Inne i ekorrhjulet
Dagarna snurrar på. Alla någorlunda lika men ingen precis som någon annan. Det har varit blandade känslor att vara tillbaka på jobbet. Övervägande positivt tror jag nog faktiskt ändå. Ibland lite jobbigt att aldrig vara i fas och att konstant känna att man inte är i närheten av att räcka till. Men det är ju så det är i det här yrket.
Bella har väl kommit bra in i vardagsrutinerna kan jag tycka. Jag saknar den lilla mysiga förskolan men är övertygad om att hon har det bra på nya också. Både lokaler och utemiljö har ju fått sig ett ordentligt lyft och jag tycker personalen verkar bra så jag har egentligen inget alls att klaga på. Men det är så stort och så mycket barn.
Vi skulle haft seriepremiär i helgen men Bollstanäs drog sig ur och eftersom vi hade spelledigt i helgen som kommer så är det nästan två veckor kvar nu. Känns segt men också lite skönt och bra. Vi behöver nog spela ihop oss lite till. Jag är rädd att jag har lite höga förväntningar på den här säsongen och därigenom få komma hem besviken många gånger men förhoppningsvis har jag rätt i att vi har ett starkare lag i år än de senaste två åren.
Det är iaf kul med handbollen och det är ju det viktigaste. I år kör jag ju en lightvariant av tränare skulle man kunna säga och det är så himla roligt. Kul att göra det med kicki också. Det är så härligt nu när Bella börjar bli större och uppskattar handbollen mer och mer. Hon har väl iof alltid varit positiv till att följa med men nu är hon mer självständig när vi är där och kör på sitt eget race mer.
Nu ska jag förbereda mig lite inför jobbdagen imorgon. Det blir jobb och sen raka vägen till tjejernas träning och sedan min träning.
