Katarina Pettersson

Veckan började ju inte direkt på topp med en utdragen magsjuka men efter regn kommer solsken och jag fick några riktigt mysiga dagar på jobbet innan semestern var ett faktum. Tror nog det är första lovet som jag inte varit helt slutkörd inför men jag tänker njuta minst lika mycket av det ändå.
Som om inte ledighet och jul vore nog så hade jag en underbar fredagkväll. Jag åkte ner till hallen för den årliga julbordsturneringen. Måste faktiskt ge damlaget en hel del cred. Vi är inte många på pappret i år så det är klart att vi inte kan ha hur många spelare där nere som helst men vi har nog aldrig haft en högre procentuell del av laget där, säkert typ 80-90% var ju där. Och ännu mer imponerande tycker jag att det är med våra träningar och löpningen innan. Vi har aldrig varit i närheten tidigare av den procentuellt höga närvaron vi har på löpningen i år och det är ett år då vi bara har förluster och för det mesta med en tvåsiffrig målskillnad. Det tycker jag att vi kan vara stolta och nöjda med.
Nåja det var inte det jag tänkte skriva om min härliga fredag, nej det handlade om att mao-gänget äntligen samlades igen. Först såg vi Sverige-matchen vilken tyvärr resulterade i en förlust men den var ju rätt väntad och jag tycker ändå svenskorna kämpade på rätt bra. Efter det hann vi med en ovanligt snabb omgång tp också. Så härligt, det måste vi göra oftare!
Helgen har fortsatt riktigt bra. Igår var det biomys med Tinna och Kjell. Har lite delade tankar om sista Hobbit-filmen men tycker nog ändå den var bra. Måste nog ändå hålla andra som favoriten av de tre, lite roligt då det är typ tvärtom med sagan om ringen. Där har jag svårt att bestämma vilken jag tycker är bäst av ettan och trean men jag tycker iaf sämst om tvåan. När det gäller Hobbit är tvåan bäst men sen kan jag inte rangordna ettan och trean...
Idag har vi handlat mat, lagat soppa och bakat bröd. Och sen sett Sverige vinna brons väldigt välförtjänt. Tycker det har varit helt underbart att se damerna den här turneringen. Bella har jag varit helt otrolig, hur är det ens möjligt att hon har satt alla straffar?! Tycker man kunde känna av ett tryggare och bättre sammanhållet lag än vi haft de andra mästerskapen vilket gav resultat. Och dessutom mycket bättre bredd än tidigare också. Det var viktigt. Nu kollar jag samtidigt på finalen där norge för tillfället leder.

Imorgon ska jag med familjen på någon konsert på dramaten, ska bli spännande. På tisdag ska jag och Kjell till Helena och hjälpa henne att riva sitt kök och sen blir det till att köpa julgran lite sent. Tanken var att vi skulle till min morbror som vanligt på julafton men för några dagar sedan blev det ändrade planer och vi kommer vara här istället. Jag som hade bestämt att inte ha någon julgran i år har sedan dess tvekat och nästan tänkt om men precis när jag typ bestämt mig för att hålla fast vid det pratade jag med Helena och hon övertalade mig och ska hjälpa till att pynta den. Hoppas det finns någon fin och bra gran kvar till salu bara, känns som att folk köper granar tidigare och tidigare numera.
När Kjell kommer hem från träningen ska vi göra lite nytta och rensa och städa sånt som bara ligger och skräpar. Vi har egentligen två sådana rum i huset, där vi bara lägger sånt som vi inte vet vad vi ska göra av annars. Så både tvättstugan och arbetsrummet ska få sig en omgång ikväll. Sen ska vi se på Sveriges småkronors träningsmatch. Vi är toktaggade inför jvm och hoppas få se ett minst lika taggat svenskt lag.

Jag har det allt som oftast oförskämt bra. Jag har fina människor omkring mig, fritidsintressen som gett mig otroligt mycket, lätt för att lära och utvecklas, ett jobb jag verkligen trivs med och en underbar människa att dela min vardag med. Dessutom är jag för det mesta väldigt frisk och välmående.

De senaste veckorna har jag varit lite småkrasslig. Haft ont i halsen till och från och allmänt risig, i fredags mådde jag prima hela dagen (dock missade jag att real hade match, hur jag nu kan göra det, skyller på att de väldigt sällan spelar på fredagar...), precis innan jag somnade kände jag dock ett visst obehag. Jag mådde inte illa men det kändes olustigt bara. Klockan fem vaknade jag med en bestämd känsla av att allt inte stod rätt till, jag mådde egentligen inte illa då heller men visste att ngt inte var helt hundra heller. Strax började magen göra fullständigt uppror, har aldrig varit med om att min mage låtit så mycket som då. Det mullrade som att det åskande typ. Jag var ändå rätt övertygad om att det nog skulle gå över, jag försökte sova bort det och räknade ner till samlingen till fotbollscupen jag skulle spela på lördagen. Jag mådde fortfarande inte så värst illa men behövde närhet till toaletten och spenderade flera timmar där i perioder. Klockan tio gav jag upp hoppet om turneringen och sjukanmälde mig nog för första gången till en match, eller på sin höjd andra gången vilket jag kan tycka är smått otroligt på tjugofyra år som oavbrutet aktiv i minst ett lag. (Iaf om man bortser från den matchen jag missade mot åkersberga pga höftinflammationen, eller oboy-cup då jag nog fick solsting och låg i 40 graders feber, men jag har för mig att jag tillslut spelade då ändå... Vet iaf att vi baddade min panna med en kall våt trasa för att lyckas lura mamma om att jag inte längre hade feber).
Hur som helst så låg jag alltså i sängen och soffan hela dagen (förutom den tid jag spenderade på toaletten). Det konstigaste var nästan att jag ändå inte mådde särskilt illa, vid tretiden började jag göra det men då kändes det som mitt hungerillamående jag kan få ibland om jag inte ätit. Så då åt jag faktiskt lite mat och mådde bättre även om magen fortsatte att mullra som åska och närheten till badrummet var lika viktigt. Vid 2-3 tiden på natten började jag plötsligt dessutom faktiskt må väldigt illa och trodde att jag skulle behöva kräkas, så jag la mig på badrumsgolvet som jag alltid gör när jag mår så illa. Är det bara mig det har mirakulös effekt på för det mesta?! Efter tjugo minuter på badrumsmattan mådde jag lite bättre igen och bytte golvet mot soffan och lyckades somna. På söndagen mådde jag bättre och bättre och på eftermiddagen friskförklarade jag mig äntligen. Precis innan jag somnade sa jag dock till Kjell att jag kände mig nästan exakt lika som på fredagkvällen när jag skulle sova. Och fyra i natt vaknade jag och så var det som att börja om igen. Blä och fy vad ledsen jag blev. Efter en timme på toa och en halvtimme vändandes och vridandes i soffan lyckades jag somna en stund men när jag vaknade var magen lika knäpp fortfarande så jag bestämde mig för att sjukanmäla mig. Det tog emot som bara den kan jag säga, det är första gången jag gör det sen jag började på Hammarbacken och det är jobbigt att lämna över kontrollen till någon annan.
Det finns oändligt många fördelar med att vara lärare så egentligen borde jag inte ens tänka tanken men faktiskt tycker jag att det är lite tokigt när det gäller hur det är när vi är sjuka. Visst håller man på att dö så är det väl ingen som förväntar sig att jag ändå ska ta ansvar men som imorse spenderade jag en halvtimme ungefär med att i detalj beskriva min planering för dagen via mail. Dessutom måste man ju tänka om en del eftersom det inte blir riktigt likadant om det är jag eller någon annan som är där. Den halvtimmen kan man ju tycka att jag inte borde få avdrag på lönen för men det får jag ju såklart, sen så har jag arbetsdag till 16 på måndagar men bara lektioner till 14. De två timmarna skulle jag ägna åt att förbereda utvecklingssamtalen som jag kommer inleda nästa termin med, det är självklart arbete som jag måste ta igen någon annanstans och det är inte så att den tiden finns någonstans utan det kommer jag ju få göra på jullovet istället. Jag känner många som tycker att vi lärare inte borde ha karensdag eftersom vi befinner oss i en högrisk miljö för att bli smittade av det ena och det andra, jag kan hålla med om det till viss del men i så fall gäller det ännu mer på förskolor tycker jag. Där är barnen ofta sjukare och man är mycket närmare dem hela tiden. Och det som jag kanske tycker är knäppast är de tillfällen man är ledig eller sjuk på en fredag och nästkommande måndag, då får man avdrag även för lördagen och söndagen nämligen. Inte som två vanliga arbetsdagar men ändå en del cash som försvinner från lönen. Det finns fördelar och nackdelar med allt och fördelarna vinner verkligen så jag tänker inte klaga.
Både i lördags och i söndags hade jag konstigt nog hyfsad aptit och fick i mig ett ordentligt mål mat om dagen, det har varit lite sämre med den saken idag. Jag har bara kunnat dricka nyponsoppa och nu känner jag mig lite extra illamående och vet inte om det är för att jag behöver mat eller de dumma bakterierna i mig. Fast så länge man kan så borde man väl kanske äta, det borde väl inte kunna vara negativt att få i sig näring. Kan dock inte tänka mig något alls som finns här hemma, förutom nyponsoppan då. Annars känns magen lite mer stabil just nu och jag hoppas verkligen att det går åt rätt håll utan fler bakslag nu. Jag har redan sagt att jag ska vara hemma i morgon, om inte annat för att jag är osäker på om jag kanske smittar någon om jag jobbar. Men sen är det bara tre dagar kvar till lovet och jag måste tillbaka till mina små änglar. Vi har ju en hel del att hinna innan vi skiljs åt för några veckor.

En av mina elever klagade lite över sitt onda ben förra veckan. Först lyssnade jag och gav tröstande ord tillbaka som en snäll fröken, jag är det ibland ;-) men jag har lite svårt för när någon ojar sig och klagar mer än vad jag tycker verkar nödvändigt så då började jag helt enkelt kalla denne lyckost och förklarade hur glad denne skulle vara över att ha ont i benet för det betyder att hon/han kommer vara extra tacksam för de dagar framöver då det inte längre gör ont. Vet inte riktigt om min logik gick hela vägen fram men jag lever iaf till viss del som jag lär. När jag mått som sämst har jag gråtit och tyckt synd om mig själv men det är faktiskt bara några få minuter, för det mesta har jag ändå lyckats se det som lite av en gåva och påminnelse om att jag ska vara mer tacksam och glad över hur bra jag brukar må och hur bra jag snart kommer må.

Å vilken underbar dag, kväll, natt det var igår. Jag njöt till fullo och åt hur mycket gott som helst. All mat och alla bakverk blev verkligen hur lyckade som helst. Som vanligt tror jag att skinkan vann men det berodde nog på att den var ovanligt fin och välsmakande, annars hade Emelies revbenspjäll och Jockes rödbetssallad kanske snuvat den på priset "det godaste av julmaten". Det blev självklart även hemmagjorda köttbullar, egen jansson och en hel del annat. När det gällde bakverken är det omöjligt att avgöra vad som var godast. Först bakade vi pepparkakor och jag älskar ju pepparkaksdegen som mamma brukar göra, när jag kom hem från matchen fick jag en varm och precis nygräddad lussebulle som bara smälte i munnen. Efter all mat så kunde jag knappt tro varken mitt synsinne eller smaksinne. Mikaela och Emelie hade gjort kola när jag var iväg och de såg helt perfekta ut och smakade tom bättre än vad de såg ut, min favorit var den ljusa kolan med lite citronsmak men även den mörka choklad/chili-kolan var gudomlig. Rispuffarna på vit och mörk choklad slank ner de också. Sen var det dags för kolapajen med grädde till, riktigt god men otroligt mäktig och med tanke på hur mycket man ätit tidigare så var det egentligen konstigt att jag fick i mig den med men det var ju för att den var så god. Vi avslutade med en fräsch Gino som Amanda stod för vid midnatt.
Idag mår jag som jag förtjänar, det är kanske inte det bästa att spela 60 min handboll när man är hostig och haft lite ont i halsen i två veckor, inte heller att överhuvudtaget spela handboll när man är över trettio... Och att stoppa i sig flera liter socker och fett när man faktiskt varit rätt snäll mot kroppen på sista tiden. Jag känner mig bakis och lite lätt illamående. Huvudet värker som bara den, vet inte om det beror på sockerchocken eller matchen, kanske lite av båda. Men värst är halsen, den mår verkligen inte bra så jag bestämde mig precis för att skippa fotbollsträningen ikväll. Nu ska jag klä på mig och slå in paket för sen bär det av mot väsby och mer sötsaker på tvåårskalaset vi ska på :-) Det ska bli mysigt och skoj!

Åh vad jag älskar december. Man kan nästan känna hur det bubblar av förväntan i alla barnen och det smittar av sig. Att dessutom sjunga julsånger dagligen, få den obligatoriska risgrynsgröten till skollunch, adventspynta klassrummet och kunna räkna ner dagarna till jullovet gör att julen blir härligt lång. Det enda som saknas är snön.
Kjell har satt upp massa mysig belysning utomhus idag och vi har gjort pepparkaksdeg, griljerat skinka och förberett en del inför morgondagen. För i morgon är det typ julafton för oss. Då kommer härliga vänner hit för att baka och laga julmat, se på julfilm, lyssna på julmusik och spela sällskapsspel. Både jag och Kjell har längtat i snart ett år (sedan förra årets träff). Jag försvinner iväg ett par timmar och spelar match mitt i allt men som tur är det hemmamatch så det blir inte så superlänge jag är borta. Dessvärre spelar real såklart i morgon, jag har verkligen inte haft flyt med deras spelschema i år och har säkert missat minst 75% av matcherna. Förhoppningsvis kan jag ha på matchen i morgon i bakgrunden utan att de andra tar illa upp.
Jag borde nog städa det sista och gå till sängs snart för jag tror gästerna kommer vid tio och det skulle va skönt att slippa gå upp tidigare än man vill i morgon för att fixa det sista, bättre att få det gjort nu.