Vinst!
Seriepremiären är avklarad efter en hel del nerver. Och vi vann! För första gången på tok(alltför)länge. Har nog aldrig varit med om så många förluster på rad någonsin i mitt idrottsliv. Konstigt nog känns det inte riktigt så eftersom jag trots alla förluster hade ett roligt handbollsår förra året. Men det här ska bli ännu bättre och det inledde ju med vinst så det har fått en lovande start. Vi spelade mot Avesta, rätt skönt att ha en av de längre bortamatcherna avklarade på en gång faktiskt och jag har insett att vi faktiskt inte har så väldigt långa bortamatcher i år. Först kändes det som att det var typ lika som det har varit i tvåan men sen har både Sala och Fjärdhundra dragit sig ur och istället för almunge har vi fått rimbo så det känns riktigt bra nu om man ser till avståndet till matcherna. Längsta bortamatchen i vår blir till Uppsala, lyx!
Vi gjorde en helt okej match tycker jag, fast det är ju när man ser till förutsättningar och laget. Vi är ju inte speciellt vassa, samspelta eller rutinerade om man ser till majoriteten. Skönt nog var Avesta sämre än oss och vi kunde vinna en match även fast vi nästan glömt hur man gör det.
Min egen insats vet jag inte hur jag ska bedöma. Jag är nöjd med lite men missnöjd med en del. Jag missade en straff och ett friläge, men satte två skott utifrån och två från 6-m. Släppte inte in ett enda bakåt och hade en del framspelningar som jag tycker är okej. Tycker att jag fastnade och grötade lite för mycket men tycker även att jag borde fått lite hårdare domslut med mig i en del lägen som inte resulterade i något alls typ. Jag spelade hela matchen men trodde att jag skulle dö av trötthet efter bara fyra minuter. Som tur var var det ju inte direkt något tempo i matchen så det gjorde att jag ändå orkade när jag väl kom igång. Jag tycker jag känt mig hyfsat pigg på träningarna och tänkte att jag kanske har fått lite matchflås tack vare fotbollen men det insåg jag ju idag att jag inte alls har. Vi har bara haft dåligt tempo på träningarna helt enkelt :-)
Det enda tråkiga idag var att komma hem och få se real tappa poäng. De borde verkligen vunnit då de var klart bäst. Ronaldo hade väl närmare tjugo avslut på mål medan motståndarna hade sammanlagt fem typ. Två mål som borde blivit godkända dömdes bort för real och i övrigt var det som ett kraftfält som vägrade släppa in bollen i mål. Det var verkligen inte deras dag. Jag saknar Ramos, hoppas han är tillbaka snart. Marcelo fick kaptensbindeln idag eftersom han varit längst i laget, hur galet är inte det. Jag känner mig gammal när jag inser hur många år som gått sedan han kom, hur många år som gått sedan vi var i avesta senast, hur många år som gått sen jag började spela i damlaget osv. Jag blir ständigt påmind om att åren bara har rusat förbi och jag hoppas att farten saktar ner snart för annars kommer jag fylla 100 om en månad typ.
Och när jag ändå är inne på det här med att fylla år, i morgon är det en här i huset som fyller år. Vill inte ens tänka på hur många år han är. 30 kändes gammalt men av någon anledning är 33 verkligen så mycket värre (eller bättre eller hur man nu vill se på det - mycket äldre iaf) Kan absolut inte förklara det men så känns det bara. 30 var en stor grej och han blev gammal då, 31 kändes typ yngre än 30 och likaså 32 men 33 är inte att leka med :-) För att göra mitt hjärta glatt stod jag och bakade bullar hela kvällen igår medan han var iväg hos vänner. Idag hann vi städa lite och sen hänga en pyttestund med Tomas och Jocke innan jag åkte iväg på handboll, nu är han och firar någon arbetskollega. I morgon är jag borta halva dagen eftersom det är fotboll, som tur är är det hemmamatch. Efter det får jag skynda hem och förbereda inför födelsedagsmiddag här hemma. Har ingen aning om vad vi ska bjuda på men det behöver nog inte vara alltför avancerat och som tur är Kjell ledig och kan fixa det mesta.
Nästa vecka är det v. 40 och det betyder att höstlovet snart är här :-) Superskönt! Kul med konferens med jobbet och sen långhelg. Dock så betyder det också att första delen av trean är avklarad. Jag vill inte att det här läsåret ska ta slut. Jag har nog aldrig kunnat njuta så mycket av skoldagarna tidigare under min karriär som jag har kunnat än så länge i år. Loven delar in läsåret och för mig består varje år av 5 delar som ser lite olika ut. Den första som sträcker sig från skolstart till höstlov brukar vara mest intensiv och innebär ganska mycket fokus på gruppdynamik. Efter höstlovet och fram till jullovet kommer andra delen och är oftast den som är mest tungjobbad för mig. Det blir mörkt och kallt och både jag och eleverna blir tröttare och tröttare ju närmare jul vi kommer. Samtidigt är det mycket mys med julkänsla. Efter jullovet och fram till sportlovet ökar intensiteten en del igen, kraven höjs en aning på eleverna. Stressen av att allt ska hinnas med innan läsåret är slut känner jag av mer och mer och tiden går snabbare än någonsin. Sen kommer del fyra som består av några veckor innan det är dags för nästa lov. På sätt och vis den härligaste tiden på året eftersom det fortfarande är mycket vanliga lektioner och man hinner med mycket arbete med eleverna samtidigt som våren närmar sig med ljus och glädje. Sista och femte delen är ju efter påsklovet och är visserligen härlig och relativt lättjobbad men den är också mycket uppstyckad av aktiviteter som bryter vardagen och lovdagar och annat som stör min veckoplanering och gör att jag inte hinner göra lika mycket med eleverna.
Det här året är ett speciellt år eftersom det är min första trea och jag kommer ha mina allra första nationella prov. Det är verkligen dubbel känsla jag har inför det för att inte säga trippel. Jag tycker att det ska bli spännande och roligt att få prova på. Men också läskigt och stressande, jag hoppas ju att det ska gå så bra som möjligt såklart. För mig säger inte de nationella proven så mycket när det handlar om hur smart/kapabel/kunnig/framgångsrik en elev är. Är det någon av mina elever som inte klarar dem är det inte de som har misslyckats med något utan det är i stort sett jag som har gjort det. Eftersom jag aldrig varit med om nationella prov som lärare vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig känner jag, visst har jag sett några av de tidigare årens upplagor men det är alltid svårt att veta på förhand hur eleverna kommer tolka, hantera och utföra olika uppgifter. Ena stunden är jag så stolt över mina elever och därför indirekt mig själv och nästa så tvivlar jag på om jag lyckats lära dem något alls. Jag känner att ju närmare det där jäkla jullovet jag kommer ju mer tvivlar jag på vad och hur mycket jag lyckats förmedla till dem. Men men det kommer gå som det går. Jag vet ju om att jag gjort mitt bästa och jag vet ju hur fantastiska elever jag har. Oavsett kommer det bli intressant och lärorikt och något bättre än det kan jag ju inte be om. Lite ångest har jag såklart över allt rättningsarbete som det kommer innebära. Alla som haft den rollen tidigare vittnar ju om mängder av timmar som går åt till efterarbetet. Hoppas allt flyter på bra så man ändå känner att man hinner med att planera och förbereda lektioner under den perioden.
Nä nu ska jag nog leta fram något att äta.
Vi gjorde en helt okej match tycker jag, fast det är ju när man ser till förutsättningar och laget. Vi är ju inte speciellt vassa, samspelta eller rutinerade om man ser till majoriteten. Skönt nog var Avesta sämre än oss och vi kunde vinna en match även fast vi nästan glömt hur man gör det.
Min egen insats vet jag inte hur jag ska bedöma. Jag är nöjd med lite men missnöjd med en del. Jag missade en straff och ett friläge, men satte två skott utifrån och två från 6-m. Släppte inte in ett enda bakåt och hade en del framspelningar som jag tycker är okej. Tycker att jag fastnade och grötade lite för mycket men tycker även att jag borde fått lite hårdare domslut med mig i en del lägen som inte resulterade i något alls typ. Jag spelade hela matchen men trodde att jag skulle dö av trötthet efter bara fyra minuter. Som tur var var det ju inte direkt något tempo i matchen så det gjorde att jag ändå orkade när jag väl kom igång. Jag tycker jag känt mig hyfsat pigg på träningarna och tänkte att jag kanske har fått lite matchflås tack vare fotbollen men det insåg jag ju idag att jag inte alls har. Vi har bara haft dåligt tempo på träningarna helt enkelt :-)
Det enda tråkiga idag var att komma hem och få se real tappa poäng. De borde verkligen vunnit då de var klart bäst. Ronaldo hade väl närmare tjugo avslut på mål medan motståndarna hade sammanlagt fem typ. Två mål som borde blivit godkända dömdes bort för real och i övrigt var det som ett kraftfält som vägrade släppa in bollen i mål. Det var verkligen inte deras dag. Jag saknar Ramos, hoppas han är tillbaka snart. Marcelo fick kaptensbindeln idag eftersom han varit längst i laget, hur galet är inte det. Jag känner mig gammal när jag inser hur många år som gått sedan han kom, hur många år som gått sedan vi var i avesta senast, hur många år som gått sen jag började spela i damlaget osv. Jag blir ständigt påmind om att åren bara har rusat förbi och jag hoppas att farten saktar ner snart för annars kommer jag fylla 100 om en månad typ.
Och när jag ändå är inne på det här med att fylla år, i morgon är det en här i huset som fyller år. Vill inte ens tänka på hur många år han är. 30 kändes gammalt men av någon anledning är 33 verkligen så mycket värre (eller bättre eller hur man nu vill se på det - mycket äldre iaf) Kan absolut inte förklara det men så känns det bara. 30 var en stor grej och han blev gammal då, 31 kändes typ yngre än 30 och likaså 32 men 33 är inte att leka med :-) För att göra mitt hjärta glatt stod jag och bakade bullar hela kvällen igår medan han var iväg hos vänner. Idag hann vi städa lite och sen hänga en pyttestund med Tomas och Jocke innan jag åkte iväg på handboll, nu är han och firar någon arbetskollega. I morgon är jag borta halva dagen eftersom det är fotboll, som tur är är det hemmamatch. Efter det får jag skynda hem och förbereda inför födelsedagsmiddag här hemma. Har ingen aning om vad vi ska bjuda på men det behöver nog inte vara alltför avancerat och som tur är Kjell ledig och kan fixa det mesta.
Nästa vecka är det v. 40 och det betyder att höstlovet snart är här :-) Superskönt! Kul med konferens med jobbet och sen långhelg. Dock så betyder det också att första delen av trean är avklarad. Jag vill inte att det här läsåret ska ta slut. Jag har nog aldrig kunnat njuta så mycket av skoldagarna tidigare under min karriär som jag har kunnat än så länge i år. Loven delar in läsåret och för mig består varje år av 5 delar som ser lite olika ut. Den första som sträcker sig från skolstart till höstlov brukar vara mest intensiv och innebär ganska mycket fokus på gruppdynamik. Efter höstlovet och fram till jullovet kommer andra delen och är oftast den som är mest tungjobbad för mig. Det blir mörkt och kallt och både jag och eleverna blir tröttare och tröttare ju närmare jul vi kommer. Samtidigt är det mycket mys med julkänsla. Efter jullovet och fram till sportlovet ökar intensiteten en del igen, kraven höjs en aning på eleverna. Stressen av att allt ska hinnas med innan läsåret är slut känner jag av mer och mer och tiden går snabbare än någonsin. Sen kommer del fyra som består av några veckor innan det är dags för nästa lov. På sätt och vis den härligaste tiden på året eftersom det fortfarande är mycket vanliga lektioner och man hinner med mycket arbete med eleverna samtidigt som våren närmar sig med ljus och glädje. Sista och femte delen är ju efter påsklovet och är visserligen härlig och relativt lättjobbad men den är också mycket uppstyckad av aktiviteter som bryter vardagen och lovdagar och annat som stör min veckoplanering och gör att jag inte hinner göra lika mycket med eleverna.
Det här året är ett speciellt år eftersom det är min första trea och jag kommer ha mina allra första nationella prov. Det är verkligen dubbel känsla jag har inför det för att inte säga trippel. Jag tycker att det ska bli spännande och roligt att få prova på. Men också läskigt och stressande, jag hoppas ju att det ska gå så bra som möjligt såklart. För mig säger inte de nationella proven så mycket när det handlar om hur smart/kapabel/kunnig/framgångsrik en elev är. Är det någon av mina elever som inte klarar dem är det inte de som har misslyckats med något utan det är i stort sett jag som har gjort det. Eftersom jag aldrig varit med om nationella prov som lärare vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig känner jag, visst har jag sett några av de tidigare årens upplagor men det är alltid svårt att veta på förhand hur eleverna kommer tolka, hantera och utföra olika uppgifter. Ena stunden är jag så stolt över mina elever och därför indirekt mig själv och nästa så tvivlar jag på om jag lyckats lära dem något alls. Jag känner att ju närmare det där jäkla jullovet jag kommer ju mer tvivlar jag på vad och hur mycket jag lyckats förmedla till dem. Men men det kommer gå som det går. Jag vet ju om att jag gjort mitt bästa och jag vet ju hur fantastiska elever jag har. Oavsett kommer det bli intressant och lärorikt och något bättre än det kan jag ju inte be om. Lite ångest har jag såklart över allt rättningsarbete som det kommer innebära. Alla som haft den rollen tidigare vittnar ju om mängder av timmar som går åt till efterarbetet. Hoppas allt flyter på bra så man ändå känner att man hinner med att planera och förbereda lektioner under den perioden.
Nä nu ska jag nog leta fram något att äta.
Hatar att förlora
Känns inte som att jag gör annat. Igår förlorade vi en superviktig fotbollsmatch med 2-0, orättvist som bara den om man frågar mig men i slutändan gjorde de två mål och vi inte ett enda så svårare än så är det inte. Ingen kul känsla under matchen eller efteråt såklart eftersom jag avskyr att förlora. Dock var det lite skönt att jag faktiskt kunde spela första matchen på ett tag, jag hade inte riktigt lika ont och jag är också mer nöjd med min egen insats än på länge så liiiiite liiiiite tröst fick jag av det. Kände redan innan matchen och efter att jag nog håller på att bli sjuk. Kjell har haft ont i halsen och varit ganska dålig i veckan och jag har haft kli i halsen, tungt huvud och halvtäppt näsa till och från sedan fredagskväll. Håller alla tummar jag har för att det inte blir värre. Jag har varken tid eller ork till att bli sjuk. Det har man väl aldrig iof. Men jag vill verkligen komma igång bättre med träningen igen nu när kroppen överlag verkar må lite bättre. Tidigare har jag haft så ont någon dag efter match och träning så jag valt att vila åtminstone varannan dag, vill inte behöva göra det mer. Vill komma upp i minst fem dagar med träning per vecka istället för ynka tre som de blivit den sista tiden. Som tur är har jag skärpt till mig när det gäller kosten sen jag började jobba så måttbandet visar lite förbättring trots sämre träningsflit. Än så länge är jag stolt och nöjd med min insats och tycker inte att det är superjobbigt även om jag ibland kan få ett oerhört sug efter godis och bakverk. Vi får se hur länge jag orkar hålla igång, jag vet ju att motivationen sjunker ju fler mm som försvinner kring midjan. Jag har inget förutbestämt datum eller målmått vilket kanske är dumt, men jag har en tanke om när jag skulle vara helt nöjd och dit är det en bra bit kvar. Får se om jag hinner dit eller om jag kanske försöker ta mig dit i omgångar. Kjells födelsedag närmar sig och jag brukar baka både kanelbullar och min favorittårta då, tror inte jag har karaktär nog att låta bli att frossa då och det känns dumt om inte han ska få bara för att jag vill undvika att äta sånt. Men å andra sidan är det ganska precis tre veckor dit och det är så länge som jag kört hårt hittills och kanske lyckas jag nå i stort sett ända fram tills dess. Fast isf måste jag nog jobba ännu hårdare än jag gjort hittills och det vet jag inte om jag kommer palla.
Annars har veckan bjudit på en salig blandning av nytta, nöje, för mycket jobb, tråkiga händelser och en allmän känsla av nedstämdhet. Hoppas nästa vecka blir lättare och ljusare, för mig, min omgivning och världen.
Det som jag nog tar med sig som allra mest positivt när det gäller nyttoväg den här veckan är att jag äntligen har lämnat in min beställning på foton som ska framkallas. Det handlar om bilder från tre år och även några bilder från 2008 som jag ska komplettera i ett gammalt album. Jag är glad att jag har blivit mer selektiv när det gäller att välja ut bilder. Nu när jag bläddrar igenom mina tidigare album blir jag alltid lite förvånad över att jag valde att ta med alla bilder som jag gjorde. Less is more finns det ju ett uttryck som heter och det tycker jag stämmer väldigt bra när det gäller just valet av bilder, sen så har det ju snarare blivit tvärtom när det gäller placeringen av bilderna i mina album. De första har nog 1-4 bilder per sida bortsett från något enstaka fall då jag klämt in 6-7 st och de senaste albumen snittar på bra mycket mer än så. Det är ofta jag klämmer in 10-15 på samma sida även om det såklart händer att någon sida endast har 1-4 bilder.
Vi får se om jag hinner med mitt mål för i år. Tanken är ju att jag ska komma i fas när det gäller album, så nu har jag alltså framkallat 2012, 2013 och 2014 års bilder. Jag har fortfarande några tidigare album som inte är helt klara och meningen är att jag ska hinna alla innan årsskiftet. Jag misstänker att det inte kommer bli så men jag vill inte gärna bryta det jag lovat mig själv så vi får se. Lite tidspress är bra om inte annat. Egentligen betyder det väl att hinna med ett Paris-album, Osla-album och Prag-album också om jag verkligen ska vara i fas. Man kan iaf knappast kräva att 2015 års album ska vara klart eftersom jag säkert vill ha med några bilder från jul och nyår i det albumet och det blir lite väl nära inpå men å andra sidan kanske det borde vara så att jag i stort sett har valt ut alla bilder åtminstone. Oavsett har jag iaf att göra :-)
Nu när jag har bläddrat igenom flera års bilder blir jag iaf mer och mer glad över att jag bestämde mig för att lägga lite tid och pengar och flera tandläkarbesök i våras på att bleka min framtand. Både tandläkaren och tandsköterska (tror iaf att det var deras titlar) var verkligen försiktiga med att utlova något som helst resultat. Det brukar knappt ge någon effekt och det är väldigt osäkert hur mycket resultat det kan ge men både dem och jag blev positivt överraskade och nöjda efter 4 omgångar med blekmedel i tanden. De borrade alltså hål på tanden bakifrån och fyllde den med något medel som skulle bleka tanden, jag tyckte man såg lite redan efter första gången och sen upprepade de proceduren några gånger till. Här kommer några bilder för att visa före och efter:
Annars har veckan bjudit på en salig blandning av nytta, nöje, för mycket jobb, tråkiga händelser och en allmän känsla av nedstämdhet. Hoppas nästa vecka blir lättare och ljusare, för mig, min omgivning och världen.
Det som jag nog tar med sig som allra mest positivt när det gäller nyttoväg den här veckan är att jag äntligen har lämnat in min beställning på foton som ska framkallas. Det handlar om bilder från tre år och även några bilder från 2008 som jag ska komplettera i ett gammalt album. Jag är glad att jag har blivit mer selektiv när det gäller att välja ut bilder. Nu när jag bläddrar igenom mina tidigare album blir jag alltid lite förvånad över att jag valde att ta med alla bilder som jag gjorde. Less is more finns det ju ett uttryck som heter och det tycker jag stämmer väldigt bra när det gäller just valet av bilder, sen så har det ju snarare blivit tvärtom när det gäller placeringen av bilderna i mina album. De första har nog 1-4 bilder per sida bortsett från något enstaka fall då jag klämt in 6-7 st och de senaste albumen snittar på bra mycket mer än så. Det är ofta jag klämmer in 10-15 på samma sida även om det såklart händer att någon sida endast har 1-4 bilder.
Vi får se om jag hinner med mitt mål för i år. Tanken är ju att jag ska komma i fas när det gäller album, så nu har jag alltså framkallat 2012, 2013 och 2014 års bilder. Jag har fortfarande några tidigare album som inte är helt klara och meningen är att jag ska hinna alla innan årsskiftet. Jag misstänker att det inte kommer bli så men jag vill inte gärna bryta det jag lovat mig själv så vi får se. Lite tidspress är bra om inte annat. Egentligen betyder det väl att hinna med ett Paris-album, Osla-album och Prag-album också om jag verkligen ska vara i fas. Man kan iaf knappast kräva att 2015 års album ska vara klart eftersom jag säkert vill ha med några bilder från jul och nyår i det albumet och det blir lite väl nära inpå men å andra sidan kanske det borde vara så att jag i stort sett har valt ut alla bilder åtminstone. Oavsett har jag iaf att göra :-)
Nu när jag har bläddrat igenom flera års bilder blir jag iaf mer och mer glad över att jag bestämde mig för att lägga lite tid och pengar och flera tandläkarbesök i våras på att bleka min framtand. Både tandläkaren och tandsköterska (tror iaf att det var deras titlar) var verkligen försiktiga med att utlova något som helst resultat. Det brukar knappt ge någon effekt och det är väldigt osäkert hur mycket resultat det kan ge men både dem och jag blev positivt överraskade och nöjda efter 4 omgångar med blekmedel i tanden. De borrade alltså hål på tanden bakifrån och fyllde den med något medel som skulle bleka tanden, jag tyckte man såg lite redan efter första gången och sen upprepade de proceduren några gånger till. Här kommer några bilder för att visa före och efter:
Det skiljer sig ju från bild till bild hur mycket jag stör mig på tanden, men jag gör det verkligen på alla. Största skillnaden kan jag nästan tycka är känslan att vilja le och visa tänder eller inte. Jag undvek nog det en del tidigare, iaf när det gälde posering till foton, det gör jag inte i alls samma utsträckning längre. Här kommer två bilder som är tagna efter blekningen:
Nu borde Kjell snart komma hem från sitt dygnspass och innan det borde jag ha hunnit förbereda veckans grej, det blev ju inget bra förråd av presentationer i somras. Jag har redan hunnit avverka det lilla jag hade förberett så nu får det väl fortsätta vara ett helgnöje för mig helt enkelt. Tur att det är roligt att lära sig nya saker.
