Utkast: Jul. 31, 2014
Idag är jag sugen på att laga mat, vill prova något nytt. Gärna flera rätter på en gång och jag tror färskpotatis får spela huvudroll lite överallt. Jag har ju en del som borde plockas upp ur jorden.
I morgon är det augusti och vardagen kommer allt närmare. Jag börjar ladda för att köra 5:2 igen, de sista två veckorna har det inte blivit någon fasta alls. Jag ser framför mig en aktiv höst med mycket träning, jobb och hälsosamt kostintag. Det lockar riktigt mycket just nu när det är lite lagom avlägset kan tänka mig att det inte alls kommer vara lika tilltalande när det väl är dags för det.
Jag är i stort sett klar med tågluff-fotoboken, har bara framsidan kvar. Och min vana trogen (när jag nästan är klar med ett projekt) går jag raskt vidare till nästa bok. Vore ju dumt att bli helt färdig... Faktiskt så väntar jag på Kjells hjälp med framsidan, jag har en idé om hur jag vill ha det med är tveksam till om jag kommer få till det och behöver i så fall hans hjälp med photoshop, eller behöver är väl att ta i för det är inget avancerat retuscherande direkt men han är aningen mer konstnärlig än jag så ska det kunna bli någorlunda fint och duga till en framsida behöver jag all hjälp jag kan få.
Så nu har jag börjat välja ut nya bilder till en fotobok för vår Thailandresa. Nu är det flera år sedan vi var där och jag insåg att jag inte gjort något album från den resan, först blev jag lite brydd över det men kom sedan på att Kjell bad mig låta honom göra det istället, det hade jag absolut inget emot och struntade därför i att göra det albumet även om jag var rätt säker på att han nog aldrig skulle få det gjort. Igår sa jag att jag funderade på att göra det och han tyckte det var jättebra.
Så nu ska jag slänga på ett avsnitt av life unexpected och välja bort bilder, ska försöka att bara se ett avsnitt för sen ska jag åka och handla. Igår fastnade jag en på tok för lång stund och plötsligt hade hela dagen gått och jag fick laga mat av vad vi hade hemma för att hinna få maten någorlunda klar till den hungriga sambon kom hem efter en hektisk dag på ambulansen.
I morgon är det augusti och vardagen kommer allt närmare. Jag börjar ladda för att köra 5:2 igen, de sista två veckorna har det inte blivit någon fasta alls. Jag ser framför mig en aktiv höst med mycket träning, jobb och hälsosamt kostintag. Det lockar riktigt mycket just nu när det är lite lagom avlägset kan tänka mig att det inte alls kommer vara lika tilltalande när det väl är dags för det.
Jag är i stort sett klar med tågluff-fotoboken, har bara framsidan kvar. Och min vana trogen (när jag nästan är klar med ett projekt) går jag raskt vidare till nästa bok. Vore ju dumt att bli helt färdig... Faktiskt så väntar jag på Kjells hjälp med framsidan, jag har en idé om hur jag vill ha det med är tveksam till om jag kommer få till det och behöver i så fall hans hjälp med photoshop, eller behöver är väl att ta i för det är inget avancerat retuscherande direkt men han är aningen mer konstnärlig än jag så ska det kunna bli någorlunda fint och duga till en framsida behöver jag all hjälp jag kan få.
Så nu har jag börjat välja ut nya bilder till en fotobok för vår Thailandresa. Nu är det flera år sedan vi var där och jag insåg att jag inte gjort något album från den resan, först blev jag lite brydd över det men kom sedan på att Kjell bad mig låta honom göra det istället, det hade jag absolut inget emot och struntade därför i att göra det albumet även om jag var rätt säker på att han nog aldrig skulle få det gjort. Igår sa jag att jag funderade på att göra det och han tyckte det var jättebra.
Så nu ska jag slänga på ett avsnitt av life unexpected och välja bort bilder, ska försöka att bara se ett avsnitt för sen ska jag åka och handla. Igår fastnade jag en på tok för lång stund och plötsligt hade hela dagen gått och jag fick laga mat av vad vi hade hemma för att hinna få maten någorlunda klar till den hungriga sambon kom hem efter en hektisk dag på ambulansen.
Trött men nöjd
Fy vad jag inte såg fram emot träningen idag, igår hade jag världens ångest och ville verkligen inte. Det kändes lite bättre på morgonen och jag vaknade faktiskt när Kjell gick upp (typ tre timmar tidigare än jag har gjort de senaste veckorna) och kände mig ganska pigg. Efter det jobbigaste fyspasset (säger kanske inte så mycket eftersom jag aldrig kör jobbiga fyspass typ men jag var iaf helt död) på läääänge i torsdags sa de att vi skulle köra samma igen på ett av träningspassen på lördagen. Med tanke på att jag var tröttare än tröttast och knappt klarade det i torsdags när kroppen var pigg och kry har jag fruktat det rätt bra sen dess eftersom kroppen helt klart tog en del stryk av det, i form av träningsvärk. Så började vi morgonpasset med en annan typ cirkelträning och jag tänkte efteråt att det var ju skönt att de bytte ut övningen och framförallt skönt att det var avklarat, men nej då insåg jag att det passet skulle vi visst göra också bara efter lunchen...
Innan det hade vi dock en timmes teoripass vilket jag har saknat eftersom jag missat de få tillfällen vi samlat laget för teori sen jag började. Med tanke på hettan så bestämde vi att förlägga det passet i en pool vilket var helt underbart faktiskt.
Nu har jag ganska nyligen kommit hem och sitter riktigt nöjd i soffan. Jag överlevde det andra fyspasset också och det kändes dessutom ganska mycket bättre än i torsdags, bortsett från att träningsvärken gjorde sig lite påmind då och då. Nöjd är jag också för att det verkar som att jag kommer få spela en del på den positionen jag spelade en del förra matchen vilket jag verkligen tyckte mycket mer om än att spela ytterback i en trebackslinje. Det ska bli spännande att se om det känns bättre i fortsättningen också eller om det berodde på motståndet eller något annat tillfälligt.
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen kommer jag nog somna rätt tidigt i soffan till någon film eller så. Bäst att ladda inför sista dagen på träningslägret, skönt nog lät det som att det kommer vara lite lättare pass imorgon.
Innan det hade vi dock en timmes teoripass vilket jag har saknat eftersom jag missat de få tillfällen vi samlat laget för teori sen jag började. Med tanke på hettan så bestämde vi att förlägga det passet i en pool vilket var helt underbart faktiskt.
Nu har jag ganska nyligen kommit hem och sitter riktigt nöjd i soffan. Jag överlevde det andra fyspasset också och det kändes dessutom ganska mycket bättre än i torsdags, bortsett från att träningsvärken gjorde sig lite påmind då och då. Nöjd är jag också för att det verkar som att jag kommer få spela en del på den positionen jag spelade en del förra matchen vilket jag verkligen tyckte mycket mer om än att spela ytterback i en trebackslinje. Det ska bli spännande att se om det känns bättre i fortsättningen också eller om det berodde på motståndet eller något annat tillfälligt.
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen kommer jag nog somna rätt tidigt i soffan till någon film eller så. Bäst att ladda inför sista dagen på träningslägret, skönt nog lät det som att det kommer vara lite lättare pass imorgon.
Svensk sommar
Helt galet vad varmt det är i Sverige för tillfället. Är det så här somrarna framöver kommer se ut kanske det visst är värt med pool. Synd att man inte tjänar storkovan så man kan slösa lite på tomten. Fast hellre min lön och det jobbet jag har för det är helt sjukt underbart att få vara så mycket ledig som jag får och däremellan göra typ det bästa som finns.
Igår var jag på första fotbollsträningen på ett tag, jag är glad att jag iaf har tränat en del i sommar för fy satan vad jag blev trött och jag hade faktiskt inte velat veta hur jag skulle må om jag var i ännu sämre kondition. Trodde inte jag skulle kunna komma ur sängen idag men det var faktiskt inte så farligt i kroppen, iaf inte då. Tycker jag blir stelare och stelare för varje timme som går vilket inte bådar gott inför morgondagen då det är inte mindre än två pass som väntar, dessutom verkar det ju som att solen tänker gassa på rätt bra även på lördag så det lär ju göra en extra mör kan jag tänka. Förra veckan blev det tre pass i spåret och två på ct:n den här veckan har jag än så länge ett i spåret, ett på ct:n och en fotbollsträning. Men det återstår ju två dagar och fyra fotbollspass inplanerade så jag kommer nog vara nöjd med träningsgraden efter den här veckan också.
Nu ska jag nog ge mig ut i solen en liten stund till, jag varvar sol på altanen med svallning i vattenspridaren vilket faktiskt är väldigt skönt. Vill dock inte bränna mig och blir lagom rastlös efter en liten stund så jag smiter gärna in och njuter av lugnet och svalkan i soffan inomhus istället.
Igår var jag på första fotbollsträningen på ett tag, jag är glad att jag iaf har tränat en del i sommar för fy satan vad jag blev trött och jag hade faktiskt inte velat veta hur jag skulle må om jag var i ännu sämre kondition. Trodde inte jag skulle kunna komma ur sängen idag men det var faktiskt inte så farligt i kroppen, iaf inte då. Tycker jag blir stelare och stelare för varje timme som går vilket inte bådar gott inför morgondagen då det är inte mindre än två pass som väntar, dessutom verkar det ju som att solen tänker gassa på rätt bra även på lördag så det lär ju göra en extra mör kan jag tänka. Förra veckan blev det tre pass i spåret och två på ct:n den här veckan har jag än så länge ett i spåret, ett på ct:n och en fotbollsträning. Men det återstår ju två dagar och fyra fotbollspass inplanerade så jag kommer nog vara nöjd med träningsgraden efter den här veckan också.
Nu ska jag nog ge mig ut i solen en liten stund till, jag varvar sol på altanen med svallning i vattenspridaren vilket faktiskt är väldigt skönt. Vill dock inte bränna mig och blir lagom rastlös efter en liten stund så jag smiter gärna in och njuter av lugnet och svalkan i soffan inomhus istället.
Segpropp
Jag har verkligen hamnat i semesterlatheten. Idag så till den grad att jag faktiskt längtar tillbaka till jobbet. När jag tänker på hösten så pirrar det faktiskt till i magen lite av förväntan och glädje, hur underbart är inte det? Jag ser verkligen fram emot nya utmaningar men samtidigt är jag ju såklart sjukt glad över att ha sommarlov och njuter av det. Det som gjorde att jag idag började längta lite var för att jag just då hade en känsla av att vilja få lite ordning och struktur på mitt liv igen, att jag tror att jag kommer ha lättare för att träna och äta bättre bara för att jag jobbar. Att jag kommer få mer energi och få mer gjort på mina lediga dagar när de andra är fyllda av krav och måsten. Fast jag måste ju erkänna att jag direkt när vardagen är här kommer längta efter ledighet igen, att man kan sova ut på morgonen och fullständigt strunta i tid och rum. Det är väl lite så vi människor fungerar, att alltid vilja ha och längta efter det vi inte har. Men jag njuter faktiskt rätt bra av att få vara helt lat också. Dessutom försöker jag få en del gjort. Jag har valt ut vilka bilder jag ska ha i min fotobok, jag har gjort mitt reseinlägg här på bloggen, jag har börjat på fotoboken, jag har kikat på när Kjell gör underverk med gamla foton i photoshop, jag har träffat vänner och haft kvalitetstid med min babe och så har jag faktiskt tränat lite. Fast efter att ha sprungit första gången på länge i går insåg jag hur illa ställt det egentligen är. Det var tungt och jobbigt i spåret och även om jag iof befarade att det gick bra mycket långsammare än det gjorde så var det ju en klart sämre tid än vad jag har gjort de senaste gångerna men framförallt så känns det i benen så här i efterhand. Jag fattar inte att man kan få så ont i benen av att bara springa, jag hade tänkt att jag skulle springa idag med men det struntar jag faktiskt i eftersom det gör ont att gå, istället blir det ct:n typ nu. Förhoppningsvis får jag lite mer energi av att träna.
Tågluff
Jag mötte Tinna på centralstationen i Köpenhamn. Vi hade några timmar innan nattåget skulle gå mot Berlin så vi låste in väskorna och gav oss ut på stan.
Jag hade inte sett det omtalade Kristiania så det var dit vi begav oss och det var ju helt klart en skum upplevelse att gå igenom området.
Vi gick tillbaka till tågstationen och satte oss på O´learys för att se Hollands match mot Mexico medan vi åt middag. Vi hann tyvärr inte se klart matchen eftersom tåget gick kvart i sju. Första tågresan (för mig iaf, tinna hade ju åkt från Sthlm) var nog min favorit på hela resan. Vi hade en sovvagn och intrycket när vi kom in och en kille redan hade bäddat sin mellanslaf var kanske inte det bästa men det ändrades efter bara en liten stund. Vi delade kupé med två andra killar som åkte interrail. TJ var en 31-årig amerikan som bott i Italien i massa år. Han var i slutet på sin resa och hade bland annat gjort hela norden. Den andra killen Ray? är australiensare men hade pluggat i Köpenhamn sen januari och skulle precis börja sin tågluff. Båda var trevliga och väldigt djupa vilket gjorde att vi hade väldigt avancerade och filosofiska samtal. Vi blev våldgästade av en norrman från kupén brevid som hörde oss prata och skratta och blev lite avis. Mitt första intryck av honom var allt annat än positivt men det visar sig att för lite sömn och diskussioner på ett annat språk än sitt modersmål kan få en att verka väldigt mycket mer puckad än man är. Kort sagt var det en väldigt härlig resa. Jag och tinna och norrmannen Gustav skulle av i Berlin tidigt på morgonen, strax efter 4 har jag för mig och pigga som vi var kände vi att det var roligare att sitta och prata än att sova några timmar. Tyvärr kom det på två andra tjejer efter några stationer som direkt ville lägga sig så vi fick ta ut diskussionerna i korridoren vilket varken var populärt på ett nattåg eller vidare bekvämt. Killarna gav upp en efter en och sista timmen var det bara jag och Tinna kvar innan vi äntligen var framme i Berlin där vi fick vänta lite drygt två timmar innan tåget som skulle ta oss till Warsawa kom.
Jag undrar om Adidas så här i efterhand är nöjd med den här affischen, tycker han ser lite för bitvänlig ut...
Vi hade ju funderat på att se Warsawa en stund innan vi fortsatte till hotellet vi bokat i Krakow men vi var ganska trötta eftersom vi inte sovit och warsawa såg inte direkt inbjudande och lockande ut där vi hoppade av så vi bestämde oss för att ta första bästa tåg till Krakow.
När vi kom fram till Krakow öste regnet ner, vilket inte var superkul när vi jagade ovanligt svårflörtade taxibilar med packningen på ryggen men samtidigt var det rätt skönt för att det då kändes okej att vi "slösade" bort några timmar på att slappa på hotellet. Efter en lång dusch tog vi en taxi till gamla stan i Krakow som var väldigt mysigt och fint. Där gick vi på jakt efter en bra sportbar eftersom vi ville se kvällens fotbollsmatcher. Först åt vi på en mysig restaurang där jag åt resans i särklass godaste Pizza. Sen satte vi på en riktigt bra sportbar och drack öl och åt popcorn.
Vi var faktiskt så trötta och sega plus att vi skulle upp tidigt dagen därpå så vi skyndade hem efter full tid för att se förlängningen på hotellet så vi kunde lägga oss direkt när matchen var slut.
Vi hade bokat in en tur till Auschwitz dagen därpå och bokade en taxi som skulle ta oss till stationen där vi tänkte låsa in våra väskor. Enligt vår receptionist skulle vi sedan ha en promenad på tio minuter för att ta oss till sheraton hotell där vi skulle vara senast 8.50 för att bli upplockade. Vi bokade en taxi till tio i åtta för att vi skulle ha gott om tid och inte behöva stressa, tyvärr trodde en annan receptionist att tio i är samma sak som tio över så vi kom iväg lite senare än planerat. Men vi hade fortfarande gott om tid som tur var. När vi skulle låsa in väskorna kom nästa problem då vi inte hade mynten som behövdes och tydligen är det inte helt lätt att växla pengar i Polen. Ytterligare några minuter gick innan vi löst det problemet men så kunde vi äntligen börja den där promenaden. Klockan var inte riktigt tjugo i så vi kände ändå att vi inte skulle vara så stressade. Jag hade en karta över stan i min app och det är jag sjukt glad över. Den visade med en blå prick var man befann sig så det var enkelt att följa den utan att behöva stanna upp och leta gatuskyltar i varje korsning. När vi gått i några minuter insåg vi dock att vi inte hunnit ens en bråkdel av den där promenaden och började öka takten, efter ytterligare några minuter började vi inse att vi nog inte riktigt skulle hinna så vi började springa lite lätt för att sen öka takten och rusa lite mellan varven. Jag tror vi kom fram typ två minuter i nio precis före vår guide vilket såklart var en lättnad men det tog ett tag att hämta andan och jag bokstavligt talat badade i svett.
Det var en annorlunda och rätt tung dag med guidad tur på både Auschwitz 1 och 2 ( m.a.o. Birkenau). Det är fortfarande ofattbart och helt sinnessjukt att förintelsen har existerat och på sätt och vis blev det både overkligare men ändå såklart verkligare av att ha besökt de fruktansvärda platserna. Jag är dock glad att jag har gjort det och kan bara instämma i det som står på momumenten, jag kommer aldrig glömma och jag hoppas att världen aldrig glömmer vad som har hänt där.
Det som var värst var nästan att se alla fotografier tagna på fångarna för på något sätt blev de så mycket mänskligare då och vad de utsattes för är inte ens i närheten av mänskligt, jag kan omöjligt helt på fullt allvar ta in att det där verkligen har hänt på riktigt med verkliga människor. Annars var det nog också att stå på perrongen på Birkenau som rörde mig mest. Man har sett så många bilder på just den perrongen och hört om hur många människor som klev ur tågen där och delades upp i två köer, män för sig och kvinnor och barn i den andra och sedan få stå där och vänta på att få sin dom, utifrån ett hastigt ögonkast var det en läkare som avgjorde om personen var till nytta eller ej. Skulle denne få ruttna bort och arbeta ihjäl sig i fånglägret eller direkt motas bort mot dödskammaren? Vet faktiskt inte vilket öde jag skulle föredragit, hur som helst var det så många familjer som splittrades just där, så många tårfyllda och förtvivlade farväl, så många skräckslagna människor som nog anade det värsta de kunde men som ändå inte var helt medvetna om sin dödsmörka framtid. Att stå där på samma plats var mer än märkligt och fruktansvärt rörande och ändå så gick det ju inte att ta in riktigt. Att stå där och vara lycklig att man själv undslapp det ödet och vara tacksam för det liv jag har känns då futtigt och tröstlöst, men jag hade inget annat att komma med. Och att sen resa vidare och återgå till sitt liv som om inget hade hänt är väl på något sätt som ett hån men tyvärr kan jag inget annat.
Efter utflykten gick vi tillbaka till Krakows fina centrum för middag och mer fotboll. Sen var det dags för nästa nattåg och den gången sov vi faktiskt nästan hela resan. Tåget gick från Krakow vid tio och var framme i Wien på morgonen därpå. Vi hade turen och var ensamma i vår kupé och jag låg i sängen redan innan tåget rullade från Krakow tror jag och det var sjukt skönt. Det gjorde också att man hade lite energi när man kom fram till wien och faktiskt orkade uppleva staden lite, en rätt vacker stad faktiskt.
Vi gick fram och tillbaka på Wiens långa shoppinggata som ledde oss till museiområdet och så fortsatte vi förbi domkyrkan och till Donau. När vi gick tillbaka passade vi på att åka hiss upp i ena tornet på kyrkan, det var okej utsikt därifrån men jag måste säga att jag tycker Wien är en vackrare stad på gatunivå än från luften.
Efter några timmar kände vi oss rätt klara med Wien och åkte vidare till Innsbruck, där regnet såklart öste ner.
Vi åkte till vårt hotell direkt som låg i en liten bit utanför Innsbruck, Tulfes hette den. Vi bodde på ett gästhus som verkligen kändes trevligt och genuint. Absolut inte modernt och superfräscht men så rätt för alpmiljön. Med tanke på vädret och läget bestämde vi rätt fort att vi skulle vara kvar på hotellet resten av kvällen, äta middagen där och ta det rätt lugnt för att orka med en intensiv dag därpå. Jag som hade fastat åt en sallad till middag, riktigt god faktiskt.
Utsikten från vår balkong skiljde sig en aning från en dag till en annan.
Byn vi bodde i var verkligen hur mysig som helst, överallt kryllade det av underbara blommor. Vi hade verkligen tur med vädret vilket gjorde att alperna kunde visa sin allra bästa sida för oss.
Byn ligger på ungefär 900 meter över havet har jag för mig och vi tog två liftar upp för att komma upp till lite mer än 2000 meter över havet.
Efter vår tur i bergen så hämtade vi väskorna på hotellet och åkte bussen till centralen i Innsbruck och låste in väskorna på tågstationen. Sen gick vi runt lite i staden. Vi såg Primark-kassar och letade sen rätt på affären där till och med jag shoppade lite. Sen letade vi upp en mysig restaurang med uteservering, där åt jag en god Wienerschnitzel. Sen gick vi runt lite mer i staden, som faktiskt precis som krakow och även wien imponerade staden på mig, innan vi hoppade på nästa tåg.
Tågresan som följde var nog den jag tyckte minst om. Vi åkte från Innsbruck vid 23-tiden och var framme i Nice nån gång mellan 12 och 13 dagen därpå. Vi hade dock inte bokat liggplats eftersom det var så mycket dyrare och vi skulle göra så många byten så det inte riktigt kändes lönt. Och jag tycker nog fortfarande att det var rätt beslut men tågresan kändes ett tag oändligt lång. Första tåget på kanske fem timmar satt vi i en kupé med sex platser, och det var fullt hela tiden, varmt och väldigt trångt dessutom kunde jag inte sova över huvud taget. I Bologna bytte vi tåg till min stora lättnad, det tåget tog oss till Voghera där vi bytte igen, jag kunde inte somna den gången heller för jag var typ för pigg ända till sista kvarten och då var det ju inte lönt att somna.
Nästa tåg tog oss till Ventimiglia och på det lyckades jag nog somna lite av och an sista halvtimmen och så var det bara en sträcka kvar, till Nice där vi, precis som tidigare i en ny stad, möttes av regn men vi hade nära till hotellet och gick dit och jag somnade rätt fort på sängen. När vi piggnat till och duschat så hade det slutat regna och vi gav oss ut på stan i jakt på sportbarer som vanligt. Klockan 18 spelade Tyskland mot Frankrike och vi förväntade oss många franska supportrar som skulle vara taggade, måste säga att jag blev lite besviken. Kändes inte som att Frankrike skulle spela kvartsfinal i vm utan det var verkligen som vilken match som helst. Fasiken tysken som satt på restaurangen hördes mer än alla andra tillsammans. Sen så vet man ju inte hur det hade låtit om Frankrike gjort mål eller vunnit, kanske hade det brytit ut värsta glädjevrålen då. Vi såg även Brasilien vinna mot Colombia innan det var dags för en god natts sömn.
När vi vaknade begav vi oss till stranden i Nice, jag kanske hade lite för höga förväntningar på Nice men det här var faktiskt första staden jag blev lite besviken på. Jag tycker inte det var speciellt vackert eller mysigt där, kanske hade jag blivit lite "mätt" på stadsupplevelser.
Mitt på dagen tog vi iaf vårt pick och pack och åkte till Monaco där vi till vår stora chock blev medvetna om att det inte fanns några förvaringsskåp över huvud taget, inte i hela Monaco ens. Jag frågade snällt vid informationen och på ett hotell men de fick tyvärr inte låta våra väskor stå där i några timmar för deras chefer. De beklagade och sa att vi inte är ensamma om att ha det önskemålet och att det därför är konstigt att det inte finns några skåp men så är det helt enkelt. Vi hade väl 9-10 timmar på oss innan tåget skulle gå mot Italien och hade varit taggade på att se staden, någon eventuell strand, och Casinot Monte Carlo, men tji fick vi. Inte speciellt taggade var vi men kände ändå att vi inte bara kunde sitta kvar på stationen så vi bestämde oss för att traska runt lite med packningen på helt enkelt.
Det här var första riktigt varma och soliga dagen såklart och att avslöja att jag blev svettig är en rätt bra underdrift. Vi gick runt hamnen och vidare en bit uppför längs kusten. Som tur var hittade vi en liten badstrand där vi kunde svalka oss lite och njuta av att för en stund inte behöva bära väskorna.
Sen gick vi vidare mot en kyrka, slottet och hade planer på att därifrån ta en buss tillbaka till stationen. Det var en bra plan men det visade sig att det inte gick några bussar därifrån och att vi var en bra bit upp ovanför hamnen vi börjat gå i, vi hade gått betydligt mycket längre och framförallt högre än vad vi trott. Så vi började traska tillbaka och kom slutligen till en busshållsplats.
Monaco var häftigt och jag är glad att vi orkade gå runt trots väskorna, i efterhand kanske det finns en extra charm med det eller att promenaden åtminstonde blir mer minnsvärd på sitt sätt men oj vad mycket skönare det hade varit att få se staden utan all packning.
Därifrån drog vi iaf vidare mot Italien och efter ett antal byten var vi framme i Salerno. Vi hade inte liggplatser den här gången heller och jag lyckades inte sova knappt alls men det var inte riktigt lika trångt och jobbigt och den sista biten när några gått av lyckades jag på två platser och kunde då lägga mig ner och äntligen sova. När jag vaknade en timme senare trodde jag att jag sovit hur länge som helst och kände mig faktiskt riktigt utvilad.
Vi såg att Metron gick mot det området vårt hotell låg i så vi bestämde oss för att ta den, det var dock inte helt lätt att få tag på biljetter och trots ihärdiga försök så resulterade det i att vi åkte utan biljett de tre första gångerna. Vid fjärde tillfället kom det dock en kontrollant som nog inte hade så höga tankar om oss och som definitivt inte kunde ett enda men efter det lärde vi oss iaf hur det gick till, typ :-)
Superskönt var det att vi fick tillgång till vårt rum direkt trots att det inte var incheck förrän om några timmar.
Ännu skönare var det att vi kunde ligga och slappa vid poolen.
På kvällen åkte vi in till stan och gick runt en del men som sagt var jag nog rätt trött på stadsvandringar vid det här laget och imponerades inte av Salerno heller. Vi åt lite mat och åkte tillbaka till hotellet. Det var första gången sen resans start som vi skulle sova två nätter i rad på samma ställe och det kändes så lyxigt.
Efter en bra frukost så tog vi oss in till stan med metron (det var då den ilskne konduktören kom) och sedan tog vi ett annat tåg till Napoli där ett besök i den förstörda staden Pompeii väntade.
Vi gick runt på egen hand med hjälp av en karta och en liten guidebok och tittade på den övergivna och raserade staden. Älskar att gå runt på dessa historiska platser, det väcker så mycket tankar och frågor och får en att känna sig så liten i förhållande till mänskligheten.
Efter några timmar kände vi oss nöjda och bestämde oss för att åka vidare. Vi tog då ett tåg till Sorrento och hade planer på att göra amalfikusten mellan Sorrento och Salerno. När vi kom fram efter en intressant tågresa med halvtrasiga dörrar så började vi gå runt i jakt på ett mysigt fik med havsutsikt. Vi insåg dock att det var lättare sagt än gjort och fötterna var redan rätt ömma efter förmiddagens upptäcktsfärd. Så vi hoppade på ett turisttåg som skulle ta oss runt i stan. Det var inte supermycket att se även om det var en mysig liten stad. Allra bäst gör den sig nog på håll.
Vi kände oss rätt nöjda efter sightseeingturen så vi hoppade på en buss som skulle ta oss till Positano. Visst var det en vacker kuststräcka men jag tror jag återigen hade lite för höga förväntningar, och kanske har sett lite för mycket vackra kuststräckor och bergsvägar i mina dar (inte för att jag klagar). Positano var helt klart en väldigt mysig by, det syntes på långt håll med bussen men vi kände oss inte så sugna på att uppleva den just då för fots så vi valde att sitta kvar på bussen och istället hoppa av vid nästa by vi hade tänkt stanna vid, vilket var Amalfi. Där strosade vi runt lite och åt en ganska tidig middag, iaf för att vara i Italien.
Efter det åkte vi tillbaka till Salerno och tog metron till Hotellet. Tidigt nästa dag åkte vi vår sista tur med Interrail-kortet. Det blev en tur till Sicilien och Catania och första gången som jag åkte tågfärja.
Vi bodde centralt i Catania och på kvällen gick vi som vanligt ut på jakt efter ett ställe att se på fotbollen på. Catania var verkligen en stad som jag tycker blandade och gav. Ena gatan eller torget var hur fint och mysigt som helst men gick man in på en annan gata precis brevid hade man helt plötsligt hamnat i världens slum.
Det var helt klart bästa staden på resan om man ser till fotbollstittandet iaf. Det fanns väldigt många stora skärmar uppsatta på olika håll i staden och efter middagen valde vi en bar rätt nära hotellet.
Det var semifinal 1 och jag började precis verkligen hålla på Brasilien lagom till att de släppte in första målet, sen var det ju inte så kul längre. Fy vad jag tyckte synd om dem och jag tycker inte ens att Tyskland var bra, det de gjorde bra var ju att vara kyliga nog att ta tillvara på Brasiliens fullständiga kollaps men de hade ju inget motstånd över huvud taget större delen av matchen. Jag tycker nästan inte ens att det är roligt att se på en sån utklassning om det är real som står för den, det är typ bara om det är Barca eller atletico som står för motståndet annars börjar jag tycka för synd om motståndarna. Här var det ju astråkigt för var det några jag inte ville att det här skulle hända så var det just Brasilien (och Spanien såklart) och jag unnade verkligen inte Tyskland och Muller, som jag bara får svårare och svårare för, vinsten. Men men nu blev det som det blev och hade jag blivit frågad då om en semifinal kunnat vara värre eller tråkigare hade jag varit bergsäker på nej, men det fick jag äta upp dan därpå då vi fick se världens sömnpiller.
Dagen därpå bestämde vi oss för att vi skulle uppleva byarna i närheten genom att hyra moppar och köra runt i vår egen takt. Vi tänkte att det var bättre att åka till en närliggande by och hyra moppe där eftersom trafiken i Catania var överjävlig och vi ändå skulle åka rätt långt och bussarna gick rätt ofta och var billiga. Dessutom hade vi ju sett att det fanns mopeduthyrning i närheten av de två hotell vi först tänkte boka i Aci Castello så vi tog helt enkelt bussen dit. Det var också en sån där liten mysig by men besvikelsen var ju rätt stor när vi inte hittade några mopeder att hyra.
Efter ett tag bestämde vi oss för att åka tillbaka till Catania och istället lägga oss på stranden vilket jag tycker var ett bra beslut. Det var skönt att bara slappa. Efter någon timme kände jag mig dock på gränsen till bränd och klockan började ändå bli rätt mycket så vi begav oss tillbaka till hotellet.
Sista dagen spenderade vi i stort sett bara på stranden. Vi betalade så vi fick solsängar och ett parasoll så jag kunde ligga en del i skuggan. Ett bra sätt att avsluta en bra resan på :-)
Danmark
Det var verkligen en supermysig helg i Danmark. Vi flög dit på torsdagen och åkte direkt hem till Philip och Ditte. De bor strax utanför Köpenhamn i en väldigt fin lägenhet och de var verkligen bästa värdparet någonsin. Jag har bara träffat dem en gång tidigare men de är så otroligt snälla och lättsamma så det känns som jag har känt dem hur länge som helst. Vi tog det rätt lugnt och åt god mat, umgicks, spelade kort och bara hängde hemma hos dem på kvällen.
På fredagen tillbringade vi dagen på Köpenhamns zoo, jag älskar ju skansen men som djurpark har Köpenhamn något helt klart bättre att erbjuda än Stockholm. Ellie var nästan lika förtjust över alla djur som Kjell var.
Vi hann med en båttur på kanalen efter djurparken vilket blev ett bra avslut på en perfekt dag.
På lördagen besökte vi Tivoli, som den nöjesfältfantast jag är måste jag erkänna att jag såg fram emot det en hel del. Philips syster Maria (alltså kjells kusin) var med vilket var kul eftersom jag aldrig träffat henne tidigare. Den enda som möjligtvis kunde slå min entusiasm för åkattraktionerna var Ellie som knappt kan prata men såm sa åka säkert en miljon gånger under dagen och dessutom skrek och protesterade hon när hon lyftes ur åkattraktionen när turen var slut, det gjorde aldrig jag ;-) Kjell är den perfekta gå-på-zoo-morbrorn och jag kan absolut ställa upp och vara gå-på-tivoli-tanten.
Vi lämnade nöjesparken i några timmar för att fira Dittes kusin som fyllt år. Hon har fillippinskt ursprung precis som Kjell och det märktes. Både personerna där och maten var i (av vad jag har sett tidigare) verklig filipinoanda. Alla var hur välkomnande och trevliga som helst trots att vi aldrig träffat dem tidigare. Och det var mängder av mat, både typisk fillipinsk och dansk mat. Hur trevligt som helst och efter det gick vi till min glädje tillbaka till Tivoli. Där fick vi även träffa en till kusin till Kjell och jennifer, en som varken de eller Philip och Maria knappt visste vem det var. Hon har bott i USA i massa år och var i Köpenhamn på besök just den här helgen, härlig tur.
Efter Tivolit gick vi till Marias jobb, det låg bara ett stenkast därifrån och var helt klart den lyxigaste arbetsplatsen jag varit på. Visserligen verkar de ju jobba ihjäl sig där och jag påstår inte att jag skulle önska det för mig själv men det var rätt häftigt att få en liten inblick i en värld som man annars är så himla långt ifrån.
På söndagen åt vi brunch på en restaurang, besökte en lekpark och så var det dags för mig att säga hej då till alla och möta upp Tinna.
Hemma
Jag har haft fantastiska veckor och fått se både underbara och horribla saker. jag är glad över att jag åkte och värdesätter allt men jag är också otroligt glad över att jag nu är hemma. Det enda som är tråkigt är ju att den jag saknat allra mest åkte till Polen igår och kommer hem först på söndag. Direkt när jag kom hem gick jag till mitt trädgårdsland och jag kände genuin lycka och tillfredsställelse, jag älskar mitt hem och mitt liv! När jag kom in fick jag syn på en välkomstgåva på köksbänken som var ack så enkel men oj så tårögd och glad jag blev. Vi tog en dyrare och snabbare väg hem och det är jag nog nöjd med, vi kom hem vid tre och snälla Ronny körde hem mig så jag var här runt fyra tror jag och har bara njutit sen dess. Jag tänkte att jag skulle hinna så mycket men än så länge ligger väskan fortfarande i hallen med endast två-tre plagg uppackade och tvättmaskinen är inte i närheten av att köras igång. Men jag har hunnit vattna blommor och mina pallkragar, plockat smultron och jordgubbar. Smakat på löken, dillen och persiljan, plockat upp en potatisplanta med massa härliga gyllene potatisar som snart ska smakas. I morgon blir det ruccolasallad till både lunch och middag tror jag, gäller att passa på när skörden tillåter det. Jag har faktiskt också tvättat av altanen en del innan jag åkte och handlade så lite vettigt har jag ju fått gjort. Nu ska jag föra över alla bilder till datorn och NAS:en, blev inte riktigt lika många som jag trodde och som jag fått ihop de senaste semestrarna så trots att mitt största minneskort gick sönder dagen innan resan så klarade jag mig. Jag tog nästan lika många bilder helgen jag var i Köpenhamn med Kjell & co som på resten av tiden vilket kanske inte är så konstigt när jag hade världens sötaste Ellie som ressällskap.
