Panik
Jag har varit så stolt och nöjd över att jag faktiskt inte tycker att jag är så värst beroende av min telefon. Visst är den nära för det mesta och används på tok för flitigt men jag kan gärna lämna den hemma när jag åker iväg och då jag inte kunnat haft den på några dagar är det mest irriterande med det typ att jag fått hitta ngn annan väckarklocka. Så jag har som sagt varit rätt stolt över min ickematerialistiska sida. Det är jag dock inte längre. För igår när vi kom hem från Danmark tog jag rätt fort fram datorn och fick ännu fortare panik över att den inte tycktes reagera alls över mina försök att få igång den. Någon form av färgskiftning sker när jag håller in on/off-knappen. Den blir antingen helsvart eller nästanhelsvart men något annat händer inte och jag börjar verkligen få panikångest över detta faktum. Det är ju min jobbdator som jag har använt sjukt mycket så jag kan ju förstå att den är lite trött men den bara måste funka. Jag börjar kallsvettas och nästan gråta över att jag inte har hundra koll på vad jag har uppbackat och inte. Så superglad och nöjd över att jag faktiskt vet att mycket är uppbackat men så ledsen över vissa saker som jag vet bara finns där. Åh vad jag önskar av hela mutt hjärta att den bara ska vakna varje gång jag rör den, ser den, tänker på den vilket alltså är väldigt ofta och jag kan inte vara det minsta stolt över att jag inte är mobilberoende för det är klart jag inte har tid över för det så tokberoende jag är av min dator 🙈
