Bra start
Det här året har börjat bra för mig. Fördelen med att ha känt sig ganska pressad och stressad och inte hittat tid och ork till det man vill är helt klart när det vänder. Snart kommer jag säkert ta tiden och harmonin mer för givet men jag hoppas att jag då och då stannar upp och tänker på hur lyckligt lottad jag är, om det nu kommer fortsätta att vara så här vill säga. Jag har aldrig känt mig så i fas som lärare som jag känner mig nu, jag har aldrig känt mig så hoppfull inför min karriär som nu, jag har aldrig känt mig så harmonisk och inspirerad tidigare heller i min nuvarande yrkesroll. Det är helt underbart faktiskt att få känna så, jag hoppas många får det. Man lägger ner så mycket tid på sitt jobb och förhoppningsvis kan man må riktigt bra för det mesta på jobbet och ännu bättre om man kan må bättre privat av att ha ett inspirerande och härligt jobb.
Jag mår mycket bättre på jobbet men jag mår nog faktiskt ännu bättre när jag är ledig i jämförelse med hur jag mådde förut när jag var ledig alltså. Det var inte så att jag mådde dåligt egentligen utan snarare bra men nu fantastiskt :-)
Det som saknas nu är träningssug. Jag vill vilja träna mer och ibland känner jag mig lite träningsinspirerad men oftast inte och definitivt inte sugen på våra handbollsträningar. Det här året är väl inte handbollsträningarna så där vansinnigt tråkiga hela tiden som de varit de senaste åren för det mesta men måndagarna är helt hopplösa att hitta motivation till. Jag sa redan innan säsongen att ingen skulle räkna med mig som spelare och bestämde mig för att det skulle vara okej att bara träna när jag själv vill och alltid prioritera mig själv framför laget. Jag visste väl att jag inte riktigt skulle klara av det tänket under säsongen för det strider ganska starkt mot hur jag alltid har varit och hur jag egentligen tycker att man ska engagera sig. Jag har inte superdåligt samvete när jag skippar en träning men ändå gnager det lite och skulle det inte vara för att jag har tränat ganska bra, bättre än de flesta i laget så skulle jag må sjukt mycket sämre. I måndags hade jag ont i armen, vilket jag fortfarande har så det kändes det nästan helt okej, det kändes som en helt okej anledning även om jag samtidigt som jag tidigare skrev har mer tid nu och inte riktigt kan skylla på att jag inte orkar/hinner träna.
Just nu längtar jag till lite varmare dagar och snöfri mark för att cykla till jobbet igen. När den dagen väl är här kommer jag såklart inte längre vilja cykla så då kommer jag säkert ta bilen ändå, men det är ju trevligt att inbilla sig det nu... I mina mest fantasifulla stunder får jag för mig att jag längtar till spåret på ip är snöfritt så man får springa där igen men det vet jag att jag med all säkerhet aldrig kommer göra gladeligen. Dessutom är väl den dagen nästan här så nu kan jag inte ens låtsas att jag önskar snöfria spår att utnyttja.
På fredag ska jag fira Tinna och på lördag är det Karins tur. Jag ser fram emot båda tillfällena och jag är väldigt glad att det inte är utgång som gäller på fredag. Jag har lite beslutsångest över lördag. VI ska äta middag på Patricia och sedan stanna där hela natten om Karin får bestämma :-) Det jag funderar över är det här med bil eller alkohol. Just nu lutar det kanske åt bilen för jag är inte alls sugen på att betala en hel förmögenhet för att bli onykter på krogen. Jag är en sån person som inte dricker för att det är gott utan bara i festligt syfte och för det mesta brukar jag tåla en hel del innan jag känner minsta lilla och det känns lite onödigt när jag inte ens är taggad på att bli onykter, vad är det då för mening med att dricka över huvud taget? Det blir ju bara tusen gånger jobbigare eller dyrare att ta sig hem. Jag hoppas att Karin föredrar att jag är där nykter men då kanske kan stanna lite extra eftersom hemresan går smidigare :-) Vi får se hur det går, nykter vågar man ju släpa med sig en kamera också :-)
Jag mår mycket bättre på jobbet men jag mår nog faktiskt ännu bättre när jag är ledig i jämförelse med hur jag mådde förut när jag var ledig alltså. Det var inte så att jag mådde dåligt egentligen utan snarare bra men nu fantastiskt :-)
Det som saknas nu är träningssug. Jag vill vilja träna mer och ibland känner jag mig lite träningsinspirerad men oftast inte och definitivt inte sugen på våra handbollsträningar. Det här året är väl inte handbollsträningarna så där vansinnigt tråkiga hela tiden som de varit de senaste åren för det mesta men måndagarna är helt hopplösa att hitta motivation till. Jag sa redan innan säsongen att ingen skulle räkna med mig som spelare och bestämde mig för att det skulle vara okej att bara träna när jag själv vill och alltid prioritera mig själv framför laget. Jag visste väl att jag inte riktigt skulle klara av det tänket under säsongen för det strider ganska starkt mot hur jag alltid har varit och hur jag egentligen tycker att man ska engagera sig. Jag har inte superdåligt samvete när jag skippar en träning men ändå gnager det lite och skulle det inte vara för att jag har tränat ganska bra, bättre än de flesta i laget så skulle jag må sjukt mycket sämre. I måndags hade jag ont i armen, vilket jag fortfarande har så det kändes det nästan helt okej, det kändes som en helt okej anledning även om jag samtidigt som jag tidigare skrev har mer tid nu och inte riktigt kan skylla på att jag inte orkar/hinner träna.
Just nu längtar jag till lite varmare dagar och snöfri mark för att cykla till jobbet igen. När den dagen väl är här kommer jag såklart inte längre vilja cykla så då kommer jag säkert ta bilen ändå, men det är ju trevligt att inbilla sig det nu... I mina mest fantasifulla stunder får jag för mig att jag längtar till spåret på ip är snöfritt så man får springa där igen men det vet jag att jag med all säkerhet aldrig kommer göra gladeligen. Dessutom är väl den dagen nästan här så nu kan jag inte ens låtsas att jag önskar snöfria spår att utnyttja.
På fredag ska jag fira Tinna och på lördag är det Karins tur. Jag ser fram emot båda tillfällena och jag är väldigt glad att det inte är utgång som gäller på fredag. Jag har lite beslutsångest över lördag. VI ska äta middag på Patricia och sedan stanna där hela natten om Karin får bestämma :-) Det jag funderar över är det här med bil eller alkohol. Just nu lutar det kanske åt bilen för jag är inte alls sugen på att betala en hel förmögenhet för att bli onykter på krogen. Jag är en sån person som inte dricker för att det är gott utan bara i festligt syfte och för det mesta brukar jag tåla en hel del innan jag känner minsta lilla och det känns lite onödigt när jag inte ens är taggad på att bli onykter, vad är det då för mening med att dricka över huvud taget? Det blir ju bara tusen gånger jobbigare eller dyrare att ta sig hem. Jag hoppas att Karin föredrar att jag är där nykter men då kanske kan stanna lite extra eftersom hemresan går smidigare :-) Vi får se hur det går, nykter vågar man ju släpa med sig en kamera också :-)
Min favoritsak i huset
Jag är ju sämst på det här med att välja, det är ju helt klart singularis som efterfrågas men jag klarar inte det utan väljer ut några saker i kombination helt enkelt.
Soffa och HTPC:n med tv:n till, alternativt sängen.
Det bästa med att vara tränare
När man känner att allt stämmer, att allt man tränat på faktiskt ger utdelning och när man får dela sitt lags glädje över en välförtjänt vinst :-) ( synd bara att inte Lovi var med och delade glädjen, hon är också värd den!)
Vi har förlorat, förlorat och förlorat massa till, ofta med massa i målskillnad. Vi har en riktigt bra serie och det är frustrerande att ta stortorsk på stortorsk. Idag var det match i Kungsängen väldigt sent, 19.15 började matchen och jag måste erkänna att jag inte var supertaggad att åka dit för negativ som jag är före en match trodde jag inte vi skulle vinna. Vi har mött dem två gånger tidigare den här säsongen, först förlorade vi hemma med 15-35 och sedan gjorde killarna tydligen en väldigt bra match borta (jag och lovisa kunde inte följa med då) och förlorade med 32-21. Vi åkte dit idag med en lite halvskadad avbytare och under uppvärmningen fick vår målvakt ont i handen och var lite tveksam till spel. Jag tyckte laget såg rätt oinspirerat och segt ut under uppvärmningen och befarade att det skulle bli femtio väldigt långa och jobbiga minuter. Vi pratade om hur viktigt det är att peppa varandra och tagga igång, oavsett hur det går i matchen så ska vi kunna gå därifrån och känna att vi har kämpat och gett allt. Det började inte så bra, mål direkt för kungsängen och sen ett till, men efter det gjorde vi fem raka tror jag och jag var smått chockad. Jag har vant mig vid att inget går vägen, spelar vi bra har vi domaren emot oss eller fruktansvärd otur. Eller så spelar vi helt vårdslöst och ger bort bollen. Här var det snarare tvärtom vi fick några billiga domslut med oss och det kändes som om dom träffade stolparna mer än vad vi gjorde.
Jag tittade på klockan när det hade gått sju minuter och var glad över att vi var i ledningen, tänkte att vi hängde iaf med så här länge. Det kanske är hemskt att tränaren bara väntar på att det ska gå åt helvete men sån är jag, så är jag när jag spelar själv också och så är jag som supporter med och jag tror inte att det är något jag signalerar till killarna medan vi spelar eller innan eller efter heller för den delen. Jag vet att killarna är bra och att de har mycket handboll i sig och de visar de till och från och det som har varit så frustrerande är att de är ojämna och har en låg lägstanivå som tyvärr nästan alltid infinner sig någon gång under varje match lite olika länge. Idag kom inte den perioden. Visst tappade vi en tremålsledning i början av andra men då var vi faktiskt en kort under stor del och det var inte våra misstag som gjorde att vi tappade ledningen utan kungsängen hade en lite bättre period. Jag har nästan glömt hur det är att vara nervös som tränare för det har jag inte behövt vara många matcher i år direkt. Det var jag idag, klockan stod stilla kändes det som eftersom vi hade en ledning med ett par bollar och jag bara ville att matchen skulle blåsas av. Som tur var spelade vi med huvudet hela matchen igenom och kunde faktiskt utöka ledningen mot slutet så när det var typ tre minuter kvar kunde jag i stort sett andas ut.
Jag blev faktiskt nästan lite rörd efter matchen för jag tycker att killarna är så otroligt förtjänta av det här. De har kämpat och slitit med motgång efter motgång och den här matchen behövdes verkligen. En match när de fick känna att de faktiskt är bra och att det räckte till en vinst över ett riktigt bra lag (som säkert underskattade oss en del och helt klart har haft bättre dagar men ändå). Försvaret var riktigt bra, hemjobbet väldigt bra, målvaktspelet var kanon och många stunder var det riktigt bra anfallsspel också.
Det här är helt klart den match som jag är mest stolt över när det gäller killarnas insats. De kämpade riktigt bra och de höll huvudet kallt. Jag såg flera i laget göra riktigt bra och mogna beslut för att spela på resultatet, det har nästan inte hänt alls tidigare faktiskt. Dessutom är jag nöjd över vissa saker som vi nött och jag känt hopplöshet över så jag nästan velat slita mitt hår på träningar som plötsligt börjar visa sig i spelet. I torsdags tränade vi på främst två olika samarbeten i anfallet. Dels att kanten skulle sätta nian i läge och dels det omvända och banne mig om det inte var det sistnämnda som vi gjorde nästan hälften av våra mål på. Nää kanske inte riktigt så många men en hel del faktiskt även om jag inte tror att det har enbart med träningen att göra så vill jag tro att det kanske bidrog lite positivt till matchen iaf. Annars är jag extra nöjd med att de börjar hitta samarbeten med linjen mer, främst inspel och möjligtvis att linjen gör rörelser som skapar ytor som de går i men än så länge har jag inte sett så många nedhåll och regelrätta spärrar som utnyttjas så det ska vi helt klart fila på men det känns som om vi är på väg åt rätt håll iaf.
Snart ska jag gå och lägga mig, måste va rejält utvilad imorgon då det är lååååååång bortamatch som gäller. Jag ska plocka med mig lite arbete så jag får något gjort på vägen och jag har ska iaf ge mig på ett försök att streama fotboll från bilen även om jag inte har så stora förhoppningar på att det ska gå bra eller att matchen blir särskilt kul att se.
Vad gäller damernas match är jag inte heller särskilt optimistisk men sån är jag ju som sagt. Jag hoppas på att göra en bra insats själv och tänker kriga som ett ursinnigt lejon typ.
Vi har förlorat, förlorat och förlorat massa till, ofta med massa i målskillnad. Vi har en riktigt bra serie och det är frustrerande att ta stortorsk på stortorsk. Idag var det match i Kungsängen väldigt sent, 19.15 började matchen och jag måste erkänna att jag inte var supertaggad att åka dit för negativ som jag är före en match trodde jag inte vi skulle vinna. Vi har mött dem två gånger tidigare den här säsongen, först förlorade vi hemma med 15-35 och sedan gjorde killarna tydligen en väldigt bra match borta (jag och lovisa kunde inte följa med då) och förlorade med 32-21. Vi åkte dit idag med en lite halvskadad avbytare och under uppvärmningen fick vår målvakt ont i handen och var lite tveksam till spel. Jag tyckte laget såg rätt oinspirerat och segt ut under uppvärmningen och befarade att det skulle bli femtio väldigt långa och jobbiga minuter. Vi pratade om hur viktigt det är att peppa varandra och tagga igång, oavsett hur det går i matchen så ska vi kunna gå därifrån och känna att vi har kämpat och gett allt. Det började inte så bra, mål direkt för kungsängen och sen ett till, men efter det gjorde vi fem raka tror jag och jag var smått chockad. Jag har vant mig vid att inget går vägen, spelar vi bra har vi domaren emot oss eller fruktansvärd otur. Eller så spelar vi helt vårdslöst och ger bort bollen. Här var det snarare tvärtom vi fick några billiga domslut med oss och det kändes som om dom träffade stolparna mer än vad vi gjorde.
Jag tittade på klockan när det hade gått sju minuter och var glad över att vi var i ledningen, tänkte att vi hängde iaf med så här länge. Det kanske är hemskt att tränaren bara väntar på att det ska gå åt helvete men sån är jag, så är jag när jag spelar själv också och så är jag som supporter med och jag tror inte att det är något jag signalerar till killarna medan vi spelar eller innan eller efter heller för den delen. Jag vet att killarna är bra och att de har mycket handboll i sig och de visar de till och från och det som har varit så frustrerande är att de är ojämna och har en låg lägstanivå som tyvärr nästan alltid infinner sig någon gång under varje match lite olika länge. Idag kom inte den perioden. Visst tappade vi en tremålsledning i början av andra men då var vi faktiskt en kort under stor del och det var inte våra misstag som gjorde att vi tappade ledningen utan kungsängen hade en lite bättre period. Jag har nästan glömt hur det är att vara nervös som tränare för det har jag inte behövt vara många matcher i år direkt. Det var jag idag, klockan stod stilla kändes det som eftersom vi hade en ledning med ett par bollar och jag bara ville att matchen skulle blåsas av. Som tur var spelade vi med huvudet hela matchen igenom och kunde faktiskt utöka ledningen mot slutet så när det var typ tre minuter kvar kunde jag i stort sett andas ut.
Jag blev faktiskt nästan lite rörd efter matchen för jag tycker att killarna är så otroligt förtjänta av det här. De har kämpat och slitit med motgång efter motgång och den här matchen behövdes verkligen. En match när de fick känna att de faktiskt är bra och att det räckte till en vinst över ett riktigt bra lag (som säkert underskattade oss en del och helt klart har haft bättre dagar men ändå). Försvaret var riktigt bra, hemjobbet väldigt bra, målvaktspelet var kanon och många stunder var det riktigt bra anfallsspel också.
Det här är helt klart den match som jag är mest stolt över när det gäller killarnas insats. De kämpade riktigt bra och de höll huvudet kallt. Jag såg flera i laget göra riktigt bra och mogna beslut för att spela på resultatet, det har nästan inte hänt alls tidigare faktiskt. Dessutom är jag nöjd över vissa saker som vi nött och jag känt hopplöshet över så jag nästan velat slita mitt hår på träningar som plötsligt börjar visa sig i spelet. I torsdags tränade vi på främst två olika samarbeten i anfallet. Dels att kanten skulle sätta nian i läge och dels det omvända och banne mig om det inte var det sistnämnda som vi gjorde nästan hälften av våra mål på. Nää kanske inte riktigt så många men en hel del faktiskt även om jag inte tror att det har enbart med träningen att göra så vill jag tro att det kanske bidrog lite positivt till matchen iaf. Annars är jag extra nöjd med att de börjar hitta samarbeten med linjen mer, främst inspel och möjligtvis att linjen gör rörelser som skapar ytor som de går i men än så länge har jag inte sett så många nedhåll och regelrätta spärrar som utnyttjas så det ska vi helt klart fila på men det känns som om vi är på väg åt rätt håll iaf.
Snart ska jag gå och lägga mig, måste va rejält utvilad imorgon då det är lååååååång bortamatch som gäller. Jag ska plocka med mig lite arbete så jag får något gjort på vägen och jag har ska iaf ge mig på ett försök att streama fotboll från bilen även om jag inte har så stora förhoppningar på att det ska gå bra eller att matchen blir särskilt kul att se.
Vad gäller damernas match är jag inte heller särskilt optimistisk men sån är jag ju som sagt. Jag hoppas på att göra en bra insats själv och tänker kriga som ett ursinnigt lejon typ.
Inte bra
Det går verkligen inte bra för mitt älskade real den här säsongen. De har varit skadedrabbade hela säsongen och åkt på utvisning efter utvisning och avstängningarna ser till att de få ordinarie spelarna inte spelar. Det är självklart roligare att titta på matcher och följa säsonger när det går så där sagolikt bra, som förra säsongen. Visserligen gick det inte smärtfritt till då heller och de riktigt stora framgångarna och titlarna fick de inte med sig men de spelade ju underbar fotboll och hade lika gärna kunnat vinna allt om de hade haft lite flyt, eller inte så förbaskat mycket oflyt hela tiden. Aja oavsett så har jag följt dem länge och det har varit både framgångar och motgångar och som sagt är det roligare när det går bra men det är inte allt faktiskt. Och oavsett hur det går så finns alltid mina favoriter där, orubbliga och starka, lojala och fantastiska. Förra matchen blev Casillas sparkad på, han fick ont i handen, det syntes direkt och även om han snabbt hoppade upp på fötter för att det inte var avblåst än såg man att det inte var riktigt okej. Han klev av och jag var tvungen att leta ordentligt i minnesbanken för att försöka hitta ett tillfälle då han gått av skadad. Fick en liten känsla av att det kanske har hänt men det hör inte direkt till vanligheten. Han är alltid där! Från att han tog platsen så har ingen annan fått stå mer än kanske 3-4 oviktiga matcher per säsong. Den här säsongen har han ju redan blivit petad och visst ska jag va den första att erkänna att han har haft bättre dagar och spelat betydligt bättre tidigare men det är ju ändå Casillas vi pratar om. Nu är han skadad och jag kände att det pyttelilla hopp jag hade försvann långt långt bort. Ingen marcelo, ramos eller pepe kan få mig att hitta tillbaka till det. Vet inte ens om Raul skulle lyckats faktiskt så illa är det. Det jag vet är att hela säsongen är förstörd. Nu kommer real åka på storpisk mot barcelona i semin i spanska cupen nästa vecka och sen åker vi ut med hull och hår mot manchester i CL. Vi ska nog vara glada om vi får en topp fyra placering i ligan. Men för tillfället kan jag inte riktigt bry mig det enda jag tänker på är Casillas. Jag får en stark känsla av att han inte kommer komma tillbaka , iaf inte till den kapaciteten han har haft tidigare. Operationen gick tydligen bra vilket ju såklart är skönt men jag har en jobbig magkänsla. Blä.
Och vad är det här med en match klockan 12 på söndag. Hur fel är inte det, inte bara för att jag ska sitta i en j-la bil till j-la arbrå... Sen så är ju nästa cupmatch redan i veckan som kommer. Jag pallar inte att möta barcelona i det här läget riktigt. Hoppas laget har mer fighting känsla i sig än vad jag har för tillfället. Jag trodde att nästa cupmatch skulle vara i slutet på februari typ men icke...
Och vad är det här med en match klockan 12 på söndag. Hur fel är inte det, inte bara för att jag ska sitta i en j-la bil till j-la arbrå... Sen så är ju nästa cupmatch redan i veckan som kommer. Jag pallar inte att möta barcelona i det här läget riktigt. Hoppas laget har mer fighting känsla i sig än vad jag har för tillfället. Jag trodde att nästa cupmatch skulle vara i slutet på februari typ men icke...
En bild jag gillar på mig själv
Vilket land jag var i senast
Kanada :-)
Återbesök
Vad konstigt hur fort förändringar blir till vardag. För en månad sen slutade jag jobba på min gamla skola och började efter jullovet på min nya. Idag åkte jag tillbaka och hälsade på och olika sorters känslor var det ju inte direkt någon brist på. Framförallt positiva såklart för det var helt fantastiskt underbart att se alla härliga elever igen. De hade tydligen fått sina iPads igår och jag hamnade på tusen bilder och flera filmer, fick känna sig ungefär som en superstjärna vilket var den enda jobbiga känslan där :-) Sen så var det en känsla som var väldigt neutral men som jag slogs rätt starkt av och det är hur skumt det är att vara tillbaka på ett ställe som jag var på ungefär 50-55 timmar i veckan större delen av året, ett ställe där jag verkligen kände mig hemma. Nu var jag helt plötsligt där som besökare och det var konstigt för på sätt och vis känns det som om jag var där igår men samtidigt såg det annorlunda ut på vissa platser och deras liv har ju såklart gått vidare utan att jag är insatt i varenda detalj. Skumt. Det var hur som helst härligt att vara där igen men jag känner i hela mitt hjärta att jag har gjort rätt som flyttat på mig vilket såklart är skönt.
Det går inte att jämföra med vad jag får tid till nu och på förra jobbet, och det är inom samma kommun. Det är faktiskt helt galet. Och tydligen är deras scheman ännu mer pressade nu än det var innan jag slutade. Hoppas de snart blir ändring för personalen där för de har så många fantastiska pedagoger och det finns så mycket bra tankar och idéer där.
Det är himla bra för mig att jag känner att jag kan vara på jobbet lite mer lagom antal timmar i veckan och ändå känna mig hundra gånger mer tillfreds med mitt arbete. Jag känner mig lugnare och mer harmonisk nu i jämförelse med i höstas, men framförallt känner jag att jag får tid att utvecklas och är mer nöjd med mina lektioner. Att det är himla bra just nu är för att min "privata" del av kalendern börjar fyllas rätt ordentligt de närmsta veckorna framöver. Det är mycket som händer och allt känns kul och jag ser fram emot det, tror inte jag hade orkat med allt i höstas.
Nu börjar snart reals match. Jag börjar bli väldigt jobbigt nervös. Det är ju tredje raka matchen mot valencia och eftersom de vunnit de första två känner jag mig rätt säker på att det nu är valencias tur att vinna. Real har ju ett övertag målmässigt vilket jag såklart är glad över men det känns inte ett dugg säkert för det. Skönt är det iaf att valencia inte fick något "bortamål".
Imorgon är det idrottsdag och sedan träning. Just nu är jag sjukt trött på handbollen (det egna spelandet) och jag längtar till säsongen tar slut. Jag tror det finns en stor risk att vi åker ur tvåan i år för jag tror inte vi tar många poäng till, kanske två om vi har lite flyt och kanske blir vi beroende av att lidingölaget spelar pissdåligt även framöver. Vi får väl se hur det går...
Det går inte att jämföra med vad jag får tid till nu och på förra jobbet, och det är inom samma kommun. Det är faktiskt helt galet. Och tydligen är deras scheman ännu mer pressade nu än det var innan jag slutade. Hoppas de snart blir ändring för personalen där för de har så många fantastiska pedagoger och det finns så mycket bra tankar och idéer där.
Det är himla bra för mig att jag känner att jag kan vara på jobbet lite mer lagom antal timmar i veckan och ändå känna mig hundra gånger mer tillfreds med mitt arbete. Jag känner mig lugnare och mer harmonisk nu i jämförelse med i höstas, men framförallt känner jag att jag får tid att utvecklas och är mer nöjd med mina lektioner. Att det är himla bra just nu är för att min "privata" del av kalendern börjar fyllas rätt ordentligt de närmsta veckorna framöver. Det är mycket som händer och allt känns kul och jag ser fram emot det, tror inte jag hade orkat med allt i höstas.
Nu börjar snart reals match. Jag börjar bli väldigt jobbigt nervös. Det är ju tredje raka matchen mot valencia och eftersom de vunnit de första två känner jag mig rätt säker på att det nu är valencias tur att vinna. Real har ju ett övertag målmässigt vilket jag såklart är glad över men det känns inte ett dugg säkert för det. Skönt är det iaf att valencia inte fick något "bortamål".
Imorgon är det idrottsdag och sedan träning. Just nu är jag sjukt trött på handbollen (det egna spelandet) och jag längtar till säsongen tar slut. Jag tror det finns en stor risk att vi åker ur tvåan i år för jag tror inte vi tar många poäng till, kanske två om vi har lite flyt och kanske blir vi beroende av att lidingölaget spelar pissdåligt även framöver. Vi får väl se hur det går...
Vad jag vill göra nästa sommar
Jag börjar klura lite på en resa. Först var planen USA men det känns inte lika aktuellt längre. Istället suktar jag mer efter en resa till Afrika. Jag skulle vilja åka på safari och så har jag ju länge velat göra en nilenkryssning. Kanske går det att kombinera dessa två resor på ett bra sätt. Ska väl undersöka saken närmare under våren...
Min favoritplats
Jag trivs sjukt bra hemma så det är nog faktiskt min favoritplats. Men det kändes lite tråkigt så jag bestämde mig för en annan plats. Den platsen jag valde var min favoritplats (förutom mitt hem hos mamma) när jag växte upp. Jag har tillbringat massvis av timmar där och alltid känt mig trygg och välmående där (nästan iaf, även om man varit illamående av trötthet och icke välmående av förluster osv).
Tellushallen - världens bästa hall som jag saknar sjukt mycket. Hatar det hala golvet i nya sporthallen, avskyr läktaren i nya hallen och uppvärmnings- eller fys-möjligheterna på sidan om plan är ju helt obefintliga.
En person du vill vara med
Det är ju omöjligt att säga bara en. Jag har många människor runt mig som jag verkligen vill vara med och som jag lyckligt nog ofta är med. Sen så är det några som jag träffar på tok för sällan, som Karin tillexempel. Sen kan jag sakna min morfar ibland, han var min favoritsläkting när jag var liten men dog när jag gick i trean. För tillfället finns det massa små ögonstenar som jag saknar som bara den och vill träffa igen, ska nog på besök på gamla jobbet den här veckan tror jag.
Sen så finns det ju människor som jag väldigt gärna på sätt och vis skulle vilja träffa en stund för att få träffa dem personligen och se om de är som jag föreställer mig och få höra hur de ser på vissa saker och ting, typ raul, ramos, casillas, zlatan, mandela, paulo coelho. Haha tycker om mixen av människor.
Den person som känner dig bäst
Min profilbild med flest "likes"
Tur att jag byter profilbild lika ofta som jag flyttar ungefär. Det krävdes alltså inte särskilt många sekunder för att hitta rätt bild. Den här vann med hela fem likes mot ett och noll :-)
En sanning om mig
jag är väldigt väldigt slarvig och lat.
Det har jag alltid varit och kommer nog till viss del alltid vara men jag försöker tona ner det lite och tror att jag lyckas "lura" en del genom att faktiskt skärpa till mig ibland.
En låt jag gillar
Så var det det här med låtar igen... En låt jag gillar att lyssna på om jag ska bli taggad är i alla fall eye of the tiger.
En person jag litar på
En av flera... Karin är min äldsta vän och även om vi inte träffas eller hörs vid särskilt mycket alls vet jag exakt var jag har henne och hon är en av de personer som jag litar på allra mest faktiskt.
Min favoritstad
Svår fråga, jag måste nog ändå säga Stockholm. Borta bra men hemma bäst lixom ;-) Jag tycker om flera städer men det är ju på så olika sätt. Av de städer jag varit i, i utlandet är ju Madrid väldigt speciell för mig. Men Barcelona var en härlig stad också och annars är det nog Rom och Rio de Janeiro som tillsammans toppar listan. De städer som inte imponerat supermycket på mig är Buenos Aires, Lima, Montevideo och Athen. Bangkok och London var helt okej och städerna i Tyskland imponerade väl inte speciellt men där var det ju helt underbar stämning som färgade intrycket rätt hårt kan jag tro. Toronto gav ett rätt mäktigt intryck när vi kom dit på kvällen och det var mörkt men ändå ljust av alla lampor och skyskrapor.
En låt jag lyssnar på när jag är ledsen
Jag lyssnar ju som sagt inte så mycket på musik så här kan jag inte välja någon. Men jag har faktiskt en låt som brukade pigga upp mig när jag skulle gå upp på morgonen förrut. Jag satte den som alarm på min mobil och den fungerade faktiskt rätt bra som väckarklocka. Jag kan ju inte påstå att jag blev pigg och på strålande humör direkt för jag hatar att vakna av väckarklocka och veta att jag måste gå upp men ibland blev jag faktiskt på riktigt bra humör till väldigt stor del av den där låten och vad den påminde mig om.
Det var Frans låt om Zlatan och påminde mig såklart om tysklandresan och allt vad den inneburit för mitt liv.
Något jag älskar att göra
Jag älskar att kämpa hårt och vinna, segerns sötma är underbar :-)
En bild som gör dig lycklig
Det finns flera tusen och det är helt omöjligt att välja en. Jag kollade snabbt igenom de bilder som jag har på datorn och jag valde två som gör mig lycklig på lite olika sätt.
En gång i ditt liv när du var lycklig
Jag har många underbara minnen och när jag ser tillbaka på mitt liv har jag i stort sett alltid varit lycklig. Jag har väl haft helt osannolik tur helt enkelt och det är jag sannslöst tacksam för. Dessutom är jag ganska bra på att se det positiva och därför tror jag att jag uppfattar mitt liv positivt och lyckligt. Skulle jag istället vara ypperligt begåvad på att hitta nackdelar och allmänt pessimistisk skulle jag säkert kunna framställa ett iaf något sämre liv. Så jag har lite svårt att bestämma vilket minne och vilken gång jag ska välja. Men det är främst ett ämne jag tänker på faktiskt och kanske har det att göra med att vi fick en uppgift i skolan när jag var tio år, vi kom tillbaka från sommarlovet och skulle skriva och rita om vårt bästa minne från sommarlovet och jag ritade mitt handbollslag när vi vunnit eken cup. Det var nog mitt lyckligaste minne från den sommaren i alla fall.
Dags att ta igen
Jag har ju inte bloggat på några dagar nu så jag har ju några inlägg att producera nu om jag nu ska följa den där listan för hela januari. Får se om jag hoppar över någon av dem eller om jag gör alla... Men först får det bli ett helt vanligt inlägg med lång och intetsägande text som fyller sitt syfte att jag får ventilera mina tankar och känslor men kanske inte är så intressant för någon att läsa, men jag tvingar å andra sidan ingen att läsa heller :-)
Klockan är redan sex och hela dagen har snart gått, superläskigt fort men det kanske inte är så konstigt om man sover ända till 1-2 tiden. Tydligen har min dygnsrytm från jullovet inte helt lämnat mig.
Första veckan på nya jobbet är över och på många sätt har det varit en väldigt härlig vecka. Men jag har ibland nära till tårarna när jag tänker på de fina underbara som jag lämnat bakom mig. Tror det får bli ett besök på gamla jobbet ganska snart kanske inte den här veckan men nästa...
Som det känns nu kommer jag iaf kunna utvecklas mer som lärare och få mer harmoni i mitt liv så det känns helt som rätt beslut ändå vilket är otroligt skönt.
Igår hade vi en väldigt viktig match. Täby stod för motståndet och gjorde nog en något bättre match än de gjorde sist mot oss. Vi gjorde nog en ungefär lika dålig match som sist sett över hela matchen. Vår första halvlek sist var nog sämre än jag varit med om men vi gjorde en bättre andra halvlek där vi framförallt hittade ett bra engagemang och fantastisk kämparglöd. Jag tycker hela matchen igår var någonstans mittemellan den förra matchen, alltså mittemellan sämre än sämst och fruktansvärt dåligt. Förra matchen mot dem kände jag hur är det möjligt att vi är så fruktansvärt dåligt och hur är det då möjligt att det är ett lag som förlorar mot oss och är ännu sämre än oss? Det jag konstaterar nu efter gårdagen är; täby är verkligen dåliga, och frågan är då hur dåliga är egentligen vi som tydligen är ännu sämre? Blä!
Täbys spel har aldrig passat oss, de är starka defensivt, framförallt när det gäller att packa ihop laget och täcka ner skott utan att för den delen lyfta särskilt mycket. Trots att de båda matcherna haft utespelare i målen (som jag iof tycker har gjort bättre ifrån sig än vad jag tror att många andra utespelare skulle lyckats med) har vi inte lyckats få speciellt många enkla mål. Det beror nog till stor del att det känns som om man har så lite att skjuta på, försvararna ger en få alternativ och därför blir många bollar plockpotatis för målvakterna. och igår kan man ju inte påstå att vi hade flyt med stolparna eller ribban. Jag tycker inte om att kritisera domarna eftersom jag själv är sämst som domare och tycker att det känns lågt på något sätt men ändå kan jag inte riktigt låta bli att nämna att jag är missnöjd med domarnas insats igår. Det var en hel del konstiga beslut tycker jag, åt båda hållen enligt mig men klart många fler åt ena hållet och ni kan ju gissa vilka jag tycker premierades. Jag är inte nöjd med min egen insats och känner mig bedrövad över att jag inte orkar trycka mer och stega snabbare osv. nu börjar jag iaf få mer och mer motivation till att ta tag i träningen, iaf lite halvdant snarare än heltaskigt som det varit i år. Inte nödvändigtvis handbollsträningen dock utan snarare konditionsträning...
Så då kommer jag till nästa del i mitt liv som tar stor plats. Real Madrid. Som madridista har jag varit bortskämd inget snack om saken. Det har varit fantastiska år med underbara matcher, härliga vinster och osannolika rekord och framgångar. Det här året har väl varit lite knackigt om man jämför med de senaste åren, och det säger väl ganska mycket om hur bortskämd man är. Trea i ligan, vidare i CL och spanska cupen. Jag har själv tvivlat på det här och varit kritisk mot dem även om jag kan tycka att dem inte förtjänar det eftersom de fortfarande presterar helt okej om man jämför med andra lag (problemet är att man inte kan jämföra med andra lag (bortsett från möjligtvis barca - och det är ju ännu tråkigare att jämföra med dem just nu) utan bara jämför med real madrids tidigare resultat) Nu vet jag varför jag haft en så dålig känsla och vad som fattas. Jag saknar det solsken som jag så armt blev beroende av utan att ens förstå det och utan att ens uppskatta det till fullo. Jag pratar såklart om Marcelo, spelaren som kom till real och hade ett oerhört tungt uppdrag att axla. Han var ju den som skulle fylla det tomrum som roberto lämnade efter sig. Roberto som var kanske 40% av anledningen till att jag blev kär vid första ögonkastet (raul 50% och resten av laget och framgångarna 10%). marcelo som jag såg som en sämre kopia av robinho (de var faktiskt grymt lika). Marcelo som har kämpat, slitit, övertygat och bevisat att han förtjänar att vara där. Alltmedan han kramar, ler och skrattar med allt och alla. Han är nog lite av det där klistret som håller allt samman och han har verkligen saknats tror jag. Han har vuxit i mina ögon för varje år och match han har varit där och när han skadade sig blev jag förfärad och förtvivlad men ändå inte till den grad jag nu inser att jag borde ha blivit. Jag har varje match tänkt att det är ju synd att Marcelo inte kan spela men inte tänkt så mycket mer på det faktiskt. Å när det har blivit fler och fler skador på backlinjen och de dessutom blivit drabbade av avstängningar och annat har man såklart varit rejält orolig på förhand och match efter match fått bevisat för sig att det är bra mycket osäkerhet som infinner sig där men idag när jag fick se bilder på solskenet personifierad återigen på planen insåg jag att jag ändå underskattat honom. Lycka kände jag i maggropen och jag tror att han är precis det som behövs (tillsammans med mycket annat som redan finns där) för att real ska hitta tillbaka till sin storform. Räkna inte med några underverk idag för ramos, pepe och ronaldo är ändå för viktiga och kommer fattas för mycket och marcelo lär väl på sin höjd få komma in och känna på planen men sen, sen finns det alla möjligheter i världen för att vi ska plocka poäng efter poäng.
För övrigt måste jag bara få spy galla också över hur hårt ramos och real blir drabbade av domslut (nu kommer det här gnället på domarna igen som jag egentligen skäms lite över)
Ramos spelar tufft, absolut. Det har han alltid gjort och kommer förhoppningsvis alltid att göra. Ibland tappar han humöret fast det är faktiskt inte ofta han gör något som går över gränsen. Han har ett rykte av att vara en hetlevrad spelare som spelar ofta fult och vårdslöst och drar på sig utvisningar, vilket kanske inte är så konstigt om man hör att han är reals mest utvisade spelare någonsin med 15 röda kort på sju och ett halvt år. Men han måste absolut vara den spelare i hela världen som har fått flest gula kort felaktigt dömda mot sig. Det är helt sjukt hur ofta han får varning som han inte är i närheten av att förtjäna, visst han får en hel del som han förtjänar för att han spelar tufft, men väldigt sällan fult. Jag såg inte situationen som gav honom det första kortet i sista cup-matchen men jag såg det andra och tycker att det är tufft, särskilt eftersom det renderar i en utvisning och avstängning men kan köpa att det kanske ser fult ut i vissa vinklar. Dan efter läste jag att han blev avstäng en match för utvisningen och dessutom fyra till eftersom han protesterade mot utvisningen och kränkte domarna på väg ut. Tydligen ska han ha upprepat att dem var skamlösa skurkar och ropat enligt ESPN:s översättning till engelska: "You have spent the wohole fucking day fucking us." (vilket dem till hans försvar om och om igen gör). Jag blev chockad när jag läste det, för mig är skamlös skurk inte så farligt att säga och visst han upprepar det tydligen tre gånger men ändå, kanske betyder det något på spanska som är helt sjukt hemskt, typ den värsta svordom man kan tänka sig. Visst är det inte okej att skrika på och protestera mot domaren och han har bett om ursäkt efter matchen men protestera mot domaren är ju typ vardag i fotbollsvärlden och i stridens hetta slipper det faktiskt ut en del ord som man ångrar efteråt. Återigen är jag inte tillräckligt insatt i för att veta om någon annan eller något annat lag också råkar ut för liknande avstängningar men det antar jag att de måste göra för annars skulle väl real protestera mer, jag menar det finns ju bildbevis för allt nuförtiden och lite rättvisa bedömningar måste ju göras. Men för mig känns det som om det inte gör det, för mig känns det som att det alltid är real som blir drabbade. Att reals viktigaste back blir avstängd i fem matcher känns tufft och till råga på allt är deras tre-fyra nästviktigaste backar borta pga skador. Hoppas de kommer tillbaka starkare än någonsin efter det här. Snart har vi ju solskenet på plats åtmindstonde, ger lite tröst
Klockan är redan sex och hela dagen har snart gått, superläskigt fort men det kanske inte är så konstigt om man sover ända till 1-2 tiden. Tydligen har min dygnsrytm från jullovet inte helt lämnat mig.
Första veckan på nya jobbet är över och på många sätt har det varit en väldigt härlig vecka. Men jag har ibland nära till tårarna när jag tänker på de fina underbara som jag lämnat bakom mig. Tror det får bli ett besök på gamla jobbet ganska snart kanske inte den här veckan men nästa...
Som det känns nu kommer jag iaf kunna utvecklas mer som lärare och få mer harmoni i mitt liv så det känns helt som rätt beslut ändå vilket är otroligt skönt.
Igår hade vi en väldigt viktig match. Täby stod för motståndet och gjorde nog en något bättre match än de gjorde sist mot oss. Vi gjorde nog en ungefär lika dålig match som sist sett över hela matchen. Vår första halvlek sist var nog sämre än jag varit med om men vi gjorde en bättre andra halvlek där vi framförallt hittade ett bra engagemang och fantastisk kämparglöd. Jag tycker hela matchen igår var någonstans mittemellan den förra matchen, alltså mittemellan sämre än sämst och fruktansvärt dåligt. Förra matchen mot dem kände jag hur är det möjligt att vi är så fruktansvärt dåligt och hur är det då möjligt att det är ett lag som förlorar mot oss och är ännu sämre än oss? Det jag konstaterar nu efter gårdagen är; täby är verkligen dåliga, och frågan är då hur dåliga är egentligen vi som tydligen är ännu sämre? Blä!
Täbys spel har aldrig passat oss, de är starka defensivt, framförallt när det gäller att packa ihop laget och täcka ner skott utan att för den delen lyfta särskilt mycket. Trots att de båda matcherna haft utespelare i målen (som jag iof tycker har gjort bättre ifrån sig än vad jag tror att många andra utespelare skulle lyckats med) har vi inte lyckats få speciellt många enkla mål. Det beror nog till stor del att det känns som om man har så lite att skjuta på, försvararna ger en få alternativ och därför blir många bollar plockpotatis för målvakterna. och igår kan man ju inte påstå att vi hade flyt med stolparna eller ribban. Jag tycker inte om att kritisera domarna eftersom jag själv är sämst som domare och tycker att det känns lågt på något sätt men ändå kan jag inte riktigt låta bli att nämna att jag är missnöjd med domarnas insats igår. Det var en hel del konstiga beslut tycker jag, åt båda hållen enligt mig men klart många fler åt ena hållet och ni kan ju gissa vilka jag tycker premierades. Jag är inte nöjd med min egen insats och känner mig bedrövad över att jag inte orkar trycka mer och stega snabbare osv. nu börjar jag iaf få mer och mer motivation till att ta tag i träningen, iaf lite halvdant snarare än heltaskigt som det varit i år. Inte nödvändigtvis handbollsträningen dock utan snarare konditionsträning...
Så då kommer jag till nästa del i mitt liv som tar stor plats. Real Madrid. Som madridista har jag varit bortskämd inget snack om saken. Det har varit fantastiska år med underbara matcher, härliga vinster och osannolika rekord och framgångar. Det här året har väl varit lite knackigt om man jämför med de senaste åren, och det säger väl ganska mycket om hur bortskämd man är. Trea i ligan, vidare i CL och spanska cupen. Jag har själv tvivlat på det här och varit kritisk mot dem även om jag kan tycka att dem inte förtjänar det eftersom de fortfarande presterar helt okej om man jämför med andra lag (problemet är att man inte kan jämföra med andra lag (bortsett från möjligtvis barca - och det är ju ännu tråkigare att jämföra med dem just nu) utan bara jämför med real madrids tidigare resultat) Nu vet jag varför jag haft en så dålig känsla och vad som fattas. Jag saknar det solsken som jag så armt blev beroende av utan att ens förstå det och utan att ens uppskatta det till fullo. Jag pratar såklart om Marcelo, spelaren som kom till real och hade ett oerhört tungt uppdrag att axla. Han var ju den som skulle fylla det tomrum som roberto lämnade efter sig. Roberto som var kanske 40% av anledningen till att jag blev kär vid första ögonkastet (raul 50% och resten av laget och framgångarna 10%). marcelo som jag såg som en sämre kopia av robinho (de var faktiskt grymt lika). Marcelo som har kämpat, slitit, övertygat och bevisat att han förtjänar att vara där. Alltmedan han kramar, ler och skrattar med allt och alla. Han är nog lite av det där klistret som håller allt samman och han har verkligen saknats tror jag. Han har vuxit i mina ögon för varje år och match han har varit där och när han skadade sig blev jag förfärad och förtvivlad men ändå inte till den grad jag nu inser att jag borde ha blivit. Jag har varje match tänkt att det är ju synd att Marcelo inte kan spela men inte tänkt så mycket mer på det faktiskt. Å när det har blivit fler och fler skador på backlinjen och de dessutom blivit drabbade av avstängningar och annat har man såklart varit rejält orolig på förhand och match efter match fått bevisat för sig att det är bra mycket osäkerhet som infinner sig där men idag när jag fick se bilder på solskenet personifierad återigen på planen insåg jag att jag ändå underskattat honom. Lycka kände jag i maggropen och jag tror att han är precis det som behövs (tillsammans med mycket annat som redan finns där) för att real ska hitta tillbaka till sin storform. Räkna inte med några underverk idag för ramos, pepe och ronaldo är ändå för viktiga och kommer fattas för mycket och marcelo lär väl på sin höjd få komma in och känna på planen men sen, sen finns det alla möjligheter i världen för att vi ska plocka poäng efter poäng.
För övrigt måste jag bara få spy galla också över hur hårt ramos och real blir drabbade av domslut (nu kommer det här gnället på domarna igen som jag egentligen skäms lite över)
Ramos spelar tufft, absolut. Det har han alltid gjort och kommer förhoppningsvis alltid att göra. Ibland tappar han humöret fast det är faktiskt inte ofta han gör något som går över gränsen. Han har ett rykte av att vara en hetlevrad spelare som spelar ofta fult och vårdslöst och drar på sig utvisningar, vilket kanske inte är så konstigt om man hör att han är reals mest utvisade spelare någonsin med 15 röda kort på sju och ett halvt år. Men han måste absolut vara den spelare i hela världen som har fått flest gula kort felaktigt dömda mot sig. Det är helt sjukt hur ofta han får varning som han inte är i närheten av att förtjäna, visst han får en hel del som han förtjänar för att han spelar tufft, men väldigt sällan fult. Jag såg inte situationen som gav honom det första kortet i sista cup-matchen men jag såg det andra och tycker att det är tufft, särskilt eftersom det renderar i en utvisning och avstängning men kan köpa att det kanske ser fult ut i vissa vinklar. Dan efter läste jag att han blev avstäng en match för utvisningen och dessutom fyra till eftersom han protesterade mot utvisningen och kränkte domarna på väg ut. Tydligen ska han ha upprepat att dem var skamlösa skurkar och ropat enligt ESPN:s översättning till engelska: "You have spent the wohole fucking day fucking us." (vilket dem till hans försvar om och om igen gör). Jag blev chockad när jag läste det, för mig är skamlös skurk inte så farligt att säga och visst han upprepar det tydligen tre gånger men ändå, kanske betyder det något på spanska som är helt sjukt hemskt, typ den värsta svordom man kan tänka sig. Visst är det inte okej att skrika på och protestera mot domaren och han har bett om ursäkt efter matchen men protestera mot domaren är ju typ vardag i fotbollsvärlden och i stridens hetta slipper det faktiskt ut en del ord som man ångrar efteråt. Återigen är jag inte tillräckligt insatt i för att veta om någon annan eller något annat lag också råkar ut för liknande avstängningar men det antar jag att de måste göra för annars skulle väl real protestera mer, jag menar det finns ju bildbevis för allt nuförtiden och lite rättvisa bedömningar måste ju göras. Men för mig känns det som om det inte gör det, för mig känns det som att det alltid är real som blir drabbade. Att reals viktigaste back blir avstängd i fem matcher känns tufft och till råga på allt är deras tre-fyra nästviktigaste backar borta pga skador. Hoppas de kommer tillbaka starkare än någonsin efter det här. Snart har vi ju solskenet på plats åtmindstonde, ger lite tröst
Två flugor i en smäll
Igår var uppdraget "en bild du börjar gråta över" och idag är uppdraget "någon du saknar". Jag har otroligt lätt för att börja gråta men brukar nog inte så ofta göra det till en bild. Vissa bilder har jag säkerligen gråtit till någon gång (nog främst bilder på min morfar eller min kusin som båda har lämnat jordelivet) men jag har ingen av dessa bilder speciellt lättillgängligt.
En bild som jag någon gång åtminstonde blivit tårögd över och ändå finns lättillgängligt är på en person som jag dessutom saknar att se på väldigt mycket.
Hit vill jag åka
Ett av mina absolut första drömresmål är helt klart Egypten. Jag blev ganska tidigt fascinerad över deras historia och har sedan dess längtat efter, drömt om och flera gånger om småplanerat en resa dit. Någon gång ska jag dit det har jag bestämt mig för och jag hoppas att det kanske blir av de närmsta åren i alla fall. 
Vinster
Damerna vann mot lidingölaget igen. Med ett mål för kanske tredje gången den här säsongen. Tycker inte vi var bra men det var skönt att vinna och vi kämpade rätt bra. Jag orkade som förväntat ingenting, är inte direkt nöjd med min insats men det kan man ju inte alltid vara heller. Nu har jag huvudvärk som vanligt efter en handbollsmatch, betyder det att jag har blivit gammal för det är standard nu men jag har aldrig haft det problemet tidigare, började kanske för ett och ett halvt år sedan.
Sen spelade real match, första på länge eftersom det varit juluppehåll och jag har längtat såklart. Var en plågsamt jobbig match och jag är orolig för hur laget mår för tillfället men jag hoppas att den här kämparmatchen kan ge ny energi och glöd till hela laget. Det började bra med mål av benzema på en gång. Lika fort gick det åt h-vete när flera backar och Adan (som tydligen fortfarande är bättre än casillas enligt mou) gjorde dåliga ingripanden och resultatet blev straff och utvisning på Adan, bedrövad blev jag såklart men kunde inte låta bli att bli lite glad över att jag skulle få se Casillas på planen igen. Det kan inte vara lätt att komma in i den situationen och direkt ha en straff mot sig, det gick inge bra för Casillas de första minuterna han spelade. Synd för det hade varit ett hyfsat besked till tränaren att komma in och rädda en straff och göra en superstabil insats matchen igenom. Nu vart det inte så men när han blivit varm i kläderna, efter typ fem minuter gjorde han ju ändå en stabil match även om han fick släppa in två mål till. Det märks att backlinjen är och har varit rejält skadedrabbad och idag var ju dessutom ramos avstängd så det är klart att det rinner in en del mål. Som tur var lyckades real göra tre mål när de var en färre på plan så de kunde vinna den här matchen mot alla odds. Okej, det är inte alltid en nackdel att va en mindre på plan men när en spelare blir utvisad redan efter sex minuter känns det lite väl tungt faktiskt. Dessutom tycker jag inte det borde varit utvisning, straff absolut men inte utvisning men det kanske inte hör till.
Nu sitter jag mätt i soffan efter en kalasmåltid och funderar på hur jag ska hålla mig vaken så länge så att jag orkar äta kladdkaka också. Imorgon börjar vardagen igen och då ska jag försöka hålla igen på onyttigheter så idag ska jag passa på (precis som jag gjort alla dagar på jullovet). Det märktes på plan, jag orkade inget och matchtröjan kändes ännu tajtare än vanligt tyckte jag. Jag kommer inte ha nolltolerans mot vissa saker som jag hade innan jul men jag ska försöka äta onyttigt i rimliga mängder och tillfällen. Jag hoppas att jag kommer ha energi och karaktär nog att träna lite mer framöver också men jag är rädd att det inte kommer bli så lätt som jag tycker att det borde bli nu när jag sitter här i soffan och slappar.
Det har varit ett fantastiskt underbart lov men det ska bli väldigt kul att börja jobba imorgon igen. Dock är jag lite ledsen över att jag inte har kommit igång med att pyssla förrän lovet precis ska ta slut och samma sak när det gäller pussel. Jag köpte ett igår som jag hade tänkt börja lägga på kvällen men det blev en spontanare till min favoritrestaurang från barndomen (lilla hantverkaren) och kul häng med härliga människor istället. Jag kom hem vid tolv tror jag och jag kan lova att jag somnade rätt fort och gott eftersom jag sovit rätt lite natten innan. Imorgon ska jag upp senast halv sju, vi får väl se hur det går.
Så vad har jag gjort då det här jullovet. Jag har läst en bok, lyssnat på en bok och sett massvis med riktigt bra filmer faktiskt. Å så har jag träffat familj och vänner en hel del.
Här nedan listar jag några av de filmer jag sett (känns iaf som jag sett fler som jag inte kommer på nu). Bäst överst, tror jag iaf att jag tycker:
Argo
We bought a zoo
End of watch
skyfall
The lincoln lawyer
Looper
Sen spelade real match, första på länge eftersom det varit juluppehåll och jag har längtat såklart. Var en plågsamt jobbig match och jag är orolig för hur laget mår för tillfället men jag hoppas att den här kämparmatchen kan ge ny energi och glöd till hela laget. Det började bra med mål av benzema på en gång. Lika fort gick det åt h-vete när flera backar och Adan (som tydligen fortfarande är bättre än casillas enligt mou) gjorde dåliga ingripanden och resultatet blev straff och utvisning på Adan, bedrövad blev jag såklart men kunde inte låta bli att bli lite glad över att jag skulle få se Casillas på planen igen. Det kan inte vara lätt att komma in i den situationen och direkt ha en straff mot sig, det gick inge bra för Casillas de första minuterna han spelade. Synd för det hade varit ett hyfsat besked till tränaren att komma in och rädda en straff och göra en superstabil insats matchen igenom. Nu vart det inte så men när han blivit varm i kläderna, efter typ fem minuter gjorde han ju ändå en stabil match även om han fick släppa in två mål till. Det märks att backlinjen är och har varit rejält skadedrabbad och idag var ju dessutom ramos avstängd så det är klart att det rinner in en del mål. Som tur var lyckades real göra tre mål när de var en färre på plan så de kunde vinna den här matchen mot alla odds. Okej, det är inte alltid en nackdel att va en mindre på plan men när en spelare blir utvisad redan efter sex minuter känns det lite väl tungt faktiskt. Dessutom tycker jag inte det borde varit utvisning, straff absolut men inte utvisning men det kanske inte hör till.
Nu sitter jag mätt i soffan efter en kalasmåltid och funderar på hur jag ska hålla mig vaken så länge så att jag orkar äta kladdkaka också. Imorgon börjar vardagen igen och då ska jag försöka hålla igen på onyttigheter så idag ska jag passa på (precis som jag gjort alla dagar på jullovet). Det märktes på plan, jag orkade inget och matchtröjan kändes ännu tajtare än vanligt tyckte jag. Jag kommer inte ha nolltolerans mot vissa saker som jag hade innan jul men jag ska försöka äta onyttigt i rimliga mängder och tillfällen. Jag hoppas att jag kommer ha energi och karaktär nog att träna lite mer framöver också men jag är rädd att det inte kommer bli så lätt som jag tycker att det borde bli nu när jag sitter här i soffan och slappar.
Det har varit ett fantastiskt underbart lov men det ska bli väldigt kul att börja jobba imorgon igen. Dock är jag lite ledsen över att jag inte har kommit igång med att pyssla förrän lovet precis ska ta slut och samma sak när det gäller pussel. Jag köpte ett igår som jag hade tänkt börja lägga på kvällen men det blev en spontanare till min favoritrestaurang från barndomen (lilla hantverkaren) och kul häng med härliga människor istället. Jag kom hem vid tolv tror jag och jag kan lova att jag somnade rätt fort och gott eftersom jag sovit rätt lite natten innan. Imorgon ska jag upp senast halv sju, vi får väl se hur det går.
Så vad har jag gjort då det här jullovet. Jag har läst en bok, lyssnat på en bok och sett massvis med riktigt bra filmer faktiskt. Å så har jag träffat familj och vänner en hel del.
Här nedan listar jag några av de filmer jag sett (känns iaf som jag sett fler som jag inte kommer på nu). Bäst överst, tror jag iaf att jag tycker:
Argo
We bought a zoo
End of watch
skyfall
The lincoln lawyer
Looper
Cloud Atlas
Dredd
Ted
Brave
Dredd
Ted
Brave
Nattmänniska
Jag har varit en riktig nattmänniska och alltid stortrivts på nätterna och gärna sovit så länge jag bara kunnat på morgnarna. Sedan jag började på mån-fredags jobb och alltid måste gå upp senast sju har detta såklart förändrats lite. Jag är ofta trött på kvällarna och har svårt att hålla mig vaken på nätterna, särskilt om jag ser på film eller så. Är jag ledig många dagar i rad har jag dock en förmåga att vända på dygnet och även om det tog nästan en vecka den här gången så har jag verkligen lyckats med det nu med. Jag har varit uppe till 3-4 nästan varje natt och sovit till 11-12. Jag brukar inte tycka att det är jättejobbigt att ställa om sig igen även om det såklart innebär att jag är lite trött första dagarna tillbaka på jobbet efter ledighet. Nu kände jag att jag inte riktigt ville det, när man har varit ledig och slappat vill man ju komma tillbaka utvilad och energisk och eftersom jag dessutom börjar på nytt jobb på måndag kommer det vara en hel del nya intryck och annat som tar energi. Jag har jullov men jag ville hinna förbereda mig lite inför det nya jobbet så jag bestämde att jag skulle jobba i fredags. Jag var faktiskt jätteduktig och gick och la mig i tid. Tror jag kanske somnade vid 1 - halv 2, jag ställde faktiskt klockan på tio så det var ju sovmorgon ändå. Men oj så trött jag var och jag ville absolut inte gå upp när klockan ringde. Resten av dagen var jag seg och hade lätt huvudvärk när jag vaknade och till och från hela dagen. Då hade jag ju ändå sovit bra med timmar bara det att det inte var dem timmarna min kropp hade velat om den fått välja. Trodde jag skulle vara riktigt trött på kvällen för jag hade som sagt varit på nytt jobb och även om jag inte träffade särskilt många personer utan mest var i klassrummet och rekade och läste igenom elevers dokumentation så var det massa tankeverksamhet för hjärnan.
Efter jobbet åkte jag hem till mamma på middag, gott som vanligt även om det var mindre gott eftersom min syster (vegetarian) var där. Då är jag så bortskämd att mamma ändå lagar en kycklinggryta och en corngryta (eller så kanske det är min syster som är bortskämd eftersom alla vi andra äter kött, mamma, daniel och kjell) ;-) Jag vet inte om det var kompensation till mig eller varför men mamma hade iaf gjort min favoritefterätt så det var nästan bara bra att jag inte föråt mig på maten som jag brukar kunna göra där :-) Istället blev det tre stora lass med appelpaj och vaniljsås. Mmm det vattnas i munnen på mig.
Mitt under middagen bestämde vi oss för att boka biobiljetter. Mamma och Daniel bangade men jag, Helena och Kjell åkte till heron city och såg Argo. Vet inte om Helena kanske såg möjligheten att få skjuts ända hem men det hade hon säkert fått ändå, kjell brukar se till det eller om hon helt enkelt var sugen på bio men hon liksom jag blev iaf glatt överraskade av filmen. Kjell fick sina sjukt höga förväntningar uppfyllda. Vi åkte nog därifrån vid halv elva ungefär men vi missade all uppståndelse med poliser och sånt. När vi kom hem var jag förnuftig och duktig nog att direkt göra mig klar för att sova och gick nog och la mig i sängen strax efter 12. Pigg som en mört dock och tänkte att lite patiens på ipaden skulle göra mig trött (så tänkte jag nog egentligen inte men jag ville ju så gärna spela och eftersom jag ändå var superpigg kunde jag inte låta bli). Det var nog mindre förnuftigt för två timmar senare när Kjell fick för sig att sova var jag fortfarande lika pigg. Vi började titta på olika appar och en del inför en kommande resa vi ska göra någon gång i livet, förhoppningsvis inom en inte alltför avlägsen framtid. Plötsligt var klockan nästan fyra och jag var piggare än på länge. Klockan var ställd på sju för jag var i akut behov av hårtvätt och killarna hade samling 8.15 idag. Jag brukar aldrig ha problem att somna, vilket jag verkligen påmindes om hur sjukt tacksam jag ska va över det för det är så hemskt att ligga där och inte helt kunna slappna av när man vet att man snart ska upp. Sista gången jag kollade på klockan var den tio över fyra och jag vaknade flera gånger innan klockan ringde eftersom jag var så väl medveten om att jag snart skulle upp och rädd att försova mig. Men upp kom jag och var faktiskt bra mycket piggare än jag väntat mig. Jag var ju absolut inte i närheten av pigg, så långt ska jag inte sträcka mig men jag var faktiskt mer vaken än sovande när jag ställde mig i duschen.
Vi åkte till västerås och fick stortorsk, kul lördagsnöje. Vi var en avbytare från början, dock med två halvskadade varav den ena var vår målvakt som tappert kämpade sig igenom första men sen peppade från bänken i andra. Alex som inte kunde skjuta hoppade in i mål och gjorde det riktigt bra. Det var lite jämnt i några minuter i protokollet men redan direkt tyckte jag man märkte av viss skillnad mellan lagen. Västerås är väldigt duktiga och framförallt väldigt snabba och kontringsvilliga. Kanske inte det bästa att möta när man är lite jullovssega och knappt fullt lag. Men killarna kämpade på och blandade riktigt bra med riktigt dåligt (inte helt ovanligt) och inte heller helt konstigt när man är rätt trött. Hoppas de kan få vinna någon match under våren för det är de absolut värda.
jag kom till centrum strax före ett och passade på att ta en tur förbi arninge och köpa popcorn (bästa sorten finns typ bara där) och även donken för att handla lunch lagom till matchen. Hade jag åkt hem hade jag säkert somnat innan hockeyn började. Tyvärr blev det silver men jag är imponerad över vårt härliga juniorlag och dess ledarstab. Att lyckas med detta trots tunga skadeavbräck är stort. USA var det bättre laget idag och förtjänade guldet. Glad är jag faktiskt också över att det var ryssland som tog bronset. Jag får faktiskt svårare och svårare att se på idrott när jag inte hejar på ett lag för jag tycker så väldigt synd om förlorarna. Även när det är sverige eller real som spelar kan jag faktiskt bli lite ledsen när jag tänker på dem som förlorar. Jag har svårt att hoppas på att idrottare/lag ska misslyckas eller göra dåligt ifrån sig och glädjer mig inte åt förlorare bortsett från två undantag och det är Barcelona och Kanada. Visst kan jag tycka att de förtjänar att vinna och är värdiga vinnare osv men det är faktiskt ofta mer eller mindre skadeglädje jag känner de få gånger de misslyckas eller förlorar.
Jag hade sett framför mig en superlugn kväll hemma och fick nyss ett erbjudande om något annat, visserligen lugnt och städat det med men nu har jag rejäl beslutsångest.Ska jag kliva ur mjukisoverallen och röra lite på mig eller ska jag bygga pussel och mysa? Båda alternativen lockar faktiskt väldigt mycket och förnuftet i mig säger att jag ska passa på att göra det första eftersom det innefattar andra människor och jag inte kan göra när jag vill. Jag kan ju faktiskt bara vara hemma och slappa precis när som helst.
En plats jag gillar att vara på
trumvirvel...
En film du kan se om och om igen
Tror faktiskt jag måste säga sagan om ringen.
Jag brukar inte vara sugen på att se filmer som jag redan har sett men det finns några få som jag ibland kan vara sugen på att se igen. Sen så finns det några filmer som jag trots att jag redan sett dem förut kan ha svårt att slita mig ifrån om de av någon anledning står på. Men sagan om ringen är nog den film (främst ettan och trean) som jag sett som jag ändå varit sugen på att se om flest gånger. Och troligtvis en av de filmer jag sett flest gånger.
En bild av en person jag kan berätta allt för
Jag har, lyckligt nog, många människor i min närhet som jag vet att jag kan lita på till hundra procent. Det finns flera som jag skulle kunna berätta precis allt för men det finns en person som jag berättar allra mest för, inför andra kan jag ibland kanske censurera lite av det jag säger eller iaf tänka efter innan jag uttrycker känsliga saker. Men Kjell är den person som jag utelämnar mig själv allra mest till.
Direkt när jag träffade honom fick jag väldigt bra kontakt med honom och jag som annars brukar vara väldigt försiktig och blyg vågade nästan direkt vara mig själv helt och hållet, mer än vad jag kan vara med vissa som jag känt i flera år.
Detta är jag såklart otroligt glad och tacksam för och jag tror att det är mycket på grund av det som jag själv har kunnat utvecklats så mycket under den tiden jag har känt honom. Jag tycker själv att jag har blivit en bättre människa sen jag träffade honom och det är tack vare honom och vår relation.
Direkt när jag träffade honom fick jag väldigt bra kontakt med honom och jag som annars brukar vara väldigt försiktig och blyg vågade nästan direkt vara mig själv helt och hållet, mer än vad jag kan vara med vissa som jag känt i flera år.
Detta är jag såklart otroligt glad och tacksam för och jag tror att det är mycket på grund av det som jag själv har kunnat utvecklats så mycket under den tiden jag har känt honom. Jag tycker själv att jag har blivit en bättre människa sen jag träffade honom och det är tack vare honom och vår relation.
Mål 2013
Så då slår jag på stort med ett kanske fjärde inlägg för dagen. Kom på att jag ju inte har skrivit ner årets mål och det kan vara ganska bra att göra det så jag kan gå tillbaka och utvärdera det sen...
Mål 2013
Huset
Framsteg när det gäller vår tomt, som minst ska det finnas en gräsmatta iaf.
Framkallning av foton som får pryda väggar i huset
Sy klart gardiner
Träning och hälsa
Träna mer och relativt regelbundet
Cykla iaf då och då till jobbet
Äta med måtta
Planera killarnas träningar bättre än jag gjort under hösten
Jobb
Bli bättre på att göra mål och syfte med lektionerna tydliga för eleverna
Bli bättre på att knyta ihop säcken i slutet av lektionerna
Läsa lite mer facklitteratur
Överlag ska jag försöka få lite mer klarhet över mitt privatliv och försöka hitta en bra balans med jobb, träning och fritid.
En låt jag lyssnar på väldigt ofta
Det finns faktiskt ingen. Jag är troligtvis en av de människor som lyssnar på musik mest sällan i hela världen. Det är inte så att jag har något emot musik eller tycker att det är hemskt att lyssna på det men jag har absolut noll intresse av det och har helt enkelt inte en tanke på att någonsin sätta på musik. De få tillfällen som det händer att jag lyssnar på musik är möjligtvis i bilen, (så lite oftare på sista tiden eftersom), möjligtvis när jag springer ensam (och det händer ju riktigt ofta), eller när jag går ut (och det händer ju ännu oftare).
Sen så har jag några låtare som jag blir glad/ledsen/rörd/sentimental av att höra för att jag förknippar dem med något speciellt bland annat;
Just idag är jag stark
Conserning Hobbits
My heart will go on
Sommartider
Zlatan-låten
Lyberian girl
En bild på mig själv
Det fick bli en av de "färskaste" på mig. Någon som kan gissa när den är ifrån ;-)
Januari 2013
jag snor lite inspiration från en blogg jag läste. Känns som om den kanske egentligen är konstruerad för någon av de yngre förmågorna i landet och alla dagar kanske inte passar mig och jag kommer kanske missa vissa dagar men jag kör på lite som jag vill :-)
Dag 1- En bild på mig själv.
Dag 2 - En låt du lyssnar på väldigt ofta.
Dag 3 - En bild av en person du kan berätta allt för.
Dag 4 - En film du kan se om och om igen.
Dag 5 - En plats du gillar att vara på.
Dag 6 - Hit vill jag åka.
Dag 7 - En bild du börjar gråta över.
Dag 8 - Någon du saknar.
Dag 9 - En gång i ditt liv när du var lycklig.
Dag 10 - en bild som gör dig lycklig.
Dag 11 - Något du älskar att göra.
Dag 12 - En låt du lyssnar på när du är ledsen.
Dag 13 – Något du gör när du är ensam.
Dag 14 - Din favorit stad.
Dag 15 – En person du litar på.
Dag 16 - En låt du gillar.
Dag 17 - En sanning om dig.
Dag 18 – Din profilbild med flest likes.
Dag 19 - Den person som känner dig bäst.
Dag 20 - En person du vill vara med.
Dag 21 – Din favorit plats.
Dag 22 - Vad jag vill göra nästa sommar.
Dag 23 – Vilket land var du i senast.
Dag 24 - en bild du gillar på dig själv.
Dag 25 - Din favoritsak i rummet.
Dag 26 - Mitt favoritplagg.
Dag 27 - Någon du träffade nyligen.
Dag 28 - En vän du aldrig vill förlora.
Dag 39 - En bild som du älskar.
Dag 30 - En bild på ditt rum:
Dag 31 - Vad måste du göra år 2013 som ett mål.
Får väl ta tag i det på en gång eftersom jag redan missat en, galet att det redan är 2 januari 2013. Det här är min sista hellediga dag och på sätt och vis känns det tråkigt att ledigheten rusat förbi men samtidigt ser jag verkligen fram emot att börja jobba också, jag har det oförskämt bra som är ledig ganska mycket men som också älskar att jobba som lärare.
Imorgon är det träningar, på fredag ska jag jobba (på eget initiativ och därför vilken tid jag vill), på lördag är det match i västerås och på söndag är det hemmamatch. En ganska härlig mjukstart som nog bara är bra för att jag ska komma in i rätt dygnsrytm och komma bort från segheten som slagit rot i mig.
Dag 1- En bild på mig själv.
Dag 2 - En låt du lyssnar på väldigt ofta.
Dag 3 - En bild av en person du kan berätta allt för.
Dag 4 - En film du kan se om och om igen.
Dag 5 - En plats du gillar att vara på.
Dag 6 - Hit vill jag åka.
Dag 7 - En bild du börjar gråta över.
Dag 8 - Någon du saknar.
Dag 9 - En gång i ditt liv när du var lycklig.
Dag 10 - en bild som gör dig lycklig.
Dag 11 - Något du älskar att göra.
Dag 12 - En låt du lyssnar på när du är ledsen.
Dag 13 – Något du gör när du är ensam.
Dag 14 - Din favorit stad.
Dag 15 – En person du litar på.
Dag 16 - En låt du gillar.
Dag 17 - En sanning om dig.
Dag 18 – Din profilbild med flest likes.
Dag 19 - Den person som känner dig bäst.
Dag 20 - En person du vill vara med.
Dag 21 – Din favorit plats.
Dag 22 - Vad jag vill göra nästa sommar.
Dag 23 – Vilket land var du i senast.
Dag 24 - en bild du gillar på dig själv.
Dag 25 - Din favoritsak i rummet.
Dag 26 - Mitt favoritplagg.
Dag 27 - Någon du träffade nyligen.
Dag 28 - En vän du aldrig vill förlora.
Dag 39 - En bild som du älskar.
Dag 30 - En bild på ditt rum:
Dag 31 - Vad måste du göra år 2013 som ett mål.
Får väl ta tag i det på en gång eftersom jag redan missat en, galet att det redan är 2 januari 2013. Det här är min sista hellediga dag och på sätt och vis känns det tråkigt att ledigheten rusat förbi men samtidigt ser jag verkligen fram emot att börja jobba också, jag har det oförskämt bra som är ledig ganska mycket men som också älskar att jobba som lärare.
Imorgon är det träningar, på fredag ska jag jobba (på eget initiativ och därför vilken tid jag vill), på lördag är det match i västerås och på söndag är det hemmamatch. En ganska härlig mjukstart som nog bara är bra för att jag ska komma in i rätt dygnsrytm och komma bort från segheten som slagit rot i mig.
