Katarina Pettersson

Hur galet fint väder har vi inte haft den här våren? Det är så sjukt skönt :-) hoppas bara inte det betyder att sommaren kommer regna bort! Jag är nöjd med vår insats i trädgården, altanen blev superfin och mörk när vi oljat den och träden är i marken och kommer förhoppningsvis växa sig stora och starka de kommande åren, skulle de dessutom bära lite frukt skulle det ju va sjukt najs :-) 

Av den underbara ledigheten som jag har njutit så mycket av. Jag tänker njuta för fullt av morgondagen också, bland annat blir det grillning med underbara människor. Ska dock se till att göra lite nytta också, altanen ska oljas in för nu tycker jag verkligen att det är hög tid att få utemöblerna på plats och det känns onödigt att ställa dit dem innan den är i prima skick. Är ganska mycket sugen på att köpa lite nya utemöbler också men det får jag se om det blir av. Idag blev det en tur till blomsterlandet där jag hittade tre fina träd. Det tar dock mer tid och energi att gräva gropar än jag hade hoppats på så det är bara ett träd som är på plats än så länge. Jag får se till att hitta tid i veckan för att få ner de andra två också. När det gällde häck så hade jag ju en rätt bra uppfattning om vad jag ville innan besöket men det blev något av en helvändning där så nu vet jag inte riktigt. Vi får fundera lite till men någon häck borde vi kunna få till i år hoppas jag.
Jag har nog nästan bestämt mig lite mer kring mina pallkragar också och ska väl försöka fixa dem om några veckor, känns som att det snart är optimalt att börja sätta potatis och så lite vilket känns spännande och roligt.
När det är så här underbart väder som det har varit den här veckan är jag verkligen glad att jag bor i hus. Vädret påverkade mig även när jag bodde i min lilla etta men nu märker jag av det så mycket mer och det är svårt att inte bli glad av värmen och ljuset. Ser man till hela året så tycker jag att fina vårdagar är helt klart i toppen av listan.

Just nu sitter jag och peppar mig inför nästa vecka då jag kör igång igen med nyttigare kost. Jag peppar genom att äta de sista goda godisbitarna som påskkärringarna inte har varit här och roffat åt sig. Hoppas att det inte kommer fler för eftersom jag tycker i stort sett allt godis är gott finns det inte många bitar kvar i botten på skålen. Jag har ätit ofantligt mycket onyttigt de senaste veckorna men nu börjar jag faktiskt bli lite trött på det så jag tror att det kommer gå bra att köra igång nu efter ledigheten. Det som känns roligt är också att jag får stöd och en bundsförvant att dela glädje och frustration över avhållsamheten med :-) Vi har bestämt att vi kör maj ut och jag kommer nog iaf sikta på skolavslutningen som en liten milstolpe men sen ska jag verkligen inte släppa helt och hållet som jag gjort nu. Det måste finnas lite begränsningar iaf.
Det jag kommer köra på är en gärna två fastedagar i veckan, inget extremt onyttigt, alltså godis, chips, kakor, bullar, läsk, pizza, saft osv. Minst tre träningspass i veckan samt cykla minst tre gånger i veckan till jobbet.
Jag sätter inte upp några mål för hur mycket jag vill väga eller hur många cm jag vill minska med och så för det är inte det viktiga för mig. Jag hoppas såklart att midjemåttet minskar lite till men framförallt vill jag bara känna mig mer hälsosam och duktig. Det vore kul om alla jeansen som jag köpte i vintras skulle kunna passa perfekt, jag har ju använt alla tre paren men två av dem har egentligen varit precis på gränsen till för små då och nu är jag ju lite lite större än innan Australienresan.
Nu ska jag ge mig ut på altanen och skura den en gång till för vi kanske får för oss att olja den i morgon eller på måndag. Sen ska jag åka till Karin och hälsa på i hennes nya lägenhet, skoj!

Igår somnade jag med ett brett leende på läpparna och idag vaknade jag med ett lika stort. Tänk vad fantastiskt det kan vara när man är real-supporter. Jag var helt säker på förlust på förhand igår, ändå var jag sjukt nervös. Jag älskar att få se Casillas i mål men då är det helt plötsligt som att matchen är tusen gånger viktigare än när Lopez gör det, för mig är det nästan lika viktigt att Casillas ses som den bäste som att laget tar en copa del rey-titel. Det kanske man inte ska erkänna som real-supporter, jag ska väl hålla lagets främsta varmast om hjärtat och inte individuella prestationer så högt.
Kvartsfinalen förra veckan då vi hade ett bra utgångsläge (3-0) är nog den värsta matchen jag varit med om på länge. Jag var helt övertygad om förlust då med, det kändes helt omöjligt för real att ens hålla i bollen och än mindre att stoppa motståndarna från att göra mål. Det blev ju inte direkt bättre av att man såg på spelarna att de typ kände likadant, eller iaf agerade helt fruktansvärt mycket under deras normala nivå. Igår var det nästan lika jobbigt fast men en betydande och härlig skillnad. Hela laget kändes supertaggat och bergssäkert framförallt i defensiven.
Real började bra och fick efter bara typ 11 minuter drömstarten på matchen. De hade ett kontringsläge och dimaria som faktiskt varit grym på sista tiden gjorde mål, barca såg lite klena ut i försvaret och Pinto borde väl ha kunnat stoppa bollen kan man tycka men oj så glad jag blev och så skönt det kändes. Efter målet var det som att klockan stannade. Så fort real leder så är det som att varje sekund blir till en timme typ. Igår efter Bales mål och det var typ fem minuter kvar av ordinarie matchtiden kändes det nästan som att klockan gick baklänges.
1-0 kändes såklart skönt och bra och plötsligt var det som att jag faktiskt förstod att det fanns lite hopp. Men man vet ju att Barcelona är Barcelona, inte bara ett riktigt bra lag (även om de numera absolut inte kommer upp i sin höga standard om man se till de senaste åren) utan också ett lag med ofantligt mycket tur och även för det mesta en domare som gärna spär på den där turen. Barcelona hade bollen för det mesta såklart men utan att det kändes speciellt farligt egentligen. Trots att det inte kändes så farligt nu i efterhand så kunde jag knappt andas så fort bollen var på vår planhalva såklart för man vet ju aldrig, men det var ju himla skönt att de knappt skapade något alls och att våra killar slet som djur i försvaret. Vilket jobb backlinjen gjorde men mittfältarna var faktiskt ännu mer avgörande tycker jag, för det var oftast de som snodde bollen och kunde starta omställningar. Faktiskt så snodde vi bollen en hel del. Det är det första tecknet som visar att Barcelona inte är vad det en gång var, igår kunde vi flera gånger kliva in och bestämt roffa åt oss bollen. Måste ju säga att jag tycker domaren gjorde ett bra jobb igår, bästa domarinsatsen någonsin på ett el classico kanske. Han blåste knappt för något alls och det föredrar jag klart och tror att real vinner på i längden då Barca har så många spelare som söker frisparkar och inte spelar lika fysiskt som real. Real fick definitivt inga frisparkar och vithjärtad som jag är tycker jag såklart att många gånger borde de fått det men barca hade också några lägen där de kanske borde fått frispark och hellre missar jag några frisparkar åt vårt håll för att slippa se neymar mfl lyckas med sina pinsamma men ofta lättförtjänta frisparkar. Måste dock också påpeka att visst kan jag tycka att i de flesta fall skulle domarna blåsa frispark istället för mål vid reals bortdömda mål men ser man till vilken nivå spelarna i resten av matchen tilläts kliva in med kropp så kunde domaren lätt ha släppt det läget och låtit real få 2-0 istället, som tur var gick det vägen tillslut ändå. Nu kom jag ifrån matchbilden lite, så vi kunde sno en del bollar och ställa om snabbt och då visade verkligen Barcelona upp en grym svaghet som jag inte tycker har varit alls så tydlig tidigare när vi mött dem. Det fanns sjukt stora ytor och hade vi bara varit noggrannare i de lägena borde vi gjort flera mål och skapat många fler vassa målchanser men istället slarvade vi en del med passarna och avsluten så Barcelona trots katastrofala positioner kunde rädda upp situationerna.
Trots att klockan gick plågsamt långsamt och det egentligen såg ut som att real kontrollerade matchen rätt ordentligt så skulle Barca såklart ändå få in en boll. Pepe gör ett misstag i matchen och det resulterar direkt i ett mål, otagbart för Casillas med en snygg nick på en bra hörna. Det var precis efter att vi hade fått vårt andra mål bortdömt och det kändes så fruktansvärt orättvist och fruktansvärt. Barcelona får såklart ny energi av målet och pressar på en del dock utan att skapa speciellt mycket. Men så från ingenstans kliver Bale fram och gör en helt vansinnig löpning och tunnlar pinto och vi har återigen ledningen i matchen. Det är nog ett av de sjukaste och härligaste målen jag har sett. Han knuffas av planen några meter men hinner ändå klart förbi sin försvarare, galet bra. I Ronaldos saknad trodde jag faktiskt inte vi skulle kunna göra två mål men de andra spelarna i laget klev verkligen fram när det behövdes. Typ direkt efter skapar Barcelona egentligen sin enda målchans i spelet på hela matchen och Neymar blir helt ensam mot casillas. Jag var säker på mål och började typ gråta innan bollen träffar stenhårt i stolpen och sen direkt till casillas härliga famn. Tredje tecknet på att Barcelona inte är lika bra längre är att de skapar färre farliga chanser och kanske framförallt att det inte alls lika ofta sätter de chanser de skapar. Fjärde grejen är det mentala, de ser inte alls lika glada och taggade ut längre. Kanske är de lite mätta efter alla framgångar eller så lyckas inte nuvarande tränaren plocka fram det lilla sista från dem eller något helt annat men de som var såg så starka och oslagbara ut för några år sedan ser ganska frustrerade och viljelösa ut. Femte tecknet är Messi, han är en skugga av sig själv vilket också syns på kroppsspråk och hur han frustrerat klagar på domaren i situationer han inte skulle ha gjort det tidigare. Äntligen blåste domaren av matchen och titeln var ett faktum. Jag är så glad och tacksam över den, och jag är framförallt så glad att laget fick höja pokalen till skyn och fira sin titel, de har slitit så hårt och haft oförtjänta motgångar och är så värda det här. Jag älskar att Casillas får ta emot den som kapten i sitt lag. Det är verkligen hans lag, och eftersom han är den han och laget annars består av massa underbara fotbollsspelare så är det verkligen ett LAG det handlar om. Det enda jag kan önska är egentligen att Raul hade fått vara kvar och vara en del av detta underbara lag. Några av hans år på toppen så var det tyvärr ingen bra sammanplockning av spelare och inte heller lyckades ledning eller ledare få ihop det till ett riktigt lag. Det finns så mycket glädje och vilja i det här laget och man ser verkligen sammanhållningen stråla om dem, det är det som gör att det igår var vi som vann och inte Barcelona. Å vad jag ska njuta av det här!

Jag har varit rätt duktig hittills och gjort nytta varje dag av ledigheten än så länge. Igår läste jag lite inför studiedagen nästa tisdag, åkte iväg med glas och annat till returstationen och så oljade jag förstukvisten. Idag hade jag tänkt att jag skulle skura altanen första vändan men nu börjar ledigheten ta på mig och jag har inte kommit upp ur soffan. Det är verkligen ansträngande att vara ledig ;-) Nu är det bara lite mer än en timme kvar innan fotbollsträningen så nu hinner jag inte längre. Jag borde nog äta lite innan träningen men jag vet inte om jag orkar ställa mig upp för det heller.
Förhoppningsvis släpper den här latheten imorgon, troligtvis går all energi i min kropp åt att förtränga en viss match idag och om några timmar är det ju över. Jag trodde inte jag skulle vara så nervös för jag är helt säker på att det inte kommer gå bra, typ snarare katastrofförlust. Jag har verkligen förlikat mig med den tanken och eftersom vi fortfarande till skillnad från barcelona har chansen att vinna cl så känns det inte som hela världen att vi har förlorat cupen. Men trots att jag är rätt förlikad med den tanken så har jag miljarder fjärilar i magen så fort jag tänker på det vilket det är rätt svårt att undvika när man inte är så värst upptagen med andra viktiga saker... Nä nu ska jag ta mig upp, äta lite och peppa inför morgondagen då jag ska skura altanen minst två gånger :-)

När jag gick upp i morse hade jag taggat för ett träningspass på ct:n. Jag körde bara en träning förra veckan och gav mig själv lite ledigt men bara med villkoret att jag skulle köra igång ordentligt den här veckan. Så jag hade peppat mig själv och såg fram emot ett avsnitt av 24 som jag ser på netflix när jag tränar. Men till min förskräckelse var det något tekniskt fel på netflix så jag kunde inte titta på det. Då blev jag allt annat än taggad på att träna och såg det nästan som ett tecken att få slippa men så tog jag mig i kragen och släpade mig ut i spåret istället. Jag sprang till ip, 1,6:an och tillbaka vilket visade sig vara lite mer än 6 km. Jag sprang i stort sett i det tempot som jag gjorde sist när jag sprang femman, för två veckor sedan. Jag borde verkligen kunna pressa tiden lite eftersom jag orkar springa längre med samma tempo men ändå så känns det inte som att jag kan springa särskilt mycket snabbare. Jag hoppas iaf att få ett nytt personbästa i sommar vilket verkligen inte ska vara omöjligt eftersom jag inte har något vidare bra sådant. Men det kräver nog att jag springer ibland och jag hatar att springa, visserligen var det rätt skönt idag men det var ju bara för att det var så underbart väder och för att det är första riktigt härliga försommardagarna och det kan man ju inte låta bli att bara älska. Men det kommer det ju inte alltid vara och alltså måste jag hitta sätt att motivera mig tillräckligt för att orka köra på.
Lite mer nytta än träningen har det blivit för sen åkte vi förbi banken och la in önskemål om att öka på vår amortering och sedan vidare till euromaster för däckbyte, vi hade inte bokat tid men det var helt tomt där så det gick på nolltid, skönt :-) På väg hem stannade vi och handlade lite mat då jag är sugen på att prova laga ngt nytt som jag aldrig gjort förut, hoppas det smakar gott.
Nu ska jag se om min babe vill hjälpa mig med vår fotobok vi jobbar lite med.

Det absolut nästbästa med att jobba som lärare är helt klart alla loven :-) Nu är jag ledig över en vecka och det känns så sjukt lyxigt. Jag var ju precis ledig känns det som och efter påsklovet är det typ fyra hela arbetsveckor och kanske lika många icke-hela arbetsveckor kvar till sommarlovet.
Det bästa med lärarjobbet? Att det är så vansinnigt kul :-) Jag vet att många trycker på att lärare ska få högre löner och det skulle jag ju såklart inte tacka nej till men faktiskt så är ju loven världens förmån så jag kan förstå att vi inte tjänar lika bra som många andra yrken med samma typ av utbildning och ansvar. Sen så går det verkligen inte att jämföra yrken med varandra tycker jag för bara det här med ansvar är ju omöjligt att värdera vilka som har högst ansvar. Jag har knappt någon erfarenhet av något annat än jobb inom barnomsorgen så jag tror inte jag är kapabel till att prata om hur betungande andra jobb är eller hur mycket ansvar man har eller hur pressande och stressande det är.
Men min åsikt om oss lärare är att vi har väldigt stort ansvar och att vi för det mesta arbetar i en otroligt påfrestande miljö, att vi förväntas vara experter på det mesta, för min del från allt till omvårdnad, psykologi, pedagogik, didaktik, konflikthantering, dramatisering, retorik, ämnesområden, att kunna föra professionella samtal med personer som ibland inte kan vara objektiva eftersom samtalen kretsar kring det mest värdefulla i deras liv, it, dokumentation och mycket mycket annat samt att vi hela tiden ska hålla oss uppdaterade med allt som händer i världen som på något sätt påverkar människor och samhällen, alltså ALLT. Ibland när man är stressad eller befinner sig i en miljö där några bråkar och vill ha hjälp, några andra sitter och har konstanta störande ljud för sig, nästa pockar på ens uppmärksamhet för att den har kissat på sig, en annan vill ha hjälp att läsa och förstå en uppgift och samtidigt har flera mail från föräldrar att besvara om än det ena än det andra kan kraven på en kännas övermäktiga men samtidigt är det faktiskt just det där som gör läraryrket så fantastiskt spännande. Har man som jag turen att jobba på en fantastisk skola där man inte bara har underbara och stöttande kollegor utan en förstående och agerande ledning som hela tiden lyssnar på och tar hänsyn till sin personal så kan man inte annat än att stanna upp då och då och bara njuta. Ibland är det ju dessutom helt lugnt och tyst och man ser hur de där personerna som man har kommit så nära och bryr sig så otroligt mycket om anstränger sig och rynkar pannan i koncentration för att klara en given uppgift. Och de dagar de överraskar en med att svara med precis det man trodde att man aldrig skulle kunna få dem att förstå då svämmar hjärtat över av glädje. Jag kan inte tänka mig ett roligare jobb och jag är så tacksam över att jag så tidigt visste att det var hit jag ville.
Men loven längtar jag ändå till och tycker faktiskt att vi behöver trots allt det lyxiga med vår spännande och roliga vardag. För som sagt är det sjukt påfrestande och intensivt för det mesta så man behöver få andas ut och bara vara ibland också. Det tror jag iof att många andra också skulle behöva och absolut förtjänar!

För att helt byta ämne så var det en sorglig och härlig dag på samma gång i torsdags. Det var nämligen sista träningen för mig med killarna. Jag är så glad att jag och Lovisa började prata om att ta ett lag den där bussresan till strands eller vart det än var vi skulle på match. Ännu gladare är jag att det blev just det lag det blev som vi tog över. De här tre åren har varit fantastiska på många sätt. Det som är kul med att vara lärare finns ju där som tränare också. Skillnaden är väl att som lärare får du betalt och som tränare får du hålla på med en sport du älskar. Jag tycker att det har varit underbart att vara tränare för P97 och det här sista året även för P98, lite ledsen och bitter kan jag vara för att det inte har gått bättre resultatmässigt än vad det har gjort och pga alla skador vi har dragits med under tiden. Men jag hoppas att killarna är nöjda ändå och att de kommer fortsätta med handbollen så jag kan följa dem lite på avstånd. Det känns verkligen sorgligt för jag tycker så bra om dem och kommer sakna att träna dem otroligt mycket, men samtidigt känns det som helt rätt beslut och jag känner hur en tung sten lyftes från mina axlar då jag har känt att jag inte riktigt hinner med att göra ett bra jobb, att inspirationen och energin men främst tiden inte har räckt till på sista tiden. Framförallt är det förberedelserna inför träningarna som har känts jobbiga och som känns underbara att slippa undan faktiskt. Mycket har det nog att göra med att det känns som om vi har gjort alla övningar miljoner gånger och att jag har sådan idétorka. Det gör ju att planeringen inte går snabbt och flyter på och att jag dessutom inte blir helt nöjd med upplägget inför träningarna. Allt som allt handlar det kanske om i genomsnitt 6-7 timmar mer "frihet" i veckan och dt ska faktiskt bli väldigt skönt. Men samtidigt är det ju något fel på mig. För jag kan önska friheten och tycka att jag har för mycket men innan jag har blivit av med måsten tar jag ofta på mig nya. Jag tyckte att det var mycket redan förra året. Det var jobb, egna handbollen och killarnas i stort sett hela tiden tyckte jag. Så inför i år bestämde jag mig för att det fick bli sista året, jag ville inte släppa killarna riktigt än och att själv sluta spela känns nästan omöjligt, jag valde att iaf dra ner på mina handbollsträningar eftersom killrnas tider inte längre synkade så bra med mina egna. Men så fick jag för mig att jag kanske kunde träna lite fotboll också. Först var det ju en idé för att få ner Tinna, men såklart mest för att jag saknade det så mycket. Jag trodde aldrig tinna skulle säga ja på förhand och blev väldigt chockad när hon gjorde det. Sen så fattar jag absolut att det inte gick att hålla men jag är superglad över de träningar och matcher hon varit med på och jag har ju inte tränat speciellt mycket fotboll heller faktiskt. Jag hade verkligen inte räknat med att bli en del av laget men hade väl en tanke om att någon gång kunna ställa upp på b-lagsmatch. Så har det ju inte riktigt blivit på gott och ont. Det är kul att vara en del av laget och säkerligen roligare att spela med a-laget än b-laget men samtidigt känner jag mig lite pressad att faktiskt träna mer än vad jag hade tänkt och att ställa upp på mer än vad jag kanske egentligen vill. Men jag ångrar ingenting, jag hoppas att det kommer kännas bättre och bättre ju mer jag kommer in i det - för det är hemskt att springa runt och känna sig värdelös - och nu när jag får lite mer tid kanske jag kommer kunna orka träna så mycket så att jag iaf inte behöver skämmas så mycket och få så dåligt samvete... Men alltså tog jag på mig fotbollen redan innan jag hade bantat bort något annat trots att jag tyckt att jag hade lite för mycket. Och nu börjar jag fundera på om jag inte ska hjälpa till med handbollen på något annat sätt nu när jag inte längre har killarna... Förmodligen skulle det inte vara bra för mig om jag skalade bort alltför mycket som jag ibland kan längta efter eftersom jag själv hela tiden väljer att ta nya åtaganden innan.

Så innan jag avslutar detta långa och säkert för alla utom mig själv intetsägande och tråkiga inlägget så måste jag bara skriva att jag hade en fantastisk dröm i natt. Den var så verklig på något sätt och jag blev så glad att jag grät stora lyckliga glädjetårar i drömmen och fick ordentligt med tårade ögon av ledsamhet när jag vaknade och insåg att det inte var sant.
Jag drömde att Raul åter spelade i real, Ronaldo är ju skadad och jag drömde att real därför köpte tillbaka raul så han kunde spela tills ronaldo blev frisk. Han gjorde två mål direkt och alla började prata om att han nog kommer få spela även fast ronaldo blir bra (typ som lopez och casillas - fast det blir ju inte ronaldo som blir petad då utan typ benzema såklart). Jag blev så glad över att ronaldo blev skadad för han skulle ju snart bli bra och det förde ju något så fantastiskt gott med sig. Sen vaknade jag och insåg att mardrömmen att Ronaldo är skadad, just nu av alla lägen, är sann men att det inte innebar något som helst positivt för mig eller Real. Åh vad jag saknar Raul!

och jag njuter för fulla muggar :-)

Jag hade en underbar födelsedagsvecka och känner mig så ofantligt lyckligt lottad över alla underbara människor jag har i mitt liv. De är helt fantastiska!

I helgen vann vi (frösunda) med 5-0 och Real med 4-0 så det hjälpte till att förgylla en makalös helg.

Idag kom jag hem strax efter tre och har slappat och sovit i soffan, hur lyxigt är inte det? Nu överväger jag om jag ska göra våfflor innan den superviktiga matchen real har mot dortmund, det som gör mig lite tveksam till det är om jag verkligen kommer orka en skål med popcorn i pausen då, för det MÅSTE jag ju ;-). Fast å andra sidan är jag rätt säker på att jag orkar det och i värsta fall kan jag trycka ner dem ändå så våfflor it is :-)