Kommer inte på någon rubrik
Kanske inte borde skriva något inlägg alls för samtidigt som jag har skrivlust så har jag skrivkramp. Hm skumt är nästan första gången...
Idag försov jag mig, som tur var inte så farligt så att jag blev mer än några minuter sen, jag var på plats så att jag hann andas innan det ringde in men mycket mer än så hann jag inte förbereda mig. Skönt nog hade jag dagen rätt ovanligt bra förberedd för att vara en måndag. Dessutom har jag bytt så jag inte är ute på rastvakt första rasten på måndagar längre och det var skönt för då kunde jag fixa inför andra lektionen då. Skoldagen var väldigt bra, vissa saker kunde såklart ha varit ännu bättre men överlag är jag nöjd med både min och elevernas insats. Dem är stora nu, det märks. Det första de frågade när de kom in i kapprummet på morgonen var om vi skulle prata om det som hänt i Paris, vilket jag visste att de skulle göra. Tänkt att nioåringar idag är så medvetna om så mycket mörker som finns i världen. Det här har verkligen inte varit ett toppenår i om man ska se till tragedier i vår omvärld. Fast å andra sidan kanske det inte är så många år det har varit det om man ska se till hela världen. Men i år har det kommit väldigt nära oss här i Sverige för ovanlighetens skull. Trollhättan, Paris och flyktingarna har verkligen engagerat nioåringarna. Jag hoppas att de kan dra någon bra lärdom av det här och vända allt tillrätta. Bryta alla dessa rädslor och hatvågor som pulserar i vårt samhälle. Jag får dåligt samvete för att inte jag gör mer än jag gör för att hjälpa, förändra, bidra. Alla kan göra något och jag borde kunna/orka/vilja göra massor men det gör jag inte. Istället blundar jag när jag kan och känner medlidande som inte hjälper någon alls utom möjligen mig själv. Visst skänker jag lite pengar och visst försöker jag vara godhjärtad mot mina nära och kära och dem runtomkring men mer än så borde jag mäkta med.
Jag hade bestämt att jag skulle springa efter jobbet, det gjorde jag förra måndagen vilket kändes så himla bra. Men jag försov mig i morse som sagt, vaknade fem minuter innan jag skulle åka och fick väldigt bråttom. Tänkte först att jag skulle skippa det men ändrade mig direkt. Letade rätt på hyfsade kläder lite snabbt och satte på nasen för att kunna föra över ngt till mobilen att lyssna på under joggrundan (lyssnade klart på senaste ljudboken i lördagsnatt och har ingen musik alls på telefonen). Hann såklart inte föra över något direkt men man kommer skönt nog åt hårddisken från annan plats bara man har internet så jag bestämde att jag skulle göra det under dagen.
Som vanligt lyckades jag inte sluta fyra som jag tänkt utan blev klar tills det var risk att bli inlåst. Hungrig och lite frusen kände jag mig så opepp men bytte ändå om och kände mig rätt nöjd. Ända tills jag satte mig i bilen med regnet strilande på rutan utanför och tanken slog mig att jag nog inte lyckades föra över den där boken. Jag hämtade den till datorn och la in den på Itunes på jobbet men glömde att få över den till mobilen också... Så irriterande. och dålig som jag är bestämde jag mig för att bara åka hem istället. Besviken på mig själv. Men jag får ta igen det på onsdag eller fredag eller varför inte både onsdag och fredag. Istället kunde jag sätta mig och jobba lite när jag kom hem, äta äggmackor till middag, slöa till ett avsnitt av PH och börja kika lite på nästa album. Jag har räknat efter hur många sidor varje sak tar och sammanlagt behöver jag 65-69 sidor typ men i albumet är det bara 51, så precis som i förra albumet gäller det att snåla ordentligt med sidorna och skära ner bilderna så mycket som möjligt. Det ska nog gå, jobbigare är det med tiden. På en och en halv månad har jag nu hunnit knappt ett album och nu är det lite drygt två album kvar att göra på lika mycket tid. Jag hoppas att tidspressen snart ska kicka in och göra mig lite mer effektiv. Än så länge har den inte synts till riktigt.
Krampen försvann tydligen när jag väl kom igång iaf. Jag har hundra saker till jag skulle kunna skriva av mig som inte skulle intressera någon mer än det jag redan har skrivit om men jag tror faktiskt jag gör alla en tjänst och struntar i det. Imorgon ska jag upp extra tidigt så jag ska nog börja förbereda mig för morgondagen lite redan nu och slappa lite framför någon serie innan det är dags att sova...
Idag försov jag mig, som tur var inte så farligt så att jag blev mer än några minuter sen, jag var på plats så att jag hann andas innan det ringde in men mycket mer än så hann jag inte förbereda mig. Skönt nog hade jag dagen rätt ovanligt bra förberedd för att vara en måndag. Dessutom har jag bytt så jag inte är ute på rastvakt första rasten på måndagar längre och det var skönt för då kunde jag fixa inför andra lektionen då. Skoldagen var väldigt bra, vissa saker kunde såklart ha varit ännu bättre men överlag är jag nöjd med både min och elevernas insats. Dem är stora nu, det märks. Det första de frågade när de kom in i kapprummet på morgonen var om vi skulle prata om det som hänt i Paris, vilket jag visste att de skulle göra. Tänkt att nioåringar idag är så medvetna om så mycket mörker som finns i världen. Det här har verkligen inte varit ett toppenår i om man ska se till tragedier i vår omvärld. Fast å andra sidan kanske det inte är så många år det har varit det om man ska se till hela världen. Men i år har det kommit väldigt nära oss här i Sverige för ovanlighetens skull. Trollhättan, Paris och flyktingarna har verkligen engagerat nioåringarna. Jag hoppas att de kan dra någon bra lärdom av det här och vända allt tillrätta. Bryta alla dessa rädslor och hatvågor som pulserar i vårt samhälle. Jag får dåligt samvete för att inte jag gör mer än jag gör för att hjälpa, förändra, bidra. Alla kan göra något och jag borde kunna/orka/vilja göra massor men det gör jag inte. Istället blundar jag när jag kan och känner medlidande som inte hjälper någon alls utom möjligen mig själv. Visst skänker jag lite pengar och visst försöker jag vara godhjärtad mot mina nära och kära och dem runtomkring men mer än så borde jag mäkta med.
Jag hade bestämt att jag skulle springa efter jobbet, det gjorde jag förra måndagen vilket kändes så himla bra. Men jag försov mig i morse som sagt, vaknade fem minuter innan jag skulle åka och fick väldigt bråttom. Tänkte först att jag skulle skippa det men ändrade mig direkt. Letade rätt på hyfsade kläder lite snabbt och satte på nasen för att kunna föra över ngt till mobilen att lyssna på under joggrundan (lyssnade klart på senaste ljudboken i lördagsnatt och har ingen musik alls på telefonen). Hann såklart inte föra över något direkt men man kommer skönt nog åt hårddisken från annan plats bara man har internet så jag bestämde att jag skulle göra det under dagen.
Som vanligt lyckades jag inte sluta fyra som jag tänkt utan blev klar tills det var risk att bli inlåst. Hungrig och lite frusen kände jag mig så opepp men bytte ändå om och kände mig rätt nöjd. Ända tills jag satte mig i bilen med regnet strilande på rutan utanför och tanken slog mig att jag nog inte lyckades föra över den där boken. Jag hämtade den till datorn och la in den på Itunes på jobbet men glömde att få över den till mobilen också... Så irriterande. och dålig som jag är bestämde jag mig för att bara åka hem istället. Besviken på mig själv. Men jag får ta igen det på onsdag eller fredag eller varför inte både onsdag och fredag. Istället kunde jag sätta mig och jobba lite när jag kom hem, äta äggmackor till middag, slöa till ett avsnitt av PH och börja kika lite på nästa album. Jag har räknat efter hur många sidor varje sak tar och sammanlagt behöver jag 65-69 sidor typ men i albumet är det bara 51, så precis som i förra albumet gäller det att snåla ordentligt med sidorna och skära ner bilderna så mycket som möjligt. Det ska nog gå, jobbigare är det med tiden. På en och en halv månad har jag nu hunnit knappt ett album och nu är det lite drygt två album kvar att göra på lika mycket tid. Jag hoppas att tidspressen snart ska kicka in och göra mig lite mer effektiv. Än så länge har den inte synts till riktigt.
Krampen försvann tydligen när jag väl kom igång iaf. Jag har hundra saker till jag skulle kunna skriva av mig som inte skulle intressera någon mer än det jag redan har skrivit om men jag tror faktiskt jag gör alla en tjänst och struntar i det. Imorgon ska jag upp extra tidigt så jag ska nog börja förbereda mig för morgondagen lite redan nu och slappa lite framför någon serie innan det är dags att sova...
jobbångest
Det är inte så ofta jag har det, visst hatar jag alltid att behöva ställa klockan och gå upp tidigt på morgonen men det är sällan som jag har ångest inför jobbet. Det hade jag dock i söndags när det efterlängtade höstlovet var över, och ännu värre på måndagmorgonen när Kjell sussade vidare underbart söt i den varma sköna sängen. Men bara någon timme senare så kom jag på mig själv med att le med hela ansiktet och bara njuta av att få vara där jag var. Det var helt underbart att jobba igen och att få vara omringad av de fantastiska små änglarna som är mina elever. De ger mig så otroligt mycket kärlek och glädje. Hur lyxigt och värdefullt är inte det? Jag är så otroligt glad och tacksam över mitt jobb och jag hoppas att jag alltid kommer känna likadant. Visst kommer det dagar då änglarna verkar bortbytta till något mindre trevligt och dagar då jag är trött på arbetsmiljön och stressen men att överlag få älska sitt jobb är så fantastiskt.
Nu är det snart bara sex veckor kvar till jullovet och idag har jag och närmsta kollegan för första gången på länge hunnit sitta och planera kommande arbetsområde tillsammans. Det ska bli så roligt att starta upp det temat, nu innan jul kommer vi lära oss om jordens utveckling. Från Big Bang till stenåldern i stort sett och efter jul fortsätter vi med människans historia i norden. Jag tror eleverna kommer gilla dinosaurierna mest men jag som är historienörd (kanske man bara får kalla sig om man är kunnig inom området vilket inte jag är, jag kan endast skryta med att vara väldigt intresserad av det men tyvärr utan någon större kunskap om det) kommer ihåg hur spännande jag tyckte det var att höra, se och läsa om forntiden.
I helgen är det matchfritt så då passar jag på att åka till Skövde. Ska bli kul att få lite kvalitetstid med bästa Anna och Lovisa. Nu ska jag försöka göra åtminstone en sida i mitt fotoalbum. Jag börjar inse mer och mer att det inte riktigt är hållbart att jag blir klar till årsskiftet men hoppet är det sista som överger en har jag hört...
Nu är det snart bara sex veckor kvar till jullovet och idag har jag och närmsta kollegan för första gången på länge hunnit sitta och planera kommande arbetsområde tillsammans. Det ska bli så roligt att starta upp det temat, nu innan jul kommer vi lära oss om jordens utveckling. Från Big Bang till stenåldern i stort sett och efter jul fortsätter vi med människans historia i norden. Jag tror eleverna kommer gilla dinosaurierna mest men jag som är historienörd (kanske man bara får kalla sig om man är kunnig inom området vilket inte jag är, jag kan endast skryta med att vara väldigt intresserad av det men tyvärr utan någon större kunskap om det) kommer ihåg hur spännande jag tyckte det var att höra, se och läsa om forntiden.
I helgen är det matchfritt så då passar jag på att åka till Skövde. Ska bli kul att få lite kvalitetstid med bästa Anna och Lovisa. Nu ska jag försöka göra åtminstone en sida i mitt fotoalbum. Jag börjar inse mer och mer att det inte riktigt är hållbart att jag blir klar till årsskiftet men hoppet är det sista som överger en har jag hört...
