Veckorna bara flyger iväg. Det känns som om jag är på jobbet konstant och som om jag aldrig sover. Så brukar veckodagarna flyta på och så kommer den där helgen där jag tar igen all sömnbrist och bara vilar mig i form till nästa härliga vecka. Den här veckan har varit mer krävande än andra på många sätt, men nu är det rejäl utförsbacke. När jag gick hem efter tretton timmar på jobbet så hade jag dessutom avklarat fler än hälften av alla utvecklingssamtal som jag ska ha vilket gör att vägen faktiskt lutar neråt för tillfället. Det är inte så att samtalen är speciellt jobbiga, snarare tvärt om så har det varit trevligt att få sitta och prata en stund med föräldrarna som man faktiskt inte träffar alls så ofta i skolans värld (om man inte jobbar på fritids). Men det är ändå en viss press och framförallt är det enormt tidskrävande, dessutom i en tillvaro där tid är en rejäl bristvara.
Imorgon ska vi lite personalmiddag hemma hos en kollega och det ska bli sjukt trevligt. Jag hinner nästan aldrig prata med dem i arbetslaget, de enda vuxna på jobbet som jag pratar med är de jag jobbar närmast och inte ens då hinner man knappt nämna något privat så det är bra med en kväll då vi kan lära känna varandra lite bättre. Tyvärr missar jag killarnas träning men som tur är finns ju Lovisa :-)
Med tanke på hur lite jag har sovit den här veckan och framförallt hur trött jag är större delen av dygnen så måste jag verkligen försöka komma hem i någorlunda vettig tid imorgon för sen är det ju upp till jobbet tidigt på fredag som gäller och sedan är det sundsvall för hela slanten. Jag inser i skrivande stund att jag inte vet om jag ska åka hem efter jobbet på fredag eller om jag ska åka direkt. Hm, jag borde åka direkt inser jag ju på en gång och det betyder att jag måste packa med mig allt jag behöver i helgen imorgon. Vad behöver man om man åker till sundsvall? Inte mycket om man åker som tränare kan jag tycka. Jag kommer väl glida runt i träningsoverallen hela helgen. Jag ser fram emot att åka, framförallt till matcherna men också känslan av att vara iväg med ett lag och allt som hör till. Synd att inte Lovi kunde följa med, nu räknar jag med att du ser till att det var värt det att stanna kvar genom att höja dig flera steg ;-) Det som känns lite jobbigt är att jag vet att det inte brukar bli superbra med sömn när man är iväg sådär och sömn är jag faktiskt i ganska stort behov av, fast jag inte är ett dugg trött just nu såklart.

Igår spelade real första kvartsfinalen och det gick enligt planerna även om jag var sjukt nervös innan och under matchen. Jag tyckte om motståndarnas kämparglöd och deras hejjarklack, jag hade gärna sett att de gått ännu längre i turneringen så länge real också hade varit kvar såklart, även om man såg att de borde vara sjukt nöjda med att ha tagit sig så här långt. Nu låter det som om jag är säker på att det är klart men det är jag faktiskt inte, även om till och med jag börjar känna en viss trygghet, men så påminner jag mig själv om att man faktiskt inte vet helt säkert. Barca mötte milan ikväll och det blev 0-0, jag är inget milan-fan men jag måste erkänna att jag gärna ser att de vinner nästa möte även om jag inte tror för en sekund att det kommer hända. Att jag hoppas på det beror framförallt på att jag inte vill att det ska vara en enda chans att real och barca kommer möta varandra i CL och eftersom jag verkligen hoppas att real ska gå till final så betyder ju det att barca måste åka ur innan finalen.

Nä nu tror jag bestämt att jag ska gå och försöka sova iaf, så det blir lite mer än sex timmars sömn inatt :-)

Ska väl tillägga att jag har ju inte direkt fått förstahandsinformation eftersom den har lästs på nätet och bla på aftonbladet vilket är en av de källor jag litar på allra minst men ändå.

Ramos kommer kunna spela (tack och lov!) eftersom alla och till och med domarkommittén var rungande överens om att domaren hade helt fel när han fick kort. Domaren gav ju fem röda kort till real och de andra resulterar tyvärr i avstängningar, det är bara ramos som kommer undan. Eller det kanske inte heter röda kort när tränare från bänken visas upp på läktaren men ändå. Fystränaren åkte upp först och man kan ju tycka att Mister kanske borde ha insett vid det läget att han kanske ska vara tyst men inte då (jag tycker verkligen om att han är tränare för real och beundrar mycket av det han gör och det han verkar vara, men precis som alla har han ju även brister och tyvärr får de ibland ta stort utrymme). Båda dom två är avstängda, Mourinho ska enligt aftonbladet ha sagt horunge, vilket även pepe sa efter matchen till domaren, pepe fick två matchers avstängning. Kan ju tycka att avstängning för horunge inte är helt fel men jag hoppas verkligen att alla andra som sagt något liknanade till en domare har blivit avstängda men det har jag svårt att tro. För jag har aldrig sett att någon annan blivit avstängd för något sånt och jag har lite svårt att tro att det aldrig har hänt att en spelare har sagt något sådant till en domare tidigare. Men det är väl förhoppningsvis precis så eller att jag bara har missat det helt enkelt, att jag vet det nu beror ju på att det rör just "mitt" lag. Men jag kan dessutom tycka att det är konstigt att pepe får två matcher och mourinho en, det borde väl snarare vara tvärtom? Jag tycker att domarinsatsen var katastrofal, visst var det väl den här matchen som pepe fick gult när han och en spelare kolliderade, var det någon som var först in så var det pepe och fick han kortet för filmning för att han ramlade ihop så borde ju domaren tänkt om när han visade i ansiktet att han blödde men aja konstigt var det iaf. Ramos fick även han kort helt oförtjänat, hans situation borde visserligen iaf kanske ge frispark åt motståndarlaget det skulle ju definitivt inte ha hänt då pepe fick sitt ännu mer felaktiga kort men ändå. I slutet av andra fick han ytterligare ett kort och även det tycker jag är tveksamt men det kan jag ändå gå med på att säga att det i vissa situationer kan resultera i varning. I samma situation fick özil rött direkt för protest mot utvisningen. Och jag ska poängtera att jag inte tycker att det är okej att protestera mot domaren, det är alltid domaren som bestämmer oavsett hur dåligt man tycker att han gör det, sen så måste jag ju erkänna att man själv gör det ibland både som spelare och tränare och framförallt som åskådare för man är ju så engagerad i matcherna. Horunge tycker jag ju definitivt inte man får säga såklart. Enligt uppgifter ska özil ha applåderat och det resulterade i direkt rött, jag hoppas att dessa uppgifter är felaktiga för applåder vet jag att många domare har fått utan att det ens har resulterat i varning även om det visserligen även ibland blir ett gult. Men aldrig direkt rött. Å det är så irriterande för det gjorde inte bara att slutet av den förra matchen blev helt omöjlig att vinna utan det gör dessutom att matchen ikväll kommer bli riktigt tuff. tappar de poäng ikväll är ligan troligtvis förlorad och det beror till viss del på en pinsam domarinsats. Jag försvarar inte att två tränare och två spelare snackar/applåderar till sig röda kort men att domarkommittén får gå in och ändra på domarbeslut visar ju iaf att det fanns en anledning till varför spelare och tränare kunde kritisera domaren. Det jag tycker är frustrerande är att jag har sett många fotbollsmatcher, och alltid alltid protesterar spelare och tränare. jag har många gånger sagt att det är löjligt och skulle det vara sådana där protester på handbollsplan skulle man åka ut direkt vilket jag tycker att man borde. Spelare brukar skrika, applådera och svära hur mycket som helst, kasta bort bollar och med allt sitt kroppsspråk visa hur missnöjda de är med domarinsatsen och det brukar ibland ge varningar och vid upprepade tillfällen under samma match ibland resultera i röda kort. Jag tycker inte real protesterade mer än andra lag brukar, eller mer än real brukar vid andra matcher men just i den här matchen resulterade det ändå i fyra röda kort. Hoppas det är den nya nivån som ska gälla i alla matcher framöver för alla lag!

Tiden rusar faktiskt bara iväg och i veckan klistrade fritids in sommarsemesterlappar i elevernas loggböcker. Det läskiga är att det faktiskt snart är sommarlov. På sätt och vis längtar jag såklart men samtidigt inte.
Vi har ju träningsuppehåll med handbollen i damlaget och jag kan ju säga att det var sjukt efterlängtat för min del och dessutom kom det väldigt lägligt eftersom jag påbörjade mina utvecklingssamtal i onsdags. Sex av tjugofem avklarade vilket känns bra. Det kommer vara två intensiva veckor till och sedan är det påsklov.
Vi var på två utflykter till kyrkor i veckan, det var mysigt tycker jag. På väg tillbaka till skolan var det en av eleverns som frågade när vi får åka med klassen till thailand och det tycker jag lät som en rätt bra idé. :-) Vi kom fram till att det tidigast blir till tvåan ;-)
Inatt har jag tagit igen den brist på sömn jag samlat på mig under veckan, jag har jobbat lite mer än femtio timmar och sovit ungefär tio timmar för lite så inatt sov jag nästan tolv timmar. Och nu funderar jag på om man kan poppa popcorn till frukost fast man snart är tjugoåtta år. Det är fördelen med att vara själv, det är ingen som kan säga att man gör fel utan sitt eget samvete och jag brukar kunna ignorera det rätt bra när det inte är någon annan än jag som tar skada...

Ikväll spelar real match och jag mår typ illa redan nu för de saknar ju två av mina favoriter och hur ska de då kunna vinna? Jag är ju real-fan (tror inte någon missat det) och såklart partisk men seriöst så finns det inget annat lag som förtjänar en vinst i ligan och en vinst i CL mer. De har haft så sjukt mycket motgångar de senaste tio åren och är det så att det inte beror på partiska domare och förbund så har de haft sjukt oflyt med vartenda beslut som tagits. Det är konstigt nog alltid bara realspelare/tränare som ska statuera exempel när något orätt har inträffat. Och när de dessutom alltid har oflyt med att rätt vad det är kan motståndarna få in ett sjukt mål, gärna stolpe eller ribba in, gärna på felaktigt dömda frisparkar, gärna på övertid osv osv så känns det så tufft om de tappar ligan nu. Att de dessutom är real och alltid förväntas vara bäst och stämplas som fiaskolag om de inte vinner allt som går att vinna gör inte saken bättre. Aja nu har jag gnällt nog, jag tycker inte om att bli så här löjlig och tjurig men jag kan inte hjälpa det. Lika lite som jag kan hjälpa att hjärtat tar flera skutt extra i minuten när jag tänker på att det snart är match, och fjärilarna dansar tango eller nått i min mage. Hoppas hoppas hoppas!

Det är vad jag har pysslat med en lördag som denna.

Först var det match borta mot AIK. Vi var ovanligt få på träningen i torsdags och jag visste inte riktigt varför. När jag kom ner till samlingen imorse blev jag varse att vi skulle va få igen, det är tydligen en hel del sjuka. Så vi åkte iväg med två avbytare, vilket jag själv skulle föredra som spelare mot de 4-5 vi brukar vara. Som tränare tycker jag det är optimalt med typ 3. Så två är inte fy skam men just eftersom det här laget är vana vid att vara många såg jag det ändå som en liten nackdel, att det dessutom var få med som brukar spela på niometer gjorde mig ytterligare lite nervös.
Vi mötte ju AIK som sagt och såg man till tabellen så är det vinst som gällde. När vi började värma upp och jag fick klart för mig att en av de tre niometerspelarna vi hade med inte skulle kunna spela om det inte var nödvändigt och då bara kanske blev jag nästan lite jobbigt orolig. Att killarna verkade lite nedstämda och sega gjorde inte saken bättre men det har man ju iaf chans att försöka påverka. De taggade igång och matchen började. Jag tycker nog ändå att vi spelade bra om man tänker på förutsättningarna. Alla kämpade och slet och körde på allt vad de orkade. Det blev faktiskt aldrig några problem med för få spelare. I andra halvlek sprang Anton på kontring och fick olyckligtvis en hembackande AIK-spelare över sig och fick väldigt ont i benet. Jag hoppas verkligen inte att det är något allvarligt. Vi ledde hela matchen men bara med något mål och ibland kändes det som om vi inte kunde skapa något alls framåt, men vi spelade rätt samlat och bra bakåt större delen av matchen och de sista fem minutrarna kändes rätt säkra faktiskt. Vi vann med 11-15 vilket känns bra.


När jag kom hem fastnade jag en stund vid tv:n och såg på slutet av Cornelis. Filmen om vår käre trubadur. När det handlar om musikintresse och kunskap skulle jag väl hamna längst ner och sedan hundra meter till men jag har ju faktiskt hört och uppskattat några av hans visor tidigare. Men jag måste erkänna att jag inte hade någon som helst förförståelse bortsett från tre-tre visor och det var väldigt intressant att se lite mer om hans liv och leverne. Det var sorgligt att se som så ofta när det gäller kända människor. Hur deras framgång verkar snarare göra dem till fångar än lyckliga människor. Lite senare zappade jag runt bland kanalerna igen och då var filmen på igen så då såg jag den delen jag tidigare missat. så nu har jag sett hela filmen bortsett från de första tio minutrarna. Jag har velat se den länge men det har inte blivit av, lite för att den har känts lite för allvarlig och tung de gånger jag haft möjligheten. men nu är jag glad att jag såg den och kan absolut rekomendera den. Inte värsta filmen, absolut inte men jag tyckte om den och den fick mig att känna mig lite mer tacksam över mitt liv.


För ett tag sen surfade jag in på linneas blogg och tittade på filmen i inlägget nedan. Stark film, titta på den om du inte redan sett den. Men oj vad liten och obetydlig den fick en att känna. Jag fylldes av respekt och kärlek för omvärlden och alla människor som faktiskt engagerar sig för en bättre värld samtidigt som jag fylldes av dåligt samvete och självförakt över att jag inte gör det. Hm, inte riktigt så illa kanske. För jag tycker ju att jag gör det viktigaste jag kan göra. Jag tycker att jag är en god människa som bemöter andra med respekt och vänlighet och jag försöker göra livet bättre för många andra och därigenom för mig själv. Mår jag bra kan jag få andra att må bra, får jag andra att må bra mår jag ännu bättre. Jag tycker att jag gör ett meningsfullt jobb varje dag och jag bryr mig mina medmänniskor. Men ibland känner jag att jag skulle vilja göra mer,  någon gång kanske den dagen kommer.

Nu är det lite mindre än två timmar kvar. Jag är såklart supernervös redan nu. Som tur är har jag inte haft så många sekunder över till attt ens inse att det är match idag. Att det är mycket på jobbet nu är en underdrivt men det gör inte så mycket när jag vet att det är påsklov om några veckor då man kan andas ikapp och sen snart sommarlov. Jag längtar på sätt och vis samtidigt är det ju himla skoj på jobbet.
Nu är jag i valet och kvalet om jag ska ta en tupplur eller inte. Jag vet ju att jag kommer bli dödstrött om ett tag, kanske vid åtta-nio. Jag har inte sovit så värst mycket på sista tiden. Inte extremt lite visserligen heller men om jag känner mitt nuvarande jag rätt så har jag svårt att hålla mig vaken till 11. Fast just nu är jag inte ett dugg trött så det gör mig tveksam om jag kommer hinna somna i tid för att orka vakna igen till matchen. Vilka jobbiga problem man kan ha. Det är ju tur att jag iaf inser själv hur larvigt det är att jag kallar det problem. Jag är faktiskt ganska duktig på att uppskatta det jag har och vara glad över allt jag fått i mitt liv, för det är otroligt mycket det vet jag och är tacksam över.

Jag hoppas verkligen på vinst idag. Går inte real vidare så kommer jag definitivt somna med en tårdränkt kudde ikväll och det vill jag inte. Nä seriöst (jag var rätt seriös, men jag kan ju låtsas att jag inte va det) så tycker jag att real har förtjänat en finalplats i cl i år. De har kämpat och kämpat och haft så fruktansvärt mycket otur de senaste åren.

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.


Detta var en av mina favoritdikter när jag var yngre, tycker fortfaranden mycket om den och kan ibland önska att jag fått träffa författarinnan innan hon tog sitt liv.

Igår var det bortamatch i avesta, det gick inte bra alls. Jag blev lite positivt överraskad när det gällde motståndarnas lag. Eller asså, de var klart bättre än vad jag räknat med. Tycker de hade helt okej försvar, bra samarbete med målvakten, eller bra täck kanske det snarare var, de hade helt okej anfallsspel och framförallt jobbiga omställningar där vi inte hann med. Vi gjorde fyra mål i första halvlek, FYRA! Så himla pinsamt. Vi spelade verkligen inte bra, varken framåt eller bakåt. Tack vare en bra insats av lovisa så gjorde de bara tolv mål i första (å vi ledde lixom med 2-3, vad hände sen... Vi var ju som sagt inte bra framåt men vi skapade ändå en del chanser som vi brände. I andra spelade vi upp oss lite, framförallt inställningen framåt kan jag tycka, även i andra brände vi en hel del bra lägen men vi höll iaf jämna steg med dem och tillslut förlorade vi med åtta bollar, 25-17.

Killarna förlorade med 23-17 tror jag det var. Hade hoppats på vinst där men visste ju att den skulle bli riktigt tuff. Känns otroligt surt att inte kunna vara med. Nu är jag riktigt taggad inför nästa helg då vi möter AIK!

Herrarna spelade efter oss i avesta och de förlorade också. De ledde hela matchen, tills det var tio minuter kvar och när avesta gjorde ett litet ryck i slutet orkade de inte svara. Surt, kan tänka mig att de inte var alltför muntra efter den matchen.

Enköping som måste vinna sina sista två matcher för att ha en chans att hålla sig kvar mötte vassunda i helgen. Och vann såklart, så nu blir det lite nervöst nästa helg. Konstigt nog spelar de mot rimbo på lördagen och vi först på söndagen så vi kommer ju veta vad som krävs av oss. Har en känsla av att de vinner mot rimbo men tror inte att de borde vinna med så mycket och idag har vi ett försprång på 19 mål så jag hoppas vi inte kommer vara superpressade när det är dags för vår match.

Filip var med och tittade på vår match och i bilen hem fick vi veta hur det gått för hans lag. Oavgjort efter kaos i slutet. Det verkar som om domarna och sekretariatet inte gjorde något bra jobb. Dessutom trodde en kille att korsbandet gick av i slutsekunderna så dom tycker jag supersynd om. Nu ligger de etta men med lika mycket poäng som tvåan och det kan bli en riktigt tuff avslutning. Hoppas de vinner och får ta klivet upp!

Så alla möjliga resultat gick åt pipsvängen och jag fick en läskigt dålig känsla inför realmatchen. Det kändes inte bättre när betis efter drygt tio minuter gjorde mål. Som tur är kom real tillbaka och matchen slutade med vinst 2-3, det är fortfarande många matcher kvar och många poäng att slåss om men för varje match som vinns kommer de ju närmare och närmare det där guldet och just nu känns det rätt bra. Förlust för barca skulle göra saken ännu bättre såklart för blir skillnaden tretton poäng har jag svårt att se att de återhämtar sig. Nu är det ju bara tio poäng (förutsatt att barca vinner imorgon) och vi vet ju att real iaf kommer förlora el clasico nästa månad.
Men först och främst gäller det ju att ladda batterierna till CL i veckan. Första matchen fick ju ett snöppligt slut och slutade 1-1 trots att real varit mycket bättre, som tur är var det bortaplan och 0-0 räcker alltså för real. Men så kan man ju inte riktigt tänka, för då går det nog åt h-vete. Så det kan bli väldigt tufft på onsdag. Jag är nervös redan nu känner jag.

Avslutar det här inlägget med något det absolut inte handlade om, en bild från semestern.

Klockan är snart nio, alltså tre på natten om man är i Thailand. Med tanke på att jag påbörjade resan hem igår tjugotvå timmar innan jag kom hem och under resan sov max två timmar och jag bara hann sova lite drygt fem timmar i natt så trodde jag att jag skulle vara trött när klockan ringde imorse. Men det var jag inte alls faktiskt. Vaknade en timme efter att jag somnat faktiskt och var rätt pigg, somnade om och vaknade halv sex och var pigg som bara den men bestämde mig för att ligga kvar till klockan skulle ringa en dryg halvtimme senare. Och mot all förmodan var jag pigg då med, måste varit för att jag sov i min underbara säng helt enkelt. En timme i den är lika välgörande som tre i en helt okej hotellsäng. Sen kan det ju haft lite med saken att göra att klockan då var tolv på dagen i Thailand. Räknade med att jag skulle vara rejält trött under dagen iaf och framförallt efter jobbet men varken det ena eller det andra faktiskt. Efter tolv timmar på jobbet utan en minuts rast, eller jo jag sprang faktiskt på toaletten en gång innan eftermiddagsmötet, så var jag fortfarande pigg och glad men bestämde mig ändå för att åka hem.
Alla kläder från resan är tvättade (visserligen inte alls min förtjänst men trots det väldigt skönt) huset är ganska välstädat och jag har bara slappat sen jag kom hem och ändå är jag inte alls trött, märkligt det här. Undra när tröttheten kommer slå till.
Jag hade inte någon större lust att åka till jobbet, även om jag gärna är där. Men det vara bara att sätta på sig vinterjacka, vantar och halsduk för första gången på två veckor och hoppa upp på cykeln. Sedan jag började lyssna på ljudböcker (eller heter det talböcker?) så är cykelturen faktiskt nästan rena njutningen. Förövrigt var det underbart att ha med sig böckerna i mobilen till stranden. Så skönt att bara ligga och lyssna med stängda ögon i solens strålar istället för att hela tiden behöva byta ställning och få ont lite här och var och behöva skugga hela ansiktet när man ligger på rygg. Kan jag starkt rekomendera. Jag hann dock bara lyssna på två och en halv böcker eftersom jag faktiskt var ganska social också och eftersom vi bara tillbringade ungefär en vecka på stranden.

Ska väl göra ett inlägg dedikerat till resan såsmåningom. Tydligen ska jag inte göra ett album iaf så då ska jag väl orka göra ett litet rapotage här... Ska nog tillbringa någon timme till vid datorn och föra in alla bilder. Jag fotade upp alla mina minneskort och insåg att nog ett av dem är annas. Så jag fick helt enkelt köpa ett i bangkok. Med den informationen kan man ju kanske tro att jag skulle kunna vara väldigt nöjd med mina foton och känna att jag skulle kunna välja och vraka bland dem om jag skulle ta fram fina bilder, men tyvärr är det nog inte alls så. Är faktiskt lite missnöjd med resan om man ser till fotograferingen, kanske delvis för att jag hade så höga förväntningar på just den punkten. Å andra sidan är det mycket som vart mycket bättre än jag väntat mig och i helhet är jag otroligt nöjd med resan och det är väl viktigare :-)