Inte så smart
Det är verkligen inte så smart att somna i soffan vid fem-sex på kvällen och vakna många timmar senare. I alla fall inte om man ska vara utsövd och fit for fight dagen därpå. Vid ett är det samling för fotbollsmatch, borta så det tar större delen av dagen i anspråk. När jag kommer hem måste jag jobba. De nya projekten jag startade upp efter sportlovet har verkligen varit roliga men också tidskrävande och än så länge har det inneburit att jag suttit i timmar med jobb på söndagarna. Huset är i desperat behov av lite ombonad och skötsel. Alltså borde jag både städa och tvätta i morgon också men det kommer jag ju såklart varken orka eller hinna. Den här veckan har jag verkligen knappt varit hemma. Och när jag varit hemma har jag bara öst ur smutstvätt i högar på golvet. Det började väl med att jag kom hem efter en rolig och härlig helg hos dem bästa i Skövde i söndags. Jag var ganska trött efter en hård men ganska härlig utekväll. I måndags jobbade jag sent och orkade verkligen inte göra någon nytta när jag kom hem. I tisdags hann jag visserligen hem och vända innan träningen men åt i stort sett bara och skitade därför ner bara, vi var typ 12 st på träningen så det var skoj. På onsdagen jobbade jag till fem, hade tänkt handla lite mellis på väg till träningen men kom ifrån lite sent och jagade med andan i halsen direkt till SPC, även där var vi typ 13 damer och jag tyckte träningen var både givande och intressant, sen var det snabbcykling upp till ip som gällde och fotbollsträning. Och efter det järnet hem för att se real förlora, vilket dem till min förvåning och otroliga lycka inte gjorde. På torsdagen jobbade jag fram till handbollsträningen och då var vi lika många igen, tre dagar i rad när det inte ens är säsong egentligen, riktigt bra tycker jag!
Igår åkte jag och några kollegor direkt från jobbet till Norrtälje där vi blev bjudna på supergod mat av en fd kollega. En supermysig kväll. Idag har jag och kjell varit ute och flängt en del, och var båda väldigt sega när vi kom hem. Han, superduktig som han är började plugga men nästan direkt somnade vi alltså i soffan. Nu har jag legat här i sängen i över en halvtimme och krampaktigt försökt somna men det går inte... Och nu går solen upp och fåglarna kvittrar som galningar utanför. Skönt att det bara är fyra arbetsdagar nästa vecka. Sen ska jag ut på äventyr med mina fina vänner.
Inte många timmar kvar nu
Innan det underbara påsklovet är slut och intensiva arbetsveckor tar över ledighetens lunk. Jag klagar inte för det ska bli kul och jag har en hel del roligt inplanerat under våren men just nu känns det mer lockande att ligga kvar i soffan än att ta tag i livet. Om lite mer än en timme har jag fotbollsträning. Ser fram emot den eftersom Malin ska vara med, vår första träning ihop på sisådär femton år. Jag ser inte fram emot den då det då och då låter som om huset ska gå sönder när vinden tar ett rejält tag i någon del.
Efter träningen måste jag bestämma mig för vad för grej jag ska fixa till i morgon. Det innebär några timmars forskande och fixande med en keynote-presentation men det blir säkert också ganska kul och lärorikt.
Sen måste jag somna ganska tidigt så jag förmår mig själv att ta mig ur sängen i morgon. Jag har försökt gå upp runt nio i tre dagar nu men inte lyckats, utan istället sovit till 10-11 och legat kvar i sängen i timmar efter det. Dessutom måste jag förbereda lite inför ett biobesök i morgon efter jobbet. Det är inte vilket biobesök som helst, det kanske innebär en röd matta och definitivt hälsande på regissör och kanske skådespelare. Samt troligtvis enda gången i mitt liv som jag går på bio och får se min far på skärmen. Om de nu inte klippt bort den scenen.
Efter bion ska det serveras tilltugg och drinkar eller något liknande i en lokal i närheten. Hur tusan förbereder jag mig inför det här? Vad ska jag ha för kläder? Vi ska vara där 17.45 och eftersom jag slutar 16 och det är precis då köerna troligtvis kommer vara som värst känner jag mig redan stressad över att komma försent. Och eftersom Kjell har bilen och jobbar dygn får jag ta mig till jobbet antingen promenerandes eller cyklande, det andra alternativet lockar mer eftersom jag kommer vilja sova så länge som möjligt men samtidigt vill jag nog bli hämtad direkt från jobbet för att spara lite tid. Det kommer säkert bli roligt men just nu känns måndagens äventyr mest betungande och läskigt faktiskt.
Till råga på allt har jag en illamående nervositet i hela kroppen inför cl-matchen på tisdag. Det här är det klart värsta på länge. Och tusen miljarder fjärilar turas om med kräkreflexer att ta över kroppen och göra mig helt paralyserad. Jobbigt är det också att den så klart krockar med vår träning. Jag vill inte riktigt skippa träningen på grund av matchen, det känns inte ok men samtidigt tror jag inte att jag kommer kunna koncentrera mig på handbollen över huvudtaget om jag inte vet exakt hur det går i matchen hela tiden, och å andra sidan tror jag inte jag kommer kunna kolla på matchen utan att dö av spänningen. Vilket dilemma, nu överväger jag på allvar att sluta upp med det här. Det kan inte vara hälsosamt att bry sig så mycket om hur det går i en match. Det är bara fotboll, det kommer nya säsonger, nya chanser och nya lag. Men det går inte. Jag vill så gärna att just det här laget och just den här säsongen (och alla andra) ska gå vägen. Blä!
Nä nu måste jag faktiskt äta något lite snabbt och sedan på med kläderna och göra mig redo för att cykla till fotbollen.
Efter träningen måste jag bestämma mig för vad för grej jag ska fixa till i morgon. Det innebär några timmars forskande och fixande med en keynote-presentation men det blir säkert också ganska kul och lärorikt.
Sen måste jag somna ganska tidigt så jag förmår mig själv att ta mig ur sängen i morgon. Jag har försökt gå upp runt nio i tre dagar nu men inte lyckats, utan istället sovit till 10-11 och legat kvar i sängen i timmar efter det. Dessutom måste jag förbereda lite inför ett biobesök i morgon efter jobbet. Det är inte vilket biobesök som helst, det kanske innebär en röd matta och definitivt hälsande på regissör och kanske skådespelare. Samt troligtvis enda gången i mitt liv som jag går på bio och får se min far på skärmen. Om de nu inte klippt bort den scenen.
Efter bion ska det serveras tilltugg och drinkar eller något liknande i en lokal i närheten. Hur tusan förbereder jag mig inför det här? Vad ska jag ha för kläder? Vi ska vara där 17.45 och eftersom jag slutar 16 och det är precis då köerna troligtvis kommer vara som värst känner jag mig redan stressad över att komma försent. Och eftersom Kjell har bilen och jobbar dygn får jag ta mig till jobbet antingen promenerandes eller cyklande, det andra alternativet lockar mer eftersom jag kommer vilja sova så länge som möjligt men samtidigt vill jag nog bli hämtad direkt från jobbet för att spara lite tid. Det kommer säkert bli roligt men just nu känns måndagens äventyr mest betungande och läskigt faktiskt.
Till råga på allt har jag en illamående nervositet i hela kroppen inför cl-matchen på tisdag. Det här är det klart värsta på länge. Och tusen miljarder fjärilar turas om med kräkreflexer att ta över kroppen och göra mig helt paralyserad. Jobbigt är det också att den så klart krockar med vår träning. Jag vill inte riktigt skippa träningen på grund av matchen, det känns inte ok men samtidigt tror jag inte att jag kommer kunna koncentrera mig på handbollen över huvudtaget om jag inte vet exakt hur det går i matchen hela tiden, och å andra sidan tror jag inte jag kommer kunna kolla på matchen utan att dö av spänningen. Vilket dilemma, nu överväger jag på allvar att sluta upp med det här. Det kan inte vara hälsosamt att bry sig så mycket om hur det går i en match. Det är bara fotboll, det kommer nya säsonger, nya chanser och nya lag. Men det går inte. Jag vill så gärna att just det här laget och just den här säsongen (och alla andra) ska gå vägen. Blä!
Nä nu måste jag faktiskt äta något lite snabbt och sedan på med kläderna och göra mig redo för att cykla till fotbollen.
Paris
Vi landade rätt sent på lördagen och tog en taxi till
hotellet. Sen gick vi ut och kikade in närområdet och hittade lite kvällsmål på mcDonalds. Sen gick vi tillbaka till hotellet och gjorde upp planerna för de kommande dagarna.
hotellet. Sen gick vi ut och kikade in närområdet och hittade lite kvällsmål på mcDonalds. Sen gick vi tillbaka till hotellet och gjorde upp planerna för de kommande dagarna. Det viktigaste för både mig och Kjell var att få se Versailles. Jag som den historienörd jag är och Kjell eftersom han alltid varit lite intresserad av franska revolutionen och åren dessförinnan. Dessutom har vi båda en animeserie som favorit (Rose of Versailles), så det kändes ganska givet att åka dit allra först. Vi hade läst på lite hur vi skulle ta oss dit och tyckte vi hade lite koll, vi visste att det väntades mycket turister just den här helgen men var inte alls förberedda på hur mycket folk och köande det skulle vara. Ett tag blev jag faktiskt rätt orolig över att vi inte skulle hinna se allt. När vi stod i kö för att köpa biljetter, en kö som gick långsamt och säkert skulle ta en halvtimme, fick vi veta att kön för att ta sig in på själva slottet var ungefär två timmar lång, vi ville ju dessutom se trädgården och Marie Antoinettes favoritställe som tydligen var en kort promenad på fyrtio minuter bort från slottet. Vi löste det genom att köpa ett dyrare paket med bussresa till fastigheterna som var en bit bort.
promenad på fyrtio minuter bort från slottet. Vi löste det genom att köpa ett dyrare paket med bussresa till fastigheterna som var en bit bort. 
Det var ju minst sagt vackert där. Efter besöket i stora och lilla Trianon gick vi i rask takt mot slottet. Vi kom in längs med den storslagna trädgården. Eftersom vi kom bakvägen råkade vi smita före hela kön och hann se hela slottet utan brådska och även en till tur i den vackra trädgården. Jag är glad att vi såg allt i den ordningen vi gjorde för det byggdes verkligen upp, Petit Trianon var vackert, Grand Trianon ännu större och Versailles storslaget och ofattbart och hade man börjat med det vet jag inte vad man hade fått för intryck och upplevelse av petit Trianon.
Vi tog tåget tillbaka in till centrala Paris och hoppade av vid eiffeltornet. Vi funderade på att åka upp men köerna där var gaaaaaalet långa så vi nöjde oss med några foton och gick sedan vidare mot Triumfbågen.
mot Triumfbågen.
Vi bestämde oss för att fortsätta med vårt kulturella spår och första stoppet för måndagen var museet Louvren.
Jag tycker inte att det är fantastiskt roligt och spännande att se på konst, inte Kjell heller. Men samtidigt är vi osäkra på om vi någonsin kommer tillbaka till Paris och då kändes det fel att inte passa på att besöka Louvren. Och faktiskt så var det nog lite roligare än jag förväntat mig även om man blev sjukt trött i fötterna av att gå runt där. Det är ju typ större än Versailles (om man bara ser till slottsdelen). Självklart var Mona Lisa det som kändes mest lockande, och även pyramiden utanför. Jag kan ju för allt i världen inte förstå hypen med Mona Lisa, vilket gör det hela intresannt för mig. Vad var det som gjorde att just den tavlan blev så speciell och vallfärdas till. Det stod löjligt mycket folk och trängdes framför den för att fota. Aja efter några timmar var vi nöjda och gick vidare mot Notre Dame.
Kön var såklart lång även in i Notre Dame men den gick faktiskt rätt fort och solen strålade lagom skönt så det var faktiskt bara en mysig och härlig stund. Vi valde dock att inte klättra i trapporna eftersom vi redan varit uppe i triumfbågen och siktade på Sacre coeur istället.
På väg tillbaka till hotellet åt vi god middag och passerade Batillien.
På tisdagen var det Sacre coeur som var viktigast och därför var det dit vi gick först.
Han är så fin min babe :-)
Efter det promenerade vi vidare i vackra Paris och såg det vi inte redan sett och lite av det vi redan sett.
På kvällen gick vi till en restaurang vi läst mycket gott om och blev inte besvikna då köttet var sagolikt gott.
Efter maten åkte vi till Trocadero och utsiktsplatsen för eiffeltornet. De fem minuter som tornet lystes upp var absolut sevärda.
På onsdagen hann vi med ett besök på Primark innan det var dags att åka till flygplatsen.
Det var en riktigt bra och lyckad resa. Även om Frankrike inte är mitt favoritland så har Paris helt klart mycket att se och uppleva. Synd bara att de ska vara så envisa med språket, tycker personerna man träffade var trevliga och inte alls motvilliga till att kommunicera på engelska men jag tycker det saknades överallt annars, på skyltar, menyer och framförallt på museumen.
