Katarina Pettersson

Flyget har kommit iväg från Erbil med bara några minuters försening och jag hoppas verkligen att min babe är med så vi får träffas om några timmar. Jag tänkte städa lite så han känner sig välkommen, kanske hinner jag också plocka fram adventsljusstakarna och sen åker jag till arlanda. Jag tror att han har haft en häftig och spännande resa, det ska bli väldigt intressant att höra om allt han har fått uppleva. I framtiden vet jag inte om jag släpper iväg honom på något liknande, tycker bättre om att ha honom i närheten.
Jag åkte tidigt från jobbet idag, tror nästan jag lyckades komma ifrån vid halv tre. Tanken var att jag skulle skynda hem och hinna sova i några timmar innan träningen. Det var en bra plan men självklart skulle jag känna mig superpigg och somnade inte förrän lite mer än en timme innan träningen. Aja lite energi kanske jag lyckades lagra i kroppen så jag överlever morgondagen. Jag jobbar ju och tråkigt nog jobbar Kjell natt sen, och på lördag är ju jag borta hela dagen på handboll så det är typ i natt vi kan träffas, så sömn blir nog bortprioriterat. Jag vill mycket hellre höra om alla liv han räddat, hur det var att träffa generaler, hälsoministern och hur det kändes att krigslarmet gick igång. Sova kan jag göra hela kvällen i morgon när han är på jobbet.
Nä om jag skulle göra mig iordning och städa lite då...

Snart är det advent, hur galet det än är. Jag har för mig att advent betyder just väntan och jag som älskar julen och stämningen den för med sig njuter av att det är advent. Men just nu väntar jag på något annat så oändligt mycket mer. Jag väntar på att det ska bli natten till fredag och att jag ska få träffa min favoritperson i hela världen igen. Jag började bli lite nojjig och orolig på kvällen eftersom jag inte hört något från honom på hela dagen vilket han hade sagt att jag skulle. Men så äntligen skickade han ett meddelande. Vilket jag först blev superglad av men när jag läste slutet på meddelandet blev jag också rätt orolig igen. I morgon ska han tydligen till fronten en stund och få vårda där, blä vad läskigt jag tycker det känns men han beskrev det som spännande så det är väl så jag får se det. Tycker att det kändes lite väl nära när stridigheterna var två timmar bort, inte för att jag är speciellt hemma när det gäller militärterminologi men fronten känns ganska många mil för nära.
Men men, det hjälper ju ingen och allra minst mig själv om jag blir förlamad av oro så det är bara att strunta i det eftersom jag ändå inte kan påverka något härifrån. Faran är verklig men rädslan är valfri!

För att helt byta ämne så hade vi match igår, riktigt skoj men också riktigt hemskt. Vi gjorde vår bästa match för säsongen och var ett ynka mål från poäng. Tycker vi var värda en poäng men måste väl erkänna att Borlänge kämpade rätt bra för den dem också. Undra om vi någonsin kommer så nära ett poäng i div 2 igen. Vi kan ju alltid hoppas.
På kvällen var det avslutning och festligheter med fsk. Skoj men tyvärr var jag på tok för trött och hade en fruktansvärd huvudvärk som gjorde att jag inte riktigt kunde njuta. Så jag och Kicki åkte ganska tidigt.

Nu ska jag städa lite, leta efter mina joggingbyxor och sen bädda ner mig i soffan. Jag sover hellre i vardagsrummet nu när sängen är så tom. Det är perfekt att somna till lite ljud från tv:n.

Idag började vi öva på luciasånger, supermysigt och härligast av allt var att eleverna verkligen tyckte detsamma. Jag introducerade även multiplikation på matematiken vilket var kul för det var första gången. Snart är det mina äldsta elever som jag varit lärare för, spännande! Jag har ju haft en tvåa en gång tidigare men lämnade den klassen vid höstterminens slut. Det ska bli så kul att göra även vårterminen i tvåan för att inte tala om år tre sen :-)

Jag fastar idag och är å ena sidan sugen på typ allt och å andra sidan som tur är inte särskilt hungrig alls och funderar på om jag ska äta något över huvud taget. Än så länge har jag inte ätit något iaf, förutom att jag har tuggat tuggummi. Jag tror att det kanske innebär typ 4 av 500 kalorier. Kjell jobbar natt så jag behöver inte tänka på att han ska äta mat och då känns det lite onödigt att ställa sig och laga bara till sig själv när jag ändå inte får äta speciellt mycket eller supergott. Ska hoppa in i duschen först och sen känna efter om jag är hungrig eller inte. Jag har varit duktig och rört på mig lite, förra veckan blev det tre handbollspass och två pass på ct:n och den här veckan har jag inlett med ett pass på ct:n. Igår på matchen orkade jag dock inte alls mycket i jämförelse med de andra matcherna på säsongen. Jag kände att jag inte riktigt var ordentligt uppvärmd och hoppas väl att det bara berodde på det men samtidigt tycker jag att det är konstigt om det ska påverka så mycket. Visst om jag värmt upp dåligt men det kan jag inte riktigt påstå att jag gjorde. Men inte heller riktigt lika bra som jag gjort de andra matcherna. Fick nog inte upp pulsen riktigt lika högt som jag brukar. Så jag kände nästan hela matchen att jag kämpade för att komma in i andra andningen utan att lyckas. Efter halvtidsvila i typ tio minuter var jag tröttare än jag brukar vara under 95% av matcherna i vanliga fall. Dessutom gick det riktigt dåligt för laget och jag var på riktigt dåligt humör efter matchen och väldigt frustrerad under matchen. Hoppas bara det var något tillfälligt!
Snart drar fotbollen igång igen och ärligt talat är jag inte ett dugg sugen på det, tydligen är vi anmälda på cup den första handbollsfria helgen sen serien startade och jag funderar på att åka till skövde då. Jag hoppas att jag ska bli lite inspirerad och sugen snart annars får jag se hur jag gör med innesäsongen.
Nä om jag skulle ta och duscha då så jag kan bädda ner mig i soffan framför modern family kanske.

Jag tycker att det är lyxigt och skönt att jag alltid slutar tidigt på fredagar numera. På Bällstaberg var det väl min tidigaste dag på veckan men det var nog inte många fredagar jag gick före tre och en del som jag stannade till närmare sex. Igår gick jag vid tre och det är nästan sent för att vara fredag. Jag är så glad över att jag bytte arbetsplats. Visserligen var det en hel del på bällstaberg som var bra och jag kan sakna kollegorna och framförallt barnen en hel del men i stort sett allt sånt är ju lika bra på Hammarbacken och där behöver jag inte arbeta ihjäl mig för att hålla mig och min undervisning flytande.
Igår åkte jag och fick hjälp med att byta till vinterdäck efter jobbet vilket känns bra att ha fått gjort. Sen kom jag hem och slappade lite innan vi åkte iväg och handlade lite mat. Eftersom jag fastade blev det tonfisksallad och Kjell frågade om lov att få äta lite godis vilket han såklart fick. Det går bra med kosten även om jag tycker att det är väldigt jobbigt till och från. Midjemåttet går stadigt neråt vilket iaf är en rejält god morot för att fortsätta lite till :-)
Den här veckan har varit bra tycker jag, härlig på jobbet, två hyfsade handbollsträningar, och en mysig kväll med underbara Karin. Dessutom har jag hunnit träffa min sambo en hel del, om mindre än en vecka åker han troligtvis iväg på äventyr. Läskigt tycker jag men uppmuntrar honom som klart till tusen att göra det, går allt bra så får han en upplevelse för livet och nog en erfarenhet som man inte riktigt kan föreställa sig. Jag är dock glad att det är ett kortvarigt äventyr för jag kan tänka mig att jag kommer ha en klump i magen hela veckan.
Idag jobbar Kjell och jag har ingen handboll så jag vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med. Blir nog en väldigt lugn och härlig dag. Ska träna tänkte jag, kolla ikapp BB och PH, jag vet att jag borde skämmas som följer så hemska dokusåpor men det det gör jag inte. Hoppas också att jag får lite lust, energi och beslutsamhet att välja vilka foton vi ska förstora och framkalla. Jag är på tok för dålig på att ta beslut för att kunna välja bland tiotusentals olika bilder som jag tycker om. Men jag har bestämt att vi ska framkalla dem senast i mitten på november så nu börjar tiden rinna ut.
I morgon är det handboll i Norrtälje. Först spelar herrarna och sedan damerna. Båda lagen och främst vi kommer få storstryk ändå ser jag nästan fram emot det. I torsdags tränade vi med herrarna och det var Annika som höll i träningen, jag tycker om Annika och hon är så himla bra. Herrarna var på tok för mesiga och tog inte för sig i anfallet och smällde inte på särskilt bra bakåt så jag kan tänka mig att det inte gav dem något alls men jag tycker att det var rätt kul iaf. Tyvärr var vi inte så många damer men vi som var med fick spela ihop oss lite iaf mot ett bättre försvar än vi brukar möta på träning så det var ju bra.

Veckan har gått fort men inte riktigt lika fort som de brukar så jag har verkligen längtat efter helgen och att få sova ut. Det första jag gjorde när jag kom hem strax efter tre igår var att lägga mig och softa i soffan och efter en timme var jag riktigt seg och bestämde mig för att sova lite, ställde klockan på fem och lyckades faktiskt ta mig upp efter en underbar powernap, jag älskar att sova! Sen lagade jag mat lagom till när Kjell kom hem, eftersom jag fastade blev det kyckling och lite rotfrukter till och sallad. Kjell fick potatis också och jag passade på att sno tre-fyra bitar. Efter en riktigt mysig fredagkväll gick vi och la oss runt midnatt eftersom han skulle upp tidigt och jobba. Jag vaknade ganska utvilad vid åtta men lyckades somna om i omgångar och gick inte upp förrän klockan var närmare elva. Det var faktiskt riktigt skönt, jag mådde inte ens dåligt över att jag sov bort halva dagen. Sen blev det frukost och förberedelser för match. Vi mötte Bolton och det gick väl kanske inte så bra men konstigt nog så tycker jag att det är ganska kul att spela ändå. VI var en halv avbytare och förlorade med femton bollar tror jag, men ändå är det ingen som surar eller gnäller. Utan vi fortsätter att kämpa och göra vårt bästa. Jag tjurade iof en del till och från. På sätt och vis är jag nöjd med min insats men det var en kanske treminuters period i slutet av första som jag var helt värdelös i och några andra saker jag gjorde under matchen som störde mig som bara den. Dessutom tyckte jag som vanligt att motståndarna får brottas lite väl mycket utan att det händer något så jag var lite irriterad på domarna också. Men jag vet ju också att det beror på att jag har för dålig fart så det inte ser alls farligt ut. Vi har haft fem av sju matcher hemma vilket såklart har varit rätt skönt, men jag ser ju inte direkt fram emot att nästan bara ha bortamatcher kvar. Jag har aldrig varit med om en så konstig matchindelning. Jag stannade kvar och såg på herrarna men tyvärr förlorade dem, visserligen med mindre marginal än jag trott på förhand. Det är tråkigt att det går så dåligt för VHK som det gör, iaf för seniorlagen de andra har jag inte så bra koll på direkt. Hoppas det vänder snart även om jag har lite svårt att se hur det ska gå till.
Nu har jag ätit och degat i soffan sen jag kom hem. Självklart har jag tittat på real som vann sin match ganska enkelt i slutändan även om det inte riktigt kändes så säkert en stund in i andra. Nu funderar jag på att ställa mig upp och göra lite nytta, skulle va omväxlande. Det skulle inte skada att städa en del här hemma och jag vet en som skulle bli glad och imponerad när han kommer hem efter ett 24-timmarspass imorgon och det vill jag nog bjuda honom på. Dessutom har jag en connelly-bok som jag lyssnar på så jag skulle få lite spänning och underhållning i öronen så det är ju inte så jobbigt. Dock är hela mitt vänsterben ömt och allmänt trasigt så jag vet inte om jag pallar att gå runt hur mycket som helst heller. Undra hur många gånger jag landade på det idag, ett antal gånger med en spelare omväxlande över och under mig så det blev i lite konstiga lägen.
I morgon ska vi på middag till pappa och sen vankas det kanske bio. Låter som en mysig söndag tycker jag. Jag hoppas dock att Pirrko inte gör någon god efterrätt för sedan i måndags äter jag inte sånt. Jag har ju levt relativt hälsosamt större delen av året. Jag brukar släppa efter rätt ordentligt när jag är ledig eller vid andra speciella tillfällen. Kjell fyllde ju år i slutet på september och efter det har jag ätit allt möjligt och rätt mycket av det. Jag bestämde mig för att bara njuta och inte bry mig alls tills höstlovet var slut, så det blev lite mer än en månad. Visserligen fastade jag ganska regelbundet även om jag kanske slarvade lite med att verkligen hålla mig under 500 kalorier de dagarna. Den här veckan hade jag huvudvärk i början, troligtvis mest beroende på att jag inte fick i mig socker men kanske även eftersom ljudnivån runt mig och min arbetsbelastning ökade rätt rejält iom att lovet var slut. Både natten till torsdag och fredag vaknade jag flera gånger helt dyblöt i svett trots att jag bara sover i påslakan utan täcke och kläder. Dessutom var det nästan som att jag frös samtidigt. Innan våren 2013 när jag började leva lite mer hälsosamt så kunde jag vakna i en pöl rätt ofta och det är verkligen inget jag har saknat. Jag hoppas att det var något tillfälligt nu bara och gissar på att det antingen beror på att jag inte är helt frisk eller att kroppen reagerar för att jag inte gett den lika mycket gift den senaste veckan och den reagerar med någon sorts abstinensbesvär. Hur som helst så vägde jag mig i morse igen och vågen visade på över 2,5 kg mindre än i måndags morse vilket kändes riktigt skönt. Det är säkert massa vätska och jag kommer säkert ha gått upp lite igen innan måndag morgon eftersom det var efter en fastedag jag vägde mig men det kändes ändå bra och det är ju huvudsaken. Nu är tanken att jag ska vara ganska strikt till 6/12 då vi ska ha julmiddag med våra vänner för tredje året i rad, en härlig tradition som jag hoppas kommer hålla i sig. Det är ju inte ens en månad kvar så det ska ju verkligen inte vara några problem. Jag får inte dricka läsk eller saft, inte äta pizza, mc-donaldsmat, godis, chips eller bakverk. Jag får dock äta popcorn, det måste jag ju när real spelar och även när jag går på bio (då är det ju dessutom riktigt onyttiga popcorn) men lite måste man ju få fuska.
Nä lite nytta sa jag ju, dags att resa på sig då kanske :-)

Man kan ju tycka att man ska vara utvilad och extra pigg efter lite längre ledighet men icke då! Det har väl iof gått hyfsat att kliva upp på morgonen men jag tycker inte jag gör annat än att gäspa hela dagarna. I morse vaknade jag med halsont, inte fruktansvärt men inte heller direkt behagligt. Men jag räknade verkligen med att det skulle försvinna under dagen som det brukar men det har snarare tilltagit. Jag har mindre än noll procents lust att träna och känner därför kanske efter lite extra. Både i halsen, höften och skavsåren på fötterna. I vanliga fall kan jag väl inte direkt påstå att jag brukar vara taggad till tänderna inför varje träningspass men idag är det nog sämst på riktigt länge och det beror ju främst på att real spelar cl-match ikväll. Jag hatar att missa deras matcher, visst hinner jag väl hem till andra halvlek ikväll men det är ändå irriterande och jobbigt. Nu är det fyrtiofem minuter kvar till träningen och jag börjar ångra riktigt mycket att jag inte passat på att sovit lite i soffan för jag kom hem vid fyra ungefär och har inte gjort mycket vettigt alls. Hade kanske varit bra med lite extra energi till träningen eftersom jag dessutom kommer komma i säng sent pga cl.
Massa gnäll nu känner jag och det är oförtjänt. Istället ska jag tänka på hur glad jag är över att Hammarby vann i söndags och därför säkrade kontraktet till allsvenskan igen, att real på sista tiden har spelat som gudar (iaf det lilla jag har sett och om man ser till resultaten), att jag väldigt sällan är sjuk och att jag fortfarande har ett handbollslag att spela med :-)

Jag borde packa ihop allt jag ska ha med och börja traska mot hallen snart. Jag vill se herrarnas match som börjar två. Tanken är att jag ska gå så inte min cykel eller bil blir stående där och på något sätt måste hämtas någon gång framöver. Men jag får se hur mycket klockan blir och framförallt hur mycket packning det blir. Jag köpte nya handbollsskor igår så två par inneskor blir det iaf att bära på, och sen så vill jag nog ha kameran med, ombyte och duschgrejer och så ska jag även ta med vin. Så det kanske blir för tungt för att jag ska palla att gå.
Jag ser fram emot matchen och börjar bli väldigt nervös. Jag hoppas ju att vi inte ska förlora med lika mycket den här matchen som vi gjort alla andra. Det som känns tråkigast och jobbigast är att det är något fel på mitt vänsterben. Jag vet inte riktigt vad och speciellt besvärad över det borde jag inte vara för det gör inte direkt så värst ont utan känns mest bara obehagligt och konstigt. Jag tror problemet ligger i höften men jag vet inte riktigt ur jag ska bli kvitt det. Jag har känt av det de senaste veckorna och tycker att det blir värre och värre. Men när jag är ordentligt varm brukar det inte kännas när jag spelar iaf. Jag är mest orolig att det ska bli något ordentligt fel på det, för knäna känns inte hundra heller, väldigt instabila och skumma ibland. Och när jag trycker i lite mer för att få fart på benen hugger det till lite lätt vilket gör att jag blir rädd att det ska hugga till rejält och jag ska få en bristning eller sträckning eller nått. Men än så länge har det som sagt inte varit någon fara. Å andra sidan har jag inte känt av det utanför handbollsplanen tidigare heller vilket jag gjort de senaste dagarna. Jag känner av det när jag använder vänster fot till kopplingen när jag kör bil, så fort jag lägger vikten på vänster ben gör det lite ont och jag kan varken sträcka ut eller lyfta på benet ordentligt. Men men det blir till att värma ordentligt som sagt och hoppas på det bästa.
Insåg precis att jag inte ätit gröten än som jag planerat att göra så jag tror det blir till att ta bilen ner ändå... Kanske mitt lata undermedvetna som "glömt" bort det. Å andra sidan kastar jag i mig frukosten nu och packar lite snabbt så hinner jag nog ändå...