Katarina Pettersson

... om inte annat för att få bevisat för mig att det var en engångsföreteelse att jag faktiskt var bra. Jag har alltid tyckt att det varit roligt att bowla egentligen, fast de senaste åren har det blivit väldigt sällan och varje gång har jag blivit lika irriterad över att det gått så förbannat dåligt (ursäkta språket). Iof vann jag med riktigt bra poäng när jag var där med coop för några år sedan, kommer dock inte ihåg med hur mkt men på en serie fick jag tre strike i rad vilket nog är första och enda gången jag lyckats med den bedriften. Jag spelade då och då en period när jag gick i typ femman, å då var jag grym på att sikta, fick nästan spärr hela tiden men typ aldrig strike. Sedan bowlade jag knappt förrän en period i gymnasiet när vi hade mkt håltimmar och då rätt vad det var kunde jag inte sikta alls. Klotet fick för sig att leva sitt eget liv och skruvade sig lite lätt i slutet. Sen dess har jag varit fruktansvärt ojämn och blandat hyfsat spel med katastrofalt spel. Nu låter det kanske som om jag bowlar varje vecka men det gör jag absolut inte men det vart nog faktiskt två gånger förra året och en gång än så länge det här året. Och idag var jag alltså grym! För att vara mig alltså. Jag var helt plötsligt ganska jämn och fick nog fyra strikes på två serier och en hel del spärrar. Första serien fick jag över 120 poäng och var väldigt glad över det. Jag blir arg om jag får sämre än 100, vilket här hänt en del på sista åren. Visst jag har fått över 120 förut men då brukar jag ha en ganska dålig serie före eller efter, idag fick jag över 150 på andra serien, sammanlagt 280 på två serier. Det är jag faktiskt lite stolt över så jag tycker att jag har rätt att skryta. Det jobbiga är att nu kommer jag ha lite förväntningar på nästa bowlingtur och så kommer jag säkert knappt få över 90 då...

Efter bowlingen, som inte bara var rolig och trevlig för att jag vann överlägset utan för att jag var där med härliga kollegor, var det herrmatch i hallen så jag traskade dit såklart. VHK-Kungsängen. Surt nog förlorade herrarna med ett mål efter en ganska bra insats faktiskt. Det kan säkert bli ett bra och roligt år för herrarna. Matchen var oerhört spännande men ändå så kunde jag inte vara nervös riktigt för den utan jag hade hela tiden tankarna på helgens match mot Täby. Åhhh jag skulle ge massor för att få vinna mot dem, på hemmaplan och allt. Jag vill vinna, jag vill, jag vill, jag vill! Jag kommer säkert kräkas av nervositet på lördag, matchen börjar inte förrän fyra heller så jag har hela dagen på att psyka ner mitt psyke, äh man ska va nervös.

Självklart måste även detta inlägg behandla den spanska ligan, annars skulle man ju kunna tro att det är något fel på mig. På söndag möter Real det lag som jag tror kommer vara med och slåss om topplacering i ligan och även kanske i CL, nämligen Sevilla. Det känns som om dem är ännu mer formstarka än Real och det är verkligen upp till bevis på söndag och jag har läst rykten om att Ronaldo missar den matchen pga skada sen tacklingen som resulterade i straffen i CL. Det känns faktiskt inte alltför bra. Som tur är matchen på söndag så jag kan se den, på lördagkvällen ska jag nämligen på 25-årsfest, och det är en fest där jag inte skulle kunna va bekväm med att be om att sätta på matchen i bakgrunden eller springa och kolla resultat var tionde minut. Det ska bli väldigt kul iaf för födelsedagsbarnet är en härlig människa som jag träffar alldeles för sällan så därför skulle jag inte heller vilja vara distraherad av matchen.
Vinner vi bara mot täby på lördag kan den här helgen bli riktigt riktigt najs! Men jag tror det är fördel täby faktiskt tyvärr.