Träna eller inte träna
Jag pratade med mamma i tisdags. När jag berättade om hur jag mått och hur jag mådde blev hon nästan orolig vilket gjorde mig väldigt orolig. Hon är den som alltid viftat undan alla sjukdomar. Hon är främsta anledningen till att jag är så skeptisk mot medicin, piller och sjukdomar över huvudtaget. Mina föräldrar brukade sällan vara sjuka och än mer sällan klaga över hur de mådde. Jag har knappt varit sjuk själv och lite beror det nog på att jag inte tilläts vara sjuk. Det låter hemskt jag vet men det är faktiskt bara positivt. Var jag sjuk blev jag såklart omhändertagen och fick vara just det men däremot lyssnades det absolut inte på gnäll och allt mående mittemellan och då lär man sig ju att inte gnälla och bry sig så mycket om det där som inte är tipptopp. Jag är övertygad om att det har härdat mig och det är jag glad över. Det som gjorde mig väldigt oroad var som sagt att hon blev oroad. Hon frågade tom om jag har en husläkare. Det har jag ingen aning om och har iaf inte besökt någon på mååånga år. Jag som tyckte att det hade varit konstigt att just jag hade haft feber i över en vecka fick lära mig att det har tydligen inte normala människor heller. De flesta brukar tydligen rekommendera läkarbesök om febern sitter i i mer än tre dagar men mamma sa att hon nog tyckte man kunde vänta en vecka. Jag hade haft det i en vecka och en dag. Men när vi pratade vidare bestämde vi oss för att vi kunde vänta lite till eftersom jag bara har haft hög feber några av dessa dagar och faktiskt jobbat fyra av dagarna. Men skulle jag inte vara feberfri idag tyckte hon jag skulle gå till läkaren. Igår hade jag inte mycket feber alls men jag var heller inte nere på normaltemperatur. Jag har ont i nästan hela kroppen och främst huvudet som exploderar varje gång jag hostar, men det tror jag faktiskt främst är för att jag aldrig har hostat så mycket som nu och att kroppen gör ont är nog för att jag varit så stilla så länge. Igår hade jag likt i måndags iaf lite energi till att röra mig. Så jag orkade laga mat och städa lite. Idag vaknade jag som vanligt med halsont men när jag tog tempen var den för första gången där den brukar vara på mig som frisk, den visade 36,3. Så skönt! Och jag känner mig faktiskt mycket piggare. Men jag är snuvig och täppt om vartannat och hostar en del. Halsen gör inte så ont längre, det går över efter 1-2 timmar efter att jag vaknat. Så nu är frågan om jag ska träna eller inte :-)
Jag tror det skulle göra min kropp gott, om vi ser till själva stelheten och ömheten i nacke och rygg. Men jag lovade mig själv i fredags kväll att lyssna betydligt bättre på min kropp och inte träna och jobba i fortsättningen när jag är sjuk. Jag diskuterade faktiskt saken med min egna sjukskötare innan han gick till jobbet och han var inte helt negativt inställd först. Men när vi hade gått upp och jag satt och snörvlade och hostade en del i soffan sa han att jag är nog inte så frisk ändå :-( Hmm ska fundera lite till, går jag ner kommer jag ta det väldigt lugnt iaf så kan jag ju kompromissa kanske...
Jag är iaf sjukt glad att det verkar (peppar peppar ta i trä) som att det är på väg bort och att jag då slipper någon antibiotikakur. Det är ju bland det värsta jag vet i medicinväg även om jag såklart ser fördelarna med det också. Mamma har skrämt upp mig rejält när det gäller antibiotika och multiresistenta bakterier och det gjorde inte saken bättre när jag var tillsammans med en kille förut vars familj har superkoll på allt med hälsa, äter typ allt organiskt och är djupt insatta i medicinens värld och berättade för mig att det tar minst tre år för kroppens egna immunförsvar att återhämta sig efter en antibiotikakur. Det är ju toppen att den slår ut de bakterier som kroppen inte klarar av på egen hand att bekämpa, det är ju väldigt synd att den slår ut mängder av viktiga och bra bakterier som kroppen behöver för att stå emot andra sjukdomar. Aja ibland är det nödvändigt det vet jag men jag blir faktiskt fruktansvärt irriterad när jag tänker på hur slarvigt det har skrivits ut olika penicillin genom historien. Att man inte alltid skickar på odling och ser efter att man verkligen ger rätt antibiotika istället för att ta den som det i 90% av fallen brukar röra sig om.
Jag tror det skulle göra min kropp gott, om vi ser till själva stelheten och ömheten i nacke och rygg. Men jag lovade mig själv i fredags kväll att lyssna betydligt bättre på min kropp och inte träna och jobba i fortsättningen när jag är sjuk. Jag diskuterade faktiskt saken med min egna sjukskötare innan han gick till jobbet och han var inte helt negativt inställd först. Men när vi hade gått upp och jag satt och snörvlade och hostade en del i soffan sa han att jag är nog inte så frisk ändå :-( Hmm ska fundera lite till, går jag ner kommer jag ta det väldigt lugnt iaf så kan jag ju kompromissa kanske...
Jag är iaf sjukt glad att det verkar (peppar peppar ta i trä) som att det är på väg bort och att jag då slipper någon antibiotikakur. Det är ju bland det värsta jag vet i medicinväg även om jag såklart ser fördelarna med det också. Mamma har skrämt upp mig rejält när det gäller antibiotika och multiresistenta bakterier och det gjorde inte saken bättre när jag var tillsammans med en kille förut vars familj har superkoll på allt med hälsa, äter typ allt organiskt och är djupt insatta i medicinens värld och berättade för mig att det tar minst tre år för kroppens egna immunförsvar att återhämta sig efter en antibiotikakur. Det är ju toppen att den slår ut de bakterier som kroppen inte klarar av på egen hand att bekämpa, det är ju väldigt synd att den slår ut mängder av viktiga och bra bakterier som kroppen behöver för att stå emot andra sjukdomar. Aja ibland är det nödvändigt det vet jag men jag blir faktiskt fruktansvärt irriterad när jag tänker på hur slarvigt det har skrivits ut olika penicillin genom historien. Att man inte alltid skickar på odling och ser efter att man verkligen ger rätt antibiotika istället för att ta den som det i 90% av fallen brukar röra sig om.
Segerns sötma är underbar
Jag somnade med ett brett leende på läpparna och vaknade med ett lika stort. Matchen gick verkligen så bra som den kunde i stort sett igår. Det finns inga matcher som jag mår så illa inför som matcherna mot Barcelona men det finns heller inga matcher som det är så underbart att vinna som mot just dom. (nu pratar vi om fotbollsmatcher och inte mina egna eller killarnas handbollsmatcher). När det är en viktig match, semifinal och allt verkligen ställs på sin spets ja då blir det ju lite extra jobbigt och en hel del extra härligt när det går vägen. Jag tyckte att de två första minuterna kändes hemska. Det kändes som om real nästan var där i alla situationer men kom lite lite fel och då vart jag riktigt orolig för hur kvällen skulle sluta. Men snart såg det bra ut, riktigt taggat och bra. Just när jag började få den där jobbiga känslan igen, den jobbiga barcelona-känslan att de rullar tråkboll hur länge som helst men rätt vad det är kommer hitta en sjuk passning och göra mål så fick jag ett meddelande som jag knappt vågade tro på. Jag tror det stod Jaaa sätt den nu då! Hos mig hade Barca fortfarande bollen på offensiv planhalva och jag tänkte att det låter ju som om vi har fått en straff men kan vi verkligen det? Eller kan vi ha fått en kontring och lili hinner skriva det där innan den är över, nej det är ju omöjligt för vid en kontring sitter man ju som klistrad med ögonen på skärmen. Just då snodde vi bollen och kontrade. Ronaldo in i straffområdet med hög fart, blir fälld, straff!!! Jag hatar straffar. Det är så jobbigt att vänta och vänta och vänta. Så igår var det underbart när jag fick ett Jaaaaaaaaa långt innan han ens han lägga den hos mig :-)
0-1 innebar ju att Real var vidare men att Barca bara behövde göra ett mål så skulle det bli förlängning. Min puls var konstant hög under matchen och jag är sjukt glad över att Barca inte skapade så många målchanser för när de väl gjorde det höll jag på att dö. De hade många situationer då de ville ha straff. Jag tycker ingen av dem skulle va straff men jag är faktiskt lite chockad över att ingen blev det, det är ju ändå barca och real vi pratar om. Pedro söker det så sjukt mycket hela tiden. Han skulle haft solkart kort för filmning i början av matchen tycker jag gångerna efter var det ju faktiskt kontakt men då har han ju i förväg kastat sig framför realspelaren för att få en knuff. Bra av domaren att stå på sig trots tryck från alla håll och kanter. Messi hade väl två lägen som kan diskuteras. I ena läget får han frispark vilket jag tycker är helt rätt. Han är på väg ut från straffområdet, har kanske en halv fot kvar inne i straffområdet, bollen är utanför och dimaria som ger honom en knuff är utanför hela han. Det är klart att det inte ska va straff då. Vid det andra tillfället är han typ omringad av tre spelare och faller väldigt lätt.
Andra målet var ungefär en repris av första för mig. Det kändes lite extra jobbigt. Barca började få lite bättre tryck kändes det som och så fick jag ett underbart sms. Strax därefter snor vi bollen och kontrar och gör mål. Helt underbart och det känns faktiskt extra skönt att ronaldo får göra två mål och messi går därifrån mållös. Nu var ju förlängning helt plötsligt inte ett alternativ längre och Barca skulle behöva göra tre mål, vilket kändes underbart skönt. Men det var lång tid kvar och vi vet ju att de har messi om inte annat och att vad som helst kan hända. Men istället gör Varan mål, underbart snyggt på hörna. Han har verkligen imponerat på mig i de här två cupmatcherna mot Barcelona. Han var kung i första mötet och om inte annat prins i gårdagens match. Tycker han har varit rätt bra annars också men fantastisk mot barca, hoppas han är det på lördag med.
Nu krävdes det fyra av Barcelona och även om det var rätt lång tid kvar började jag lite smått tro på att vi kunde vinna. Dessutom tror jag det var en längre period här som Barcelona kändes ganska tama och oinspirerade vilket såklart var superskönt för mig :-)
De fick ju ett tröstmål i slutet men som tur var kom det så sent så det inte hann bli superjobbigt och nervöst.
På lördag är det ju ligamatch och alla är ju överens om att Barcelona redan har vunnit ligan. Jag är ju den personen som skulle varit säker på att real skulle tappa ett övertag på 16 poäng ända tills det bara skulle vara fem matcher kvar men eftersom det är barca som leder så är jag nästan lika säker som alla andra på att ligan redan är avgjord även om jag vill tillägga att allt kan hända... Och det är klart ska real ha en mikroskopisk chans att gå om måste de ju vinna nu på lördag men då är det fortfarande 13 poäng och ganska kört så därför var den här matchen mycket viktigare känns det som. Jag vill ju såklart vinna på lördag och jag kommer ju såklart bli sjukt nervös också men jag kommer inte gråta blod om vi förlorar.
Jag fick rapportera målen till min syster och vid 0-3 frågade hon mig om det var rättvist. För mig kan det inte vara mer rättvist med tanke på historien de senaste åren men jag försökte hålla mig lite objektiv och tänka på enbart den här matchen och tyckte väl att 0-3 möjligtvis var lite i överkant. Real hade varit det bättre laget. De kändes säkrare och tuffare bakåt och vann tack vare sina snabba omställningar. Det är ju inte ofta man hör en kommentator vara kritisk mot något i Barcelona och överlag tycker jag de blev rätt hyllade även igår men det var faktiskt vid flera tillfällen som de sa just att ibland kan man sakna att de inte ställer om lite snabbare eller faktiskt försöker trycka lite när de har chansen. Ibland tänkte jag och småflinade lite för jag tycker man saknar det för det mesta. Visst jag säger inget om att de inte varit framgångsrika och är fantastiskt duktiga på det de gör. Men det är sååååå många passar i sidled och bollrullande som inte leder någonvart eller ens har anspråket att leda någon vart. Att man inte tråkar ihjäl sig av att se dem spela är ju just för att de är så duktiga att de ändå lyckas förtrolla åskådaren när det väl händer något, för då är det skickligt och precist gjort. Igår hade de inte den där precisionen, mycket för att real gjorde ett fantastiskt försvarsarbete. Kom ifrån ämnet lite kanske men slutklämmen får väl bli att 1-3 kändes mycket rättvist. Real var bäst och förtjänade att vinna!
Några timmar kvar...
Den där positiva attityden försvann sakta men säkert medan tempen steg. Har aldrig varit med om något så här ihållande förut. Har varit lyckligt lottad och frisk för det mesta, det här suger ju! Men mår jag inte skit ibland så glömmer man nog att uppskatta de friska och "vanliga" dagarna. Så kom och ta mig dumma baciller så ska jag vara dubbelt så glad när ni har försvunnit :-)
Nu ska jag vara positiv
Vaknade upp på sämsta tänkbara humör och kände mig ynklig och liten eftersom jag inte är frisk och har världens huvudvärk. Så jag började tycka synd om mig själv, men det vet jag inte leder till något bra alls så nu har jag tillåtits göra det i några timmar men nu är det slut på det. Istället ska jag vara positiv och lura kroppen att den nog är piggare än vad den är för då kommer den snart bli piggare också. Jag vill kunna njuta av sportlovet och få en del gjort också, med det tempot och tycka synd mentaliteten jag låtit råda idag på förmiddagen kommer inte det hända så det är bara att bestämma sig.
Något som jag däremot inte kan vara positiv inför hur gärna jag än skulle vilja, fast jag vill det ju inte alls kanske är därför det inte går. Det är iaf matchen ikväll. Jag tror att det kommer gå åt helvete, är nästan helt säker på det men någon liten del av mig vill ju ändå hoppas. Jag är så orolig och hjärtat börjar slå så fort jag tänker på matchen (vilket är typ hela tiden) På sätt och vis vill jag bara att klockan ska vara nio så den börjar men samtidigt fruktar jag den stunden och vill att tiden ska stå till nu. Real Madrid är så värda att vinna ikväll! Det tycker såklart alla Barcafans att Barcelona är men jag tycker faktiskt dem har vunnit tillräckligt nu, för iaf tio år framöver. Men det verkar inte som att det är så många som håller med mig, inte universum eller fotbollsförbunden eller domarna iaf. Inte barcaspelarna heller som tydligen fortfarande är inspirerade... Men då kan det väl få räcka med ligan i år. Tyvärr tror jag fortfarande på en trippel. Jag vet att hela fotbollsvärlden pratade om chocken efter milan-matchen, hur stort det var och att barca i stort sett är ute. Jag är ju helt övertygad om att de kommer vinna med 3-0 och gå vidare utan problem, säkert är det den där fjanten messi som gör alla tre bara för att kunna hyllas lite till. (oj nu ska jag nog stoppa mig själv innan jag gör bort mig själv ;-))
Jag har tre eller fyra projekt som jag vill bli klar med eller iaf komma en bra bit på väg med det här lovet och än så länge har jag inte ens börjat så nu gäller det verkligen att den där energin infinner sig.
Det ena är den här j-la lärarlegitimationen som jag måste få arslet ur vagnen och faktiskt skicka in. Har ju bara haft sen i augusti på mig typ.
Sen så är det gardinerna, jag ska ta ner julgardinerna och sy upp alla gardiner. Det har jag också skjutit upp ett bra tag.
Resterande projekt handlar alla om fotografier. Jag ska välja ut foton till lite olika saker, album, ramar osv. Det är lite drygt eftersom jag har noll utrymme varken på min dator eller på mina hårddiskar. Men det får gå ändå helt enkelt.
Ska nog ta tag i det nu på en gång så jag får sluta skriva helt enkelt :-)
Något som jag däremot inte kan vara positiv inför hur gärna jag än skulle vilja, fast jag vill det ju inte alls kanske är därför det inte går. Det är iaf matchen ikväll. Jag tror att det kommer gå åt helvete, är nästan helt säker på det men någon liten del av mig vill ju ändå hoppas. Jag är så orolig och hjärtat börjar slå så fort jag tänker på matchen (vilket är typ hela tiden) På sätt och vis vill jag bara att klockan ska vara nio så den börjar men samtidigt fruktar jag den stunden och vill att tiden ska stå till nu. Real Madrid är så värda att vinna ikväll! Det tycker såklart alla Barcafans att Barcelona är men jag tycker faktiskt dem har vunnit tillräckligt nu, för iaf tio år framöver. Men det verkar inte som att det är så många som håller med mig, inte universum eller fotbollsförbunden eller domarna iaf. Inte barcaspelarna heller som tydligen fortfarande är inspirerade... Men då kan det väl få räcka med ligan i år. Tyvärr tror jag fortfarande på en trippel. Jag vet att hela fotbollsvärlden pratade om chocken efter milan-matchen, hur stort det var och att barca i stort sett är ute. Jag är ju helt övertygad om att de kommer vinna med 3-0 och gå vidare utan problem, säkert är det den där fjanten messi som gör alla tre bara för att kunna hyllas lite till. (oj nu ska jag nog stoppa mig själv innan jag gör bort mig själv ;-))
Jag har tre eller fyra projekt som jag vill bli klar med eller iaf komma en bra bit på väg med det här lovet och än så länge har jag inte ens börjat så nu gäller det verkligen att den där energin infinner sig.
Det ena är den här j-la lärarlegitimationen som jag måste få arslet ur vagnen och faktiskt skicka in. Har ju bara haft sen i augusti på mig typ.
Sen så är det gardinerna, jag ska ta ner julgardinerna och sy upp alla gardiner. Det har jag också skjutit upp ett bra tag.
Resterande projekt handlar alla om fotografier. Jag ska välja ut foton till lite olika saker, album, ramar osv. Det är lite drygt eftersom jag har noll utrymme varken på min dator eller på mina hårddiskar. Men det får gå ändå helt enkelt.
Ska nog ta tag i det nu på en gång så jag får sluta skriva helt enkelt :-)
Faaaantastiskt vad glad man blir när inlägget som man skrivit på ett bra tag bara försvinner i tomma intet.
Korta drag
Var på intervju idag, inte varje dag någon är intresserad över en som person och ens reflektioner och erfarenheter som handbollstränare så det var skoj. Det var en superrar tjej som påminde en hel del om mig själv (dock ännu mer driven och ambitiös) som intervjuade så det var ett plus. Tydligen är det enligt statisktien bara sju kvinnor som blivit godkända på TS2:an på 2000-talet vilket gjorde mig både förbluffad och förfärad men även väldigt stolt.
Sen promenad inne i city i vårsolen, mysigt och härligt. Besök på kilroy som fick mig att sukta efter en resa ännu mer, blir nog bergsgorillor och safari i sommar, konungarnas dal och luxor mm får vänta. Måste börja kika på ett teleobjektiv, hoppas reskassa och tomtinvesteringar lämnar utrymme till det :-)
Det var nog tur för er läsare att det där inlägget försvann för det var bra många fler ord, kanske minst 20 gånger så mycket och innehållet knappast rikarer :-)
Härlig dag
Idag är en av de härligaste dagarna på hela året tycker jag. Det är nämligen dagen då man verkligen känner hopp om våren. Solen skiner på en klarblå himmel och snön smälter. Jag satt ute i kanske en timme och hade bunkrat upp med täcke men det behövdes inte direkt. Jag gick in för att det nästan blev lite för varmt att sitta i mjukisbyxor och trekvartsärmad topp. Nu sitter jag ju visserligen väldigt skyddad från vinden på min förstukvist men ändå.
Att jag är ledig och för första gången på flera dagar känner smaken av det jag stoppar i munnen och fick ett överraskande och trevligt besök av en person jag saknat väldigt mycket gjorde ju bara att dagen blev ännu mer fantastisk. Och än är den inte slut så nu ska jag njuta av resten av dagen :-)
Att jag är ledig och för första gången på flera dagar känner smaken av det jag stoppar i munnen och fick ett överraskande och trevligt besök av en person jag saknat väldigt mycket gjorde ju bara att dagen blev ännu mer fantastisk. Och än är den inte slut så nu ska jag njuta av resten av dagen :-)
Tänker inte ropa hej
Jag har varit inte frisk i två veckor nu, varav jag nästan klassat mig själv som sjuk den senaste veckan och många gånger under den här tiden har jag varit väldigt optimistisk och trott att jag inte ska bli sjuk eller att jag ska bli frisk. Igår var värsta kvällen hittills men jag kunde ju trösta mig själv med att veckan var över och att jag faktiskt är ledig nu. Den här veckan har jag nästan dubblat dosen febernedsättande piller jag har stoppat i mig i mitt liv men så har jag nog inte haft så hög feber i mitt vuxna liv heller och nog aldrig så här många dagar i rad heller.
Jag vet att jag borde ha stannat hemma från jobbet men trots att allt mitt förnuft säger att jag ska göra det går det bara inte. Den här veckan var det främst vår teater som fick mig att vägra och jag säger mig själv att nästa gång ska jag strunta i matchen, jobbet eller vad det än kan vara inplanerat och jag hoppas innerligt att jag ska ha lärt mig en läxa den här gången. Jag har tidigare kunnat spela matcher, jobbat eller gjort det där andra utan att ha förvärrat situationen speciellt mycket , dock inte denna gång och förhoppningsvis kommer jag ihåg det om jag blir dålig någon annan gång.
Idag har jag bara legat i soffan och det tänker jag fortsätta med. Jag har nästan ingen feber men jag har varit relativt feberfri på dagarna i veckan, det är bara kvällarna och nätterna som varit febertoppade. Halsen gör äntligen inte speciellt ont längre men näsan är täppt och rinner om vartannat och ibland drabbas jag av hemska hostattacker. Så nu hoppas jag (men tror och räknar inte med det) på att bli frisk så jag kan njuta av mitt sportlov riktigt ordentligt.
Teatern då, vi har haft Astrid Lindgren tema på jobbet i några veckor och eftersom eleverna gärna ville satte vi upp ett litet skådespel. Igår hade vi genrep och spelade upp teatern för de andra F1-Klasserna och på eftermiddagen kom familjerna och fick se på. Det gick helt fantastiskt bra, eleverna var SÅ otroligt duktiga. Jag blev så rörd så jag nästan började gråta. Det var helt klart ett perfekt sätt att fira in lovet, synd bara att jag inte mådde helt bra.
Jag vet att jag borde ha stannat hemma från jobbet men trots att allt mitt förnuft säger att jag ska göra det går det bara inte. Den här veckan var det främst vår teater som fick mig att vägra och jag säger mig själv att nästa gång ska jag strunta i matchen, jobbet eller vad det än kan vara inplanerat och jag hoppas innerligt att jag ska ha lärt mig en läxa den här gången. Jag har tidigare kunnat spela matcher, jobbat eller gjort det där andra utan att ha förvärrat situationen speciellt mycket , dock inte denna gång och förhoppningsvis kommer jag ihåg det om jag blir dålig någon annan gång.
Idag har jag bara legat i soffan och det tänker jag fortsätta med. Jag har nästan ingen feber men jag har varit relativt feberfri på dagarna i veckan, det är bara kvällarna och nätterna som varit febertoppade. Halsen gör äntligen inte speciellt ont längre men näsan är täppt och rinner om vartannat och ibland drabbas jag av hemska hostattacker. Så nu hoppas jag (men tror och räknar inte med det) på att bli frisk så jag kan njuta av mitt sportlov riktigt ordentligt.
Teatern då, vi har haft Astrid Lindgren tema på jobbet i några veckor och eftersom eleverna gärna ville satte vi upp ett litet skådespel. Igår hade vi genrep och spelade upp teatern för de andra F1-Klasserna och på eftermiddagen kom familjerna och fick se på. Det gick helt fantastiskt bra, eleverna var SÅ otroligt duktiga. Jag blev så rörd så jag nästan började gråta. Det var helt klart ett perfekt sätt att fira in lovet, synd bara att jag inte mådde helt bra.
På bättringsvägen hoppas jag
Förra veckan hade jag ont i halsen och kände mig lite halvdålig men ändå pigg och ganska energisk. I lördags spelade jag ju match och den tog nog ut sin rätt, jag märkte under matchen att jag inte alls var hundra men det funkade ändå att spela. I söndags kände jag av att det nog hade blivit lite värre av matchen men mådde ändå bra och trodde att jag skulle tillfriskna helt till måndagen. Tji fick jag, på söndagen tog jag det så lugnt så jag märkte nog inte riktigt hur illa det var. På måndagen funkade det hyfsat på jobbet även om halsen var riktigt ond. På eftermiddagen blev jag tröttare och segare och märkte att tankeverksamheten inte riktigt fungerade som den brukar. Sen var det dags för killarnas träning och då började jag känna mer och mer att det nog inte riktigt stod helt rätt till. Efter det var det en mysig och god avskedsmiddag med mina härliga vänner som nu är ute på äventyr, jag hoppas verkligen inte de tog med sig några bacillusker härifrån. Jag kände mig febrig och tog tempen men hade bara 36,9 vilket iof är högre än min normaltemp (jag brukar ha mellan 36 och 36,5) men inte direkt kan klassas som feber. På tisdagmorgonen när jag vaknade kände jag mig lika illa om inte ännu värre och då visade tempen 37,8. Jag åkte till jobbet och svettades och frös om vartannat och var lite snurrig i huvudet till och från. När jag släppte iväg eleverna vid två skulle jag egentligen på möte till halv fem men jag åkte faktiskt hem och bäddade ner mig och sov till Kjell kom hem med nyponsoppa och lite mat. Han pysslade om mig och jag höll mig vaken genom en film (the raven - väldigt bra tycker jag nog) och somnade sen om. I morse kan jag inte påstå att jag mådde speciellt mycket bättre och jag kände att det inte var helt okej i mitt öga. När jag kom till badrumsspegeln bekräftades mina misstankar och jag var både röd och kladdig i ögat. Sen jag hade ögoninflammation i höstas har mina ögon varit extra känsliga och nu verkar förkylningen satt sig på ögat. Det var bara att ta ut linserna och sätta på glasögonen och förbereda sig på tusen frågor av barnen om varför jag har glasögon, det slår inte fel.
Efter två idag hade vi ett möte som jag inte kunde missa och efter en kvart fick jag världens jobbigaste hostattack. Jag hatar när det händer, det blir ju så mycket jobbigare och kliigare bara för att man inte får hosta. Men men vad ska man göra. Efter mötet åkte jag och handlade lite choklad och singoalla för när man är sjuk får man faktiskt unna sig lite gott och sedan raka vägen hem till soffläge. Nu har kjell kommit från jobbet och vi ska äta lite och jag tror faktiskt att jag börjar må lite bättre. Jag tror febern har lämnat kroppen och även om det gör superont att hosta och ögat känns konstigt så börjar tankeverksamheten äntligen fungera så smått igen.
Hoppas jag har rätt och faktiskt är på bättringsvägen för det är två viktiga skoldagar kvar och sedan ett härligt sportlov att se fram emot. :-)
Efter två idag hade vi ett möte som jag inte kunde missa och efter en kvart fick jag världens jobbigaste hostattack. Jag hatar när det händer, det blir ju så mycket jobbigare och kliigare bara för att man inte får hosta. Men men vad ska man göra. Efter mötet åkte jag och handlade lite choklad och singoalla för när man är sjuk får man faktiskt unna sig lite gott och sedan raka vägen hem till soffläge. Nu har kjell kommit från jobbet och vi ska äta lite och jag tror faktiskt att jag börjar må lite bättre. Jag tror febern har lämnat kroppen och även om det gör superont att hosta och ögat känns konstigt så börjar tankeverksamheten äntligen fungera så smått igen.
Hoppas jag har rätt och faktiskt är på bättringsvägen för det är två viktiga skoldagar kvar och sedan ett härligt sportlov att se fram emot. :-)
Lugn helg
Så skönt med en lugn och mysig helg efter två väldigt intensiva sådana. Särskilt eftersom jag inte är helt i toppform, är inte sjuk men inte heller helt frisk.
I fredags var tinna och anna här och åt tacos, det var mysigt och trevligt.
Igår var det match mot Westermalm. Det känns som om vi har haft många jämna matcher mot dem de senaste åren och det är många gånger vi har tappat poäng på ett sätt som känns snöpligt och irriterande. Eftersom Lidingölaget vann förra helgen låg de bara tre poäng bakom oss och jag kände mig inte helt säker på att vi skulle kunna hålla oss kvar i tvåan. Det kändes ju som om den här matchen skulle bli väldigt avgörande, för de tre vi har kvar nu efter är tuffare. Jag kände redan under uppvärmningen att jag inte orkade speciellt mycket och med tanke på att jag haft väldigt ont i halsen på morgonen och delvis under dagarna hela veckan så misstänkte jag att det skulle bli jobbigt att spela. Det blev det också men det var kul också och jag är ändå relativt nöjd med matchen. Jag är nöjd med försvaret, det var ett läge när jag släppte förbi min spelare alldeles för lätt vilket jag är besviken över men till mitt försvar var vi en kort och jag var delvis fokuserad på att ta nästa spelare och jag tyckte nog att hon tog minst fem steg för hon satsade fram och skottfintade och då är jag rätt säker på att hon hade tagit sina tre steg, jag klev dit för att täcka eller ta nästa spelare och då gick hon igenom utan att jag smällde på alls men jag var helt oförberedd på det eftersom hon enligt mig inte hade några steg kvar och jag hade fokus på en eventuell nästa situation. Jag tycker helt klart att jag skulle hanterat den situationen bättre. Men annars är jag mycket nöjd med försvaret. Smällde på ganska bra, täckte mer skott än jag någonsin gjort förut. Undra hur många det var? Det var så många att jag tappat räkningen ;-) men jag kommer ihåg minst fyra iaf. Sen så fick jag en utvisning som jag blev irriterad på domaren främst över att jag åkte på för jag tycker inte det var utvisning, men samtidigt blir jag irriterad på mig själv för att jag ens gjorde det för att det var så onödigt. Det var samma spelare som kom i ganska hög fart i uppspelet och jag ville stoppa upp det på en gång för de få gångerna jag tycker att de var farliga var när just hon och någon till fick upp bra fart. Jag klev på högt upp i banan och gav henne en liten knuff, hon flög betydligt mer än vad jag trott att hon skulle göra men det berodde mer på hennes egen storlek och fart än min knuff och det var inte med raka armar, men det såg kanske värre ut än vad det kändes för mig och hon verkade bli irriterad så kanske kändes det värre för henne än vad jag tycker att det borde gjort. Aja att det kändes så extra frustrerande var att det kändes som att det verkligen kunde vara avgörande. det var typ 7-8 min kvar och vi ledde med två bollar. Som tur var höll laget ihop det riktigt bra bakåt och westermalm utnyttjade inte sitt övertag så jag tror att det blev 0-0 på utvisningen.
Framåt är jag nöjd med vissa satsningar och inspel/framspelningar men jag är missnöjd med mina skott utifrån och frustrerad över att jag hade så svårt för att gå utsida tvåa. Jag hade rätt stora ytor där och det var några anfall i första som jag bestämde mig på förhand för att jag skulle gå där men när jag väl gjorde satsningarna fungerade det inte alls så jag kom inåt i banan ändå. Benen och kroppen ville inte alls lyda hjärnan. Lite bättre blev det i andra när jag satsade mer rakt in i den luckan från början. Vi vann och det var himla skönt faktiskt. Senare på kvällen blev kontraktet säkrat iom förlust för Lidingölaget. Jag vet inte om jag kommer spela nästa år och jag vet definitivt inte om jag är sugen på att spela i tvåan nästa år men det känns ändå skönt att vi inte förlorade platsen spelmässigt. För jag tycker tvåan är väldigt dålig. Det är många lag som ofta är pinsamt dåliga och jag vill ju inte vara ännu sämre än dem (nu är vi bara lika dåliga). Jag kommer troligtvis bara spela en match till i år, åkersberga. Skulle sistaminuten-priserna på solsemestrar sjunka drastiskt under veckan kanske jag inte ens spelar den men som det ser ut nu lär ju inte det hända. Jag lägger inte 4500 på bara flygresa till något land jag bara vill besöka för solens skull. När vi möter ludvika och alfta kommer jag prioritera killarna så de matcherna missar jag.
Nää nu måste jag börja med maten för jag har inte ätit speciellt mycket under dagen så magen börjar protestera.
I fredags var tinna och anna här och åt tacos, det var mysigt och trevligt.
Igår var det match mot Westermalm. Det känns som om vi har haft många jämna matcher mot dem de senaste åren och det är många gånger vi har tappat poäng på ett sätt som känns snöpligt och irriterande. Eftersom Lidingölaget vann förra helgen låg de bara tre poäng bakom oss och jag kände mig inte helt säker på att vi skulle kunna hålla oss kvar i tvåan. Det kändes ju som om den här matchen skulle bli väldigt avgörande, för de tre vi har kvar nu efter är tuffare. Jag kände redan under uppvärmningen att jag inte orkade speciellt mycket och med tanke på att jag haft väldigt ont i halsen på morgonen och delvis under dagarna hela veckan så misstänkte jag att det skulle bli jobbigt att spela. Det blev det också men det var kul också och jag är ändå relativt nöjd med matchen. Jag är nöjd med försvaret, det var ett läge när jag släppte förbi min spelare alldeles för lätt vilket jag är besviken över men till mitt försvar var vi en kort och jag var delvis fokuserad på att ta nästa spelare och jag tyckte nog att hon tog minst fem steg för hon satsade fram och skottfintade och då är jag rätt säker på att hon hade tagit sina tre steg, jag klev dit för att täcka eller ta nästa spelare och då gick hon igenom utan att jag smällde på alls men jag var helt oförberedd på det eftersom hon enligt mig inte hade några steg kvar och jag hade fokus på en eventuell nästa situation. Jag tycker helt klart att jag skulle hanterat den situationen bättre. Men annars är jag mycket nöjd med försvaret. Smällde på ganska bra, täckte mer skott än jag någonsin gjort förut. Undra hur många det var? Det var så många att jag tappat räkningen ;-) men jag kommer ihåg minst fyra iaf. Sen så fick jag en utvisning som jag blev irriterad på domaren främst över att jag åkte på för jag tycker inte det var utvisning, men samtidigt blir jag irriterad på mig själv för att jag ens gjorde det för att det var så onödigt. Det var samma spelare som kom i ganska hög fart i uppspelet och jag ville stoppa upp det på en gång för de få gångerna jag tycker att de var farliga var när just hon och någon till fick upp bra fart. Jag klev på högt upp i banan och gav henne en liten knuff, hon flög betydligt mer än vad jag trott att hon skulle göra men det berodde mer på hennes egen storlek och fart än min knuff och det var inte med raka armar, men det såg kanske värre ut än vad det kändes för mig och hon verkade bli irriterad så kanske kändes det värre för henne än vad jag tycker att det borde gjort. Aja att det kändes så extra frustrerande var att det kändes som att det verkligen kunde vara avgörande. det var typ 7-8 min kvar och vi ledde med två bollar. Som tur var höll laget ihop det riktigt bra bakåt och westermalm utnyttjade inte sitt övertag så jag tror att det blev 0-0 på utvisningen.
Framåt är jag nöjd med vissa satsningar och inspel/framspelningar men jag är missnöjd med mina skott utifrån och frustrerad över att jag hade så svårt för att gå utsida tvåa. Jag hade rätt stora ytor där och det var några anfall i första som jag bestämde mig på förhand för att jag skulle gå där men när jag väl gjorde satsningarna fungerade det inte alls så jag kom inåt i banan ändå. Benen och kroppen ville inte alls lyda hjärnan. Lite bättre blev det i andra när jag satsade mer rakt in i den luckan från början. Vi vann och det var himla skönt faktiskt. Senare på kvällen blev kontraktet säkrat iom förlust för Lidingölaget. Jag vet inte om jag kommer spela nästa år och jag vet definitivt inte om jag är sugen på att spela i tvåan nästa år men det känns ändå skönt att vi inte förlorade platsen spelmässigt. För jag tycker tvåan är väldigt dålig. Det är många lag som ofta är pinsamt dåliga och jag vill ju inte vara ännu sämre än dem (nu är vi bara lika dåliga). Jag kommer troligtvis bara spela en match till i år, åkersberga. Skulle sistaminuten-priserna på solsemestrar sjunka drastiskt under veckan kanske jag inte ens spelar den men som det ser ut nu lär ju inte det hända. Jag lägger inte 4500 på bara flygresa till något land jag bara vill besöka för solens skull. När vi möter ludvika och alfta kommer jag prioritera killarna så de matcherna missar jag.
Nää nu måste jag börja med maten för jag har inte ätit speciellt mycket under dagen så magen börjar protestera.
Internet igen
Det tog bara en och en halv vecka... På sätt och vis har det varit rätt skönt att va utan internet men samtidigt väldigt frustrerande och irriterande. Jag är glad att det inträffade på mina två mest hektiska helger på läääänge. I söndags kväll var jag nästan uttråkad här hemma eftersom jag inte kunde surfa och då hade jag knappt varit hemma på hela helgen, tänk om jag hade varit hemma så mycket som jag brukar.
Helgen var toppen. Efter jobbet i fredags åkte jag hem och bytte om och drog vidare hem till en kollega där jag bjöds på gott bubbel och lite snacks. Kände mig väldigt vuxen :-) Sen strålade vi ju samman med resten av kollegiet på Golden och fick massa god mat. Tycker showen var helt okej men måste nog säga att jag var mer imponerad för några år sedan på wallmans. Kan va för att det då var typ abba-tema och fler låtar som jag tycker bättre om. De av mina närmsta kollegor som var där åkte hem direkt efter showen och lite lockade det måste jag erkänna men eftersom anna och lovi var på väg in bestämde jag mig för att stanna kvar. I kanske lite drygt en timme dansade jag för fulla muggar med kollegor jag knappt träffat tidigare men det var ju också väldigt trevligt, de droppade av en efter en och när de sista tappra gick hade mina vänner fortfarande inte dykt upp men jag tänkte att det nog inte borde dröja så länge till. Tänkte gå ut och ringa för att kolla läget men när jag passerade baren stötte jag på två bekanta ansikten. Det var länge sedan jag träffade Adde eller Tomas och det vore en underdrift att säga att jag blev glad att se dem.
Jag hade sjukt kul och var sjukt glad hela kvällen faktiskt. Det var tom så att jag ställde upp och sjöng karaoke tillsammans med anna medan lovi dansade framför oss med ryggen mot publiken. Jag vet inte om folk känner till det men sjunga inför folk är en av mina absolut främsta fobier och jag trodde helt ärligt aldrig att jag skulle göra det frivilligt men jag kände att va tusan, det är bara att bjuda på sig själv. Jag är fullt medveten om att jag inte är musikaliskt lagd över huvud taget, har aldrig haft intresse inom området alls och därför inte heller utvecklat mina svagheter. Jag är inte en person som trivs i centrum (jag vet att det är motsägelsefullt med tanke på min tränarroll och lärarroll men så är det bara), jag har alltid varit väldigt blyg även om jag i vissa sammanhang lyckas vara ganska bekväm och inte bryr mig lika mycket som i andra. För sju år sedan var det saker som jag trodde att jag aldrig skulle klara av att göra, eller iaf som jag inte skulle göra frivilligt men som jag idag gör utan större problem. Jag tyckte inte om att känna mig begränsad och ville utmana dessa sidor hos mig själv och har utan tvekan gjort det. Jag har ju blivit mycket äldre, lärt mig mycket genom utbildningen och mina olika jobb och satts i situationer där jag har fått lära mig helt enkelt men jag är faktiskt väldigt stolt över att jag har tagit utmaningarna med mod och utan protester. Men jag måste också tacka personen i mitt liv som inspirerar mig dagligen att växa och som alltid får mig att känna trygghet i mig själv, var jag än är. Utan honom hade jag inte kommit så här långt i min utveckling. Jag är absolut inte framme än men det känns skönt att ha tagit många och stora kliv till en bättre självkännedom och självkänsla. Oj det blev lite allt möjligt dravel bara av det där snacket om karaoke. Jag var nog den som gjorde det klart sämst på hela kvällen men jag brydde mig inte ens om att skämmas över det :-)
Det blev inte så många timmars sömn till lördagen direkt men jag mådde relativt bra när jag vaknade. Vi åkte ner till centrum och träffade Lovi vid systemet vid tolv. Kändes lite fel att gå där och välja och vraka när man var lite bakis men det gick rätt bra.
Killarna hade match, tyvärr var vi bara precis fullt lag men fyra schyssta killar från 99:orna var snälla och ställde upp. Jag tycker de kämpade på jättebra och är väldigt tacksam för deras deltagande. Sen så är det svårt såklart att rå på skånela när inte förutsättningarna är optimala. Vi förlorade nog med 20-31 men det irriterande är att jag inte tycker det kändes som om vi var direkt mycket sämre än dem alls. Jag är supersugen på en revansch men det var sista matchen mot dem för den här säsongen.
Efter killarna spelade herrarna men dem förlorade tyvärr också. Sen kollade vi lite på reservlaget innan vi tog sällskap med Emil och åt middag på kina innan det var dags att bege oss till Disa. Det var en trevlig kväll men jag tog det rätt lugnt, jag var egentligen inte särskilt seg trots natten före men jag var inte heller supertaggad. Alla kändes dock glada och jag hade trevligt både hos Disa och på tegel. Det blev lite segt när vi skulle hem och jag och anna stod väl ute och väntade i kylan i en timme ungefär. Tur att jag hade så härligt sällskap. Patrik var supersnäll och hämtade oss efter att ha kört hem andra.
Jag såg redan då fram emot morgondagen (läs söndagen) och dess frukostbuffé. Jag vaknade inte förrän efter tolv och efter lite segande började vi med frukosten. Bland den godaste och trevligaste frukosten jag ätit utan tvekan :-)
Nu är det redan tisdag kväll och jag fasar över hur fort tiden går. Det som är skönt nu är att jag känner mig väldigt harmonisk för det mesta och absolut inte stressad och trött på det sättet som jag gjorde i höstas, det är fantastiskt skönt. Det som är mindre kul är att tiden bara rusar iväg och visserligen hinner jag njuta ordentligt av den under tiden men samtidigt trivs jag så bra så jag skulle vilja få den att röra sig lite mer i slow motion, vilka bekymmer jag har ;-) Jag behöver faktiskt inte anstränga mig så mycket för att bara se det positiva i mitt liv, eftersom våren bara kommer flyga förbi så är sommaren snart här och det ser jag fram emot sjukt mycket också.
Fast just nu vill jag faktiskt frysa tiden för jag håller på att avlider när jag tänker på att det är onsdag imorgon. Det är CL då och jag ser inte fram emot det alls. Har ingen bra känsla och kommer gråta ut i kudden när matchen är slut kan jag tänka. KOmmer bli jobbigt för mitt real-hjärta framöver då det här är månaden när allt kan vara över. CL-äventyret kan va slut (eller det avgörs väl på riktigt (iaf åttondelen) den 5/3 men ändå), spanska cupen kan vara slut, och ligan är ju redan körd... Jag vågar knappt ha minsta lilla hopp i kroppen.
Nä nu ska jag fortsätta slappa och njuta av nätet, tanken var att jag skulle träna lite idag men jag som typiskt nog sa att jag kände mig frisk som en nötkärna igår vaknade självklart med halsont idag och har känt mig allt annat än pigg och kry idag. Ska inte klaga allt för mycket men jag tycker att jag är berättigad att bara ta det lugnt ikväll.
Helgen var toppen. Efter jobbet i fredags åkte jag hem och bytte om och drog vidare hem till en kollega där jag bjöds på gott bubbel och lite snacks. Kände mig väldigt vuxen :-) Sen strålade vi ju samman med resten av kollegiet på Golden och fick massa god mat. Tycker showen var helt okej men måste nog säga att jag var mer imponerad för några år sedan på wallmans. Kan va för att det då var typ abba-tema och fler låtar som jag tycker bättre om. De av mina närmsta kollegor som var där åkte hem direkt efter showen och lite lockade det måste jag erkänna men eftersom anna och lovi var på väg in bestämde jag mig för att stanna kvar. I kanske lite drygt en timme dansade jag för fulla muggar med kollegor jag knappt träffat tidigare men det var ju också väldigt trevligt, de droppade av en efter en och när de sista tappra gick hade mina vänner fortfarande inte dykt upp men jag tänkte att det nog inte borde dröja så länge till. Tänkte gå ut och ringa för att kolla läget men när jag passerade baren stötte jag på två bekanta ansikten. Det var länge sedan jag träffade Adde eller Tomas och det vore en underdrift att säga att jag blev glad att se dem.
Jag hade sjukt kul och var sjukt glad hela kvällen faktiskt. Det var tom så att jag ställde upp och sjöng karaoke tillsammans med anna medan lovi dansade framför oss med ryggen mot publiken. Jag vet inte om folk känner till det men sjunga inför folk är en av mina absolut främsta fobier och jag trodde helt ärligt aldrig att jag skulle göra det frivilligt men jag kände att va tusan, det är bara att bjuda på sig själv. Jag är fullt medveten om att jag inte är musikaliskt lagd över huvud taget, har aldrig haft intresse inom området alls och därför inte heller utvecklat mina svagheter. Jag är inte en person som trivs i centrum (jag vet att det är motsägelsefullt med tanke på min tränarroll och lärarroll men så är det bara), jag har alltid varit väldigt blyg även om jag i vissa sammanhang lyckas vara ganska bekväm och inte bryr mig lika mycket som i andra. För sju år sedan var det saker som jag trodde att jag aldrig skulle klara av att göra, eller iaf som jag inte skulle göra frivilligt men som jag idag gör utan större problem. Jag tyckte inte om att känna mig begränsad och ville utmana dessa sidor hos mig själv och har utan tvekan gjort det. Jag har ju blivit mycket äldre, lärt mig mycket genom utbildningen och mina olika jobb och satts i situationer där jag har fått lära mig helt enkelt men jag är faktiskt väldigt stolt över att jag har tagit utmaningarna med mod och utan protester. Men jag måste också tacka personen i mitt liv som inspirerar mig dagligen att växa och som alltid får mig att känna trygghet i mig själv, var jag än är. Utan honom hade jag inte kommit så här långt i min utveckling. Jag är absolut inte framme än men det känns skönt att ha tagit många och stora kliv till en bättre självkännedom och självkänsla. Oj det blev lite allt möjligt dravel bara av det där snacket om karaoke. Jag var nog den som gjorde det klart sämst på hela kvällen men jag brydde mig inte ens om att skämmas över det :-)
Det blev inte så många timmars sömn till lördagen direkt men jag mådde relativt bra när jag vaknade. Vi åkte ner till centrum och träffade Lovi vid systemet vid tolv. Kändes lite fel att gå där och välja och vraka när man var lite bakis men det gick rätt bra.
Killarna hade match, tyvärr var vi bara precis fullt lag men fyra schyssta killar från 99:orna var snälla och ställde upp. Jag tycker de kämpade på jättebra och är väldigt tacksam för deras deltagande. Sen så är det svårt såklart att rå på skånela när inte förutsättningarna är optimala. Vi förlorade nog med 20-31 men det irriterande är att jag inte tycker det kändes som om vi var direkt mycket sämre än dem alls. Jag är supersugen på en revansch men det var sista matchen mot dem för den här säsongen.
Efter killarna spelade herrarna men dem förlorade tyvärr också. Sen kollade vi lite på reservlaget innan vi tog sällskap med Emil och åt middag på kina innan det var dags att bege oss till Disa. Det var en trevlig kväll men jag tog det rätt lugnt, jag var egentligen inte särskilt seg trots natten före men jag var inte heller supertaggad. Alla kändes dock glada och jag hade trevligt både hos Disa och på tegel. Det blev lite segt när vi skulle hem och jag och anna stod väl ute och väntade i kylan i en timme ungefär. Tur att jag hade så härligt sällskap. Patrik var supersnäll och hämtade oss efter att ha kört hem andra.
Jag såg redan då fram emot morgondagen (läs söndagen) och dess frukostbuffé. Jag vaknade inte förrän efter tolv och efter lite segande började vi med frukosten. Bland den godaste och trevligaste frukosten jag ätit utan tvekan :-)
Nu är det redan tisdag kväll och jag fasar över hur fort tiden går. Det som är skönt nu är att jag känner mig väldigt harmonisk för det mesta och absolut inte stressad och trött på det sättet som jag gjorde i höstas, det är fantastiskt skönt. Det som är mindre kul är att tiden bara rusar iväg och visserligen hinner jag njuta ordentligt av den under tiden men samtidigt trivs jag så bra så jag skulle vilja få den att röra sig lite mer i slow motion, vilka bekymmer jag har ;-) Jag behöver faktiskt inte anstränga mig så mycket för att bara se det positiva i mitt liv, eftersom våren bara kommer flyga förbi så är sommaren snart här och det ser jag fram emot sjukt mycket också.
Fast just nu vill jag faktiskt frysa tiden för jag håller på att avlider när jag tänker på att det är onsdag imorgon. Det är CL då och jag ser inte fram emot det alls. Har ingen bra känsla och kommer gråta ut i kudden när matchen är slut kan jag tänka. KOmmer bli jobbigt för mitt real-hjärta framöver då det här är månaden när allt kan vara över. CL-äventyret kan va slut (eller det avgörs väl på riktigt (iaf åttondelen) den 5/3 men ändå), spanska cupen kan vara slut, och ligan är ju redan körd... Jag vågar knappt ha minsta lilla hopp i kroppen.
Nä nu ska jag fortsätta slappa och njuta av nätet, tanken var att jag skulle träna lite idag men jag som typiskt nog sa att jag kände mig frisk som en nötkärna igår vaknade självklart med halsont idag och har känt mig allt annat än pigg och kry idag. Ska inte klaga allt för mycket men jag tycker att jag är berättigad att bara ta det lugnt ikväll.
Snart helg
Nu är det bara några timmar kvar så är arbetsveckan slut, jag tyckte precis den började. Imorgon blir det partaj med nya jobbet. Vi ska på Golden Hits och det ska väl bli festligt hoppas jag. Jag har lite beslutsångest om jag ska åka direkt eller komma hem emellan, det lutar väl åt det sistnämnda iaf om jag kan lyckas tigga till mig skjuts till kollegan som vi ska träffas hos först. Skulle va smidigt att ha bilen hemma på lördag förmiddag när jag ska ner till killarnas samling.
På lördag är det match för killarna som sagt. Förra matchen har ju ökat förhoppningarna en del inför den här matchen och det kanske är lite dumt, helt plötsligt riskerar jag ju att bli fruktansvärt besviken om vi nu inte spelar väldigt bra eller plockar poäng.
Efter den spelar herrarna och sen blir det lite mat innan vi ska fira Disa som fyllt år. Det ska också bli skojsigt, hoppas jag inte är alltför seg när jag nu för första gången på 9? år ska gå ut två dagar i rad. Till råga på allt för andra helgen i rad. Vilken partypingla jag blivit ;-) Sen ska jag ta det lugnt resten av året :-) Det som är irriterande är att jag missar reals match på lördag, precis som förra lördagen :-( å sist gick det inge bra alls och delvis var det nog mitt fel för jag hade ju varken tröjan på eller popcorn i andra halvlek. Vet inte om jag orkar dra på mig en förlust till så tröjan kanske får följa med ;-) har ändå ingen aning om vad jag ska ha på mig, inte imorgon heller för den delen, attans det borde jag nog bestämma snart.
Idag var de här och fixade vårt internet, tog 2-3 timmar så slutade det fungera igen. Tur att man har mobilen, och kan internetdela med sin padda :-) Det är galet egentligen att vi har tre datorer, en iPhone och en iPad i det här hemmet där det trots allt bara bor två personer. I början kände jag mig lite handikappad av att inte kunna surfa som jag ville och brukar men nu börjar jag vänja mig. Jag kommer ju trots allt ut på nätet även om det inte är hundra upp och hundra ner och på mina vanliga apparater med inställda bokmärken och annat. Man får ju lite tid över att syssla med annat, den tiden har jag lagt på att spela ett gamalt dataspel jag brukade spela när jag var yngre, farao. Väldigt givande och värdefull sysselsättning om ni frågar mig. Nu ska jag hoppa in i duschen och äntligen tvätta håret med mitt favoritschampoo igen, jag brukar alltid ha massa flaskor hemma men insåg när jag skulle iväg på matchen i lördags att alla var slut och fick då grabba tag i nödlösningen som var en schampooflaska jag misstagit för duschcreme tidigare och jag kan säga att håret inte alls blev sig likt. Jag var tvungen att tvätta det redan i måndags igen och typiskt nog glömde jag köpa nytt då så jag fick använda samma nödlösning igen, men nu visste jag bättre och kom ihåg att handla kvalitetsprodukter på coop innan träningen.
På lördag är det match för killarna som sagt. Förra matchen har ju ökat förhoppningarna en del inför den här matchen och det kanske är lite dumt, helt plötsligt riskerar jag ju att bli fruktansvärt besviken om vi nu inte spelar väldigt bra eller plockar poäng.
Efter den spelar herrarna och sen blir det lite mat innan vi ska fira Disa som fyllt år. Det ska också bli skojsigt, hoppas jag inte är alltför seg när jag nu för första gången på 9? år ska gå ut två dagar i rad. Till råga på allt för andra helgen i rad. Vilken partypingla jag blivit ;-) Sen ska jag ta det lugnt resten av året :-) Det som är irriterande är att jag missar reals match på lördag, precis som förra lördagen :-( å sist gick det inge bra alls och delvis var det nog mitt fel för jag hade ju varken tröjan på eller popcorn i andra halvlek. Vet inte om jag orkar dra på mig en förlust till så tröjan kanske får följa med ;-) har ändå ingen aning om vad jag ska ha på mig, inte imorgon heller för den delen, attans det borde jag nog bestämma snart.
Idag var de här och fixade vårt internet, tog 2-3 timmar så slutade det fungera igen. Tur att man har mobilen, och kan internetdela med sin padda :-) Det är galet egentligen att vi har tre datorer, en iPhone och en iPad i det här hemmet där det trots allt bara bor två personer. I början kände jag mig lite handikappad av att inte kunna surfa som jag ville och brukar men nu börjar jag vänja mig. Jag kommer ju trots allt ut på nätet även om det inte är hundra upp och hundra ner och på mina vanliga apparater med inställda bokmärken och annat. Man får ju lite tid över att syssla med annat, den tiden har jag lagt på att spela ett gamalt dataspel jag brukade spela när jag var yngre, farao. Väldigt givande och värdefull sysselsättning om ni frågar mig. Nu ska jag hoppa in i duschen och äntligen tvätta håret med mitt favoritschampoo igen, jag brukar alltid ha massa flaskor hemma men insåg när jag skulle iväg på matchen i lördags att alla var slut och fick då grabba tag i nödlösningen som var en schampooflaska jag misstagit för duschcreme tidigare och jag kan säga att håret inte alls blev sig likt. Jag var tvungen att tvätta det redan i måndags igen och typiskt nog glömde jag köpa nytt då så jag fick använda samma nödlösning igen, men nu visste jag bättre och kom ihåg att handla kvalitetsprodukter på coop innan träningen.
Inget internet
Vårt internet har legat nere hela helgen. Visserligen hade jag rätt fullt upp och saknade det först inte så mycket men nu börjar det klia destu mer i fingrarna. Jag är ganska van vid att slösurfa runt på några bloggar och lite annat smått och gott och nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska göra samtidigt som jag ser på tv, för något måste man ju underhålla sig med samtidigt och det får inte vara något för ansträngande, vilka problem jag har :-)
Förutom nätet är det mesta tipptopp. Jag hade en härlig helg med trevligt häng hos tinna och match, dop och födelsedagsfirande på patricia på lördagen. Jag tog bilen och var sjukt nöjd med det beslutet. Det gick så smidigt att komma hem och det var lätt att ta en lite omväg förbi donken och försöka mätta magen på morgonkvisten.
Idag när jag kom hem från jobbet luktade det rent och fräscht. Det är en underbar känsla att komma hem till ett nystädat hem. Jag hade lite extra energi som räckte både till matlagning och en halvtimme på cross-trainern. Jag har inte så mycket träningsvärk från gårdagen som jag befarade men jag är helt klart påverkad av mina femton minuters träning. Känns larvigt att så lite ändå kan ge effekt. Nöjd, då är det bara en träning kvar den här veckan på mitt schema. Imorgon ska jag sluta tidigt och bara njuta av en hellledig kväll, livet är underbart :-)
