Katarina Pettersson

Idag var första semesterdagen och nu har det börjat sjunka in lite att det faktiskt är sommarlov och att jag snart åker iväg. Jag sov länge idag och när jag väl gick upp tog jag det väldigt lugnt, efter ett tag sprang jag faktiskt femman på ip. Jag var ganska taggad inför det och ville få en bra tid. Eftersom jag kände mig ganska pigg sist vi sprang i spåret förra veckan (då sprang vi dock våra intervaller mellan stolparna) och att det kändes som att jag orkade mycket mer på eken än tidigare år så hade jag rätt höga förhoppningar på löprundan. Jag tyckte att det kändes som om jag sprang rätt fort för att vara jag men det är så svårt att veta vad det blir för tid för det. Jag är nog dålig på att dra upp tempot själv men jag försökte ändå ligga på lite idag eftersom jag ville få en bra tid. Misstänker att jag kommer träna lite sämre framöver och framförallt de kommande tre veckorna då jag i stort sett inte kommer träna alls och därför ville jag passa på innan konditionen blir sämre igen. Ibland var jag rätt trött men det kändes ändå helt okej för det mesta. Tiden blev rätt bra, bättre än jag sprungit på länge iaf men jag hade gärna sprungit 25 sekunder snabbare så lite frustrerande var det också.

 

På kvällen har vi varit inne i stan. Först åt jag glass med Anna och Lovi i den varma solen och sedan träffade vi upp flera andra på Fridays för att hinna umgås lite med härliga Sina innan hon reser hem. Jag tycker att det är sjukt tråkigt att hon lämnar oss för hon har tillfört mycket både på planen och utanför.

 

Imorgon är det midsommar och sista dagen innan resan. Visserligen har vi i stort sett hela lördagen hemma också innan det är dags att bege sig men ändå. Imorgon ska jag iaf fixa med att ladda över allt inför resan på mobil och padda samt börja förbereda packningen tror jag. Eventuellt blir det lite midsommarfirande på Lindö men det har jag inte bestämt än. Jag ska iaf tvätta och städa en del så det är klart inför resan.

 

 

I fredags var det skolavslutning och sommarfest med jobbet. Två kollegor hade ordnat en sjukt seriös oscars-gala vilket var väldigt skoj. Jag tog bilen och bubbelvatten eftersom jag skulle spela match dagen därpå. Det gjorde ju att jag också avvek från festligheterna lite tidigare än vad jag skulle gjort annars, tror jag iaf. Innan middagen var det tipspromenad och sedan fick man i uppdrag att hitta sin plats vid bordet samt sin bordsgranne. Till ledtråd fick alla varsin skådespelare på bild och lite ledtrådar om vilken film denne var med i och vilken skådespelare man skulle leta rätt på. Det var ganska klurigt och svårt men också roligt och det bröt isen om det ens fanns någon sådan fr¨n början. Det är verkligen ett härligt gäng som arbetar på Hammarbacken och en av de saker som var allra härligast med festen var att höra hur glada alla var över att jobba just på vår skola och hur stolta alla var över hur bra den är.

Under tiden vi åt förrätten fick vi i uppdrag att två och två snickra ihop ett tacktal, vad vore en oscarsgala utan tacktal liksom. Dessa skulle vi självklart även presentera för varandra, vilket jag tyckte var lite jobbigt. Återigen måste jag vara glad och tacksam över att jag inte längre är alls lika blyg som tidigare. För fem år sedan hade det där varit väldigt jobbigt för mig. Nu var det pyttelite jobbigt och lite kul just eftersom jag kände att det inte var så jobbigt. Under middagen fick vi också i uppdrag att var och en rösta på personer som vi tyckte var typ gladast, årets lurvigaste, årets räddning osv. När huvudrätten var uppäten var det dags att hitta sin nya bordskavaljer och sittplats och den gången var det siffror som fick guida oss. Väl på plats fick vi det sista uppdraget, det jobbigaste som jag förhoppningsvis om fem år till kommer göra med en axelryckning. Fyra och fyra skulle vi komma på samt spela upp en scen framför våra vänner. Det kunde vara en påhittad scen från verkliga livet eller en tagen scen, fantasin satte gränserna och min fantasi suger ju som bekant. Jag hamnade med tre andra som var ungefär lika motvilliga som jag till att agera på scenen men vi satt och spåna och lät ideérna flöda. Vi blev dock inte nöjda med något och hoppades nästan att få slippa men sist ut av alla var värdinnorna rätt tydliga med att de inte tänkte blunda för oss så då var det lika bra och gå upp och ta fram reservplanen. Som tur var hade vi två kreativa och frispråkiga herrar som gjorde det rätt bra tycker jag. Själv fick jag dansa en aning med en kollega och ivrigt stå och lyssna på domarnas utlåtande, vi gjorde alltså en liten parodi av lets dance. Utöver detta delades det även ut en hel del oscarsstatyetter till de som vunnit omröstningen vi gjort tidigare under kvällen.

Det var en riktigt trevlig kväll och jag är sjukt imponerad över hur festkommitéen hade lagt upp kvällen. När jag kom hem hann jag träffa långaväga övernattningsgäster en stund innan jag nästan somnade ståendes. En av Kjells pluggkompisar var här med sin flickvän för att gå på bröllop i täby. Det var skoj att ha dem här men tyvärr var det inte den bästa helgen kanske för min och kjells del. De var här fredag till söndag och jag hann träffa dem någon timme vaken tid och Kjell typ fem minuter innan han gick iväg till jobbet på söndagsmorgonen, samtidigt som jag åkte iväg till eken. De får komma tillbaka en annan helg så vi hinner umgås också helt enkelt.

Alex (pluggkompisen) som varit både på safari i tanzania och zanzibar berättade en del om sin resa vilket gjorde mig riktigt sugen på att äntligen få komma iväg på vår resa.

 

Lördagen var det upp i ottan som gällde, klockan nio hade vi första matchen och till min förvåning vann vi. Jag tycker att vi spelade helt okej men att vi vann berodde ju främst på att de var mycket sämre än jag trott på förhand, det brukar ju kunna vara så. Visserligen hade jag sagt till mamma dagen innan att det inte kändes så bra inför eken för jag hade en känsla av att vi skulle vinna, den känslan tycker jag inte riktigt om eftersom den är så ovanlig.Sedan var det ett rätt långt uppehåll innan nästa match. Vi kollade runt lite på herrarna och njöt av solen och så var det plötsligt dags för andra matchen. Lagom till den kom flera åskådare vilket var kul. Kul var det också att de fick se en vinst. Lite svårare motstånd men ändå inte ett bra lag direkt och vi spelade helt okej igen tycker jag nog. Tredje matchen var mot rosers och den spelade vi inte lika bra. Vi hade flera tillfällen under matchen, bland annat hela första i stort sett som det inte kändes riktigt hundra. Det var 90% i alla lägen och det funkar ju inte helt enkelt. Vi gjorde en rejäl uppryckning en bit in i andra men de vann tillslut med två-tre bollar har jag för mig. Sista matchen för dagen var inte speciellt rolig då heldagen i solen och tre matcher i kroppen verkligen började ta ut sin rätt. Dessutom mötte vi ett lag som var på en helt annan nivå än vi och det var svårt att få något vettigt gjort över huvud taget. Men lite positivt överraskad blev jag när jag hörde att vi bara förlorade med 19-9, kunde vart mycket värre. De spelade tydligen i div. ett och med tanke på att vi knappt höll oss kvar i tvåan och inte heller kunde mönstra en ordentlig a-lagsuppställning tycker jag vi kan va relativt nöjda ändå. Jag var riktigt förbannad till och från under rosersmatchen men efteråt var jag inte så arg och ledsen ändå och det berodde på min egen insats. Jag kämpade verkligen som ett djur och gav allt jag hade och lite till, dessutom tycker jag att en del grejer jag gjorde var rätt bra och då kunde jag fokusera på det bra istället för allt det dåliga trots att vi förlorade.

Det bästa med eken det här året är helt klart hur pigg och stark jag ändå kände mig. Kanske är det sjukt mycket lättare att spela på konstgräs, det var första gången för mig tror jag. Men jag väljer att tro att träningen de senaste veckorna har haft en positiv inverkan på mitt flås och min explosivitet. Dels så spelade jag väldigt mycket under matcherna vilket jag inte tror att jag har orkat riktigt tidigare år men framförallt var det flera tillfällen då jag självmant drog upp tempot lite och kom i bättre fart än jag brukar orka. Så det är jag sjukt nöjd med. Vi hade ju en match på söndagen också. Lottningen var ju sannslös eftersom vi som kom trea i vår grupp fick möta tvåan i en annan medan femman i vår grupp fick möta en annan fyra. Det innebar att vi fick möta skuru, vilket i stort sett är mitt mardrömslag att möta. Att det dessutom var på söndagen när man var rätt mör i kroppen och man visste att de inte alls hade samma problem eftersom de är tio år yngre, hade spelat en match mindre dagen innan och framförallt är betydligt mycket bättre grundtränade. Men som rätt ofta hade jag högre tankar om motståndarna än de förtjänade för det var inte direkt ett bra skuru vi mötte. De var inte dåliga, absolut inte men de var inte direkt särskilt bra heller. Vi kämpade som bara den och jag tycker nog vi gjorde turneringens bästa match men vi hade en del flyt med avsluten också, eller så var deras mv helt enkelt sämst. Slutresultatet blev 19-16 och en ännu mer sliten kropp. Tyresöflickorna som vi vunnit lätt över dagen innan förlorade sin match mot fyran i en annan grupp med en boll så hade vi fått en rättvis lottning hade vi gått vidare men så här i efterhand är jag rätt glad över att vi inte fick det faktiskt. Jag hade inte riktigt varit tillräckligt pigg i kroppen för att kunna spela en till, dessutom kunde jag fokusera helt och hållet på killarnas matcher istället. Tyvärr blev det tre förluster för dem. Första matchen var okej, andra riktigt bra och tredje kändes rätt avslagen från vår sida. Andra matchen var mot Bolton som vi har mött ett antal gånger sen vi tog över killarna. Förra året på eken förlorade vi med en boll så resultatmässigt har vi varit närmare men jag tror att det här är den gången som jag spelmässigt tycker vi haft bäst chans, tycker nästan att vi var det bättre laget för vi hade inte direkt flyt med stolparna. Det är så irriterande och frustrerande att vi aldrig kan ställa upp med ett riktigt slagkraftigt lag. Igår hade vi två avbytare men av dem är en egentligen inte i speldugligt skick han är bara envis och kör på ändå, han har knappt kunnat träna det senaste halvåret pga skador. Även våran målvakt har haft väldigt ont i rygg och annat på sista tiden även om jag inte tycker att det märktes av på matchen direkt men ändå. Hade vi haft en avbytare till så känns det som om alla hade kunnat ge lite mer när de väl är på plan. Killarna har ju spelat tre matcher idag också men dem missade jag ju tyvärr pga jobbet. Idag var det ännu värre då en av killarna började sommarjobba och därför inte kan va med mer och den andra spelaren som varit skadad i stort sett hela året fick ge upp. Imorgon tror jag det kan vara ännu värre eftersom Nils som nyligen kommit tillbaka från sin knäskada nog inte ska spela eftersom det inte är på konstgräs då. Sista matchen idag var mot Ösmo och den vann våra killar med 19-4, sjukt skönt för dem eftersom de har så tufft motstånd hela tiden annars. Jag är imponerad och glad över att ösmo fortfarande har ett lag med tanke på att de inte kan ha vunnit någon match på flera år.

Vi hann prata lite med ledarna för P98 i söndags och klarade ut lite funderingar inför nästa säsong. Vi hade redan konstaterat att vi självklart ska slå ihop lagen och har bara anmält ett lag till seriespel men nu pratade vi lite om våra roller och så vilket känns bra. Hoppas alla fortsätter så vi får en stor trupp så träningarna kan bli bättre och roligare igen.

 

Nu är det bara fem dagar kvar tills planet tar oss till afrika. Jag har inte fattat det riktigt än men sjukt kul ska det bli. Jag ville hitta ett par tunna långbyxor att ha med mig men jag var förbi täby i fredags efter skolavslutningen och hittade inte något som jag hade tänkt mig. Jag tror det kan behövas ett par långbyxor men vill inte ha med mig ett par jeans, kanske får det bli det ändå eller så packar jag med mina asfula gröna linnebyxor som jag visserligen tycker rätt bra om.

 

Jag jobbar tisdag och onsdag men sen är det sommarlov för mig med som gäller. Jag tar kompledigt på torsdag eftersom jag jobbat en hel del utöver mina timmar tidigare under året, vilket passar perfekt så jag får en ledig icke-röd dag innan det är dags att åka. Vi får se vad som händer på torsdag kväll men jag hoppas att det blir trevligt umgänge med härliga människor :-)

 

Vilket toppenväder till långhelgen, kunde ju inte varit så mycket bättre hittills. Igår hade jag en fantastisk nationaldag. Jag började med att sova ut och sedan jobbade jag lite på altanen. Inte helt fel att analysera matteprov och fylla i matriser samtidigt som solens strålar gör hela kroppen lycklig. Jag jobbade max en timme och sedan fick jag chansen att bara slappa i solen ett tag också. Sen vet jag inte riktigt vad jag gjorde för helt plötsligt hade hela dagen gått. Jag pysslade pyttelite, såg på "we are marshall" och så var klockan typ åtta. Jag hade skjutit upp ett träningspass hela dagen och var verkligen inte sugen på att ställa mig på crosstrainern. Träningen blev dock äntligen av efter nio då Anna föreslog en promenad. Jag sprang ner, det var skönt för det gick rätt lätt. Ibland kändes det som jag flög fram nästan i förhållande med hur jag brukar lunka fram men det hade nog mest med asfalten och den i stort sett konstanta nedförs-lutningen att göra. Det var ganska precis tre km och sen gick vi några km vilket var väldigt trevligt. Jag hann även reka lite till på tisdag då jag ska ha frisbeegolf med de elever som valt det som elevens val. Promenader med härliga personer är underskattat.
Idag har jag varit ute på landet. Jag åkte till tinna efter att jag fått i mig en stadig frukost. Väl framme vid kanske elva var det ju högsommar och gassande sol och ingen av oss var sådär supersugen på att springa men vi kom överens om en liten runda och lite fys på det och även om det var väldigt jobbigt kändes det ju härligt efteråt när man kunde slappa vid poolen med gott samvete. idag smorde jag in mig ordentligt så jag tror att jag klarat mig undan en till jobbig bränna.

 

Ikväll kommer anna, lovi och filip hit för att se matchen. Vi ska grilla hamburgare men det tar några timmar innan maten är klar så jag har precis vräkt i mitt pyttipanna och stekt ägg, mums. Funderar på en liten powernap innan det är dags att hoppa in i duschen och städa lite grann. Fixade lite innan jag åkte imorse men det kan behövas ett antal minuter till om man säger så...

 

Det bästa av allt är att det bara är fredag idag och det är en hel helg kvar innan sista ruschen på jobbet.

Jag tycker att jag är ganska bra på det här, som lärare är det helt klart en förmåga man hela tiden utvecklar men jag försöker att förbättra denna förmåga på ett personligt och privat plan också. Att jag gör det är helt och hållet egoistiskt baserat eftersom jag vet att det är jag som vinner på det.

 

Idag efter jobbet kom jag ut till cykeln och reagerade inte egentligen men den stod väldigt snett i stället. Det första jag la märke till när jag skulle låsa upp den var att pakethållaren verkade ha gått sönder, det var då jag la märke till hur snett den stod och hann i stort sett bara tänka hoppas verkligen inte något är fel på hjulet och spanade ner mot bakhjulet som var helt tömt på luft, vilket även framhjulet var. Lite ilska och "åh vad synd det är om mig" tänk kom men efter en sekund trängde jag undan dom tankarna och var istället nästan glad över att jag inte hade bråttom idag. Det hade ju varit jobbigt om jag hade en tid att passa som många andra dagar och sen tänkte jag också på vad bra att det här händer när jag faktiskt inte är i akut behov av cykeln till skillnad från om det hänt för ett år sedan. Jag kan ju lika gärna ta bilen till jobbet, den möjligheten har jag verkligen inte haft speciellt länge i förhållande till hur länge jag tagit mig till och från jobbet med cykel. Det är klart att jag tycker att det är drygt att det har hänt men det är inte direkt så att negativa tankar och känslor kan få det ogjort så jag kan lika gärna acceptera att det har hänt och passa på att vara glad över det jag haft och faktiskt har. Tänk så mycket skönare det var att promenera hem lite lagom glad istället för ledsen och arg. Det tog nästan fyrtio minuter att gå hem, ska tillägga att det var i väldigt behaglig fart, så jag skippade faktiskt mitt inplanerade pass på crosstrainern.

 

Idag på eftermiddagen var det kurs på jobbet och jag fick en väldigt glad överraskning när vi fick besök av föredetta kollegor till mig som jag inte visste skulle på samma kurs. Det var så kul att se saknade personer igen och få höra hur det var med dem. Lite ledsen blir jag över att de inte verkar ha fått det lugnare hos sig för jag hade hoppats att det skulle ha landat lite vid det här laget och kunnat bli bättre för personalen. Mycket glad blir jag när jag ständigt får bekräftat för mig vilket bra beslut det var för mig att byta jobb. 

 

Nu väntar jag på att herren i huset ska komma hem med hamburgerbröd så vi kan slå på grillen. Jag börjar bli hungrig men jobbet verkar dra ut på tiden idag. Hoppas inte för mycket för ska jag kunna sträckse några avsnitt av game of thrones måste jag börja snart om jag inte ska sova genom de sista.

 

Imorgon är det träning med tinna som gäller och sedan studentfirande. Jag kan verkligen inte förstå att det är tio år sedan det var jag som stod där. Jag tyckte ganska bra om skolan och var väldigt tudelad inför studenten. Jag visste att livet inte skulle bli detsamma efteråt och vissa saker såg jag fram emot medan andra tog emot en aning. Jag älskar mitt liv idag men jag kan absolut tänka tillbaka och sakna den tid som varit. Funderade ett slag på om jag skulle hitta en studentbild från min tid och tänkte att den externa hårddisken med alla bilder står ju för en gångs skull precis brevid mig men i nästa sekund insåg jag ju meningslösheten med att titta på den för när jag tog studenten var det analoga bilder som gällde, iaf för min del :-)

 

 

Idag har jag sovit ut, jag ställde inte ens klockan eftersom jag tänkte att jag med gott samvete kunde sova bort HELA dagen eftersom jag var vaken större delen av natten. Vaknade utvilad efter åtta timmar sömn och har visserligen segat en hel del men också hunnit med en timme på crosstrainern och mått allmänt bra över hur jag lever mitt liv för tillfället.
Jag känner en så stark inre ro och är faktiskt nöjd med det mesta nu. Jag brukar göra det så det är väl inget nytt men jag tror att det blir lite extra påtagligt just idag när jag känner mig stolt över min kost och träning. Det kan gå lite i vågor men för det mesta är allt med mina mål och regler för tillfället positivt. Jag bestämde mig ju som sagt att leva lite hälsosammare efter påsklovet och det har jag verkligen gjort. Med få undantag, två extremdagar och några andra på gränsen, så håller jag mig inom ett vettigt kaloriintag i förhållande till vad jag behöver och hur jag tränar. Det känns bra även om jag ibland kan vilja svulla ordentligt och får sjukt sug efter att stoppa i mig en hel äppelpaj då och då. Jag tror jag kommer vara aningen försiktigare i framtiden faktiskt nu när jag har fått upp ögonen lite för det här med att räkna kalorier. Men jag kommer säkert inte vara i närheten av så här duktig större delen av mina framtida levnadsdagar. Men det som jag faktiskt är mest nöjd och glad över är hur jag tränar. Minst tre gånger i veckan hade jag som regel och det har jag väl aldrig varit i närheten av att bryta. Veckan när jag åkte till spanien blev det bara just tre pass, men det känns helt okej med tanke på att jag tränade mån-ons, åkte direkt efter jobbet på torsdagen, kom hem på lördagskvällen och hjälpte Karin att flytta på söndagen. De andra veckorna har jag tränat mellan 5 och 7 gånger och även om det inte varit värsta träningspassen så har det ändå varit någonting och det har inte varit superkämpigt att få det gjort. Jag hade som mål att leva mer hälsosamt och även om jag någonstans inom mig kanske drömde om att det skulle synas på kroppen så var det absolut inte därför jag gjorde det. Nu när jag har varit (enligt mig själv) så mycket bättre än vad jag hade räknat med kan jag ibland faktiskt bli lite besviken över att jag inte märker det mer på kroppen. Men i nästa ögonblick blir jag istället sjukt glad över att jag faktiskt märker liiiiiite liiiiite grann. Nu har jag varit igång i åtta veckor och det är bara två veckor kvar av min plan. På sätt och vis längtar jag till målet men ibland kan jag komma på mig själv med att nästan önska att det var några veckor till. Jag har inte bestämt mig hur jag ska göra när målet är här utan det får jag nog bara se hur det blir med helt enkelt. Men jag har bestämt mig för att jag ska träna bra i sommar (förutom när vi är i Afrika). Jag har sedan början satt skolavslutningen som slutdag för mina mål men jag är lite inne på att köra på tills vi åker, får se hur det blir. Eventuellt blir det en äppelpaj för mycket innan det, annars är det typ det första jag äter när vi kommer hem igen :-)

Bjuder avslutningsvis på en bild som inte alls har med saken att göra men som jag tycker mycket om...