Katarina Pettersson

För en vecka sedan på dagen inträffade en olycka vid tåget. En trettonårig flicka blev påkörd och allvarligt skadad, jag tror och hoppas att läget för henne är stabilt, det var det i slutet på förra veckan iaf. Det är så sorgligt när såna här olyckor sker och i just det här fallet är det dessutom fruktansvärt irriterande. Det är nämligen inte första gången någon blir påkörd just i den obevakade övergångsplatsen. Undra hur många som måste dö eller få sina liv förstörda innan man anser att det är värt pengarna att göra om där?
Idag skedde ytterligare en tågolycka här i Vallentuna. Denna gång var det en bil som blev påkörd i en korsning med bommar och allt. Jag vet inte detaljer men hoppas verkligen att mannen? kommer klara sig. Jag såg bilder på aftonbladet och expressen och bilen som tydligen släpades med en bit ser väldigt mosad ut.
Det är så skrämmande att allt verkligen kan förändras så snabbt, livet är verkligen ömtåligt. Samtidigt som dessa situationer är tragiska och får en att känna sorg medför de ju som tur är även något positivt. Många slås nog av tanken av livets skörhet precis som jag och det får mig att uppskatta dagarna jag lever och mår bra ännu mer. Jag är så väldigt tacksam för att jag och min familj/mina vänner är friska och mår så bra som vi gör. Mina tankar finns även bland alla som för tillfälligt inte alls mår bra eller som befinner sig i sorg.
Kanske är det lite av charmen att livet ska vara så här oförutsägbart men jag lider verkligen med dem som kommer riktigt nära verkliga tragedier.

Just nu är jag inte alltför pigg, jag håller på att bli ordentligt förkyld tror jag och det vill jag verkligen inte. Jag har inte tid att vara sjuk och jag vill definitivt inte vara sjuk på torsdag då jag faktiskt fyller 25 år :-D. Veckorna går så otroligt fort och det händer så mycket som jag inte vill missa. Mycket som känns tufft och jobbigt gör ju att jag samlar på mig mer erfarenheter och förhoppningsvis kunskaper som jag kommer ta med mig. Å när man jobbar med barn kan man se ljusglimtar nästan överallt bara man försöker, ljusglimtar som man lär sig av och/eller som man bara njuter av.

Helgen var helt underbar och jag hade mycket skoj samtidigt som det var lagom med aktiviteter så jag hann med lite lugn och ro. I lördags var det ju Earth Hour och inför det hade/har jag lite blandade känslor. Jag tycker att det är skrämmande och läskigt hur dåligt vi behandlar vår planet, jag skäms när jag tänker på hur lite jag gör för miljön. Jag tycker att det är otroligt viktigt, ett måste egentligen, att vi gör något åt vår levnadsstil som vi lever nu är ju inte hållbart. Det är så mycket slöseri med energi och nedskräpning och miljöförstörelse finns ju var vi än vänder huvudet. Därför är jag positiv till världsnaturfondens engagemang och ansvarstagande samtidigt som jag stör mig på att det är så banalt och futtigt, men det är ju bättre än ingenting. Jag släckte inte lamporna för att spara in så mycket el som möjligt och på det sättet verkligen göra en skillnad utan att jag gjorde det berodde på att jag vill haka på och förstärka budskapet till alla politiker, och egentligen hela samhället, om hur viktigt det faktiskt är att vi gör något nu. Jag måste verkligen bli bättre på att tänka miljövänligt, jag sorterar ytterst lite och köper ekologiska produkter vid enstaka tillfällen. Jag försöker att inte slösa med energi och eftersom jag inte kör bil tycker jag att jag iaf kan rättfärdiga mig till viss del, att jag inte kör bil beror nog iof mer på att jag inte har något körkort men men :-S

I lördags var det också kvalmatch, Portugal mot Sverige. Jag måste erkänna att min uppmärksamhet under matchen var ganska delad men det jag såg var helt okej. Jag tycker att Sverige ska vara ganska nöjda som får ta med sig poäng från Porto, Portugal är ju ändå Portugal...

Nu ska jag nog göra köttfärssås och spagetti och vila mig i form till imorgon.

Ett tips till alla som inte vet vad de vill syssla med är att arbeta med andra människor, det berikar verkligen livet. För mig är valet att arbeta med barn givet och har varit så under många många år men för andra passar det säkert lika bra att arbeta med gamla eller allmänt inom vården tex. Jag är övertygad om att det till stor del är i sina relationer med andra människor som man på riktigt lär känna sig själv och får förståelse för sin omvärld.
Självklart kan det vara dagar då jag är trött eller irriterad över jobbet eller barnen men det är faktiskt inte ofta. Jobbar man med barn får man tillbaka oändligt mycket mer än vad man själv ger. De visar sån kärlek och glädje att man inte kan låta bli att ryckas med och smittas. 

Sedan jag började jobba som förskollärare i höstas har mitt liv helt plötsligt för första gången fått ordentligt med rutin. Jag äter på ungefär samma tider för det mesta och går upp ganska tidigt varje dag, iaf på veckorna. Det är faktiskt ganska skönt även om det finns en del nackdelar också, när jag pluggade hade jag massor med tid som jag kunde disponera som jag ville, nu känns det ibland som om jag jobbar, är på handboll och sover bara. Men men jag märkte ganska fort att kroppen ställde in sig efter rutinerna, jag har blivit mycket mer morgonpigg :-) tyvärr är jag även mer kvällstrött, även magen känner av rutinerna och jag blir hungrig mycket oftare än vad jag blev förut oc h ganska regelbundet.

Nu är jag iaf pigg som en lärka och borde sätta igång med att städa, jag ska eventuellt öppna mitt hem för mina vänner ikväll innan vi ska på dam- och herrfest för att fira att säsongen är över. Vi har faktiskt sista matchen idag, mot Arbrå som redan är klara segrare. Sist vi mötte dem förlorade vi med ungefär tio bollar, fast då hade vi kort om folk och jag mådde verkligen inte bra så stackarna som kunde spela fick nästan spela hela matchen mot ett lag som dessutom hade väldigt högt tempo mot vad vi är vana vid. Det var ju faktiskt den första div 2 matchen vi spelade... Jag tror jag måste börja ladda för jag känner mig inte så nervös som jag brukar.
Nä nu måste jag börja städa (inte min favoritsysselsättning direkt) men det är ju rätt skönt efteråt när man sitter i en ren lägenhet.

Vet inte riktigt om jag är mogen för att ta plats i bloggvärlden men hur ska jag någonsin få reda på det om jag inte gör ett försök...

Varför blogg?
Jag har funderat många gånger på om jag ska börja blogga men något har alltid hållt mig tillbaka, tills nu då förstås. Jag tycker om att skriva, vanligtvis mest för mig själv men nu känner jag att det är spännande att skriva något som är helt öppet för vem som helst att ta del av. Troligtvis kommer jag skriva några inlägg och tröttna, ungefär som alla de gånger jag har bestämt mig för att börja skriva dagbok. Normalt skriver jag några sidor för att sedan återfinna dagboken flera månader senare. Aja det är värt ett försök iaf, kanske ger det mig något och annars får det väl vara bra så.

Jag måste tyvärr erkänna att jag nog kommer skriva en sån där alldeles ordinär blogg där jag redogör för dagarna i mitt alldeles vanliga liv. Men nu är det faktiskt så att jag inte är en mer spännande person än så och det är faktiskt av helt själviska grunder jag startar denna blogg. Jag skriver bara för mig själv och då får det helt enkelt bli inlägg som handlar om det som försigår i mitt huvud för stunden. Troligtvis en hel del fotboll eller handboll, en del härliga tankar om mitt yrkesverksamma liv som förskollärare och kanske något annat smått och gott, det visar sig...

Klart slut på mitt allra första blogginlägg :-)