutit av och jag tycker inte det blivit några galna mängder.
Främsta fokus är mitt mående, min upplevelse och att försöka hitta balans som sagt och med allt det är jag helt klart nöjd än så länge, gäller bara att hålla i det vilket i nuläget alltså känns helt klart rimligt. Det som är skönt är att jag dessutom fått bra resultat när det gäller vikt och mått också. Varje söndag mäter jag midjemått och väger mig. Jag har inte gjort det än idag men ser fram emot att se veckans resultat. Eftersom jag gjort en så "snäll" och långsiktig plan så trodde jag att jag skulle få positiva resultat men inte riktigt i den utsträckningen som jag faktiskt fått. Nu är jag på den andra 6-veckorsperioden och tanken är att det blir lite tuffare för varje period. Det känner jag dock att jag kanske inte behöver med tanke på resultaten efter de första sex veckorna. Nu kommer jag köra på det den här perioden och se för jag kan tänka mig att det är just i omställningen de första vekcorna som resultaten i mått och vikt faktiskt kommer enklast. Så kanske är det lagom att köra pyttelite tuffare de kommande perioderna.
Utöver detta så flyter livet på bra. Bella börjar bli alldeles för stor och även Lovina kan jag tycka ska stanna av i utvecklingen eller snarare åldrandet. Men båda är helt underbara och fantastiska och gör mig obeskrivligt lycklig. Jag trivs otroligt bra med mitt liv och känner mig harmonisk och lycklig för det mesta faktiskt. Har börjat lyssna på Kay Pollaks bok "Ett bättre liv" och känner verkligen mig tacksam för att jag har haft de förutsättningar jag har haft i livet. Han beskriver mycket att det är vi själva som har makten att välja hur vi ska känna och må och det mesta han beskriver att man bör göra känner jag att jag redan gör och har väldigt lätt för att göra. Inte alltid såklart men ändå väldigt ofta och då är det ju inte så konstigt att jag är så välmående som jag är. Det jag lyssnat på hittills är verkligen inga nyheter för mig men jag tycker att han beskriver det tydligt och självklart och det är skönt att få en så bra bekräftelse på att jag tänkt/gör helt rätt.
En bättre version av mig själv
Jag gillar utveckling, har alltid gjort och som pedagog är det ju en väldigt stor del att ständigt sträva efter utveckling och att medvetet arbeta för att öka chanser till utveckling. Tror kanske att vi alla har en drivkraft att utvecklas inom oss. Dock i olika grad i olika perioder och definitivt i olika grad hos olika individer. Jag kommer på mig ofta att tänka att jag vill bli bättre (starkare, mer närvarande, smalare, snabbare, klokare osv). Dels att det kommer inifrån men självklart också att jag matas med det utifrån. På TV, sociala medier, i fikarummet, i samhället i stort. Överallt kan vi se tecken på att vi ska förbättra oss själva och våra liv. På tok för mycket ibland och på en nivå som säkerligen inte är enbart, eller i vissa fall inte ens till viss del, hälsosam. Men ändå finns det där. I somras rekomenderade Tinna mig en bok som heter 1%-metoden. Jag har lyssnat på den lite då och då under hösten och är så glad att hon tipsade mig för jag tycker verkligen att den är bra. Och jag blev ännu mer taggad och sugen på att förändra mitt liv till det bättre. Att hitta nya vettiga vanor och ta små och stora steg i rätt riktning för att bli en bättre version av mig själv. Ett nytt år väcker ju dessa tankar och känslor ännu mer till liv såklart så de senaste veckorna har jag verkligen funderat och klurat på vad jag vill. Vem jag vill vara som person och vad jag vill ha för vanor. Vilka beteenden och detaljer som jag vill förändra och hur jag ska gå till väga. Jag tog faktiskt kontakt med en av mina idoler (Vranjes) som numera bland annat jobbar som online-coach och gjorde reklam för sitt 24 veckors-program. Som jag misstänkte kostade det mer än vad jag i nuläget känner att jag skulle vilja lägga på det och därför bestämde jag mig för att jag får försöka utan att få personlig inspiration och motivation från honom. Istället kommer jag lägga undan lite varje månad och om ett år kan jag förhoppningsvis ta de pengarna och unna mig något riktigt härligt som belöning för att jag lyckats med mycket av det jag föresatt mig att göra. Om jag inte lyckats och känner att jag har behov av mer stöttning av en online-coach eller liknande så har jag ju en rätt så bra startavgift redo att användas.
Jag fokuserar på att det ska vara hållbart och helt utifrån vad jag vill. Jag har skrivit typ som ett matra över vem jag tänker vara som person. Jag har även skrivit det som jag tycker är avskräckande med motsatsen.
Exempelvis så vill jag vara en hälsosam person. Det är något jag tycker att jag är rätt stora delar av mitt liv men det jag inte anser lyckosamt för mig är att jag har haft otroligt svårt med balans. Jag har perioder i livet då jag är otroligt ohälsosam, särskilt när det gäller vad/hur mycket jag stoppar i mig. Jag vill träna ofta, regelbundet och ibland rätt så hårt. Ofta och regelbundet får jag numera till för det mesta. Men jag vill öka intensiteten ordetnligt på några pass i veckan. Men det handlar inte bara om kost och träning. Jag har funderat över vad jag väljer att lägga min tid på, hur jag använder min telefon, vad jag ska göra för att avsluta dagar på ett bra sätt, hur jag ska ta hand om mitt hem, mina tänder. Alltså små detaljer såväl som stora. Så nu har jag lagt upp en plan och struktur för hur jag ska få till denna förändring. Jag har inte lagt upp några mål alls egentligen men såklart hoppas jag att jag ska bli smalare, piggare, gladare, starkare osv. Men det tror jag kommer av bara farten om jag fortsätter och håller mig till planen. Jag har gjort upp 4 sexveckorsscheman när det gäller kost och träning. Inte några superdetaljer alls men ändå lite riktlinjer och så har jag en liten bank med träningsprogram. Tidigare har jag gått ut rätt hårt och tänkt att jag ska släppa på det när resultaten visat sig och jag är mer tillfreds med mig själv. Den här gången väljer jag att göra i stort sett tvärtom och det är det jag hoppas ska göra att jag faktiskt lyckas hålla i det här och att det blir hållbart.
Tanken är att fortsätta med samma driv och struktur i ett år och att det sedan ska fortsätta av bara farten livet ut. Man kan ju alltid drömma och hoppas :-)
Det som gör mig hoppfull är att jag mår så pass bra som jag gör. Jag känner mig välbalanserad och lycklig och då om någon gång borde jag väl ha kraft och energi att göra det som krävs för att få till rutiner och vanor som gör att jag mår bättre och bättre. Och att jag känner mig så taggad och motiverad. Jag tänker att det är bra att köra ett år för att jag blir lite extra motiverad av att det känns som en ordentlig utmaning. Självklart är jag rädd att jag kommer tappa motivationen och ge upp efter ett litet tag. Det är lite därför jag skriver här nu. För på något sätt så kommer det svida lite mer när jag misslyckats med något som jag faktiskt skrivit ner att jag ska göra. Det blir ännu mer på allvar ju mer jag skriver det och ju fler jag berättar det för.
Jag kör igång på måndag, innan det ska jag njuta av en barnfri helg tillsammans med fina vänner i Göteborg. Vi ska se Sverige spela vm-match och det ska bli otroligt kul att få komma iväg.
2022
Januari
Året började i vanlig ordning med en viktig födelsedag. Vi hade en hel del pussel och lego att sysselsätta oss med efter födelsedagen och julen som var.
Februari
En mysig helg i Karins stuga. Det blev ju faktiskt även vinter i Stockholmstrakten ett tag så då passade vi på att åka i backen på kusinernas tomt.
Mars
I mitten på mars gick jag på föräldraledighet. Konstigt och skönt. Från fantastiska elever och underbara vänner fick både jag och lillen i magen fina presenter. Jag blev en erfarenhet rikare när jag lät tvålrester vara kvar i en pump i diskmaskinen. Tur att Tinna och Bella hjälpte till så inte hela köket skummade över. Vi firade Adam i efterskott.
April
Så var det dags, spända och förväntansfulla i hissen till förlossningen. Vi valde ju planerat snitt efter mitt tidigare akuta snitt. Är väldigt nöjd med förlossningen och framförallt hur kroppen återhämtat sig. Men lite tråkigt ändå att bara åka in och få allt så "enkelt". Främsta fördelen var nog ändå att vara så pass utvilad i jämförelse med sist. Efter en natt på eftervården åkte vi hem till en förväntansfull storasyster. Och sen var det såklart massa mysiga besök av släkt och vänner som väntade.
Vi firade påsk, först en vandring i området, sedan med vänner i Rånäs och på påskafton först med Kjells familj hos Tessan och sedan min familj här hemma. Sen så fyllde ju Sigge fyra år vilket vi såklart ville fira.
Maj
Utöver allt bebisgos så var vi på vårmarknad i frösunda och vikingamarknad i Vallentuna. Det hann bli så pass varmt att vattenspridaren åkte fram.
Juni
Helena fyllde 40 och slog till med fest. Jag, Tinna och Anna fick äran att sköta det mesta. Vi spelade eken vilket var kul även om det inte gick särskilt bra. Jag var mest bara glad för att kroppen höll och jag fick spela match igen. Vi var på skansen med hela gänget. Fick äran att passa Filip medan Karin sökte jobb. Njöt av svensk sommar. Firade midsommar i Åkersberga. Fick besök från Skåne och gick på cirkus.
Juli
Mer bad, vi firade Charlie. Stannade vid Pelle Svanslös - parken på väg till semestermålet i Hälsingland där vi spenderade en vecka med vårt härliga semestergäng. När vi kom hem hälsade vi på morfar på Justerö och badade i Rånäs. I slutet av juli tappade Bella sin första tand och Tomas fyllde 30.
Augusti
Premiär på grönan tillsammans med sysslingarna. Finbesök från Danmark. Mys hos Ing-Marie och Olle. Simskola på Kvarnbadet. Handbollssäsongen drog igång. Och skolan började, dock utan mig på plats vilket var lite konstigt men ändå väldigt skönt. Bella började sista året på förskolan men gick ju bara tis-tor som slutet av vårterminen. Vi bestämde oss för att köra simhallsmys på måndagar och utflykter på fredagar. Vilket drömupplägg 😍 Första fredagen valde Bella Skansen. Även Bollekis drog igång. Samtidigt som Bella fick första vuxentänderna där nere dök Lovinas små riskorn upp. Inte superkul när jag fortfarande ammade men det funkade faktiskt helt okej.
September
Tom Tits fick sig ett besök. Vi åkte till Åland på träningsläger. Stella fyllde två år och Kjell 40. Det blev en överraskningsfest för några av hans vänner och släktingar. Sedan fick han en kryssning till Höga kusten av Bella och Lovina.
Oktober
Lovina blev ett halvår och innan månaden var slut fick hon sitt namn inskrivet i kyrkböckerna. Utflykterna fortsatte, vi var på Naturhistoriska och Paradox museum. Jag kan varmt rekommendera ett besök på Historiska museet och låna en ryggsäck med uppdrag. Det gillade både jag och Bella verkligen. Vi firade Halloween hemma och i Åkersberga. Sista oktober var min första arbetsdag vilket kändes precis perfekt faktiskt.
November
Det blev ju mjukstart på jobbet med långhelg det första som hände. Då firade vi Hugo som fyllde fem. Till vår glädje (inte Lovinas som absolut inte gillade att röra snön med händerna) kom det ett härligt vitt täcke med snö innan första advent. Vi besökte Skansen julmarknad tillsammans med mormor.
December
Pepparkaksbak i flera omgångar. Två olika byggen som båda blev charmiga på sitt sätt. Vi firade Ellie som fyllde 10. Tim och Tiffany kom på middag och fick snällt ställa upp i Bellas teckningstävling. Mysig middag hos Tinna, enda bilden jag har därifrån är dock en rosalila himmel. Sen var det julmys för hela slanten. Julafton firade vi i frösunda med skridskoåkning, Kalle, god mat och uppskattat besök av tomten. Mellandagarna bestod av mer paketöppning. Mormor och Daniel kom och hjälpte till med julpussel och legobygge. Nyårsafton firade vi hemma hos Emelie.
Jag vet att det har varit ett tufft år på många sätt. Det är den ena krisen och tragedin efter den andra i omvärlden. Men jag har nog haft mitt bästa år någonsin. Allt har såklart inte varit guldskimrande och perfekt. Men Lovina föddes och gjorde min lilla familj komplett. Att få vara tvåbarnsmamma och få se Isabella ta sig an systerskapet med en sådan självklarhet har varit det finaste jag upplevt. Deras kärlek bara växer och att få se dem uppleva världen var för sig och tillsammans gör mig så lycklig. Jag är så tacksam att jag har fått varit föräldraledig och fått så mycket kvalitetstid med Bella (och Lovina såklart), det har verkligen varit fantastiskt. Lika tacksam är jag över hur underbart det varit att börja jobba igen. Mina elever har verkligen tagit emot mig med så mycket kärlek och glädje så jag har inte kunnat annat än att njuta när jag varit på jobbet. Och sen har jag njutit när jag kommit hem och fått krama om Lovina. Det är så många stunder som jag bara översköljts av ett lyckorus. Så där som känns ända in i hjärtat och som gör att det är omöjligt att inte le med hela ansiktet.
Nu ska jag njuta av några dagar till av härlig ledighet. Vi är lite förkylda men jag hoppas att vi hinner bli helt friska till på fredag då Bella har släktkalas. Sedan börjar vårterminen som jag verkligen ser fram emot.
Snart dags
På måndag börjar jag jobba igen. Har lite svårt att förstå att det redan är dags. Samtidigt känns det som en hel evighet sedan jag jobbade med tanke på allt som hänt. Eller allt får det att låta som att massor har hänt vilket kanske inte riktigt är rätt sätt att beskriva det med. Snarare är det ju en sak som hänt, att vi fått lära känna vårt lilla underverk. Jag har svårt att förstå att hon inte funnits för alltid.
Det pirrar härligt när jag tänker på jobbet vilket jag är så glad och tacksam för. Jag ser verkligen fram emot själva jobbet. Sen ser jag inte asmycket fram emot att behöva gå upp tidigt varje dag och ha fullt upp med massa saker. Tycker fortfarande att det är ljuvligt att få ta dagen som den kommer och vi har på riktigt svårt att lyckas hinna upp i tid till förskolan kl. 9 tre dagar i veckan.
Imorgon ska jag hälsa på på jobbet och träffa Christoffer, får se om jag får krama eleverna lite också. Jag var där en snabbis förra veckan och pratade med läraren som haft klassen de här månaderna som jag varit föräldraledig. Nästa vecka blir det ju någon form av mjukstart eftersom det är höstlov. Vi jobbar bara mån-ons på höstlovet så jag får en långhelg nästa vecka och sedan är det kanske max sju veckor till jullovet så jag tycker att jag ska överleva oavsett hur intensivt jobbet blir och oavsett hur omställningen kommer påverka Lovina.
Årets första inlägg
om man inte räknar med årsredogörelsen för 2021 som jag postade någon dag in på det här året...
Blev plötsligt sugen på att skriva samtidigt som jag faktiskt har möjlighet. Får se hur länge det tar innan Lovina behöver min uppmärksamhet. Dessutom börjar ju real spela rätt snart så det blir nog hur som helst ett kort inlägg.
Får väl börja med det viktigaste som hänt. Lilla underverket Lovina som i mina ögon inte är så liten längre. Den 4/4 åkte vi in utan minsta lilla värk eller känning. Vi kom in vid sju på morgonen och några timmar senare var hon i min famn. Så märkligt och underligt. Så stort och fantastiskt. Jag kan inte välja en favorit av mina förlossningar för de var så fantastiska båda två på olika sätt. Det var helt klart skönt att slippa någon smärta innan denna gång och ännu bättre att slippa känna sig dränerad på energi som de fyra dygnen innan Bellas ankomst med minimal sömn hade gett mig. Men det var inte lika häftigt att bara få ut henne utan någon egentlig ansträngning alls. Är hur som helst otroligt glad och tacksam över hur bra allt gått. Att jag mådde bra under graviditeten, att jag kunde jobba så länge jag gjorde, att kroppen återhämtat sig så bra efteråt och inte minst att det var just hon som kom ut och hur frisk och välmående hon har varit. Jag har två månader kvar av föräldraledigheten och jag tänker njuta av den så mycket jag bara kan. Längtar inte ihjäl mig efter jobbet men saknar eleverna och kollegorna en hel del och ser ändå främst fram emot att få jobba snart. Lite jobbigt känns det att det förmodligen är mina sista föräldraledighetsdagar någonsin men eftersom jag är ledig större delen av loven känns det ändå helt okej. lite orolig kan jag vara över hur trött jag kommer vara när jag är inne i den vanliga vardagen igen. Jag hoppas verkligen Lovina fortsätter låta mig sova bra men jag vet ju att jobbet ofta kan vara otroligt krävande och att sen komma hem till två egna barn kan nig bli rätt intensivt.
Nu myser vi iaf och Bella har precis börjat på förskolan igen efter ett långt och härligt sommarlov. I fredags fick hon välja vad vi skulle göra, så då blev det ett besök på skansen. Så mysigt att kunna göra såna saker som hon vill i hennes takt. Utan minsta stress för något alls. Hon kommer vara hemma måndagar och fredagar och vi har bestämt att måndagar ska bli simhallsdag, så hon kan öva simning och fredagar blir museumdagar. Hur fantastiskt är inte det?! Känns så lyxigt att kunna få så mycket kvalitetstid med henne. Med Lovina med såklart men det här är ju något som Bella faktiskt kommer komma ihåg.
Både Lovina och real kom emellan lite så jag pausade skrivandet och nu kom jag helt av mig men lite hann jag ju författa. Får se när nästa inlägg kommer...
2021
Januari
Vi ordnade pyjamasparty med storkusinerna och ett mindre släktkalas. Det blev smålegobyggen, snölek, julgransplundring och försök till isbubblor. I januari fick vi även träffa Julius lillebror för första gången. Vi passade på att nyttja den fina isen våra grannar fixat.
Februari
Mer skridskoåkning och pulkaåkning, härligt när snön och kylan fick stanna ett tag så man hann njuta av den ordentligt. I slutet av februari blev det dock supervarmt och vi tog en solig pormenad runt Ubbysjön som start på sportlovet.
Mars
Mys i Karins stuga, första skidturen för Isabella, babyshower och påskförberedelser. Bland annat var det ju hög tid att byta ut texten i legobordet som vi haft sedan Isabellas namn bestämdes.
April
Påskparad på förskolan. Påsklov med födelsedag och påskfirande. Gravidfotografering. En till promenad runt Ubbysjön dock inte riktigt lika solig och varm. Så vi värmde oss och grillade korv vid en brasa. Av med stödhjulen, häng med Edvin och Mille. Sigge fyllde tre år och så firade vi valborg i pappas nya hus på Justerö.
Maj
Vårfix i trädgårdar, skogspromenader, grillpremiär, firande av Bellas träd och riktiga somarkänslor när värmen på riktigt kom och vattenspridaren plockades fram.
Juni
Nationaldagsgrill och första mötet med Franco. Alexanders dop. Häng med mina gamla kollegor. Bad i frösunda. Sommarmys på Justerö. Båttur och häng med Filip, Karin och hennes systerdotter. Skansen, lekstugefix, fotbollshäng i frösunda och midsommarfirande.
Juli
Bad i Näsbypark där lekparken även lockade. Årets första Kolmårdenbesök med Karin, Ida och Filip. Mer bad i Hälsingland när vi hälsade på pappa. Kul var det även att träffa en gammal barndomskompis och hennes familj som jag hängde mycket med för 20-27 år sedan. På väg hem besökte jag och Bellis Trollska skogen. Vi fortsatte renoveringen av lekstugan. Sedan var det dags för andra besöket på Kolmården, det blev ett rätt kort besök på väg ner till Småland. Där vi tillbringade en magisk vecka med underbara vänner. Barnen hade det så fantastiskt kul ihop med lek från morgon till kväll varje dag. Höjdpunkten var såklart Astrid Lindgrens värld men dinosauriemuseumet, Kalmarbesöket och dansshower i trädgården var inte helt fel det heller. För att inte tala om spelkvällarna. På väg hem stannade vi vid Bullerbyn och Katthult. Innan månaden var över hann Bella och jag även med ett besök i stugan som Charlie hyrt. Där blev det mer bad, lek och bus.
Augusti
Innan jag började jobba hann vi med ytterligare ett besök på Kolmården, denna gång med min familj. Stella sov över hos oss för första gången. Vi gjorde klart lekstugan. Stellas dop och Julius kalas var lika mysiga båda två.
September
En mysig tjejhelg och sedan firade jag och Bella Kjell genom att bjuda honom på LEGO-utställning och middag i Täby. Vi gick även på 3D-fotogrejen och vår lilla teaterapa älskade det. I slutet på september började Bella på bollekis och till min stora glädje älskade hon det, hoppas det håller i sig resten av livet.
Oktober
Kräftskiva i Karins stuga. Relativt barnfri helg med ett stort tjejgäng. Ted hade femårskalas och äntligen fick man gå på Sverigematch på riktigt igen. Filip döptes. Vi avslutade månaden med att ha lite halloweenmys.
November
Ett sista besök på Kolården för året blev det, halloweenrysligt. Dagen därpå åkte vi till kragsta för att se Daniel vinna pengar i drömcontainern.
Pepparkaksbygge med Edvin och Mille, sen pepparkaksbak och inflyttningsmys i Emelie och Andreas nya hus. Lagom till jullovet pyntade vi granen. Julafton firades i frösunda med lite hockey och massa god mat och ännu mer mys. Några dagar senare hängde vi i Västbobacka ett tag. Där blev det spelkvällar, pulka och snowracer i kombo med snöskoter på sjön. Nyårsafton spenderade vi med härliga vänner. Dock en rätt tidig kväll så vi var hemma någon timme innan tolvslaget. Bella ville självklart vara vaken och se fyrverkerierna. Några grannar tände på några pjäser som kom lite väl nära för hennes sak så vi gick in och kikade genom fönstret istället.
2020 i bilder då :-)
Januari
Vår underbara tjej fyllde tre år. I present av mig och Kjell fick hon ett biobesök för att se Frost 2. Vi åkte skridskor igen. Hon var på treårskontroll, växer och frodas som hon ska :-) Edvin fyllde ju också tre såklart och Tinna fyllde tio gånger så mycket. Det firade vi med mysigt häng hos henne, biljardturnering, god mat och utekväll. Ida bjöd på ett mysigt dop. Det var såklart även handboll i vanlig ordning. Bella stöttade mig på tjejernas och mina egna träningar. Det var ju även ett EM på hemmaplan. Vi gick på matcherna i finalhelgen som spelades i Stockholm, tråkigt men väntat fick vi ju inte se Sverige spela tyvärr.
Februari
I februari fyllde Mille år. Vi hade sportlov med sportlovspussel, museibesök och härliga mysiga dagar.
Mars
Vi träffade såklart Sigge en hel del. Var ute och njöt av vårsolen i skogen. Firade lillebror/morbror som fyllde 30 år. Jag och Bella promenerade runt Ubbysjön, och så promenerade vi lite till med våra vänner vid Hagaparken.
April
Sigge sov över hos oss. Bella fick en cykel. Vi firade påsk. Bra tajmnig var det när vi gick ut för att leta efter påskägg och haren satt på tomten. Ubbysjön igen men med Ida och Karin. Vi firade Isa lite i efterskott och sedan var det Sigges tvåårskalas. Vi grillade i Torslunda. Spelade padel och hängde lite mer med Ida.
Maj
Bellas träd fyllde tre år. Bella pysslade. Vi grillade hos Kicki och Gunnar. Vi njöt av sommarvädret.
Juni
Vi åkte båt med Anna och Håkan. Vi firade midsommar i Tomas och Evelinas nya hus. Vi badade på Åvangård. Vi badade med Karin och Ida.
Juli
Vi var på Grinda med Karin och Ida. På skansken med mormor, Daniel, Helena, Jesper, Sigge, Johan och Tina. Vi njöt av regn. Hade underbara dygn på Gotland med Tinna. Vi tältademed Bella för första gången, dock bara på tomten. Vi var med Sigge i Mulle Meck lekparken. Vi var på fjärilshuset. Vi hade grillmiddag på Björnbodavägen. Vi åkte till Västbobacka några dagar och på vägen hem stannade jag och Bella hos Karin, Patrik och Ida i deras nya stuga.
Augusti
Vi njöt av sista sommardagarna hos Annas mamma på landet. Vi firade miraklet i Helenas mage, åt pizza med pappa och fick se hans båt Nallen. Klubben hade uppstartsläger, dock på hemmaplan och Isabella började på dans.
September
Vi fick äntligen träffa Stella.
Oktober
En solig höstdag gick vi runt Ubbysjön efter förskolan. Solen gick i moln och vi gick vilse men lika glad var min tösabit för det. Vi hängde en del med nytillskottet i familjen. Vi avslutade månaden med Halloweenfest hos Kramans.
November
Vi hade en väldigt mysig helg i Karins stuga. Mer häng med Stella och sedan hjälpte vi dem att flytta till Frösunda.
December
Är ju den mysigaste och mest magiska månaden på året. Isabella var julgran på luciafirandet. Det blev såklart en del julbak, julstök och julpyssel. Vi fick besök i huset av en Nisse som var på bushumör. Vi grillade i skogen i Torslunda. Vi passade på att hugga julgran för sista gången där. Julafton firade vi i Frösunda. Jag och Bella sov över där och på juldagen kom den efterlängtade snön. Första pulkåkningen för året var ett faktum. Sen firade vi jul med Johan, Edvin och Mille. Nyårsafton firade vi hemma i huset. Anna ordnade pangmiddag och sen kom Maria över och så spelade vi sällskapsspel i timmar. Helt underbart avslut på 2020 och en fantastisk start på 2021.
2020 Textversion
Insåg att jag ville skriva av mig en del så det får bli två 2020-inlägg. Ett med bara text och ett med främst bilder.
Troligtvis det längsta året sedan jag var liten och tiden gick i slow-motion i jämförelse med hastigheten sedan man blev vuxen. I mars var det lite som att tempot tvärdog och det vardagliga ekorrhjulslivet fick sig en ordentlig törn. Att bara gå och vänta på att se utvecklingen i världen från dag till dag gjorde att en månad kändes ungefär som ett halvår. Då är jag ändå en av de lyckliga som inte kan klaga så värst mycket på hur mitt egna liv påverkades av det här. Jag har aldrig behövt känna mig orolig över att bli av med mitt jobb, jag har inte känt någon som blivit allvarlig sjuk i corona, jag har fått gå till min arbetsplats och socialicera med människor ungefär som jag brukar göra. Handbollen blev ju påverkat med inställda träningar och matcher. Jag är sjukt glad över att vi fick spela lite i höstas iaf. Det var faktiskt några ögonblick i våras under uppehållet som jag funderade på om det inte är bättre att inte ha massa vardagkvällar och helger uppbokade med handboll. Det var faktiskt väldigt skönt och det kändes som att jag fick väldigt mycket tid till annat jag tycker om att göra. Samt att det blev lite mer kvalitetstid med Bella. När hösten kom och handbollen skulle dra igång igen tvekade jag inte direkt. Det var ju självklart att jag skulle spela men jag var faktiskt lite tveksam till om jag verkligen skulle älska det som jag gjort tidigare. Att laget dessutom stod utan tränare och att vi hade en ytterst oklar spelartrupp som helt saknade mina privata vänner gjorde ju inte direkt saken bättre. Men till min förvåning tyckte jag ändå om det. Kanske inte så att jag längtade till träningarna direkt men det har jag ju inte gjort sedan jag blev senior. Och de var betydligt roligare än vad jag hade väntat mig så det var ju bra. Det är ju matcherna jag verkligen älskar och längtar till. Vilket jag gjorde nu med trots att förutsättningarna för att vinna kändes nästan obefintliga. Det andra lite större som påverkade mig var att fotbolls-EM flyttades fram ett år. Jag hade matchbiljetter och flygbiljetter ordnade och var såklart väldigt taggad. Visserligen började man ju befara att det skulle ställas in långt innan man taggat till på riktigt, som tur var. Det är ju sagt att turneringen ska spelas med samma schema nu i sommar. Det är ju verkligen inte lätt att sia om framtiden men det känns ju inte riktigt som att man kommer resa runt mellan flera länder i Europa och trängas i enorma folksamlingar med fokus på öl och fotboll om några månader så jag räknar med att det inte blir något EM för min del, annat än från tv-soffan då.
Jag vet att jag ska vara sjukt glad och tacksam över att corona inte påverkat mitt liv mer än så och det är jag verkligen. Vilket jag också är! Eller jo, jag har ju faktiskt behövt vara hemma från jobbet lika många sjukdagar den här terminen som jag har på alla mina år som lärare sammanlagt annars typ. I slutet på november blev jag sjuk och testet visade positivt för covid-19. Återigen får jag vara glad och tacksam för jag kom väldigt lindrigt undan men tre rätt trötta dagar, lite halsont och ett dygn då smak och luktsinne var försvunnet och en vecka senare kunde jag ju vara tillbaka på jobbet.
Men nu får det räcka med corona-snack. Är precis som alla andra evinnerligt trött på det men kan inte låta bli att ändå skriva om det en del såklart. 2020 bjöd på mycket annat också. En hel del deprimernade och tråkigt kanske. Jag börjar få deppstunder då jag känner att vi är på skenande väg mot en domedag. Klimatkrisen känns miljoner gånger tyngre för mig än en futtig pandemi (menar ingen respektlöshet mot de som drabbats hårt här såklart). Men jag vill precis som annars i mitt liv fokusera på det härliga och positiva för sånt finns det hur mycket av som helst också såklart. Känns roligare att läsa det här inlägget igen om några år och då kunna läsa hur bra jag har haft det och inte allt det som varit mindre bra.
Det bästa och viktigaste i mitt liv är ju såklart Isabella. Hon började året med att fylla 3 och om bara några dagar fyller hon 4. Hon är snäll och glad nästan hela tiden. Visserligen väldigt envis och bestämd men än så länge rättar hon sig utan att bråka eller tjafsa efter vad jag och Kjell vill. Det är så himla skönt. Kan tänka mig att det kommer bli riktigt tuffa år i tonåren men än så länge har allt med henne varit sjukt mycket härligare och lättare än jag ens kunnat föreställa mig. Dock tycker jag att det börjar bli svårare och svårare att vara mamma. För oss stämmer talesättet "små barn små problem, stora barn stora problem" in otroligt bra. Hon har blivit så stor och självständig på vissa punkter och har ju flera relationer där det ena och andra händer. Hon analyserar och reflekterar en del och det är inte alltid lätt att veta hur jag ska samtala med henne, hur jag ska hjälpa henne att bli stark och självständig, trygg och lycklig. Hur mycket utrymme bör hennes känslor få, ska jag låta henne vara arg, ledsen, sårbar osv. När och hur bör jag trösta, stötta, råda. Det är ju bara att acceptera att jag kommer misslyckas om och om igen. Ibland utan att veta om det. Men jag ska göra mitt bästa och fortsätta att njuta av att vara hennes mamma.
Jag har ju fått en ny klass. På sätt och vis känns det galet att det redan har gått en termin men samtidigt känns det väldigt konstigt att det inte gått längre tid än så. Jag måste erkänna att första halvan av terminen var rätt tuff. Men ju längre av terminen som gick ju bättre har det känts och det är ju fantastiskt. Jag känner mig riktigt sugen på vårterminen. Jag hoppas att eleverna fortsätter vara lika fina och snälla mot varandra som de har varit och att vi lyckas få till bra och spännande områden för dem att dyka in i.
Hälsomässigt är jag faktiskt rätt nöjd med mig själv. Under stora delar av hösten tycker jag min kost var bra. Vissa delar är den ju å andra sidan katastofal, som nu tex. Träningen är jag faktiskt väldigt nöjd med. Under december så körde jag på riktigt bra efter att Tinna motiverat mig till att vara med i decemberruschen. Där fick jag färdiga träningspass som jag körde ungefär varannan dag. De var betydligt tuffare än all annan träning jag lyckats få till hemma så nu är jag faktiskt lite sugen på att jobba vidare med hemmaträningen. Det är ju så bra att man inte riktigt kan komma med ursäkter eftersom jag kan träna vilken tid på dygnet som helst. Jag behöver alltså inte tänka på öppettider, när jag kan få barnvakt eller hur jag ska ta mig till träningen. Kjell gav mig en bra träningsmatta i våras och så har jag ju min crosstrainer som jag fick av Anna för en väldig massa år sedan som tack för att hon fick bo här så jag känner att jag har rätt bra förutsättningar för att få till helt okej träning här hemma. Nu gäller det bara att hålla i det här. Jag hoppas att man ska få komma igång och spela några matcher också under våren för annars blir det så toklångt uppehåll.
Det här var ju tänkt att vara min gamla hederliga tillbakablick över året med en hel del bilder. Men kände rätt fort att det istället fick bli att skriva en del och ta bilderna när de flesta orden dokumenterats. Känner mig redo för att börja med det nu, sen återstår det att se när det blir klart för det kan ju ta ett tag och jag tror inte jag har så mycket tid framöver. Det är födelsedagsfiranden och pyjamaspartyn att planera och fixa inför och snart börjar jag jobba igen.
december
Tiden rusar på, på gott och ont. Det här året har ju varit väldigt speciellt på många olika sätt och på ett sätt känns det faktiskt evighetslångt. Jag tycker det ska bli rätt skönt att få ett nytt år. Är dock lite rädd att det kommer vara en hel del grejer som är tråkiga som fortsätter in i nästa år också. Jag ska dock inte klaga för jag kan inte påstå att det varit så värst synd om mig direkt. Sommarplanerna med fotbolls EM och Astrid Lindgrens värld blev inställda och handbollssäsongerna har blivit lite påverkade men annars har mitt liv varit i stort sett som vanligt.
Nu är det iaf december och jag älskar det! Jullovet närmar sig med stormsteg. Efter en tuff och arbetssam höst känns det väldigt välkommet men faktiskt så är det inte alls så välbehövligt som jag trodde för några månader sedan. Dels kan det säkert bero lite på att jag fick en veckas "ledigt" då jag låg hemma med corona hela v 48. Iof var jag helt orkeslös mån och tisdag och rätt seg ons och torsdag också så det var inte direkt någon semester. Jag hade ju dessutom en rastlös och pigg busunge att försöka underhålla på något sätt. Men mest beror det nog på att det varit betydligt mer trivsamt och lugnt på jobbet på sista tiden. Dels så blir det en del möten och föreläsningar inställda så man får lite mer tid till eget fix och dels så känns det som att klassen och jag är bra synkade för tillfället. Det tar ju alltid ett tag för alla att lära känna varandra och veta hur vi ska samarbeta på bästa sätt. Nu har vi klarat av den perioden känns det som och jag har hittat lite former och anpassningar som passar klassen bra.
Jag saknar handbollen galet mycket, särskilt att spela match såklart. Men det finns väl inget som enbart är negativt och jag har ju helt klart lugnare och mer avkopplande kvällar och helger för tillfället. Väldigt mycket oplanerad tid som jag kan göra vad jag vill med. Dock hoppas jag att matcherna kan få komma igång igen för dem saknar jag som sagt supermycket. Jag såg Sveriges EM-premiär i torsdags och blev såklart ännu mer sugen. Idag spelar dem igen och det ska förhoppningsvis bli kul att se. Jag hoppas på betydligt bättre spel idag än sist för annars har vi nog inte en chans tyvärr.
Imorgon ska vi till Sigge och Stella för pepparkaksbak, så idag blir det till att göra deg. Igår bakade vi lussebullar. De blev faktiskt riktigt goda så vi har redan ätit mer än hälften.
Sista semesterveckan
Och jag tror faktiskt att jag är helt klar med sommarledigheten. Fast det säger jag kanske bara för att jag har den här veckan kvar. Sista kvällen när alarmklockan ska ställas kanske jag inte känner likadant. Men jag vaknade faktiskt imorse med ett litet lyckorus och en nervositet och längtan till jobbet. Jag vet att jag säger det ofta men det är ju så viktigt och förtjänar att sägas konstant: Jag är så oerhört glad och tacksam att jag känner som jag gör för mitt arbete som lärare.
Lyckoruset kan påverkats lite av att jag hade min första fastedag på länge igår. Det stämmer inte alltid men rätt ofta vaknar jag faktiskt dagen efter en fasta lättare till sinnet, både kropp och själ mår liksom lite bättre. Idag extra mycket säkert eftersom jag har haft sex veckor då träning och kost inte varit i fokus alls. I början av sommaren tränade jag visserligen hyfsat tycker jag ändå, fastade även några dagar men ju längre av semestern som har gått ju mer har jag hängivit mig till ett mindre hälsosamt liv. Det är inget jag ångrar för det kändes helt rätt och jag tycker absolut jag kan unna mig det då och då. Men nu är jag sugen på att ta tag i mitt liv igen. Den här måndagskänslan man kan ha, av att en ny vecka börjar med nya möjligheter och en förhoppning om ett bättre liv på olika plan den gillar jag och den känslan får jag alltid när ett nytt läsår ska börja. Det är måndagskänslan förstärkt med typ hundra. Jag fantiserar om ett liv då jag tränar regelbundet, äter hälsosamt, har ett välstädat och organiserat hem helt i fas, och lyckas hitta tid för att njuta av det härliga i livet. Jobbmässigt funderar/planerar/drömmer jag om att bygga upp en verksamhet och vardag kring min klass så vi maxar dagarna när det kommer till trygghet, glädje, tacksamhet och nyfikenhet.
För att få till det där hemmet så välstädat och organiserat som jag vill (vilket jag såklart inte kommer lyckas med till fullo) så kräver det ju en del. Jag har bestämt mig för att anlita ett städbolag igen. Vi hade städ innan Isabella varannan vecka och det var så underbart. Men när vi fick henne kände vi det var läge att dra ner på utgifter samt att vi skulle vara hemma så pass mycket att vi inte tyckte det var värt det. Sedan dess har jag saknat det en hel del men inte känt att jag vill lägga pengarna på det ändå. Men på sista tiden har jag känt mer och mer att jag dels inte vill städa men sen även att jag inte får det lika proffsigt heller så jag sökte runt lite och hittade ett företag som kan köra en städning i månaden. Vilket kändes precis rätt. Första tillfället blir det en storstädning med fönstertvätt. Efter det får inte Isabella fånga fler fjärilar här inne. Varenda fönster här i huset har handavtryck eftersom hon älskar att fånga de små liven och lättaste sättet helt klart är mot fönsterrutorna. Det här beslutet känns så himla bra vilket jag hoppas att det kommer fortsätta göra när de väl varit här och städat samt när pengarna börjar rulla.
Steg två är ju såklart arbete från min sida och den här sommaren har jag faktiskt till skillnad från förra inte rensat och organiserat så värst mycket. Delvis för att jag till min glädje gjorde ett väldigt bra jobb förra året och därför inte haft samma behov av det men delvis också för att jag är lat och dagarna bara flugit förbi. Men idag ska jag viga dagen till all typ av inomhusförvaring. Jag ska rensa, omorganisera och städa. Jag har faktiskt gott om förvaring och borde därför kunna ha riktigt bra ordning på alla saker utan att det blir för mycket i skåpen/lådorna. Som det är nu är det vissa lådor/skåp som är onödigt överbelamrade och det gör ju att det är svårare att hålla efter ordningen. Så när jag har duschat (har faktiskt varit ute på en löprunda (måste passa på att skryta) och ätit mitt första mål mat sedan äppelpajen i söndagskväll - åt ett äpple igår, ska jag lyssna vidare på min ljudbok och börja röja.
Ett bra tag sen sist
Tror kanske inte att det har hänt så värst mycket sedan sist. Världen är fortfarande märklig på grund av corona, men precis som allt annat så blir det väl en vardag i det här också, samt att det känns som att många har slappnat av iom att siffrorna ändå visar en avtagande kurva. Jag blir fortfarande provocerad över vissa motsägelsefulla aspekter i det hela. Ännu mer provocerad blir jag faktiskt av att det är så himla mycket fokus på dödssiffror hela tiden. Visst tycker jag att det är fruktansvärt och hemskt att så många världen över har mist nära och kära och att människor mister sina liv. Men jag kan faktiskt inte riktigt förstå hur det kan få överskugga så mycket annat. Okej i Sverige har i nuläget över 5500 personer mist livet pga corona, absolut hemskt. Det är kanske typ dubbelt så många mot en vanlig influensasäsong (har hört så väldigt många olika uppgifter där). Många av dessa hade ju av naturliga anledningar ändå inte så väldigt långt och levnadsglatt liv framför sig men ändå så är det såklart tragiskt och sorgligt. I många av våra grannländer ser dödssiffrorna betydligt bättre ut. Känns nästan som att om det nu brukar dö ca 2000-3000 personer i Sverige årligen i influensa så borde det vara typ en fjärdedel av det i Danmark eller Norge. Alltså kanske inte ens deras dödssiffror överstiger de "vanliga". Och ändå så är det så otroligt mycket konsekvenser i det vanliga livet på grund av detta. Företag går under, folk blir av med jobb, folk får inte resa, skolor och förskolor stängs, personer blir isolerade och fråntas rätten till sitt vanliga sociala liv. Jag undrar (fast samtidigt vill jag nog absolut inte veta) hur mycket pengar som de olika länderna lägger på olika krispaket och resurser för att hantera allt som påverkas av corona. Och ändå så är det främst dödssiffror det hela tiden rapporteras om. Aja, jag ska nog bara lägga ner tankeverksamheten och fortsätta lyssna på restriktioner och riktlinjer för hur jag ska leva just nu och hoppas att det snart blir bra för allt och alla, fred på jorden och så vidare.
Nu börjar äntligen matchen som nog var främsta anledningen till att jag loggade in här och började skriva. Jag var tvungen att sysselsätta mig i väntan på den pga nervositeten. Jag vågar inte alls tro att det här kommer gå vägen, det är nio möjliga poäng kvar för real och jag hoppas så innerligt att vi plockar tre av dem ikväll. Annars kommer jag gå sönder av nervositet närmsta tiden. Det gör jag nästan redan.
Innan jag slutar skriva och hänger mig med fullt fokus på fotbollen så måste jag även skriva att jag ju avslutat ett läsår. Jag har släppt en otroligt fin barngrupp vidare till mellanstadiet. Jag har ju varit med den här gruppen sedan ht-16. Då var det nyfikna och supergoa små barn som jag umgicks med. Nu var det stora, coola och helt fantastiska unga individer jag fick säga hej då till. Det här har verkligen varit undrbara och lärorika år för mig som lärare. Jag kunde inte önskat mig en bättre klass. Tvåan var helt klart bitvis tuff iom skolomorganisationen och en del personalförflyttningar men trean har varit helt fantastisk och jag kommer sakna dem något oerhört.
Samtidigt ska det bli kul och spännande att ta emot en ny grupp. Det enda som känns dåligt inför läsåret som kommer är att jag inte kommer ha min vapendragare på plats bredvid mig. Hon ska plugga och jag är självklart superglad för hennes skull. Och ser fram emot nytt samarbete på något sätt när hon är klar. Hon är verkligen helt fantastisk och har gjort så mycket för mitt välmående på jobbet.
Nu gjorde Mendy mål och jag ska se med båda ögonen på matchen :-D
Påsklov
Så.himla.skönt.
Visserligen är ju världen upp och ned just nu och det känns inte som att man kan vara enbart glad och lycklig när det är så många i världen som lider och påverkas negativt just nu. Men å andra sidan kanske det är precis nu vi som än så länge är lyckligt lottade att inte må dåligt eller drabbas på ett personligt plan allt för mycket ska se till att njuta och hylla allt fint man tycker och känner lite extra.
Jag tycker fortsatt att det här är så märkligt, motsägelsefullt och irriterande. Önskar verkligen att det snart mattas av och livet kan få bli lite mer normalt igen. Jag är nog en av dem som många människor i världen nu stör sig brutalt på, en som hejar på och stöttar Tegnell till tusen (utan att tro sig vara insatt och förstå mer än någon annan), en som förmodligen är på tok för naiv och har skyddslappar på ögonen för att slippa ta in faran. Jag försöker verkligen respektera och lyssna på direktiven vi får men slits av gamla vanor och tankesätt som är så långt ifrån hygien-noga och virusrädd som man nog kan komma. Och mitt hjärta och min magkänsla säger hela tiden också att det är bra om det som kan få vara vanligt är det. Det är skönt att inte behöva nojja och vara hysterisk på varenda punkt. Men som sagt försöker göra min del av det hela.
Jag är ju inte den allra mest sociala människan så jag kan inte påstå att jag lider så värst mycket av social distancing, kan tycka att det är lite skönt känlsan av att behöva hitta på massa fantastiska saker nu på påsklovet. Att vara hemma är inte bara skönt och bra för mig nu utan jag kan nästan känna att jag bidrar till en bättre värld genom att vara det.
Halva påsklovet har gått och jag har inte gjort någon nytta alls nästan. Jo jag har tagit tag i mitt telefonabonnemang och bestämt vilken telefon jag ska byta till. Men det är typ det lilla. Idag ska jag förbi återvinningen och städa en del. Men det känns faktiskt helt okej att jag inte gör mer nytta än så. Det känns som jag kommer vara hemma mycket, både vardagar och helger under våren och i stort sett hela sommaren så det känns som jag har massor av tid att ordna och fixa med tomten och huset framöver. Och jag har inga stora projekt på gång alls så nu tycker jag att jag får ta mig en välförtjänad vila. Och jag har hunnit med att träffa lite familj och vänner. Om vi är helt pigga och friska på fredag ska Karin och Ida sova över här, det ser jag verkligen fram emot. Kan tänka mig att det blir några monopolomgångar. På lördag har Sigge-Lo tvåårskalas vilket jag också ser fram emot. Utomhus och med få gäster såklart.
