Katarina Pettersson

Det var tredje helgen utan någon match och det kändes faktiskt underbart. Egentligen saknar jag att spela match så lite dubbelt är det men det är helt fantastiskt vad helgen känns lång och avslappnad när man inte har någon handboll eller fotboll inbokad. Båda de tidigare helgerna låg ju på påsklovet så där blev ju tiden ännu friare såklart men även den här helgen har känts lång och härlig. Kan vara också för att jag inte åkte hem och dog i soffan i fredags som jag annars gärna gör efter en arbetsvecka. I fredags var det dags för träff med mina första riktiga vänner. Den här gången blev det hos Karin och det var hon, jag, Kicki och Malin som umgicks. Jag hade inte riktigt en tanke på att utgång var aktuellt för det har inte riktigt blivit av de senaste gångerna vi setts, bortsett från en snabbis på tegel för något år sedan för delar av styrkan. Så jag tog bilen. Men vi hade så himla trevlig och stämningen var på topp så utgång lockade de andra en hel del och för mig kändes det inte lika trist så många gånger annars även om jag ännu hellre hade suttit kvar och bara varit med dem. Så det blev Golden och mer dans, skratt och underbart umgänge.

Jag är verkligen glad över vilka människor jag har och har haft i mitt liv och så tacksam för alla underbara och fantastiska minnen jag har. Vi fyra är inte speciellt lika varandra alls, visst har några en del gemensamt i intresseväg och åsikter men det mesta spretar och är rätt olikt egentligen. Hade vi lärt känna varandra nu hade vi förmodligen inte kommit varandra så nära men tack vare allt vi upplevde tillsammans när vi växte upp och alla minnen vi delar så är det en helt fantastisk känsla att få återse dem. Trots att det kan gå månader och år känns det som om inget har förändrats, jo visst kan man känna att vi börjar bli gamla, men inget har förändrats i hur vi känner för varandra. Jag kan prata med dem lika frispråkigt, innerligt och känslomässigt som jag kunde för 15 år sedan. Det var en fantastisk kväll och en perfekt start på helgen.