Trött

Jag märker att jag har lite mycket just nu för saker jag normalt kommer ihåg, har koll på och kan hantera rinner plötsligt genom fingrarna och jag blir så trött på mig själv. Som nu stressade jag ner som en tok till handbollen för att när jag väl är på plats har tagit fel på tiden och är en halvtimme för tidig, klantigt! Men nu har jag istället väldigt gott lm tid att knyta skorna på och kan ju ägna mig åt väldigt oviktiga saker som att blogga :-)

I helgen fyllde världens bästa sambo år. Han blir bara bättre och finare för varje år som går och hur det är möjligt när jag tyckte att han var världens vackraste och bästa redan för åtta år sedan vet jag inte men på något sätt gör han det iaf. Efter träningen i torsdags bakade vi bullar och efter en minst sagt intressant arbetsdag på fredagen fick jag en supermysig kväll med sötaste ellie när hon och hennes familj kom över på middag. Maten var god och till efterrätt åt vi både bullar, kakor och kalasade på glass med grädde, kolasås och maränger. På lördagen var tanke. Att hans resterande familj skulle komma men det har vi bokat om till helgen slm kommer. Istället träffade vi magnus och jennifer för ett trevligt biobesök i solna. Det var efter att sista fotbollsmatchen i serien var avklarad och nedflytt ett faktum. Synd att det slutade så med tanke på uppryckningen vi gjorde på slutet men så kan det gå.... Känns ganska skönt att säsongen är slut faktiskt, är sugen på handboll i stället just nu :-)
På söndagen kom härliga vänner, de kom runt elva och stannade till sent på kvällen. Jag bakade bröd till en lättare lunch och sen åt vi en kalasmiddag. Innan det hade vi klämt i oss delar av en fantastisk fin tårta som inte jag låg bakom. En superhärlig helg som jag verkligen njöt av tillsammans med mkn babe. I helgen som kommer ska jag hjälpa helena att renovera eller flytta och så ska jag bjuda ut födelsedagspojken på lite skoj. Dessutom blir det mer släktkalas så den blir nog rätt inte siv och härlig den här helgen med :-)

Bra humör

Tänk vad mycket resultat i matcher påverkar mitt humör. Jag försöker verkligen inte bli alltför negativt påverkad som igår när real förlorar men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte blir surare eller mer ledsen av det. Jag missade matchen vilket jag på förhand var väldigt ledsen över men såhär i efterhand ändå rätt nöjd med för jag hade blivit ännu mer påverkad om jag sett det. Och dessutom fick jag så sjukt mycket positiv energi av det jag valt att göra istället. Jag och Kjell var nämligen på Pharrell Williams konsert i globen. Jag är ju inte någon musikintresserad människa alls men Kjell har lyssnat mycket på hans musik och ville gå så vi bokade det här redan i våras. Jag trodde inte jag skulle känna igen mycket låtar alls men det gjorde jag faktiskt. Han är ju grym på att göra musik och ligger bakom det mesta verkar det som. Dessutom var han grym på scenen, hade härlig och sprudlande energi och verkade väldigt ödmjuk trots sin storhet. Hela kvällen hyllade han kvinnor och vid en låt plockade han upp ett fan upp på scenen och kramade om henne. Hon var så chockad och lycklig och han la sig ner i en ödmjuk ställning som för att ytterligare hylla kvinnorna i världen. Jag åkte därifrån imponerad och glad trots realförlusten.
Idag har jag spelat match, vi mötte tvåan och med tanke på hur det har gått i matcherna på sista tiden så kändes det som att det skulle bli riktigt tufft och jobbigt men vi spelade upp oss rejält och kämpade som bara den och lyckades få med oss en poäng. Det kändes nästan som en vinst eftersom de ligger tvåa, de gjorde första målet och de var så fruktansvärt gnälliga. Då är det alltid extra skönt att plocka poäng. Jag tror nog det är den matchen (det här året) som jag är mest nöjd över min egen insats i vilket gör att det känns ännu bättre såklart. Jag stör mig på en del missar men de var nog färre än vanligt och så tycker jag att jag gjorde en hel del saker helt rätt och det är superskönt. Hoppas det kan få fortsätta i rätt riktning de sista två matcherna också. Vi behövde verkligen poängen, både för tabelläget och för psyket.

Snart ska jag åka till mamma för att äta goood mat. Vi ska gå och rösta också. Nu tror jag äntligen jag har bestämt mig, jag har tänkt om lite och kommer inte rösta likadant som jag gjort de tidigare valen. Jag håller mig såklart till samma sida men byter iaf parti till riksdagsvalet. Hoppas jag tänker rätt nu! Ännu mer hoppas jag på att alla andra i Sverige tänker rätt, nu är ju så klart alla andras rätt inte samma som mitt rätt och självklart kommer det vara många som tycker och tänker saker som jag inte ens kan börja förstå mig på men i vårt demokratiska land har de så klart den rättigheten och det tänker jag respektera. Jag hoppas bara att de som kommer rösta på SD gör det av rätt anledning (hur sjukt jag än tycker att det är att det finns en rätt anledning) och då menar jag alltså att man är insatt och håller med om deras politik och verkligen tycker att deras väg är rätt att gå (även om jag samtidigt önskar att det är 0% av vår befolkning som gör det) . Inte att de röstar på SD för att det verkar vara lite populärt just nu, eller bara för att man är irriterad på alla andra partier, eller för att man inte har koll, eller för att man vill stödja dem bara för att så många andra tar avstånd. Och mest av allt hoppas jag så klart att så få som bara möjligt röstar på dem för jag tror verkligen att de står för en politik som går emot våra mänskliga rättigheter och värderingar och att dem bara kommer ha negativt inflytande på vårt land.

Pinsamt

Är det bara jag som blir tokig och tycker att partidebatterna är sjukt pinsamma. Jag är glad att Sverige är ett demokratiskt land och tycker att det är viktigt att ta vara på sin röst men jag tycker hela valkampanjen bara är tragisk och meningslös. Man kan ju inte lite på en enda av de där supertränade retorikerna som kan vända och vrida på all fakta för att den ska vara just dem till gagn. Att de om och om uppvisar fruktansvärt barnsligt beteende och smutskastar varandra gör att man helst skulle vilja ge makten till någon helt annan men det alternativet finns ju inte. Jag vill inte ens tänka på hur många miljoner som lagts på just valkampanjen för de olika partierna. Tyvärr har jag ju ingen lösning på problemet. Jag tycker att det är helt fel som det är nu men samtidigt kan jag inte se minsta lilla lösning. Tyvärr är vi (helt klart inklusive mig själv för lata och ointresserade för att ta reda på vad partierna står för på egen hand så de måste ju stå där och skrika ut det och komma med slogans som antingen hyllar sig själva eller trycker ner någon annan. Blä, inte har jag bestämt mig heller för hur jag ska rösta. Misstänker att det kommer bli samma parti som fått mina röster oftast tidigare men jag vet inte helt säkert. Hur det än går på söndag är jag iaf glad att det snart är över för jag tycker faktiskt mest det har varit jobbigt nu, fast jag tror också att jag hur som helst kommer bli väldigt besviken över resultatet.

En olycka kommer sällan ensam

För kanske en och en halv vecka sen blev min cykel snodd från uppfarten, surt som attans. Jag försöker att inte låta negativa känslor och åsikter ta över och brukar lyckas rätt bra med det också faktiskt. Förutom vissa dagar då jag bara är gnällig inifrån och ut men man kanske behöver såna dagar med. När det gällde cykeln lyckades jag hyfsat för jag var mitt i den lite sorgsna känslan ändå rätt glad över att det hände när jag faktiskt hade ett annat alternativ. Jag skulle ju till jobbet när jag upptäckte det och kunde bara hoppa in i bilen och ta den istället. Tänk om jag inte haft bilen, då hade allt blivit betydligt mycket krångligare och jag hade definitivt kommit väldigt mycket försent till jobbet den dagen. Igår blev jag rätt nöjd med mig själv faktiskt mitt när jag stod och funderade över om jag ska köpa ny cykel nu eller vänta, en billig eller lite dyrare osv. För då slog det mig att förhoppningsvis kom cykeln till bra nytta någon annan stans, kanske kunde någon som verkligen behövde det göra sig en liten hacka på den och köpa mat till sina hungriga barn eller nått. Så just där och då släppte jag de sista negativa tankarna kring stölden och det är ju så skönt. Det är inge kul att gå runt och vara irriterad eller ledsen över något. Istället är jag glad över att jag faktiskt är i den sitsen att jag kan unna mig en ny cykel om jag vill och väljer att hoppas att någon annans liv blev yttepytte lite bättre av att min cykel blev snodd.
Idag har väl inte direkt varit en toppendag kanske. Den började iof väldigt bra för jag vaknade ganska utvilad, kunde väl inte annat eftersom jag somnade före nio igår kväll. Kjell skjutsade mig till jobbet för jag lämnade in min bil på service igår. Tanken var att han skulle hämta mig efter jobbet och så skulle vi åka till verkstaden. Men de ringde från verkstaden och frågade om jag ville byta ut någon del som tydligen glappade. Det kommer kosta över 5000 och jag har ingen aning om vad det var för jag kan verkligen inte bilanatomi och dessutom höll jag i en matematiklektion när de ringde och kände mig aningen distraherad och stressad över att vilja återgå till det. I nuläget var det tydligen ingen fara alls för bilen men nån gång ska man göra något åt saken så inte någon fjäder eller vad det var skulle gå sönder så jag kände att det väl är lika bra att gå det gjort på en gång. Troligtvis blir den klar i morgon. Efter lunchen råkade jag med rätt bra kraft slå in en träflisa under nageln på tummen och fasiken vad ont det gjorde och gör. Hela tummen dunkade sista lektionen och jag kände hur mitt tålamod med eleverna försämrades drastiskt eftersom jag bara ville gnälla om hur ont jag hade. Visst kan jag önska att jag inte hade slagit i den men samtidigt har det ju hänt och jag kan inte få det ogjort dessutom påminner det mig om hur skönt jag faktiskt har det nästan varje dag annars då jag brukar vara så gott som smärtfri. Tack vare värken i tummen insåg jag också att min andra tumme nog mår helt bra nu. Jag kan inte minnas en enda gång den senaste veckan som jag känt av den och det är ju sjukt skönt :-) Har bara inte lagt märke till det tidigare eftersom smärtan har försvunnit så gradvis.
Jag satt kvar och jobbade. Vårt fritids stänger klockan sex och vi har sagt att fritidspersonalen inte får larma och låsa förrän tidigast kvart i sex eftersom lärare kan vara kvar. Det är många gånger jag varit lite stressad och oroad över att bli inlarmad men än så länge har jag klarat mig. Men idag strax efter halv sex började det plötsligt tjuta som bara den. Jag blev superstressad och högg tag i mina saker och sprang ut. Jag lyckades hitta nummer till min arbetslagsledare och ringde henne eftersom jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra åt larmet. Hon visste inte heller utan fick jaga vidare, medan jag stod och väntade på att hon skulle ringa upp igen kom det ut en lärare till som också varit kvar, vilket var sjukt skönt. Även fast det inte var fel av mig att sitta kvar så kändes det ändå jobbigt att larmet gått igång pga mig men nu fick jag dela det med henne. Hon kunde dessutom stänga av larmet och tillslut fick vi tag på säkerhetskoder som gjorde att vaktbolaget inte behövde komma ut.
Så efter lite klurande och några telefonsamtal kunde jag äntligen gå till centrum. Jag tänkte boka tid för synundersökning för att kunna beställa nya linser men när jag kom fram var klockan visst två minuter över sex och de stängde såklart klockan sex, jag hade bara inte haft en tanke på det. Så jag pallrade mig vidare till träningen. Vi var bara sex utespelare, som tur var Kicki där så det var helt okej ändå. Och vi körde bara till åtta eftersom Patrik ändå inte kunde längre än så. Det gjorde ont i tummen på träningen med det blev inte supermycket värre av att passa och skjuta så det var ju iaf ok. Sen var kicki snäll nog att skjutsa mig hem så dagen har ju shapat upp sig igen :-)
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen försöka sova för jag får gå upp tidigt och åka med kjell i morgon.

Fredagsmys

Vilken underbar dag det har varit, visserligen började den bra mycket tidigare än jag hade lust till och med bra mycket mer stress och stök men när väl skoldagen startade tycker jag att det flöt på rätt bra, utan minsta andrum dock men det trivs jag rätt bra med. Jag gick nog rekordtidigt för det här året. Jag har ramtid till 14.15 och lyckades faktiskt starta bilen 14.41. Då åkte jag förbi systemet, blev lite ledsen för att hon inte ville se legitimation först men hon kom på det när jag redan hade betalat och frågade då så då blev jag gladare. Sen åkte jag vidare till ip. Jag hittade inte mina hörlurar och övervägde nästan att skippa löpningen av den anledningen men kan stolt säga att jag gav mig ut ändå. Det var rätt folktomt i spåret så jag lyssnade på min ljudbok ändå. Underbart väder vilket jag verkligen njöt av men samtidigt fick lite höstångest av. Vill inte att ljuset ska försvinna riktigt än.
Snart måste jag hoppa i duschen för sen kommer snälla Elin och hämtar mig och så åker vi till Sandra på inflyttningsfest. Ska bli skoj! Jag har ju alltid haft rätt mycket tid uppbokad för handboll och sånt men annars brukar jag vara väldigt fri. Brukar sällan boka upp mig på saker och planera i förväg för jag tycker om att ha gott om tid att bara ta det lugnt och vara för mig själv så lite jobbigt tycker jag att det är men mest positivt. Veckorna framöver ska bli väldigt roliga och spännande. De kommande sex helgerna har jag sju matcher och kioskansvar en match, tre konserter/musikaler, och fem middagar/fester jag ska gå på.

Nej nu ska jag hoppa in i duschen!

RSS 2.0