Valborg
Förkylningen är mycket bättre, är fortfarande lite småtäppt i näsan och tycker nog att jag blir andfådd lite lätt men annars mår jag prima. Imorgon ska jag baka men jag vet inte riktigt vad. På onsdag är det jag som ska stå för fikat till eftermiddagsmötet och det lutar åt en morotskaka eller kanelbullar, möjligtvis en kladdkaka.
Nä om jag ändå skulle ta och städa lite då så kan jag få njuta av ett avsnitt av mästarnas mästare sen. Det är ju omöjligt att inte hejja på Wislander!!!
Helg igen
Nu är det 27 skoldagar kvar till skolavslutningen. Det är faktiskt helt galet och jag kommer inte hinna med alls i närheten av vad jag vill hinna med. Det är dessutom två dagar som helt är vikta åt hälsa och kost så de går ju bort kan man säga. Panik!!! Aja man kan bara göra sitt bästa och vi har faktiskt hunnit med hur mycket som helst och de har utvecklats massor under året.
Nu är det snart precis en månad kvar till Tinna kommer hem och det ska bli så härligt att ha henne på rätt sida av halvklotet igen :-)
Sen sist har det ju varit en andra cl-semi och tyvärr gick det ju inte hela vägen för real i år heller. Men de föll verkligen med flaggan i topp och har gjort en helt fantastisk turnering så jag är stolt över dem och jag hoppas att de är lite stolta själva och dessutom hungriga på revansch nästa år. Jag hoppas verkligen vi inte tappar några av alla de jag tycker om, som faktsikt är en hel del. Inför nästa säsong skulle jag vilja att de hittar en högerback som är lika bra som ramos, det är synd att man inte kan klona spelare, isf skulle jag vilja ha tre stycken ramos i backlinjen och en marcelo, två stycken alonso i mittförsvaret, en özil, två stycken ronaldo och en benzema på planen som startelva tror jag. Men jag tycker ju trots allt väldigt mycket om pepe också, och arbeloa har helt klart spelat upp sig i mina ögon och framförallt tillfört en del skratt och skoj utanför planen, jag tycker ju om higuain, kaka, khedira och till viss del contrao oxå.
Jag tycker bayern var bra och det är ju fantastiskt kul att de får spela final på sim hemmaarena, det unnar jag dem verkligen, det är bara synd att det inte var i finalen vi fick möta dem. Det var kul att se två lag som spelade så offensiv och oförsiktig fotboll som vi fick se i semin. Här var det inte riktigt något lag som bollade i sidled och avvaktade till ett bra läge skulle dyka upp, de tog saken i egna händer och försökte med en del djärva passar passera många motståndare i djupled och lyfte hela sitt lag i offensiv anda. Det märktes ju lite på försvaret som ibland fick släppa till sig sjuka lägen, delvis pga att det anfallande laget gjorde det grymt bra men även för att försvaret pga den offensiva inställningen inte alltid var samlat. Rolig fotboll helt enkelt till skillnad från många andra lag, skulle kunna nämna ett speciellt men väljer att inte göra det ;-)
Jag blev faktiskt inte tokarg när de förlorade, jag tycker synd om straffläggarna för det är aldrig kul när det avgörs på straffar och ärligt talat förstår jag inte det roliga i att håna spelare som gör misstag, men det får stå för dem som tydligen tycker det och gör det... Jag märkte dock att jag var väldigt lättretlig hela torsdagen och jag hade inte mental styrka att hantera vissa situationer som jag annars har ganska lätt för. Lite bättre var det igår och ytterligare bättre är det idag.
Nu skiner solen utanför och jag är nästan sugen på att ta en löprunda, men eftersom jag inte är fullt frisk kommer jag inte göra det. Det är konstigt att jag bara blir sugen på att springa när jag vet att jag av olika anledningar inte kommer göra det :-) Skulle jag va frisk skulle jag absolut inte vara sugen på att springa, det kanske är jag själv som vill känna mig duktig och låter mig själv tro att jag är sugen bara för att jag vet att det ändå inte kommer bli av :-)
Det blir lite slappande och lite städande istället tror jag, en vanlig lördag i mitt liv när handbollen inte pockar på min uppmärksamhet :-)
vinstens sötma
Jag tycker ju nu såhär i efterhand att det är klart värt att följa mitt lag, det där illamåendet som kommit och gått den sista veckan är glömt och lyckoruset efter ronaldos mål svävar runt överallt i huset men väljer att också stanna kvar i kroppen och göra att allt känns lite lättare och bättre :-)
Real vann äntligen mot Barcelona igen, i ligan och när det gällde som allra mest. Efter en match som varit perfekt utifrån realsupportrarnas synpunkt. Det var rättvist med seger det tycker jag verkligen. Bollinnehavet var 78-22 efter första och det stod 0-1, är det rättvist kan man fråga? Vilket jag tycker att det var, det hade inte varit helt orättvist med 0-0 heller faktiskt iof. Att bollinnehavet här inte spelade någon som helst roll var ganska tydligt, real började bäst för att det senare planade ut och var rätt jämnt, sen gjorde real mål och även om de inte backade hem totalt så blev det ändå så att de så fort de fick bollen bara slog bort den, jobbigt tycker jag för när barcelona har bollen kan de ju göra mål. Men real lyckades faktiskt avstyra allt som barcelona kom med. De skapade typ en farlig chans i första och två lite halvdana och då kan man som lag faktiskt ha råd att inte hålla i bollen så mycket. Barca gjorde som de brukar, rullade runt bollen och spelade ganska tråkig fotboll, skillnaden är att de ibland brukar hitta roliga löpningar och uppluckrande passningar men det misslyckades de med totalt igår till min stora lättnad och glädje.
Andra började real lite mer offensivt igen men sedan fortsatte matchbilden på ungefär samma sätt. Inga riktiga chanser skapades och minuterna tickade iväg dock i slow motion. Jag tyckte Xavi varit den enda som varit lite lite farlig i barca och han byttes ut och in kom alexis, konstigt tyckte jag men blev inte direkt ledsen, visserligen ville jag inte ha in alexis men jag blev lite lättad över att det var just xavi som fick lämna, antog att xavi inte håller för mer spel. Och så nästan direkt fick Alexis göra mål, Barcelona hade ett hyfsat anfall för första gången på länge. Jag kan dock inte ge dem målet utan att påpeka att det var ett himla flipperspel innan bollen tillslut letade sig in. Det fanns gott om realspelare i närheten och hade bollen bara studsat lite mindre i barcaväg hade det aldrig blivit mål, men men. Usch vad jobbigt det kändes för real hade ju inte skapat något alls sen målet och det kändes ju helt omöjligt att de skulle kunna göra mål, och det var ändå typ tjugo minuter kvar och jag befarade att allt skulle rasa och barca skulle göra fyra snabba typ men hoppades iaf att real skulle försvara sig lika bra som de gjort så länge i matchen. Å så plötsligt passar realspelarna bollen till sina lagkamrater istället för att bara skjuta iväg den på måfå och direkt får vi till en kontring. Özil slår en underbar pass till en snabb ronaldo som rundar valdes i hög fart och sätter den underbart vackert i målet. Där och då kändes det som en vinst, självklart kom jag snabbt på andra tankar och blev nervös igen men jag vill påstå att det var precis där som vi äntligen gick ikapp och förbi. Hittills tycker jag att real har varit minst lika bra spelmässigt som barcelona de två senaste åren, men av någon anledning har det ändå alltid varit barca som fått det där turmålet, den där utvisningen med sig, den där flytmatchen där alla presterar på topp, den där medgången som gör att de inte kan annat än vinna matchen, den där viktiga viktiga vinsten - mycket beroende på ett mentalt övertag när det handlar om el clasico. Igår förändrades det, då var det real som hade lite mer flyt, det var real som kunde föra matchen och få den dit de ville, de var de som styrde och ställde fastän barca hade mer boll, de var real som inte kunde annat än vinna!
utöver vinsten är jag även glad över att det först och främst var en fotbollsmatch igår. Det var en del filmningar och förstärkningar från båda håll men det tog inte över. Det var en del heta känslor från båda håll men snarare positivt än negativt, klart man måste få vara het när man spelar en så avgörande match som jag hoppas att det där var. Det var en del lite konstiga domarbeslut men inga direkt avgörande solklara missar utan mer småsaker som inte fick några ödesdigra konsekvenser. Så skönt! Nu kanske jag kan börja se fram emot el clasicona lite mer, även om jag såklart inte tror av vi numera är överlägsna och onåbara för det tror jag verkligen inte.
Jag hoppas att flytet och viljan/diciplinen håller i sig till på onsdag, det vore helt underbart om real kunde passa på att ta sig till final i cl också. Bayern är dock bra så det kommer bli tufft!
på måndag ska jag hålla i en matematiklektion som är ganska avancerad för sjuåringar och den ska filmas av en annan pedagog så jag är lite nervös och spänd inför det. Jag hoppas att även det flyter på rätt bra...
Ikväll gäller det
Nu har jag jobbat en vecka efter det välbehövliga påsklovet och nu börjar jag verkligen inse hur lite tid det är kvar av den här terminen. Kvar av mitt första år som lärare, min allra första etta! När jag började i höstas var min största rädsla att yrket inte skulle leva upp till mina enorma förväntningar. Eftersom jag har drömt om att bli lärare sen jag själv gick i lågstadiet så har jag i mitt huvud skapat en drömvärld. Jag var orolig att jag inte skulle passa in i den där drömvärlden lika bra som jag vill, att arbetsuppgifterna och arbetsdagarna inte skulle motsvara det jag hade förhoppningar om. Jag förväntade mig helt klart att det skulle vara tufft och kräva enormt mycket av mig som person och som pedagog och där hade jag ju inte direkt fel, vilket är tur för det är ju faktiskt precis så jag vill ha det. Jag vill ha ett yrke där jag måste vara engagerad och hela tiden utveckla mig själv och det som finns runt mig, det finns ju inget mer tillfredsställande än utveckling egentligen. Så här nästan ett läsår senare kan jag glatt berätta att yrket motsvarar mina förväntningar. Vissa saker har varit tuffare än jag väntat mig, andra lättare, vissa dagar är inte speciellt roliga medan andra verkligen är en njutning. Så länge jag lyckas skydda mitt innersta från att lägga all press på mig själv så kommer jag trivas som lärare det är jag säker på. Det jag menar är att jag aldrig kommer kunna känna att det inte finns mer jag borde göra, man kan inte få det helt perfekt hur mycket man än försöker. Har man en klass med 25 elever finns det alltid något mer man skulle kunna göra på iaf något håll. Men man kan ju samtidigt bara göra sitt bästa och sträva efter att hela tiden bli bättre och lära sig av sina misstag. Som det är nu är jag tillräckligt snäll mot mig för att acceptera det och samtidigt lagom hård mot mig själv för att pressa mig så jag och min verksamhet blir bättre. Jag älskar mitt jobb :-)
Bara en sak till...
Reals interna skytteliga:
1 Ronaldo 51 mål
2 Benzema 27 mål
3 Higuain 24 mål
4 Callejon 13 mål
5 Kaka 8 mål
Reals interna assistliga:
1 Özil 20
2 Di Maria 14
3 Ronaldo 13
4 Benzema och Kaka 12 vardera
(5 Alonso och Higuain 8 vardera)
Barcas interna skytteliga:
1 Messi 61
2 Fabregas 15
3 Xavi 14
4 Alexis 13
5 Villa och pedro 9 vardera
Barcas interna assistliga:
1 Messi 25
2 Fabregas 19
3 Alves 14
4 Xavi 12
5 Thiago 8
Undra hur det hade sett ut utan ronaldo och messi? Omöjligt att veta men ändå en intressant tanke. För min del trivs jag sjukt mycket bättre med ronaldo i laget än vad jag på förhand hade trott varit möjligt så jag vill inte se honom lämna. Di Maria däremot som kommer förvånandsvärt högt på assistligan (han har ju dessutom varit skadad länge) tycker jag faktiskt inte om att se spela, han lägger sig på tok för lätt och ska överdramatisera varenda situation. Varför accepteras sånt beteende?
Svart och vitt
Och så till något helt annat. Igår var det match! Och igår övervägde jag seriöst att sluta mig från omvärlden och aldrig mer titta på en match, ett resultat, en tabell eller en fotbollsspelare. För jag mår inte alltid så bra av det. Eller snarare så mår jag dåligt pga det ganska ofta och jag märker att det blir värre och värre för varje år. Kanske kommer det inte fortsätta stegras på det här sättet utan kanske snarare gå åt andra hållet för jag tror inte att det har med mina levnadsdagar att göra. Även om det säkert är en liiiiten bidragande faktor att det blir viktigare ju fler dagar jag har haft mitt hjärta där så finns det andra faktorer som påverkar mer, tror jag iaf. Som den faktorn att jag är mer insatt i laget och tränaren än jag någonsin varit och att jag aldrig sett de fina vita må så bra tillsammans som ett lag som de gör nu. Jag har aldrig förr sett den skratta, busa och skoja med varandra på det här sättet och det får bokstavligen talat mitt hjärta att ta några extra skutt när jag ser det och mungiperna rycker faktiskt när jag ser bilder, filmer eller hör saker de sagt. Jag har svårt att tro att jag någonsin kommer tycka så mycket om så många spelare som jag gör i det här laget. Det finns bara ett annat lag som jag har känt mer för om man ser till personerna och det är bengan boys. En annan faktor är såklart hur de har slitit och kämpat och gång på gång ändå fått ge upp, ofta pga oflyt eller kanske tom orättvisor. De har verkligen inte fått något gratis i mina ögon, sedan kan säkert någon annan tycka att de verkligen inte kan klaga eftersom de spelar i den klubb de gör, de får sina pengar, sina bilar och sin status och jag menar absolut inte att de ska klaga och det gör de ju verkligen inte men varje mynt har två sidor och visserligen får de enorma fördelar eftersom de är real men de får minsann minst lika mycket i press och ansvar, ett ansvar som inte kan vara helt enkelt att axla. Nu känner jag att jag kom in på ett sidospår, jag menade inte alls det här när jag började skriva om att de inte får något gratis. Jag menade bara att de inte har haft domslut med sig, de har inte haft flytet med sig, det blir stolpe ut i viktiga lägen medan motståndarna får stolpe in och de har inte varit bäst när det verkligen har gällt. Därför kan jag inte annat än önska av hela min kropp och själ att det här är deras år, det finns säkert hundratals andra lag som förtjänar det minst lika mycket som real såklart men precis som jag alltid är medveten om är ju jag otroligt färgad. Jag förklarar bara varför jag tror att det har blivit jobbigare och jobbigare för mig att se när de spelar och ens vara medveten om att de snart ska spela. Sist men inte minst måste man ju även statera det uppenbara, de har möjligheten att lyckas i år, det ligger i deras händer och det är med små marginaler allt kan avgöras.
Igår var det hursomhelst derby, på bortaplan. Jag hade som vanligt en dålig känsla inför matchen, dock inte lika dålig som sist. Real hade inte en av sina bättre matcher, det var svajigt och inga riktigt bra lägen skapades. Real blev av med bollen på tok för lätt och det såg instabilt ut bakåt. Visserligen skapade inte Atletico några bra lägen heller men det kändes ju helt klart oroande att se matchbilden. Å så gjorde ronaldo mål på frispark, sjukt skönt. Där och då får jag ju ett av många kvitton på varför jag plågar mig själv på det här sättet. En varm känsla av glädje och lycka. Fast jag hade fortfarande såklart den oroliga knuten i magen. Bara för att real tar ledningen så betyder det ju verkligen inte att det kommer gå vägen. Kommer inte ihåg hur lång tid som hade gått av andra men rätt vad det är gör såklart atletico mål. Det var inte oväntat, jag tror såfort att motståndarna har bollen på reals planhalva så kommer det bli mål men ändå känns det så hemskt när det händer. Minnena från matchen är suddiga må jag säga och det beror inte på att jag var okoncentrerad eller full, jag var spiknykter och helt inne i matchen men bara jag tänker tillbaka får jag högre puls och jag tror inte jag är riktigt vid mina sinnens fulla bruk när jag blir så nervös som jag var igår. Jag har iaf för mig att real spelade upp sig efter målet och började pressa på rätt bra. Jag vet att jag blev helt förtvivlad när de fick ett rätt bra läge och ronaldos nick gick utanför mål, då kände jag så starkt att det var kört, att det är en högre makt som inte vill unna real framgång, att de inte kommer kunna bryta trenden utan att de kommer få slita förgäves. Men så lite senare så gör han ett mål till, ännu ljuvligare känsla då än vid det första, men precis som då var knuten kvar och plågade mig. Minutrarna efter det mådde jag illa, riktigt illa konstant och när atletico fick bollen ville jag nästan inte titta samtidigt som jag inte vågade släppa blicken från bilden, tack och lov att jag hade bild som flöt på utan minsta hack. Efter ett tag, kanske när det var 15-10 min kvar av matchen så får real straff. Jag visste faktiskt inte vart jag skulle ta vägen. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle blunda, stänga av, titta eller försvinna från rummet medan jag väntade, det var helt fruktansvärt och så plingade det till i telefonen och jag såg att han gjort mål :-) Eftersom jag streamar ligger jag ofta en stund efter tv-sändningen och det var jag faktiskt djupt tacksam över igår även om det ibland kan ta bort lite av spänningen vid mål eller målchanser så var det helt klart värt det just då. Jag behövde definitivt inte all spänning vid straffen :-) Tillslut blev det 1-4 och ser man till resultatet verkar det ju ha varit en rätt lätt match men det var det verkligen inte. Det satt långt inne även om jag inte heller tycker att resultatet är väldigt orättvist. 1-3 hade nog varit rättvist för real var absolut det bättre laget. Nu mår jag bara illa i förhand över de sex matcher som återstår i ligan och cl-semifinalerna mot bayern. Framförallt mår jag både psykiskt och fysiskt illa när jag tänker på el clasico nästa helg. Nä nu måste jag sluta skriva om det här för jag måste sluta tänka på det för annars kommer jag bli tokig!
Halvvägs där
Annars då, jo annars har jag som vanligt sett en hel del filmer. The Help är nog den jag varmast skulle kunna rekomendera. Den hade jag sett lite reklam för och blivit väldigt intresserad av så den har jag sett fram emot att se. Å den levde verkligen upp till mina förväntningar. En viktig och väldigt fin film måste jag säga. Annars har jag sett en hel del andra bra filmer, en del som jag sett tidigare och andra inte. American Beauty såg jag på nytt för den har alltid varit så hyllad och jag kommer ihåg att jag störde mig väldigt mycket på den när jag såg den sist och ville se på den med lite andra ögon den här gången och faktiskt tycker jag att den var ganska bra.
Jag har tittat på fotboll såklart, real tappade ju poäng mot valencia. Såklart fruktansvärt jobbigt för nu är det bara fyra poäng kvar till tvåan och jag är rädd att de inte klarar pressen, men jag hoppas fortfarande såklart. Det var en bra match i helgen och real var verkligen inte dåliga. De kämpade, ville mycket, skapade en del och briljerade ibland men lyckades inte göra mål. Hade de haft lite tur hade något av deras många skott mot mål gått in men hade de å andra sidan haft väldigt mycket otur hade valencia kunnat sätta någon av sina virkträffar för valencia var absolut inte ofarliga. Real var klart det bästa laget sett över hela matchen men valencia försvarade sig heroiskt.
Jag har även tittat på os-kval, jag såg inte så mycket av matchen i fredags men vad jag har förstått var inte det någon kanonmatch. Det känns riktigt kul att både damerna och herrarna gått vidare, jag ser fram emot os :-)
Nu har jag hockeyn på, jag brukar absolut inte följa med i hockeysvängen. Jag gjorde det mer när jag var liten även om jag smittades lite av hockeyintresse förrut när vi bodde hos Tomas. Nu när brynäs har haft en toppensäsong och tagit sig ända till final måste jag ju kolla lite. Jag är ett brynäsfan om någon frågar även om jag som sagt inte är ett inbitet hockeyfan. Anledningen till att jag hejjar på just brynäs har med familjen att göra. Mammas kusin, Anders Huss spelade där förrut och hela min släkt är brynäsfans.
Nu i inledningen ser ju skellefteå klart giftigare ut men jag hoppas att det vänder. Förövrigt tycker jag det är lite larvigt med bäst av sju matcher. Det blir så jobbigt och avslaget på sätt och vis då. Ojojoj, där small det till. Väldigt orättvist men alltjämnt 0-1 till brynäs :-)
Annars har jag inte gjort så mycket, thailandsinlägget förstås, det tog faktiskt några timmar eftersom jag har ett antal bilder att välja bland. Och bullat på såklart. Jag åt ju äppelpaj i torsdags, på fredagsmorgonen åt jag upp det som var kvar till frukost och på lördagen bakade jag en till och smällde faktiskt i mig hela alldeles själv, fast till mitt försvar var den lite lite mindre än den jag bakade på torsdagen. Jag har ätit en hel del godis eftersom det är påsk och igår åt vi våfflor till middag, det blev en hel del smet kvar så idag åt jag våfflor till frukost. Jag har även smällt i mig en del kakor och annat som inte kan klassas som nyttigt hur gärna jag än skulle vilja. Det är inte bra för mina kostvanor att vara ledig och gå hemma hela dagarna, man har på tok för mycket tid att tänka på godsaker. Jag tänkte att jag skulle träna idag men inte blev det av heller, usch! Men samtidigt tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av den här ledigheten och då har jag ju rätt att njuta ordentligt av den också.
Nu ska jag nog ta mig in i köket och göra något hyfsat vettigt till middag idag.
Thailand
Vi hade sjukt tur och fick våra platser uppgraderade. Vi mellanlandade i Istanbul och sedan var det flyg till Thailand. Jag kommer inte ihåg riktigt hur lång tid flyget tog men det var väl runt nio-tio timmar kanske och det var nästan så att jag inte ville gå av planet för att det var så lyxigt. Sätena som var sjukt sköna och rymliga samt gick att nästan ligga raklång i var ju såklart det allra bästa men det som jag blev mest förundrad över var något fruktansvärt onödigt. Till huvudrätten fick man salt och peppar, precis som man brukar. Men istället för att få det i såna där papperspåsar som på mc donalds så fick man minikar med salt och peppar. Man fick även ett litet kar med olivolja till salladen.
Vi kom fram till Bangkok mitt på dagen på fredagen och efter att ha fått stå i en superseg och lång kö för att få komma in i landet kunde vi ta en taxi och resa vidare mot målet, Koh Chang.
Så efter två flyg, en lång taxiresa, en färjetripp och en sorts tuk-tuk var vi äntligen framme vid hotellet vid niotiden på kvällen.
Framme på hotellet träffade vi Kickis arbetskamrat och hennes pojkvän, Emelie och Joakim. Vi la bara in alla grejer i rummet och sedan gick vi till hotellets restaurang och åt mat. Jag var faktiskt duktig och provade landets matkultur, det var helt okej inte supergott men gick helt klart att äta.
Restaurangen var ute på en stor altan och nedanför vad det lite klippor och sedan det stora havet. Det var helt underbart att sitta där och bara slappna av.
Lördag 25 februari
Vi startade med frukost på altanen, det var ännu härligare i dagsljus faktiskt.
Planerna för dagen var inte speciellt avancerade, sol och bad :-) Så efter fruktosten gick vi till rummet och hämtade det som behövdes för en dag på stranden och sedan begav vi oss till lonely beach, som låg ungefär tio minuters promenadväg bort.
Jag stannade såklart upp med kameran i högsta hugg några gånger på vägen...
Vi hittade ett underbart träd att ligga under och jag var faktiskt riktigt duktig på att ta det lugnt och inte ligga så länge i solen. Sammanlagt kanske jag låg i en timme ungefär och eftersom jag även hade 50 i solskyddsfaktor så brände jag mig inte alls :-)
Vi åt lunch på en restaurang på stranden, tror jag åt pad thai faktiskt, tänk vad kulinarisk man kan va. Vi var kvar några timmar till på stranden, under det härliga trädet innan vi begav oss hemåt igen.
Tillbaka på hotellet passade vi på att njuta av poolen i kvällssolen.
Efter doppet gjorde vi oss i ordning och gav oss för första gången ut på byn. Jag var sugen på kött och pommes vilket det också blev :-) Det var gott men ändå inte fantastiskt gott. Sällskapet var däremot helt perfekt. Jag är inte den mest sociala människan som finns och kan känna mig lite obekväm med människor som jag inte riktigt känner men vårt resesällskap var öppna härliga och glada människor som jag trivdes riktigt bra med.
Efter lite shopping avslutade vi den första "riktiga" semesterdagen på vår fina hotellbar.
Söndag 26/2
Vi hade tänkt ta en liten elefanttur den andra dagen men den turen var fullbokad så istället blev det en liten stund vid poolen och sedan en snorkeltur.
Vi åkte båt ut till en härlig ö där vi fick snorkla så länge vi ville. Jag är lite feg när det gäller många olika djur och fiskar är ju några av dem. Och här kryllade det verkligen av dem men det gick faktiskt klart över förväntan. Jag vågade tom hålla i den slemmiga sjögurkan som vår guide tog upp.
När vi var nöjda med att simmar runt bland fiskarna så vilade vi lite i kvällssolen på den härliga stranden innan vi åkte hem igen. Vi åt middag på en restaurang som låg vid stranden som vi var på dagen innan. Där såg vi på utomhusbio till middagen vilket var mysigt och roligt.
Måndag 27/2
Den tredje dagen bjöd på den efterlängtade elefantturen. Vi hann ligga en kort stund vid poolen innan det var dags att åka.
Den elefant som vi fick rida på hette Numwan och var ganska busig. Det visste vi ju dock inte när vi tog bilden nedanför där jag poserar framför henne.
Först gick vi en liten promenad till en liten skogssjö där vi fick bada med två elefanter. Tyvärr var det väldigt mycket skog runt vattnet och inte särskilt bra ljus så bilderna blev inte så bra, men det var en häftig upplevelse.
Sen var det dags för ridturen. Vi satt i korgar två och två och gick en lång tur genom djungeln. Elefanterna var så duktiga och snälla. Killen som hade hand om vår elefant var trevlig och bra på engelska vilket gjorde det ännu roligare. Dessutom var han riktigt intresserad av att ta bilder så vi fick en hel del när vi sitter på elefantryggen. Efter ett tag frågade vi om vi fick sitta framför korgen och det fick vi, det var mycket häftigare för då kände man sig verkligen nära elefanten.
Efter ridturen fick vi mata dem med bananer. De ville verkligen ha bananerna och försökte sno dem från varandra, tom när de hade den i munnen så stoppade kompisen in snabeln och försökte sno den.
På kvällen åkte vi till en by i närheten. Där var det en lång pir med massa affärer och restauranger. Vi åt på en supermysig restaurang och maten var riktigt god! Det var sista kvällen med gänget eftersom vi skulle dela på oss dagen därpå.
När vi kom tillbaka till hotellet hade de precis stängt baren men servicemindade som de var fick vi ishinkar med en del dricka och tillåtelse att sitta kvar på altanen. Det var en riktigt bra kväll efter en härlig dag och lite sorgset kändes det att vi skulle splittra på oss dagen därpå.
Tisdag 28/2
Vi hann vara en timme vid poolen innan det var dags för avfärd, det var mulet men ändå härligt.
Emelie och Jocke skulle dra vidare längre ut till några småöar, de hade kommit ner typ tre dagar före oss och skulle åka hem typ tre dagar senare. Vi som kände att tiden var lite knapp ville inte ta oss längre bort från Bangkok utan valde att åka till Koh Samet som istället ligger lite närmare.
Taxin som skulle ta oss till färjan vart rätt sen och det tog ett bra tag innan vi kom dit. Där fick vi vänta ett tag på färjan och taxiresan till nästa hamn där vi skulle ta färjan till Koh Samet tog väldigt lång tid, ungefär lika lång tid som taxiresan från bangkok till trat hade tagit som alltså är ett antal fler mil. Det gjorde att vi kom fram till hamnstaden mycket senare än vi tänkt och självklart hade sista färjan precis gått. Direkt när vi klev ur taxin blev vi vänligt bemötta av en dam som berättade att hon kunde ordna speedbåt och hotell åt oss. Vi hade inget boende bokat men hade kollat på hotels och sawasdee tidigare och efter att ha pratat med den urgulliga tjejen i receptionen på vårt tidigare hotell så bestämde vi oss för att vi skulle åka till ett som hon rekomenderade oss, hon ringde dem och det fanns platser. Men Pam som mötte oss vid färjan övertygade oss om att ta ett annat hotell där hon kunde ordna ett bra pris till oss. Det var ett av hotellen som vi hade funderat på tidigare och tyckt verkat okej på internet, hon hade dessutom ett litet bättre pris och klockan var så mycket så vi slog till.
När vi kom till hotellet blev vi direkt aningen avskräckta för personalen var rätt suspekt och inte alls så trevlig som alla andra människor vi dittills hade mött i Thailand. De visade oss till två rum och jag kan inte påstå att jag blev överförtjust. De var riktigt slitna, framförallt badrummen där det inte fanns något ordentligt tak. De märkte direkt på Kjells humör att han inte var nöjd och frågade om vi ville se några andra rum. De rummen var i samma prisklass men det var stooor skillnad. De rummen var helt okej, ungefär i den standarden som vi haft på Koh Chang men första intrycket av hotellet satte sina spår. Klockan var rätt mycket och vi gick på jakt efter en restaurang direkt. Vårt hotell låg precis vid en härlig sandstrand, dock var det en strand som helt klart skulle vara smockfull av turister dagen därpå för man såg parasoll vart man än vände blicken. På kvällen var den klart mysig även om man redan då såg hur turistrik den var.
Restaurangen var mysig och på stranden var det flera häftiga eldshower som middagsunderhållning.
Onsdag 29/2
Efter tisdagens resor så var vi på humör för en riktigt slapp stranddag. Den blev dock inte helt perfekt för vi var alla lite mindre nöjda med den här stranden jämfört med den vi haft på Koh Chang och lite irritation över hotellpersonalen hängde kvar i luften. Fast vi hade det helt klart bra ändå, det är ju dumt att klaga.
Vi åt lunch precis vid stranden, jag åt pannkaka med annanas. Det var helt okej men smakade mest sockerkaka faktiskt.
Efter en hel dag på stranden kom vi tillbaka till rummen och skulle duscha och göra oss iordning för middag. När vi stod i duschen började den helt plötsligt spruta ut lera och smuts istället för vatten. Stackars Andreas som stod i duschen i andra rummet samtidigt höll precis på att skölja ur håret, jag fick åtmindstonde bara sörjan på mina händer. Vi gick ut och fick tag på personal som svarade att vi skulle vänta i tjugo minuter. De var inte speciellt trevliga i bemötandet men inte heller direkt otrevliga. Vi väntade och väntade, efter ett tag pratade vi med dem igen och de blev förvånade över att vi fortfarande inte fick vatten i kranen. De agerade konstigt och var inte alls bra på att förklara att de försökte lösa problemet och erbjöd oss inga andra duschar. Efter några timmar tröttnade vi och sa att får de inte duscharna att fungera skulle vi inte bo kvar och då få pengarna tillbaka för de två andra nätterna som vi redan betalat för. Efter mycket om och men fick Kjell ringa deras chef och sedan damen som bokat allt åt oss för de hävdade att de inte kunde ge oss tillbaka några pengar för det var hon som hade tagit emot betalningen. Efter ett tag gick hon med på att ge oss pengar tillbaka för två nätter, vi hade betalat för fyra och tänkte sova kvar den natten och sedan byta hotell.
Efter det gick vi sandiga och skitiga ut på promenad. Vi sökte oss till sydligare stränder där det inte skulle vara riktigt lika mycket aktivitet och turister.
Vi gick en bit och åkte sedan taxi till en strand längre ner på ön. Där tänkte vi äta middag och samtidigt titta om vi hittade något boende som lockade. Vi gick fram till en reception och möttes direkt av leenden och glada hälsoord och jag kände direkt hur välkomna vi var och bestämde mig nästan direkt för att bo där. Vi hade dock bestämt oss för att inte boka något förrän vi fått se rummen. En snäll herre visade oss rummen och vi bestämde oss direkt för att ta det. De skulle kosta ganska precis lika mycket per natt och det var betydligt fräschare. Det var större och det var trevligare och framförallt badrummet var mycket renare och finare. Det viktigaste av allt var dock bemötandet.
Det kändes klart bättre när vi visste att vi skulle få ett bra boende dagen därpå och stranden kändes mysigare och inte lika exploaterad. Vi hittade en mysig restaurang att slå oss ner på.
Även på den här stranden var det en del eldshower. Precis vid vår restaurang var den en liten söt kille som uppträdde, han var jätteduktig.
Torsdag 1/3
Dagen spenderades på stranden, här hade vi ett härligt träd att ligga under. Återigen stolt över mig själv som var riktigt duktig på att smörja in mig, fortfarande 50 och välja skuggan före solen, det hjälpte ju lite att man typ svettades ihjäl om man låg i solen mer än fem minuter i taget.
På eftermiddagen hade vi bestämt att vi skulle åka till andra sidan ön där det skulle finnas en härlig strand med fin solnedgång.
Här kommer det nog ett antal bilder kan jag tänka för det var nog det tillfälle på hela resan som jag tyckte bjöd på bäst fotomöjlighet.
Fredag 2/3
På fredagen åkte vi ut på en heldagstur med båt. Vi fick besöka några olika små öar med härliga stränder, snorkla och avslutade dagen på ett litet fiskreservat. Tyvärr fick jag klara mig utan undervattenskameran för jag råkade hoppa i vattnet med luckan stängd men inte låst och det läckte in lite lite vatten vilket gjorde att den inte ville fungera förrän nästa dag igen. Det var inte riktigt lika mycket fiskar på det här stället men de var lite större och färggrannare så det var synd att inte kameran fungerade men jag är riktigt glad att den vaknade till liv igen när den torkat ordentligt.
Lördag 3/4
Vi tillbringade dagen på stranden, det var sista soldagen för på söndagen skulle vi resa tillbaka till Bangkok. Jag slog på stort och smörjde in mig med 30 för första gången men lyckades faktiskt undvika att bränna mig ändå, är grymt nöjd med detta. På kvällen tog vi lite fördrinkar och spelade fyra i rad.
Middagen var helt okej och det bjöds på eldshower som vanligt.
Söndag 4/3
Vi åkte mot Bangkok mitt på dagen och var framme vid fyra-fem. Vi checkade in på ett fint hotell och drog sedan vidare till MBK för lite shopping.
Vi åt en riktigt lyxmåltid på McDonalds, smarrigt värre. Vi var kvar till de stängde vid nio och då var vi rätt trötta och möra efter resan och all shopping så vi åkte tillbaka till hotellet och slappade bara.
Måndag 5/3
Målet för dagen var att se lite sevärdheter, hinna shoppa lite till som vi blivit sugna på dagen innan men inte hunnit med riktigt och på kvällen hade vi en båttur på floden med middag inbokad.
Vi började med att åka tunnelbana och en båt på floden för att ta oss till det kungliga palatset.
Från floden kunde vi se fina byggnader, sevärdheter och riktigt förfallna byggnader. Vi visste att vi var lite dåligt klädda för att få komma in i det kungliga palatset men hade hoppats på att hitta något att köpa och täcka det som behövde täckas med. När vi kom fram hittade vi absolut ingenstans att köpa billiga kläder för ändamålet. En rar farbror försökte hjälpa oss och rådgjorde med oss. Efter ett tag kom vi fram till att vi skulle åka med två tuk-tuk:ar till olika sevärdheter och även någon affär där vi kunde köpa kläder. Vi fick en superhärlig och glad chafför som skjutsade runt oss lite varstans. För honom gällde det ju att ta oss till dyra affärer där de skräddarsyr kläder och olika juvelbutiker för att han får bensin av de som äger affärerna isf. Först förstod vi det inte riktigt och tyckte att det var lite jobbigt när vi insåg vad som hände men i efterhand var det riktigt trevligt och bra för oss.
Från de tempel vi såg så tycker jag absolut att utsidan är finare än insidan.
Våra chafförer tog oss till en fin juvelbutik där vi såklart inte tänkte köpa något men det var faktiskt rätt kul att gå in och titta speciellt eftersom de även hade juvelindustrin på plats. Först fick man gå in i ett rum där de satt och slipade diamanter och gjorde smycken sedan fick man gå in i själva butiken. Vi stannade även vid två olika kostymaffärer. Både Kjell och Andreas var rätt sugna och blev övertygade på det andra stället så de beställde två kostymer var med skjortor och slipsar till.
Vi nöjde oss med att se utsidan av det stora palatset eftersom vi inte hade riktigt lämpliga kläder för att gå in, dessutom tycker jag utsidan har varit det mest intressanta när det gäller de andra templena och jag ville gärna hinna en snabbis till MBK för att shoppa lite till.
Det här var mina fynd i Bangkok. En backpack-ryggsäck, en kameraväska, ett par realshorts, en tröja och två klockor. Jag är väldigt nöjd faktiskt :-) Kommer inte alls ihåg hur mycket allt kostade men tror inte det överstiger 1000 kronor ens och då är båda väskorna ganska dyra.
Innan vi åkte till båtturen så åkte vi förbi kostymaffären för en preliminär provning.
Å så var det dags för båtturen. Vi hade blivit rekomenderade att göra båtturen och såg fram emot den. När båten kom in till bryggan var det med pompa och ståt minst sagt.
Maten var god och det var mysigt att se Bangkok gå från dag till kväll från floden.
Tisdag 6/3
Vi gick upp ganska tidigar för flyget skulle gå mitt på dagen.
Det var en riktigt bra resa på många sätt. Det är alltid kul och spännande att uppleva nya platser och jag hoppas att jag kommer få se många fler i framtiden. Det var otroligt skönt att ha resan att se fram emot under de korta höst och vinterdagarna som känns oändliga till antalet och det var väldigt skönt att få komma ifrån och få lite sol och värme.
Påsklov
Igår var ett härligt kompisgäng här på middag. Vi grillade kött och majs och åt potatis till. Jag åt minst dubbelt så mycket som jag behövde men det är ju lätt hänt när det är så gott som det är med grillat. Jag har dessutom tryckt i mig hur mycket godis som helst , det i kombination med att jag inte tränar över huvudtaget kanske inte är superlyckat men men, ibland måste man få unna sig (synd bara att jag inte har nyttiga perioder emellan utan alltid onyttiga och ibland fruktansvärt onyttiga). Jag gick och la mig rätt snart efter att vännerna lämnat och vaknade helt utvilad klockan sju, lyckades dock somna om och gick inte upp förrän halv nio. Då hade jag tänkt rengöra grillen men eftersom det snöade ute skrotade jag den planen och intog soffläge istället.
Dagen spenderades främst åt att bunkra upp filmer som jag kan se på lovet. Det blev 24 stycken och två av dem har jag avverkat idag. Först a lonely place to die vilken jag inte skulle rekomendera någon att se. Den var inte speciellt spännande och inte nå djup över huvudtaget så lite slöseri med tid skulle man kunna säga nästan. Sedan såg jag state of play och då blev jag faktiskt lite rädd för mig själv, eller snarare mitt minne. Jag tittade på trailern på imdb tidigare för att se vad det var för film och kände absolut igen att jag tänkt se den tidigare och kände till storyn hyfsat. När jag väl tittade på den blev jag direkt lite misstänksam till om jag inte redan sett den tidigare. Efter tio minuter var jag helt säker på att jag sett de tio minutrarna förrut men eftersom jag inte hade något som helst minne om vad som skulle hända tänkte jag att jag kanske inte sett hela. Det var först i slutet av filmen som jag kom ihåg lite lätt om något som snart skulle hända. Det värsta är att det inte kan vara mer än ett halvår sedan jag såg den, lite skrämmande faktiskt. Dessutom tycker jag den var bra och då kan jag tycka att jag borde komma ihåg lite mer men men nu är det inte så.
Till middag fick jag lite oväntat och mycket glatt besök av min allra "äldsta" vän. Vi har känt varandra i tjugofyra år ungefär och har delat nästan precis allt med varandra så ikväll hade vi en riktigt nostalgisk kväll då vi tittade i gamla fotokataloger och andra album från vår tid tillsammans. Vi har haft mycket skoj tillsammans :-)
Till frukost imorse åt jag upp det som var kvar av äppelpajen jag gjorde igår och det vattnas i munnen bara jag tänker på det så jag är sjukt nära på att ta mig in i köket för att göra en till nu men något säger mig att det inte vore ett sunt beteende, och att blogga om det kanske är ännu mindra sunt ;-) Äh vem bryr sig om det egentligen, jag kan helt enkelt inte motstå min älskade äppelpaj!
Visst ja en sista sak som dagen bjudit på, lite photoshop. Det var länge sedan och jag var mer än ringrostig men jag är iaf ganska nöjd med resultatet.
Före
Efter
God natt!
Slappa dagar
Jag tänkte att jag nog skulle se Barca-Milan för det kunde ju vara intressant samtidigt som jag inte riktigt ville det för jag undviker nästan hellre att se på barca för att jag blir så irriterad av att se på när de vinner och det gör de ju nästan alltid. Vid halv åtta övervägde jag helt klart att ställa mig upp och köra ett litet träningspass för jag var ganska pigg och ganska uttråkad men någon gång där i mina funderingar så somnade jag visst så det blev varken fotbollsmatch eller träning. Istället vaknade jag och kollade resultatet på aftonbladet. Såg att Zlatan hade antytt något om att UEFA redan bestämt sig vilka två lag som ska gå till final. Jag hoppas att han var besviken och så där partisk som man såklart är efter en helt avgörande förlust och att straffarna barcelona var korrekt dömda för jag är trött på att domarna gör fel till barcas favör. De kan väl få ta sig till final på sitt lags och spels kvalite för alla vet ju att de ofta skulle lyckas med det. På sätt och vis är jag glad att jag missade matchen för annars skulle jag säkerligen ha blivit riktigt irriterad för jag hade ju varit minst lika partisk som zlatan säkert och svurit över att de fått fördelar, nu kan jag ju inte ens ge mig in i den diskussionen egentligen fastän jag tydligen väljer att göra det ändå :-)
Det känns såklart ganska bra med 3-0 för real inför morgondagen, eller nu ikväll kanske jag ska säga... Desstuom känns det oerhört bra att det inte är barcelona som står för motståndet. MEN jag är faktiskt nervös och tar absolut ingenting för givet. Man vet aldrig när det har med sport att göra!!! Imorgon tänker jag hålla mig vaken iaf. Jag kommer jobba lite längre för jag har utvecklingssamtal till 18.30 och sen tror jag att jag ska åka och handla. På torsdag är det ju födelsedagsmiddag som gäller och jag funderar även på att köpa ett påskägg till mina rara små som ska klä ut sig på torsdag. Jag kommer inte kunna följa med på påskfirandet i centrum eftersom jag har möten då så jag får väl fira lite med dem innan lunch. Kanske inte helt bra att proppa i dem godis före maten men men de överlever nog, det är ju bara påsk en gång om året :-)
Nä om jag skulle ta och försöka somna om, inte helt lätt kanske för jag sov i närmare fem timmar tror jag. Somnar jag nu hinner jag sova i tre till och då är det andra natten i rad som jag sover länge. Det var sjukt skönt att vakna i morse och faktiskt inte vara dödstrött när klockan ringde. Jag hade även vaknat två timmar innan den ringde och tyckte att jag var relativt utsövd men då hade jag lyckats somna om.
Snart hemma
Sitter i bil på väg från centralen, lyxigt att bli hämtade. Idag ringde klockan vid fem och jag kan väl inte direkt påstå att jag var pigg direkt, somnade kanske ändå vid elva igår så jag hade ändå fått sova en del. Jag försökte packa i mörkret så jag inte skulle väcka mina rumskamrater som hade bättre flyt med spelschemat än vi och hade sovmorgon. Det blev lite stressigt och jag hann bara knacka på några av killarnas rum, men där var alla vakna och jag hade glömt det sista rumsnummret och vågade inte chansa så jag åkte ner till samlingen vid halv sex, bussen skulle gå kvart i sex. Fem över halv var alla spelare på plats, det var bara lagledaren som saknades. Jag ringde men fick inget svar men precis innan bussen kom ringde han och sa att han skulle ta nästa buss. Jag och killarna åkte och åt lite frukost. De hade inte så värst mycket aptit, det har man väl inte när man är så trött och klockan bara är sex. Dessutom skulle de ju snart värma upp. Jag hade bett den trevliga personalen på scandic om frukostpåsar så alla skulle kunna fylla på energin efter matchen. Vi visste på förhand att vinst betydde a-slutspel och annars b-slutspel. Nu när jag tänker tillbaka på det känns det definitivt som om vi spelade den matchen igår för det är ju så länge sen... Den var jämn till en början, hela första halvlek och en bit in i andra. Vi spelade riktigt bra anfall i första men katastrofalt försvar i andra blev försvaret betydligt mycket bättre men då blev ju istället anfallsspelet väldigt haltande. Vi fick lite bättre ordning på det igen andra halvan av halvleken och då drog vi ifrån och vann tillslut ganska komfortabelt tillslut. Det blev inte direkt någon vila efter matchen för det var fyrtio minuter til nästa som självklart var i en annan hall. Vi fick en trevlig chafför som skjutsade oss i två omgångar till hallen. Han kommenterade att det gått bra för vallentuna herrar i år och att det är kul att de nått sin målsättning, sen insåg vi att vi båda haft samma tränare :-)
Förutttningarna för kvartsfinalen var alltså inte direkt optimala, när jag kom dit med sista gänget var det ungefär tjugo minuter kvar till match och på uppvärmningen var det flera som knappt kunde jogga för att de började bli slitna. Strand (motståndarna) kommenterade att de tyckte synd om oss när de sett vårt spelschema. De hade en mindre match spelad för att de var ett färre lag i deras grupp. De hade kommit tvåa i sin grupp och var säkerligen revanschsugna från usm där vi vann mot dem. De började helt kart bäst och tog ledningen direkt. Vi hängde med hyfsat ett litet tag för att vi satte våra lägen framåt men jag måste bara säga att vi verkligen inte var bra bakåt. När de gjorde 10-5 började det kännas väldigt jobbigt och jag tänkte att drar de ifrån med ett till är det nog kört. Som tur var lyckades vi spela upp oss lite de sista minutrarna av halvleken och de ledde nog bara med tre i halvlek. Då kändes det taggat och riktigt bra, vi pratade om vad vi behövde göra annorlunda och killarna kändes fokuserade, därför blev det väldigt jobbigt i inledningen av andra då vi inte alls lyckades med det vi pratat om. Men de vägrade ge sig, vi bytte lite platser och kämpade på och knappade in mål efter mål. Det blev lika men sen gjorde de ett till, sen lyckades vi göra mål igen och när slutsignalen ljöd var det 17-17 och sudden som gällde. Vi vann bollen men lyckades inte göra mål, mina ben skakade något fruktansvärt! Sen misslyckades de med detsamma och i andra anfallet fick vi en välförtjänt straff som jesper kyligt nog satte. Det var så underbart! Segerring och glädjetjut, som det ska va men jag måste säga att jag tyckte lite synd om strand som hade haft ledningen hela matchen. Nu väntade lidingö i semi, lidingö som vi haft i serien i år som först verkade vara ett riktigt bottenlag och som vi vann mot i höstas efter en oväntat jämn match. Hemmamatchen i vpras gick åt helvete och jag minns inte alls vad resultatet blev men jag vet att jag tyckte att de var ännu bättre än sist och att vi hade en riktigt dålig match, vilket jag även minns om matchen borta mot dem. Nu börjar jag känna mer och mer att det är dem som gör oss dåliga för det var precis samma sak idag. Visserligen var vi betydligt mer slitna för vi hade spelat fem matcher och de bara tre. De hade inte spelat alls på söndagen och nu när de mötte oss 11.40 så var de rejält taggade. Vi förlorade främst för att de ville vinna mer än oss, de slängde sig på bollarna och gav det där lilla extra, dessutom fick vi verkligen inte tag på dem bakåt. Det är tråkigt att det där blev helgens sista match för det är nog nästan den jag är mest missnöjd med, eller första kanske vi spelade lika dåligt egentligen men de lyckades ju inte motståndarna utnyttja den gången. Killarna försökte verkligen och de kämpade på men utan det där lilla extra och med allt emot sig. Jag är väl förmodligen partisk men jag vet ju att jag såg mer än tio virkträffar från vårt håll och det blev en hel del straffar när ett visst lag försvarade sig innanför straffområdet när det andra lagets linje genat innanför och det blev minnsan inte en enda straff för täckning innanför åt andra hållet fastän det absolut hände flera gånger. Jag tycker att lidingö var det bättre laget så det är dem som var värda finalplatsen men undra om inte vi förlorade med fem eller sex bollar och det tycker jag inte kändes riktigt rättvist, sen så är jag lite irriterad över att ettorna i de andra grupperna och trean i grupp ett minsann skulle få gå direkt till semifinaler i a respektiva b-slutspel men ingen från vår grupp fick det trots att vi hade en mer gruppspelsmatch än alla andra. Nu är jag hemma igen, grymt skönt faktiskt även om det såklart har varit väldans roligt att vara iväg med det härliga gänget med killar. Jag blir på bra humör av att vara med dem, jag hamnade bakom dem på roslagsbanan och satt med ryggen till dom för det mesta och jag kom flera gånger på mig själv att sitta och storle för att jag lyssnade på deras underbara kommentarer och reflektioner. De sprider härlig energi runt sig faktiskt! Nu har vi uppehåll i två veckor och sen är det nästa säsong som gäller!
P.s jag är helt förundrad över att jag fortfarande hr en röst kvar, den är lite lite hes men funkar annars strålande. I mitt yrke är det ganska vanligt att folk tappar rösten, man anstränger den på tok för mycket många stunder. Jag och min kollega bytte klassrum i fredags på eftermiddagen, jag har ett stor rum som egentligen är en bildatelje som klassrum och har ofta tänkt att utformningen på rummet och dess storlek gör att dels ljudnivån bli lite högre men också att jag måste prata högre för att nå fram till alla. Jag hade visserligen halvklass båda de timmarna som jag var i hennes rum men jag reagerade verkligen på att det var knäpptyst. Och efteråt sa hon att honinte fattar hur jag orkar för hon hela tiden kände att hon fick höja rösten och att ljudnivån vr konstant hög. Jag har märkt på min röst sen jag började att den ibland beter sig lite udda, särskilt i höstas då jag hade ganska mycket högläsning med barnen. I lördags när jag vaknade kände jag att jag hade ont i halsen och blev lite orolig. När vi spelade första matchen insåg jag att jag fick skrika för kung ochfosterland för att ens höras, ungefär som på eken för att det var matcher överallt runtomkring och mina rop studsade ju inte på några väggar direkt. Och jag har verkligen skrikit galet mycket. Under den jämna kvartsfinalen kunde jag ju inte direkt vara tyst :-) men jag tror som sagt att den ändå har klarat sig rätt bra.
