När man längtar tillbaka till sommaren
Kunde kanske vara lite snällare
mot min hals...
Det började med konstigt halsont för precis en vecka sedan. Det kändes som att jag svullnade lite i svalget typ, absolut inte så att det blev svårt att andas på något sätt men ändå som att något var i vägen som inte brukar vara där. I kombination med att det började göra ont att svälja eller röra på munnen, för att inte tala om att nysa. När jag gjorde det ville jag bara gråta för att det kändes som att tusen knivar kommit upp i gommen. Måndagen var det ännu värre, jag försökte dricka varmt och tog till zyx som jag alltid tycker hjälper men det gjorde bara ondare och ondare. På tisdagen tror jag nästan att det kändes lite bättre eller så var jag bara mer upptagen. Känner inte efter riktigt lika mycket när jag jobbar som när jag går hemma och latar mig såklart. Hade så svårt att bestämma mig för hur jag skulle göra med träningen. Som tränare sa jag alltid att mina spelare inte fick träna/spela om de hade halsont eller feber men jag har aldrig varit bra på att följa de råden själv. Dessutom skulle jag ner på möte i hallen innan träningen så jag kände att jag då lika gärna egentligen kunde träna. Men jag följde för en gångs skull förnuftet och inte viljan och åkte hem och sov istället. På onsdagen var det lite bättre och torsdagen ytterligare lite bättre. Men det gjorde fortfarande lite ont och jag kände i kroppen att jag inte var helt hundra i övrigt heller. Dock kunde jag ju inte missa båda träningarna så jag pallrade mig ner och det gick faktiskt helt okej. Så fort det blev lite tempo märkte jag ju att jag inte var helt frisk men det var en träning med ganska lågt tempo som tur var. Jag var lite orolig att det skulle bli värre som det kan bli efter träning men det blev det inte utan på fredagen var det ännu bättre och det gjorde bara lite ont och nästan bara när jag svalde eller hostade eller så. När man har lite halsont och inte är helt hundra kanske man inte ska ställa sig på en arena i lite för tunna kläder (eftersom matchtröjan måste synas) och framförallt inte skrika det högsta man kan i de flesta ramsorna både före och under matchen. Men med tanke på matchen och förutsättningarna gick det ju inte att låta bli. Det kanske inte är det klokaste heller att promenera i regn utan bra utrustning för att sen sätta sig på en buss för att sen promenera ytterligare 35 min mitt i natten. Tur att det ändå var så varmt som det var, det var faktiskt knappt att jag frös alls i fredags och det hade jag inte förväntat mig. Var såklart orolig att mina val skulle gjort att halsen och kroppen började protestera men det gjorde den verkligen inte. Halsen var inte bättre när jag vaknade på lördagen men faktiskt knappt värre än när jag vaknade på fredagen så det kändes ändå helt okej. Tills typ en och en halvtimme efter matchen. Då började det helt plötsligt göra väldigt ont och typ exakt lika som när det hela började. När jag svalde fick jag påminna mig om att jag klarade av födelsevärkar utan att avlida och att jag därför borde palla det här utan att börja gråta eller tycka alltför synd om mig själv. Men jag valde att gå och lägga mig rätt tidigt när Isabella började knorra lite. Och hon var så snäll och lät mig sova rätt bra mellan 22-08.30 typ. Vaknade nog en eller två gånger bara och somnade om snabbt. Så himla skönt. Måste vara bästa nattsömnen jag fått på månader. Och det hjälpte, det har gjort ont i halsen idag men absolut inte som igårkväll och det blev typ bättre och bättre för varje timme som gick. Så när Tomas ringde vid två och erbjöd mig att få spela match igen kunde jag ju inte annat än att bli glad och hoppa på erbjudandet. Kanske inte det smartaste och definitivt inte det snällaste mot halsen men jag ångrar det inte för en sekund trots att halsontet blivit värre igen. Jag känner förtröstan över att det fortfarande inte är lika illa som igår och tror att jag nog kan vara återställd på tisdag när vi har en måste-vinna-match.
Imorgon är det fotbollsmatch igen. Jag har ju såklart ställt in mig på att det blir förlust och att vi inte lyckas ta oss till vm, men efter vinsten i fredags väcktes ju ett yttepyttelitet hopp till liv. Kommer ju säkert bli besviken och arg imorgon av den anledningen men så får det bli då. Jag ska iaf se den med flera väldigt fina människor så oavsett hur det går ser jag fram emot kvällen väldigt mycket.
Helgens handbollsmatcher då... det blev två förluster. Två ganska tunga förluster faktiskt. Den första med damerna, den var mest irriterande för att det blev en så stor förlust, kommer inte ihåg siffrorna men de gjorde över 30 iaf och vi kom nog knappt upp i 20, kanske 18 eller 19. Tycker egentligen inte att det är konstigt för vi mötte dem som ligger tvåa och de hade några helt klart bra spelare. Och vi var inte så många som vanligt och hade två helt nya spelare som vi såklart inte riktigt hunnit spela in oss med. Det som gör det lite surt är att vi ändå gjorde en bra första halvlek men sen inte orkade leva upp till det i andra så det fick rinna iväg. Matchen idag var med juniorerna mot serieledarna och alla var väldigt taggade. Och det gick faktiskt rätt bra. Tycker att vi fick till bra försvar, Louise gjorde det bra i mål och i perioder gjorde vi det väldigt bra framåt, tyvärr inte tillräckligt bara. Det var jämt och matchen levde tills det kanske var runt tre minuter kvar när de fick sätta några alldeles för enkla bollar. Surt eftersom vi kämpat så bra och ändå var med. Men vi kan nog vara rätt nöjda ändå eftersom det kändes som en av säsongens bästa matcher. Tycker i alla fall så himla mycket om att spela med det här laget. Jag känner mig så himla varmt välkommen av alla och tycker att stämningen är riktigt bra. Dessutom är vi för första gången på länge en ordentlig trupp känns det som, visst vi har varit rätt få till matcherna men på träningarna brukar vi vara någonstans mellan 12-16 och det är så skönt. Plus att det finns en hel del vilja och faktiskt lovande talang. Så det känns som att det kan bli riktigt bra på sikt. De senaste åren har det känts som att det nästan bara kan gå utför eftersom spelarmaterialet varit så tunt. Hoppas alla (eller iaf många) fortsätter så det kan få bli en stabil och bra trupp att komma upp till för framtida ungdomarna. Och kanske kan göra att man kan locka tillbaka några äldre spelare också. Tinna har tränat flera gånger nu och det är så himla roligt. Anna sa dessutom att hon och Lovisa är lite sugna på att komma ner snart och det vore ju bara underbart. Så irriterande att Kicki skulle gå och skada sig lagom till när jag kom tillbaka.
Nä nu ska jag fixa minst en sida i fotoalbumet för 2015, skrev ju ut bilder för en hel evighet sen men först nu (äntligen) tagit mig lite i kragen och börjat klistra in dem i albumet.
Det började med konstigt halsont för precis en vecka sedan. Det kändes som att jag svullnade lite i svalget typ, absolut inte så att det blev svårt att andas på något sätt men ändå som att något var i vägen som inte brukar vara där. I kombination med att det började göra ont att svälja eller röra på munnen, för att inte tala om att nysa. När jag gjorde det ville jag bara gråta för att det kändes som att tusen knivar kommit upp i gommen. Måndagen var det ännu värre, jag försökte dricka varmt och tog till zyx som jag alltid tycker hjälper men det gjorde bara ondare och ondare. På tisdagen tror jag nästan att det kändes lite bättre eller så var jag bara mer upptagen. Känner inte efter riktigt lika mycket när jag jobbar som när jag går hemma och latar mig såklart. Hade så svårt att bestämma mig för hur jag skulle göra med träningen. Som tränare sa jag alltid att mina spelare inte fick träna/spela om de hade halsont eller feber men jag har aldrig varit bra på att följa de råden själv. Dessutom skulle jag ner på möte i hallen innan träningen så jag kände att jag då lika gärna egentligen kunde träna. Men jag följde för en gångs skull förnuftet och inte viljan och åkte hem och sov istället. På onsdagen var det lite bättre och torsdagen ytterligare lite bättre. Men det gjorde fortfarande lite ont och jag kände i kroppen att jag inte var helt hundra i övrigt heller. Dock kunde jag ju inte missa båda träningarna så jag pallrade mig ner och det gick faktiskt helt okej. Så fort det blev lite tempo märkte jag ju att jag inte var helt frisk men det var en träning med ganska lågt tempo som tur var. Jag var lite orolig att det skulle bli värre som det kan bli efter träning men det blev det inte utan på fredagen var det ännu bättre och det gjorde bara lite ont och nästan bara när jag svalde eller hostade eller så. När man har lite halsont och inte är helt hundra kanske man inte ska ställa sig på en arena i lite för tunna kläder (eftersom matchtröjan måste synas) och framförallt inte skrika det högsta man kan i de flesta ramsorna både före och under matchen. Men med tanke på matchen och förutsättningarna gick det ju inte att låta bli. Det kanske inte är det klokaste heller att promenera i regn utan bra utrustning för att sen sätta sig på en buss för att sen promenera ytterligare 35 min mitt i natten. Tur att det ändå var så varmt som det var, det var faktiskt knappt att jag frös alls i fredags och det hade jag inte förväntat mig. Var såklart orolig att mina val skulle gjort att halsen och kroppen började protestera men det gjorde den verkligen inte. Halsen var inte bättre när jag vaknade på lördagen men faktiskt knappt värre än när jag vaknade på fredagen så det kändes ändå helt okej. Tills typ en och en halvtimme efter matchen. Då började det helt plötsligt göra väldigt ont och typ exakt lika som när det hela började. När jag svalde fick jag påminna mig om att jag klarade av födelsevärkar utan att avlida och att jag därför borde palla det här utan att börja gråta eller tycka alltför synd om mig själv. Men jag valde att gå och lägga mig rätt tidigt när Isabella började knorra lite. Och hon var så snäll och lät mig sova rätt bra mellan 22-08.30 typ. Vaknade nog en eller två gånger bara och somnade om snabbt. Så himla skönt. Måste vara bästa nattsömnen jag fått på månader. Och det hjälpte, det har gjort ont i halsen idag men absolut inte som igårkväll och det blev typ bättre och bättre för varje timme som gick. Så när Tomas ringde vid två och erbjöd mig att få spela match igen kunde jag ju inte annat än att bli glad och hoppa på erbjudandet. Kanske inte det smartaste och definitivt inte det snällaste mot halsen men jag ångrar det inte för en sekund trots att halsontet blivit värre igen. Jag känner förtröstan över att det fortfarande inte är lika illa som igår och tror att jag nog kan vara återställd på tisdag när vi har en måste-vinna-match.
Imorgon är det fotbollsmatch igen. Jag har ju såklart ställt in mig på att det blir förlust och att vi inte lyckas ta oss till vm, men efter vinsten i fredags väcktes ju ett yttepyttelitet hopp till liv. Kommer ju säkert bli besviken och arg imorgon av den anledningen men så får det bli då. Jag ska iaf se den med flera väldigt fina människor så oavsett hur det går ser jag fram emot kvällen väldigt mycket.
Helgens handbollsmatcher då... det blev två förluster. Två ganska tunga förluster faktiskt. Den första med damerna, den var mest irriterande för att det blev en så stor förlust, kommer inte ihåg siffrorna men de gjorde över 30 iaf och vi kom nog knappt upp i 20, kanske 18 eller 19. Tycker egentligen inte att det är konstigt för vi mötte dem som ligger tvåa och de hade några helt klart bra spelare. Och vi var inte så många som vanligt och hade två helt nya spelare som vi såklart inte riktigt hunnit spela in oss med. Det som gör det lite surt är att vi ändå gjorde en bra första halvlek men sen inte orkade leva upp till det i andra så det fick rinna iväg. Matchen idag var med juniorerna mot serieledarna och alla var väldigt taggade. Och det gick faktiskt rätt bra. Tycker att vi fick till bra försvar, Louise gjorde det bra i mål och i perioder gjorde vi det väldigt bra framåt, tyvärr inte tillräckligt bara. Det var jämt och matchen levde tills det kanske var runt tre minuter kvar när de fick sätta några alldeles för enkla bollar. Surt eftersom vi kämpat så bra och ändå var med. Men vi kan nog vara rätt nöjda ändå eftersom det kändes som en av säsongens bästa matcher. Tycker i alla fall så himla mycket om att spela med det här laget. Jag känner mig så himla varmt välkommen av alla och tycker att stämningen är riktigt bra. Dessutom är vi för första gången på länge en ordentlig trupp känns det som, visst vi har varit rätt få till matcherna men på träningarna brukar vi vara någonstans mellan 12-16 och det är så skönt. Plus att det finns en hel del vilja och faktiskt lovande talang. Så det känns som att det kan bli riktigt bra på sikt. De senaste åren har det känts som att det nästan bara kan gå utför eftersom spelarmaterialet varit så tunt. Hoppas alla (eller iaf många) fortsätter så det kan få bli en stabil och bra trupp att komma upp till för framtida ungdomarna. Och kanske kan göra att man kan locka tillbaka några äldre spelare också. Tinna har tränat flera gånger nu och det är så himla roligt. Anna sa dessutom att hon och Lovisa är lite sugna på att komma ner snart och det vore ju bara underbart. Så irriterande att Kicki skulle gå och skada sig lagom till när jag kom tillbaka.
Nä nu ska jag fixa minst en sida i fotoalbumet för 2015, skrev ju ut bilder för en hel evighet sen men först nu (äntligen) tagit mig lite i kragen och börjat klistra in dem i albumet.
