Real, jobb och lite(eller kanske mkt) bebis såklart
Det är vad jag tror inlägget kommer behandla iaf. Vem vet vad jag kommer in på för sidospår eller om jag tröttnar på att skriva innan det ovan blivit lyft.
Realskrivandet blir kort den här gången och jag gör väl det bara för att jag ser att senaste inlägget jag skrev har rubriken ligaguld och då blir jag påmind om att vi sedan dess faktiskt har vunnit ett guld till. Det är inte klokt vad lyckligt lottade vi madridistas är. Skickligheten finns där utan tvekan men för att nå ända fram behövs mer än så. Mycket tur bland annat och det har vi faktiskt haft och som det så fint heter förtjänat. Just nu har jag lite realabstinens eftersom det är sommaruppehåll men samtidigt njuter jag rätt bra av framgångarna vi upplevde den gångna säsongen.
Jobb då. Jag kan inte riktigt förstå att det har gått en hel termin som jag helt och hållet gått miste om. Det gick så himla fort, vilket det iof brukar göra när jag jobbar också men det här var, iof väldigt väntat, i rekordfart. Förra fredagen hade mina kollegor efterarbetsdag och tid till fri planering så då kom jag och Malin överens om att jag skulle komma och samplantera lite inför hösten då vi har våra ettor. Som jag längtade till den dagen och som jag njöt av den. De där dagarna brukar jag normalt längta efter, för det är så härligt att få tid att verkligen prata med sina kollegor och för att det är bland det roligaste som finns med hela yrket att börja spåna och planera vad som ska komma. Nu när jag hade varit hemma så länge måste jag erkänna att jag faktiskt längtade bort lite. Sen den 9 januari (den åttonde hann jag bara se henne två korta ögonblick innan jag blev bortförd till uppvaket) har jag knappt varit ifrån Isabella alls. En gång har jag varit på middag och bio och något möte och någon träning har jag gjort. Men annars har jag varit som klistrad vid henne vilket har varit helt fantastiskt och jag skulle inte byta det mot något i hela världen men samtidigt var det faktiskt väldigt skönt att få åka iväg och känna sig lite egen igen. Jag ser fram emot nästa läsår och tror verkligen att det kommer bli toppen. Men först ska jag avnjuta ett härligt sommarlov.
Så bebis då. De senaste dygnen har jag verkligen fått en annan inblick i det här med sömn och kanske snarare brist på den som det snackas så mycket om bland småbarnsföräldrar. Vi har verkligen varit lyckligt lottade och är nog fortfarande det. Det har absolut inte fungerat helt perfekt men vi har inte haft mycket att klaga på alls. Hon har verkligen haft noll rutin när det gäller dagssömnen. Troligtvis främst för att vi inte försökt få in några egentliga rutiner där utan vi har trivts rätt bra med att bara haka på henne alternativ anpassat oss efter det vi velat göra för dagen. Och hon är faktiskt väldigt bra på att anpassa sig. Kan inte påstå att hon har noll behov när det gäller mat och sömn som om hon varit sin mammas dotter men hon är faktiskt inte helt nitisk heller vilket jag tycker är sjukt skönt.
Nattsömnen har dock alltid varit rätt optimal. Visst hade man kunnat önska att hon skulle somna runt åtta varje kväll i sin egen säng och sovit hela natten för att vakna hungrig tidigast runt åtta men sån tur hade känts lite för läskigt bra. Särskilt när vi inte har jobbat alls egentligen för att få in den rutinen med läggdags och läggplats. De första två månaderna lät vi henne styra helt och hållet egentligen och hade henne ofta i vardagsrummet i nestet eller famnen tills vi ville gå in i sovrummet och då låg hon i nestet mellan oss i sängen. När hon närmade sig tre månader provade vi spjälsängen vilket först gick förvånansvärt bra men i stort sett blev jobbigare och jobbigare för var dag som gick. Efter några veckor valde vi att ta tillbaka henne till vår säng för även om hon sov bra på nätterna så var det lite för jobbigt för oss allihopa att lägga henne vilket kunna innebära allt från 20 min till en timmes skrik och gråt innan hon utmattad somnade. La vi henne i vår säng var det noll skrik och oftast ett väldigt snabbt insomnande så det kändes så mycket skönare för oss. Hon har i stort sett sedan hon var pytteliten ätit 2-3 gånger per natt vilket jag inte haft något större problem med alls för hon har hela tiden somnat om väldigt fort och jag med. Så sammanfattningsvis tycker jag nattsömnen har funkat bra. Läggningen har varit lite sisådär men sen har hon sovit rätt lugnt, ibland vaknat för att snabbt somna om när man stoppar in nappen och några rätt smärtfria matstunder. Det bästa har dessutom varit att hon varit väldigt glad när hon vaknat på morgonen och efter en rätt kort och nöjd stund i sängen gärna somnat om så jag har verkligen varit oförskämt utvilad.
Jag vill inte riktigt klaga för jag tror som sagt fortfarande att vi hade kunnat ha det sjukt mycket värre men hon har sovit betydligt mycket sämre på sista tiden. Hon har varit lite svårsövd en del kvällar. Även då hon har varit trött och väldigt gnällig har hon kunnat vägra att somna. Men det har bara varit ibland och det tycker jag inte är så jobbigt för då brukar jag ändå vara rätt pigg och tålmodig. Det som jag har tyckt varit väldigt mycket jobbigare är att hon vaknat mycket mycket mer. Går det över en kvart innan man måste springa in till henne för att, i bästa fall bara stoppa in nappen och i värsta fall trösta henne i en timme ska man vara glad. Tidigare kunde man få vara ostörd i flera timmar men det händer inte nu. Det är flera gånger den senaste veckan som hon vaknat och varit helt otröstlig i sängen, tar man upp henne blir hon tyst på en gång (det kanske man ska vara sinnessjukt glad över men jag vill verkligen helt inte ta upp henne). Ibland hjälper det att mata ibland inte, nu ska hon ju enligt de bättre vetande inte ha något egentligt behov av mat på nätterna men jag har svårt att se att vi klarar en natt utan att mata. Jag tröttnar när jag inte fått sova alls nästan och ger vika. Jag har svårt att bestämma vilket jag tycker är bäst mellan att plocka upp henne och gå runt och att mata. Vill inte vänja henne vid att hon får komma upp i famnen utan försöker spara det till de tillfällen som det verkligen verkar vara panik för henne typ. Eller när det är panik för mig för att jag inte orkar höra gråten något mer. Det är oftast jag som nattar eftersom jag har matat henne det sista vi gjort innan hon ska läggas och ibland har hon ju somnat ätande. Kjell brukar ibland byta av mig om hon inte somnar direkt och ofta går det bra då men man märker ändå ofta på henne att hon tyr sig till mig som ju inte oväntat och fullständigt logiskt är viktigaste trygghetspunkten. Egentligen har jag inget emot att natta så mycket för jag tycker det för det mesta är väldigt mysigt men vi borde nog bli bättre på att dela på det mer för allas skull. För kjells för att han ska få dela det med henne mer. För Isabellas för att hon ska bli lika trygg att somna med någon annan så det inte blir jobbigt när jag inte nattar. Och för min skull så det känns lättare att lämna över det till någon annan i allmänhet men kjell i synnerhet. Jag märker att jag får svårare och svårare att lämna över saker ju oftare jag gjort något med henne. Tycker verkligen inte jag har särskilt svårt för det men riktigt så enkelt som jag trodde att jag skulle ha för det har jag faktiskt inte.
Jag hoppas att det här bara är något tillfälligt och att hon snart sover djupare och längre stunder och att vi får sova bättre. Tack vare att Kjell haft semester i snart två veckor (bortsett från detta dygn då har jobbar extra) så har vi ju kunnat vara rätt utvilade ändå. Men det är rätt drygt att få sin sömn helt uppstyckad och störd. Jag tycker faktiskt inte särskilt synd om henne för trots att det här har betytt att hon varit betydligt mer gnällig och ledsen under nätter/morgnar så har det känts som att hon fortsätter må lika bra som vanligt annars så hon tar det nog inte så hårt. Letar jag anledningar till varför det blivit så här så tycker jag ju att det kommit ungefär samtidigt som vi börjat med ett mål välling om dagen eller ungefär i samma tid som hon blivit betydligt mer rörlig. Skulle det vara vällingen kanske vi skulle överväga att sluta med den men samtidigt tycker jag det är så himla härligt att hon börjat med den. Jag tycker faktiskt det är mycket mysigare att mata henne med flaska. Jag gillar att kunna ha amningsovänliga kläder på mig iaf delar av en dag om jag vill. Och känslan att kunna lämna henne en längre stund och veta att hon inte lär vara odräglig pga hunger mot den som är med henne. Dock kan jag inte bestämma mig hur vi gör med amningen framöver. Jag har ju satt 6 månader som någon minsta gräns för mig själv och jag måste säga att jag är grymt sugen på att sluta amma helt och hållet då men samtidigt tror jag ju att det är bra för barnet med bröstmjölk och jag tycker ju faktiskt om hur smidigt det är att maten hela tiden är med utan minsta förberedelse och tanke samt att jag inte behöver fundera över vad det är hon får i sig, man vill ju inte att hon ska bli utan något viktigt näringsämne eller liknande. Jag och Kjell måste läsa på lite och fundera ordentligt över hur vi vill ha det framöver. Nu ska jag nog iaf smyga in och lägga mig i sängen och lyssna på en ljudbok. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan det är matdags och som det är nu får jag lägga bort datorn och springa in i sovrummet var tionde minut typ ändå.
Realskrivandet blir kort den här gången och jag gör väl det bara för att jag ser att senaste inlägget jag skrev har rubriken ligaguld och då blir jag påmind om att vi sedan dess faktiskt har vunnit ett guld till. Det är inte klokt vad lyckligt lottade vi madridistas är. Skickligheten finns där utan tvekan men för att nå ända fram behövs mer än så. Mycket tur bland annat och det har vi faktiskt haft och som det så fint heter förtjänat. Just nu har jag lite realabstinens eftersom det är sommaruppehåll men samtidigt njuter jag rätt bra av framgångarna vi upplevde den gångna säsongen.
Jobb då. Jag kan inte riktigt förstå att det har gått en hel termin som jag helt och hållet gått miste om. Det gick så himla fort, vilket det iof brukar göra när jag jobbar också men det här var, iof väldigt väntat, i rekordfart. Förra fredagen hade mina kollegor efterarbetsdag och tid till fri planering så då kom jag och Malin överens om att jag skulle komma och samplantera lite inför hösten då vi har våra ettor. Som jag längtade till den dagen och som jag njöt av den. De där dagarna brukar jag normalt längta efter, för det är så härligt att få tid att verkligen prata med sina kollegor och för att det är bland det roligaste som finns med hela yrket att börja spåna och planera vad som ska komma. Nu när jag hade varit hemma så länge måste jag erkänna att jag faktiskt längtade bort lite. Sen den 9 januari (den åttonde hann jag bara se henne två korta ögonblick innan jag blev bortförd till uppvaket) har jag knappt varit ifrån Isabella alls. En gång har jag varit på middag och bio och något möte och någon träning har jag gjort. Men annars har jag varit som klistrad vid henne vilket har varit helt fantastiskt och jag skulle inte byta det mot något i hela världen men samtidigt var det faktiskt väldigt skönt att få åka iväg och känna sig lite egen igen. Jag ser fram emot nästa läsår och tror verkligen att det kommer bli toppen. Men först ska jag avnjuta ett härligt sommarlov.
Så bebis då. De senaste dygnen har jag verkligen fått en annan inblick i det här med sömn och kanske snarare brist på den som det snackas så mycket om bland småbarnsföräldrar. Vi har verkligen varit lyckligt lottade och är nog fortfarande det. Det har absolut inte fungerat helt perfekt men vi har inte haft mycket att klaga på alls. Hon har verkligen haft noll rutin när det gäller dagssömnen. Troligtvis främst för att vi inte försökt få in några egentliga rutiner där utan vi har trivts rätt bra med att bara haka på henne alternativ anpassat oss efter det vi velat göra för dagen. Och hon är faktiskt väldigt bra på att anpassa sig. Kan inte påstå att hon har noll behov när det gäller mat och sömn som om hon varit sin mammas dotter men hon är faktiskt inte helt nitisk heller vilket jag tycker är sjukt skönt.
Nattsömnen har dock alltid varit rätt optimal. Visst hade man kunnat önska att hon skulle somna runt åtta varje kväll i sin egen säng och sovit hela natten för att vakna hungrig tidigast runt åtta men sån tur hade känts lite för läskigt bra. Särskilt när vi inte har jobbat alls egentligen för att få in den rutinen med läggdags och läggplats. De första två månaderna lät vi henne styra helt och hållet egentligen och hade henne ofta i vardagsrummet i nestet eller famnen tills vi ville gå in i sovrummet och då låg hon i nestet mellan oss i sängen. När hon närmade sig tre månader provade vi spjälsängen vilket först gick förvånansvärt bra men i stort sett blev jobbigare och jobbigare för var dag som gick. Efter några veckor valde vi att ta tillbaka henne till vår säng för även om hon sov bra på nätterna så var det lite för jobbigt för oss allihopa att lägga henne vilket kunna innebära allt från 20 min till en timmes skrik och gråt innan hon utmattad somnade. La vi henne i vår säng var det noll skrik och oftast ett väldigt snabbt insomnande så det kändes så mycket skönare för oss. Hon har i stort sett sedan hon var pytteliten ätit 2-3 gånger per natt vilket jag inte haft något större problem med alls för hon har hela tiden somnat om väldigt fort och jag med. Så sammanfattningsvis tycker jag nattsömnen har funkat bra. Läggningen har varit lite sisådär men sen har hon sovit rätt lugnt, ibland vaknat för att snabbt somna om när man stoppar in nappen och några rätt smärtfria matstunder. Det bästa har dessutom varit att hon varit väldigt glad när hon vaknat på morgonen och efter en rätt kort och nöjd stund i sängen gärna somnat om så jag har verkligen varit oförskämt utvilad.
Jag vill inte riktigt klaga för jag tror som sagt fortfarande att vi hade kunnat ha det sjukt mycket värre men hon har sovit betydligt mycket sämre på sista tiden. Hon har varit lite svårsövd en del kvällar. Även då hon har varit trött och väldigt gnällig har hon kunnat vägra att somna. Men det har bara varit ibland och det tycker jag inte är så jobbigt för då brukar jag ändå vara rätt pigg och tålmodig. Det som jag har tyckt varit väldigt mycket jobbigare är att hon vaknat mycket mycket mer. Går det över en kvart innan man måste springa in till henne för att, i bästa fall bara stoppa in nappen och i värsta fall trösta henne i en timme ska man vara glad. Tidigare kunde man få vara ostörd i flera timmar men det händer inte nu. Det är flera gånger den senaste veckan som hon vaknat och varit helt otröstlig i sängen, tar man upp henne blir hon tyst på en gång (det kanske man ska vara sinnessjukt glad över men jag vill verkligen helt inte ta upp henne). Ibland hjälper det att mata ibland inte, nu ska hon ju enligt de bättre vetande inte ha något egentligt behov av mat på nätterna men jag har svårt att se att vi klarar en natt utan att mata. Jag tröttnar när jag inte fått sova alls nästan och ger vika. Jag har svårt att bestämma vilket jag tycker är bäst mellan att plocka upp henne och gå runt och att mata. Vill inte vänja henne vid att hon får komma upp i famnen utan försöker spara det till de tillfällen som det verkligen verkar vara panik för henne typ. Eller när det är panik för mig för att jag inte orkar höra gråten något mer. Det är oftast jag som nattar eftersom jag har matat henne det sista vi gjort innan hon ska läggas och ibland har hon ju somnat ätande. Kjell brukar ibland byta av mig om hon inte somnar direkt och ofta går det bra då men man märker ändå ofta på henne att hon tyr sig till mig som ju inte oväntat och fullständigt logiskt är viktigaste trygghetspunkten. Egentligen har jag inget emot att natta så mycket för jag tycker det för det mesta är väldigt mysigt men vi borde nog bli bättre på att dela på det mer för allas skull. För kjells för att han ska få dela det med henne mer. För Isabellas för att hon ska bli lika trygg att somna med någon annan så det inte blir jobbigt när jag inte nattar. Och för min skull så det känns lättare att lämna över det till någon annan i allmänhet men kjell i synnerhet. Jag märker att jag får svårare och svårare att lämna över saker ju oftare jag gjort något med henne. Tycker verkligen inte jag har särskilt svårt för det men riktigt så enkelt som jag trodde att jag skulle ha för det har jag faktiskt inte.
Jag hoppas att det här bara är något tillfälligt och att hon snart sover djupare och längre stunder och att vi får sova bättre. Tack vare att Kjell haft semester i snart två veckor (bortsett från detta dygn då har jobbar extra) så har vi ju kunnat vara rätt utvilade ändå. Men det är rätt drygt att få sin sömn helt uppstyckad och störd. Jag tycker faktiskt inte särskilt synd om henne för trots att det här har betytt att hon varit betydligt mer gnällig och ledsen under nätter/morgnar så har det känts som att hon fortsätter må lika bra som vanligt annars så hon tar det nog inte så hårt. Letar jag anledningar till varför det blivit så här så tycker jag ju att det kommit ungefär samtidigt som vi börjat med ett mål välling om dagen eller ungefär i samma tid som hon blivit betydligt mer rörlig. Skulle det vara vällingen kanske vi skulle överväga att sluta med den men samtidigt tycker jag det är så himla härligt att hon börjat med den. Jag tycker faktiskt det är mycket mysigare att mata henne med flaska. Jag gillar att kunna ha amningsovänliga kläder på mig iaf delar av en dag om jag vill. Och känslan att kunna lämna henne en längre stund och veta att hon inte lär vara odräglig pga hunger mot den som är med henne. Dock kan jag inte bestämma mig hur vi gör med amningen framöver. Jag har ju satt 6 månader som någon minsta gräns för mig själv och jag måste säga att jag är grymt sugen på att sluta amma helt och hållet då men samtidigt tror jag ju att det är bra för barnet med bröstmjölk och jag tycker ju faktiskt om hur smidigt det är att maten hela tiden är med utan minsta förberedelse och tanke samt att jag inte behöver fundera över vad det är hon får i sig, man vill ju inte att hon ska bli utan något viktigt näringsämne eller liknande. Jag och Kjell måste läsa på lite och fundera ordentligt över hur vi vill ha det framöver. Nu ska jag nog iaf smyga in och lägga mig i sängen och lyssna på en ljudbok. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan det är matdags och som det är nu får jag lägga bort datorn och springa in i sovrummet var tionde minut typ ändå.
