Snart skinande

Igår var vi som sagt på tippen, skönt att bli av med en hel skåpbil med skräp, nu har vi mer plats för att fylla på med nytt skräp ;-) Nä fy, ska verkligen försöka bli bättre på att hålla ordning och reda och inte samla på mig för mycket av onödiga saker. Efter tippen åkte vi och storhandlade och sedan bar det iväg till dagens träningspass, klart jobbigaste hittills. Vi körde bara 2,6:an men några extra vändor i mördarbacken för att få upp pulsen ordentligt, och det lyckades. Tror att det här träningsupplägget kan bli rätt bra, men vi får nog se till att pressa oss själva så vi verkligen tar ut oss. Att det var så jobbigt igår beror nog inte bara på själva träningen för kroppen kändes fruktansvärt tung redan från start. Vi körde plankan efteråt precis som i tisdags och det som varit oförskämt enkelt då kändes fruktansvärt jobbigt igår så kroppen var nog rätt slut redan innan träningen igår. Idag kommer jag inte träna men det skulle va bra med ett pass till innan veckan är slut så vi får se om jag känner likadant imorgon (misstänker att jag då är helnöjd med tre pass).
När vi kom hem blev det film (typ tvåhundraårsmannen) rätt seg men ändå väldigt fin på sätt och vis. Lite mat och sedan röjde vi som bara den. Nu är båda garderoberna i stort sett klara, klädskåpet fyllt och garderoben i arbetsrummet mycket bättre utnyttjad. Jag har även rensat och sorterat mitt nattduksbord, badrumsmöbeln och vårt smått och gott skåp i köket där typ allt hamnar. Vi har rensat bland besticken och fyllt på med nya enhetliga och plockat lite här och var. Nu är det några saker kvar att rensa men det börjar bli riktigt bra ordning här hemma nu och det känns fantastiskt! Idag har jag städat mer på ytan för konstigt nog blir det alltid väldigt stökigt när jag städar på djupet om ni förstår vad jag menar. Jag har hunnit med två filmer också, The hunter och Children of men. Båda helt okej, den sistnämnda snäppet bättre tycker jag. Nu ska jag frossa lite framför bones, det tycker jag att jag har förtjänat :-D

Härliga semester

Nu har jag varit ledig i en och en halv vecka och det har varit hur härligt som helst. Jag tänker faktiskt inte alls mycket på jobbet på dagarna men jag drömmer om det nästan varje natt. Ibland är det mardrömmar och ibland härliga drömmar som nästan får mig att redan längta till hösten.
Den här sommaren ville jag verkligen inte planera så mycket inför, jag kände att jag helst av allt bara ville vara hemma och njuta av ledigheten och möjligtvis spontant hitta på något, nu när vädret inte har varit precis tipp topp får jag lite sug efter en sistaminutenresa men jag tror inte det blir av heller för jag har det faktiskt oförskämt bra här hemma, soligt eller regnigt likaså. Vi är lite sugna på valsafari i Norge eller Island men det verkar inte helt lätt att få ihop det heller för Kjell får dygnspass precis när vi har möjlighet att åka och han måste ju jobba en del såhär i början på ambulansen.
Vi var på ikea och köpte äntligen förvaring i form av byråer och klädskåp, med en skohylla ska vi även ordna upp garderoben i hallen också. Det blev en hel del annat smått och gott, bland annat en symaskin som jag nog ska ta tillfället i akt att sy upp gardiner med. Vi (inte så mycket jag) har fått ihop alla möbler och igår började jag rensa min sida av garderoben. Man kan ju verkligen inte klaga på vårt utrymme och jag tycker att vi redan har bra förvaringsmöjligheter men ändå känns det som om man inte får plats och att det blir väldigt rörigt. Byrån blev direkt full och jag ville inte rensa bort så mycket kläder men jag är ändå nöjd för det känns som om det kommer bli bättre ordning och reda iaf. Idag är det tippen på schemat. Vi hade tänkt att åka dit tidigare i veckan (samma dag som ikea) men kom på att efter montering av möblerna har vi ju en massa nytt skräp så det blir tippen idag istället. Vi har haft en hel del skräp i garaget och det ska bli skönt att bli av med det. Även en del elektronikavfall ryker, brödrost, lampor, kamera, dator. Sånt här skulle jag nog inte normalt vilja ägna min semester eftersom tiden då brukar vara så dyrbar, men nu när jag är lyxigt länge ledig så känns det verkligen som bra investerad tid.
Det här är första seriösa träningsveckan, förra veckan var jag ju borta halva veckan och så (det blev ju ändå två pass sist iaf). Nu framöver är det minst 3 pass, gärna 4 som gäller. Ett långdistans (för att vara mig, alltså minst 5 km), ett pass med korta intervaller på 2,6:an med ettan som uppvärmning, och ett träningspass med backintervaller där närmare maxpuls eftersträvas vid intervallerna. Självklart lite fys (blä, blä och trippelt blä) på det vilket hittills inte varit så bra men nu ska vi nog börja pressa oss själva lite när vi har börjat komma in i det ordentligt :-)
Jag har bestämt att det är max två onyttiga dagar i veckan också eftersom jag rör på mig så mycket sämre nu när jag är ledig. Det betyder inte att jag är speciellt noga med kosten och kaloriintaget de övriga dagarna men det blir iaf inget godis, chips, läsk och saft och sånt. Två dagar som är onyttiga är ju ganska mycket egentligen och borde verkligen inte vara något som helst problem att hålla på men jag är ju ledig konstant (stackars mig) och det är då jag blir som allra mest sugen på sötsaker och vill lyxa till det, baka och så + att jag har 24 timmar om dygnet då jag kan äta vad som helst. På jobbet har jag nästan inte möjligheten alls att äta något, förutom på onsdagsmötena då någon brukar bjuda på fika. Så då är det bara kvällarna och helgerna jag måste brottas med mitt sug. Den här veckan började kanske inte så bra med onyttig dag redan i tisdags men sedan dess har jag faktiskt varit väldigt duktig trots frestelse i form av supergod choklad. Lovisa var supersöt och köpte min favoritchoklad till matchen i onsdags och den lämnade hon kvar till min både lycka och förtret. Den har sett ovanligt smarrig ut och nästan skrikit på mig ibland men jag tycker att det är ett bra test för min karaktär och jag vet ju att så länge jag är bestämd så kan jag vara fruktansvärt envis och jag vet ju att jag får den så fort jag har min onyttiga dag :-) Kjell vågar inte ens röra den för han vet att jag väntar på den. Vilken dag som ska bli min sista onyttiga dag för den här veckan har jag inte bestämt än. Jag hade tänkt att skriva lite om em men det får bli en annan gång eftersom mina inlägg tenderar att bli på tok för långa :-)

Borta bra men hemma bäst

Efter en del tjat från min storasyster bestämde jag mig för att fira midsommar i Viskan. Det var inte så att jag inte ville det och hon behövde tjata ihjäl mig för det men jag ville inte riktigt bestämma mig helt hundra på förhand, men men eftersom jag har hela sommarlovet ledigt i år kände jag att jag väl kunde boka upp mig några dagar även på förhand.
 
Pappa, Helena och Daniel åkte upp förra söndagen men jag jobbade och hade eken i början av förra veckan så jag skulle istället åka upp på onsdagen med Pirkko och Katja. Efter en hel del om och men och bla bilar i diket kom vi iväg rätt sent i onsdags. När vi varit med om både solnedgång och soluppgång och åkt större delen av vägen möttes vi av stora eldslågor mitt på vägen framför oss. Vi åkte då på en rätt enslig liten väg mitt i skogen och det var svårt att se vad det var som brann men vi antog att det var en bil även om det såg väldigt konstigt ut. Jag ringde 112 och fick veta att räddningstjänst var på väg så vi satt snällt/fegt kvar i bilen. Jag tänkte att om någon var i bilen var det nog rätt kört ändå för det brann inte direkt lite. Vi ville ju inte heller riktigt köra förbi även om vi hade fått plats brevid på vägen för vem vet vad som kan explodera och så. Efter bara några minuter kom en brandbil och efter ytterligare några minuter var branden släckt och då körde vi förbi. Det var ett tomt bilvrak som stod med dörrarna öppna och jag tror det var det som gjort att det såg så konstigt ut när lågorna omgav den. Från att ha varit riktigt trötta piggnade vi på en del vilket ju faktiskt är en fördel när man manövrerar ett fordon så för oss var det nog bara bra att vi fick lite action på resan. Såhär i efterhand undrar jag mest över vem som larmat först, förmodligen någon som åkt förbi och inte stannat som vi. Mindre än en timme senare, ungefär vid tre tror jag var vi framme och möttes av en kylig sommarmorgon, 4 grader tror jag det var, brrr. 
 
Torsdagen skulle bjuda på ganska mycket sol vad det verkade och eftersom prognosen spådde mest moln resten av veckan tänkte jag utnyttja varje sekund jag kunde i solen. Pappa hade byggt en altan lite spontant, om jag förstod saken rätt, på baksidan vilket kanske inte uppskattades av alla men jag var nöjd för det fanns ju bra med plats för att ligga och sola. Visserligen var plankorna längst ut inte fastskruvade utan lagda där lite provisoriskt för att kännas av hur det skulle va, men de gick ju att vara på dem ändå. I solen var det varmt och i skuggan var det riktigt kallt. Eftersom jag höll på att helt smälta bort i solen och vattnet ser så inbjudande och lockande ut bestämde jag mig för att ta ett dopp i Ljungan. Jag förstod att det skulle va rätt kallt,det är ju alltid vattnet i Sverige (jag har blivit en riktig badkruka på senare år, det var jag absolut inte när jag var yngre) så jag bestämde att enda alternativet är att hoppa i. Helena hoppade först men jag kom inte långt efter. Jag vet inte när jag badade i Sverige senast men sist jag badade utomhus måste ju ha varit i Thailand och kanske var det därför min kropp nästan fick en chock, fy tusan vad kallt det var, och fy så hemskt det var jag kunde bara tänka upp upp upp. När vi kom upp insåg vi att Helena blödde näsblod så jag tror inte hennes kropp uppskattade doppet så värst mycket heller faktiskt. Det var ju såklart väldigt skönt när man väl kommit upp och lagt sig tillrätta i solen igen men fy säger jag bara!
Jag lyssnade på min bok, vi löste lite korsord som gick ovanligt trögt och så fick jag låna Zlatans bok av Helena och så förflöt dagen. Vi gick på promenad med Bosse och Raffa och stackars Daniel kanske blev lite uttråkad eftersom vi hade våra systemkameror med oss. Vi spelade pingis, åt middag och spelade kort, en mysig dag helt enkelt. 
 
                 
Bosse,        Daniel ute på altanen med bron i bakgrunden,      en äcklig insekt
 
Långhuset sett från bron, pappa, Pirkko och Katja på altanen
 
        
 
 
Fredag och midsommarafton. Det bästa och jobbigaste med dagen var nog träningspasset. Jag hade ju sagt till Helena att hon skulle springa med mig och det ville jag verkligen, det jag inte riktigt hade tänkt igenom är ju att hon är snabb och vältränad och jag är raka motsatsen. Hon hade självklart en förutbestämd runda vi skulle springa (som hon redan sprungit två gånger den veckan) som var ungefär 6 km. Jag tror att jag har sprungit 6 km en gång tidigare i mitt liv och det var på ip när jag en gång sprang femman och konstigt nog inte var alls trött när jag var i mål och bestämde mig för att ta ett varv på ettan till min egen förvåning, det var säkert minst fyra år sedan. Jag sprang 2,6:an med tinna i onsdags och var väldigt trött efteråt och med det i minnet hade jag inte speciellt höga förväntningar på den här löprundan. Men jag bestämde mig för att ge mig ut, jag ville faktiskt det och jag sa till mig själv att jag springer det jag orkar, annars kan jag ju alltid gå och jag sa till helena att hon absolut inte fick känna att hon skulle springa med mig om det var för tråkigt och långsamt. På Helenas inverkan laddade jag ner en app som håller koll på hur långt man springer, hur fort, hur många kalorier man förbränner osv. Hennes hade nämligen visat olika distanser de två gångerna hon sprungit. Det kändes inte så kul medans jag sprang men det ska det väl å andra sidan inte göra, men jag sprang (lunkade är nog mer rätt ord) på och orkade knappt öppna munnen och brevid mig skuttade min syster fram utan att visa några som helst tecken på ansträngning. Det var ett ställe på sträckan som var riktigt plågsamt och det var en väldigt lång uppförsbacke, det var inte så värst mycket lutning på den men den var lång. Helena sprang lite före, sprang lite baklänges ibland och pratade glatt med mig och jag kunde knappt få tillräckligt med energi så öronen kunde uppfatta vad hon sa men jag märkte att hon verkligen sprang och njöt av naturen och scenerna runt oss så jag antar att hon också fick något ut av löpningen även om det inte var direkt pulshöjande för henne. Ett tag efter backen kom vi upp på landsvägen och då är det som att man är på väg tillbaka vilket såklart kändes skönt och jag fick faktiskt lite extra krafter ett tag och kände att jag kunde öka lite. När jag sprungit så ett tag och verkligen reagerade över hur fort jag ändå mäktade med att ta mig fram (skulle nog fortfarande kallas lunk utifrån sett) säger hon lite hurtigt, nä ska vi inte ta och öka lite på takten. Jag vet inte om jag lyckades få ur mig sammanhängande ord om att hon kunde det men jag tror det och hon drog iväg iaf, i världens fart. Kul för henne tänkte jag och fortsatte i mitt tempo lite halvbitter. Lite senare såg jag dock att jag närmade mig 5 km på appen och jag blev faktiskt lite motiverad och glad när jag såg tiden. Vid exakt 5 km visade klockan 32.44 och eftersom jag lyckades hålla ungefär samma tempo i en km till så borde ju det betyda att jag egentligen redan nu skulle kunna pressa den tiden en hel del. Vilket ger mig hopp om att jag kommer klara femman på under 30 någon gång i sommar vilket är ett av mitt och tinnas mål. Sluttiden blev 38.37 och jag vet att inte det är någon tid att skryta om när det handlar om 6 km men för mig är det helt klart godkänt.
När vi handlade mat på torsdagen hade vi sett reklam för en medeltidsmarknad med midsommarfirande, bröllop och riddarspel. Jag älskar ju historia och tyckte det lät väldigt roligt med riddarspel. Det skulle vara en knapp mil bort så jag, pappa, Daniel, Helena och Katja åkte dit. Pirrko skulle hämta Paulina så de var inte med. Vi åkte dit precis i slutet av marknaden för 14.30 började riddarspelet och det var det jag tyckte verkade mest spännande. Jag har varit på medeltidsveckan på Gotland och även på något riddarspel i Stockholm nån gång för massa år sedan och i jämförelse med det kan man nästan inte kalla det här riddarspel. Men jag hade inga direkta förväntningar heller, för vi åkte till en liten byhåla och en liten marknad med kanske ett hundratal besökare så det hade ju bara varit dumt att förvänta sig något storslaget. Det var fint väder och vi fick först se små riddare rida på sina ponnysar och öva på att träffa ringar och sånt och sedan fick vi resa lite i tiden och komma tillbaka 15 år senare då riddarna blivit vuxna och red på större hästar och gjorde lite mer avancerade grejer. Innan vi begav oss hemmåt igen fick vi även äta varsin kolbulle med lingonsylt och bara det hade nästan varit värt färden, det var ju ungefär 15 min hemifrån bara. Hemma blev det midsommarlunch/middag, de andra åt sill och sånt men jag åt skinka med färskpotatis. Det blev lite mer pingis, kortspel och vi avslutade dagen med en film.
 
 
     
 
Lördagen bjöd på lite tråkigare väder. Som tur var hade det blivit varmare i luften så man frös inte ihjäl när inte solen visade sig, vilket den inte gjorde större delen av dagen, men man ska inte klaga för det regnade inte en droppe heller. Pappa, Pirkko, Katja och Paulina åkte iväg med båten, Helena hade försökt övertala mig att följa med men jag lyssnade hellre på boken jag äntligen kommit ordentligt in i. Jag tycker inte att det är speciellt stännande eller märkvärdigt med att åka båt heller om jag ska vara helt ärlig. De var borta rätt länge, jag hade uppfattat att de bara skulle ta en liten tur med båten men efter två timmar började vi undra lite och tänkte att de kanske gått i land och fikat någonstans. Vi började bli rejält hungriga och bestämde oss för att laga lunch till oss iaf. Helena ringde pappa men han svarade inte och precis när vi började med maten kom de in och berättade att båten hade gått sönder. Den vägrade att starta och efter ett tag hade pappa fått ge upp och de hade paddlat över så de var på rätt sida av Ljungan och sedan börjat promenera hem. Det var nämligen ingen av dem som hade en mobil med sig och inte heller några skor, så där vandrade de längs landsvägen barfota och på led. Jag blev ännu mer nöjd med mitt beslut att stanna hemma när jag fick höra det faktiskt. Jag tyckte dagen kröp fram i olidligt långsamt tempo och det berodde säkerligen på att jag bara gick och väntade på spaniens match. Pappa har inte någon tv däruppe och därför hade jag inte sett de andra matcherna. Jag hade visserligen tittat lite på hans dator från tyskland-grekland matchen innan alla andra ville ha den för att titta på film istället. De hade provat tidigare att se på match via datorn och projektorn men för att hans internet skulle fungera tillräckligt bra var den tvungen att stå i köket vid fönstret. När det äntligen var dags för spanien-frankrike satt jag med datorn i knät vid fönstret men vi bestämde oss för att göra ett nytt försök eftersom de andra också gärna ville se. Och tur var väl det, visserligen gick det inte med pappas telefon, men av någon konstig anledning funkade det med min telefon, så vi fick in jättebra bild på projektorn, visserligen buffrade den en hel del i slutet av första och även en del i slutet av andra men överlag så gick det superbra. Utanför huset var det feststämmning för i Viskan är det stor fest på midsommardagen. de hade satt upp partytält på vägen utanför huset och samlats där innan det var dags att bege sig till parken för den stora festen. Viskan som är en liten ort med väldigt få invånare har tydligen en fest i parken på midsommardagen då festdeltagarna konstigt nog mångdubblas i förhållande till invånartalet. Det var ju den här festen som helena tjatat med om att jag måste komma upp och fira och även om jag inte var speciellt taggad på det så var jag helt klart förberedd att pallra mig dit efter matchen och tyckte att det skulle bli lite intressant att se om snacket om festen på något sätt påminnde om den verkliga varan. Och visst tyckte alla att det var väldigt intressant och spännande att följa händelseutvecklingen utanför fönstret för så fort någon kommenterade att det var en polis eller något annat utanför flög hela sällskapet (nästan iaf) upp och tittade i fönstret. Jag satt dock kvar och tittade på matchen, som inte var särskilt spännande eller rolig att se men jag njöt ändå eftersom jag på förhand knappt hade trott att jag skulle få se den. Och dessutom ledde ju Spanien och nästan viktigast av allt var det att det var Alonso som gjort målet, det var knappt att en barca spelare varit ens inblandad i målet och det tyckte jag om. Kanske löljigt men jag har faktiskt blivit riktigt irriterad under det här mästerskapet att spanien ska spela så otroligt barca-inspirerat. De rullar boll helt tråkigt och tragiskt utan att ens försöka skapa lägen känns det som. Och puckot till förbundskapten har ju bestämt sig för att det inte ska vara forwards på planen utan istället några till duttande mittfältare som bara försöker dribbla eller slå tråkiga passar till varandra. Och dessutom har jag hört någon kommentar om att det bara är barca-spelare som ligger bakom alla spaniens mål så jag blev lite extra glad när det var alonso som så fint nickade in bollen i mål. Han blev ju tvåmålskytt i matchen (inte varje dag det händer) när han i slutet av matchen gjorde mål på straff. Som sagt en tråkig och inte direkt spännande match och mest besviken är jag faktiskt över Frankrikes insats, hade klart högre förväntningar på dem den här turneringen. Hoppas Spanien spelar bättre nästa match och visar att de faktiskt kan spela underhållande fotboll, för det vet man ju att de kan. Jag tror det kan bli en riktigt tuff match mot portugal.
Som skrivet var jag ju beredd att pallra mig till festen i parken någon km bort efter matchen men till min förvåning verkade inte någon annan speciellt sugen på det, inte ens min syster så istället satt vi hemma och spelade en variant av asken till min stora glädje.
 
Och på söndagsmorgonen var det ju dags för hemfärd. Den gick ganska smidigt men snälla Helena var tvungen att skjutsa oss till Sundsvall för bussen som skulle ta oss dit dök inte upp. Riktigt illa tycker jag och jag funderar på att höra av mig och klaga lite. Tänk om inte Helena hade varit körduglig och skjutsat oss, då hade vi inte kunnat ta oss hem och betalat massa i onödan för biljetter och Daniel hade kanske missat jobbet idag osv. Kunde ha gått illa helt enkelt så jag hoppas de har en bra förklaring på varför bussen inte kom. Det har de säkert och egentligen är det ju världsliga bekymmer och inget som kanske är värt att jaga upp sig för, i-landsproblem för en bortskämd liten tjej skulle man kunna säga, men är man bortskämd så är man ;-)

Idag har jag varit duktig

Jag vaknade ganska tidigt trots att jag var uppe sent och såg "the grey" igår, okej film men inte så bra så jag rekomenderar den. Åt en stadig frukost (lite stolt) och tittade på ett avsnitt av bones (tycker nästan mer och mer om den för varje avsnitt som går och det är rätt bra betyg eftersom jag tyckte om den redan på en gång). Sedan la jag mig en timme i solen på altanen och lyssnade på den tredje boken i serien om Kato och Macro från den romerska armen. Jag tyckte verkligen om de två första böckerna men den tredje har jag verkligen haft svårt att komma in i och jag märker ofta när jag lyssnar att jag tappar bort mig och tänker på annat, på altanen halvsov jag nog lite då och då så jag får nog lyssna om på det avsnittet.
Sedan (visserligen inte riktigt på mitt initiativ) började vi tokröja bland saker som bara legat sen vi flyttade in. Det var bra nära att vi pallrade oss iväg till tippen och ikea för att köpa skohyllor men eftersom klockan var ett och jag inte visste om/när tinna och jag skulle springa och inte hade packat och inte riktigt vet när jag blir hämtad för att åka upp till viskan så bestämde vi att förbereda för en till röj och fixardag när jag kommer hem och bara åka till returstationen i vallentuna. Så idag har vi slängt glas, kläder, skor och pantat flaskor. Vi köpte glass och trisslotter som belöning fast den största belöningen är ju faktiskt att man känner sig duktig och att det blir renare här hemma. Vi har haft en stor hög med grejer i vårt klädvårdsutrymme som bara har legat där sedan vi flyttade in eftersom vi inte riktigt visste var vi skulle förvara det, men nu har vi rensat det iaf. Jag är expert på att skjuta upp saker istället för att ta tag i dem på en gång och det är så himla puckat. Det måste jag träna bort!
Jag tror inte det kommer bli något besök på Boda Borg eftersom vi åker upp ikväll och nog inte kommer göra det imorgon för då har vi precis kommit dit och det är enda dagen det ska va riktigt bra väder och sen är det midsommar och stängt på boda borg :-( Men det gör ju att jag blir ännu mer bestämd på att vi måste åka dit antingen med killarna eller med damerna eller med ett kompisgäng, så det får vi planera in helt enkelt.
Nu ska jag ta tag i killarnas sommarträningsprogram som jag har skjutit upp ett tag :-)

Sommarlov

Yippie, känns helt fantastiskt skönt faktiskt. Nu tänker jag försöka släppa alla tankar på eleverna och läroplanen och plocka upp tråden i augusti igen. Jag ska väl iof använda lite tid till att förkovra mig i ämnet tror jag och fixa med lärarlegitimation och annat under lovet men framförallt ska jag faktiskt bara vara ledig och njuta.

Igår var det sista arbetsdagen före semestern och jag känner mig relativt redo för nästa läsår. Jag har hunnit med att fixa rätt bra i klassrummet och kommer förhoppningsvis ha lite tid till det också när vi kommer tillbaka i höst. Efter jobbet cyklade jag till centrum och handlade mat inför kvällens grillmiddag. När tinna slutade åkte vi hem och började laga mat. Anna och Lovi var snälla och fick hem min cykel och hjälpte till med maten. Senare kom även Märta, Emma och Filip. När vi ätit klart hann vi med en omgång av Mao vilket var väldigt kul. Sedan var det ju dags för Spanien att ta sig vidare från gruppspelet. Jag som på förhand varit väldigt säker på att spanien skulle ta sig vidare från gruppen fick genomlida en väldigt nervös fotbollsmatch där spanien verkligen inte spelade så bra som man vet att de kan. Kroatien försvarade sig bra mot ett lite lamslaget spanien. Italien gjorde mål och även om inte kroatien skapade några direkta målchanser så var man ju riktigt orolig att de ändå skulle få in ett mål tillslut. Så gjorde spanien ett mål när det var några minuter kvar och man kunde pusta ut, de blev med vinsten gruppsegrare vilket innebär att de spelar på lördag, vilket inte är optimalt för mig eftersom jag inte är så säker på att jag kommer kunna se den då, men men jag hoppas att de tar sig till semi helt enkelt (och final med såklart) så jag får se dem igen. Lite kluven blir man ju allt för det är ju flera spelare i spaniens lag som jag har väldigt svårt för och deras spel påminner ju ruskigt mycket om barcelonas spel vilket många matcher kan vara ett riktigt sömnpiller faktiskt men jag kan ju inte annat än hejja på dem eftersom ramos och casillas spelar där och dessutom alonso och torres.

Idag var väckarklockan sommarlovet till trots ställd, jag skulle åka hemifrån vid åtta ungefär och även om jag vaknade relativt pigg vid sex så ville jag ändå inte riktigt gå upp när det väl var dags och jag var superseg hela vägen in till stan. Kvartsfinal mot Rimbo väntade och jag och lovi gjorde verkligen vårt bästa för att peppa killarna som kändes lite avslagna precis som vanligt, de är nog mer taggade än de visar (väljer jag att tro iaf). Vi körde sprattelgubben och jag väljer att tro att killarna tycker att det är roligare än de vågar erkänna, de ser ju ut att tycka att det är ganska kul iaf. Planen var helt okej att spela på även om den såklart var lerig så var det ändå inte många gånger de halkade till så den måste ändå ha varit rätt torr. Vi började väldigt segt men lyckades som tur var hålla jämna steg de första fem när det kändes som om rimbo ville mer och kom till bättre lägen. Erik gjorde det bra och tog bla två straffar. Vi jobbade oss in i matchen och i halvlek stod det 4-4. Jag har väldigt svårt för Rimbo eftersom de känns gnälliga och jobbiga, de är otrevliga mot motståndare men även mot medspelare så det kändes riktigt skönt i andra när vi spelade bättre och bättre hela tiden och de inte kom någonvart alls. Vi krigade och slet riktigt bra i andra och även om det inte var något skönspel framåt så lyckades vi iaf få lite mer fart än tidigare i helgen och lyckades sätta våra kompisar i bra lägen som de faktiskt utnyttjade ganska bra. Matchen slutade 10-6 och det var underbart skönt.
Semifinalen spelades mot hammarby som vi mötte i söndagens lermatch och då förlorade med kanske 10-2. Jag är inte riktigt nöjd med matchen och vi blev fullständigt utspelade men samtidigt är de faktiskt på en helt annan nivå än vad vi är och fast det ganska tidigt i matchen kändes helt avgjort så fortsatte killarna att kämpa så gott det gick. Det jag är mest missnöjd med är att de stora delar av matchen blir så stillastående i försvar, även hemjobbet var ibland väldigt dåligt. Framåt gör vi det för svårt för oss själva, främst genom att inte komma i fart alls. Nästa år måste vi verkligen få in en medveten tanke bakom det vi gör, känns inte som om många tänker efter hur de ska agera på plan utan att de bara gör och dessutom gör ganska meningslösa satsningar. Men rätt vad det är kommer det en fin rörelse och passar i hyfsad fart och samstämmighet som gör att det ser så otroligt enkelt ut. Nu hoppas jag att de faktiskt tar sommarträningen på allvar och kommer tillbaka i höst taggade och i hyfsat bra kondition för jag är laddad för nästa år och nya moment att utveckla.

Jag hoppade av i täby på vägen hem, efter ganska mycket shopping på sista tiden så bestämde jag mig för att inte köpa något om jag inte verkligen hittade något jag ville ha, och det höll jag mig faktiskt till - till sista butiken. Vi åt lunch i täby och hälsade sedan på vår handikappade vän och hade med oss jordgubbar och vattenmelon till henne. Efter det åkte vi till arninge där Kjell fyndade på hm och vi kikade in på XXL för att titta på löparskor. Jag som länge tänkt köpa ett par nya löparskor men ändå skjutit upp det för att jag inte tycker att det är nå kul att lägga pengar på det kände mig lite illa tvungen nu när mina fortfarande är fuktiga innuti och dryper av lera utanpå sedan i lördags. Sen gick vi förbi stövlarna och jag som var helt säker på att jag hade ett par, sedan förskolan har ju inte lyckats hitta dem och kände att jag ju faktiskt behöver ett par om jag tex ska kunna klippe en blivande gräsmatta, så jag slog till på ett par röda gummistövlar. Nu får jag helt enkelt hålla plånboken hemma ett tag framöver tror jag.

Jag hoppade av i centrum på vägen hem och tittade in på biblioteket för att fylla på förrådet med ljudböcker inför sommaren. Jag hittade en hel del spännande, jag hoppas att deras utbud med mp3-böcker kommer öka för det är så smidigt när det bara är en skiva istället för typ 12. Snart har jag jobbat mig igenom deras fyra boxar med mp3-skivor. Jag kommer nog dock läsa lite riktiga böcker i sommar också för det är en viss känsla med det. Ljudböckerna är verkligen perfekt för cykelfärderna till och från jobbet och när man städar eller fixar med något som inte kräver så mycket hjärnverksamhet men där man ändå behöver kunna röra sig fritt och ha blicken fri. Det är ju även skönt när man ligger och solar såklart, men som imorgon (eller på torsdag) när jag ska åka till viskan med bil kan jag ju egentligen lika gärna läsa en riktig bok. Vi får se hur det blir, för jag lånade några böcker av mamma förrut när jag skulle till Thailand som jag aldrig läste.

Nu har jag tittat på Sverige samtidigt som jag skrivit och det bore ju skönt för äran om de fick vinna en match och inte åka hem helt söndermosade. Som det ser ut nu påverkar det ju heller inte hurvida frankrike går vidare eller inte. Men det är ju typ tio minuter kvar så mycket kan hända. Ouuuu, där var det nära på hörna. Det skulle varit riktigt jobbigt nu för nerverna om det fortfarande skulle vara chans för sverige att gå vidare. Men nu sitter jag väldigt lugnt och avslappnat och ser på med som sagt lite delad uppmärksamhet. Ska kanske ge slutet av matchen min odelade uppmärksamhet...

Sista söndagsångesten på ett tag då

och ska jag vara ärlig så har jag inte ens någon ångest idag. Imorgon jobbar jag sista dagen innan mitt sommarlov, ska bli underbart skönt med lov faktiskt. I torsdags hade vi skolavslutning. Mina elever var fantastiskt duktiga i Multihallen där de sjöng och dramatiserade till "en kväll i juni".  Efter samlingen i multihallen träffades vi en kort stund i klassrummet där jag lite halvimproviserat höll ett kort tacktal skulle man nog kunna säga. Hela skolavslutningen var väldigt känsloladdad tyckte jag och självklart kunde jag inte prata utan att det stockade sig väldigt mycket i halsen så jag höll mig kort. Vär vi gett varandra sommarkramar samlades hela arbetslaget ute för tårtbuffe och vi hade en mysig stund innan elevernas sommarlov var ett faktum. Vi hade ett kort möte efteråt där vi pratade om vilka klassrum som vilka klasser ska ha nästa år. Jag kommer flytta ner en våning till ett hörnrum och det känns faktiskt ganska bra även om det känns lite sorgligt att lämna det vi haft i år för det känns ju verkigen som "mitt" och "vårt" klassrum. Jag var helt slut men stannade kvar ett tag och städade lite, fast strax före tre gav jag upp och cyklade ner till centrum där jag mötte mamma och var smakråd för hon skulle köpa glasögon. Jag träffade kjell och handlade lite mat. Jag hade ovanligt mycket inspiration till att laga mat och var sugen på att prova något jag aldrig gjort förut och i stort sett utan recept. Det blev en väldigt lyckad kycklinggryta med spenat och soltorkade tomater, mums.
På fredag hade vi planeringsdag. Vi började halv nio men jag var där strax efter sex för att packa och fixa i klassrummet. Vi hade en del möten och en trevlig avtackningslunch där rektorn önskade oss glad sommar och efter lite utvärdering så fick vi faktiskt lite tid över till att fixa med rummen igen så jag hann faktiskt flytta det mesta från mitt gamla rum till mitt nya vilket känns väldigt bra inför morgondagen och framförallt inför nästa termin. I höstas när jag började visste jag absolut ingenting. Nu vet jag vilka kollegor jag kommer ha, hur de arbetar och så. Jag vet vilken klass jag ska ha, jag känner föräldrarna men framförallt eleverna och vet vad de kan och har gjort. Jag vet vart vi ska vara någonstans och har tankar och ideér om vad vi ska göra och vad de behöver träna på. Jag känner att jag har ett stort försprång i jämförelse med förra hösten och jag hoppas att det kommer visa sig under hela året i mindre stress och bättre årsplaneringar osv. Imorgon ska vi tänka framåt och fundera på vad som behöver beställas och förhoppningsvis hinner vi påbörja en terminsplanering.

Direkt efter jobbet i fredags bar det av till stan för fotbollsem, sverige mötte england. Först spelade frankrike mot ukraina och vann tillslut ganska enkelt efter att de gjort ett ganska sent förlösande mål och efter en del strul med för blöt plan, de kanske ska komma till eken och spela för där finns det tydligen inget som heter för blöt plan. Det var kul att smaka på lite em-känsla men jag tyckte det var lite avslaget och jag själv hade inte riktigt fattat att sverige skulle spela kändes det som. när det var dags för sverige-matchen ställde vi oss framför scenen och där såg man riktigt bra, dessutom hade man bra sikte på studion och Henke Larsson. Innan matchen visade de klipp från tidigare möten mot england och de avslutade med ett mål av henke. efter det sjöng hela publiken hans namn i säkert fem minuter så högt vi bara kunde för att hylla honom, hoppas han hörde det :-) Det var en underbar känsla. Sen när matchen började blev jag nästan lite irrriterad istället för publiken bar sig väldigt illa åt, det var många haters där och många fula ord skreks gång på gång, ingen fotbollsfest där inte. Förrän det blev svenskt mål då såklart, då vart stämningen såklart helt plötsligt mycket mycket bättre och när mellberg gjorde det andra kändes det nästan som om det var för bra för att vara sant. Och så kom kallduscharna som säkerställde Sveriges uttåg ur em. Aja jag hade inte förväntat mig att sverige skulle gå vidare från gruppen så jag blev inte superbesviken men surt var det särskilt eftersom det kändes som om vi ändå hade varit det bättre laget under större delen av matchen.







Upp tidigt och eken cup stod på schemat. Regn och lite kyla fick mig att nästan tro att jag var i åhus. Vi vann första matchen mot polisen och det var kul att spela. Jag tycker själv att jag gjorde en ganska bra insats och det gör ju att det blir roligare såklart. Sedan var det killarnas tur och de mötte omtalade silwing, som helt klart visade att de spelar på en annan nivå. 0-8 stod det i halvtid men vi spelade lite bättre i andra och jag såg senare att det blev 4-15 men det trodde jag faktiskt inte, trodde typ vi spelade lika i andra. Känns ju skönt att vi iaf verkar närma oss lite, sist på eken förlorade de med över tjugo bollar enligt killarna. De spelade ju lika den turneringen i våras när inte jag var med men tydligen var en av de duktiga utespelarna målvakt delar av den matchen. Vi fick rusa direkt till damernas match och uppmanade killarna att ta med sig allt tillbaka och sedan värma upp och så på egen hand så skulle vi möta dem vid planen efter vår match. Damerna mötte då spårvägen och där kan jag säga att det var klasskillnad. När man fastnade i deras grepp fastnade man verkligen, den matchen var inte superkul men det berodde nog mest på att man inte hade en chans, att det var halt och att man var lite distraherad av killarnas kommande match. Jag började på plan i andra och tänkte att jag skulle spela till sebastian bytte ut mig och då springa till killarnas plan. Det är ju svårt att hålla koll på tiden när man spelar och när jag väl kom av planen insåg jag att de redan rabblade de olika planerna och att matchen alltså skulle börja närsomhelst. Jag som var riktigt trött när jag kom av rusade-joggade-lunkade-halvgick med lovi till killarnas match och jag var helt död när jag kom fram. Matchen hade redan börjat och de hade ställt upp med samma uppställning som vi hade valt till första matchen, de tyckte att det var lättast så sötnötarna. Även den matchen förlorade vi men jag tycker att killarna gjorde en relativt bra match, kämpade ganska bra men de hade verkligen stora problem att hålla i bollen så pass att de skulle kunna skjuta ordentligt, jag tror vi förlorade med 13-10. Efter den matchen hade vi en liten paus innan det var dags att värma upp. Då var det Tyresö som stod för motståndet, vi gjorde en riktigt bra kämparinsats i leran och lyckades med mer än vi brukar. Vi hade lite flyt måste jag erkänna, jag kommer inte ihåg vad resultatet blev men det känns som om vi vann relativt enkelt tillslut, kanske med tre måls marginal eller nått. Enkelt och enkelt kanske jag inte ska kalla det eftersom mina stackars vader fick uppleva något de aldrig har gjort förut. Jag sprang hem och hade en tjej längre fram och det kom en hög kontringspass till henne och jag tog väl i och hoppade så högt jag bara kunde, jag vet att jag var på bollen och är ganska säker på att det inte blev mål men innan jag landade kände jag en fruktansvärd smärta i båda låren. Det bara stramade och värkte intensivt som bara den, jag försökte röra på mig men det gick inte, jag försökte ställa mig upp men då började det krampa i ryggen också, efter ett litet tag tog jag mig upp på knä tror jag och började krypa lite innan jag lyckades ta mig upp på fötterna och bege mig mot avbytarbänken, då kände jag att det släppte lite och eftersom jag verkligen ville spela vidare så bytte jag riktning och fortsatte upp i anfall. Varje steg jag tog kändes dock en del i vaderna så jag valde att byta nästa anfall, klokt tycker jag själv :-) Elisabet var supergullig och hämtade både bulle och druvsocker till mig, tack så mycket! Efter matchen var det ungefär en timme kvar till nästa match har jag för mig och jag började längta hem till en varm säng rätt så mycket kan jag lova. Jag blev irriterad på min kropp över att den kände av matcherna så mycket, efter en match hade jag ont på flera ställen, efter två var jag ordentligt stel och efter tredje matchen blev jag osäker på om jag skulle kunna spela fjärde. Så kom äntligen sista matchen, jag hade ju på förhand nästan önskat lerbrottning och är nöjd med de två sista när det var mer brottning och mindre handboll. Vi mötte skogås och jag blev riktigt revanchsugen när jag såg vilka det var och fick minnesbilder från förra årets b-lagsmatch mot dem. Drygare och bitchigare spelare får man ju leta efter och deras tränare är riktigt skum tycker jag. Man vill ju alltid vinna men jag ville inte riktigt gå vidare, jag kände att jag knappt mäktade med fyra matcher och att va kvar två timmar till och spela ytterligare en match tog emot lite. Men man kan ju inte vika ner sig och som sagt blev jag riktigt revanchsugen. Sista matchen var verkligen inte en handbollsmatch. Jag tycker att vi visade att vi ville mest och det tyckte tydligen deras konstiga tränare också, det blev tillslut 3-3 och jag är riktigt glad att vi inte förlorade och faktiskt lite glad över att skogås ändå gick vidare för de fick spela 18.10 och sedan även 9.00 i morse och då var inte jag riktigt levande kan jag erkänna. När jag gick till centrum strax efter 10 hade jag lite svårt att andas av promenaden och jag har ont i precis hela kroppen så det var faktiskt skönt att inte behöva spela idag. Jag såg att spårvägen vann hela turneringen rätt enkelt och det blev jag väl inte direkt förvånad över.
Killarna har ju spelat två matcher idag. När vi kom till fältet och fick se planen vi skulle spela på trodde jag nästan inte mina ögon, det var djupa pölar över nästan hela planen. trots det såg faktiskt killagen som spelade där ut att klara det relativt bra, det såg fortfarande ut som lite handboll. Som tur var fick vi byta plan till en som inte var i lika dåligt skick, men det sagt så var det inte mycket gräs kvar på planen alls. Först förlorade vi mot hammarby och sedan vann vi med 2-1 mot skogås. riktigt skönt med kämparvinst faktiskt. Deras ekenäventyr är ju inte slut än utan imorgon är den sista gruppspelsmatchen mot ett estniskt lag och på tisdag väntar b-slutspel. Jag tror att vår grupp som vanligt är lite vassare än den andra, men jag tror ändå vi får det rätt tufft i slutspelet för som det ser ut nu kommer vi möta trean eller fyran i andra gruppen. Vinner vi imorgon kanske vi kan komma fyra i gruppen iof och det vore ju bra.



Ikväll börjar allvaret

I fredags såg jag invigningen och början av polen-grekland, sen somnade jag och sov större delen av kvällen men jag vaknade till ibland och eftersom jag var helt hundra på att jag tippat X och 1, så höll jag tummarna hårt för att det inte skulle bli mål när det stod 1-1 och jublade när grekland missade. På morgonen därpå såg jag att jag hade tippat grekland som vinnare och blev lite besviken :-(
Igår var det lagavslutning hos Sebastian vilket var trevligt, synd bara att det krockade med matcherna. Holland-Danmark höll vi lite koll på via mobilerna och Tyskland-Portugal såg vi faktiskt hela andra halvlek av. Jag trodde stenhårt på Holland och blev väldigt förvånad, kul för Danmark dock. Det ska bli intressant och se om Holland reser sig och lyckas ta sig vidare ändå men det ser ju lite tufft ut nu. Det kan vara väldigt avslappnande och skönt att se en match där man faktiskt inte är känslomässigt engagerad men jag har märkt att jag då mår lite dåligt för förlorarna. Det var jättetydligt i CL-finalen, jag hade på förhand Bayern lite som favorit för att de hade varit så bra mot real och eftersom jag inte är speciellt förtjust i chelsea men sen när bayern gjorde mål och jag trodde det var klart började jag tycka riktigt synd om chelsea så jag ville nästan att de skulle göra mål, ända tills de gjorde det för då tyckte jag helt plötsligt väldigt synd om bayern som typ vunnit men sen förlorat den givna vinsten och var tvungna att spela vidare om guldet och så fortsatte det. Lite av den känslan fick jag igår när jag tittade på tyskland-portugal. Jag hade ju tippat tyskland som vinnare och ville ju att de skulle vinna men när de gjorde mål tyckte jag väldigt synd om portugal och ville nästan att de skulle få göra mål. Det är inte lätt det här med idrott, jag vet ju att det alltid måste finnas förlorare eftersom det även finns vinnare men det är inte alltid så kul.
Åter till avslutningen, Maria och Disa hade ordnat med lekar/tävlingar och det är ju alltid lika kul. Alla fick se svart på vitt igår att jag är värdelös på allt som har med artister och musik att göra men man kan ju inte vara bra på allting ;-) Visserligen var jag ingen stjärna på att få ner pennan i glasflaskan heller eller att gå i takt med mina lagkompisar på plankan, eller att vissla med ett kex i munnen, eller att få in godissnöret i munnen osv. Jag är tydligen inte bra på nästan något men faktiskt så är jag lite stolt över min insats i flytta ärtor-grenen, det gick riktigt bra faktiskt.







Anna hade köpt och marinerat kött och fick även vara lite av en grillmästare och det lyckades hon bra med för köttet var utsökt :-) Kerstin hade gjort supergoda tårtor och jag måste säga att jag tycker kvällen var lyckad.

Tidigare på dagen hade jag varit och klippt mig, har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker men håret växer ju ut om inte annat. Det kan ju vara skönt med lite kortare ett tag (så här kort har det inte varit sen i femman när min mamma tvingade mig att klippa av det) eftersom jag alltid har relativt långt hår. Det är ju fortfarande inte kort även om lite mer än 15 cm försvann.

Före                                                       efter


Det som jag tycker är lite jobbigt är att det känns som om jag måste göra något med det för att det ska se okej ut, det är så platt och rakt annars. Jag är inte direkt den som lägger ner tid på mitt hår, även om anna alltid säger att jag borstar det minst 100 gånger per dag. För det mesta borstar jag det på två sekunder när jag går upp på morgonen och sen får det vara. Jag tvättar det typ 2-3 gånger i veckan och morgonen efter måste jag oftast borsta det i kanske 2 minuter eftersom jag sovit på det alldeles blött men det är typ det. Men det kanske kan vara lite kul att prova göra något av sitt hår också och inte alltid ha det på precis samma sätt utan minsta engagemang alls. Efter klippningen åkte jag raka vägen till storstaden och träffade min syster. Jag hade som mål att hämta mina saker, köpa toffsar och eventuellt ett par jeans och jag uppnådde alla målen innan det var dags att resa vidare mot Lindholmen och lagavslutningen. Rätt nöjd med att jag åkte in till stan utan att ens ha sett mig i någon spegel (förutom den femsekunderstitt jag gjorde på frisersalongen, jag klarar inte av att kritiskt granska mitt hår direkt på plats utan vill alltid vänta tills jag är hemma), jag har alltid älskat mitt hår och är det något som jag är rädd för att förändra är det just håret. Planen var att titta i spegeln i provhytten men där svettades jag ihjäl och var fullt upptagen av att titta på jeansen så jag åkte vidare och satte upp håret lite halvdant utan spegel på tåget. Jeansen som jag faktiskt provade för rätt länge sedan och sedan dess har tänkt en del på hade ju såklart höjts lite till skyarna i mina tankar och var inte riktigt så fina som jag mindes men tillräckligt fina ändå för att jag skulle slå till :-) Tror att de var lite svårare att få över höfterna den här gången och att lyckas knäppa knappen, men den gick ju igen och väl på var de faktiskt inte obekväma och alltför åtsittande så det blir nog bra.

Idag blir det bio och sedan börjar ju EM på riktigt för mig. Jag är lite nervös och orolig. Jag tror ju Spanien kommer få det rätt tufft i år eftersom de har både em-guld och vm-guld att försvara, eller vm-guldet försvarar de ju inte men det finns ju ändå med i historiken och att ta ett tredje guld såhär på raken kommer nog inte gå men jag hoppas verkligen och vet ju om att de har ett helt fantastiskt lag så möjligheten finns ju ändå där. Ikväll är det ju Italien som står för motståndet och det är ju inte direkt ett lätt motstånd. Jag hoppas iaf att det ska gå vägen. Gå vidare från gruppen ska de ju ändå lyckas med, annars får man nog nästan kalla det en flopp. Stackars Tinna ska på egen fotbollsmatch på andra sidan jordklotet ungefär och kommer inte hinna till matchstart men förhoppningsvis hinner hon se hela andra :-)

Eftersom jag hämtade hem min kamera igår så håller jag för tillfället på att för in alla bilderna på datorn så kanske lyckas jag visa några här i inlägget.

fem timmar kvar

till mitt alarm ringer och det är dags att gå upp. Då kanske det är dags att gå och lägga sig nu? Jag lyckas inte riktigt sova regelbundna tider för tillfället. Imorgon börjar em och det ska bli otroligt kul att följa. Jag har inga höga tankar alls vad gäller Sveriges chanser men det brukar ju å andra sidan vara då jag blir positivt överraskad så vem vet...

Nu ska jag faktiskt snart försöka somna eller om inte annat koppla av till ett avsnitt bones. Jag har sovit i soffan hela tiden som Kjellebrelle varit utomlands, kanske därför mina sovvanor helt hamnat upp och ner...

En vanlig onsdag

fast ändå inte eftersom det är nationaldagen och man är ledig, woho. På sätt och vis var det lite jobbigt för jag har några elever som inte är klara med precis allt som jag skulle vilja och nu är det nästan inga fler lektioner alls. På torsdag ska vi till Kvarnbadet och på fredag har vi filmmys på eftermiddagen eftersom det är sista fredagen för terminen, och på ena passet på förmiddagen har de musik vilket inte jag har med dem. På måndag har vi lite tid och halva tisdagen men den tiden hade jag tänkt att vi ska städa allt och sortera/binda ihop våra pärmar och så och ta med allt hem. Som det ser ut nu kommer jag troligtvis få byta klassrum till hösten vilket inte känns alltför roligt. Jag trivs rätt bra i mitt men det kommer säkert bli superbra i ett nytt klassrum också. Det som känns lite extra jobbigt är ju att det säkert kommer ta några timmar att städa ur mitt och flytta allt till ett annat och få det rummet redo. Men vi får se hur allt blir, jag tror inte det är något helt hundra bestämt ännu.
Fastän jag känner av tidspressen en liten aning så är det ju ändå fantastiskt skönt att vara ledig såhär mitt i veckan, det kändes jättekonstigt igår och kommer säkert kännas konstigt imorgon då det redan är torsdag fast man precis varit ledig. Imorgon är det precis en vecka kvar till sommaravslutningen, galet... Egentligen skulle vi ha jobbat till onsdagen den 20/6 men eftersom vi börjar redan söndagen den 12/8 för att åka till Gotska sandön så slutar vi redan på måndagen. Det känns som om det kommer bli tufft att hinna med allt man vill hinna med i städ och planeringsväg inför hösten men samtidigt är jag väldigt glad eftersom jag nu kommer kunna vara med på sista dagen på eken. Dessutom så jag att det inte kommer vara några slutspelsmatcher alls på måndagen vilket jag hade väntat mig så jag blev glad, synd bara om lovi inte kan vara med på tisdagen :-(

När vi var på årsmötet pratade vi lite löst med Eva-Lena om någon form av samarbete med juniorkillarna till hösten. Det finns ju en ganska stor chans/risk att de är många och då blir det väl svårt för oss men hon var absolut öppen för iaf något samarbete och det känns positivt. Jag tycker att några i laget skulle må bra av att träna lite med några äldre, några skulle säkert skärpa till sig lite av respekt och några skulle få mer lagom motstånd. Om inte annat kan vi kanske då och då spela lite träningsmatcher eller nått. Just nu är jag inte superinspirerad till träningarna, har iof alltid haft svårt att finna motivation till uteträningarna. Men jag ser fram emot nästa säsong och har förhoppningar om att det kommer bli en bra utvecklingskurva på dem även nästa år. Det som är tråkigt är att det är lite av ett mellanår då vi säkert kommer ha en del svårigheter eftersom dem vi möter är 97:or eller 96:or, men det blir säkert bra ändå.
Måste också säga att fastän man inte är supertaggad på träningen så har jag väldigt kul när jag är där. För tillfället kanske inte träningarna blir riktigt så seriösa som vi normalt vill ha dem men någon gång måste det ju få va okej med lite oseriös flamsträning bara för att det är kul också. Sist halkade ju alla omkring som bambi på hal is och det blev mycket skratt under träningen kan jag lova. Det är verkligen ett härligt gäng!

Idag ska jag och tinna börja med sommarträningen, nu jäklar. Jag tror jag nu bestämmer för mig att det ska bli 3-4 träningspass i veckan och max två dagar i veckan som jag får äta något onyttigt. Ska det funka vet jag att jag måste ta bort den här "tror jag-inställningen" men jag måste känna ett litet tag till om jag verkligen vill bestämma mig för det här eller inte... Undra vad vi gör idag, på sätt och vis känner jag för att prova springa 5:an, för jag vill se lite hur pigg/dödstrött jag kommer vara och på vilken tid man skulle kunna springa för jag har verkligen ingen aning om var jag befinner mig någonstans formmässigt. Eller jo jag vet ju att jag är i usel form om man jämför med andra människor men jag menar bara i förhållande till min egen form de senaste fem åren. Jag hoppas och tror att konditionen inte har tagit supermycket skada under året men däremot tror jag inte styrkan har underhållits lika bra. Vi får se... Jag ser faktiskt fram emot att komma igång även om jag inte dirket längtar till löpningen.

Jag hade med min kamera till Helenas fest i lördags och ville inte släpa med den ut men nu saknar jag den lite måste jag säga, och det är jag nästan helt säker på att det bara har att göra med att den inte är här. Jag har inte varit sugen på att fotografera utan snarare på att titta på bilderna. Får se om jag åker på stadsbesök i helgen eller om jag står ut ett tag till utan den...

Jag får bjuda på två bilder från min iphone istället. Den har ovanför är när mamma och daniel hittade en liten lucka mellan alla maraton löpare att pressa sig igenom med alla kassar med helenas presenter.

När vi var på skansen fick mitt gäng se en björn på nära håll, han verkade rätt nyfiken och det var ju barnen såklart de med.

 


RSS 2.0