Katarina Pettersson

Innan det är dags att ta avsked från min härliga klass. Det är två hela veckor kvar och så den sista som bara är tis-fre och avslutas med skolavslutningen. Det är helt galet och jag vet inte hur jag ska klara mig sen. Jag håller av eleverna otroligt mycket och ungefär halva klassen har jag ju träffat dagligen i 3 och ett halvt år. Det är inte riktigt klokt att tiden gått så fort.
I fredags var det frukostmöte med nya föräldrar. Jag har varit med på ett tidigare och vid båda tillfällena har jag blivit ombedd att presentera skolan lite och hur vi jobbar. Förra gången var jag förvånad över hur avslappnad och lugn jag var innan, även om jag inte var oberörd såklart men jag var inte alls lika nervös som jag borde varit med tanke på vem jag är och vad jag tycker om att prata inför folk. Jag var inte direkt nöjd med min insats i efterhand men inte heller direkt missnöjd. Den här gången var jag betydligt mer nervös men faktiskt inte så där vansinnigt som jag skulle kunna vara heller. Under själva presentationen kändes det mest jobbigt och jag ifrågasatte min insats men direkt efteråt kändes det betydligt mycket bättre. Jag kunde gå därifrån med rätt schysst självförtroende också då jag dels fick beröm från kollegor och chef för insatsen och fick höra från föräldrar att de fått höra från andra föräldrar hur bra jag var och hur nöjda de är med mig. Riktigt bra känsla alltså :-) Det verkar dessutom vara helt underbara och trevliga föräldrar som kommer till oss i höst och jag blir mer och mer nyfiken och spänd inför kommande läsår.
Jag är så ledsen över att min närmsta kollega slutar för det har varit toppen att arbeta med henne men oj så glad jag blev när jag fick veta vem jag kommer få jobba med. Malin som slutade hos oss efter förra läsåret längtar tillbaka så hon kommer och tar B-klassen. Så underbart! På fredag kommer både hon och jag ta emot våra nya elever en stund så de får träffa sin klass, lärare och prova på att gå i skolan en liten stund. Det känns lite pirrigt redan nu för 25 sexåringar har jag aldrig lett tidigare men samtidigt ser jag fram emot att träffa dem sjukt mycket. Jag har tagit emot nya F en gång tidigare men då var det ju en halvklass eftersom vi jobbade åldersintegrerat och jag tyckte det var rätt utmanande att träffa tolv nya små förmågor. Hoppas att det blir kul och framförallt att de kommer trivas och bli ännu mer sugna på att börja i skolan.
Men först ska jag njuta av några till dagar med mina stora elever. De där som är så härligt självständiga och känner mig utan och innan på gott och ont.

Jag kunde verkligen inte vaknat med ett större leende än vad jag gjorde idag. Helt klart lyckligaste dagen på läääänge. Jag är ledig fyra dagar i rad och det ser ut som att vädret ska vara på topp hela helgen. Idag ska jag ut i trädgården och fixa. Plantera lite blommor och fixa med pallkragarna. Det är hög tid att sätta potatis och så lite grönsaker, hoppas jag har planteringsjord kvar sen förra året annars måste jag iväg och handla lite för jag glömde det igår.
Hjärnan var inte riktigt med igår, hela dagen mådde jag sämre än sämst. Ända fram till slutsignalen förstås, då mådde jag bättre än bäst. Så himla skönt och faktiskt så himla rättvist också. Real var det klart bättre laget igår, första matchen var jämnare men även då var vi ju bättre särskilt i andra halvlek. Jag försöker att inte börja oroa mig för finalen redan nu utan istället bara njuta men det går ju inte att låta bli att tänka på atletico, känns helt klart som att det är deras tur att vinna finalen men jag hoppas att real står som segrare i slutändan såklart.
På lördag bär det av mot Skövde och fira våra fina pumor som snart kommer ta examen. Det ska bli kul, synd bara att jag måste tillbaka i tid till föreläsningarna på söndag. Jag får se om jag åker hem sent på kvällen eller tidigt på morgonen, kul ska det bli oavsett.
Nä nu ska jag ta tag i den här dagen och känna solens strålar mot huden :-)