Skitmatcher
Fy vad irriterad man kan bli om inte resultaten går som man vill. Först förlorade jag med frösunda och nyss förlorade real. Blä blä blä. Tur att iaf bajen klarade av att vinna.
Efter matchen tog jag mig iaf i kragen och utförde de sista ärendena på min lista över vad som skulle göras i helgen. Jag lämnade böcker på biblioteket, handlade mat och så lagade vi pizza. Den blev god och en liten stund mös vi framför en film, sen var Kjell tvungen att finslipa lite på d-uppsatsen. Skönt för honom att han snart är klar med den. Mitt i skrivandet bestämde han sig också för att ta ett extrapass i järfälla så han åkte precis innan realmatchen. Han är duktig han.
Jag har pratat en del med min kära syster om ränta, lån, inredning och planerat in halva hösten med olika middagar, happenings och flytthjälp. Nu är väl tanken att jag ska sova så jag kommer upp imorgon. Den här veckan ska jag vara bättre på att göra mig i ordning i tid till jobbet. Jag har verkligen kommit på minuten när jag senast ska vara där den här veckan och varje dag när jag går hem tänker jag att jag ska fixa det sista på morgonen därpå, men då krävs det ju att jag faktiskt är där några minuter tidigare egentligen.
Jag ska försöka se partiledardebatten i morgon för jag har inte bestämt vad jag ska rösta på än. Jag vet ju vart det lutar men jag är på tok för dåligt insatt för att känna mig helt säker. Jag har sökt runt på partiernas hemsidor för att läsa om de frågor jag känner är viktigast för mig iaf men jag vet inte om jag blev så mycket klokare av det. Jag och Kjell satt och diskuterade det här en hel del idag och inte heller det gjorde mig klokare. Vet bara att jag insåg att jag tycker att det är tråkigt att skatt nästan ses som en bestraffning, det vore ju så mycket bättre om alla kände sig stolta och glada över att de delar med sig till ett bättre samhälle. Jag påstår inte att jag tycker om att betala skatt eller att jag tycker att skatten borde höjas eller något sånt. Men jag kan tänka mig att människor som donerar pengar till olika saker de tycker ska få stöd mår bra i själen av det, att de tycker att de gör något bra för världen och att de faktiskt blir lyckligare av det än vad de skulle blivit med de extra pengarna. Nu när vi ändå betalar en del skatt så skulle det ju vara bättre om människor blev lyckligare av det på en gång. Jag vet att det inte går att jämföra för troligtvis skattar man väl bort ganska många fler tusen än vad man donerar bort och det ena är påtvingat och det andra frivilligt men iaf. Jag vet hur jag skulle rösta om jag skulle vilja få mer pengar och fördelar i mitt privata liv men det skulle jag inte kunna göra för jag tror inte det är det bästa för svenska folket. Jag tycker om att vi har demokrati och jag tycker att alla röstberättigade har ett stort ansvar för att försöka välja det som är bäst för vårt samhälle. Det som gör det lite klurigt är ju att man inte riktigt kan veta på förhand och knappt på efterhand vad som är bäst för landet. Något som är jobbigt när man ska bestämma vilka som ska få ens röst är ju att i stort sett alla partier har en hel del man sympatiserar med, vissa har bättre skolpolitik, andra bättre för vården och nästa miljön osv. Så hur vi än röstar så borde det inte kunna bli tokfel. Jag hoppas ju på regeringsbyte men ännu mer hoppas jag faktiskt på att ett visst parti minskar i antal röster.
Aja nä nu ska jag hoppa i säng och tagga för en arbetsdag och sen en runda på spåret. Veckan som gick blev det två pass på ct:n istället för spåret vilket jag har bestämt är okej men jag hoppas att jag orkar pallra mig ut i spåret istället eftersom jag vet att det ger mycket mer.
Efter matchen tog jag mig iaf i kragen och utförde de sista ärendena på min lista över vad som skulle göras i helgen. Jag lämnade böcker på biblioteket, handlade mat och så lagade vi pizza. Den blev god och en liten stund mös vi framför en film, sen var Kjell tvungen att finslipa lite på d-uppsatsen. Skönt för honom att han snart är klar med den. Mitt i skrivandet bestämde han sig också för att ta ett extrapass i järfälla så han åkte precis innan realmatchen. Han är duktig han.
Jag har pratat en del med min kära syster om ränta, lån, inredning och planerat in halva hösten med olika middagar, happenings och flytthjälp. Nu är väl tanken att jag ska sova så jag kommer upp imorgon. Den här veckan ska jag vara bättre på att göra mig i ordning i tid till jobbet. Jag har verkligen kommit på minuten när jag senast ska vara där den här veckan och varje dag när jag går hem tänker jag att jag ska fixa det sista på morgonen därpå, men då krävs det ju att jag faktiskt är där några minuter tidigare egentligen.
Jag ska försöka se partiledardebatten i morgon för jag har inte bestämt vad jag ska rösta på än. Jag vet ju vart det lutar men jag är på tok för dåligt insatt för att känna mig helt säker. Jag har sökt runt på partiernas hemsidor för att läsa om de frågor jag känner är viktigast för mig iaf men jag vet inte om jag blev så mycket klokare av det. Jag och Kjell satt och diskuterade det här en hel del idag och inte heller det gjorde mig klokare. Vet bara att jag insåg att jag tycker att det är tråkigt att skatt nästan ses som en bestraffning, det vore ju så mycket bättre om alla kände sig stolta och glada över att de delar med sig till ett bättre samhälle. Jag påstår inte att jag tycker om att betala skatt eller att jag tycker att skatten borde höjas eller något sånt. Men jag kan tänka mig att människor som donerar pengar till olika saker de tycker ska få stöd mår bra i själen av det, att de tycker att de gör något bra för världen och att de faktiskt blir lyckligare av det än vad de skulle blivit med de extra pengarna. Nu när vi ändå betalar en del skatt så skulle det ju vara bättre om människor blev lyckligare av det på en gång. Jag vet att det inte går att jämföra för troligtvis skattar man väl bort ganska många fler tusen än vad man donerar bort och det ena är påtvingat och det andra frivilligt men iaf. Jag vet hur jag skulle rösta om jag skulle vilja få mer pengar och fördelar i mitt privata liv men det skulle jag inte kunna göra för jag tror inte det är det bästa för svenska folket. Jag tycker om att vi har demokrati och jag tycker att alla röstberättigade har ett stort ansvar för att försöka välja det som är bäst för vårt samhälle. Det som gör det lite klurigt är ju att man inte riktigt kan veta på förhand och knappt på efterhand vad som är bäst för landet. Något som är jobbigt när man ska bestämma vilka som ska få ens röst är ju att i stort sett alla partier har en hel del man sympatiserar med, vissa har bättre skolpolitik, andra bättre för vården och nästa miljön osv. Så hur vi än röstar så borde det inte kunna bli tokfel. Jag hoppas ju på regeringsbyte men ännu mer hoppas jag faktiskt på att ett visst parti minskar i antal röster.
Aja nä nu ska jag hoppa i säng och tagga för en arbetsdag och sen en runda på spåret. Veckan som gick blev det två pass på ct:n istället för spåret vilket jag har bestämt är okej men jag hoppas att jag orkar pallra mig ut i spåret istället eftersom jag vet att det ger mycket mer.
Utsövd
Tänk vad skönt det kan vara att få sova ut. Eftersom Kjell skulle upp tidigt och jag inte var alltför pigg igår gick vi och la oss rätt tidigt, nog innan tolv iaf. Jag vaknade runt sex och var ganska pigg somnade om och vaknade hyfsat pigg även när Kjell gick upp strax före sju men somnade om igen och gick inte upp förrän halv elva typ. Iof kände jag mig nästan piggare vid sju än jag gjorde när jag gick upp men det är ju så underbart och vakna och veta att jag får somna om om jag vill så jag passade helt enkelt på :-)
Nu har jag en hel del saker jag måste få gjort idag, inga superprojekt eller väldigt tidsavgörande såna men ändå en lång lista med småsaker som jag skjutit upp på tok för länge. Bland annat måste jag rota fram papper och nummer på min cykel som blivit stulen och anmäla det till polis och försäkringsbolag. I nuläget önskar jag att jag var en otroligt strukturerad och organiserad människa som direkt vet var jag har lagt sådan viktig information men icke, så det lär jag få slösa en hel del tid på att leta efter.
Igår bowlare jag med ett gäng från fotbollen, det var skoj även om jag blev grymt besviken på min insats när det gällde bowlingen. Är dock glad att min tumme som jag haft lite problem med sen innan sommaruppehållet klarade uppgiften. Den värkte lite extra i morse när jag vaknade men kändes inte alls igår och väldigt lite nu så det är ju skönt. Efter bowlingen skjutsade jag tinna till hennes bil, det var kul att få lite tid med henne eftersom vi knappt hunnit prata med varandra alls på sista tiden. Tänkte på henne när jag vaknade också och fick somna om, vid den tiden hade hon för flera timmar sedan varit illa tvungen att kliva upp, starkt jobbat tinna! Vi passade på att köra förbi hennes framtida hem också, som än så länge bara är tom mark men oj så spännande det ska bli och vad glad jag är för hennes skull (och för min eftersom chanserna att hon stannar i närheten ökade, tänk om lägenheten hade legat i Australien tex istället...). Känns som att det blir ett toppenläge där!
Nu borde jag sätta igång med att jobba och kunna bocka av listan steg för steg. Funderar dock på att äta något först men kan inte bestämma mig för vad. Igår när jag kom hem från bowlingen var jag lite hungrig och tyckte allt verkade hur gott som helst, berodde nog mest på att det enda jag ätit på dagen var några riskakor och ett äpple. Idag när jag inte längre fastar verkar inte samma mat lika god som den gjorde igår kväll och jag är faktiskt inte lika hungrig nu som jag var då, eller nu är jag inte hungrig alls, känna bara som att jag borde äta eftersom jag fastade igår. Jag är så glad över att jag har så lätt för att gå utan mat som jag har, det skulle vara så mycket jobbigare att köra 5-2 om jag kände av blodsockret eller ständigt gick och var hungrig och irriterad. Igår satt jag med när eleverna åt mat och tyckte inte det var minsta problem att själv bara dricka ett glas vatten och sen satt jag med när de andra åt lite snacks och sen tacotallrikar, hamburgare och annat och inte heller det var minsta lilla problem.
Nej nu måste jag göra någon nytta!
Nu har jag en hel del saker jag måste få gjort idag, inga superprojekt eller väldigt tidsavgörande såna men ändå en lång lista med småsaker som jag skjutit upp på tok för länge. Bland annat måste jag rota fram papper och nummer på min cykel som blivit stulen och anmäla det till polis och försäkringsbolag. I nuläget önskar jag att jag var en otroligt strukturerad och organiserad människa som direkt vet var jag har lagt sådan viktig information men icke, så det lär jag få slösa en hel del tid på att leta efter.
Igår bowlare jag med ett gäng från fotbollen, det var skoj även om jag blev grymt besviken på min insats när det gällde bowlingen. Är dock glad att min tumme som jag haft lite problem med sen innan sommaruppehållet klarade uppgiften. Den värkte lite extra i morse när jag vaknade men kändes inte alls igår och väldigt lite nu så det är ju skönt. Efter bowlingen skjutsade jag tinna till hennes bil, det var kul att få lite tid med henne eftersom vi knappt hunnit prata med varandra alls på sista tiden. Tänkte på henne när jag vaknade också och fick somna om, vid den tiden hade hon för flera timmar sedan varit illa tvungen att kliva upp, starkt jobbat tinna! Vi passade på att köra förbi hennes framtida hem också, som än så länge bara är tom mark men oj så spännande det ska bli och vad glad jag är för hennes skull (och för min eftersom chanserna att hon stannar i närheten ökade, tänk om lägenheten hade legat i Australien tex istället...). Känns som att det blir ett toppenläge där!
Nu borde jag sätta igång med att jobba och kunna bocka av listan steg för steg. Funderar dock på att äta något först men kan inte bestämma mig för vad. Igår när jag kom hem från bowlingen var jag lite hungrig och tyckte allt verkade hur gott som helst, berodde nog mest på att det enda jag ätit på dagen var några riskakor och ett äpple. Idag när jag inte längre fastar verkar inte samma mat lika god som den gjorde igår kväll och jag är faktiskt inte lika hungrig nu som jag var då, eller nu är jag inte hungrig alls, känna bara som att jag borde äta eftersom jag fastade igår. Jag är så glad över att jag har så lätt för att gå utan mat som jag har, det skulle vara så mycket jobbigare att köra 5-2 om jag kände av blodsockret eller ständigt gick och var hungrig och irriterad. Igår satt jag med när eleverna åt mat och tyckte inte det var minsta problem att själv bara dricka ett glas vatten och sen satt jag med när de andra åt lite snacks och sen tacotallrikar, hamburgare och annat och inte heller det var minsta lilla problem.
Nej nu måste jag göra någon nytta!
Helgen är redan över
Herrejösses hur fort kan en helg passera egentligen. Jag har haft underbart härligt blandat med raka motsatsen. Jag har framför allt suttit och varit hänförd av lycka över vilka fantastiska människor jag har i min närhet. Det är jag så sjukt glad och tacksam för. Nu ska jag krypa ner i sängen och plugga lite, på onsdag är andra träffen i mattelyftet och jag måste läsa en del innan dess.
Nöjd och glad
Jag tycker att terminsstarten har varit riktigt bra och framförallt känns det så skönt att komma igång på allvar igen. Jag har nog sagt det förut men jag älskar verkligen att vara lärare. Jag är så sjukt glad och tacksam över att jag har det jobb jag har. Att varje dag få träffa helt fantastiska och inspirerande kollegor och ännu bättre massa små bustroll som får hjärtat att smälta tjugo gånger om. Att dessutom få betalt för det här är bara för bra för att vara sant egentligen. Det pratas mycket om att höja lärarlönerna nu, extra mycket så klart på grund av valet och jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte tycker om det och på sätt och vis tycker jag verkligen att det är så rätt! Det är sån lärarbrist och kommer nog framförallt att bli och läraryrket är otroligt viktigt och skulle absolut må bra av att få högre status så klart. Samtidigt kan jag tycka att vi har en okej lön som det är och vi har dessutom förmånen med mycket ledighet och att det då finns yrken som är lika viktiga och som idag har sämre löner och förmåner. Jag tänker främst på poliser och sjuksköterskor. Men som sagt skulle de få för sig att höja min lön skulle jag ju inte direkt tacka nej.
Den här veckan har jag varit ute i spåret två gånger vilket jag är nöjd med, ännu mer nöjd är jag över att jag efter lunkandet faktiskt gjorde lite fysövningar, det är ju så j-kla tråkigt men ack så välbehövligt. I måndags fick jag sällskap av min lillebror, väldigt trevligt och det gjorde ju löprundan roligare. Fast jag måste erkänna att jag blir lite sotis när han efter att ha sprungit fem km med mig kör ytterligare ett varv i en hastighet jag aldrig skulle kunna drömma om. Mina två syskon har verkligen fått min fars smala löparen. Båda dem är så sjukt mycket snabbare än mig. Nu kan jag lätt ta att Helena springer fortare än mig men för några år sedan var det värre då hon knappt tränat alls på massa år och jag som alltid har tränat även om det ett år kanske bara blev 1-2 gånger i veckan. Ändå kunde hon ge sig ut i spåret och springa femman minst fem minuter snabbare än mig. Och nu Daniel, lilla trösten är väl att han är kille men han har seriöst ALDRIG tränat ordentligt. Han slutade väl med handbollen efter två-tre år och fotbollen efter typ fem år. Vilket alltså säkert var över femton år sedan och har sedan dess endast sporadiskt gett sig ut på någon löparrunda och någon gång ibland beger sig till gymmet, i snitt säkert färre än tio gånger per år. Aja man kan inte få allt här i livet och jag ska absolut inte klaga för jag har fått mer i livet än vad jag hade kunnat önska. Det är bara att acceptera att jag aldrig kommer bli snabb och antingen får bita en rejäl bit i det sura äpplet och träna som en tok eller köpa att det alltid kommer vara jobbigt och tungt att träna för att konditionen och styrkan uteblir.
Idag har jag ätit pyttipanna till lunch och middag, så kan det gå när man har noll inspiration till matlagning och en gapande tom kyl. I morgon kanske jag fastar, annars får det bli på fredag. Jag fastade i måndags, jag åt några solroskärnor på dagen och sen sprang jag som sagt med Daniel, tror klockan kanske var åtta på kvällen när jag kom hem och åt en tallrik yoghurt och det funkade ju så jag borde kunna fasta i morgon och ändå vara relativt pigg på handbollen kan jag tycka.
Nä nu måste jag fixa lite med några foton jag ska lämna in för framkallning. Jag var hos Natte innan löpningen i måndags och fotade mina morföräldrars gamla tavlor för syskonskaran vill tydligen få dem värderade. Även om de inte tror att de är värda speciellt mycket så kan det va bra att veta eftersom de funderar på att kasta bort allt som har stått hos Natte sedan mormor flyttade därifrån för säkert femton år sedan. Min mormor lever fortfarande men det är länge sedan hon kände igen någon och nu börjar väl kroppen ta mer och mer stryk. Jag har svårt att förstå varför människor som inte vill leva längre och som har levt ett långt liv ändå vaknar upp till nya dagar år efter år. Det vore ju så mycket bättre om alla barn och unga som för tidigt tas från förkrossade familjer och vänner skulle få de åren. Min morfar dog 94 och redan då började min mormor visa ganska klara tecken på alzheimer och demens. Nästan på en gång började hon prata om att hon inte ville leva längre utan kände sig färdig med livet. Hon blev mer och mer förvirrad och jag minns inte sist jag träffade henne och hon visste vem jag var, kanske var det när jag och Kjell precis hade träffats och hälsade på henne på hemmet. Då visste hon stundtals vem jag var. De senaste kanske 3-5 åren har hon inte känt igen sina egna barn över huvud taget och det enda hon gör är att ligga på sitt rum på demensboendet. Jag tror att det hade varit bättre för alla och framförallt henne själv om hon hade fått somna in för flera år sedan.
Jag tror inte jag är speciellt rädd för att dö, även om jag verkligen hoppas att jag får leva många goda år till, men däremot är jag rädd för att bli gammal. Jag vill definitivt inte hamna i min mormors läge och ännu mer rädd är jag för att faktiskt vara klar i huvudet men riktigt gammal och skruttig i kroppen. Kommer den dagen då min kropp inte längre fungerar, då jag bara kan ligga stilla och inte göra något vill jag absolut inte ha ett klart huvud som är medvetet om hur illa det är. Jag tycker att man borde fundera på om man inte ska införa aktiv dödshjälp i Sverige.
Nej fy, nu får jag sluta skriva om döden och istället fixa de där fotografierna...
Den här veckan har jag varit ute i spåret två gånger vilket jag är nöjd med, ännu mer nöjd är jag över att jag efter lunkandet faktiskt gjorde lite fysövningar, det är ju så j-kla tråkigt men ack så välbehövligt. I måndags fick jag sällskap av min lillebror, väldigt trevligt och det gjorde ju löprundan roligare. Fast jag måste erkänna att jag blir lite sotis när han efter att ha sprungit fem km med mig kör ytterligare ett varv i en hastighet jag aldrig skulle kunna drömma om. Mina två syskon har verkligen fått min fars smala löparen. Båda dem är så sjukt mycket snabbare än mig. Nu kan jag lätt ta att Helena springer fortare än mig men för några år sedan var det värre då hon knappt tränat alls på massa år och jag som alltid har tränat även om det ett år kanske bara blev 1-2 gånger i veckan. Ändå kunde hon ge sig ut i spåret och springa femman minst fem minuter snabbare än mig. Och nu Daniel, lilla trösten är väl att han är kille men han har seriöst ALDRIG tränat ordentligt. Han slutade väl med handbollen efter två-tre år och fotbollen efter typ fem år. Vilket alltså säkert var över femton år sedan och har sedan dess endast sporadiskt gett sig ut på någon löparrunda och någon gång ibland beger sig till gymmet, i snitt säkert färre än tio gånger per år. Aja man kan inte få allt här i livet och jag ska absolut inte klaga för jag har fått mer i livet än vad jag hade kunnat önska. Det är bara att acceptera att jag aldrig kommer bli snabb och antingen får bita en rejäl bit i det sura äpplet och träna som en tok eller köpa att det alltid kommer vara jobbigt och tungt att träna för att konditionen och styrkan uteblir.
Idag har jag ätit pyttipanna till lunch och middag, så kan det gå när man har noll inspiration till matlagning och en gapande tom kyl. I morgon kanske jag fastar, annars får det bli på fredag. Jag fastade i måndags, jag åt några solroskärnor på dagen och sen sprang jag som sagt med Daniel, tror klockan kanske var åtta på kvällen när jag kom hem och åt en tallrik yoghurt och det funkade ju så jag borde kunna fasta i morgon och ändå vara relativt pigg på handbollen kan jag tycka.
Nä nu måste jag fixa lite med några foton jag ska lämna in för framkallning. Jag var hos Natte innan löpningen i måndags och fotade mina morföräldrars gamla tavlor för syskonskaran vill tydligen få dem värderade. Även om de inte tror att de är värda speciellt mycket så kan det va bra att veta eftersom de funderar på att kasta bort allt som har stått hos Natte sedan mormor flyttade därifrån för säkert femton år sedan. Min mormor lever fortfarande men det är länge sedan hon kände igen någon och nu börjar väl kroppen ta mer och mer stryk. Jag har svårt att förstå varför människor som inte vill leva längre och som har levt ett långt liv ändå vaknar upp till nya dagar år efter år. Det vore ju så mycket bättre om alla barn och unga som för tidigt tas från förkrossade familjer och vänner skulle få de åren. Min morfar dog 94 och redan då började min mormor visa ganska klara tecken på alzheimer och demens. Nästan på en gång började hon prata om att hon inte ville leva längre utan kände sig färdig med livet. Hon blev mer och mer förvirrad och jag minns inte sist jag träffade henne och hon visste vem jag var, kanske var det när jag och Kjell precis hade träffats och hälsade på henne på hemmet. Då visste hon stundtals vem jag var. De senaste kanske 3-5 åren har hon inte känt igen sina egna barn över huvud taget och det enda hon gör är att ligga på sitt rum på demensboendet. Jag tror att det hade varit bättre för alla och framförallt henne själv om hon hade fått somna in för flera år sedan.
Jag tror inte jag är speciellt rädd för att dö, även om jag verkligen hoppas att jag får leva många goda år till, men däremot är jag rädd för att bli gammal. Jag vill definitivt inte hamna i min mormors läge och ännu mer rädd är jag för att faktiskt vara klar i huvudet men riktigt gammal och skruttig i kroppen. Kommer den dagen då min kropp inte längre fungerar, då jag bara kan ligga stilla och inte göra något vill jag absolut inte ha ett klart huvud som är medvetet om hur illa det är. Jag tycker att man borde fundera på om man inte ska införa aktiv dödshjälp i Sverige.
Nej fy, nu får jag sluta skriva om döden och istället fixa de där fotografierna...
Seg söndag
Den första arbetsveckan på det här året (för mig är skolåret nästan överordnat kalenderåret) är avklarad. Det var en härlig sådan måste jag säga. Det var både roligt och härligt att vara tillbaka på jobbet, allt känns väldigt bra inför höstterminen även om man såklart alltid skulle vilja hinna förbereda och planera ännu mer. Sen så kan jag ju inte direkt påstå att jag var pigg under veckan. Att gå upp på morgonen var hemskt redan på tisdagen och blev värre och värre för varje dag som gick. Igår hade jag tidig fotbollsmatch och behövde ställa klockan men idag passade jag på och sov ut ordentligt. Tror inte jag vaknade förrän runt elva typ, och då gick jag inte och la mig supersent igår eftersom Kjell ändå skulle upp tidigt och jobba. Vi var hemma hos några vänner igår och spelade spel, det var mysigt och roligt.
Nu väntar en ny spännande vecka och på tisdag börjar det på allvar eftersom det är då eleverna kommer. Det ska bli så kul att få jobba ihop den här klassen.
Nu väntar en ny spännande vecka och på tisdag börjar det på allvar eftersom det är då eleverna kommer. Det ska bli så kul att få jobba ihop den här klassen.
Tio år sedan
I morgon är det tio år sedan min kusin tog livet av sig. Jag tror inte så mycket på något liv efter döden men skulle jag ha fel hoppas jag innerligt att du inte bara känner dig stark och glad enskilda dagar utan för alltid och evigt känner frid.
En känsla av overklighet
Det känns som att jag har varit ledig i hundra år ungefär och på något sätt som om jag alltid framöver ska vara det. Jag kan inte riktigt förstå att jag faktiskt ska gå till jobbet i morgon. Det allra bästa av allt är att jag är så glad över att jag faktiskt ska det, det pirrar nästan i magen av spänning och nyfikenhet på vad den här terminen har att erbjuda. Som jag älskar mitt yrkesval!
Semestern slut
Nu är det bara en vanlig helg kvar och så börjar jobbet med alla rutiner och den vardag som hör till. Som vanligt är det lite blandade känslor men faktiskt absolut mest positiva. Jag längtar ihjäl mig efter eleverna och att få ta del av deras smarta tankar och härliga diskussioner igen. Jag är så otroligt sugen på att dra igång det underbart fantastiska projekt som några riktiga eldsjälar med mycket erfarenhet av läsinlärning har dragit igång. Jag är med i en facebookgrupp där fokus är på matematik och en för läsprojektet och varje dag på sommarlovet har det varit full aktivitet där inne. Så underbart att se hur otroligt engagerade lärare vi har i det här landet och alla delar med sig av sina tankar och funderingar, hjälper varandra med alla sorters problem med miljontals tips. Jag har faktiskt lite svårt att förstå att den svenska skolan är så dålig enligt så många resultat när jag om igen märker hur duktiga och engagerade lärare vi har.
Jag har satt upp några mål för hösten för ett aningen mer hälsosamt liv. Jag måste verkligen träna bättre, visserligen tycker jag absolut jag har tränat mer och bättre de senaste kanske tre åren om man jämför med större delen av mitt vuxna liv men jag vill bli ännu starkare och snabbare och då behöver jag helt klart öka antalet träningar och kanske framförallt kvalitén. Jag känner mig taggad och full av förtroende just nu men jag har satt rätt höga mål och kommer säkert flera gånger under hösten ångra mitt val. Men jag ska vara tjurigt envis och visa mig själv att jag faktiskt klarar det.
Snart ska jag åka till mamma och hämta Helenas växter som har fått bo där i sommar medan hon har varit runt om i världen. Lyckliga jag ska även bli bjuden på lyxmiddag. Mammas mat är såklart godast i hela världen enligt mig.
I morgon är det en heldag på grönan som gäller. Jag som är uppvuxen i min familj trodde att större delen av världens befolkning älskar att åka olika sorters åkattraktioner. Men så är det ju tydligen inte, jag måste erkänna att jag inte tycker att det är riktigt lika kul längre som jag tyckte när jag var yngre, dessutom kan jag bli lite snurrig och illamående av snurriga attraktioner vilket aldrig någonsin hände före tjugo års ålder. Och det här är jag riktigt ledsen över, jag var säker på att jag alltid skulle tycka lika mycket om det och hoppas iaf verkligen att det inte kommer fortsätta i samma riktning. Men även fast jag inte längre är lika tokig i det visar sig jag ändå vara rätt mycket mer glad i det än merparten av mänskligheten har jag allt mer börjat inse. Jag var väl rätt medveten om att det inte är alla vuxna som köper åkband och hoppar på det mesta men jag trodde alla barn älskade nöjesparker och även om inte alla vågar åka allt så vågar alla åka något. Men så är det tydligen inte och världen går väl inte under för det direkt. Mina syskon är iaf nästan lika galna i nöjesfält och åkattraktioner som jag.
Innan grönan ska jag skjutsa Kjell från jobbet med cykeln (han jobbar dygn till i morgon) till stan där han ska ta tåget och åka till gotland i några dagar.
Nä nu ska jag åka till mamma!
Jag har satt upp några mål för hösten för ett aningen mer hälsosamt liv. Jag måste verkligen träna bättre, visserligen tycker jag absolut jag har tränat mer och bättre de senaste kanske tre åren om man jämför med större delen av mitt vuxna liv men jag vill bli ännu starkare och snabbare och då behöver jag helt klart öka antalet träningar och kanske framförallt kvalitén. Jag känner mig taggad och full av förtroende just nu men jag har satt rätt höga mål och kommer säkert flera gånger under hösten ångra mitt val. Men jag ska vara tjurigt envis och visa mig själv att jag faktiskt klarar det.
Snart ska jag åka till mamma och hämta Helenas växter som har fått bo där i sommar medan hon har varit runt om i världen. Lyckliga jag ska även bli bjuden på lyxmiddag. Mammas mat är såklart godast i hela världen enligt mig.
I morgon är det en heldag på grönan som gäller. Jag som är uppvuxen i min familj trodde att större delen av världens befolkning älskar att åka olika sorters åkattraktioner. Men så är det ju tydligen inte, jag måste erkänna att jag inte tycker att det är riktigt lika kul längre som jag tyckte när jag var yngre, dessutom kan jag bli lite snurrig och illamående av snurriga attraktioner vilket aldrig någonsin hände före tjugo års ålder. Och det här är jag riktigt ledsen över, jag var säker på att jag alltid skulle tycka lika mycket om det och hoppas iaf verkligen att det inte kommer fortsätta i samma riktning. Men även fast jag inte längre är lika tokig i det visar sig jag ändå vara rätt mycket mer glad i det än merparten av mänskligheten har jag allt mer börjat inse. Jag var väl rätt medveten om att det inte är alla vuxna som köper åkband och hoppar på det mesta men jag trodde alla barn älskade nöjesparker och även om inte alla vågar åka allt så vågar alla åka något. Men så är det tydligen inte och världen går väl inte under för det direkt. Mina syskon är iaf nästan lika galna i nöjesfält och åkattraktioner som jag.
Innan grönan ska jag skjutsa Kjell från jobbet med cykeln (han jobbar dygn till i morgon) till stan där han ska ta tåget och åka till gotland i några dagar.
Nä nu ska jag åka till mamma!
Kommer inte på någon rubrik
Nu går dagarna verkligen fort, kan vara att jag sover bort halva dagarna men det tar jag ju igen i vaken tid på nätterna så det är nog inte bara det. Kanske snarare att jag känner att semestern börjar ta slut. Det är mindre än en vecka kvar till jag har börjat jobba. Jag har verkligen en dubbel känsla inför det för samtidigt som jag längtar och tycker att det ska bli hur kul som helst vill jag bara fortsätta få sova utan att ställa alarm och kunna göra precis vad jag vill när jag vill, det är så fridfullt och avslappnande.
Den här dagen känns som att den precis har börjat och jag borde egentligen redan ställa mig och laga middag. Jag åkte till Kjells jobb vid tvåtiden inatt och sov över där, kul att få hålla honom sällskap på jobbet och dessutom ville han bli hemskjutsad eftersom han cyklat till jobbet för första gången så det passade bra. Precis när jag hade somnat vaknade jag av larmet och han fick hoppa upp och bege sig iväg ambulansen. Jag somnade om på en gång och har absolut inget minne av att han kom tillbaka utan vaknade inte förrän runt nio på morgonen och sen somnade jag om till typ elva. Han hade såklart kommit tillbaka, typ två timmar senare och sen hade han inte fått nå mer jobb, skönt för honom. Vi åkte runt till några olika sportbutiker och cykelbutiker på vägen hem för han behövde köpa en del inför sin cykelsemester på Gotland, är lite avis eftersom jag älskar Gotland men vi får åka dit någon annan gång helt enkelt.
Imorgon ska jag nog till IKEA med mamma, ska fundera ut vad jag ska köpa med mig hem, har egentligen inget jag verkligen vill ha därifrån men jag misstänker att jag kommer plocka på mig en hel del smått och gott. Kjell har iaf beställt fryspizza :-)
bra där
det är lagom att bli lite hungrig när klockan nästan är elva. Jag åt lite spagetti och köttfärssås idag till frukost/lunch, det var väl vid elva-tolv typ. Vid fem spelade jag match, vilket inte gick så bra som jag hoppats på, jag kom helt fel i flera situationer och tvekade på tok för mycket i så många lägen, blä! Men vi vann iaf vilket var riktigt skönt och välbehövligt. När jag kom hem funderade jag på om jag skulle laga något men jag var verkligen inte sugen eller hungrig. Så jag klippte lite gräs, duschade och parkerade i soffan med datorn i knät och en film på tv:n. Nu börjar dock magen göra sig påmind och jag funderar på om jag bara ska låta det gå över eller om jag ska göra något åt saken...
Intressant eller hur?!
Intressant eller hur?!
Matchdags och halsont
Vad hände med sommaren? Eller alltså uppehållet från fotbollen och handbollen. Fotbollen drog ju igång redan förra veckan med träningslägret och handbollen drar igång på tisdag. Och inte nog med att träningarna har börjat så är det seriematch idag. Hemmamatch på Björkvallen och jag vill mer än någonsin (sen jag började i Frösunda) att det ska gå bra idag, för både mig och laget. Jag vill ju så mycket hellre spela på min nya position och hoppas att laget fortsätter hålla sig positiva till den förändringen. Typiskt nog vaknade jag med lite halsont, inte mycket alls och nu har det nästan släppt helt så det kunde ju absolut ha varit värre. Men jag har liksom inte riktigt råd med minsta lilla avkall på min ork eftersom min nuvarande form nog knappast räcker till att hänga med i matchtempot även när det är på absoluta topp.
Från ett fotbollslag till ett annat... Jag har missat alla reals försäsongsmatcher så jag har egentligen inte så mycket att tycka och tänka men det har nog klart gått sämre än planerat. De spelade första oavgjort och sedan har de två förluster, visserligen mot bra lag men det hade ju känts bättre med lite vinster. Visserligen kan jag nästan tycka att det är positivt att det går på tok nu och att det då förhoppningsvis hinns med att göra förändringar och toppa formen till seriepremiären. Jag är ganska säker på att den här säsongen kommer floppa, det brukar ju kunna göra det när man precis har uppnått det där målet som varit så omöjligt och man har strävat efter så länge, som den tionde cl-titeln tillexempel. Men jag måste säga att jag är riktigt nöjd på förhand med reals värvningar. Känns som två riktigt spännande och bra spelare i Kroos och Rodriguez. Eftersom de inte spelat i real tidigare har jag ingen koll på dem egentligen men det lilla jag har sett tycker jag om, särskilt när det gäller Rodriguez. Sen så är jag väldigt glad över att Barca valde att istället lägga sina pengar på Suarez, visserligen är ju han väldigt bra på fotboll och kommer säkert spotta in mål för dem men jag vill inte ha spelare i laget med den mentaliteten han hittills har visat upp.
Från ett fotbollslag till ett annat... Jag har missat alla reals försäsongsmatcher så jag har egentligen inte så mycket att tycka och tänka men det har nog klart gått sämre än planerat. De spelade första oavgjort och sedan har de två förluster, visserligen mot bra lag men det hade ju känts bättre med lite vinster. Visserligen kan jag nästan tycka att det är positivt att det går på tok nu och att det då förhoppningsvis hinns med att göra förändringar och toppa formen till seriepremiären. Jag är ganska säker på att den här säsongen kommer floppa, det brukar ju kunna göra det när man precis har uppnått det där målet som varit så omöjligt och man har strävat efter så länge, som den tionde cl-titeln tillexempel. Men jag måste säga att jag är riktigt nöjd på förhand med reals värvningar. Känns som två riktigt spännande och bra spelare i Kroos och Rodriguez. Eftersom de inte spelat i real tidigare har jag ingen koll på dem egentligen men det lilla jag har sett tycker jag om, särskilt när det gäller Rodriguez. Sen så är jag väldigt glad över att Barca valde att istället lägga sina pengar på Suarez, visserligen är ju han väldigt bra på fotboll och kommer säkert spotta in mål för dem men jag vill inte ha spelare i laget med den mentaliteten han hittills har visat upp.
