Katarina Pettersson

Inför den här veckan mådde jag väl bra, ska inte klaga alltför mycket. Men man kan väl säga att jag var lite småorolig och nojjig över hur allt skulle gå. Men det har faktiskt gått kalasbra och även om nästa vecka är ännu mer intensiv än vad den här har varit så känner jag mig faktiskt lite lugnare, vilket är väldigt skönt. Imorgon tror jag att jag ska lyxa till det och gå rätt tidigt, typ senast tre. Sen ska jag nog bara ha en lugn myskväll. Kjell jobbar faktiskt bara dag på sjukhuset imorgon så vi kanske till och med hinner umgås lite, kalas :-)

På lördag är det två hemmamatcher, jag är astaggad. Iaf på den ena! Fast som vanligt är jag försiktigt pessimistisk, eller försiktig kanske ni kan strunta i att läsa. Jag vet ju att vi absolut kan vinna båda matcherna, jag har nämligen ingen som helst aning om vad vi möter för motståndare varken för pojkarna eller damerna. Men jag fortsätter helt enkelt min vana trogen att förbereda mig på katastrof, då kanske jag inte behöver bli superbesviken.

På söndag ska vi fika lite här och fira gamlingen i huset. Han fyllde år i tisdags och på söndag kommer nog lite släktingar på fika, jag ska nog göra en tårta, det är jag sugen på. Kanske baka bullar också men så ambitiös orkar man kanske inte ritkigt vara?

Nä nu är det dags att hoppa in i duschen, för ikväll ska här tvättas hår också för tydligen har jag ju inte gjort det sen förra matchen... Kanske inte så fräscht och trevligt att jag delar med mig av infon, fast det kan ju inte vara helt hemskt för jag tror faktiskt att det var igår som jag fick höra:
-varför luktar du alltid som god kanel?
-Jasså gör jag, är det min tröja som luktar (sträckte fram tröjan)?
-Nej
-Är det mitt hår? (sträckte fram håret)
-Ja det luktar jättegott!

Och barn är ju alltid ärliga, det vet vi :-)

Tänk att man ska påverkas så mycket av hur det går för real madrid. Stackars Kjell hoppade in i duschen typ fem i åtta och då var jag glad som en lärka. När han kom ut tio minuter senare var jag arg som ett bi och hur otrevlig mot honom som helst. Fast han vet ju att jag inte menar något illa som tur är. Usch vad real inledde svajigt, det såg inte alls bra ut. Och baklängesmålet efter nitton sekunder gav de ju verkligen bort. Värst var det väl för lass som passade en idiotpass mitt på motståndaren i typ sämsta läget. Casillas gör inget bra ingripande på skottet och lämnar en retur rätt ut och reals försvar stod och halvsov och hann inte rensa undan, pinsamt! Å det var inte enda målchansen de glada nykomlingarna fick, visserligen kändes det ju som om real var bättre och borde kunna kontrollera det hela och göra mål, men samtidigt tickade minutrarna på och det blev jobbigare och jobbigare. Mou bytte snabbt ut lass och satte in özil, kan inte han få spela hela tiden? (visserligen förstår jag att han måste vilas också). Jag började må riktigt dåligt och kände bara för att gråta när 1-1 målet äntligen kom. Å så gjorde higuain mål, 2-1 i halvtid och allt kändes helt plötsligt mycket bättre. Inte helt bra men ändå klart mycket bättre. Å i början av andra blev kaka fälld i straffområdet och domaren dömde helt riktigt straff. Ronaldo gick fram, jag tycker inte han har visat någon vidare form på slutet, visserligen gjorde han det första målet och det är ju bara i några matcher som han har varit mindre bra men ändå så mådde jag dåligt över att han eventuellt skulle missa straffen. Jag tvivlade på om han verkligen skulle lägga den. Men han är ju sjukt iskall och satte den klockrent och nu började jag känna mig riktigt lugn och behagligt till mods. Det höll sig ju i ungefär tre-fyra minuter. För då släppte real in ett mål till. Först trodde jag inte det blev mål, casillas "räddade" bollen men det kändes som om den var inne och det var den också så efter ett litet tag blev det klart att det stod 3-2 och lite lite jobbigt kändes det men ändå bara lite, i typ en minut för då visade domaren ut dimaria. Och här blir jag lite splittrad. Han fick sitt andra gula för kvällen eftersom han stoppade bollen med överarmen. Hade det varit vem som helst utom dimaria så hade jag blivit klart irriterad på domaren, visst det kan vara gult men hur ofta blir det det? Jag tyckte det kändes lite hårt, men nu var det dimaria och honom vill jag inte se på planen och han spelar så fult (fuskigt med filmningar och sånt- det känns som om han skulle kunnat gjort precis som messi gjorde för några år sedan, mål med handen med flit och inte skämmas över det i efterhand) så på sätt och vis tycker jag han förtjänade det. Men då blev det iaf riktigt riktigt jobbigt. Som tur var redde real ut det hela och ökade på ledningen till 6-2. Riktigt viktiga och sköna poäng måste jag säga. Må svackan vara över nu. Vad gäller tröjan vet jag inte, den var ju på hela tiden och visst slutade det bra men jag måste säga att jag hade hoppats på lite bättre och övertygande spel. Visst gör de en bra avslutning 3-0 med en kort men det kändes bra svajigt i först.

Just nu spelar barca och jag stängde av för typ tio minuter sedan när det stod 3-0 till dem, vet inte vilka som är hemmalag men de möter atletico iaf.

Och nu funderar jag på om jag ska orka göra äppelpaj eller inte, för jag är SJUKT sugen på det, å det är lovisas fel som hela tiden tjatar om det ;-)

Vad var det som hände? Från att ha spelat som gudar och krossat allt motstånd till att spela som medelmåttor och tappa poäng efter poäng. Nu hoppas jag verkligen att real har hittat formen igen och jag har bestämt mig för att min svarta match-tröja ska hjälpa dem på traven ikväll, och skulle det visa sig fungera vet vi ju att jag kommer behöva ha den  hela säsongen ut.
Det är mycket matcher just nu och det är såklart väldans kul men samtidigt är det lite irriterande att det är så just när real har sin svacka.

Imorgon har vi match, lite taggad är jag men det är mest jobbigt att jag missar P97:s seriepremiär faktiskt. Skulle så gärna vilja se den, hoppas på vinst iaf!

Jag är inte den som blir stressad i första taget och jag kan låta det mesta rinna av mig innan jag blir irriterad och mitt mindre trevliga jag. Jag stormtrivs verkligen med mitt nya jobb vilket verkligen känns toppen. Egentligen var jag aldrig orolig för att jag inte skulle göra det för min dröm har alltid känts så rätt och självklart, vilket jag såklart är väldigt glad och tacksam för. Men ibland när man målar upp en drömbild i huvudet kan det ju lätt bli att verkligheten inte riktigt når upp till fantasierna men i det här fallet verkar jag ha haft väldigt realistiska drömmar. Och jag visste att det skulle bli MYCKET, alla säger alltid att de första åren som lärare är riktiga hundår, och det håller jag verkligen med om. Det är så mycket som är nytt, som man gör för allra första gången och det är klart att det då tar längre tid. Sen är det ju dessutom mycket som man skapar från grunden men som man kommer kunna ha nytta av i framtiden också och allt det tar ju självklart mycket tid. Jag vet inte om det är tur eller otur att jag får mitt första lärarjobb precis när den största skolreformen sen typ 1800-talet går igenom. På sätt och vis kan det nog vara skönt att passa på när allt annat också är nytt, men samtidigt hade det kunnat vart bra att ha lite av allt material klart och en hel del bakfickegrejer som man får av rutin och erfarenhet i bakfickan helt enkelt inför denna omvälvande förändring. Eller så hade det kanske varit bäst att börja om 1-2 år när det nya har börjat sätta sig lite bland all annan personal och alla rutiner och arbetsgångar har utstakats lite mer. Men men nu är det som det är och för mig känns det helt perfekt att ta det här klivet nu. Jag är oerhört glad över mina år på förskolan där jag trivdes så bra och fick utvecklas och jobba på under precis lagom omständigheter. Och jag hade inte velat vänta en dag längre kan jag känna nu. För nu vill jag ju hinna jobba ett tag och om några år kanske jag kommer vilja ha barn eller annat som gör att karriären får pausa lite. Så som sagt är jag väldigt nöjd och tacksam! Men det är som sagt väldigt mycket också. Det är verkligen tusen miljoner saker att hålla reda på, planera, utföra, reflektera kring och utveckla vilket är hur kul som helst men också väldigt påfrestande. I torsdags satt jag med mina två närmsta kollegor (alltså de som också har ettor) och vi planerade inför utvecklingssamtalen som ska dra igång nästa vecka. Vid varje utvecklingssamtal ska man upprätta en individuell utvecklingsplan för eleven. Det har man gjort i några år nu och jag har även gjort det på förskolan. Men vi har ju fått en ny läroplan from juli som är lite mer uppstrukturerad vilket påverkar litegrann och för mig som dessutom har haft förskolans läroplan som inte alls har varit lika hårt styrd känns det lite läskigt på sätt och vis. Dessutom har man ju fler ämnen i skolan och jag kände att jag inte hade tillräcklig koll på hur man skulle fylla i en IUP just här och när den av dessa två kollegor som har jobbat på Bällstabergsskolan samt varit lärare för en etta tidigare (vi andra två är helt nya) skulle visa och inte själv riktigt förstod kände jag faktiskt i några sekunder att panikkänslan var nära. Som tur var försvann den på en gång och på fredagen fick jag tio minuter över att sätta mig in i det lite bättre vilket kändes lite bättre.
Det kommer vara utvecklingssamtal på kvällstid nu 3-4 veckor framöver, och det känns lite läskigt såklart men även spännande faktiskt och jag har ett litet lugn innombords inför det faktiskt. Det jag tycker ska bli lite jobbigt det är att hinna med allt annat. Eller egentligen känner jag att jag skulle vilja lägga ner minst en halvtimme på att förbereda varje enskilt samtal, sen är ju samtalen en halvtimme vardera och sammanlagt blir bara det 25 timmar. Utöver det har jag ju såklart själva skoldagarna mellan 8 och 2 varje dag, dessa ska självklart planeras, förberedas och utvärderas. Sen så är det konferenser varje vecka på måndagar och onsdagar där det går några timmar. Sen tillkommer det massa praktiska detaljer och småkurser här och där. En vanlig känsla som lärare är att man inte räcker till och det förstår jag verkligen för det finns alltid tusen extra saker som man skulle vilja göra, det som är skönt är att jag tror att jag är rätt bra på att inse mina begränsningar och att jag hela tiden vet att jag bara kan göra mitt bästa och att det måste vara okej.
Å mitt i allt, när jag funderar över hur mycket jag har så dyker Kjell upp och så inser jag att jag iaf har en jobbfri helg, då jag bara behöver jobba om jag vill. Han går på ambulansen hela veckorna, typ 60 timmar och sen jobbar han två nattpass på de flesta helgerna framöver. Nu ligger han och sover och han sa att jag skulle väcka honom vid tolv för vi funderar på att åka till IKEA men jag har inte riktigt hjärta att göra det eftersom han kom hem vid åtta imorse. Visserligen hade det varit rätt lugnt på jobbet och han hade till och med kunnat vila lite men ändå.
Han jobbar inatt också, åker vid åtta och kommer hem vid åtta typ. Jag förstår inte hur han kunde få för sig att kanske följa med till arbrå för att se på vår match. Eller jag kan förstå det för vi har knappt träffats alls den här veckan eftersom han dessutom har varit i kalmar men samtidigt är ju faktiskt sömn ett mer grundläggande behov än relationer. Nä ska nog ändå gå in och kolla om han vill upp, så att han inte blir irriterad för att han har sovit bort hela dagen...

blir man ganska pigg av att sova mellan sex och nio på kvällen :-)

Nästan så man blir lite sugen på att vinna på söndag, fast jag är egentligen ännu mer sugen på att se killarna spela. Jag hoppas verkligen att det går bra för dem i premiären. Det är frustrerande att missa den.

mina änglar på min förra arbetsplats, och då menar jag i första hand barnen men egentligen har jag saknat personalen lika mycket. Idag var jag där på besök för första gången sen jag slutade. Jag försökte åka så tidigt som möjligt från skolan och jag var nog på förskolan vid tre, så några hade såklart hunnit gå men det var många lyckliga återseenden ändå. Å när jag såg dem så hoppade hjärtat några extra skutt av lycka faktiskt. Jag har nog inte riktigt insett hur mycket jag har saknat dem, allt har verkligen gått i ett sen jag började jobba och det gör att många tankar som egentligen skulle fått utrymme har fått flytta på sig.

Idag behövde jag verkligen bara få gå efter skoldagens slut och bara slappna av. Igår när jag kom hem var jag uppe i varv mer än någonsin tror jag och kunde nog inte somna förrän klockan var närmare två. Å veckorna framöver kommer vara intensiva, har jag tyckt att det varit mycket hittills så har jag ju verkligen något att se fram emot nu. På förskolan hade jag utvecklingssamtal med många av föräldrarna, och jag kommer ihåg att jag verkligen tyckte att det var mycket och tog lång tid, och då hade jag nog som mest 10 samtal, nu ska jag ha 25 st. Visserligen har jag mer timmar att fördela på just samtalen men det kommer verkligen bli några intensiva och krävande veckor och jag har inte börjat att förbereda mig ens. Men jag klagar fortfarande inte, snart kanske men inte än. För det är verkligen hur kul som helst och jag älskar mitt jobb.

Nu ska jag bara slappa, kommer säkert somna i soffan om bara några minuter och sova bort hela kvällen men även det är nog kvalitetstid för mig just nu... :-)

Egentligen finns det miljoner saker jag borde göra, och den viktigaste av alla är väl att jag borde gå och lägga mig (efter duschen dårå) så jag får min välbehövliga skönhetssömn men det vill jag verkligen inte. Jag vill äta, jag vill spela, jag vill slappa framför tvn, jag vill surfa och tusen andra saker.

Idag har jag varit på lite halvdåligt humör. Det brukar bli så när real spelar dåligt och förlorar. Jag har sett dem spela sämre och jag har varit med om klart jobbigare förluster men det är ändå surt, riktigt riktigt surt. Jag hoppas verkligen att det bara var något tillfälligt. Det är klart att det inte är helt lätt att spela med en man kort i över en halvlek men de spelade inte särskilt bra innan och de spelade inte särskilt bra efter utvisningen. Jag blir mest av allt irriterad på dimaria att han ska hålla på med all teater. Jag skäms över hans beteende, han platsar faktiskt i barcelonas lag, kanske inte riktigt i närheten av alves, men ändå på rätt god väg. Usch och fy han drar vanära och skam över den vackra vita tröjan.

Idag har jag hunnit bli riktigt riktigt sugen på en thailandsresa 2012. Jag trodde att det var uteslutet med semester på skoldagar, jag menar jag har ju typ 12 veckors semester sammanlagt med alla loven och då trodde jag att man helt enkelt inte fick ta någon annan semester. Men jag frågade min arbetslagsledare idag och enligt henne skulle det inte vara några som helst problem bortsett från att det är rätt kostsamt för mig som isf tar tjänsteledigt, men det rör sig bara om fyra dagar, och en av dessa sa hon att jag kunde få kompa bort om jag gör en uppgift på förhand (soft!). Det som är surt är att jag missar matcher isf, men alla andra i laget kan ju tydligen prioritera bort matcher så då kan väl jag det med... Aja vi får väl se om vi hittar någon prisvärd resa och om alla kan få semester. Det är Kjell och hans kompis som ska firas att de blir klara med sin vidareutbildning. Riktigt skönt skulle det vara iaf, att få komma iväg lite i slutet av den långa vintern. Men men vi får se, än så länge är det bara drömmar.

Jaha ni som har tyckt att det varit jobbigt att läsa blått på svart får väl trycka på f5 om ni inte redan ser den vita texten. Tänkte i ungefär en sekund att det skulle va lite kul att ändra designen på bloggen, kanske en ny header eller så men jag är så himla dålig på det och bloggen har jag ju bara för att jag tycker om att skriva och att det är skönt att skriva av sig ibland så jag glömde den där tanken rätt fort måste jag säga. Dessutom är det en tidsfaktor, det skulle ta flera timmar och jag känner att jag inte riktigt har den tiden för tillfället. Nu är det jobb och handboll som gäller, sen har jag ungefär tio vakna timmar utöver det varje vecka och de har jag ingen lust att lägga på bloggens utseende faktiskt :-D

Å det gick ju ganska bra. Vi vann faktiskt realtivt enkelt. Jag tycker vi gjorde en ganska bra match men att vi vann med tio bollar var till största delen beroende av att de inte alls gav särskilt mycket motstånd. För deras skull hoppas jag att de saknade några spelare i helgen för annars tror jag de kommer få det riktigt riktigt tufft i år. Sen så var det ju kul att vi lyckades utnyttja deras svagheter, att vi faktiskt gjorde en del mål (även om vi missade en del lägen så tycker jag att vi satte bra mycket fler än vad vi brukar, det var väl egentligen ingen i laget som hade en riktigt dålig dag) och framförallt att alla kändes glada och taggade. Jag fick spela bra mycket mer än vad jag väntat mig, kanske snarare 45 än 20 och dessutom fick jag spela vänsternia hela tiden vilket jag tycker var kul. Jag har ju kanske lite svårt att anpassa mig efter det spel det är tänkt att vi ska spela men igår skar de av kanterna vilket jag brukar tycka är väldigt jobbigt men nu var det nästan något positivt för mig för då kunde jag starta och komma lite så som jag ville. Jag är väldigt nöjd med min insats. Jag gjorde bara ett mål tror jag, det första men jag gjorde många satsningar framåt som jag är nöjd med, många framspelningar jag är nöjd med, och generellt en hög nivå på resten av spelet så det kändes bra.

På kvällen åt vi middag hemma hos Linnea och Kerstin, jag var superseg hela kvällen men det var väldigt trevligt. Det är stor skillnad på vad jag tycker om lagkänslan och sammanhållningen idag och när jag började i laget, eller ens bara för två år sedan och det är så skönt att kunna trivas i sitt lag och faktiskt känna att det är ett lag.


Ikväll är det match igen för ett annat lag som jag också tycker verkar ha bra mycket bättre lagkänsla och samarbete idag än för några år sedan. Jag längtar men jag är också nervös faktiskt. Det är alltid jobbigt när Barcelona redan spelat och vunnit tycker jag. Sen så vinner de ju i stort sett alltid, så även om de har sin match efter real borde pressen vara i stort sett lika stor men av någon anledning mår jag sämre om barcelona gjort en bra match, och det lär det väl ha varit eftersom de vann med 8-0?!
Igår var det fortfarande osäkert om ronaldo skulle vara med. Han fick ju sy vid typ fotleden efter förra matchen och har inte kunnat träna ordentligt sedan dess. Någonstans läste jag att han kanske skulle få göra ett konditionstest någon gång under dagen så de skulle kunna avgöra om han skulle kunna vara med! Förra matchen var ju i onsdags och ronaldo känns extremt fit, han tränar alltid oerhört bra enligt rapporter och anstränger sig verkligen för att vara i fysisk form, att tre-fyra dagars vila skulle påverka så oerhört mycket att han konditionsmässigt inte kan hålla jämn nivå med övriga laget/lagen under en match kändes ju otroligt nästan. Men tydligen är kondition en färskvara. Kanske ska man vara mer källkritisk och inte tro på allt man läser på nätet...
Hoppas det går bra iaf, med eller utan honom på planen.

En stor del av mig tycker att det ska bli rätt roligt, nu när jag tänker på det lite mer bestämt så märker jag att en viss del av mig tycker att det är pirrigt, men bara en viss del faktiskt och jag har som sagt inte märkt det alls förrän nu. Jag tror det kan vara bra för mina nerver att jag är tränare och en mycket upptagen lärare för tillfället. Mitt eget spelande får liksom mycket mindre utrymme. Det är ju självklart viktigt för mig fortfarande och även om det inte blir mindre viktigt så är det många andra saker som tar större plats i mina tankar så rent procentuellt minskar det.
Det är lite mer än en timme till samling och det får mig också att inse att jag har rätt bråttom... Sen är det alltså Vassunda borta som gäller, vi förlorade båda matcherna mot dem förra året och jag hoppas vi kan ta revansch idag.

gå och lägga mig på studs. Men det vill jag inte riktigt. Real vann, med 1-0 när hände det senast? Att de bara gjorde 1 mål alltså, nä nu ska jag inte vara sån. Det viktigaste var ju att de vann. Jag blev lite orolig när Marcelo åkte ut, och det var ju lite onödigt jobbigt egentligen till sista minuten. Känns som om real kunde/borde ha avgjort lite tidigare men nu räckte det här ju iaf. Lass fick komma in en stund och jag har saknat att se honom springa insåg jag, han gjorde det bra (även om jag kan förstå att han inte riktigt platsar i laget). Higuain fick också komma in, han gjorde det dock inte så superbra, det var ju synd.

Imorgon är det jobb 7.30-16.30, bara åtta och en halvtimme, om man räknar bort min halvtimmesrast som jag inte har tagit en enda dag sen jag började. Sen är det handboll, först P97 och sen egen träning. Ser fram emot killarnas mest faktiskt. De sista träningarna har vi varit rätt många, vilket har varit jättekul men jag märker också att jag är rätt ovan vid det. När jag tränade F96 var de väl iof en relativt stor träningsgrupp men det känns inte som om de var riktigt så många som vi varit nu på träningarna, typ 15 men det är ju som sagt väldigt kul.

Hoppas vi blir några fler imorgon på damträningen än vi var i tisdags. Då var vi väl åtta stycken, vilket jag tyckte var riktigt oinspirerande.

Samtidigt som det har varit mer än någonsin på jobbet och på sätt och vis väldiigt stressigt så har jag även haft fler härliga guldstunder då jag bara njuter och känner mig tillfreds i hela kroppen över att jag är på rätt ställe och att allt känns perfekt. Jag gick väl från jobbet vid halv 6 i måndags och tisdags och idag vis halv 8, jag brukar vara där vid halv åtta ungefär på morgonen, absolut senast kvart i åtta. Ikväll hade vi föräldramöte och jag måste säga att jag mådde helt fantastiskt bra efteråt. Det var många faktorer som fick mig att må så bra men den största anledningen var nog att jag blev väldigt medveten om min egna utveckling och det är ju alltid skönt att se den. Jag är en person som alltid har hatat att stå i centrum, tala inför grupp var nog det värsta jag visste i skolan, vilket iof inte säger supermycket eftersom jag nog tyckte om i stort sett allt annat men jag avskydde det verkligen. Sen så blev jag tränare, och tror att jag där tog mina första staplande steg till att utvecklas inom detta område. Och som tränare stormtrivs jag och inför mina spelare har jag aldrig känt att jag inte riktigt har velat tala i grupp. Där har jag varit helt bekväm, dock inte inför föräldrar eller om de sitter åskådare brevid träningen eller liknande. Jag blir toknervös och knallröd i ansiktet om jag ska tala inför en grupp, det behöver inte vara en stor grupp med människor men det blir ju såklart värre ju fler som ska lyssna.
Sen så fick jag ju träna en del på detta i gymnasiet när vi hade redovisningar, men där tyckte jag verkligen inte att jag utvecklades alls, jag hatade det precis lika mycket för det. På lärarhögskolan var det samma sak. Jag fick en del träning i det, på högskolan och visst lite modigare blev jag kanske men inte mycket. Förrän sista kursen som jag tyckte har hjälpt mig en del inom området, jag fick nog en extra grundtrygghet i mig själv där. Insåg att det är okej att vara rädd, att det är okej att göra fel, att många är lika osäkra som jag. Under utbildningen fick jag såklart leda lektioner i skolan också, men det är samma sak där, med eleverna har jag verkligen inget problem, men jag tyckte det var jobbigt om handledaren skulle observera.
Jag kommer ihåg första föräldramötet på förskolan, jag kommer inte ihåg exakt hur mycket jag skulle hålla i eller säga men det var ju inte så värst mycket för hela arbetslaget höll det tillsammans och jag var inte avdelningsansvarig. Men alla vi tyckte det var jobbigt att prata inför grupp, och jag vet att jag frivilligt tog på mig någon del för att jag ville utmana mig själv. Men jag var fruktansvärt nervös också. Inte nervös på samma sätt som inför en  match men det är för svårt att förklara hur exakt så det låter jag vara osagt. Nästa möte, eller iaf nästnästa höll jag i bra mycket större del själv och jag var inte alls lika nervös då. Och idag då, mitt första föräldramöte i skolan, då var jag förundrad över hur lugn jag var inför mötet och hur lite jobbigt jag tyckte det var under själva mötet. Å det var ju helt underbart att känna så. Visserligen var det inte jag som inledde och välkomnade alla (först samlades vi alla ettor, 75 elevers föräldrar) och då var ju alla lärare med också och på den delen höll jag inte i mycket, men valde självmant att lägga mig i och förtydliga utan att egentligen tänka mig för (det kan jag säga inte hade hänt för tre år sedag). Den andra halvan var det bara min grupp och då var det ju jag som höll i det såklart.

Nu börjar matchen igen, vilken jag hade tänkt skriva en del om men det hann jag visst inte... Hoppas de vinner iaf!

Nu sitter jag här återigen en söndagkväll och funderar över hur fort tiden verkligen går. Känns som om jag upprepar det hela tiden men det är ju verkligen sant. Idag är det ju dessutom tio år sedan terrorattacken mot USA och det får ju en ännu mer att inse att tiden går rätt fort. Det känns nästan som förra året den där dagen då man fick höra vad som hänt, slog på tv och inte lyckades ta in och begripa vad som faktiskt inträffade. Samtidigt så är det en evighet sedan och jag har sedan dess varit med om hur många fantastiska, sorgliga, härliga och viktiga livsavgörande moment i mitt liv. Jag har tagit studenten, flyttat hemifrån, högskoleutbildat mig, fått arbetslivserfarenhet från tre olika ställen och fyra olika tjänster skulle man kunna säga, jag har blivit dumpad och blivit kär, köpt hus och vunnit åhusguld (kände att det nog var det viktigaste ;-)) och mycket mycket mer.

För varje vecka som går känner jag mig mer och mer hemma på jobbet och framförallt så trivs jag väldigt bra där. Veckan som kommer blir viktig och lite läskig med bla föräldramöte så jag kommer verkligen ha fullt upp. SOm vanligt rivstartar veckan med en härlig måndag, tt sisådär tiotimmarsarbetspass och sedan träning med P97 och sedan en sen damträning, in i duschen och huvudet mot kudden innan jag hinner somna förhoppningsvis.

Veckan bjuder ju dessutom på Champion League premiär och det ska såklart bli superskoj. Real vann i helgen och det fick jag veta tack vare uppdateringar från Lili. Jag märker att jag har vant mig vid lätta vinster och bortskämt mycket realmål för jag blev både chockad och orolig när det blev 1-1 och även när det blev 3-2. Men som tur var lyckades real hålla undan och vinna matchen med 4-2. SKa man lyssna på rapporter verkar de inte ha spelat så väldigt bra men det stod även att de hade massa bra chanser framförallt i första och att de då borde stängt matchen. Å det låter ju inte fruktansvärt dåligt tycker inte jag iaf. Tydligen räddades real av en felaktigt dömd straff och det är ju alltid tråkigt när det är avgörande felaktiga beslut som inträffat. Aja jag hoppas på bra CL-spel på onsdag iaf och så hoppas jag såklart på en bra streamning :-)

Igår var det handboll för åtminstonde halva slanten som gällde. VI hade två träningsmatcher inbokade. Den första var mot rimbo, och jag måste säga att jag aldrig har tyckt om  rimbo och förmodligen aldrig kommer göra det. Jag har ingen bra erfarenhet av rimbotränare och jag blev inte positivt överraskad igår. Jag tyckte synd om de små rimbospelarna som fick skäll i stort sett vad de än gjorde och ofta väldigt individuellt och utpekande med alla möjliga svordommar i samma mening. Jag säger inte att tränarna var dåliga eller att jag vet exakt hur de är för det gör jag verkligen inte men jag tyckte att coachningen igår kan ifrågasättas en aning. Men alla är vi olika och kanske är det jag som har fel när jag är övertygad om att spelarna lär sig bättre av beröm än skällsord.

Till det lite viktigare då, matcherna och killarnas spel. Första matchen var väldigt jämn. Jag tyckte rimbo startade bättre och de var riktigt farliga när de fick farten och tajmingen att klicka. Vi kämpade dock på och vägrade ge dem en större ledning, jag hade intttee full koll på resultatet hela tiden men det känns knappt som om de ens var i tvåmålsledning, men det var de nog men inte tremålsledning iaf. När det var typ en minut kvar så kvitterade vi och med 15 sekunder kvar lite drygt så missade de en straff och vi fick bollen. Å helt otroligt gör vi mål och vinner matchen vilket såklart kändes underbart efter en så nervös och tajt match. Tror jag tyckte bäst om försvars och målvaktsspelet denna match. Framåt blev det några mål men det var ofta på individuella prestationer, vilket det såklart är härligt att se men jag hade gärna sett bättre samspel mellan killarna framåt också.
Den andra matchen var mot aik och den vann vi enkelt.  Jag tänker inte dra för stora växlar av det för vi mötte ett lag som bestod av en hel del 98:or och de hade typ en avbytare och hade precis innan vår match mött rimbo och var säkerligen trötta redan innan vår match började. Men det var kul att se att vi kunde utnyttja detta och göra en hel del mål. Vi spelade 3-2-1 i första och jag tycker inte att det såg speciellt bra ut men å andra siden kom inte aik till några direkt bra chanser så det kanske inte var så illa som jag tyckte. Målvaktsspelet tycker jag var bra även i denna match, nog ännu bättre än i första och så var det kul att se lite mer samarbete framåt.
Nu är det två veckor med intensiva träningar och sen drar serien igång. Det är mycket osm jag tycker att vi måste prata igenom, diskutera och öva på men det känns ju kul att man är full av inspiration som man vill förmedla, det är väl då man är bäst som tränare.
Vi avslutade handbollsdagen med hamburgare och spel på bowlinghallen i vallentuna. Tycker det var ganska trevligt och hoppas killarna tyckte det med.

På kvällen var det ju som tidigare skrivit en kräftskiva. Jag missade visst att förmedla att kräftskivan blev av på initiativ från Lovisa och Anna. Tack så mycket för det! Jag hade trevligt och tycker att kvällen blev lyckad även om det var tråkigt att vi inte hann fullfölja femkampen.
Nu ska jag ta tag i saken och föra över bilder från min kamera till datorn för det har jag inte gjort på jättelänge, jag brukar faktiskt vara rätt bra på det annars. Kanske kommer det upp någon bild från senaste månaden när jag är klar här på bloggen.

Idag har jag inte gjort något annat än att äta onyttiga saker och slappat i soffan. Jo jag och Lovi fick faktiskt lite planering inför kommande träningar gjord och det känns ju bra.

Idag hade vi en konferens eller vad man ska kalla det mellan 12 och 17, det som är härligt med dessa möten (i arbetslaget) är att det blir så intressanta, viktiga och givande diskussioner. Det som är lite synd är att man nästan inte ägnar någon av denna tid till att planera verksamheten och för tillfället har jag ett enormt behov av det. Nästa vecka är det föräldramöte och det är massor som jag skulle behöva förbereda och fixa inför det. Å jag vet ärligt talat inte när jag ska finna tid till det. För jag måste ju hela tiden också planera lektionstillfällena med klassen. Men på något sätt ska jag nog lyckas. Trots att det har blivit mycket planering i sista sekunden och verkligen inte så nogrannt och genomtänkt som man skulle vilja tycker jag att det ändå blir väldigt bra i slutändan ändå och det är ju skönt iaf.
Efter våra möten bjöds det på middag vilket var väldigt gott och trevligt. Det var första gången sen någon av de allra första dagarna som jag faktiskt hann småprata med mina kollegor. Å det var väldigt trevligt tycker jag, mitt arbetslag är iaf hur bra som helst och alla känns väldigt engagerade och hjälpsamma och det är ju härligt.

Idag fick jag ett stort vykort från alla underbara på mitt gamla jobb. Det stod att de saknade mig och att jag skulle komma och hälsa på snart och så hade alla barn från min gamla avdelning skrivit under. Jag blev både rörd och framförallt väldigt glad. Å jag känner att jag verkligen måste dit och hälsa på snart och dessutom bjuda hem mina gamla kollegor snart, ska verkligen försöka hinna med det någon av de närmsta veckorna.

På lördag blir det två träningsmatcher för P97, hoppas bara jag får tag på någon domare till det. Efteråt blir det mat och bowling i vallentuna och det ser jag verkligen fram emot. Matcherna mest tror jag för jag är sugen på att se hur andra lag i den här åldern spelar och hur pass bra vårt lag lyckas prestera på match. Jag känner att jag verkligen inte har någon aning om vilken nivå killarna är på och vilken nivå alla andra lag är på. Jag har inte särskilt höga förväntningar på hur laget kommer prestera i början men samtidigt har jag en enorm förväntan på en positiv utveckling detta år. Hoppas jag inte blir besviken.
På kvällen blir det kräftskiva här, fast jag ska såklart inte äta några kräftor. Det ska faktiskt bli kul fast det känns jobbigt att jag inte riktigt hinner planera och fixa inför kräftskivan. Imorgon är det ju jobb och handboll hela dagen och sen bums i säng. På fredag skulle jag behöva jobba ett bra tag på eftermiddagen men det hinner jag inte riktigt om jag ska hinna handla mat och städa iordning en del. Det som försvårar planerandet är att jag inte riktigt har koll på hur många som kommer på lördag men det kanske inte är så noga. Jag tror vi blir minst åtta personer och kanske som flest 15. Fast det är nog bra mycket ttroligare att vi blir åtta än 15.

Det som är jobbigt på lördag är att jag missar reals match, men det kanske jag kan överleva. Med tanke på att streamningen gick vädligt dåligt på förra matchen så börjar jag bli rätt sugen på att skaffa canal+, men samtidigt tar det emot för det fungerade så himla bra förra året och det känns så dumt att betala flera hundra i månaden för att kunna se på matcher som jag kanske kommer kunna se gratis istället. Jag är så ledsen över att myp2p ligger nere men jag följer dem på twitter och hoppas att de ska vakna till liv igen.

Det är hela tiden tusen miljoner saker som jag borde göra men jag kan ju inte göra mer än jag hinner med och jag är faktiskt ganska duktig på att vara nöjd med det och inte ställa för höga krav på mig själv. Jag tycker att mitt jobb är hur härligt och underbart som helst. Det känns verkligen som om jag har hittat rätt och det är ju en underbar känsla. Jag känner mig mer och mer hemma och allt det nya blir mer och mer till vardag även om det självklart är mycket som jag fortfarande inte har någon koll på alls men det kommer väl. När man jobbar som lärare finns nog alltid farhågan att man inte riktigt ska räcka till närvarande. Eller iaf är det ju så att man alltid skulle kunna hantera och göra saker bättre än vad man gör. Vilket såklart kan vara frustrerande och skapa en stresskänsla men det är nog också lite det jag tycker så mycket om. Jag kommer alltid behöva utvecklas och utmana mig själv och det finns så många olika nivåer som jag kan jobba med hos mig själv för att det ska bli så bra som möjligt. Hoppas det kommer kännas så hela mitt yrkesliv, alltså att det är en mestadels positiv känsla att man alltid kan bli/göra bättre.

Idag gick jag nog rekordtidigt. Tror jag kom iväg från jobbet vid halv 3 och det var oerhört skönt. Jag gjorde det för att det var första gången på läääänge som jag skulle få möjlighet att träffa kjell mer än en timme i sträck. Tyvärr var jag ju dödstrött så jag somnade i soffan när vi såg på film men det var ändå en av de mysigaste dagarna på länge. Nu har han åkt iväg till jobbet och jag ska nog snart gå och lägga mig igen för trots att jag säkert sov en timme har jag fortfarande dunkande huvudvärk och är seg som bara den.

Nackdelen med att hejja på det bästa fotbollslaget i hela världen är att all annan fotboll är ganska tråkig att se på. Jag har haft san marino-sverige på i bakgrunden och jag tyckte inte alls det var särskilt underhållande. Jag tyckte det såg segt och okoncentrerat ut och visst skapade väl sverige en del chanser som alla säger men jag tyckte det kändes som om varje avslut var krampaktigt ivägforcerat och att paniken växte alltmer medan klockan tickade vidare. Som tur är för sverige så lossnade det ju efter utvisningen och 0-5 låter ju kanske inte så illa men jag är iaf inte imponerad, men som jag skrev hade jag ju tvn på i bakgrunden och fastnade inte riktigt så att jag koncentrerat tittade så jag kan ha helt fel känsla. Men jag lyssnade kanske lite bättre än vad jag tittade och det jag hörde blev jag irriterad över. Kommentaren efter matchen sverige spräckte nollan fem gånger är ju rätt rolig men fel kan man ju såklart säga och han kom ju på sig själv direkt och förklarade vad han menade men det var en kommentar i samband med utvisningen som gör mig riktigt upprörd. Typ "domaren gör helt rätt, det är en tröjdragning och såklart förstärker han situationen, vilket han ska göra" Nej tack, låt bli att säga att man ska filma eller förstärka, jag efterlyser nolltolerans i sånt agerande! Å då hjälper det inte direkt att media och de som kommenterar matcher uppmuntrar sånt beteende. Jag förstår att spelare förstärker, tragiskt nog lönar det sig och i matchens hetta har man adrenalin och allt möjligt som påverkar men det är ändå inte okej. Och det är framförallt inte okej att man från sidan uppmuntrar det! Jaja matchen fick mig bara att längta ännu mer efter reals fantastiska fotboll och deras glöd!

Och imorgon är det en lååååååååång dag. Först upp och jobba från typ 7-17. Sen till centrum och handla middag, typ bananer och äpplen. Och sen är det killarnas träning och sen min egen. Just nu är jag faktiskt inte alls motiverad för morgondagen fast egentligen borde jag vara det för jag vill ju träffa alla barnen igen, å jag vill ju gå igenom många saker med killarna å så har jag bestämt mig för att försöka vara positiv igen med min egen handboll nu då. Jag ska banne mig utvecklas och bli bättre, å jag ska tycka att det är roligt! Nu ska jag gå och sova för annars kommer jag knappt komma ur sängen imorgon.

Helgerna går verkligen fort. Förra helgen var det ju fullt upp hela tiden och då flög helgen förbi. Den här helgen har det varit hur lugnt som helst, verkligen raka motsatsen till förra på så sätt, men ändå så har den bara försvunnit hur fort som helst. Visserligen är den ju inte slut riktigt än. Den här dagen är ju fortfarande kvar.
Idag borde jag städa och förbereda en del inför morgondagen. Det blev ingen ordentlig frukost i morse, istället åt jag upp de popcorn som var kvar från gårdagens(nattens) middag. Det var gott, fast inte särskilt näringsrikt och mättande kanske. Så jag borde kanske fixa till någon liten ordentligare lunch. Min klass brukar ha lunch redan vid 10.50 ungefär på dagarna så det börjar nästan bli dags nu känner jag.

Jag är lite sugen på att ta tag i att leta efter foton som jag vill rama in och sätta upp på väggen. Vi har ju varit fruktansvärt dåliga på att inreda vårt hem. Gardiner har bara kommit upp i vardagsrummet och då har vi ändå bott här i mer än ett år. Lite beror det på att vi är lite nojiga för att göra hål i den fina väggen och att vi inte riktigt hittar något som känns klockrent och det känns dumt att sätta upp/köpa något som vi inte är helt nöjda med men främsta anledningen är såklart att vi är så lata och inte riktigt tar tag i saken. Nej nu ska jag sluta vara så seg och lat och hoppa upp ur soffan och göra lite nytta åtminstonde!

Idag har jag nästan inte klivit ur soffan, det har varit underbart skönt att bara kunna slappa. Men jag borde kanske ha lagat mat iaf. När jag vaknade vid åtta i morse var jag lite hungrig och någon timme senare åt jag några digestivkex med ost på. Några timmar senare åt jag en halv vattenmelon och sen dess har jag inte ätit något alls. Kanske börjar bli dax nu, är faktiskt lite hungrig men kan inte riktigt bestämma mig om jag bara ska poppa popcorn eller om jag ska laga en ordentlig middag. Undra när jag ska växa upp och skönta om mitt hushåll och mig själv ordentligt? imorgon kanske jag ska börja med att städa och göra en ordentlig frukost, ja varför inte vi får väl se hur det går med det. Just nu saknar jag den här personen väldigt mycket!

Han stiger verkligen i mina ögon. Jag vet att jag sagt det miljoner gånger förrut och det är klart att många spelare stiger i mina ögon när de kommer till real, för det är ju klart att man ser det positiva i sitt egets lags spelare. Förrut tyckte jag att han verkade filma en hel del och att han var för egocentrisk, jag var väldigt osäker på vad jag tyckte om värvningen när det blev klart att han skulle komma till real. Men genom att ha spelat fantastisk fotboll nästan konstant så har jag ju såklart varit väldigt glad över att ha honom i laget. Å tänker jag tillbaka är det inte vid ett enda tillfälle jag kan erinna mig om att han gjort bort sig eller ens filmat uppenbart. Och visst har han i vissa lägen kanske varit lite för självisk men samtidigt så har det i många lägen gett utdelning ändå och eftersom han alltid vill så mycket och kämpar matchen igenom oavsett vad det står och vad klockan är så har det varit ganska lätt att förlåta och ha överseende med. Idag blev jag dock smärre chockad när jag läste vad han sagt efter förra matchen (han gjorde hattrick och då kanske man kan kosta på sig att vara ödmjuk men det är kanske också främst i de ögonblicken de riktigt diviga och egocentriska spelarna sträcker lite extra på halsen och hyllar sig själva) Ni ska få läsa själva och bedöma om han verkar helt fokuserad på sig själv eller inte:
Cristiano was satisfied with the result of the opening day: “we have to congratulate the team, which played well, and if I scored, it’s thanks to them.  They help me and I help them, it’s like that.  It doesn’t matter if I score 10, 20 or 30 goals in the end, since it’s the team that matters.  We’re a team and that’s how we’re going to win the Liga.  We won’t win anything if we’re not all together. I’m going to try and collaborate with my goals, but collective results are the priority.  We started out in the best possible way, and we shouldn’t focus on what others do, but rather on winning our games and thinking about us.”  He also said that no one at Madrid is untouchable and had praise for Kaká.
Jag hoppas och tror att han verkligen menar det han säger och jag hoppas och tror att det kanske är Mister som plockar fram den här lagandan.

Real abstinens, nu när ligan äntligen var igång så blir det såklart landslagsuppehåll och det är ju verkligen inge kul. Framförallt inte när sverige är så dåliga och förlorar viktiga matcher. Dessutom är jag riktigt orolig för hur det ska bli med streamningarna framöver. Jag är nog på tok för bortskämd med att hitta bra sändningar vid ligamatcherna. jag hade min pålitliga sida där man kunde välja och vraka bland sändningar och där jag lärde mig att leta efter vilka som var bra. Och för det mesta hade jag verkligen bra kvalité, typ bättre bild än vad jag hade på min tv i lägenheten när de fortfarande visade det på tv4sport och med väldigt få om ens några laggningar. Visserligen var det oftast inte riktigt lika bra streamningar på CL-matcherna men ändå brukade jag hitta helt ok sådana också. Men nu ligger den där sidan nere och sist ägnade jag typ halva matchen till att leta efter en bra sändning. Bildkvaliteen var inte bra men framförallt fastnade ju bilden titt som tätt. Det blev visserligen lite bättre när jag bytte till datorn med kabelanslutning till internet, den trådlösa kanske inte riktigt alltid duger men det blev inte bra och det är ju inte kul. Å nu är det inte match förrän om en vecka och massa timmar och då kanske det blir kräftskiva istället. Och med tanke på att jag inte kommer hitta någon bra sändning kommer man ju typ inte ens ha på det i bakgrunden :-( det kanske blir till att lägga en tusenlapp i månaden extra på tv-avgifter vi får se. Ska nog göra lite efterforskningar nu :-)
Sen så längtar jag som bara den efter att killarnas matcher ska dra igång. Jag kommer säkert dock bli besviken för det kommer nog gå sämre än vad jag förväntar mig. Det är så svårt att ha några mål och en känsla för hur det kommer gå när man inte har en aning om var nivån på killag i den här ålder bör ligga. Spännande ska det bli iaf, det jobbiga är ju att det inte känns lika spännande med våra matcher och tråkigast är det ju såklart att flera krockar. Bland annat killarnas första match och den vill jag verkligen med på. Men det lär ju vara en sån match då vi kanske inte får ihop lag för det är en lång bortamatch. Blä! jag ser iaf fram emot nästa lördag som bara den, då ska vi spela minst en, förhopnningsvis två matcher och äta och bowla med laget (P97) å det ska bli så himla roligt!

Känns nästan lite overkligt att jag är ledig imorgon, att jag får sova hur länge som helst och inte har något som helst inbokat varken imorgon eller i övermorgon. Å det känns väldigt skönt vill jag lova! Det känns som om jag kommer slappa bort hela helgen vilket skulle kunna vara väldigt skönt men samtidigt känns det som ett sånt oerhört slöseri med värdefull tid. Det är så synd att Kjell är i Danmark just den här helgen, för det är inte många helger framöver som jag kommer vara helledig. Inte många alls faktiskt. Och förmodligen är det ingen av dem som han är ledig också. Men men det kommer vara ett fördjävligt år på många sätt där vi verkligen kommer ha fullt upp hela tiden och knappt kommer kunna träffas alls. Men överlever vi det här året så kommer vi överleva allt kan det kännas som och dessutom tror jag även året kommer bära på mycket lycka och spännande saker också.