Katarina Pettersson

Vi åkte färja från Argostoli till en hamn på fastlandet, kommer i skrivande stund inte på vad den heter men det var inte samma som vi åkte till Zakynthos ifrån utan den här låg lite längre norrut. Några timmar senare, vid ett kanske, var vi åter tillbaka på den där bussterminalen som vi stod lite mer än en vecka tidigare. Det kändes helt sjukt att det hade gått så kort tid för vi hade hunnit med så mycket och fått uppleva mer än vi kunnat drömma om. Självklart kändes det lite konstigt att resan närmade sitt slut men samtidigt var det faktiskt skönt. Men vi hade en dag i aten också och den ville vi ju verkligen inte slösa bort. Vi insåg på en gång att strejken fortfarande var igång och hoppade på en buss som skulle ta oss till det område i staden där vårt hotell låg. Vi hade valt ett ganska fint hotell med hög standard, lyxhotell om ni frågar mig, men vi visste också att det låg i ett av stadens lite risigare område med mycket hemlösa och framförallt många knarkare. Vi hade ju kvar vår atenkarta att orientera oss efter och vi lyckades hitta till hotellet ganska fort. Det kändes ganska underligt att gå runt där i slumkvarterren och se sprutor och allt möjligt liggandes på trottoaren för att sedan bara kliva in genom ett par dörrar och befinna sig i en toppmodern och superfräsch lobby. Efter att ha lassat av oss packningen i vårt fina fina rum så gick vi upp till takpoolen för att ta ett svalkande dopp.

Man ser Akropolis i bakgrunden.

Just akropolis är det enda som jag var intresserad av att se i Aten och självklart styrde vi våra steg dit såfort vi tagit vårt dopp och bytt om till andra kläder.
















Vi gick runt lite i staden, åkte litte tunnelbana. Åt på pizzahut och bara njöt av sista dagen på resan helt enkelt. Det var ju fortfarande taxistrejk och på hotellet kunde de ordna transport stod det. Det kostade 50 euro och det var ganska precis (52,70) det vi hade kvar och vi var rätt trötta på att släpa på väskor hit och dit så vi bokade det. När vi skulle åka dagen därpå så visade det sig att det var den trevliga receptionisten som checkat in oss som stod för  skjutsen i sin egen lilla nissan micra. Vi ficck betala på hotellet för tydligen kunde de få jobbiga problem om hon tog emot pengar på flygplatsen. Jag fick nästan dåligt samvete som bokat bilen och de fick köra trots att många hade något emot det men det var en riktigt trevlig bilresa och väldigt bekvämt och skönt att få skjuts ända fram. Hon var verkligen supertrevlig och vi pratade om hur landets ekonomi påverkat dem och om allt möjligt annat mellan himmel och jord.

Å så var vi rätt som det var på väg hem efter en helt fantastisk resa. Jag är så otroligt glad att jag har fått dela den med min babe! Och jag hoppas att vi kommer resa tillsammans många gånger framöver för det var helt underbart.

Färjan gick nån gång närmare nio och skulle ta lite mer än en timme. Så när vi skulle komma fram skulle det vara mörkt och det kändes inte alltför roligt att behöva leta sig fram till hotellet utan varken dagsljus eller taxi. Vi pratade med en besättningsman på färjan för att höra hur man skulle ta sig till det området lättast nu när det var strejk. Det skulle återigen inte se uta att vara alltför långt på kartan, men vi hade ju lärt oss att vägar som kan se raka och korta ut på en karta inte nödvändigtvis behöver vara det i verkligheten. Han sa bara att vi absolut inte kunde gå, det verkade inte gå några bussar heller så vi befarade en riktigit jobbig promenad nu när vi börjar tro på greker när de säger att man inte ska gå. Men han visade sig vara precis som alla andra greker och tog sig fullkomligt an vårt lilla problem och började ringa runt för att hitta någon som ville köra oss. Han återkom till oss och sa ett en kille skulle komma från Argostoli (huvudstaden på ön, Typ två mil därifrån) och köra oss, men vi kanske behövde vänta 5-10 minuter i hamnen. Vilket vi såklart blev överlyckliga för och tacksamt tog emot. Mycket riktigt kom det en chafför och plockade upp oss. Kan tänka mig att hans taxikompisar inte skullee blivit alltför glada om de insåg att han körde trots strejken men vi blev iaf väldigt glada. För det var en bit att åka, tog säkert minst en kvart, och ju fler kvällar vi bodde där och sen hade svårigheter att hitta tillbaka till hotellet på deras konstiga krokiga vägar utan skyltning så blev vi bara ännu mer tacksamma över det. När vi kom till hotellet blev vi varmt välkomnade av en superrar grekisk kvinna. Det var ett supermysigt familjeägt hotell som vi verkligen trivdes på. Hon berättade att de hade varit så oroliga för hur vi skulle ta oss dit pga strejken och hade hoppats att vi skulle ringa så de kunde komma och hämta oss någonstans (inte hade jag en aning om att den servicen gick att få). Eftersom klockan var rätt mycket gick vi bara en kort promenad och spanade in närmiljön och hotellet innan vi gick upp och lade oss. Rummet var inte så värst stort men det dög absolut till oss och hade en väl fungerande aircondition vilket är nästan det viktigaste för mig i ett varmt land. Sängen var dessutom ganska bekväm vilket är ett stort plus. Morgonen följande dag tillbringade vi vid poolen. Jag hade varit lite orolig dagen innan  när vi först sett poolen, för det fanns inte så många solstolar, typ 10 st kanske och det var ett hotell med säkert minst 50 rum så jag tänkte att man kanske inte skulle få plats men när vi ätit frukost och smörjt in oss vid tio och gick till poolen fick vi se att vi var ensamma där.


Vi läste lite och badade en hel del till Kjells stora glädje. Eftersom vi var ensamma kunde vi fåna oss hur mycket vi ville med undervattenskameran.

Jag har dock insett att jag inte riktigt kan titta under vattnet, jag har inte riktigt vågat på länge efterom jag har linser, men nu struntade jag medvetet att byta linser för att jag skulle kunna prova utan att behöva kasta bort ett helt nytt par. Å jag tyckte verkligen att jag tittade med vanligt uppspärrade ögon,  men det syntes inte direkt på bilderna. Här nedan spärrar jag verkligen upp ögonen extra mycket, trodde jag iaf.


Efter nära två timmar i solen så gick vi iväg för att äta lite. Vi åt på ett ställe som heter Water way och låg nära hotellet. Det låg vid stranden, eller iaf i backen vid stranden och var väldigt mysigt och maten var god. Sen blev det faktiskt en till stund vid poolen. Tror att det var då vi började läsa bok nummer två (för mig). Jag hade nog läst ut marian keys boken på förmiddagen. Jag har länge varit sugen på att läsa grottbjörnens folk (typ sen jag gick i mellanstadiet men det har inte blivit av) och nu när en till bok i serien kommit ut har den ju hamnat på topplistor i bokhandeln igen. När jag och kjell var på bokjakt inför resan fick vi syn på den och kjell har tydligen också velat läsa den, han hade sett filmen när han var liten. Så vi bestämde för att köra på den och det var verkligen hur mysigt och roligt som helst att läsa en bok tillsammans. När jag läser en bok går jag ofta in för det och fastnar, vilket gör att jag tänker på historien och andra frågor som väcks ganska ofta även den tiden jag inte läser. Jag känner ofta att jag vill prata om och diskutera det jag läst men det är så svårt när den man diskuterar med inte har samma "glasögon" som en själv. Jag har flera gånger tänkt på att det skulle vara kul med en bokklubb av just den anledningen. Både jag och Kjell tyckte mycket om boken och eftersom vi läste den tillsammans blev den en ännu större upplevelse än bara en bok på något sätt, svårt att förklara men det betydde mycket för oss iaf. Plus att det gjorde att det blev ännu lättare att få kjell att sola, han blev inte alls lika rastlös vid poolen utan kunde ligga en halvtimme utan att klaga :-)

Vi fick lite sällskap vid poolen på em men det var verkligen inte överfullt och vi kände att vi kunde fåna oss lite till.


Efter ytterligare nån timme vid poolen så gick vi ut på upptäcktsfärd. Det var en ordentlig kontrast från Zakynthos där vi hade bott i en riktig turistby vilket man inte kan påstå att vi gjorde nu. Kefalonia är lite större än Zakynthos, de är ganska lika till utseendet även om kefalonia kanske kändes aningen mer bergigt (kan vara för att vi åkte runt mer och man verkligen upplevde bergstopparna. Naturen är snarlik med samma buskar och träd, samma vackra små stenstränder och klippor vid havet även om stranden precis vid vårt hotell faktiskt var sandstrand. Zakynthos är dock mycket turistigare och det kändes väldigt kul att få båda delarna. Det var härligt och mysigt att på på zakynthos i några nätter men vi hade nog tröttnat om vi stannat där en hel vecka. Å likadant var det med Kefalonia, vi bodde där i sex nätter tror jag, vilket resulterade i fem dagar (eftersom vi kom dit sent på kvällen och reste därifrån tidigt på dagen). Det var absolut tillräckligt. Självklart kan man ligga vid poolen/strande och slappa och läsa men jag tycker faktiskt att det är lagom några dagar, jag skulle ju inte klaga över det ödet kanske men jag skulle definitivt längta hem en del... Som det var för oss var iaf helt perfekt.
Åter till promenaden, först gick vi såklart ner till stranden.


Vårt hotell låg lite mitt i ingemansland kändes det som. Det fanns den där restaurangen som vi ätit på innan och en annan restaurang en liten bit uppför en kulle och så fanns det en del privathus kändes det som. Men det var mysigt att gå runt där och vi hittade en stig längsmed klipporna vid havet som kändes helt igenvuxen på vissa ställen. Utsikten kunde man inte riktigt klaga på men så var det typ överallt på dessa öar.



Någon hade skrivit ett meddelande!?


Vi åt middag på vårt hotell. De hade en mysig uteservering och personalen var som tidigare skrivet otroligt trevliga. Maten var dessutom god.


Andra dagen på Kefalonia hyrde vi bil, den skulle vi ha resten av tiden på kefalonia bestämde vi oss för. När vi bokade boendet på internet valde vi att boka fyra nätter för att vi inte då visste riktigt hur vi ville göra. Vi hade planer på att kanske bo några nätter på en närliggande ö Ithaka. Men vi började inse att den ön var ganska liten och blev mer och mer sugna på att bara besöka den över dan. Och eftersom vi trivdes så himla bra förlängde vi boendet tiden ut, alltså blev det två nätter till. Men vi kände även att vi isf ville ha tillgång till bil så vi kunde ta oss överallt vi ville.
Vi hann ligga lite mer än en timme vid poolen innan en trevlig kille (hon på hotellet hjälpte oss med kontakten) kom med en bil till oss. Vi begav oss först till huvudstaden på ön. SOm ju inte låg så långt därifrån, det var faktiskt skyltat hyfsat och vi hade inga problem med att hitta. Vi körde igenom hela staden och det tog verkligen inte lång tid. Vi hade tänkt att stanna och äta där men varken jag eller Kjell var särskilt hungriga och vi hittade inte något ställe som kändes klockrent så vi åkte runt lite där och stannade och köpte lite vatten och chips på en affär istället. Där såg vi på ett vykort att det fanns ett minnesmonument över de italienare som blev avrättade på ön under andra världskriget och det blev vi lite sugna på att se. Vi frågade killen i affären om han visste var på ön det låg och det visade sig vara precis i närheten.







Vi tog sikte på andra sidan ön ungefär och en bys om heter Sami, där spelade de in stora delar av den filmen som vi såg några dagar innan vi åkte till grekland (capten corellis mandolin). Vår stackars lilla bil var väl inte så stark och det gick segt uppför i backarna, en lampa på instumentbrädan började lysa efter bara ett litet tag (check) men ibland slocknade den igen. Självklart var det värsta backarna för att ta sig till andra sidan och den lilla bilen fick såklart nog nära toppen av den högsta. Vi lyckades (eller kjell alltså) få igång den igen och vände direkt och började rulla neråt för vi hade sett en mack några km tidigare. Den klarade vägen nerför bra och på macken var det en kille som tog sig en titt under motorhuven men han kunde inte se något fel så han sa att det är lugnt, ni kan åka. Vilket vi gjorde men det gick inte särksilt fort uppför.

På vägen till Sami gjorde vi två stopp som vi hade läst om på nätet och verkligen ville göra. Det första stoppet var Drogarati caves, vilket är en droppstensgrotta. Jag har varit i lummelundagrottorna på gotland men det var när jag var liten, kanske typ 7 år så jag kommer inte ihåg så värst mycket, men jag kommer ihåg att jag tyckte det var häftigt och det tyckte jag nu med. Det är så mäktigt att komma till såna platser där naturen har format något ovanligt under flera miljoner år.






Vi var där nere i kanske tjugo-trettio minuter och var i stort sett själva hela tiden. Det var en familj där när vi kom men de gick upp på en gång och det var en familj som kom när vi nästan var klara. Det kändes extra lyxigt så faktiskt. Man är så van vid att det alltid är smockfyllt vid turistattraktioner eller sevärdigheter, historiska platser eller liknande men så var det vekrligen inte på kefalonia!
Andra stoppet var vid Melissani lake - en underjordisk sjö.





Vi och två andra turister (inte överfyllt) fick en liten tur på en eka på undervattenssjön. Tydligen finns det många undervattenssjöar på Kefalonia, här var det ju "öppet" i taket på ett ställe. Där hade taket/marken beroende på hur man vill se det rasat in vid en jordbävning för ett x antal år sedan. Det var mysigt att åka runt där, inte det häftigaste jag gjort kanske men vattnet var verkligen klart och luften var frisk och kylig och man blir helt klart lite tagen av denna plats som känns så avlägsen.

Vi valde att göra en liten omväg förbi Myrtos beach, omnämnd som kefalonias vackraste strand (där scener från den där filmen spelades in). Vi var ganska nära och kände att vi hade tiden till det.



Vi åkte vidare genom ön, upp och nerför bergar och genom små mysiga byar. På kvällen var vi framme i Sami och körde runt planlöst på några småvägar. Vi fick syn på skyltar som visade att det funnits någon firm av historisk plats så dessa valde vi att följa.


Jag älskar känslan av att gå på ett ställe med rik historia. Grekland var ju jordens mittpunkt under antiken och landets historia är ju otroligt rik, tyvärr är det ju väldigt lite av detta som är bevarat av många förklarliga anledningar. Byggnaderna har ju förstörts förmodligen framförallt av jordbävningar och sånt. Här fanns det ändå lämningar av någon borg eller slottliknande byggnad och lite längre bort besökte vi ytterligare en plats med ruiner. Även om de inte alls var lika storslagna som colluseum eller macchu picchu så var det en häftig känsla att gå runt där. Att vi var helt ensamma (bortsett från alla bergsgetter som strövade fritt) och att vi hade en storslagen utsikt gjorde inte saken direkt sämre!








Efter en otroligt händelserik dag då vi hunnit med typ allt det vi på förhand visste att vi ville se och massa extrabonusar som bara dykt upp under dagen så slog vi oss ner på en restaurang vid vattnet i den lilla staden Sami och åt den här resans första pizza. Vi beställde en varsin men först kom de bara in med en och då tänkte jag vilken tur att de missat att vi sa två för det skulle vi verkligen inte ha orkat, men så kom de in med den andra också.



Nöjda och superbelåtna med hela dagen åkte vi hemåt igen och bilen höll hela vägen hem. Vi hade dock lite svårigheter att hitta tillbaka till hotellet men efter en liten omväg hittade vi tillslut hem.

När vi var i Sami hade vi kollat upp hur färjorna till Ithaka gick och eftersom de hade de bästa tiderna på söndagen bestämde vi oss för att åka dit redan nästa dag. Båten skulle gå vid tvåtiden och sen kunde man ta förjan tillbaka vid halv tio. Vi informerade vår biluthyrare om bilkrånglet vi hade haft och han kom och bytte bil med oss, vi fick en som var mycket bättre och blev nöjda och glada. Vi hann ligga vid poolen någon timme innan det bar av mot Sami igen där färjan skulle gå ifrån. Där lyckades vi hitta ett minneskort till kameran och lyxade även till det med varsin glass.






Ithaka påminde mycket om de andra öarna men var mycket mindre. Vi började med att ta sikte på den största staden på ön och därifrån försökte vi  ta oss till ett olivträd som tydligen ska vara Odysseus egna träd, haha säkert. Ithaka sägs enligt många vara Odysseus hemö och Illiaden var en av Kjells favorithistorier när han var liten och jag tycker allt det där är väldigt intressant så vi ville verkligen se ön. Olivträdet struntade vi dock i efter att ha kört på de smalaste små men brantaste vägar jag varit med om. Dessutom hittade vi inga skyltar eller något alls som pekade på att vi var på väg åt rätt håll. Istället åkte vi ner till staden som syns i bakgrunden för att äta lite lunch/middag.






Jag kan säga att den här maten önskar jag att jag inte ätit, men det gjorde jag. Det är en tonfisksallad, på toppen under rödlöken var det en stor klick med majonäs som jag inte tycker om men den skrapade jag bort större delen av. Salladen var helt okej inte riktigt sån tonfisksallad som jag varit sugen på men ändå helt okej. När vi ätit klart och var på väg till bilen kände jag att något var konstigt i halsen, det kändes när jag svalde och jag gissade att det var ett persiljeblad eller något som fastnat och direkt när jag kom till bilen drack jag vårt vatten för att skölja ner det, men det försvann inte och efter några minuter började det kännas svullet och konstigt i munnen, framförallt i vänstra kinden. Jag har aldrig i mitt liv märkt av någon form av allergi och var helt säker på att jag inte var allergisk mot något och jag hade inte heller märkt av något i salladen som jag inte ätit förrut men ändå kände jag med stark övertyglese att det var precis vad som hände, en allargisk reaktion av ngt slag. Först blev jag lite orolig och tänkte på hur omöjligt det skulle va att få läkarhjälp tillräckligt fort om jag svullnade igen mer och skulle få andningssvårigheter men några minuter till förflöt och svullnaden tilltog inte. Det kändes konstigt och nästan bedövat samt svullet men då det inte förvärrades blev jag lugn igen.


Vi körde vidare för att utforska ön och skulle till en grotta i närheten. Efter några minuter fick jag sprängande huvudvärk, tror aldrig jag har fått så kraftig huvudvärk så fort förrut, knappt att jag har haft sån huvudvärk alls faktiskt. Det började hetta på kroppen och efter ett tag insåg jag att jag var knallröd på armarna och det spred sig snabbt över hela kroppen. Jag tvivlade lite på om jag kunde ha bränt mig. Vi hade inte gjort det alls tidigare under resan och vi hade inte varit i solen alls mycket den här dagen men just den här dagen hade vi använt en ny solskyddsfaktor, 10 istället för 15 och 25. Jag hade fortfarande varit helt övertygad om att det inte hade varit möjligt för mig att bränna mig om det inte var så att den solskyddsfaktorn var inköpt i grekland och jag inte visste om den var vattenresistent och det första jag gjorde när vi la oss vid poolen var att doppa mig och den då kändes lite kletig. Men det röda såg konstigt och flammigt ut så jag var relativt säker på att det också var en konstig reaktion på maten ändå.
Vi kom fram till grottan och den var tydligen stängd tyvärr det stod brandmän där och vaktade ingången. Så vi vände och styrde siktet på ett torg med en odysseusstaty (av huvudet iaf)



Det är lite irriterande för man ser inte riktigt hur röd jag var här, och rödare skulle jag bli. Jag mådde verkligen inte tipp topp här utan hade börjat må illa, hade sprängande huvudvärk och frös som bara den om jag kände minsta lilla bris. Jag kurade ner mig under en handduk i bilen och önskade att jag bara fick somna hemma på hotellet, samtidigt ville jag inte låta mig påverkas av det och ville uppleva mer av Ithaka. Eftersom jag inte mådde bättre utan snarare sämre beslöt vi oss för att åka till ett apotek för att få något febernedsättande för jag var het som en kamin. På apoteket ville gubben inte tro att det var något jag ätit utan sa att det berodde på solen och jag kan förstå honom för jag såg verkligen knallbränd ut. Vi köpte iaf något som liknar alvedon och jag tog snällt emot dessa utan att propsa på att jag inte tar tabletter. Sen satte vi oss på ett internetcafe och jag gick där på toaletten, när jag såg mig själv i spegeln fick jag nästan en chock, jag var verkligen knallröd, till och med mina ögonvitor var röda, men jag var inte röd på fötterna och typ en dm upp på benen, jätteskumt!
Jag surfade in på reals hemsida och såg där att de hade haft en tyst minut eller något för offrena i norge och det var så vi fick veta tragedin som drabbat vårt grannland. Klockan började bli ganska mycket och vi bestämde oss för att åka tillbaka till hamnen och vänta på färjan där. Vi satt och läste i bilen och jag mådde faktiskt helt okej i vissa ögonblick samtidigt som jag mådde fruktansvärt i andra. Men därnågongång tror jag att rodnaden började lätta. På färjan mådde jag superilla och ville bara lägga mig ner och gråta men tack och lov hade jag tillgång till toalett där och när jag gick av färjan  började jag känna mig mer och mer som mig själv igen även om huvudvärken inte ville släppa. Resan hem från Sami tog väl lite merr än en timme men för varje km kändes det i stort sett bättre och trots att jag mådde illa och det var världens kringelikrokvägar i bergen så kunde jag läsa utan att det blev värre och det är jag glad för, för det fick mig att tänka på något annat och resan att kännas kortare.

När jag vaknade på morgonen kände jag mig fullt återställd, så himla skönt och jag tackade högre makter säkert hundra gånger den dagen att jag mådde bra. Tänk att man ska behöva må så dåligt för att komma ihåg att vara tacksam över att man är frisk och inte har ont någonstans.
Vi fortsatte att lägga upp dagen ungefär likadant som tidigare, en stund vid poolen och sen upptäcktsfärd med bilen.
Vi åkte runt och såg lite mer av ön, men nu började jag faktiskt tröttna lite på att köra runt på bergsvägarna. Även om grottbjörnarnas folk höll och sällskap.

Vi åkte "hem" igen och åt middag på restaurangen nära hotellet som vi åt lunch på några dagar tidigare. Det var första och enda gången som jag tog fram den långärmade tröjan. Det var inte direkt kyligt men har man haft den med sig hela vägen från Sverige kan man ju lika gärna använda den.


Sedan gick vi tillbaka till hotellet och satt på uteserveringen och spelade kort, supermysigt. När vi tröttnade på det gick vi upp och gjorde korsord och läste lite mer om Ayla. Jag är så glad att vi är lika "tråkiga" båda två :-D

Sista dagen (tisdagen) på ön bestämde vi oss för att vi bara skulle ligga och slappa vid poolen. Vi kände oss riktigt nöjda med vad vi sett och var sugna på en lugn dag i solen. Vi märkte att det var mulet när vi gick upp. Det hade inte varit många moln på himlen tidigare under resan, vilket vi självklart är tacksamma för även om det då kändes lite surt att enda dagen vi verkligen bara skulle sola, så var inte solen framme. Men vi gjorde om planerna och åkte och köpte färjebiljetter och lite reskost för nästkommande dag. Det hade vi tänkt göra när solen var som starkast mitt på dagen i samband med lunch. Men nu blev de förmiddagen som gick åt till det och när vi kom tillbaka åt vi lunch på hotellets restaurang. sen la vi oss vid poolen ändå och molnen lättade faktiskt och vi njöt ordentligt av den sista soldagen.
Vi ställde klockan tidigt för första gången på semestern för färjan skulle gå vid halv åtta har jag för mig och det betydde att vi skulle åka från hotellet runt sex.
Sista utsikten från balkongen var det inte direkt något fel på!



Sedan bar det av mot Aten.