Ny ångestattack.

Det kanske är fel mot alla de människor som erfarit en riktig ångestattack att ens på skämt nämna det jag upplever innan match för det men just nu märker jag i hela kroppen iaf att det närmar sig match. Jag hittar alltid nya anledningar till att bli lite extra nervös inför just kommande match (gäller nästan alla matcher). Anledningen denna gång är att vi möter ärkerivalerna täby. Jag vill inte förlora mot dem. Det spelar ingen roll vad som händer på planen egentligen jag vill bara inte förlora. Annars brukar det va precis tvärt om, det är viktigast hur vi spelar och hur jag presterar och sen kan resultatet vara som en extra bonus. Men mot täby vill jag inte förlora!!!

Blä och fy, jag mår inte alls bra. Nu måste jag gå in i mig själv, tänka positivt ett tag och sedan bara släppa det och tänka på massa annat före det är dags att bege mig.

Förövrigt har jag haft en väldigt bra dag. Vi har haft barnfritt på förskolan idag och har hunnit planera en hel del. Verksamheten börjar komma igång på allvar och det är kul och utmanande.

Nya bilder

Lite effekter...

Orgingalbilden


Vet inte vilken som är finast men det är lite kul att prova sig fram med photoshop.

Rensarhelg!

Igår rensade jag en del i garderoben, lyckades iaf slänga några toppar som jag inte använt på evigheter, dessutom strök jag nästan alla resterande för de var ganska skrynkliga om man säger så. Idag har jag rensat en del på datorn. Jag har verkligen inte något utrymme varken på datorn eller på den externa hårddisken så det blir till att köpa en till hårddisk. Det är ganska skönt att få lite struktur och ordning bland grejerna, tyvärr gäller det bara enstaka grejer och helheten här i lgh:en är i ständig oordning känns det som. Jag längtar till flytten och då vi tillsammans kan strukturera upp allt och då det kommer finnas utrymme för var sak på sin plats. Jag hoppas att jag ska vara mer ordningsam och hålla riktigt prydligt i vårt nya hem, det är kanske inte alltför sannolikt men hoppas kan man ju alltid. Jag har ju trots allt blivit lite äldre och visare på gamla dar, eller?

Nu ska jag nog äta något och sen pyssla. Sambon sover borta så jag har hela lägenheten för mig själv, Lyx!

Förresten, jag loggade ju in för att dela med mig av en bild jag hittade mitt under rensandet på datorn. Jag vet att den inte är särskilt bra gjord men det är en av de första bilderna jag redigerat i photoshop (kanske tredje eller fjärde) och med tanke på hur lite tid jag lade ner är jag ändå rätt nöjd faktiskt. Kanske inte egentligen över hur den blev utan snarare att jag lyckades hitta de funktioner jag sökte. Dessutom lägger jag ut den för att visa hur stor min lilla lillebror är.


Det är skönt när datorn kan laga sig själv!?

Jag startade datorn som vanligt när jag klivit upp ur sängen, är det någon pryl jag är en aning beroende av är det min kära dator, mobilen och tvn är inte alls lika centrala i min vardag. Så därför mådde jag mindre bra när jag försökte starta datorn utan att den ville, den vaknade upp men sen hände inget mer och efter en lång stund stängde jag av den och gjorde ett nytt försök. Då kom det upp ett meddelande om att det inte fungerade att starta datorn och att den skulle söka rätt på problemet och reparera det. Jag försökte låta bli att fokusera och stirra på datorn under de minutrar den tänkte (typ 10-15). Det var långa minutrar då jag i mitt stilla sinne gick igenom min ekonomi och funderade på hur mycket jag egentligen har säkerhetssparat på min externa hårddisk. Sedan dök ett meddelande upp om att jag kunde slutföra reperationen genom att starta om datorn. Hade problemet lösts så skulle den starta upp som vanligt annars skulle hjälpprogrammet göra ett nytt försök. Gissa om jag blev glad över att den startade upp som vanligt. Men hur glad jag än blev kan jag inte riktigt låta bli att dels fashineras, dels skrämmas över det faktum att datorerna är så avancerade idag. Jag antar att de flesta har sett Terminator och liknande science-fiktion filmer där vår teknik blir vår undergång eller iaf vår tragedi. Nä för nu ska jag nog bara vara glad ett litet tag och såsmåningom köpa en till hårddisk och säkerhetsspara lite till :-)

Första segern

förhoppningsvis den första av riktigt många. Real vann utan att egentligen övertyga, och måste nog säga att det var mycket tack vare Raul (någon som är chockad över att jag tycker det?). Jag kom hem från firandet när det gått ungefär 30 min så jag missade det första målet, som självklart min idol gjorde :-) Jag kom dock lagom så jag fick se hur han fixade en straff som Ronaldo förvaltade väl. Tyvärr ser försvaret lite väl darrigt ut och jag vet inte om det beror på skäggväxten eller inte men Casillas såg inte riktigt lika het ut som han brukar. Matchen slutade 3-2 och det var kul att Lass fick göra mål, tydligen hans första. Det störda är att det var typ sju helt nya spelare som startade matchen idag, snacka om att bygga ett helt nytt lag. Det betyder att det bara var Casillas, Marcelo, Lass och Raul som har spelat i real längre än två månader typ. Sedan kom även Higuain in på plan men ändå, det är ju verkligen sjukt.

Vad jag har längtat...

Finns det något härligare än att vakna upp utan väckarklocka och känna sig helt utvilad? Det är en bra start på den här helgen i alla fall, utvilad, förväntansfull och hoppfull. Så länge som jag har väntat och längtat på att La Liga ska dra igång igen och nu är det äntligen dags. Jag har varit positiv till Real Madrids försäsong och tyckt att de haft ett starkt lag, trots mycket press, mer press än man kan förstå verkar de kunna prestera iaf då det inte är riktigt allvar och nu ska jag äntligen få se om det håller. Nu är jag dock en aning besviken och orolig över truppen särskilt till dagens match. Robben och Snejder är sålda :-(. Snejder kan jag absolut förstå för han har varit skadad MYCKET och Real hade en aning för många mittfältare och behövde väl en del pengar. Robben däremot tycker jag inte att de borde sålt om det nu inte var så att han själv insisterade på det. Han har varit fantastisk när han varit skadefri och har betytt oerhört mycket för spelet. Nu tror jag chanserna att vinna titlar har minskat en aning. Å dagens match kommer bli läskig tror jag, de möter deportivo som säkert kommer vara bra och taggade för att vinna, när vi till råga på allt saknar två av lagets bästa spelare, Ramos och Pepe. Ramos är skadad :-( Hur allvarligt vet jag inte för jag hittar inte rätt information. Pepe är avstäng, vilket jag inte heller hade koll på. Jag antar att det är pga vad som hände i våras, när han helt tappade greppet. På sätt och vis kan jag tycka att det är rätt för det känns nog rätt rejält att avstängningen fortfarande sitter i och förhopningsvis har han lärt sig en ordentlig läxa men vi behöver ju honom på planen. Jag undrar i mitt stilla sinne hur många matchers avstängning han fick och hur många matcher det var han missade i våras. För att vara ett galet fan så har jag rätt dålig koll på mitt lag känner jag.

Ikväll, före matchen, ska jag gratta en fantastisk person. Hon ger och ger av sig själv och ställer alltid upp för allt och alla, tänk om det fanns några fler som hon här i världen. Dessutom hejar hon också på Real Madrid och det är ju aldrig fel :-)

Jippie!!! Fan!!! och ännu mer jippie!

Kul för Sverige att de vann mot Italien, jag såg bara den sista kvarten för jag stängde idag. Det jag såg imponerade väl inte egentligen men det var kul att de vann och det ser ju ändå stabilt ut.

Fan stod för att jag såg att Real har sålt Robben, han har faktiskt varit grymt duktig. Han är ju inte en av mina favoriter för han ligger ner aldeles för mycket för det men han är så otroligt duktig. Han låg bakom det mesta som real skapade framåt förra året. Jag skulle föredra robben varje dag framför ronaldo. Enda nackdelen med robben (förutom hur han hela tiden söker frisparkar) är att han verkar vara en aning skadebenägen. Tur att vi har kaká nu för han kan nog också skapa en hel del positivt offensivt.

Det absolut roligaste, härligaste och viktigaste idag är ändå att min babe har fått det jobb han sökt och vill ha! Grattis babe!

Vallentuna HK- Spårvägen

Tror att jag så här dagen efter ska försöka våga mig på lite uttalanden om matchen. Som tidigare skrivet var jag aningen nervös inför den (för ovanlighetens skull ;-)). Ett tag under uppvärminingen började jag seriöst tvivla på om det verkligen är värt det att må så fruktansvärt illa inför match, jag tror banne mig att det blir värre och värre för var år som går. Vi spelade i Nacka bollhall och jag kopplar automatiskt det till en viktig match dessutom, de flesta matcher jag varit med om där har varit på stort allvar. Nu var motståndet spårvägen och det namnet skrämmer ju ytterligare en aning när man är så nojig som lilla jag är. Visserligen anade jag att det inte skulle vara deras bästa spelare men namnet inger en viss respekt det måste nästan alla hålla med om. Som vanligt gick pirret och illamåendet och alla otäcka tankar över i samband med domarens signal. Jag började på min favoritposition (V9) och första passarna satt som de skulle så jag andades ut en aning. Vi misslyckades visserligen med vårt första anfall och de gjorde mål direkt, skott utifrån rätt upp i krysset och jag ska nog inte skriva exakt vad jag tänkte då men vidare positivt var det inte. Men sen hände något och exakt vad kan jag tyvärr inte berätta för det vet jag inte men en sak som är säker är att det inte gick att känna igen oss. Vi gjorde mål på i stort sett alla lägen vi fick, och vi skapade en hel del bra lägen faktiskt. Efter ett antal mål framåt började jag fundera på vad som var felet med deras målvakt som inte tog  några bollar alls, men så tänkte jag lite till och insåg att många av våra skott faktiskt var riktigt bra (visst låter jag en aning förvånad), välplasserade och hårda, ofta i försvararnas hörn. Vi drog ifrån lekande lätt, det var visserligen väldigt svettigt och jobbigt men spelmässigt gick det verkligen bra. Vi hittade varandra bra, kom med bra tryck och satsade hundra i avsluten. Försvaret fungerade också bra. Ibland missade vi att gå ut på skyttar och ibland lämnade vi linjerna lite för fria men på det stora hela tycker jag att det var taggat och bra försvarsspel samt hemjobb. 12-19 stod det i halvtid och det kändes helt rättvist, iaf för mig. Dom hade slarvat en del i avsluten och hade lite tekniska fel annars hade det kunnat vara jämnare. Vi ledde med tio bollar stora delar av andra tror jag men sista kvarten kanske inte var vår bästa. Vi kom in i vår älskade svacka och tappade en del bollar, producerade lite framåt och missade en del bakåt. Det ska tilläggas att vi fick en hel del utvisningar i andra, några helt okej men andra kändes lite väl fåniga. Det här var dock en svacka som vi vägrade förstöra matchen, vi bet oss fast och kämpade allt vad vi orkade och tiomålsledningen krympte bara en aning. När matchen var slut stod det 24-32 på tavlan och vi var uppspelta men trötta. Stackars Emma fick avsluta matchen på läktaren då tredje utvisningen var ett faktum när det återstod två minuter av matchen. En eloge ska hon dock ha för jag tycker att hon gjorde en bra match, speciellt i försvar då hon vågade stöta högt och förstöra spårvägens spel riktigt bra. Hon lyckades även spärra bort 3:an för mig så jag kunde smita in och få straff. Snyggaste målet, eller nej kanske inte det snyggaste men det som var ett av de härligaste var iaf när Martina går upp och ordagrant dunkar dit den i krysset, tänk om man ändå kunde skjuta så hårt :-)
Bäst var det att alla kämpade så mycket och var så positiva, det var tack vare dessa takter riktigt kul att spela. Hoppas vi håller i det här och spöar ...... ur täby på måndag :-)

Mycket pirr i magen

Just nu är jag så nervös så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är första matchen på länge och jag är lika nervös som vanligt. Aja vi lär väl få tufft motstånd och resultatet är väl inte så viktigt men det skulle ju va skönt om vi kunde göra en riktigt bra match. Vi får se hur det går...

Heja Daniel!

Det är kul att se barndomsvänner, grannar och andra som man känner till eller har träffat i verkligheten göra bra ifrån sig inom idrottens värld. Idag gäller det en person som jag inte minns att jag någonsin skulle ha pratat med (och som säkerligen inte skulle ha någon aning om vem jag är/var) men som jag vet vem det är från tiden på furulundsvägen. Jag kände hans lillasyster en aning via fotbollen och jag kommer ihåg att bröderna var lovande då när vi var små. Jag pratar såklart om Daniel Almgren som gör bra ifrån sig i vm i skrivande stund. Jag hoppas nu att alla svenskar sitter och håller tummarna för honom och att han klarar nästa höjd i hoppningen med.

Lycka till Daniel!

Jobbtider mm

Jag är verkligen nöjd med mina jobbtider, det var jag i våras också och de har inte förändrats supermycket men jag tycker verkligen att det är till det bättre. Jag försöker att välja att se fördelar i det mesta och även om jag inte är så bra på det än försöker jag blunda lite för nackdelarna, eller iaf skifta fokuset bort från dem.
Jag jobbar numera en halvtimme längre på måndagar, en timme längre på tisdagar och en kvart längre på torsdagar. All denna tid har tagits från onsdagarna så jag slutar 1 timme och 45 tidigare på onsdagar än vad jag brukade :-) Det innebär att jag bara jobbar 8-15 på onsdagar vilket känns som världens lyxigaste dag för i år ska vi dessutom inte heller ha några träningar på onsdagar. Så jag kommer ha en dag i veckan när det kommer kännas som att jag har hur mycket tid till vad som helst, jag är supernöjd :-D
Jag har dessutom valt att inte vara tränare för något lag i år, för förra året tycker jag var för tufft. Det kändes nästan bara som om jag var på jobbet eller var på handbollen och ofta blev det mer av ett måste än något roligt och givande. Bristen på glädje och motivation gjorde dessutom att jag kände att jag inte var nöjd med min insats som tränare och så vill jag faktiskt inte ha det. Jag tycker inte om att göra saker halvhjärtat även om man kan tro det med tanke på hur ofta det blir så. Fast det är klart att jag kommer sakna tjejerna och ansvaret en del. Laget är verkligen supermysigt och det är goa tjejer.

Vad ska jag göra idag? Åh så lyxigt! Hoppas alla andra också har en bra dag!


Bästa resan

Det var en gång en lite fotbollstokig tjej med två härliga vänner som nästan var lika fotbollstokiga dom. Idén kläcktes om att åka till fotbollsvm i Tyskland 2006. För den som tycker om fotboll finns det i stort sett inget heligare än världsmästerskapen. Det är en fotbollsfest utan dess like och jag önskar alla att någon gång få uppleva den. Festen blir självklart härligare ju bättre det går för ens favoritlag, men det är faktiskt inte det enda som avgör hur kul man har. Innan vi reste var jag lite rädd för vad som skulle hända om det gick väldigt dåligt för Sverige men även om man blev besviken över resultat i matcher så var det inte alls lika avgörande för festen som jag hade befarat. Nu gick iof Sverige vidare från gruppspelet och det var där min resa tog slut men jag är säker på att jag hade haft ett underbart minne för livet även om vi inte hade gått vidare. Många antydde också att det var tråkigt att vi endast fick matchbiljetter till första matchen och inte de andra två men det tycker faktiskt inte jag. Självklart hade det varit toppen att få se alla matcherna live på plats men vi var faktiskt i alla matchstäderna och hade otroligt kul ändå. Jag är dock glad att vi fick se en match på riktigt för det var en helt ny känsla jag fick uppleva där.

Resan började vid T-centralen i Stockholm tidigt en junimorgon. Vi klev på bussen som skulle färda oss ner till Tyskland och tillbaka. Bussresan tog ju några timmar men det var timmar som rymde en hel del förväntan. Förväntan över vad som skulle hända, förväntan över vad vi skulle se, känna och få uppleva. Det var vi tre tjejer tillsammans med kanske 3-4 till och sedan en hel del massa gossar som gemensamt var på väg till Tyskland.
 


"Kilten" och "Skogis" utmärkte sig ganska fort, de somnade rätt fort också. "Bäckman" var en annan karaktär som man lade märke till.

Efter stopp vid systembolaget, två färjor och lite allsång var vi framme vid campingen i Hamburg. Det var midnatt och ganska mörkt. Tältuppsättningen gick dock relativt snabbt och smidigt och när vi vaknade morgonen därpå sken solen och humören var på topp.

       
Först ser man Camp Swedens festtält på campingen, sedan vårt som var nästan lika stort. Det tredje bilden är från när jag och Kicki hjälper luleå-killarna att resa sitt tält. Sedan lite bilder för att visa vilken otrolig tur vi hade med vädret. Det var varmt och soligt i stort sett hela resan.

De första dagarna var härliga semesterdagar med många svenskar i feststämmning, som var där av samma anledningar, fotboll och fest!
   


 Jag kan inte återge denna resa utan att visa en bild på Annas vackra hår.


Sveriges första match var mot Trinidad och Tobago i Dortmund. Bussen avgick från campingen tidigt på morgonen och vi var framme i Dortmund på förmiddagen efter lite köer och stopp på Autobahn. Tyvärr kan jag inte visa med bilder den stämning och känsla som rådde. Det var mäktigt att gå runt i en stad där 90% var klädda i gult och 5% i blått, där den ena sången avlöste den andra. Det var förväntan, spänning och glädje i luften.

    
Bussen på väg till match!


       
I Dortmund i väntan på match, stämningen var grym!
     


Adrenalinkicken jag fick när jag var inne förbi spärrarna (hette ivan enligt biljetten) var helt otrolig. Det var så häftigt att gå omkring där inne bland alla andra svenskar och ett fåtal trinidadare.
   
 
Resultatet i matchen 0-0 var väl en besvikelse och enligt mig till stor del matchen också även om Lagerbäck tyckte att Sverige spelade bra. Men som jag sa tidigare var det fest ändå. Man var kanske lite nedstämd i en halvtimme eller nått och sen var man på topp igen.



             


Vi slappade lite och någon dag senare åkte vi till bremen för att titta på Sveriges träning. Det var inte superkul och väldigt varmt. Vi var mycket törstiga och lite sura kanske, men efteråt i väntan på bussen lyckades vi underhålla oss själva.
   

Vi flyttade från vårt lilla tält till vår husvagn efter bara några dagar och det var rätt skönt faktiskt. Dessutom var toaletterna och duscharna mycket fräschare på den andra sidan vallen vilket vi nu upptäckte. Förövrigt måste jag nämna att det var nog första gången i mitt liv som jag varit på allmäna toaletter och det har varit längre kö till herrarnas än damernas. Kan ju ha berott på att det var typ 2000 killar och 7 tjejer på campen. Efter några dagar insåg dock killarna det och började använda tjejernas vilket resulterade i riktigt grisiga toaletter.
 

Första bilden här ovan visar hur kul det kan vara att spela "helvetet" eller vad nu drinkspelet hette. Efter vår flytt ändrades festplatsen från tälten till husvagnarna :-). 
   
Det börjar bli dags att visa lite vad som gör Bäckman så säregen och speciell. Med honom var det verkligen fest dygnet runt, en stund med Bäckman är definitivt ingen tråkig stund.
 
Här ovan till vänster är ett av många tillfällensom han visar "krabban". Ja och till höger, vad ska man säga... Jag måste också visa en härlig bild som visar färgkontrasen mellan honom och en av campingens blekaste :-D


Så börjar vi närma oss den femte kvällen, en galen kväll där vi tre vänner splittrades en aning och gav oss ut på egna äventyr. Vissa mer lyckosamma än andra. Vi inledde iaf kvällen gemensamt på vår lilla tomtplätt.
    
Det gick ganska vilt till och avslutet på kvällen var minst sagt konstigt. Jag kände mig i det ögonblicket som en bortkommen men lycklig fjortis på gott och ont. I efterhand hade vi svårt att förstå nattens nästsista bild (här ovan till höger) som ingen riktigt förstod var den kom ifrån eller vem som tagit den.
Det blev en segdag därefter och vi åt och umgicks med Oskar och Jimmy mest (skogåskillarna). Dagen fortgick utan någon vidare spänning, en konstig sak inträffade dock om och om igen nämligen att jag och andra kom på mig med att säga fucking ganska ofta, vet inte riktigt vart det kom ifrån.

Sen var det dags för match igen!
Denna gång i Berlin
     
Vi samlades i en park i väntan på matchen, det var nästan sagolikt bra. Vädret, stämningen, människorna jag kan helt enkelt inte tänka mig hur det skulle kunna varit bättre.


     

        



Jag vet att det är lite sorgligt att det ser ut så här när svenskar har dragit fram, något som var helt makalöst var att när vi kom tillbaka till parken några timmar senare var där skinande rent, inte ett skräp i sikte. Säga vad man vill om Tyskland men städa kan dom.

Matchen såg vi med Kjell och hans gäng och Skogis på en bar/restaurang precis brevid parken. Vi var förhoppningsfulla innan matchen men ju längre tid av den som gick ju mer började vi misströsta.

Men så plötsligt gick Fredrik Ljungberg på vattnet och vi blev överväldigande lyckliga på en sekund. Anna kände dock lite bitterljuv lycka tror jag vilket hennes minspel även vittnar om. Roger lyckades nämligen armbåga henne mitt i extasen.
     
     
Det var grymt festande och massa glada svenskar, självklart oss inkluderat. På morgonkvisten gick bussen tillbaka till campen och jag hade en ny busskamrat i sätet brevid :-D Den enda bussresa jag varit med om som toppar den från Berlin till Hamburg tror jag bestämt är den resan som tog oss åter till Sverige igen.
Dagen därpå var det faktiskt lite kallt för ovanlighetens skull så vi låg och mös ett tag i husvagnen, med både kläder och sovsäck på

På kvällen gjorde vi guacamole på avocado och keso, kanske inte den godaste avocadoröran jag har ätit men nu är det ett kärt minne.


Vi tog bussen in till Hamburg en dag. Där var vi på en riktigt soft sportbar med zaco-säckar i vilka vi såg portugal spela match. På den tiden var Anna galen i Christiano Ronaldo :-) Vi gick en shoppingrunda och promenerade lite på den äckligaste gata jag gått på. Jag åkte hem före mina två pumor tillsammans med en viss herre. Anna och Kicki stannade i staden med skogås-killarna och var ute på lite äventyr och anna fick sin efterlängtade white russian.

Nästkommande dag var det dags för födelsedagsfirande. Två av våra favoritkillar fyllde år och självklart hade vi överraskningar på lager.
    
Jag hoppas och tror att både Bäckman och Robin blev glada över presenterna vi köpt och fixat. Jag är i alla fall väldigt stolt över vad vi åstakom på kort tid och med tillgång till ett knapphändigt utbud.


På kvällen var det dags för grillning nere vid tälten men först behövde Jimmy och Oskar en powernap och vi långar gärna ut vår husvagn till lite mys...


Här nedan har vi pinglan anna och hennes pumor :-)


     

Sista middagen på campen lyxade vi till det ordentligt.
     
Jimmy blev inte helt nöjd med sin mat men vi andra drog det säkra kortet och fick riktigt god mat. Efterätt tryckte vi i oss också.

Så här glad kan en norrlänning bli om han får öl och chips på morgonkvisten.


Denna bussresa var den nästsista och bar av mot Köln och matchen Sverige-England. Tidig avfärd som vanligt, så tidig att någon kallad "hammaren" missade den. I Köln rådde det feststämning precis som i de andra städerna, skillnaden var kanske att inte hela staden kryllade av svenskar utan det var ganska många engelsmän också. Men där vi vistades fanns det gott om gula tröjor må jag lova.


Vi började med att äta god mat återigen.


Sedan häng i svensk-parken


Efter det åt vi lite glass. (Anna slukade nästan hela själv.)


Då var det dags för sista gruppspelsmatchen, vi såg matchen på en bar tillsammans med skogås-killarna och en hel del andra människor. Svenskar, tyskar och engelsmän. På förhand hade det funnits oro och en hel del prat om hur bråkigt det skulle bli i Köln. Men vad vi märkte var det bara fotbollsfest på hög nivå. På baren hade vi sångduell kan man väl säga men det var också den enda duell som jag bevittnade där. Kanske hade det sett annorlunda ut om det inte hade varit för att både vi och england gick vidare från gruppspelet, men det kommer vi aldrig veta. Nu var det iaf fest!
     


Duktig som jag var dokumenterade jag med hjälp av kameran vid alla Sveriges mål. Här nedan är sveriges första mål i matchen, vilket innebar 1-1.


och här är firandet vid målet som innebar 2-2 i matchens slutskede.


Efter matchen var det firande i några timmar innan det var dags att bege sig hemmåt igen efter en helt otrolig och fantastisk resa. Jag kommer aldrig vara med om något liknande igen och visst är det sorgligt men samtidigt är jag bara lycklig över att jag fick uppleva det då. VM 2006 är och kommer alltid vara en av höjdpunkterna i mitt liv.







Min mamma!

Jag pratade precis i telefon med min mamma, i en timme. Det är ganska ovanligt för att va oss, vi pratar ibland och träffas ibland. Jag skulle vilja påstå att jag har ett ganska nära förhållande till min mamma men en timme i telefon är ovanligt, skulle nästan tro att det aldrig har hänt förut. Och det var härligt, spännande, kul, sorgligt och alla möjliga känslor for genom min kropp. Hur som helst finns det ingen människa jag beundrar mer än min mamma. Hon har brister och egenskaper jag stör mig på precis som vilken människa som helst och det är få som kan göra mig lika förbannade som hon men det finns ingen som jag beundrar mer än henne faktiskt.
Att jag är den jag är har jag henne att tacka för!

Oj det där blev rysligt personligt, kanske inget jag hade planerat att skriva på nätet. Men men det är inte direkt någon hemlighet utan jag är stolt över att ha den mor jag har och jag är glad att jag känner som jag gör för henne.

Jag saknar mitt hår...


Före (Aug 2008)

Färgen skulle sitta i i max 8-10 veckor och jag har nu efter åtta månader tröttnat lite. Hela grejen var att prova något nytt som skulle försvinna efter ett litet tag, viktigt var att det skulle försvinna så fort att utväxt aldrig skulle bli ett problem. Jag är nöjd med hur det såg ut i början, det blev bättre än jag trodde och det var skönt med lite omväxling även om jag alltid har älskat mitt hår och min hårfärg. Men nu är jag trött på det och framförallt den fula utväxten, eller egentligen är det ju inte utväxten som är ful utan skillnaden mellan utväxten och det andra.

Efter (Dec 2008)

Nu (Juli 2009)

2009 är mitt värsta hårår någonsin, värre än när mamma tvingade mig klippa det axellångt när jag gick i femman. Fast som tur är är jag inte längre den tonåring jag var på den tiden. Skulle jag sett ut så här då skulle jag nog inte lämnat huset :-) Jodå men nu går jag faktiskt runt och ser ut så här i håret utan att ens orka bry mig alltför mycket. Jag börjar dock befara att färgen inte helt kommer försvinna förrän jag kan klippa bort allt och det kommer ta typ två år, det börjar kanske bli dags att göra ngt åt det...

Helg återigen :-)

Jag tycker verkligen att det är skönt att ha helgerna lediga. Veckorna går fort, mån, tis kan vara lite sega men sen rätt var det är har onsdagen gått och mer än halva arbetsveckan är avklarad. Eftersom jag öppnar på torsdagar och ibland på fredagar flyger de sista dagarna inför helgen bara iväg. Nu är det dessutom inte så mycket handboll på helgerna så de känns för det mesta ganska långa och utvilande. Den här helgen ska jag bara ta det superlugnt och slappa. Tråkigt enligt många säkert, men inte enligt mig. Jag tänker dessutom bli helt frisk för jag verkar ha drabbats av någon förkylning av nått slag.
Idag tror jag att jag ska baka en äppelpaj, jag har ett otroligt sug efter en iallafall. Sen ikväll blir det förhoppningsvis fotboll om jag bara lyckas hitta någon bra sändning jag kan streama (eller vad det heter på dataspråk). Än så länge har jag inte sett Ramos spela och jag är rädd att han inte är med ikväll heller eftersom det har varit landskamper i veckan, iof var det väl typ minst tio real-spelare som representerade sina landslag och trot eller ej så var det inte en real-spelare som var med i ett förlorande lag :-) Det bådar gott...

Bara för att det här inlägget inte enbart ska ge mig något utan även andra lägger jag till en bild som inte alls har med inlägget att göra.

Åh nu blev jag sugen på att göra ett inlägg om den resan som troligtvis har påverkat mitt liv mest, det kanske kommer...

ont i halsen, va hände?

Vaknade imorse med halsont, men tänkte aja det försvinner nog under dagen. Jag brukar inte vara sjuk speciellt ofta men vaknar ibland med just halsont vilket brukar gå över under dagen för att möjligtvis återkomma på kvällen. Så jag har gått och väntat på att det ska ge med sig men ack vad jag bedrog mig för det har bara blivit värre och värre vart eftersom. Fy vad tråkigt, jag har ju varit frisk som en nötkärna under hela sommaren och kunnat träna all tråkig försäsongsträning ute i spåret utan större bekymmer och direkt när inneträningarna börjar så ska jag helt plötsligt drabbas av något. Nu låter det kanske som att jag är dödssjuk och sängliggande vilket kanske inte riktigt stämmer men just halsont är ju det jag själv brukar säga till mina spelare och medmänniskor att vila från träning pga. Halsont och feber. Men jag har minsann planer på att inte känna av halsen imorgon alls så jag kan träna den andra hallträningen på kvällen. Jag måste nämligen visa för mig själv att jag är bättre än vad jag var igår på första träningen som inte gick precis som jag hade önskat. Spelmässigt jovisst men skotten var katastrofalt dåliga, usch och blä.
Nu slötittar jag lite på Sverige-Finland men orkar inte ens komma med åsikter vilket nog betyder att jag verkligen håller på att bli sjuk ;-) förresten en åsikt orkar jag mig nog på. Anders Svensson är underskattad av svenska folket!

Nä nu ska jag nog  poppa lite popcorn och sen sova för jag öppnar imorgon och jag behöver mycket kurerande sömn inatt.

å så har det varit en match nu igen...

Igår spelade mitt favoritlag match igen, Real Madrid om nån skulle ha missat det ;-) Jag blev inte riktigt lika imponerad av spelet som sist men det kändes ändå rätt säkert och bra. Vi (jag var i högsta fall delaktig) vann med 3-0, Higuain gjorde de två första och det tror jag var skönt för honom eftersom han inte har gjort så mycket mål nu på försäsongen. Undra hur det blir när nistelroy kommer tillbaka, hoppas inte han får spela. Han är visserligen en notorisk målskytt men jag har aldrig riktigt tyckt om honom. Det som var kul att se igår var Reals blixtrande omställningar. jag började fundera över vilka spelare jag helst vill ha på planen och jag har ingen självklar startelva. Eftersom jag tittar ganska lite på fotboll, i stort sett aldrig engelska eller italienska ligan och mest på reals matcher i ligan har jag dålig koll på alla andra spelare och i år är det många nya att bekanta sig med, visserligen några från reals akademi men de har varit ute på vift i något år. Men av det jag har sett hittills har jag några namn som jag absolut tycker ska vara på planen.
Casillas, Ramos, Pepe, Lass, Robben, Kaká, Granero, Raul, Higuain. jag måste nog tyvärr erkänna att ronaldo slår sig in i startelvan men han ska inte gå före robben eller kaká, hur pelligrini sedan väljer att positionera ut dessa spelare får stå för honom men kaká skulle väl kunna fungera bra som innermittfältare? Sedan tror jag att den nya backen på A, troligtvis Albiol är ganska bra. Det är för många nya på A så det är svårt att ha koll på dem. Marcelo är nog nästan mitt alternativ som vänsterback. Det är ett oftensivt lag minst sagt och Lass, Pepe och Ramos är ett måste på planen för att få detta att fungera. Ronaldo, Robben och Kaká måste lära sig att jobba hem en hel del också tror jag.
Snart får jag börja med nedräkning till första liga matchen där real ställs inför deportivo så det blir tufft på en gång. Det börjar iaf närma sig :-)
 

Missär och elände

-Hur kan man låta bli att ingripa när man ser sådana illdåd?

-Jag tror att folk ser och säger fy vad hemskt och sedan går och äter middag.


Fy vad träffad jag känner mig men hur, hur ska man ingripa? Hur mycket ska man ge av mig själv?

Pirr i magen

Såg nyss spelprogrammet för vårt A-lag i år och det började pirra lite välbekant i magen, undra då hur jag mår när det är dags för seriepremiär, tihi. Jag hoppas iaf ta en plats i laget i år igen trots att konkurrensen är tuff på 9m. Jag tror att vi kommer få det riktigt tufft i år, kanske klarar vi inte av att hålla oss kvar i tvåan. Främsta anledningen till detta är att vi saknar målvakter. I dagsläget vet jag inte om vi har en enda faktiskt och vad vi gör då ska ju bli intressant att se. Extra tråkigt är det för att jag anser att vi hade den bästa målvakten i div 2 förra året och då blir glappet till ingen alls ännu större. Men men har vi tur så ordnar sig allt och vem vet vi kanske slutar som etta helt obesegrade ;-)
Lite oroväckande tycker jag att det är att vi har täby i nästsista matchen borta, för täby är ett av lagen jag misstänker att vi kommer slåss mot för att hålla oss kvar och blir det en helt avgörande match mot dom tror jag nog tyvärr att de har övertaget rent mentalt. Åhh spännande ska det iaf bli och äntligen fick jag veta att hallträningarna drar igång på tisdag :-)

Reals match igår slutade förresten 1-5 tyvärr var jag för trött för att ha ögonen öppna under hela andra halvlek så jag gick miste om en helhetsuppfattning. Det jag såg var dock inspirerande och roligt hoppas det kommer fortsätta så. Dock så har jag ingen koll på hur bra motståndarna är och kanske såg reals spel så vackert och enkelt ut just för att motståndet var för enkelt men men det kommer visa sig. 

det ser bra ut...

Först var jag väldigt arg för jag lyckades inte hitta ngn bra länk så jag missade de första tjugo minuterna av reals match pga justintv, blä för dom. Sen insåg jag hur tacksam man ska va över att möjligheten att se alla matcher på nätet faktiskt finns och är väldigt lyxigt, dessutom var en av de korta snuttar jag fick se i början glädjespirande bara den. Raul gjorde nämligen mål, skott en bit ifrån och ribba in :-) Sen lyckades jag äntligen hitta en sändning av matchen som inte avbryts och stänger ner nätsessionen efter fem sekunder. Och det jag fick se gjorde mig bara ännu gladare. Det ser mycket bättre ut än tidigare, kaka som spelar sin första match med real imponerar faktiskt på mig och lass och raul storspelar. raul har hunnit med ett nickmål också, han är verkligen bäst (iaf i mina ögon). Det står 3-0 i pausvila, vem som gjorde andra målet vet jag inte. Hoppas de fortsätter i den här takten då kan det bli riktigt kul i år.

Salgado slutar...

Det känns faktiskt lite sorgligt och konstigt. Även om jag de senaste säsongerna inte har tyckt att han riktigt har hållt måttet så är han ändå en av mina favoriter om man ser till inställning och vilja. Det känns bra att beslutet inte känns helt framtvingat även om det ändå till viss del är det. Det känns också bra att klubben tackar honom och lyfter fram honom och hans arbete. Efter att ha läst Salgados farväl/tack- tal är jag ännu mer övertygad om hur bra han är, hur förnuftig, snäll, omtänksam och ödmjuk han är och sådana spelare finns det tyvärr inte alltför många av i den verkliga eliten, inte vad det verkar iaf. Han nämner och tackar särskilt Raul, Iker och Roberto Carlos och det tycker jag är ganska roligt för det är i stort sett tack vare de tre spelarna som jag är ett Real Madrid fan idag. De tre spelarna är nog egentligen de som har betytt mest för mig, kanske kan man lägga till Ramos, Torres och Henke Larsson.

Jag önskar verkligen Salgado lycka till, hoppas han kommer till ett bra lag där han får mycket speltid. Det förtjänar han absolut. Real Madrid ska vara stolta över att ha haft en så fin fotbollsspelare i sitt lag i tio år.

Tillbaka i verkligheten

Fast bra mycket lugnare än vanligt. Vi är tre fröknar som kommit tillbaka från semestern, igår hade vi bara åtta barn och idag bara sju. Det är skönt att få en så ordentlig mjukstart dessutom hinner man ordna massor på avdelningarna. På min avdelning kommer det in sex nya barn så det är en del att ordna inför det å då är det ju helt fantastiskt när man har tid till det. Det är faktiskt skönt att ha börjat jobba igen och än så länge njuter jag bara av det även om jag snart kommer tröttna litegrann. Dessutom är jag stolt över att jag varit ute och sprungit både igår och idag, iof varken snabbt eller superlångt men ändå. Det har ju varit varmt och jag är helt enkelt nöjd med att jag ens har tagit mig ut i spåret. Idag var det iof nästan helt tack vare Anna som praktiskt taget drog med mig ut :-)
Det ska bli kul att få komma in i hallen och leka lite med bollar också, börjar tröttna lite på att bara springa. Nu är det rotsaker i ugnen och kyckling i pannan för snart kommer min babe hem och är säkert hungrig. Sen ska jag bara slappa hela kvällen :-)

Sista inlägget på semestern

Jaha då var semestern slut för det här året då... Det känns faktiskt inte alltför hemskt utan ska faktiskt bli ganska skönt att komma tillbaka till rutiner och förhoppningsvis ett lite mer hälsosamt leverne. Lunch lagad och serverad varje dag och kanske inte lika mycket ångest inför varje försök till löppass. Det har varit skönt med ledigt men terminen kommer gå fort och sen är det snart semester igen. Jag har inte gjort särskilt mycket somrigt under semestern, ett bad hann jag iaf med. Men det har varit en semester som fallit mig bra i smaken med lagom mycket att göra, dessutom har jag gjort en del nytta både på vinden och i lägenheten.
Hösten kommer nog bjuda på mycket tuffa utmaningar och frustration samtidigt som jag känner att det verkligen finns möjlighet för mig att utvecklas och växa nu. Det ska bli kul, spännande och tack vare alla härliga barn kommer jag säkert ha många härliga dagar att se fram emot.
Den här veckan kommer vara en riktigt mjukstartsvecka och det känns superbra. Att få komma dit och landa lite innan allt drar igång på allvar, särskilt som det är jag som ska vara ansvarig för allt draigångande på min avdelning.

Sugen...



Den här blåbärspajen gjorde vi häromdagen men den tog slut lite för fort så god var den, nu sitter jag och funderar på om jag ska göra en till. Jag har fortfarande en del blåbär kvar :-)

Stolt

Nu är jag stolt för jag lyckades ta bort namnet från headern. Det är inte klokt vad bra jag är, eller vad är det Lotta på Bråkmakargatan säger?

Hjärtat brister verkligen...

...när man ser eller hör om små barn som är dödssjuka. Varför ska så många behöva dö i förtid? Livet är verkligen oförutsägbart och orättvist men kanske är det det som är charmen med livet. Vi är så sjukt dåliga på att uppskatta vardagen och våra liv och behöver tragedier då och då för att känna riktig lycka verkar det som ibland. Jag lider verkligen med alla som upplever dessa tragedier på nära håll. Jag är också imponerad över hur starka människor är, jag menar hur stark måste man inte vara om man exempelvis ska klara av att överleva sitt barn.

Datanörd? not

Nu har jag pillat riktigt mycket vid datorn de senaste timmarna. Igår höll jag på med photoshop och försökte göra en ny header till bloggen, det gick mycket lättare än vad jag väntat. Nu gjorde jag den ju väldigt basic men tidigare har jag inte haft tålamod ens att förstå det mest banala funktionerna i photoshop. Problemen kom när jag skulle försöka trixa och fixa bland alla konstiga koder här på bloggen, jag har inte hållt på med sånt här alls tidigare så ni får ha överseende med mig om det har blivit lite konstigheter. Jag ändrade tillslut det mesta och känner mig relativt nöjd nu, jag är inne i en lite lila period tror jag, därav färgvalet. Något jag totalmisslyckas med är iaf att hitta koden till texten i headern, så det får väl stå Katarina Pettersson där ett tag till för nu är jag trött på att prova mig fram...

Nu när jag förhandsgranska här är det dock den gamla bloggen så kanske har jag misslyckats med allt eller så tar det helt enkelt ganska lång tid innan hela upplägget kan ändras...

förresten, visst är jag uppe tidigt. De senaste dagarna har jag sovit ut ordentligt på mornarna men imorgon är ju första dagen tillbaka på jobbet så det är nog bra om jag ställer om dygnen lite, dock gick jag ju inte och la mig förrän halv 4 inatt så snart lär jag väl behöva en powernap då jag varit uppe sen före åtta :-) Intresseklubben antecknar!

Spelsugen som bara den

Nu längtar jag verkligen till hallträningarna och framförallt matcherna. Jag vill spela handboll NU! Det ska bli spännande att se vad vi har för lag, och vilka positioner alla ska spela på i år. Det skulle va så kul om vi kunde satsa lite på 3-2-1 i år, jag tror att det skulle kunna gå riktigt bra, ev behöver vi inte spela det med alla uppställningar och så men några är ju nästan uppfödda med det så med de spelarna är det nog det bästa alternativet. Aja det är väl upp till tränaren hur vi ska spela, eller ?

RSS 2.0