Senare än tänkt
Trodde verkligen att jag hade gjort klart och publicerat rysslandsinlägget för flera månader sedan. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga.
Tror jag minst en gång i varje inlägg säger att tiden går fort, kanske inte nödvändigtvis med just de orden men iaf med den innebörden. Det gör den verkligen och jag försöker njuta av varje dag så mycket det bara går. Tycker faktiskt att det går rätt bra. Jag kommer ofta på mig själv med att känna en pirrande lycka inifrån och ut som gör att jag inte kan motstå att le. Det känns som ett kvitto på att jag faktiskt lyckas.
Vissa dagar är bättre än andra såklart, precis som livet bör vara. Idag var en sådan dag. Har en hel del att göra med att det var en lördag och att jag då får så många timmar med min favorit. Dessutom hälsade en väldigt liten krabat på en snabbis. Söta lilla Tor. Efter det var jag på en inspirerande och härlig dag i hallen. Jag är så lyckligt lottad som är en del av den platsen. Jag känner mig alltid så otroligt välkommen och hemma där. Isabella har ju fått haka på oavsett om hon velat eller inte, det är skönt ändå att hon nu när hon pratar faktiskt gärna säger JAAAAAA om jag frågar om (eller snarare berättar att) vi ska till handbollshallen. Hon kan också själv säga bolla eller mål spontant vilket jag tolkar som att hon vill dit för det säger hon alltid glatt när hon ser hallen. Ännu härligare är det att se hur hon bemöts av alla människor där. Vill man hamna på en mammas gilla-lista behöver man bara vara lite snäll mot barnet så är det kirrat och klart och det har verkligen varenda handbollsperson varit än så länge. Typ alla andra personer också iof men det känns verkligen som att laget och klubben har välkomnat henne med öppna armar och genuint blir glada av att se henne. Trots att hon inte alltid är helt problemfri i sammanhanget. Idag var jag där på utbildning 13-16.30 och lyckades tajma in så hon sov när vi kom dit. Tror hon kanske vaknade strax efter två och då var hon lite trött och blyg men det släppte rätt fort. Jag kunde vara med på i stort sett allt i precis den utsträckning som jag ville och hon var lika nöjd och glad som hon (tack och lov) nästan alltid är. Visst distraherade hon lite ibland men de andra fick mig bara att känna att det var på ett positivt sätt. Hoppas det var så och annars är jag nästan lika glad ändå för att de andra isf ansträngde sig för att få mig att känna så.
När vi kom hem blev det middag, nattning och sen real-match. Skönt med vinst även om det inte var med världens marginal direkt.
Imorgon blir det släktmys i Torslunda. Vi ska göra pizza och titta på derbyt. Hoppas såklart på vinst för Bajen även om jag verkligen inte tror på det. Oavsett ska det bli mysigt att träffa Sigge och resten av familjen. Var ett tag sen sist.
Nu ska jag gå resterande steg, har typ 300 kvar innan jag når dagens mål och jag har ju inte så värst många minuter tillgodo. Sen ska jag sova, höll på att somna själv sittandes i fotöljen i Isabellas rum vid åtta eftersom jag var så trött men sen kickade kvällspiggheten in, vet ju dock att jag egentligen verkligen borde somnat för länge sedan.
Ryssland
Men så kom vi in och kunde andas ut en aning. För där inne var det precis vad jag hade hoppats på om inte ännu bättre. Absolut tillräckligt trevligt för vår korta vistelse iaf.
Kort efter att vi kommit dit gjorde vi det vi var där för. Sightseeing... Och lite fotboll såklart...
Vi hade några timmar dagen därpå innan det var dags att bege oss mot flygplatsen.
Vi reste vidare mot Sotji där vi checkade in på ett schysst hotell och sedan tog en taxi för att möta upp min syster med familj.
Dagen därpå var det midsommarafton, vilket jag nästan sett fram emot lika mycket som att få se Sverige-Tyskland. Vi började med ett dopp i poolen och lite shopping inför firandet.
Vi gjorde oss iordning på rummet och sen tog vi oss till platsen dit där Camp Sweden hade sitt midsommarfirande.
Midsommarstången var kanske inte den vackraste jag sett men jag tror faktiskt ingen annan har gett mig mer känsla och glädje. Det här var inte bara en vanlig och härlig midsommar utan det var den riktiga och äkta svenska midsommarfesten. Det var fullt med sverigetröjor, glada människor, musik, sång, dans kring "stången" och sent bad i både hav och pool.
Dagen därpå var det då äntligen dags. Första vm-matchen för Sverige som jag skulle få se på plats sedan Trinidad-matchen 2006. Vi mötte upp Helena och gänget vid arenan och sedan var vi på samlingen. Det var härligt och helt okej tryck. Väldigt många svenskar som var glada, förväntansfulla och peppade.
Det var en match som översteg mina förväntningar. Jag trodde det skulle vara härligt att gå på den men jag trodde inte att vi skulle ha någon chans rent spelmässigt eller resultatmässigt. Så när Sverige gjorde mål blev jag galet överraskad och glad. Det höll i sig länge även om det var fruktansvärt nervöst och jobbigt efter Tysklands kvitteringsmål. Att matchen slutade som den gjorde var ju inte direkt festligt eller energihöjande men det fanns ju lite lite tröst i att det fortfarande fanns liiiite hopp om avancemang. Vi tog några öl och åt lite mat i närheten av arenan tillsammans med två Tobbar som hade haft platserna bredvid Anna och Tinna på matchen. Vi funderade på och diskuterade vad vi skulle hitta på som tröst. Tillslut bestämde vi oss för att haka på dem till Adler för att köra någon halvmotiverad utgång på hetaste stället. Det började regna lite smått så vi hoppade in i första taxin vi fick tag på och då öppnade sig himlen. Ett tag kändes det som vi åkte bil mitt i sjön för det blev sjuka vattenansamlingar på vägarna. När vi kom fram till stället var det kö och superdyrt inträde så vi blev anti och drog vidare. Vi hamnade på en väldigt märklig klubb men jag hade faktiskt förvånandsvärt roligt tom som femte hjulet. Ganska tidigt dagen därpå flög vi hemåt, dock med stopp i Moskva.
Vi var väl i Moskva i ungefär ett dygn. Moskva gjorde som övriga Ryssland och imponerade på mig, måste nog säga att allt översteg mina förväntningar men det beror väl till stor del att mina förväntningar inte var så höga. Dessutom tror jag att det är en sak att turista i Ryssland under fotbollsvm och en annan att göra det annars men å andra sidan måste jag säga att det som översteg förväntningarna mest var hur trevliga och hjälpsamma ryssarna var, det hade jag inte väntat mig och det kändes inte alls falskt och påklistrat utan väldigt genuint och äkta. Efter det dygnet bar det hem igen och det var jag väldigt glad över eftersom den bästa i världen väntade på flygplatsen. Vi hade några mysiga sommardagar hemma, bland annat den då vi fick se Sverige krossa Mexiko och faktiskt ta sig vidare som etta!!! i gruppen. Det gjorde ju att det blev ytterligare en vända till Ryssland.
Den här gången flög jag och Tinna till Helsingfors där vi tog en nattbuss till St:Petersburg. Den nattbussen var en annan sak som översteg mina förväntningar sjukt mycket men trots att den var både bekväm och lyxig så lyckades inte jag sova en minut ens. Vid tretiden gav jag upp och satte mig och gjorde handbollsläxan och finslipade mitt tal till Karin. Vi kom fram runt sex tror jag och startade dagen med en timmes promenad till Helenas hotell. Där sov vi någon timme vilket var välbehövligt minst sagt. Vi gjorde oss redo och innan vi tog oss till Camp Swedens samling åt vi lite frukost på ett cafe tillsammans med Helena, Jesper, Sigge och Johan.
Eftersom vi inte fick plats i en taxi delade vi upp oss. När vi kommit en bit blev vi varse att poliser stängt av vägar så vår taxichafför sa att vi skulle hoppa ur för att han inte kom närmre. Men vi såg ju att de andras bil vände och började köra iväg så vi manade på vår chafför att köra efter bilen. Vilket han gjorde en bit, men sen fick han för sig att ta en annan väg. Dock blev det samma problem där, det var avstängningar och han sa att vi skulle kliva ur. Eftersom vi ändå inte visste var Helena och de andra var gjorde vi så och bestämde oss för att gå resten av vägen. Jag tror det var runt 2,5 km fågelvägen. När vi gått i några minuter började det dugga, det skulle vara soligt och varmt hela dagen så jag tänkte att det kanske skulle vara skönt med lite regn ett tag. Men det skulle jag inte tänkt för intensiteten bara tilltog och ett tag var det som att himlen öppnade sig. Vi tog skydd längs vägen under de bästa träden vi kunde hitta men det räddade oss inte från att bli dygnsura. Vi följde med ett annat gäng svenskar in under tak i någon byggnad och tänkte vänta några minuter och hoppas att det skulle ge med sig. Precis när vi tyckte att det lugnat sig lite och skulle gå så vräkte det plötsligt ner värre än någonsin och vi blev lite frustrerade. Vi var redan lite senare ute än vi tänkt eftersom vi fått gå och började känna oss lite stressade så vi bestämde oss för att trotsa vädret och småspringa den dryga km som var kvar. Det är ju något skumt med vattnet på vägarna i Ryssland, det blir fort väldiga översvämmningar. Vi korsade en väg och när man klev ner från den dm-höga trottoaren var det som att sätta ner foten i en å. Men fram kom vi iaf och lyckades ta oss in och hitta Helena och gänget som också fått promenera men inte lika långt. Blöta men lyckliga tog vi plats.
Det här är klart den bästa matchsamlingen jag har varit på. Resturangen var optimal för ändamålet. Kanske lite liten iof för jag tror att det kort efter att vi kom var många som köade och hade svårt att komma in. Men det var verkligen en vacker syn som mötte oss när man klev in. Direkt ett väldigt stort rum fyllt med gula tröjor och svenska flaggor som hängde ner från övervåningen. Öltappen var inte lika effektiv och snabb som i Sverige men ändå bra mycket kraftfullare än på andra ställen i Ryssland så man behövde faktiskt inte köa i en hel evighet för att få en öl som man behövt i Sotji.
Jag hade lätt velat vara där någon timme till men tiden går fort när man har roligt och rätt vad det var var det dags för marschen. Det hade jag verkligen saknat i Sotji och är så glad över att det blev en här.
Det är något alldeles magiskt med landskampmarscher. Och när det är åttondelsfinal i fotbollsvm ger det ju såklart en extra dimension i det hela. Inne på arenan fortsatte festen, vi hamnade precis bredvid trumman och stämningen var helt fantastisk hela matchen, för att inte tala om efter målet och efter slutsignalen. Det kändes som att ingen svensk ville lämna arenan. Man ville bara stå kvar och sjunga och njuta. Undra hur de svenska spelarna och Janne kände...
Tillslut blev vi uttvingade och då fortsatte sjungandet, hoppandet och dansandet i korridorerna och sedan utanför arenan och hela vägen bort till restaurangen där vi haft samlingen innan match. Där avvek dock jag och Tinna lite bittert från festen. Vi hade ju en nattbuss att passa så vi fick börja bege oss in mot St:Petersburg. Jag hade gett mycket för att få stanna men lite tröstande var det att få höra om att kön in var helt stillastående så att en del som hade valmöjligheten att vara kvar ändå inte tog den. Vi hittade med hjälp av en väldigt snäll ryska till rätt del av staden och hann med att äta lite innan bussen skulle avgå. Den här bussen stämde betydligt bättre överens med mina förväntningar och var allt annat än lyxig. Men den gjorde jobbet och tog oss till Helsingfors flygplats (vilket faktiskt var bättre än tänkt då vi bokat in till stan). Dessutom var den snabbare än tänkt så vi fick några timmar på flygplatsen då vi kunde ligga och vila.
Kvartsfinalen krockade ju med ett visst bröllop så den såg jag bara delar av. Tack vare bröllopet kändes den inte viktiga alls faktiskt. Jag är så glad över att det blev en sån härlig fotbollsfest även för oss svenska fans. Och jag är så himla glad att jag fick vara där och uppleva delar av det på plats. Det var definitivt väldigt minnesvärda resor.
