Helgmys
I morgon är det upp till bevis för mitt knä. Det har sakta men säkert blivit bättre under veckan och idag var första gången som jag vaknade och inte kände av det alls trots att jag böjde på knät och sträckte ut det. Jag tror dock jag ska köra utan skydd imorgon och det skrämmer mig lite men jag hoppas helt enkelt att knät står pall och skönast av allt är ju såklart om jag inte känner av det alls men så bra kan jag knappt drömma om att det kommer gå. Min kloka mamma säger att det ju aldrig kan skada att gå till en sjukgymnast för även om det inte är något allvarligt fel kan de säkert komma med bra tips på hur jag ska träna och förebygga och så. Får se om det blir ett samtal till dem på måndag eller inte. Nu är det bara två matcher kvar av handbollen och det känns positivt nu iom knät, innan det var jag ledsen över att säsongen gick mot sitt slut. Jag har väl tänkt att jag ska köra igång fotbollen nu eftersom utomhussäsongen verkligen har kommit igång och handbollen snart är slut men egentligen skulle kanske kroppen behöva några veckors vila. Får se hur knät utvecklar sig helt enkelt. Inser att även om knät mirakulöst skulle vara helt bra framöver så borde jag nog nästan ändå söka hjälp för mina hälsenor eller vad det nu är som gör så fruktansvärt ont. Jag hade ju så för några år sedan och plötsligt försvann det, nu tycker jag det hållt i sig lite längre och gör ännu ondare och eftersom fotbollen tar vid efter handbollen och tvärtom ger jag väl inte kroppen lika mycket chans till återhämtning som jag gjorde tidigare.
Idag har solen skinit och jag har varit vaken sen åtta typ men ändå bara legat inne i soffan. Lite dåligt samvete får jag över det men samtidigt har det också varit skönt. Tanken var att vi skulle på middag hos Kjells kollega som snart ska sluta men hans barn har tyvärr blivit sjuka så vi blir nog hemma. Jag är sjukt sugen på grillat, något gott kött, potatis, majskolvar och halloumi. Får se om vi orkar oss på det projektet eller om vi fortsätter att slappa i soffan.
Jag har ju lovat mig själv att jag ska komma i fas när det gäller alla fotoalbum i år. Var verkligen tvärsäker på att jag skulle det när året började. Och ett litet ryck fick jag och fixade något album och tänkte att jag ju har hela sportlovet och sen påsklovet på mig och massa annan tid men nu är sportlovet förbi utan att jag har gjort minsta lilla, och större delen av påsklovet är redan uppbokat. Vi åker till Paris lör-ons, ska bli superhärligt och mysigt men det gör ju att jag verkligen borde ta tag i fotografierna nu. Ska göra ett litet ryck och städa och tvätta snart och efter det är det minst ett album som ska färdigställas. Jag har en del jobb jag måste bli klar med till måndag. Dels har jag alla kontaktböcker att skriva svar på till eleverna och även en hel del fakta att läsa på om och en presentation att färdigställa inför måndagens grej. Som jag är förtjust i att "greja", eleverna tyckte första grejen var superspännande och jag lärde mig massor om Marianergraven som jag inte hade någon aning om sedan tidigare. På sin höjd visste jag att det är den djupaste platsen på vår jord men där tog typ kunskaperna slut. Nu vet jag hur den skapats, hur djup den är, lite om livet där nere, att tre personer i två olika omgångar har varit på botten och lite annat smått och gott. Ledtråden, som jag nästan glömde ge eleverna trots att de tjatade hela fredagen, är "stort steg för mänskligheten". Precis när vi höll på att avsluta var det flera av dem som påminde mig som tur var och direkt var det flera som nog ville tro sig veta vad det handlade om men vi hade bestämt att ingen fick avslöja vad de trodde förrän på måndag.
Sen så lär jag mig massor om rymden också för tillfället. Jag blir superfashinerad och intresserad av typ allt och eleverna är nästan lika extatiska de också. Hur lyxigt är det inte att få jobba som lärare. Men jag måste erkänna att jag nog har hittat ett tredje yrkesområde som jag skulle kunna tycka var intressant. Lärare har alltid varit drömmen men jag har ju även tänkt tanken att det skulle varit intressant att jobba med historia och arkeologi på något sätt och nu inser jag att rymden och forskning kring universums mysterier och historia nog skulle varit ännu mer spännande. Både arkeologin och forskningen om universum skulle förstås troligtvis bara varit intressant om man hade varit supersmart och tagit sig fram till de allra främsta inom de proffesionerna så jag gjorde nog helt rätt som valde läraryrket :-) Igår såg vi the teory of everything och Stephen Hawking kommer definitivt bli en grej of the day någon gång framöver.
Nä om jag skulle sätta lite fart då och inte bara slöa...
Sämsta veckan på länge
Som tur är verkar den få ett riktigt bra avslut. Allt har verkligen inte varit dåligt den här veckan och jag vet hur lyckligt lottad jag är så jag ska
försöka att inte klaga och tycka allt för synd om mig själv.
Förra veckan tränade/spelade jag måndag till lördag och hade ju sportlov och var hur glad och "lätt" som helst, kändes som att jag svävade runt på moln. Så hände ju något med knät och plötsligt var mitt goda humör utbytt mot ett inte alls lika bra. Tror jag lyckades hålla skenet uppe bland folk, det var nog mest bara Kjell (och jag själv) som fick stå ut med en deppig och ömklig liten kaja. Trodde först på allvar att det skulle gå över men när det inte blev ett dugg bättre efter två-tre dagars vila blev jag mer och mer säker på att det var något allvarligt fel. I torsdags tränade jag, kände att jag var tvungen att se om jag kunde röra mig på en handbollsplan eftersom jag det kan vara bra att veta om matchen hade varit omöjlig att va med på eller inte. Det gick att röra sig, kunde inte fokusera på själva handbollandet då knät kändes så konstigt och tjockt på grund av svullnaden men det gjorde ju inte speciellt ont. Efter ett tag fick jag låna ett ordentligt skydd av Olivia och då kändes det inte lika läskigt iaf. Det var ju väldigt ovant och jag gjorde ju min klart sämsta träning på hela året men det kändes inte som att knät skulle gå av vid varje steg iaf. Efter träningen kände jag av knät betydligt mer även om det fortfarande inte gjorde direkt ont men det blev inte mer svullet vilket jag såg som positivt. På fredagen var det typ lika, det kändes av mer, högg till lite då och då men det var inte mer svullet än tidigare så jag bestämde mig för att handbollen ska jag va med på men fotbollens träningsmatch avstår jag ifrån (har blivit lite klokare med åren). Jag har haltat hela veckan och sett muppig ut. Inte för att det gör ont som sagt utan för att benet är så orörligt och inte kan böja sig som det ska. I fredags var det aw med jobbet, vi åt mat och gick på en show tillsammans. Efter restaurangbesöket hade vi en tio minuters promenad till showen och i början haltade jag lite extra för att knät blivit stelt under middagen men rätt vad det var släppte det nästan helt. Det var som att svullnaden var som bortblåst. Hur skumt och skönt som helst. Tidigare har svullnaden gått ner en del över nätterna så jag har kunnat böja på benet nästan som vanligt direkt när jag går upp men bara i någon timme, eller i några minuter då jag cyklat. Helt plötsligt fick jag lite hopp om att det bara ska gå över av sig själv. Kanske dumt att få hopp för jag som hade bestämt mig för att kolla upp det fick ju helt plötsligt en anledning att kanske skippa det. Jag går inte direkt till läkaren i första taget, visserligen är det sällan här i livet som jag behövt det (tack och lov) men det ska också vara sjukt illa för att jag ska göra det. Precis som att jag vägrar ta penicillin förrän jag absolut inte har något val, eller värktabletter som jag kanske har tagit 5-10 stycken de senaste 15 åren.
Känner att jag kommit ifrån tråden lite men hur som helst kändes ju knät mycket bättre och det gjorde mig så otroligt glad och tacksam. Igår var det ju handbollsmatch och visst ville jag spela men samtidigt var jag lite orolig för att knät skulle må sämre av det. Det var lite svullet men inte alls som tidigare i veckan. Jag värmde upp och till en början kände jag nästan inte av knät alls, kan ha varit lite för att mina hälar gjorde så sjukt ont. Men efter några minuter kände jag av knät mer och mer så jag bestämde mig för att låna Olivias skydd igen. Det var nog bra. Första halvlek kände jag nästan inte av knät alls, bortsett från att högerbenet (med skyddet) var långsammare än vänsterbenet så jag kunde inte springa i min vanliga maxfart riktigt. I andra gjorde det lite ont i knät då och då men inte så värst farligt. Och efter har det inte varit värre än vad det var tidigare i veckan iaf så jag är glad. Jag ska nog ge det den här veckan helt utan cykling (jag tror ju att det hela kan bero främst på spinningen) och lite lugnt med träning. Försvinner det helt så hoppas jag helt enkelt att jag är bra och struntar i att kolla upp det, men går inte svullnaden över och jag känner av det en del ska jag se om jag kan boka något på påsklovet. Då har jag två dagar på mig som jag kan kolla upp det utan att behöva gå ifrån jobbet.
Något som är helt klart är iaf att kroppen är lite äldre än vad den har varit, fullständigt logiskt och väldigt tråkigt. Jag tyckte väldigt mycket om känslan av odödlighet och evig ungdom. Nu har den bistra sanningen kommit ifatt mig mer och mer och jag har ju inte så mycket val än att acceptera det och samtidigt vara sjukt glad och tacksam över hur många bekymmerslösa år jag ändå hade. Funderade på de andra i laget som alla är yngre än mig och en del nästan hälften så gamla och ändå är det få som har haft mindre skadebekymmer än jag. Jag har ju verkligen inte heller varit speciellt snäll mot kroppen och lyssnat på den direkt. Utan jag kör bara på och hoppas att det ska gå över om jag får någon känning. Till viss del tror jag att det är puckat men samtidigt så kan jag känna att jag också tuffat till kroppen med åren. Det man inte dör blir man starkare av och skulle jag varit för rädd om den från start och hela tiden känt efter så hade den nog inte härdats heller.
Utöver mitt uppvaknande till en tråkigare värld kroppsligt så förlorade real sin match också och kommer troligen förlora ledningen i ligan. Så irriterande, frustrerande och tråkigt! Som jag saknar ramos nu, han behövs verkligen!
Förutom real och mitt knä har det nog egentligen varit en väldigt bra vecka. Jag har haft hur kul som helst på jobbet, de flesta verkar tycka nästan lika mycket som jag om nyheterna de fått prova på. Särskilt rymden-temat är uppskattat. Bajen vann sitt första derby på typ sex år och det var mot AIK dessutom :-) Showen jag var på med jobbet var så rolig och bra så att jag fick ont i skrattmusklerna i ansiktet. Och idag satt jag ute i solen i shorts och linne men klarade inte mer än en halvtimme eftersom det blev för varmt. Hade ju kunnat flytta mig till en plats med lite sämre lä men jag tyckte en halvtimme räckte. Hur galet är det inte att det är så varmt och ljust i början av mars, det känns som att det kommer bli en lång och härlig vår.
Nu ska jag lära mig lite om den grej of the day jag ska presentera i morgon, ledtråden är djup, djupare, djupast och eleverna kom genast med flera gissningar i fredags när jag skrev det så jag hoppas de ser fram emot lektionen i morgon.
försöka att inte klaga och tycka allt för synd om mig själv. Förra veckan tränade/spelade jag måndag till
lördag och hade ju sportlov och var hur glad och "lätt" som helst, kändes som att jag svävade runt på moln. Så hände ju något med knät och plötsligt var mitt goda humör utbytt mot ett inte alls lika bra. Tror jag lyckades hålla skenet uppe bland folk, det var nog mest bara Kjell (och jag själv) som fick stå ut med en deppig och ömklig liten kaja. Trodde först på allvar att det skulle gå över men när det inte blev ett dugg bättre efter två-tre dagars vila blev jag mer och mer säker på att det var något allvarligt fel. I torsdags tränade jag, kände att jag var tvungen att se om jag kunde röra mig på en handbollsplan eftersom jag det kan vara bra att veta om matchen hade varit omöjlig att va med på eller inte. Det gick att röra sig, kunde inte fokusera på själva handbollandet då knät kändes så konstigt och tjockt på grund av svullnaden men det gjorde ju inte speciellt ont. Efter ett tag fick jag låna ett ordentligt skydd av Olivia och då kändes det inte lika läskigt iaf. Det var ju väldigt ovant och jag gjorde ju min klart sämsta träning på hela året men det kändes inte som att knät skulle gå av vid varje steg iaf. Efter träningen kände jag av knät betydligt mer även om det fortfarande inte gjorde direkt ont men det blev inte mer svullet vilket jag såg som positivt. På fredagen var det typ lika, det kändes av mer, högg till lite då och då men det var inte mer svullet än tidigare så jag bestämde mig för att handbollen ska jag va med på men fotbollens träningsmatch avstår jag ifrån (har blivit lite klokare med åren). Jag har haltat hela veckan och sett muppig ut. Inte för att det gör ont som sagt utan för att benet är så orörligt och inte kan böja sig som det ska. I fredags var det aw med jobbet, vi åt mat och gick på en show tillsammans. Efter restaurangbesöket hade vi en tio minuters promenad till showen och i början haltade jag lite extra för att knät blivit stelt under middagen men rätt vad det var släppte det nästan helt. Det var som att svullnaden var som bortblåst. Hur skumt och skönt som helst. Tidigare har svullnaden gått ner en del över nätterna så jag har kunnat böja på benet nästan som vanligt direkt när jag går upp men bara i någon timme, eller i några minuter då jag cyklat. Helt plötsligt fick jag lite hopp om att det bara ska gå över av sig själv. Kanske dumt att få hopp för jag som hade bestämt mig för att kolla upp det fick ju helt plötsligt en anledning att kanske skippa det. Jag går inte direkt till läkaren i första taget, visserligen är det sällan här i livet som jag behövt det (tack och lov) men det ska också vara sjukt illa för att jag ska göra det. Precis som att jag vägrar ta penicillin förrän jag absolut inte har något val, eller värktabletter som jag kanske har tagit 5-10 stycken de senaste 15 åren. Känner att jag kommit ifrån tråden lite men hur som helst kändes ju knät mycket bättre och det gjorde mig så otroligt glad och tacksam. Igår var det ju handbollsmatch och visst ville jag spela men samtidigt var jag lite orolig för att knät skulle må sämre av det. Det var lite svullet men inte alls som tidigare i veckan. Jag värmde upp och till en början kände jag nästan inte av knät alls, kan ha varit lite för att mina hälar gjorde så sjukt ont. Men efter några minuter kände jag av knät mer och mer så jag bestämde mig för att låna
Olivias skydd igen. Det var nog bra. Första halvlek kände jag nästan inte av knät alls, bortsett från att högerbenet (med skyddet) var långsammare än vänsterbenet så jag kunde inte springa i min vanliga maxfart riktigt. I andra gjorde det lite ont i knät då och då men inte så värst farligt. Och efter har det inte varit värre än vad det var tidigare i veckan iaf så jag är glad. Jag ska nog ge det den här veckan helt utan cykling (jag tror ju att det hela kan bero främst på spinningen) och lite lugnt med träning. Försvinner det helt så hoppas jag helt enkelt att jag är bra och struntar i att kolla upp det, men går inte svullnaden över och jag känner av det en del ska jag se om jag kan boka något på påsklovet. Då har jag två dagar på mig som jag kan kolla upp det utan att behöva gå ifrån jobbet. Något som är helt klart är iaf att kroppen är lite äldre
än vad den har varit, fullständigt logiskt och väldigt tråkigt. Jag tyckte väldigt mycket om känslan av odödlighet och evig ungdom. Nu har den bistra sanningen kommit ifatt mig mer och mer och jag har ju inte så mycket val än att acceptera det och samtidigt vara sjukt glad och tacksam över hur många bekymmerslösa år jag ändå hade. Funderade på de andra i laget som alla är yngre än mig och en del nästan hälften så gamla och ändå är det få som har haft mindre skadebekymmer än jag. Jag har ju verkligen inte heller varit speciellt snäll mot kroppen och lyssnat på den direkt. Utan jag kör bara på och hoppas att det ska gå över om jag får någon känning. Till viss del tror jag att det är puckat men samtidigt så kan jag känna att jag också tuffat till kroppen med åren. Det man inte dör blir man starkare av och skulle jag varit för rädd om den från start och hela tiden känt efter så hade den nog inte härdats heller. Utöver mitt uppvaknande till en tråkigare värld kroppsligt så förlorade real sin match
också och kommer troligen förlora ledningen i ligan. Så irriterande, frustrerande och tråkigt! Som jag saknar ramos nu, han behövs verkligen! Förutom real och mitt knä har det nog egentligen varit en väldigt bra vecka. Jag har haft hur kul som helst på jobbet, de flesta verkar tycka nästan lika mycket som jag om nyheterna de fått prova på. Särskilt rymden-temat är uppskattat. Bajen vann sitt första derby på typ sex år och det var mot AIK dessutom :-) Showen jag var på med jobbet var så rolig och bra så att jag fick ont i skrattmusklerna i ansiktet. Och idag satt jag ute i solen i shorts och linne men klarade inte mer än en halvtimme eftersom det blev för varmt. Hade ju kunnat flytta mig till en plats med lite sämre lä men jag tyckte en halvtimme räckte. Hur galet är det inte att det är så varmt och ljust i början av mars, det känns som att det kommer bli en lång och härlig vår.
Nu ska jag lära mig lite om den grej of the day jag ska presentera i morgon, ledtråden är djup, djupare, djupast och eleverna kom genast med flera gissningar i fredags när jag skrev det så jag hoppas de ser fram emot lektionen i morgon.
Mars
Nog för att februari är en kort månad men herregud vart tar tiden vägen egentligen?! Det är sista dagen på sportlovet och det känns faktiskt riktigt bra. Jag längtar tillbaka till skolan vilket jag nog inte riktigt brukar hinna göra på de kortare loven. Jullovet och sommarlovet brukar den känslan infinna sig men nu gör den det trots att jag "bara" varit ledig i en vecka, härligt! Jag tror att främsta anledningen är för att vi ska starta upp med så mycket nya saker som jag verkligen ser fram emot. Ett nytt tema om rymden som ska bli superkul, kontaktböcker vilket jag själv gjorde i mellanstadiet med min lärare och älskade, en annan skrivuppgift om dem själva samt så ska jag börja med Grej of the day som verkligen är inne just nu bland lärare runt om i landet. Det handlar främst om att kunskap är coolt och att jag en gång i veckan (istället för en gång om dagen som det kanske egentligen ska vara) kommer leda en minilektion på kanske 10-15 minuter. Lektionerna kommer handla om någon person, händelse eller plats och syftar främst till att väcka intresse till lärande men ska i förlängningen också ge eleverna verktyg att hitta samband mellan olika saker, se skillnader och likheter osv. Vi kommer dokumentera allt på en vägg där varje minilektion knyts till en plats i världen och synliggör samband historiskt sett men även platsorienterat. Inser nu att jag borde börja med presentationen till i morgon.
För att byta till något helt annat så hade vi ju match mot täby igår. Jag var ganska besviken efteråt för jag tycker vi ska kunna bättre än vad vi gjorde men alla hade inte en toppendag direkt och vi hade ju som vanligt inte så bra förutsättningar att vinna. Det var intressant att möta dem på så sätt att jag tycker att mycket med dem är annorlunda nu. Både mirre och alex spelade och var väl ganska tongivande i ett enligt mig ganska svagt täby (säger ju ganska mycket om vad jag anser om oss som ändå förlorar med mer än tio bollar tror jag), särskilt Mirre som mycket av deras spel kretsade runt tycker jag. Hade dem istället spelat med oss tror jag vi hade vunnit för utöver dem hade de bara en spelare egentligen som skapade något, bortsett från linjespelaren förstås men det var främst mirre som spelade fram till henne. För oss var ju matchen viktig eftersom det var ett derby och man alltid vill vinna mot täby, lite extra mycket när man tappat spelare dit såklart. Men för täby var ju matchen superviktig och det måste vara skönt för dem att de pallar trycket då. Hade de förlorat mot oss hade deras chanser att hänga sig kvar minskat drastiskt. Kan ju tänka mig att det är ännu viktigare för spelare som bytt lag att vinna mot laget de lämnade än vad det är för oss att vinna mot dem som lämnat. Hela tanken med att man byter lag är väl att man ska byta upp sig. Dessutom hade de varit första lag i serien att tappa poäng mot oss och bara det hade ju varit ganska förnedrande. Men nu lyckades de som sagt hålla ihop nerverna och var helt klart det lag som visade mest fighting spirit, iaf i första halvlek. Vår andrahalvlek var klart bättre och då spelade vi jämnt. De har en riktigt spännande och viktig match nästa helg då de möter Falun. Jag tror på täby, de brukar kunna kämpa sig till viktiga poäng. Vi har bara tre matcher kvar av säsongen vilket känns supertråkigt men samtidigt kanske det är bra då min kropp börjar bli riktigt sliten. Igår var mitt högerknä konstigt under hela matchen. Inte så att jag tycker att mitt spel påverkades av det men det kändes konstigt och efter matchen blev det lite svullet och väldigt stelt. Det gjorde inte ont direkt men jag kunde inte böja på benet. Det är ju högerknät som gjort allra ondast när jag kört spinning så jag tror inte jag ska spinna på tisdag. Det är klart bättre idag men fortfarande lite mindre rörlighet i det och det känns tjockt typ. Bortsett från det gör mina hälsenor (vet inte om det verkligen är senorna men ovanför hälarna helt enkelt) väldigt ont, främst i början av löpningar, träningar och matcher. Jag har nog tänkt ge fotbollen en liten chans när utesäsongen kommer igång, vilket den håller på att göra nu. Men jag kommer nog känna efter lite extra i kroppen och fortsätter knän och hälar att krångla tror jag inte att jag kommer kämpa mig igenom en säsong. Inte om det inte är superroligt iaf, då kanske jag härdar ut. Annars vill jag nog vila kroppen till eken och nästa handbollssäsong.
Nä nu ska jag förbereda min gotd till i morgon och sen njuta av de sista timmarna på lovet.
För att byta till något helt annat så hade vi ju match mot täby igår. Jag var ganska besviken efteråt för jag tycker vi ska kunna bättre än vad vi gjorde men alla hade inte en toppendag direkt och vi hade ju som vanligt inte så bra förutsättningar att vinna. Det var intressant att möta dem på så sätt att jag tycker att mycket med dem är annorlunda nu. Både mirre och alex spelade och var väl ganska tongivande i ett enligt mig ganska svagt täby (säger ju ganska mycket om vad jag anser om oss som ändå förlorar med mer än tio bollar tror jag), särskilt Mirre som mycket av deras spel kretsade runt tycker jag. Hade dem istället spelat med oss tror jag vi hade vunnit för utöver dem hade de bara en spelare egentligen som skapade något, bortsett från linjespelaren förstås men det var främst mirre som spelade fram till henne. För oss var ju matchen viktig eftersom det var ett derby och man alltid vill vinna mot täby, lite extra mycket när man tappat spelare dit såklart. Men för täby var ju matchen superviktig och det måste vara skönt för dem att de pallar trycket då. Hade de förlorat mot oss hade deras chanser att hänga sig kvar minskat drastiskt. Kan ju tänka mig att det är ännu viktigare för spelare som bytt lag att vinna mot laget de lämnade än vad det är för oss att vinna mot dem som lämnat. Hela tanken med att man byter lag är väl att man ska byta upp sig. Dessutom hade de varit första lag i serien att tappa poäng mot oss och bara det hade ju varit ganska förnedrande. Men nu lyckades de som sagt hålla ihop nerverna och var helt klart det lag som visade mest fighting spirit, iaf i första halvlek. Vår andrahalvlek var klart bättre och då spelade vi jämnt. De har en riktigt spännande och viktig match nästa helg då de möter Falun. Jag tror på täby, de brukar kunna kämpa sig till viktiga poäng. Vi har bara tre matcher kvar av säsongen vilket känns supertråkigt men samtidigt kanske det är bra då min kropp börjar bli riktigt sliten. Igår var mitt högerknä konstigt under hela matchen. Inte så att jag tycker att mitt spel påverkades av det men det kändes konstigt och efter matchen blev det lite svullet och väldigt stelt. Det gjorde inte ont direkt men jag kunde inte böja på benet. Det är ju högerknät som gjort allra ondast när jag kört spinning så jag tror inte jag ska spinna på tisdag. Det är klart bättre idag men fortfarande lite mindre rörlighet i det och det känns tjockt typ. Bortsett från det gör mina hälsenor (vet inte om det verkligen är senorna men ovanför hälarna helt enkelt) väldigt ont, främst i början av löpningar, träningar och matcher. Jag har nog tänkt ge fotbollen en liten chans när utesäsongen kommer igång, vilket den håller på att göra nu. Men jag kommer nog känna efter lite extra i kroppen och fortsätter knän och hälar att krångla tror jag inte att jag kommer kämpa mig igenom en säsong. Inte om det inte är superroligt iaf, då kanske jag härdar ut. Annars vill jag nog vila kroppen till eken och nästa handbollssäsong.
Nä nu ska jag förbereda min gotd till i morgon och sen njuta av de sista timmarna på lovet.
