Katarina Pettersson

Nu har jag halvt panik för att lovet snart är slut! Nej då inte riktigt så farligt faktist. Men jag kan ju säga att jag inte är särskilt sugen på att åka hemmifrån och träna. Fast det är nog bra att komma ut och få lite frisk luft och fart på benen. Jag har inte gjort så värst mycket nyttigt men jag har faktiskt påbörjat att sortera en hel del papper från min tid på lärarhögskolan och det är ju något som jag har skjutit upp i flera år så det känns bra. Skulle vara bra om jag inte bara påbörjade det här utan faktiskt fortsätter med det så det blir klart.
Idag gjorde jag faktiskt ett ärligt försök att anmäla mig till den där datakursen vilket tyvärr inte gick alls. Jag vet visserligen vad jag ska göra och har faktiskt påbörjat textdokumentet som ska skrivas men jag måste få inloggningsuppgifter och kopplas till en examinator som kan godkänna mina uppgifter men det löser sig säkert. Nu ska jag titta lite mer på bilderna från Grekland och göra lite småsaker innan det är dags att bege mig ner till hallen. Jag måste nog dock planera en träning, jag har en planering klar redan man den kräver i stort sett att vår målvakt kommer och jag känner att det inte är helt säkert eftersom det är lov och jag vet att han ska vara bortrest nästa vecka, vilket säkert betyder att de typ redan har åkt?

Nu har jag gått igenom alla bilder en gång, å rensat bort ungefär 1300 stycken. Det var det lätta, att ta bort alla fula bilder och alla tråkiga bilder, men ändå tog det rätt lång tid. Nu är det som är kvar att rensa bort de bilderna som man ändå tycker om och som är ganska fina. Kan tänka mig att det slutar med ungefär tre- eller fyrahundra bilder kvar i slutändan. Jag funderar på om jag inte ska använda mitt nyköpta album från Ikea. Det är ett stort album med vita sidor, nej jag tror inte det. Jag vill nog ha svarta sidor till grekland. Men jag är lite sugen på att ha ett stort album. Tåls att tänka lite på men jag tror inte det kommer påverka mitt val av bilder supermycket.

Det jobbigaste är när man har typ tio bilder som ser nästan likadana ut och man inte riktigt kan bestämma vilken man vill ha...


Nu har Kjell åkte och jag tror typ att klockan är mitt i natten och att det är dags att sova. Det är ju kolsvart ute, men klockan är inte ens nio. Maten blev god, fast det tog lång tid att göra, mycket längre än jag trodde att det skulle göra så när vi hade ätit klart var klockan redan halv sju och då tyckte jag inte att det var så stor ide att åka och se på fotbollen.

Nu funderar jag på om jag ska se på killarnas match från förra helgen som vi spelade in. Jag har hittills bara hunnit analysera försvaret i första halvlek.

Timmarna har bara flugit förbi, jag har ju varit uppe i åtta timmar men det känns som två. Jag hade tänkt att åka och se på frösundas final men nu börjar klockan verkligen bli mycket. Kjell lät inte jättesugen eftersom han ska iväg och jobba sen men jag kanske lyckas få med honom ändå. Problemet är det här med middag. Deras match börjar fem och lär väl hålla på till sju och efter det hinner vi inte laga och äta middag. Så nu lutar det åt att jag lagar mat nu och så kanske jag hinner se andra halvlek. Vi får se, just nu tinas köttfärsen iaf, jag ska för första gången i mitt liv göra pannbiffar, självklart enligt mammas recept och självklart kommer jag bli missnöjd eftersom det inte kommer smaka som mammas pannbiffar. Men hon sa att de första trettio gångerna hon gjorde så blev det misslyckat men pappa åt dem ändå med god min, vi får väl se om Kjell lyckas med det.

Ikväll är det cirkelträning och för första gången den här säsongen övervägde jag faktiskt att gå i några sekunder, men den tanken släppte jag rätt snabbt. Jag befarar att det inte är många av "våra" spelare som kommer ikväll eftersom det är höstlov och det var många igår som sa att de inte kunde. Dessutom var det ju träning med P98 i fredags och eftersom vi har träningar torsdagar och måndagar och det var match igår så blir det ju fem dagar i rad och det kan jag förstå om vissa tycker är lite mycket. Nu var ju visserligen inte alla på träningen i fredags så man kan tycka att de som missade den iaf pallrar sig ner ikväll.

Nä nu ska här lagas mat!

Jag har fortfarande inte hämtat den där frukosten, så det börjar väl bli dags. Men jag har iaf valt bort en del bilder. Igår valde jag bort över 400 och likaså har jag gjort idag så nu är det bara 1270 kvar. Jag kan ju tillägga att jag inte ens har gått ett varv än utan är väl ungefär halvvägs. Dessutom är det många som jag inte har kunnat välja mellan där jag har sparat typ två-tre i stort sett likadana bilder. Tror jag överlåter det till Kjell sen, han brukar vara rätt bra på att sålla och bestämma sig vilken han tycker bäst om, det är jag värdelös på. Tur att man kompletterar varandra :-)

Jag brukar ju alltid lyckas och jag lovar inte att det inte kommer hända den här gången men jag har iaf bestämt mig för att försöka lite lätt att inte vända på dygnet. Än så länge har det gått strålande för jag har varit trött på kvällen och somnat före ett iaf och vaknat pigg och utvilad före åtta. Jag motstod till och med frestelsen att följa med Kjell till sovrummet när han kom hem vid åtta (jag sover nästan alltid i soffan när han är borta på natten) så istället fick han snällt lägga sig till ro i soffan mittemot mig. Å då har vi ändå världens skönaste säng, men det känns så mycket skönare att sova i närheten av den andra, jag brukar somna i soffan ibland när han är hemma också om han sitter uppe vid datorn eller någon film å så väcker han mig när han går och lägger sig i sängen. Att jag väljer att sova i soffan när han är borta är för att jag oftast somnar till ett tv-program eller någon film då.

Real madrid vann igår och jag hade i stort sett perfekt bild. Nu vet jag definitivt vilken jag ska prova först och jag gör det via rojadirecto eller vad nu sidan heter. Är det sändning på den kanalen är bilden i särklass den bästa, jag har dock tittat på den kanalen tidigare under säsongen och då har det varit mycket störningar. Men i onsdags var hela första halvlek perfekt, (inte ett enda hack i hela sändningen) jag kan inte uttala mig så mycket om andra för jag somnade då - var så extremt trött och kände att det var en rätt säker seger så efter tio minuters tvingande av att hålla ögonen öppna under pausen så gav jag upp och somnade sött (i soffan såklart).
Igår var hela första halvlek också helt perfekt, bilden lite lite sämre men fortfarande bättre än den bilden jag brukade ha i min lägenhet, analoga alltså. Och i stort sett hela andra halvlek flöt på lika bra. Rätt vad det var blev bilden dock svart med en ruta med ett meddelande på som jag inte alls förstod, ljudet funkade men jag provade en annan sida då som faktiskt inte var under all kritik. Det var såklart lite sämre bildkvalite men den laggade inte. Men efter ett tag provade jag att starta om den första en gång till och då fungerade den perfekt resten av matchen.
Jag som precis hade gett upp och bestämt mig för att det är värt pengarna att få se med bra bild blir nu tveksam istället. Har jag så här bra bild för det mesta så tycker jag verkligen inte att det är värt det, men det kan ju vara lite svårt att veta. Men nu lär jag avvakta ett tag igen iaf.

Matchen då, jo de vann ju som sagt. De inledde bra tycker jag även om det var lite svajigare än sist där de verkligen dominerade. Men när Higuain gjorde målet kändes det riktigt bra och tryggt. Men sen hände inte så värst mycket mer. De skapade inte några superlägen direkt och de få lägen de skapade resulterade inte i något. Visserligen kändes det inte oroande eftersom Real sociodad inte kändes farliga alls på hela första halvleken. Men så i andra blev jag lite orolig, jag hade nästan förväntat mig att real skulle leda med 3 eller 4 må i det läget och det stod fortfarande 0-1, tänk vad bortskämd man kan vara. Å oroligare blev jag när RS plötsligt började föra smådelar av matchen och faktiskt skapa några halvchanser. Tur att bästa bästa står i reals mål. Iker är den bästa, vackraste och mest underbara spelaren i hela världen :-) Tätt följd av Ramos såklart som jag förresten älskar som mittback, synd bara att man inte kan klona honom för han behövs ju som högerback också. Han blev riktigt fult stämplad av en kille igår, som fick gult och det var det absolut. Han var säkert på väg in för att ta bollen, men på repriserna ser det ut som att han inser att han inte kommer lyckas bollen är inte längre i närheten och istället för att hålla igen och försöka undvika en träff så typ trycker han till eller iaf försöker träffa benet. Ramos blev arg och det förstår jag. Men men jag kan förstå att domaren ger det gula, några minuter senare får ramos ett gult, och såg jag rätt (det stod inte på svenska eller engelska, tror faktiskt inte ens det var spanska) att det är hans första på nio matcher?! Jag tänkte faktiskt på det tidigare under matchen att det var ett bra tag sen jag kommer igåh att han fick ett gult. Men precis som vanligt tycker jag inte han förtjänar det alls. Han är helt klart först på bollen och det är inga dobbar inblandade vad jag såg, visst motståndaren blir kapad efter att han har petat bort bollen men det är väl ändå inte gult? Aja det kan jag leva med ;-) Det var skönt att de vann iaf. Men jag blev nog tagen lite mer ner på jorden igen. För efter de senaste matcherna så har jag nästan fått för mig att real är oslagbara och dessutom att Barcelona svajar lite. Men messi gjorde ju tre mål i helgens enkla seger och real fick ju faktiskt kämpa en del i den här matchen så nu känns det inte riktigt lika bra faktiskt. Men vi har en poäng mer än Bajselona (tihi) och jag hoppas verkligen att vi kan hålla oss över dem hela säsongen ut. (fast jag inser faktiskt att det nog inte lär hända)

Jaha, undra vad den här dagen har att erbjuda då. Jag har en del planer och funderingar men inget bestämt än, ganska skönt att ha det så faktiskt. Nu ska jag hämta lite frukost och sen ska jag fortsätta med det jag påbörjade igår, kolla igenom och sortera bort bilder som jag inte ska framkalla. Det är till Greklandsalbumet och jag gör som jag gjorde sist. Jag väljer bort bilder en efter en istället för som jag brukar göra välja ut de jag vill ha. Sist tog det väldigt lång tid men jag blev ganska nöjd efteråt faktiskt men jag trodde att jag skulle återgå till mitt vanliga sätt men så blev det visst inte.

Killarna mötte ett skogås som faktiskt var lite bättre än jag förväntat mig. När vi kom in på planen värmde killarna upp Erik och jag tog tillfället i akt att spana in motståndarna lite och det var faktiskt en spelare som imponerade grymt mycket på mig, deras målvakt. Han var lång men också väldigt rörlig och gjorde imponerade rörelser i målet. Jag kände direkt att ojdå hur ska vi kunna göra mål på honom, men hoppades såklart att han inte skulle vara lika bra i spelsituationer där det inte var förutbestämt var skotten skulle hamna. På matchen tycker jag han var bra, han hade en hel del fina räddningar, vi sköt en del skott som var på tok för enkla också men framförallt så var han fruktansvärt grym på kontringspassar. De satt verkligen klockrent varje gång, vilket skogåskillarna var bra på att utnyttja för de tjuvade och var snabbt uppe och fick flera väldigt enkla mål på det sättet. Jag är missnöjd med inledningen, men det blev lite av en chockstart med deras kontringar, men det tog ett tag innan vi hämtade oss. I slutet av första spelade vi riktigt jämnt med dem. I andra är det framförallt ett moment jag är grymt missnöjd med och det är när skogås får en dubbelutvisning och vi ett tag är två mer på plan och sen en mer och ändå så vinner dem den tvåminutersperioden, pinsamt! Men överlag tycker jag andra var rätt okej. Försvaret såg ganska bra ut till och från och vissa saker framåt var inspirerande och bra. Jag ser fram emot att träna hårt och möta skogås och upsala igen och se om vi kan ge dem en bättre match. Vet faktiskt inte vilka av s och u som jag tycker var bäst.

Sen var det bråttom hem och egen match som gällde. Jag kom fram vid kvart-tjugo över och det blev en rätt intensiv uppvärmning men det funkade. Vi förlorade men vi spelade faktiskt helt okej tycker jag. Klart bättre och mer aggresivt försvar än i ludvika. Framåt är det ju inte helt lätt men jag tycker vi lyckades med en del iaf. De började utgrupperat vilket jag tycker var rätt kul. De backade ner och självklart gick det klart sämre för oss då. Deras målvakt var lång och plockade många av våra bollar på tok för enkelt, hon limmade minst två av mina skott, kanske tom tre. Jag tycker sifen var det bättre laget men vi kämpade och stred för ära och poäng, tyvärr räckte det inte. Min egen insats är jag ganska nöjd med. Bakåt tycker jag att det fungerade bra, det var ett mål bara som stör mig. Det var en kontring och jag tyckte verkligen att passen var superhög och trodde inte den skulle gå fram till kanten så jag missade henne. Annars tycker jag att jag smällde på rätt bra och lyckades hjälpa andra utan att min spelare gjorde mål. Framåt tycker jag var helt okej också. Jag tyckte om att spela mot deras utgrupperade försvar och lyckades där spela vidare till bra lägen, kantutspel men även linjeinspel och andra passar som skapade bra förutsättningar. De pissdåliga skotten är jag såklart missnöjd med och det var en gång i andra när jag stegade fick en spelare på mig och släppte bollen i en chanspass, jag var övertygad om att jag skulle få frikast men jag borde inte chansat på det sättet för självklart fick jag inte det och istället blev det nog kontring och mål. Sen så var det ett tillfälle också när vi vann bollen och ställde om och jag fick passen och var typ fri på ena halvan av planen, först tänkte jag gå själv men jag insåg att en spelare i deras lag började pressa mig och då fick jag för mig att börja tveka och stega inåt och självklart blev jag helt fri men jag hoppade på fel ben och typ gav bollen till målvakten. Men som sagt annars är jag rätt nöjd. Fast jag var ju lite mer trött än jag hade velat vara. Jag kände att jag drog ner tempot en hel del för jag orkade inte trycka alls i uppspelen och var rätt slut i många lägen. Det är irriterande för i de inledande matcherna kändes det så bra och som om jag skulle orka hur mycket som helst och jag tänkte att sommarträningen kanske hade gett lite utdelning men idag fick jag ju klart för mig att min kondition är urusel precis som den har varit de senaste åren.

Tyvärr så förlorade herrarna också, jag såg absolut inget av matchen men det var ju synd att de bröt sin fina segersvit.

Efter matchen åkte jag hem till Kjells lillasyster som fyllt 20, det var trevlans och jag fick både god mat och efterrätt så nu är jag mätt och belåten. Kjell var tyvärr tvungen att åka till jobbet för ett nytt nattpass men jag sitter hemma i soffan och laddar inför nästa match, och där hoppas jag verkligen på seger. real har ju vaknat till liv igen och jag hoppas att jag har lika underbar bild som jag hade i onsdags och jag hoppas att de spelar lika br ai  hela matchen som de gjorde i inledningen i förra matchen.

Killarna möter skogås idag och jag drömde att vi vann men jag tror vi kommer förlora. Jag tror dock att det kan bli en jämn match och jag hoppas verkligen att killarna taggar igång på allra bästa sätt för då kan vi tom vinna. Jag har som vanligt inte så stor koll på vilka som kommer och vilka som inte kommer. Jag tror det var två-tre som inte kunde vara med så det borde innebära att vi är tio utespelare och det skulle vara skönt faktiskt. Vi har nog varit minst minst fem på alla matcher hittills och det är för många tycker jag. (Återigen så klagar jag inte utan bara konstaterar, och det är ett lyxigt problem, hellre för många än för få...) Jag har inte bestämt mig för om jag ska köra 3-2-1 eller inte, vårt 3-2-1 funkar verkligen inte så bra som jag skulle vilja för att känna mig trygg i att starta med det, men å andra sidan gör typ inte 6-0 det heller. Mot rimbo sist fungerade 6-0 klart bättre men det var nog mycket för att rimbo körde så många rörelser och kombinationer som ställde till det rejält för oss i försvar. Jag har ju ingen aning om vad skogås är för lag. De spelade tydligen i elit förra året och det brukar ju kunna betyda att de är hyfsat skickliga individuellt men det måste ju absolut inte göra det. Hm kanske ska vi ändå starta med 6-0? Å har de bra skyttar så kan vi prova att gå ut på 3-2-1. Eller så gör jag tvärt om, tåls att tänka på iaf. Skulle vilja träna försvar konstant, individuellt och kollektivt men så inser jag ju att alla andra detaljer fungerar typ ännu sämre så det funkar ju inte direkt. Nu låter det som om allt är katastrof och att killarna är värdelösa, men det är ju inte riktigt så det är bara att jag är väldigt hård och kritisk.

Efter killarnas match är det direkt hem till damernas och ska jag vara ärlig så är jag inte ett dugg sugen på att spela. Jag tror vi kommer få storstryk och att jag kommer vara värdelös. Jag trivs väldigt bra i laget och tycker att stämningen är bra men ändå så har jag inte direkt någon motivation till att träna och spela, det är tråkigt. Det är bättre än förra året iaf för då var det ju inte ens speciellt roligt när jag väl var nere men det kan det faktiskt vara ibland nu. Och det är ju väldigt skönt att vi är några fler än vi var förra året. Undra vem som ska göra mål i vårt lag idag. Den känslan får jag rätt ofta inför våra matcher, hur ska vi kunna göra mål? Med panikkänsla i frågan vill jag lova. Mirre brukar man ju ändå kunna lite en del på men hon ska inte vara med idag. Anna och Kicki lär ju göra en del och Carro kanske... aja lovisa får väl täppa igen rejält idag och vi får vara grymma bakåt så vi inte släpper in mer än tio, då kanske vi har en chans.

Jag borde nog inte publicera såna här inlägg för det visar nog inte den bästa sidan hos mig och den kan säkerligen få någon läsare att bli ganska irriterad men man får läsa det med en nypa salt och tänka på att jag är såhär inför matcher, jag fokuserar typ bara på det negativa och av någon konstig anledning känns det som att det är det bättre sättet för just mig att ladda.

Det är nog första gången på riktigt många år faktiskt. Jag brukar gå upp vid tio-fem i sju och föröker åka före tio över fast det brukar typ alltid bli vid elva över och i värsta fall kvart över. Jag vaknade av att klockan ringde tjugo i sju imorse och sedan somnade jag om, jag brukar alltid trycka bort och snooza minst en gång så det var inte något konstigt alls. Men efter ett tag tyckte jag att jag nog hade fått vila extra länge efter signalen och blev lite misstänksam i sömnen. Då tittade jag på klockan och den var sju min över sju. Oops tänkte jag och fick faktiskt ganska bra fart på fötterna. Å jag var faktiskt på jobbet före kvart i åtta och det är jag rätt nöjd med eftersom cykelturen tar 25-30 min.
Vi hade en myseftermiddag med film och popcorn. Jag poppade fyra "påsar" i micron och delade upp i småpåsar till var och en, 23 st. Själv åt jag ju en hel sån där stor påse igår efter träningen medan deras småpåsar räckte typ hela filmen. Jag kanske borde ta efter deras matvanor.

Nu är det lov, äntligen. Det känns faktiskt i första hand nödvändigt men såklart känns det välidgt lyxigt i andra hand. Jag tror inte jag kommer jobba så värst många timmar men jag ska göra de där datakursuppgifterna, började faktiskt lite lätt på den ena när vi lagade middag, och så ska jag försöka läsa lite matematiklitteratur och sortera i mina papper från lärarhögskolan och från praktiken och så för det är en del som jag nog kan få användning för i min klass känner jag. Jag har nästan inget inbokat alls på lovet men det kommer säkert gå förfärligt fort ändå. Det jag SKA göra utöver jobb är:

Ge blod
Hälsa på barnen på Åbygläntan
Välja ut bilder, antingen till grekland-album eller till tavlor
Analysera killarnas match klart
Beställa en bok

det vore även bra om jag:

Såg till att bli klippt
Storstädade
Träffar Karin
Tränade väldigt mycket
satte ihop ikeamöbler
åkte och köpte mer möbler på ikea
och massa massa andra saker

Jag tror jag säkert gäspade minst 50 gånger på träningen idag, och då är jag helt seriös, jag överdriver inte. Men nu ser jag slutet på den här veckan och del ett av mitt första år som lärare. Så för tillfället är jag pigg och överväger att poppa lite popcorn och se på nån serie. Ska bara hoppa in i duschen först.

I måndags var en riktigt tuff och jobbig dag. Det hände flera saker som var jobbiga och som jag inte hittade några bra lösningar på men som man var tvungen att bara acceptera. På måndagseftermiddagarna har vi möte i arbetslaget och den här gången satt bara vi som är lärare för ettorna tillsammans och diskuterade/planerade/förberedde osv. Å ju mer vi pratade ju mer värdelös kände jag mig. Det finns alltid miljoner saker som man skulle vilja göra för att förbättra för enskilda elever och det finns alltid miljoner drömmar och visioner om hur man vill ha det i klassen och det är helt enkelt omöjligt att genomföra allt och förutse allt och kunna allt och det brukar jag vara ganska duktig på att acceptera men just i måndags kändes det ritkigt riktigt tungt. Men det är bara att ta nya tag och visserligen har inte den riktigt värdelösa känslan försvunnit men den tar inte över mina tankar så mycket som den gjorde i måndags. Helena ringde mig igår för att fråga hur det kändes att snart ha höstlov och jag kan säga att mitt enda svar var nödvändigt. Jag tror jag kommer jobba en del på lovet och förbereda endel för att underlätta för mig i närmsta framtiden precis efter lovet men jag ska mestadels bara ta det lugnt och ladda batterierna. Både energibatterierna men även psyket känner jag. Nu låter det kanske som att jag tycker mitt jobb är tråkigt, hemskt eller jobbigt fast det är verkligen inte det jag menar. Jag älskar att vara lärare och stormtrivs faktiskt och ena stunden är jag både stolt och nöjd över mig själv som lärare men det är också väldigt tacksamt att kritisera sig själv för man kan i stort sett inte göra det perfekt ens en dag. Det är tur att jag är bra på att låta de negativa känslorna rinna av mig och berömma mig för att jag gör mitt bästa, mer än så kan jag ju inte ge :-D

Nu ska jag nog posta ett inlägg som jag har skrivit lite på i omgångar den senaste månaden :-)

En hel del egobilder, men det skäms jag inte över, vet inte varför men inlägget publicerades lite längre ner på sidan...

Jag var så sjukt trött när jag skulle upp igår, och eftersom jag jobbade - direkt till killarnas träning och direkt till min träning och hem igen till halv 11, så var jag inte direkt piggare imorse. Jag var hemma från jobbet redan vid fyra, det var underbart skönt. Jag hade tänkt att jag skulle ta tag i mina datakursuppgifter idag så att jag slipper göra dem på lovet nästa vecka men jag var helt dödstrött och somnade i soffan. Jag sov i nästan en timme och det var så underbart skönt. Jag vaknade till liv väldigt motvilligt först av min väckarklocka som jag faktiskt hade sans nog att ställa innan jag slocknade men även av ett samtal från min underbara syster. Då var väl klockan närmare sju och det var så härligt att ha hela kvällen framför sig och faktiskt vara aningen utvilad, fast nu har tiden bara rusat iväg precis som alltid och jag har inte hunnit med något som jag ville. Nu ska jag nog börja med middagen för jag har för mig att Kjell skulle komma hem efter nio närmare tio. Han åkte till ambulansen vid sex imorse och är kvar där än alltså, jag förstår inte hur han orkar. För han är på ambulansen mellan 50 och 70 timmar i veckan, jobbar på KS typ 16-24 timmar i veckan och har utöver det en hel del arbetsuppgifter att ständigt skriva på. Men julen närmar sig och efter det tror jag iaf att det kommer lugna ner sig, men man vet inte med alla projekt den människan är intresserad av.

Sen ska jag faktiskt sätta mig ner och göra ett ärligt försök att sätta mig in i uppgifterna jag ska göra. Jag tror inte det kommer vara några komplicerade saker, jag känner mig nästan som ett proffs på olika datorprogram som man har användning för i mitt yrke. Men det som känns lite jobbigt är att jag tror att jag kommer få lägga ner iaf en del tid och energi på det och sen så är jag rädd att det ändå inte kommer ge mig så mycket ny kunskap. Men jag hoppas att det går bra, smidigt och fort och att jag faktiskt kan få ut något av det också.

1984
Var året jag föddes. Jag var en supersöt och snäll bebis, det är iaf vad jag tror :-) Jag vet att jag typ aldrig skrek för att jag var hungrig iaf. Och när jag blev matad kunde jag äta precis hur mycket som helst fast jag inte hade uttryckt någon hungerkänsla alls innan, känns det som jag?

1985
Misstänker att jag fortsatte vara en underbart snäll liten flicka. Och jag vet att jag hade världens bästa storasyster som tog hand om mig och var jättesnäll redan när jag var en liten unge. Är ganska säker på att hon aldrig visade någon som helst svartsjuka över att jag fanns och tog upp massa av våra föräldrars uppmärksamhet, låter det som helena?

1986
Vi bilade runt i Europa (juli-aug till spanien genom danmark, tyskland, schweiz, italien och frankrike). Alla avrådde, hånskrattade åt och tyckte att mina föräldrar var idioter som fick för sig att bila i några veckor med två små barn i baksätet, en två och en fyra. Men precis som de trott skötte vi oss exemplariskt och klagade inte, bråkade inte och utgjorde inget som helst problem (stolt? ja aningen faktiskt :-))

1987
Jag fyllde tre år. På sommaren åkte vi till Jugoslavien, Dubrovnik.

1988
Jag gick på kyrkis, vilket jag nästan inte minns något alls av. Tror att det var här mina föräldrar började bygga vårt hus på Furulundsvägen.

1989
Även här kyrkis. Vi firade min femårsdag på kanarieöarna. När vi kom fram till hotellet var det ett grattiskort till mig där från Anki. 

Jag fick veta att jag skulle få ett syskon och sprang och hoppade runt i hela huset medan jag skrek ut min lycka. Kan kanske vara året då jag och Karin träffades första gången.

1990
Jag blev storasyster till en ursöt lillebror. Jag var helt säker på att jag skulle få en lillasyster men blev snabbt överförtjust i min lillebror och tog hand om honom på allra bästa sätt.
På sommaren åkte vi till Åland och bodde i en stuga i några veckor. På hösten började jag på lekis. Och det är egentligen här jag har mina första ordentliga minnen. Jag trivdes bra, men en gång blev jag inspärrad av en kille på toaletten och började gråta. Några av mina lekiskompisar blev stuckna av jordgetingar och hamnade på sjukhus för att de var allergiska. Jag åkte taxi varje morgon för att det lekiset låg långt bort och det inte fanns någon plats på ett som var närmare hemmet.

1991
Här hade jag nog absolut börjat på fotboll tillsammans med Karin, kanske var det året innan förresten. Spanien igen, min farmor och farfar hade en lägenhet där som vi bodde i. Jag och Helena träffade två "granntjejer" där som också kom från Sverige som vi lekte och hade urkul med. En gång hittade vi en planta med spansk peppar på som dom smakade på, jag var inte lika dum ;-) jag kan ju säga att de tyckte att det brann i munnen rätt bra länge. På hösten började jag i skolan.


1992
Jag misstänker att det var här jag började på handboll, tillsammans med Ellinor från min klass. Senare började Tessan och Karin också. På sommaren åkte vi till Bohuslän, vi hyrde ett hus som var jättemysigt. Vi spelade monopol och kort på kvällarna. På hösten började vi i 2:an.

1993
Spelade handboll och fotboll. Trivdes bra i skolan och lekte massor med mina kompisar. På sommaren åkte min familj på husbilssemester till Gotland. Vi hyrde ett hus där. Vi var på sommar och vattenland i kneipbyn, var i underbara Visby, härliga lummelundagrottorna och jag och Helena fick prova att dreja små krukor. På hösten började jag i 3:an.

1994
I början av året dog min älskade morfar, det var konstigt att han inte längre fanns. På begravningen började min lillebror plötsligt vissla vilket han inte kunde innan och vi (jag och mina kusiner) kunde inte låta bli att fnissa. Det var en härlig känsla, jag var glad att jag kunde vara glad. Kort efter det berättade mina föräldrar att de skulle separera. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var kul att jag skulle få flytta närmare Emma, en tjej från handbollen och fotbollen som jag verkligen tyckte om. Men det innebar ju också att vi flyttade ifrån vårt älskade hem. Huset som mamma och pappa byggt. Som hade ett lekrum där pappa byggt ett fort med en hemlig tunnel och rutschelkana. Där vi hade ett bord med legoplattor på (som en stad med vägar och tomter fastspikade) som man kunde hissa upp i taket så vi kunde spara det vi byggde utan att det behövde vara stökigt. Jag älskade verkligen det huset.
Jag blev tillsammans med Kalle från min klass, så där härligt oskuldsfullt, ska vi bli ihop-aktigt.
På sommaren åkte vi till Gotland med mamma och en hennes kompis och barnen i den familjen. Vi bodde i Kneipbyn och hade en härlig semester.
Det var våra två familjer med nyskilda mammor och typ femhundra motorcykelfantaster på campingen, väldigt skoj faktiskt. Måste väl inte skriva det men självklart var vi uppe hela nätterna och kollade på fotboll. Vi åkte till Liseberg med pappa har jag för mig. På hösten började jag 4:an och cyklade till Karlbergsskolan från Haga. Pappa flyttade till Västergården, där trivdes jag aldrig riktigt hundra. Fast han hade en dator som jag spelade msröj på hela nätterna.

1995
Ungefär som alla år, mycket handboll och fotboll.

1996
På sommaren var jag och Karin ute och seglade tillsammans med hennes pappa och våra "killar" Kalle och Patrik. Med pappa åkte vi på husbilssemester till bland annat legoland. På hösten började jag i 6:an, Emma började i vår klass istället för att gå vidare på ormstaskolan. Jag blev lite av en jobbig fjortis som bara sa vem bryr sig med fruktansvärd attityd.

1997
Jag blev kär, och tyckte att jag och Kalle inte riktigt var tillsammans längre för att vi aldrig träffades eller pratade med varandra. Han var vettig och gjorde slut med mig, är ju kanske lite bättre och tydligare än att bara anta att den andra förstår det. Jag låg och pratade i telefon med en kille hela nätterna då mamma var på jobbet hela våren typ. På sommaren åkte vi med pappa till västkusten.
Jag tillbringade större delen av sommaren med familjen Carr, vi (Helena, Hanna, jag och Emma) tältade i urskogen, var i långby och hittade på bus osv osv.
I augusti spelade jag en fotbollsturnering i Västerås och träffade en italienare som envisades med att ringa i flera år efter det och jag vågade inte säga att jag inte gillade honom. På hösten började jag i Hjälmstaskolan, i en ny klass. Jag började gå på lite fester även om det såklart var fotbollen och handbollen som tog upp mestadelen av mitt liv. Jag blev "bjuden på lunchdate" i matsalen av en kille i nian och vågade återigen inte säga nej, tänk vad feg man kunde vara.

1998
Pingsthelgen tillbringade jag med pappa i Gnarp, det var första gången jag var där. Vi åkte på sommar-semester med mamma till Korfu. Det var underbart och jag tyckte att jag var så stor. En grek på hotellet bjöd ut mig på date, men det räckte med en date för det klickade inte direkt ;-).
En vecka spenderade jag och några vänner i Norrköping på sport camp, det var galet skoj.

I augusti åkte vi på fotbollsturnering i Uppsala och där träffade jag en kille som jag knappt lärde känna men som jag ändå var övertygad om var min drömprins ungefär. På hösten började jag 8:an och jag tycker nog att min fjortisperiod måste ha gått över här även om jag fortfarande var på tok för ytlig och rädd för vad andra skulle tycka om mig. Jag och kicki åkte tillbaka till uppsala för att träffa fotbollskillarna igen och jag får faktiskt fortfarande fjärilar i magen när jag tänker på det, haha lite löjligt kanske men det var en så härlig känsla då.

1999
Kan det varit här jag började som tränare för F90. Jag hade länge velat vara tränare och stormtrivdes på en gång. Tror att jag var sistaårs-B här och att det var då Magnus började träna oss lite smått, isf var det på hösten som vi gick ihop med 83:orna.  Jag och några härliga vänner var på Sport Camp, där jag träffade en kille från Skåne. Han kom och hälsade på under vattenfestivalen och det var en härlig kort intensiv fling skulle man kunna säga. På hösten började jag 9:an. Under hösten började jag bli intresserad av en kille men vågade inte riktigt göra något när det blev allvar. Intresset hängde dock kvar och som vanligt blev det inte bättre av att jag fick lite konkurrens. Varför fungerar vi så?

2000
Vi firade millenieskiftet med finfin middag hemma hos Tessan och sen åkte vi på fest i Rosendal tror jag det heter. Gemensamma kompisar till mig och min vän sa att jag skulle strunta i killen för hennes skull vilket jag försökte men hade svårt att göra. Några dagar senare blev vi tillsammans efter flera månaders flörtande.

Vi spelade turnering i Österssund med 83:orna. Vi spelade fotbollsturnering på Åland och sov på ett gammalt sjukhus. Pga dåligt väder var vi tvugna att stanna en extra natt men då fick vi sova på fint hotell och jag tror bestämt handbollsherrarna spelade en viktig final den kvällen. Jag började jobba extra på Coop Konsum kanske det hette då?
Vi gick på bal och min syster tog studenten. Jag slutade nian men först åkte vi "tjejligan" från klassen till finland med en stackars lärare och hennes väninna. På sommaren åkte vi norröver och besökte mormors "rötter". På hösten började jag i gymnasiet och tror att det var den här hösten som jag återigen besökte lägenheten i Spanien, den här gången med farmor, pappa, Helena och Daniel.

2001
Efter nyår hos Sleven var det dags för Östersund igen, med tjejerna den här gången och jag tror att vi (tränarna) kan ha spelat lite med 85:orna däruppe.
Tror att den här bilden är från det året?

Tror att det var sommaren 2001 som vi återigen åkte till underbara Gotland. På hösten började jag i tvåan.

2002
Jag fyllde 18, blev inte lika exhalterad över det som alla andra. Jag såg inte fram emot att gå ut på krogen, allt blev bara väldigt mycket dyrare och så blev det färre hemmafester. Tror att jag började på TS1:an i maj det här året. Jag, mamma och Daniel åkte och hälsade på Helena i Ronda, eller man kan väl säga att vi hämtade hem henne därifrån. Jag blev bestulen på min handväska med kort, pass och kamera osv på en busshållsplats när vi skulle åka vidare till Nerja, som tur var hann jag fixa ett tillfälligt pass innan det var dags att åka till Kreta några dagar senare. Det var första utomlandsresan utan familjen och jag åkte med ett tjejgäng som jag egentligen inte umgicks särskilt mycket med. Kicki och Karin såklart- de är ju kicki och karin lixom men ändå så är jag lite förvånad än idag att jag hängde med, man jag är verkligen glad över det.
Jag började trean, jobbade ganska mycket, var inte supermycket i skolan men gjorde mina skolarbeten relativt ambitiöst och bra iaf.

2003
Efter nyår var det återigen en tripp till Östersund, denna gång endast med tjejerna. Snart därpå tog mamma examen, så otroligt stolt över henne!
Jag tog studenten, fick strax över 18 i betygssnitt, började jobba heltid på coop som det säkert hette då, eller kan det ha varit coop extra förresten. På sommaren åkte syskonen pettersson till Göteborg på egen hand, självklart var Liseberg huvudmålet. I november blev jag lite hastigt och plötsligt ägare till en underbar lägenhet i centrum.

2004
Nyårsmiddag hos Karin och fest i Täby. Jag flyttade in i min lägenhet. Karin tog studenten. Jag, Anna och Kicki hängde en hel del.
Vi åkte till Italien där tjejerna spelade en handbollsturnering.
I början på augusti tog min kusin livet av sig, självklart blev jag ledsen men samtidigt kändes det som om det verkligen var det som hon ville så jag tröstade mig i att hon fann frid tillslut. Samma vecka gjorde Oskar slut med mig och helt plötsligt fanns personen som nog ändå stått mig närmast de senaste åren inte längre vid min sida. Veckan efter det började jag på Lärarhögskolan och det var faktiskt väldigt skönt. Det blev en nystart för mig. I december? åkte vi till Lysekil och tog oss vidare från steg tre till steg fyra med tjejerna i ica-cupen.

2005
Nyår tillbringades mestadels hemma hos anna tror jag, skumt nyår. Ica-cup steg fyra i farsta, gick väl inte superbra där men är stolt över att vi tog oss dit. Pluggade, jobbade extra, spelade handboll och gjorde inte så värst mycket annat, eller jo jag byggde ett stort pussel i några månader. Kicki och jag tog med en clown på rundtur i vallentuna också. Anna tog studenten.
Vi övernattade på eken första gången, usch vad det var kallt.

På sommaren blev det ett nytt besök på Liseberg, med mamma och syskonen. Vi firade midsommar i Gnarp där Jenny och Vincent gifte sig.

2006
Jag åkte buss till Tyskland med pumorna och träffade en viss person där (det var inte Torres, och tur var väl det ;-))
Strax efteråt bar det av till Italien där jag fick vara med om en finalförlust med tjejerna och ett italienskt vm-guld.
Vi firade juldagen på tegel för första gången.

2007
Kjell gjorde slut med mig, efter några veckor hittade vi som tur var tillbaka till varandra. Jag vikarierade en del på Vikskolan, framförallt på våren då jag tog lite studieuppehåll eftersom jag inte ville skriva c-uppsatsen utan väntade med den till hösten då min syster skulle komma hem från en av hennes många resor. Jag, Anna, Kicki och Alex åkte till London.
Det blev lite mer intensivt pluggande på hösten då jag läste 150%.

2008
Jag tog examen, Helena och jag gick upp med vår c-uppsats. Undra hur många systrar som skrivit c-uppsats tillsammans? Jag och Karin åkte till sydamerika där jag fick gå på samma mark som INKAS gått på flera tusen år tidigare, jag fick även uppleva ett riktigt maffigt vattenfall och annat skoj.

Ytterligare en resan som kändes ganska otippad, helt plötsligt bestämde vi oss bara för att åka iväg tillsammans, vilket jag är sjukt sjukt glad över.
Tinna tog studenten.
Jag vikarierade en del på Vikskolan och i augusti började jag på Åbygläntans förskola, kort därefter sa jag upp mig från coop, efter typ 7,5 år.

2009
Jag fick se mitt älskade Real live, andas santiago bernabeu-luft och framförallt se RAUL göra mål.

Vi köpte ett hus!!! Har nog fortfarande inte riktigt förstått hur det gick till :-) Kjell tog examen och vi flyttade ihop.

2010
Jag sålde min lägenhet, flyttade in hos min svärfar. Vi flyttade in i vårt hus, vår magiska villa.

Jag var i Kroatien med härliga vänner.

2011
Å här är vi nu. Jag började på mitt nuvarande jobb, drömmen blev verklighet. Jag reste till Barcelona och Madrid tillsammans med Tinna, för att uppleva den häftigaste fotbollsmatchen jag varit med om.
Jag hade en underbar semester med min babe i Grekland.

Jag började träna P97 tillsammans med Lovi. Spännande att se vad framtiden har att erbjuda :-D

Jag är otroligt seg och har väl inte gjort massa nytta idag direkt. Men jag har latat mig och gjort det jag velat och det är inte fy skam det heller. Just nu sitter jag stilla, vilket jag gjort större delen av dagen. När jag inte sitter stilla får jag ont precis överallt. Det är rätt tydligt att jag börjar bli gammal, men det är faktiskt inte det som är den enda anledningen. Jag har kommit fram till att jag fick ta lite mer stryk igår än i de andra matcherna den här säsongen och jag fick absolut pressa kroppen lite mer än vad jag gjort i de andra matcherna. Visst hade jag nog ont efter den första seriematchen för det var ju den första och då har jag alltid ont, men efter de andra var jag som mest lite stel. Å i de andra matcherna har jag inte varit i närheten av slutkörd, jag tycker visserligen att jag har fått spela rätt så mycket men jag har knappt varit trött ens någon match, eller jo trött såklart för ruschar jag en gång blir jag lite trött men nu menar jag riktigt trött. Och det tyckte jag inte direkt att jag var så mycket igår heller men jag har nu i efterhand insett att jag kanske var lite tröttare än vad jag trodde. Igår är första matchen den här säsongen som jag faktiskt känt att jag behövt dra ner lite på tempo då och då för att orka, den första matchen när jag inte har klarat av att skrika hur mycket som helst i alla situationer för att jag kände att jag behövde energin till annat istället. Så otroligt mycket mer tycker inte jag att jag spelade än vad jag har gjort vissa andra matcher, iaf inte i jämförelse med någon halvlek här och där, så då borde det ju betyda att tempot faktiskt var lite högre igår än vad det har varit i de andra matcherna, eller så var väl inte jag på topp alls eller något. Det enda jag vet med säkerhet är att hela min kropp är stel och trött idag iaf, ryggen, benen, nacken, axlar osv.

Om en halvtimme är det cirkelträning, jag ska inte gå men jag hoppas att det är betydligt fler av mina killar som är där idag än vad det var första passet. Jag vet två som inte kunde och jag kan tänka mig att det säkert blir några bortfall till, säkerligen åtminstonde de två som inte spelade igår, men jag hoppas iaf att större delen av laget är där.

Idag har jag städat lite på mina externa hårddiskar. Jag har två stycken egna, en på 500GB och en på 1000GB. Jag måste erkänna att jag är rätt sugen på att köpa en till, trots att Kjell har typ tre stycken och vi har tre datorer som är fullproppade med filmer, serier och fotografier.
Jag har iaf kollat så att alla mina fotografier ligger på båda i städade och lättorienterade mappar. Och så har jag delat upp så att jag har filmer på den ena och serier på den andra för den ena hårddisken började bli lite full. Jag började med detta bara för att jag tänkte föra över killarnas match till en hårddisk.
Ska passa på att börja titta igenom och välja bilder till några olika projekt jag har framför mig. Det är underbart att ha en helledig dag :-)
Eventuellt blir det ett till besök på IKEA idag för det skulle vara najs att ha de möbler vi planerar att köpa nästa vecka när höstlovet börjar för lite tid över kommer jag få att organisera här hemma hoppas jag.

I tur och ordning får det bli som vanligt, tyvärr är det risk att jag tröttnar ju längre i skrivandet jag kommer så de sista matcherna igår kanske bli lidande...

Damerna spelade mot Ludvika, i Ludvika. Det gick smidigt att åka dit även om man precis som alltid är lite seg på de långa bortamatcherna. Jag hade kvar den där hemska bra-känslan inför matchen och precis som jag befarade innebar det att jag gick på pumpen och blev deprimerad efter en katastrofal insats. Kan inte påstå att jag tycker att vi egentligen har spelat en enda match speciellt bra i år men den här var ju den sämsta hittills iaf. Det var ju helt klart min sämsta match iaf. Jag är riktigt nöjd med mina två första men missnöjd med den tredje och oerhört missnöjd med den här (den fjärde för min del). Jag tycker inte att det var någon i laget som spelade på topp igår. Alla har haft bättre matcher det här året och med tanke på att vi var rätt få så räckte det helt enkelt inte. Det värsta med matchen var ju såklart att stackars Alex gjorde illa knät, nu hoppas vi att det "bara" är en stukning och att det läker fort för hennes skull. Hon ska ju ut och resan snart och det är ju inte kul om knät påverkar resan negativt.
Vi fick verkligen inte igång det där lilla extra igår. Jag brukar alltid säga till mina spelare att viljan och taggningen kan man alltid styra över själv, det är bra för det sitter bara i huvudet och inte i förmågan eller talangen. Men jag börjar tvivla på att det är helt och hållet sant. Självklart går det att styra till väldigt stor del. Man kan bestämma sig för att ge ALLT och lite till och det har jag alltid haft ganska lätt för. Tror man har det relativt gratis om man är en dålig förlorare. Men att tagga igång det där lilla extra är banne mig inte så enkelt. Vad det är som påverkar att vi inte lyckades med det igår men mot arbrå vet och förstår jag inte riktigt. Jag tycker ändå det kandes ganska positivt och bra på uppvärmningen. Vi dansade och hoppade och körde tom en liten tystare variant av funky chicken, men så någonstans försvann energin och istället kom mycket frustration och bedrövelse med i spelet.
Jag gjorde min klart sämsta försvarasmatch på länge, jag lyckades inte riktigt framåt så bra som jag hade velat men å andra sidan brukar jag inte det. Jag är nöjd med många framspelningar, även om många av dem blev avblåsta precis när de skedde, jag är ganska nöjd med en satsning jag gjorde in i luckan mellan ett och två. Den resulterade inte i något annat än ett frikast men jag brukar inte riktigt ta läget utan snarare vika ner mig och nu tvekade jag lite först, eller inte tvekade men kom inte perfekt tajmad så jag hade inte så hög fart och läget var inte alls optimalt men ändå tog jag det och vek inte ner mig. Sen så skäms jag ihjäl för en pass jag slängde bort, jag vet helt ärligt inte vad som hände för jag tappade inte bollen och jag tror inte den fastnade i handen och ändå så missade jag mirre med flera meter, jag vet att jag påbörjade en stegning men själv märkte att jag kommit in helt fel och att det blev jättekonstigt så jag skulle bara spela vidare och så kastade jag bort bollen totalt. Jag misslyckades rätt rejält med en kontingspass också i mitten/slutet av andra men där kände jag själv att oj, jag var visst betydligt tröttare än jag trodde och då är det inte så lätt att kasta så långt som man vill och jag tycker ändå det var rätt att försöka för vi var i behov av snabba mål. Sen så satte jag en kontringspass lite senare till anna och då kändes det ännu mer okej att jag missat den första faktiskt.
Varför vi var så dåliga då(utöver det här med det lilla extra). Vi fick inte igång något samarbete alls. Jag tycker faktiskt det har sett okej ut de andra matcherna men igår lyckades vi inte hjälpa varandra bakåt alls, när vi försökte det så missade vi istället vår egen spelare helt och hållet och hjälpte ingen alls förrutom motståndarna. Vi lyckades inte få något flyt alls framåt, tajmingen var katastrofal - tror delvis att det berodde på deras försvarsspel, de gick ofta så högt upp så man kunde inte ritkigt komma i den farten som man ville och då blev vi osäkra och sega istället. Jag tyckte vi var dåliga igår, riktigt dåliga men jag tycker iof inte att vi har spelat särskilt bra någon annan match heller. Visst delar av matcherna kanske och vi har haft spelare som har presterat bättre individuellt. Men såklart blir man besviken för det känns som om Ludvika är ett lag vi absolut borde kunna vinna över. Sen så måste jag även tyvärr säga att vi inte direkt har flyt med spelare till matcherna. Nu har vi spelat fem matcher och det är väl ingen av dessa som vi har haft alla spelare vi velat tillgängliga till match. Igår saknade vi ju åtminstonde fyra spelare som skulle haft stor betydelse. Jag hoppas verkligen vi kan samla ihop tillräckligt med poäng nu under hösten så att vi klarar oss kvar i tvåan.

Killarnas match då. Jag var orolig inför den, precis som jag vill vara och trivs med att vara. Jag kände att det kunde bli en jämn match som skulle kunna sluta precis hur som helst. Jag tyckte att det skulle bli kul att möta ett lag som inte spelar som ystad eller liknande.Vi var fem avbytare, vilket jag tycker är fruktansvärt jobbigt. Jag tycker synd om spelarna för det känns inte som om dom får spela alls mycket, jag tycker att det känns som om man får fokusera på byten i stort sett hela matchen och precis när man får till det med ett bra flyt i spelet och spelare på rätt positioner för dagen/motståndet osv så är det dags att byta ut några. Men men, det är ju himla kul att vi är så många som vi är och det är kul att alla vill och kan spela. Dumt att klaga över något sånt egentligen. Vi började med 3-2-1, dels för att jag älskar 3-2-1 och inte vill annat än att det ska fungera perfekt och för att vi ska kunna bli bättre på det måste vi ju köra det också. Vi spelade in filmen och då ville jag gärna ha med när de spelar just 3-2-1 också för att kunna analysera vad vi gör fel i detalj. Rent teoretiskt borde det ha kunnat passa väldigt bra mot Rimbo också för jag tycker inte att de var så värst bra på att möta ett utgruperat försvar. De var lite fumliga med bollen och stegade inte så bra och hade inte så hög fart. Men de gjorde en rörelse, säker 15 gånger och varenda gång gick vi bort oss precis likadant. Vi pratade om det på bänken och alla sa att de såg vad som hände och hur de istället skulle göra men hjälpte det? Nej. Så i halvlek gick vi ner på 6-0 och det såg ju klart mycket bättre ut iaf.
Man kan ju säga att vi hade en hel del tur att inte rimbo förvaltade sina lägen bättre i början av matchen. De hade flera riktigt bra lägen men hade en hel del träffar i virket och även en hel del riktigt dåliga prestationer som fummel med bollen och missade mål med flera dm. Tur för oss, för vi missade också en del lägen och öste inte på hur bra som helst framåt även om jag tycker att vi var det bättre laget. Vi ledde iaf i halvtid och det kändes iaf ganska bra inför andra. Ett tag in i andra kändes det dock inte bra alls. Vi slarvade och släppte igenom dem för lätt bakåt och fokuserade på helt fel saker ett tag. Jag kände att vi höll på att låta matchen rinna oss ur händerna och önskade innerligt att jag hade haft ett grönt kort att lämna in i sekretariatet, det är märkligt hur snabb man kan vänja sig vid en simpel sak som ett timeout-kort. Men som tur var återtog vi komandot och lyckades iaf fokusera någorlunda mycket på vårt eget spel. Iaf tillräckligt mycket för att dra ifrån och vinna realtivt säkert, när det var två minuter kvar var jag iaf ganska lugn. Heder till de spelare som lyckades hålla huvudet högt och strunta i motståndare och domslut, för det är inte lätt alla gånger och framförallt inte när de flesta i det egna laget inte klarar av det. Hoppas att alla vill utvecklas inom den biten och att vi tillsammans klarar det för det är faktiskt en av de saker som jag stör mig på mest med laget för tillfället. Vi tittade på större delen av matchen igår, innan kameran dog och jag tror jag snart ska sätta på den igen och djupdyka lite i vissa moment. Ska bli kul att visa den för killarna sen.
Kanske borde jag jobba lite extra med det själv framöver för vid ett tillfälle igår berättade jag för domarna på min egen match att motståndarna minsann ställde sig inne i målgården för att stoppa mig. 

Sen så var det ju dags för real. Tinnas bröder var snälla nog att låta oss få se matchen med ganska bra bild, å det fick mig att ännu mer tycka att det nog är värt flera tusen om året för att se bra fotboll med bra bild. Får se över budgeten och hur allt här framöver ska prioriteras. Vad är viktigast, en tomt med gräs och stenplattor eller canal+? Hm tåls att tänka på iaf. Okej för att återgå till själva matchen då. Jag missade början och när jag väl började kolla stod det typ 3-0, eftersom vi hade spelkväll här så var jag inte helt fokuserad på matchen, visserligen hade vi nog inte börjat spela då men ändå. Som en trevlig värdinna ägnar jag iaf viss uppmärksamhet till mina gäster :-) Det är sannslöst skönt att det har börjat lossna igen för real, hoppas de inte viker ner sig nu, inte en enda match på hela säsongen tack. Casillas hade faktiskt en del att göra, vilket kanske inte är superbra egenligen men samtidigt tycker jag det var rätt skönt att se att han fkatiskt är superduktig och fokuserad fortfarande och det var skönt att han fick hålla nollan. Det är faktiskt det enda jag tänker skriva om matchen, förvånade?

Å så till den sista matchen. Barcelona mötte Sevilla, å det blev 0-0. Det innebar att real gick om Barcelona och för tillfället leder ligan. Barcelona hade mycket boll och hade flera bra chanser. Sevilla kämpade och spelade smart och framförallt hade de en storspelande vägg till målvakt. Det kändes ju länge som om barcelona skulle få in en boll eller flera men ju mer minutrar som tickade iväg ju större blev hoppet såklart om tappad poäng för Barcelona. Jag måste få säga att som ett innerligt realfan har jag ju varit i stort sett programerad att vilja att det ska gå dåligt för Barcelona, men jag har varit imponerad över deras spel flera år och egentligen bara velat att det ska gå dåligt för dem med den enkla anledningen att det då går bättre för real. Jag har inte haft speciellt mycket emot dem som lag, och i typ CL då real har åkt ut tidigt har jag inte nödvändigtvis hoppats att barcelona ska förlora varenda gång. Men det var fram till förra säsongen, då mitt motstånd mot Barcelona plötsligt växte sig ganska mycket större. Allt bråk och tjafs lagen emellan och alla pinsamma filmningar så många av barcelonaspelarna stod för förra året har fått mig att tycka mer och mer illa om dem. Självklart ser jag även reals brister och deras del i bråket och jag försvarar det inte och jag är inte stolt över det men real är ändå mitt real och kärleken är ibland blind och oftast väldigt väldigt förlåtande.
Och alla får tycka att jag är en värdelös och hemsk människa nu när jag säger det men jag tänker inte ljuga. Jag njuter verkligen av Barcelonas bakslag. Det är självklart fortfarande främst för att det är bra för real om barcelona tappar poäng men det finns något mer inslag av skadeglädje där numera också som inte riktigt funnits där tidigare. Typ som att jag njuter lite av att täby förlorar matcher i trean också.
Ska man utse ett lag som var bättre än det andra igår så tycker jag ju att Barcelona var det bättre laget. Ska man utse ett lag som filmade mest så var ju såklart även det barcelona. Ska kanske tillägga att jag inte såg hela matchen, den var på i bakgrunden men jag var lite mer fokuserad på vår tp-omgång som gick åt h-vete (Grattis Lovi och Anna). Men av det jag såg så var alltså Barcelona snäppet bättre och det var alltså barcelonaspelarna som låg ner mest och grinade riktigt riktigt illa. Man kan inte bestrida att B har haft en hel del domslut med sig de senaste åren. Domslut som i många många fall har varit direkt avgörande. (läste senast idag att det tydligen var en match de spelade då domaren blåste av efter 19 övertidsminuter efter att B precis hade avgjort matchen - ska tillägga att jag inte alls vet vilken match detta var eller om det verkligen var så orättvist och konstigt dömt som den som skrev detta påstod). Visserligen är det många som påstår att det händer alla storklubbar och så kanske det är men det är ju extremt i just B:s fall. Och det är många många matcher jag har sett där Barcelona turligt vinner på ett sent avgörande så jag var relativt inställd på det igår när matchen tickade mot sitt slut igår. Å så plötsligt faller Iniesta i straffområdet och domaren dömer straff. Jag vill förtydliga att jag inte på något sätt förbannar domaren över detta, för jag har full förståelse för att han tycker att det är straff, Iniesta faller skickligt (den hemska människan i mig vill tillägga - han spelar ju i B och har tränat en hel del på att filma, klart han gör det skickligt). På repriserna tycker iaf jag (och skönt nog många andra, bla kommentatorerna och många skribenter) att det klart och tydligt syns att han lägger sig ner frivilligt för att han inte hinner till bollen. Visst spelaren nuddar honom men Iniesta förstärker situationen väldigt mycket och borde absolut lika gärna kunnat fått gult för filmning. Messi kliver fram och ska lägga straffen, kanoute (stavning?) går fram och stör och försöker psyka, inte okej och får självklart en varning. Innan domaren blåser igång straffen utbryts ett bråk mellan främst fabregas och kanoute som slutar med att F ligger ner och visar att han har väldigt ont i ansiktet och Kanoute får helt rätt och riktigt ett rött kort. Dock så vet jag inte om jag tror på att F har alls ont i ansiktet och jag tror definitivt inte han är oskylgi till bråket utan jag är rätt övertygad om att han sa något som han inte borde ha gjort. Försvarar dock inte alls att K flög på honom för det är inte okej beteende oavsett vad F sa. Å så är det då dags för straffen att slås och jag vågar inte ens hoppas minsta millimeter att messi ska missa, för det är ju (hemska människan i mig) äckel-tur-messi och äckel-tur-barcelona vi pratar om. MEN målvakten går åt rätt håll och räddar skottet. Några minuter senare blåser domaren äntligen av matchen och jag andas ut, aningen lyckligare än vad jag var innan. I slutet av året kommer säker B ändå stå som segrare i både la liga och CL, men det här kan visa sig vara väldigt viktigt i slutändan, man vet aldrig.



Förresten så är jag ju såklart väldigt väldigt glad att Hammarby vann igår och slipper nedflyttning :-D

Jag är fortfarande vaken, har faktiskt inte varit speciellt trött konstigt nog. Jag borde nog städa lite innan jag går och lägger mig. Sen ska jag sova som en stock, sovmorgon imorgon. Jag behöver inte gå upp förrän efter åtta, var ett tag sen sist så jag ska njuta :-) å ladda för matcher!

det är så lätt att gå igenom vardagen och irritera sig på saker och klaga och spy ut galla. Jag gör det ibland det är jag inte stolt över men jag kan inte ljuga om det och påstå att det inte är sant. Jag tycker jag gör mycket som är bra också, som jag faktiskt är stolt över. Egentligen är jag så sjukt nöjd med mitt liv, egentligen med precis varenda liten detalj. Eller om vi skulle säga att det är 10 miljoner aspekter i mitt liv så är jag nöjd med säkert 98% av dem och då är det väl fruktansvärt dumt att hänga upp sig på de där andra två procenten. Jag har haft så otroligt mycket tur i mitt liv. Jag hade inte kunnat haft en bättre barndom, jag hade inte kunnat haft bättre föräldrar, lärare, vänner osv. Å det fortsätter in i vuxenvärlden. Jag hade inte kunnat träffa en mer perfekt person för mig än vad jag har, jag hade inte kunnat haft mer flyt i min karriär, med kollegor, barn, utveckling, chefer osv. Som tränare har jag haft otroligt mycket tur, med spelare, föräldrar utveckling osv. Det är helt sjukt egentligen när jag tänker på det och mycket är tur det är jag medveten om men jag vill även tro att det någonstans beror lite på mig också. På sista tiden har jag fått så otroligt många varma kommentarer som verkligen har gått rakt in i hjärtat, vad underbart det är med människor som faktiskt tar sig tid att ge positiva kommentarer.

Det är det underbara och ljusa i min värld. Den enda nackdelen är att det är så otroligt orättvist. Varför har inte alla människor samma flyt. Varför kan inte alla vara lika lyckliga? Jag är oerhört tacksam för allt jag har fått här i livet och jag vet att det kan tas ifrån mig från en minut till en annan men jag tänker iaf passa på att njuta av det och fortsätta att älska livet och genom det förhoppningsvis kunna sprida lite av samma värme och glädje som så många sprider till mig.


PS för att sluta vara filosofisk och sväva på moln och istället djupdyka ner i verkligheten igen så måste jag bara säga att det gick åt h-vete att få upp den där j-la lampan :-) Vi och våra lampor, vi köpte ju en inte så fin men ändå duglig lampa för typ ett år sedan som vi inte lyckats få upp. Den här kollade jag och det såg ut som om den skulle kunna passa våra lamputtag eller vad man ska kalla dem, å det verkar den göra. Men här tror jag bestämt att det saknas en liten detalj som typ en kontakt. DS

Det blev en hel del smått och gott, men möblerna får vänta på en större bil. Nu är jag superseg och lägger jag mig ner i soffan kommer jag slockna på en gång men jag har insett att det inte är en så bra taktik att somna nu på kvällen för då kommer jag vara vaken hela natten och det är väl inte direkt någon perfekt uppladdning inför matcherna imorgon. Jag ska försöka aktivera mig själv och hålla ut i några timmar. Visserligen har jag lite sömn att ta igen, jag har nog snittat fem timmar de senaste dagarna men om jag somnar nu kommer jag inte kunna sova och vakna i vettig tid för att inte vara fruktansvärt trött och seg till dammatchen imorgon. Vet inte hur jag ska lyckas med detta bara. Tror jag ska börja med att tända lampan, för inte en lampa är tänd här hemma och det börjar visst bli riktigt mörkt här ute på landet på kvällstid numera. Å när jag ändå är inne på det här med lampa kan jag ju försöka sätta upp den nya lampan i hallen, köpte en på ikea bara för att få en lampa. Vi har inte köpt någon eftersom vi inte har hittat någon vi är nöjd med och sätter vi upp en ful bara för att ha en lampa så lär vi aldrig ta ner den men nu tänker jag göra det ändå för jag vill ha lite ljus i hallen känner jag. Kanske borde jag skruva ihop lite fler ikea-saker under kvällen, idag köpte jag inget som behöver monteras men jag har faktiskt en del att montera ändå, från sist jag var på ikea. Tidigare i somras? köpte vi en bokhylla till arbetsrummet och vi köpte två luckor till och två lådor varav jag endast monterat en låda så det kan jag ju underhålla mig med.

Inför dammatchen så är jag på tok för positivt inställd. Jag tror att det ska vara kul och att vi kommer vinna lätt, jag är djupt oroad över hur det här kommer sluta. Efter matchen kommer vi direkt hoppa in i bilen och åka tillbaka till vallentuna och jag hoppas verkligen att vi hinner hem lagom till killarnas match, gärna i tid till uppvärmningen så vi kan jaga på dem lite för det kommer bli en riktigt tuff match.

Nä nu ska jag skruva lite i taket tror jag :-)

Tog en powernap efter maten och det straffar sig rejält nu när jag är klarvaken, eller snarare imorgon när jag kommer vara helt död förmodligen. Imorgon är det jobb och handboll för hela slanten. Denna vecka är det träning för både p97 och 98 och det tycker jag är svårast att planera, det är svårt att veta hur många som kommer på träningen och det är svårt att veta vilken nivå man kan lägga sig på eftersom jag inte känner till p98 speciellt bra. Dessutom har vi ju sagt att alla som vill gärna får komma redan halv fem istället för fem och då blir det lite komplicerat att planera första halvtimmen. För om några kommer till fem är det ju bra om de har uppvärmningsmöjligheter och inte kommer in i hetluften på en gång. Men men, jag hoppas att vi blir lagom många för att spela rätt mycket imorgon och jag funderar på om jag inte ska dela upp lagen utifrån ålder, hittills har jag blandat på träningarna men jag vill att vårt lag ska ha chansen att spela ihop sig så bra som möjligt inför den viktiga matchen i helgen. Aja, nu måste jag gå och lägga mig. Undra hur jag ska lyckas somna.

Jag gillar verkligen att vi har måndagsträningar istället för tisdagsträningar. Visserligen är jag helt död på måndagar, veckan börjar minst sagt intensivt, men det känns skönt på tisdagkvällarna att man vet att det inte är någon träning på onsdagen och på onsdagen känns det lyxigt att man har andra kvällen i rad hyfsat lugn. Nu är maten i ugnen, det blir fransk fisk. Eller asså torsk med "fransk fisk kryddmix". Den är god. Imorgon ska jag ha ett so-pass som jag måste förbereda massor under kvällen. Tanken är att kort berätta om och visa planetens historia, från big bang till Vikingatiden. Kan bli intressant. Förra veckan var vi vid Jarla Bankes bro och tittade på runstenar och fick en guidad tur där. Jag kommer snart dra igång ett projekt då vi pratar om, undersöker och lär oss om hur det var förr i tiden i Sverige, alltså typ 100 år sedan men nu är det bara två pass kvar till lovet och jag kände att jag ville vänta med det och tyckte att det kunde passa bra med att återkoppla till vårt besök vid runriket. Å när jag började förbereda ännu mer kände jag att det kan vara intressant med väldigt grundläggande info om planetens hela existens. Eleverna är intresserade och pratar ofta om olika epoker så det blir nog kul.

Så nu blir det till att jobba lite innan middagen ska avnjutas, på tal om den kan det nog vara läge att sätta på potatisen.

På sista tiden har jag varit helt hopplös när jag fort ska säga något, undra hur många felsägningar jag gjorde i helgen egentligen! Mestadels handlar det om namn och alex och axel blir ju konstant fel men det tycker jag inte är så oroväckande ändå för det är ju exakt samma bokstäver och av någon anledning tycker jag Alex passar bra att heta Axel och tvärtom. Och sen så har vi ju miljoner killar på j, eller iaf minst sex stycken, så där blev det en hel del fel också. Men när jag började kalla, Ludvika för Falun, Axel för Robin och allt möjligt för allt möjligt annat började jag faktiskt bli lite orolig. Nej inte på riktigt men lite skumt är det faktiskt. Visst brukar jag vara förvirrad och göra knasiga saker men det har varit lite extremt på sistonde.

Jag ser så grymt mycket fram emot lovet som närmar sig med stormsteg, fast jag kan inte bestämma mig för om jag ska vara helledig eller om jag ska jobba typ hela lovet och jobba bort massa måsten. Svårt beslut, antagligen borde jag göra något bra halvalternativ. Idag hade jag mitt sista utvecklingssamtal, helt underbart faktiskt. Så vid halv tre kunde jag egentligen gå hem, men det är ju så mycket att göra som man aldrig hinner. Alltid kommer det så många måsten emellan men när det handlar om alla borden i skolan så kan listan göras precis hur lång som helst och tyvärr blir oftast hela listan väldigt lidande. Så jag stannade kvar ett tag och satte upp teckningar och annat som annars bara läggs på hög. Å under tiden hände det såklart en massa saker att ta tag i och rätt vad det var var klockan halv fem. Det är ju en fördel att jag älskar att vara på jobbet och att tiden bara flyger förbi, jag behöver inte oroa mig för att längta därifrån, fast samtidigt kan jag ju sakna att vara hemma ibland. Men det är jag ju nu, så nu ska jag njuta riktigt ordentligt och det kan jag faktiskt göra för huset är nystädat, helt underbart! Skulle aldrig ha orkat med, jag blir mer och mer imponerad av mina föräldrar och deras generation. De verkar ju alltid orka göra det de ska, städa, laga mat, fixa på tomten osv osv. Jag är fruktansvärt lat men nån gång kanske det förändras...

Idag gjorde jag faktiskt min första lektion som verkligen var planerad efter min activeboard. Jag slogs plötsligt av en idé som jag tyckte skulle passa bra. Det gick faktiskt väldigt fort att göra i programmet som hör till activeboarden (activeinspire), typ en kvart kanske och jag tycker lektionen blev väldigt bra. Alla fick gå fram och göra något på tavlan och alla andra hade faktiskt tålamod att hänga med när de andra höll på.

Förresten, jag har ju inte nämnt sm överhuvudtaget. Det var höjdpunkter blandade med kaosmoment men på det stora hela är jag faktiskt mest positivt inställd till helgen som helhet. Vi visste ju att det skulle vara en tuff grupp. Ystad, Alingsås, RP Linköping och Önnered lät lixom inte som några blåbär direkt och det fick vi bevisat för oss på en gång. Jag tyckte de andra lagen såg ut som juniorer i jämförelse med våra killar.
På lördagen spelade vi mot RP och Önnered och man kan väl säga att vi fick storstryk. Stackars Erik hade gjort illa foten på fredagen men kämpade på ändå eftersom (ännu mer stackars) andra Erik var hemma med knäskada. Å alla andra spelare såg lite loja och sega ut. Kan ju ha varit tågresan som gjorde sitt eller så kanske jag var dålig på att tagga igång dem. Vissa moment av matcherna spelade vi faktiskt riktigt bra men tyvärr alldeles för sällan. I sista matchen blev jag riktigt irriterad för vi tappade helt huvudet och började fokusera på helt fel saker. I omklädningsrummet efter matchen var stämningen helt klart tryckt om man säger så. Men när killarna kom ut efter duschen så hade den lättat lite.
Söndagens matcher blev bättre, kanske lite för att vi fokuserade på att spela så bra som möjligt och inte att vinna. När man försöker vinna är det så frustrerande och förödande när motståndarna är grymt mycket bättre än vad man själv är. Vi ställde ju in oss på att det skulle bli ett steg två och att vi skulle dra så mycket nytta som möjligt av de matcher som var kvar och det tycker jag verkligen killarna lyckades med. Vi spelade klart bättre på söndag tycker jag, de positiva momenten blev fler och svackorna inte lika långa och djupa, men vi var ändå såklart chanslösa. jag skulle så gärna vilja veta var våra motståndare står sig i förhållande till alla andra lag i Sverige. Jag blir mer och mer frustrerad över att jag inte har bättre koll på den förväntade nivån.
Om man ser till allt utöver matcherna så var även det blandat med allt från himmel till helvetet ungefär. Det allra roligaste är att jag trivs otroligt bra med killarna och att jag här verkligen kände att jag lärde känna alla mycket bättre. Jag tycker det har varit rätt stelt tidigare och det har varit svårt att prata dem på ett lättsamt och avslappnat sätt men det lossnade rejält i helgen. Nu ser jag fram emot steg två och jag hoppas på en bra lottning, det skulle vara grymt kul att få gå till steg tre och se om vi kan fortsätta att utvecklas.
Igår var det träning och tillbaka till vardagen, men jag och Lovi kände att vi ville lyxa till det lite. Spelarna var ju tvugna att tävla lite på tåget ner, de delades in i lag och fick svara på frågor och göra flera uppdrag. De som vann uppdragsjakten, de lyckades faktiskt med alla uppdrag tom att hitta en 80-åring på tåget som sa att vallentuna skulle vinna., önskade sig en prinsesstårta i pris och vi bestämde oss för att skippa fysen och istället köra två lekar och sen bjuda på tårta till killarnas stora förtjusning. De var sega och klagade en del men jag tror inte att de tvivlade en sekund på att slippa fysen, å när vi berättade att vi hade gjort ett nytt tuffare program stönade de rätt bra men svalde det ändå med hull och hår. När lovi sa att de skulle göra 80 utfallssteg så undrade de om vi skämtade men efter ett litet tag var det några som bara började. Då avslöjade vi att de skulle slippa och de blev rätt glada faktiskt.
Nu på lördag har vi en viktig match mot Rimbo och jag vill verkligen verkligen vara med på den. Damerna har ju en match i Ludvika och med tanke på att vi inte kommer ha något lag kvar alls i vår är väl den här också viktig, vi behöver alla poäng vi kan få så att vi garanterat inte åker ut när serien vänder. Å lite spelsugen är jag allt men samtidigt vill jag verkligen inte missa killarnas match. Skulle det bara vara för vår match så skulle vi nog hinna hem igen men nu har ju herrarna också match. Vi får se hur det blir, kanske tar vi (mina underbara vänner) en bil och åker direkt hem. Aja vi får se helt enkelt!

Å så efter jobbet och handbollen så kommer ju mitt tredje intresse som jag måste ventilera då och då. Real Madrid. Ikväll är det ju match mot lyon. Jag är trött på att möta Lyon men jag är grymt laddad inför matchen, att se den alltså. Hoppas hoppas på vinst. Jag tror jag nöjer mig där faktiskt :-)

Vad ska man ha med sig egentligen. Borde ju inte vara så himla mycket. Jag vaknade faktiskt tjugo över sex och var ganska pigg. Hade ställt klockan på halv sju så jag gick faktiskt upp och då fick jag ju lite överdrivet mycket tid över. Jag har hunnit äta frukost, som jag stolt kan meddela att jag har gjort 4/6 dagar den här veckan, bättre än mitt normala 0-1/7. Dessutom lär jag göra det imorgon igen. Har dock inte märkt någon större skillnad, men det är väl sånt man inte riktigt märker kanske. Å så har jag surfat runt en del på nätet och nu är det en kvart kvar och jag börjar fundera på att slänga ner lite saker i en väska, skulle det inte vara för att jag vill ha med mig eget lakan och kudde skulle jag nog bara behöva ryggsäcken, men nu känns det som om jag behöver trunken, å då vill man ju ha ryggsäcken också så man slipper släpa på den stora väskan hela dagarna. Så får det nog bli :-)

har bara inte bestämt vad jag ska se än, borde kanske se ett serieavsnitt istället för jag borde iaf sova några timmar i natt. Nu har jag iaf städat köket, blev så imponerad av mig själv att jag bestämde mig för att strunta i att packa och belöna mig med popcorn istället. Det är ju en dag imorgon också och jag blir inte hämtad förrän kvart över sju så jag har ju hur mycket tid som helst :-)

Och jag får typ panik. Jag har inte packat eller förberett ngt alls. Insåg precis att jag borde ha med något att äta på tåget eftersom vi inte lär hinna äta föörän efter sista matchen imorgon (16.40 börjar den). Visserligen kan ju vi som inte spelar kanske trycka i oss ngt emellan och det finns väl något svindyrt att köpa på tåget säkert men ändå. Värre är det med tiden fram till samling. Det är på tok för lite tid kvar. Jag måste städa lite, packa, skulle vilja läsa på lite mer om alla lag och framförallt hinna slappa och kanske se någon film men antar att sånt lyx får vänta till någon annan helg.
Jag har iaf förberett aktiviteterna till tågresan och jag hoppas att det blir uppskattat av killarna.
När det gäller avancemang och matchresultat är jag inte överdrivet optimistisk. Det känns som om vi har hamnat i en riktigt tuff grupp, kanske inte de allra bästa lagen men om jag får gissa tror jag det är hög nivå på alla våra motståndare. Men det ska bli riktigt riktigt roligt iaf och jag hoppas att vi kan spela bra och ha väldigt kul tillsammans den här helgen. Självklart hoppas jag även på vinster men som sagt inte alltför optimistisk (någon som känner igen mig?). Känslan inför detta på senaste träningen var lite blandad. För det är vissa moment som jag tycker mycket om. Vissa situationer då man verkligen känner hur mycket vilja och kämparglöd som finns men så i nästa sekund är den som bortblåst och istället får man en stark känsla av bristande fokus och mer flams. Fast det kanske inte är helt fel heller för de verkar ha kul då med, kanske är det inte så ambitionsnivån ligger högre. Nu lät det där negativt, jag vill förtydliga att det ju såklart absolut inte är något fel med att spela handboll för att man älskar det och för att man vill ha kul med sina kompisar. Men man kan säga att jag får blandade signaler. Ibland känns det som om alla är hur hungriga som helst och vill lägga ner mycket tid och energi på att bli bättre och utvecklas men så ibland känns det inte alls som om det är så viktigt, att man inte tar i hundra och kanske flamsar istället för att lyssna.
Aja hursomhelst är jag iaf väldigt förväntansfull på helgen för oavsett så brukar jag faktiskt tycka att det är väldigt kul att vara deras tränare. Självklart är det underbart när man känner att alla satsar och lyssnar men jag kan faktiskt komma på mig själv med att le även vid vissa tillfällen när de skojjar och flamsar med varandra.
Det som känns helt hemskt är att real spelar match imorgon klockan 18 och jag kommer missa den matchen :-( Lili du får gärna sms:a :-) Det har varit så jobbigt under landslagsuppehållet och det känns som om det var en hel evighet sen jag såg dem spela och nu när det äntligen är dags igen så missar jag det :-(
Lite tråkigt känns det också att missa Alfta-matchen, och ännu tråkigare att lovi gör det faktiskt även om jag är tokglad över att hon följer med till Götet såklart :-) Men jag tror och hooppas att vi lyckas ge dem en ordentlig match ändå och jag tror verkligen inte att det är omöjligt att vi vinner. Jag tror jag har lättare för att vara positiv innan en match om inte jag ska spela själv, visserligen stämmer nog inte den hypotesen eftersom jag aldrig brukar känna så inför reals matcher - och i det laget brukar jag ju inte spela så ofta iaf. Jag vet inte varför men jag har faktiskt en ganska bra känsla inför alfta, kanske betyder det katastrof som jag brukar vara rädd för när jag ungefär var hundrade match får en sån känsla.
Nä nu måste jag verkligen ta tag i saker och ting, det lär inte bli mycket sömn inatt inte. Lovi räkna inte med att jag är vaken många minuter imorgonkväll...

Vad härligt det är att se dem kramas! Tänk om Sverige alltid kunde spela såhär. Ena dagen känns det som om vi är typp 100:e på rankinglistorna för att i nästa dag vara nästan topp 10. Sjukt!

Njut Sverige, njut :-D

Vad härligt det är att se dem kramas! Tänk om Sverige alltid kunde spela såhär. Ena dagen känns det som om vi är typp 100:e på rankinglistorna för att i nästa dag vara nästan topp 10. Sjukt!

Njut Sverige, njut :-D

halvt hemmagjord får man väl säga. Vi köpte sån där deg och tomatsås i paket och hade på lite allt möjligt, det blev faktiskt riktigt gott. Kanske inte supernyttigt och det är klart att det säkert kan bli mycket godare om man gör degen och tomatsåsen själv men det är ju himlans smidigt att köpa färdigt. Vi slängde på en JCVD-film, det var länge sen :-) Somnade dock till den, vilket jag främst skyller all trötthet och matkoma på inte att det var en dålig eller seg film. Vaknade av att Kjell sa att Kim gjorde mål. Lyckades dock inte riktigt bry mig tillräckligt för att vakna ordentligt förrän en stund senare. Då stod det 1-1 och i slutet av första tänkte jag att holland ändå såg rätt imponerande ut, de hade ju millimeterprecision på sina crossbollar. Men det är ju helt klart imponerande av Sverige att hålla jämna steg med dem. Att lyckas skapa mer mot ett av världens bästa lag än vad de lyckas mot Ungern eller nästan tillochmed Finland.
Å så i andra fortsätter det likadant vad det lät som att det gjort i första, Holland rullade boll och Sverige jagade, pressade och höll sina positioner diciplinerat och bra. Men så gör Holland mål, ett riktigt bra och effektivt anfall och jag kände att det nog var lite för bra för att vara sant. Men Sverige reste sig och vände, det är fortfarande lång tid kvar men än så länge tycker jag Sverige kan vara stolta och nöjda och så hoppas vi helt enkelt att det räcker ända till slutsignalen. Sverige fick straff som Sebastian Larsson kunde sätta säkert och kort därefter stod hela holländska försvaret och sov och Elmander kunde smita igenom i straffområdet på ett snabbt inkast och Toivonen stänkte in returen, skönt för honom att den kom på mål :-) Tycker att det där syntes lite att Holland kanske inte har fullt fokus och det kom ett svenskt läge precis efteråt då det också var riktigt dåligt holländskt försvar men det är ju himla kul att vi faktiskt lyckas ta tillvara på ett sånt läge. Nu är det tio minuter plus övertid och det är bara att hålla tummarna.

Det känns faktiskt så, nu var jag ju visserligen hemma större delen av helgen och idag kom jag hem vid halv fem. Men det känns nästan som om jag inte har någon fritid alls, och det känns som om jag inte hinner med något alls på jobbet heller, idag när jag cyklade hem började jag för första gången reflektera över att det faktiskt har påverkat min tid att ha tagit över p97. Å jag är glad över att tanken inte ens egentligen har slagit mig tidigare och det beror ju på att jag tyckt att det har varit så roligt. Men förra året hade jag ju bara mina egna träningar och boll-lekis, vilket visserligen gjorde att hela torsdagen bara bestod av jobb och handboll men nu är det ju så både på måndagar och torsdagar, dessutom är killarnas träningar längre och kräver lite mer planeringstid också. För att inte tala om matcher och tid med laget på helgerna, det är ju stor skillnad från att vara tränare för boll-lekis ;-)
Den största delen till att jag känner som jag gör är ju för att jag bytt jobb. Det är inte bara mycket som är nytt och som man måste sätta sig in i, det är även lite extra ansvar som läggs på mina axlar vilket självklart påverkar, jag jobbar ju även fler timmar i veckan 45 istället för 40 och har dessutom lite längre resväg till och från jobbet (50 min istället för typ 17).
Det kommer självklart jämna ut sig lite eftersom jag har mer semester nu och det är ju precis så jag vill ha det så jag klagar faktiskt fortfarande inte :-)

Det enda som jag tycker är tråkigt är att jag inte tycker att handbollen (mitt eget spelande) är roligare än vad det är. Eller asså det är väl kul ibland. Jag trivs otroligt bra i laget och när jag väl är nere känns det ju väldigt bra men jag kan inte påstå att jag har något vidare träningssug, ibland är jag inte ens sugen på att spela match. Men som sagt när jag väl är nere är det oftast ganska kul.

Nu ska jag börja undersöka vad det blir för middag idag då. Det är en annan sak med den här känslan av att jag aldrig är hemma. Jag äter ju typ aldrig middag, iaf inte som jag lagar själv. Måndagar är det omöjligt att hinna med och jag borde egentligen lära mig att ta med ett ordentligt mellanmål som jag får kasta i mig medan killarna kör fys men hittills har det målet endast bestått av frukt och youghurt och kanske nötter och jag har en känsla av att det kommer fortsätta så. Tisdagar brukar jag kunna sluta hyfsat tidigt och vara hemma till middag, de senaste onsdagarna har jag kommit hem vid åtta och då har jag verkligen inte orkat lagat ngt ordentligt, men det blir förhoppningsvis bättre när utvecklingssamtalen är färdiga. Torsdagar är som måndagar fast med lyxen att komma hem klockan 9 istället för halv 11. Å på helgen har det varit blandat men mycket hämtmat, inte bra alls. Men förhoppningsvis lugnar det ner sig liiiite nu snart iaf så jag kan få lite bättre ordning på mina matvanor och rutiner. Igår åt jag faktiskt lite frukost innan jag åkte till jobbet för första gången sen jag började. Jag är ju helt värdelös på att gå upp en minut förränd det är absolut tvunget och inte ens då brukar jag sega mig upp utan det blir gärna någon minut efter det tom. Flex-tider skulle ju inte passa mig överhuvudtaget, jag är glad att jag vat att jag senast måste vara på jobbet kvart i åtta på dagarna. Ska försöka äta lite frukost varje dag faktiskt, idag gjorde jag det dock inte men imorgon ska jag!

Hos min mamma. Helena kommer vilket blir kul för det var ett tag sen jag träffade henne, tyvärr blir det mindre god mat då också :-( Borde verkligen hoppa in i duschen innan vi åker, det skulle vara det första vettiga jag skulle gjort idag isf. Jag har legat/suttit i soffan hela dagen och spelat Pharao på datorn, jag har ätit resterna av en kladdkaka (till frukost och lunch), ja det var nog det hela... Värdelöst men så underbart också på samma gång. Jag är värd lite slappa dagar tycker jag eftersom det har varit rätt mycket på sistonde. Visserligen borde jag kanske ha förberett massor inför veckan men det har jag verkligen inte orkat med.

Och kul är det ju inte direkt. Vi mötte Upsala som spelade i elit förra året. Jag anade att de skulle vara bättre än oss eftersom jag hade sett resultaten från deras två första matcher men också för att det är så jag fungerar. När vi kom dit så blev jag lite förvånad över att de inte verkade bättre än vad jag kunde se på uppvärmningen. De började med bollen och vi hängde med rätt bra i deras anfall (som inte var något märkvärdigt alls) och det anfallet slutade med att de spelade bollen rätt i händerna på oss, då kändes det rätt bra i typ tio sekunder till. Efter det kändes vårt spel segt och oinspirerat samtidigt som upsala körde på rätt bra fast inte oåtkomligt kan jag tycka. Det var inte vår match helt enkelt och det känns som om många hade svårt att komma upp i sin vanliga klass och kanske framförallt att plocka fram det där lilla extra. Jag blir frustrerad också för att jag inte känner killarna bättre och har bättre koll på vad som kan få det att lossna. jag är inte nöjd med min coachning men jag vet inte heller riktigt vad jag kunde gjort annorlunda så här i efterhand. Det är många moment vi kan förbättra och jag hoppas att killarna verkligen kommer visa samma träningsvilja och attityd under hela året som de har visat så här långt för då borde det inte vara alltför svårt att utvecklas...

Jag ser fram emot nästa helg och resan till Göteborg.

det var så skönt att kunna ha en riktigt slapp fredag. Jag var så seg så jag inte ens orkade ta mig till hallen för att se juniorerna.
Nu är det en härlig lördag och en ganska slapp söndag också, så på måndag ska jag nog vara återhämtad och laddad för veckan som kommer.

Idag är det ju tredje matchen för P97, vi möter Upsala som för tillfället leder serien och har 41 plusmål efter två matcher så det känns ju som om det kan bli ganska tufft. Vi har faktiskt över 20 mål i plusstatistiken men jag har ju ingen aning om vad de har mött för motstånd i förhållande till vårt motstånd. Så det blir spännande helt enkelt men jag förväntar mig att det blir väldans tufft. Jag har väldigt svårt att bestämma hur vi ska spela. Det lutar nog åt att vi börjar med 3-2-1, men jag känner att har vi ett bra motstånd tror jag inte riktigt vårt 3-2-1 är tillräckligt starkt än. Men å andra sidan känner jag inte att vårt 6-0 är särskilt superstabilt så vi får se hur det blir. Jag är lite orolig för att de kommer få en del kontringar, hoppas alla är supertaggade och kommer kriga som aldrig förr.
Det som är lite jobbigt också är att jag har så dålig koll på vilka som ska vara med och inte. Men det märker jag om två timmar ungefär. Lite nervös är jag faktiskt men än så länge bara lite härligt pirrigt.

Å så börjar jag få dåligt samvete över att jag har fått med mig Lovisa på det här och framförallt nästa helg då när det är pojksm. Jag kanske borde vägrat låta henne följa med för damlagets skull men samtidigt vill jag ju såklart ha med henne själv. Det känns ju som om det inte hade varit omöjligt att ta poäng mot alfta om hon hade varit med. Omöjligt är det väl iof inte nu heller, ingenting är omöjligt som svanen säger. Men det känns ju som om oddsen sjönk en aning. Men men, vad gör det om hundra år kan man fråga sig. Nu ska jag steka lite korv, för magen börjar kurra och det är ju jobbigt om det blir stressigt inför matchen.

Den här veckan har nog varit den, ja vad ska man kalla det, jag kommer inte på något ord för det. Mest aktiva, mest stressfyllda ja nått åt det hållet. För några veckor sedan bestämde jag mig för att bjuda hem mina föredetta kollegor på middag. Tisdagar kan jag sluta rätt tidigt på så därför valde jag en tisdag. När jag äntligen bestämt det, jag kände att jag egentligen inte riktigt hade tid men jag kände att hände det inte nu skulle det typ aldrig bli av, fick jag såklart reda på att det skulle vara en kurs i activeboard som jag verkligen ville gå på just den dagen efter jobbet. Men den skulle bara vara någon timme så jag kände att jag nog klarade det ändå och bjöd in till middag. Precis efter det blev det bestämt att vi i ettan skulle ha våra utvecklingssamtal tidigare än planerat. Alla andra har sina samtal efter lovet men vi kände ett behov av att ha det tidigare och lite hastigt och lustigt blev det beslutat så. Så i måndags hade jag tre samtal efter jobbet, rusade vidare till killarnas träning. Höll på att bli tokig av hunger och mådde allmänt piss och när jag skulle rusa in och handla lite mellanmål insåg jag att mina kort låg hemma och istället fick jag uthärda killarnas träning. Jag bestämde mig dock för att skippa min egen träning av miljoner olika anledningar. Den främsta var ju att jag knappt orkade stå upp av energilöshet och hunger. Jag hade inte ätit sen halv 11 på förmiddagen och pallade helt enkelt inte att träna för att sen cykla hem och komma hem vid halv elva på kvällen. Middagen med mina kollegor var den andra lite större anledningen. Jag hade inte alls förberett och städat så bra som jag borde ha gjort. Hela söndagen gick åt till kalas och trevligheter med Kjells släkt och det var verkligen kul men jag hann ju inte alls förbereda veckan på det sättet som jag tänkt. Aja en träning tycker jag väl att man borde kunna missa utan att må så himla dåligt över det men jag har faktiskt dåligt samvete.
På tisdagen var det bara jobb 7.30-14 fast sen direkt på utbildning, och den som egentligen skulle varit en max två timmar hade ju sent omsider blivit ändrad till tre timmar lång. Och den var verkligen hur bra som helst och väldigt inspriationsgivande. Jag ser verkligen fram emot uppföljningen och fördjupningen nästnästavecka. Direkt när kursen var slut slängde jag mig upp på cykeln och stressade hem. Jag tyckte någonstans att jag hade väldigt gott om tid, jag var nog hemma vid halv sex och gästerna skulle inte komma förrän sju. Så jag hoppade in i duschen och började sen laga mat. Jag gjorde bara tacos för jag orkade verkligen inte något mer krävande än så. Jag hade köpt väldigt mogen avocado tyckte jag men tydligen var några av dem stenhårda så det tog säkert en halvtimme bara att göra guacamolen, och jag råkade tappa ett halvt saltkar i den. Jag försökte skrapa bort det översta lagret och på något sätt lyckades jag iaf få den väldigt god så det var ju skönt iaf. Mina stackars gäster kom när jag inte ens hade hunnit till grönsakerna knappt men jag fick lite dukhjälp och så kunde middagen serveras. Det var väldigt trevligt.
När de gick stupade jag såklart i säng på en gång och det var nog första gången på länge som jag lyckats sova 7 timmar i följd och det var underbart skönt att vakna iaf relativt utvilad. I onsdags var det jobb 7.30-14, möte till 16.30 och sedan fem stycken utvecklingssamtal. Jag var rätt slut i huvudet när klockan närmade sig åtta och jag kom hem. Vi åt lite rester från tacomiddagen och såg benith the planet of the apes (kan den heta så?). Självklart somnade jag en bit in i filmen så den får jag se klart en annan gång.
Igår var det jobb 7.30-14 och sen fick jag faktiskt lite planeringstid till 15.30 för det var ingen som hade valt den tiden för samtal. Så det blev bara ett samtal på torsdagen så det var skönt, synd bara att det var det sista för det blev väldigt stressigt att hinna till hallen och hämta bollar och sånt och upp till hjälmsta innan klockan var halv 5. Jag åkte förbi hjälmsta först och släppte in killarna med en frisbee så de kunde börja om de ville och sen åkte jag och hämtade alla bollar och sjukväskan. Jag kom faktiskt tillbaka till hjälmsta endast några minuter sent och det är jag nöjd med. Träningen blev väl ganska bra. Lite bristande koncentration ibland men det kanske inte är så konstigt i den åldern. Efter det bar det av mot sporthallen och egen träning och som vanligt segade jag mig därifrån efter säkert tidigast en halvtimme.
Idag har jag iaf hunnit andas en hel del och nu ska jag bara slappa resten av kvällen, så underbart!

Nu kommer anna och vi ska se på fotbollen och äta pizza.

Den här gången blev den inte alls lika misslyckad som sist. Visserligen var den god ändå sist jag bakade tårta men jag räknade ju helt fel med marsansåsen sist och fick en klart rinnigare vaniljkräm än jag brukar ha och pga tidsbrist så hann inte jordgubbarna tina så mycket som de borde så när jag väl gjort klart jordgubbskrämen så var även den på tok för rinnig. Tårtan blev inte torr kan jag lova. Nu hoppas jag att den här är perfekt :-) Imorgon ska den göras klar, med grädde och garnering. Planen är att baka bullar också men vi får se för det känns ännu viktigare att hinna städa lite och jag kan tänka mig att jag behöver sova lite eftersom klockan är kvart i sex snart. Jag är lite seg men jag funderar på att vänta på att Kjell ska komma hem från jobbet, det är väl ungefär två timmar kvar. Jag skulle ju hinna städa då och det kan va rätt skönt att ha det klart. Aja vi får se.

Istället för duschen tittade jag igenom bilderna jag tog idag. Jag tog några under uppvärmningen i hallen och sen efter min match tog jag några på min lillebror som nu äntligen tänkte ta tag i cv-skrivandet. Jag har inte många bra bilder på min lillebror genom åren. Jag blir ganska bra på bild och har egentligen inget emot att bli fotograferad. Man kan nog säga att det är raka motsatsen med honom. Han blundar, gör konstiga miner och avskyr att bli fotograferad. Men man gillar ju utmaningar va... Nejdå. Jag är inte helt missnöjd egentligen för nu har jag nog de finaste bilderna jag har på honom, men jag blir så irriterad för jag glömde helt att sänka iso:t. Det blir alltid så om jag höjer det, jag glömmer lixom den funktionen för det mesta. Och rätt vad det är när jag behöver lite mer ljus så kan jag komma på det och dra upp och sen glömmer jag ju självklart bort det och på den lilla skärmen i kameran ser man ju inte alls att bilderna är korniga, så egentligen blev det ju fetfail. Men men, jag tror att han kanske tycker att där är ok ändå och annars kan vi ju ta nya...

Sitter i soffan och tänker att jag kanske borde hoppa in i duschen, det är ju en sisådär 3,5 timmar sen matchen tog slut. Men så kände jag att jag ju måste skriva av mig lite tankar först. Å vi tar det i tur och ordning.

Vallentuna-AIK
Jag var riktigt nervös innan faktiskt, jag ville så gärna vinna. Och egentligen kände jag ju verkligen att det inte alls var omöjligt samtidigt som jag såklart precis som alltid inför en match var negativt inställd och förberedd på det värsta. Jag tyckte det kändes ganska bra innan match, eller det gick i vågor. Men det kändes roligt och härligt iaf.
Vi inledde matchen fantastiskt bra, försvaret var taggat och vi fick några enkla kontringar. AIK kom ingenstans. Vi borde gjort massa mål, för vi fick en hel del chanser och dessutom borde vi ha spelat lite mer initiativrikt anfallsspel med bättre fart. Det var mindre än en minut kvar av första halvlek när AIK lyckades göra mål, och det är ju på sitt sätt fantastiskt men samtidigt var målet som de fick göra väldigt billigt tycker jag. Killen (den enda lite farliga) fick billen innanför streckade och hoppade upp utan att någon ens verkade vilja röra honom. Vi var det klart bättre laget i andra också men på något sätt lyckades de göra en del mål och ett tag stod det helt still i vårt anfall. Men jag är helt klart nöjd med matchen iaf. Det var riktigt härligt att vinna.

Vallentuna-Avesta
Här hade jag egentligen inga förhoppningar alls om vinst förrän på uppvärmningen, och då var den minimal ska tilläggas, men de såg inte helt fantastiskt grymma ut då iaf. Vi fick en riktigt bra start på matchen och mål i första anfallet. Lovisa var grym och tog de skott som vi släppte igenom. Jag tycker försvaret var ganska dåligt större delen av matchen. Vi samarbetade inte särksilt bra och det var flera av oss som hade svårt i man-man-jobbet och då blir det tufft såklart. Jag tycker inte vi spelade särskilt bra i anfall heller, även om det var klart bättre än många av våra andra matcher. När jag tänker tillbaka på det är jag rätt förvånad att vi vann, avesta kan ju inte ha varit särskilt bra. Men hur negativ man än kan låta så fanns det ljuspunkter. Lovisa var grym, vi/jag orkar mer än förra året, vi gör några fler "enkla" mål än tidigare. Vi kämpar och har kul TILLSAMMANS. Med det sagt så måste jag säga att jag inte är alls lika nöjd med min insats idag som jag har varit de två andra matcherna. Jag är inte direkt missnöjd men absolut inte nöjd heller.

Så duschen nästa kanske...

Idag gäller det! Killarna spelar sin första "seriösa" match som jag kan vara med på. Självklart hoppas jag på vinst, men som vanligt är jag inte alltför positiv. Vilket känns bekant och behagligt på sitt sätt. Jag är nervös, fast faktiskt sådär lagom nervös så att jag fortfarande vill vara med. Det är konstigt egentligen att jag håller på med idrott och engagerar mig i ett lag, som spelare, tränare och supporter. För större delen mår jag faktiskt ganska dåligt av det, men sen påminner man sig om alla vinster med det och mår rätt bra igen. Jag vet ju att det är värt det när resultaten går som man vill, och jag vet ju att det är värt det den där sekvensen av en träning då allt verkligen klaffar och det man har kämpat för länge som tränare äntligen ger utdelning. Killarna möter AIK, förra året spelade de rätt jämna matcher men förlorade och AIK kom högre upp i tabellen, hur mycket vet jag inte. Vi mötte ju dem i en träningsmatch för snart en månad sen och vann enkelt men det är nog inte ens i närheten samma lag vi kommer få möta idag. Då hade de bara en avbytare och hade precis spelat en match mot rimbo innan så vi kunde springa ifrån dem rätt lätt och enligt killarna saknade de alla bra spelare. Men det ska bli väldigt spännande och roligt iaf, hoppas hoppas att det går bra också.
Jag tror vi har bestämt att börja med 3-2-1, jag är inte alls nöjd med hur vi spelar det, skulle vi möta ett lag som är bra på att spela mot utgrupperat skulle vi inte ha en chans men vi har ju inte tränat på det så länge så man får ha tålamod och många lag är faktiskt väldigt dåliga på att möta det så jag tror att vi kommer kunna använda oss av det vissa matcher ändå. Det jobbiga är att jag inte är helt nöjd med 6-0 försvaret heller om jag ska vara ärlig och att försvaret kanske är vår "styrka" gör det hela ännu lite jobbigare. Jag tycker att det finns väldigt mycket potential i laget och när allt stämmer ser det väldigt bra ut, men tyvärr stämmer det inte superofta. Jag är en mästare på att hitta fel och vara negativ, men jag tror faktiskt att det är en styrka som tränare för jag ser absolut detaljer som måste slipas. Jag tror faktiskt att jag även är väldigt bra på att hitta styrkor och se det bra även om jag bara väljer att fokusera på det i vissa lägen, som när jag pratar med laget tex. När jag reflekterar över spelet själv som här i bloggen då fokuserar jag nog mer på det negativa.
Undra hur många som ska vara med, jag antar att vi blir rätt många, och det är verkligen roligt. Fast på samma gång är det väldigt jobbigt för det blir byten precis hela tiden och de stackars spelarna får knappt vara inne på plan vilket gör att det kan vara svårt att få något riktigt flyt i spelet.

Vi har ju ytterligare en match idag, vår egen mot avesta. Där är jag säker på förlust (jag vet idrottspsykologin, men alla är faktiskt inte lika och det här funkar faktiskt bra för mig). Strand blir nog precis som jag gissade väldigt starka i år, de krossade arbrå som vi spelade oavgjort mot och avesta lyckades faktiskt spela rätt jämnt mot dem. Men men man kan ju inte riktigt dra några bra slutsatser av två matcher men ändå. Jag tror att jag är lite nervös inför min egna match också. Förrut när jag var yngre (läs tränare för f90) så var jag alltid mycket mer nervös som tränare än som spelare, men det har nog förändrats. Jag tror jag har blivit lite lugnare som tränare, visserligen var det länge sen jag var med om en riktigt "viktig" match som tränare (det var jag ju faktiskt då och då som f90:s tränare). Och jag har definitivt blivit mer nervös som spelare, kan bero på att laget betyder mer för mig nu än de gjorde de första åren som senior.

Nä nu ska jag gör lite nytta istället. Snart är det dags att åka. Vi måste handla innan matcherna. Imorgon ska vi nämligen ha lite födelsedagsfika här och på tisdag ska jag ha en försenad inflyttningsmiddag här och hela måndagen och tisdagen är jag fullbokad, har typ en kvart över någonstans kanske. Å eftersom kjell jobbar natt inatt så hinner vi inte riktigt annars.