Katarina Pettersson

 

 

 

 

Imorgon drar vi söder och västerut, ännu en lång bilresa ligger framför oss. Det ska bli superkul! Boendet och Liseberg är bokat, ullared är inplanerat. Jag vet ju iaf vilket jag ser mest fram emot. Jag blir barnsligt lycklig när jag får åka till liseberg. Jag går gärna dit en halvtimme innan det öppnar och står beredd vid grindarna för att kunna rusa in och åka någon av de mest körika och bästa åkattraktionerna först innan den värsta folksamlingen har hunnit in. Hoppas det blir bra väder så man verkligen kan njuta av dagen, fördelen om det är lite sämre väder är ju visserligen att köerna brukar bli rätt mycket kortare men det är ju inte så kul att åka flumeride eller kållerado när man redan är blöt av regn.

Nä nu ska jag gå och packa, måste bara skriva två saker till:


ÅHUSGULD, ÅHUSGULD, ÅHUSGUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUULD!!!


RAUL, RAUL, RAUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUL!!!!

Förra året vi var nere i åhus hade vi allt annat än tur och vi var inte på toppenhumör direkt, vi var inte supertaggade på att åka ner dit igen men dumma som vi är trodde vi att det såklart inte skulle kunna vara lika dåligt väder i år igen, åh klart att det skulle bli annorlunda i år, vi skulle få sova bättre, slippa byta däck osv... Tur att vi är så dumma som vi är :-D

Det började bra. Alla vi tjejer packade in oss i en bil och med en viss försening (Tinna var bäst på att passa tiden) begav vi oss iväg, glada och förväntansfulla. Resan ner gick smidigt och bra. Vi hittade raka vägen och känner oss nästan som proffs vid det här laget. Vi hann med flera stopp på vägen ner. Hoppborg, land och stad samt musikquiz gjorde att bilresan kändes som precis rätt för oss. Att vi dessutom lyckades bli uppraggade på motorvägen gav oss en del extraskratt att förgylla resan med. Måste dock tillägga att resan ändå inte kom i närheten av en viss annan bilresa jag varit med om.



När vi kom ner till Åhus checkade vi in på campen men eftersom killarna inte kommit ner med vårat tält än så begav vi oss ner till stranden för att anmäla oss och tittade lite på när Åkersbergas damer förlorade sin match.


Sedan var det dags att resa tältet och vi var noggrannare i val av plats detta år men lyckades återigen ta helt fel beslut men men, nu tror jag verkligen att vi lärt oss av vårt misstag och det var nog definitivt sista gången vi sov eller rättare sagt inte sov på den där idrottsplatsen.



Visst skulle man kunna be om hjälp, men var skulle då utmaningen och det roliga ligga?



Vi bestämde oss för att äta på restaurang. Maten var inte supergod och det har nog aldrig tagit så lång tid att få in pizza förut men jag är ändå nöjd, det kan ju bara bero på att jag hade bästa tänkbara sällskapet...

Sedan var det dags för det sedvanliga-bästa-måste-spelet MAO (som av en konstig slump utgör vårt underbara lagnamn Mighty Mighty MAO)



Trots trevliga (eller det var nog bara trevlig) och mycket mindre trevliga besök av andra campare så lyckades vi ha en härlig stund när vi satt vid tältet och spelade. Bästa kommentaren från helgen hörde vi ju också under den tiden.

Två unga tjejer runt 15 går fram till ett gäng med unga killar.

Tjej 1 - Hur gamla är ni?

Kille 1 - svarar något som jag inte riktigt kan urskilja

Tjej 1 - Hur gammal tror du jag är?

Kille 1 - Kanske 15

Tjej 1 - 15! Fan va taskig du eeeeee! (jag som tidigare funderat över hennes ålder och verkligen tänkt att hon inte kan vara en dag äldre än 15 blir förvånad och tänker att det ju är omöjligt att hon är typ 18 eller nått som faktiskt skulle förklara hennes reaktion iaf lite lite grann) längre hinner jag inte fundera innan hon med besvikelse och frustration utropar - Jag är ju seeeeeeeeextoooooooooooon!!!


Vi var omgivna av glada, fulla människor som knappt är torra bakom öronen och jag kännde mig som en tråkig gammal tant som såg ner på dagens ungdomar. Vi bestämde oss iaf för att gå och lägga oss ganska tidigt för mörkret hade trängt sig på, det regnde lite smått och vi fick inte ut något av att umgås med de skrönande och fruktansvärt irriterande medmänniskorna som rörde sig runt oss. Tack vare att jag är en mästare på att inte låta annat distrahera mig samt att jag kan somna varsomhelst närsomhelst gjorde att jag faktiskt lyckades somna. Bara för att vakna ganska snart därpå och bli medveten om att irritationen i tältet gav en stämning som det gick att ta på. Jag orkar inte gå in på hämdelserna i detalj men kortfattat var det ett gäng som var extra barnsliga, högljudda, respektlösa och irriterande som tyckte att det var superroligt att bråka med oss. Det resulterade i noll sömn, anna som flög på en kille som i sin tur flög bakåt några meter, lovisa som prickade en kille rätt i ansiktet med en flip-flop, att den snällaste sovsäcken av dem alla blev nersprutad av grädde och att vi dels fick raseriutbrott men även en hel del skratt faktiskt.

Lagom till att det var dags att äta frukost och förflytta oss till stranden för matcher så började det regna, trots att det alltid verkar regna i åhus när vi är där så blev jag ändå lite förvånad. Vi bytte dock om och begav oss till spelområdet.


Jag var spänd och förväntansfull men också mycket nervös. Kvällen innan hade jag varit övertygad om att vi skulle vara hur duktiga som helst och gå hur långt som helst men plötsligt var självförtroendet som bortblåst och jag var helt inställd på att vi skulle få storstryk (precis som vanligt och jag föredrar faktiskt den känslan även om den gör mig fruktansvärt nervös). Ganska ordentligt förvånad blev jag när jag mitt där på stranden, redo för min första match, fick syn på en gamal lagkamrat till mig. Hon stod i mål med 83:orna och var rätt duktig och det visade sig att hon skulle stå för dagens första motstånd. Vi spelade oavgjort, gjorde väl ingen toppenmatch men vi var egentligen det bättre laget. Kristina, som hon hette, gjorde några riktigt bra räddningar och på grund av räddningarna samt en del superknasiga domslut lyckades vi inte vinna.
Det fortsatte att regna och regna hela dagen och man frös för det mesta och allt kändes ganska eländigt. Trots det var vi glada och relativt positiva under dagen tycker jag. På förmiddagen hade vi bestämt oss för att definitivt aldrig mer åka tillbaka till åhus. Men det var ju väldigt kul de korta perioderna vi spelade match. Vi var precis lagom många - även om det hade varit toppen att ha hela mao-gänget med så fick man faktiskt precis lagom mycket speltid och vi spelade riktigt samspelt och hittade varandra perfekt. Kul var det också att titta på grabbarna när de spelade även om man då frös plågsamt mycket. Lovisa blev rekryterad till deras lag eftersom två av deras egna föredrog bilsittande framför att hjälpa sitt lag. Det gjorde det hela ännu roligare och underhållande. Vi vann vår grupp efter en oavgjor och fyra vinster och då väntade ju såklart A-slutspelet vilket vi faktiskt taggade riktigt bra för. Killarna gjorde en plattmatch i sista gruppspelsmatchen och knep därigenom en b-slutspelsmatch vilket de var riktigt nöjda och glada över. Slutspelet var perfekt, vädret var fortfarande lika pissdåligt och nog nästan ännu kallare faktiskt men matcherna låg med perfekt mellanrum och killarna spelade matcherna precis efter oss så man hann aldrig riktigt slappna av eller sega till. Jag är riktigt stolt över hur makalöst bra vi lyckades tagga till varje match. Vi skrek högre än jag någonsin skrikit tidigare och vi hoppade runt och dansade mer än jag kan minnas att jag sett någon göra. Killarna blev nog inspirerade av Fille som var där och hejjade och stämningen kunde omöjligt ha blivit bättre. Eller jo för den blev ju fakiskt bättre och bättre för varje match som gick men jag tror alla som var med förstår vad jag menar. När vi hade vunnit 16-delsfinalen ganska enkelt och 8-delsfinalen efter riktigt hårt slit kände jag att det blir omöjligt att gå hela vägen men på något mystiskt sätt lyckades vi alltid vinna. Kvartsfinalen började riktigt tufft och de fick en tidig tvåmålsledning. På något märkligt sätt kämpade vi oss in i matchen igen och lyckades fakiskt komma ikapp och när tio minuter hade gått stod det nog 4-4 och det var dags för sudden. De fick bollen på upphoppet och då var jag säker på att de skulle vinna, de plockade självklart ut målvakten och satte in en extra spelare (vilket de hade gjort under hela matchen). Toppenduktiga tinna lyckades på något sätt sno bollen från dom och skulle bara kunnat slänga in bollen i mål men en av motståndarna låste henne och fick självklart utvisning. Då var det plötsligt vi som hade världens övertag, vi var tre mot två, dessutom var lovisa lite halvvägs uppe. Vi passade och stegade lite och fick det bästa läget man kan få, på vår bästa målskytt för dagen (tror jag iaf). Men till allas vår förskräckelse missade hon, eller målvakten räddade skottet från anna. Vi lyckades dock sno bollen igen och anna fick chans att revanchera sig och den chansen förvaltade hon på bästa sätt :-D Vi vann och det var helt osannolikt och otroligt, aldrig såg jag några som var i närheten av våra segerjublingar och segerringar. Semin var faktiskt betydligt lättare än kvarten och utan att jag riktigt kunde förstå det var vi i final. Min första handbollsfinal (som spelare) sen??? Jag minns inte ens senast? Gick vi till final i Östersund för en herrans massa år sedan med f-85? Jag har ju helt klart på tok för dåligt minne, men det var ju helt klart en b-final isf och det räknas inte riktigt. Det gör faktiskt en a-final även om det är i motionsklassen :-D
Att vi sedan lyckas vinna finalen gör det hela såklart obeskrivligt mycket bättre och helt plösligt är det inte kallt längre, och det finns inga bekymmer i världen känns det som. Timmen efter finalen var alldeles underbar och speciell samtidigt som den var ofattbar och svår att ta på. Tyvärr kan jag inte visa några bilder eftersom vi bara fotade med tinnas kamera men jag längtar verkligen till jag får se dem, det ska bli så kul. Nu får jag nöja mig med att titta på medaljen och pokalen som står på köksbordet, det är rätt härligt det med vill jag lova.

Nu är jag trött på att skriva hoppas jag lyckats förmedla lite av min åhusupplevelse iaf. Nu ska jag njuta av åhus och sörja min kära 7:a som går vidare. Det får jag skriva om någon annan gång när inte tårarna väller från ögonen så fort jag tänker på det.

Jag och tinna åkte till Rörvik för att gratulera en ovanligt gammal nybliven 21-åring. Där blev vi hjärligt mottagna och hade en supermysig stund. Vi hann med att åka båt, leka med barn, besök på knappen, kubbspel, middag, tårta, presenter, pusselbygge, pyjamasparty, insektsjakt, åhusplanering, bevittna världskrig, fotograferande (för att vara oss i underkant) och bad i kallt vatten.



Tror bestämt att Tinna har en ny favoritpose...












Tack så mycket för härliga dagar!

Glömde ju visa den viktigaste bilden från förra helgen...

Tinna och jag stod ju för världshistoriens bästa upphämtning :-)

Grillmästare Katinna Karlsson

"Hopefully we will fight for the three titles. I would love to win the Champions League and I think our supporters deserve it."




Jag längtar ihjäl mig till säsongsstarten, nu när träningarna är igång igen känns det som om det är nära, fast det är det inte. Jag håller med Ramos, real har många fantastiska supportrar som har hållit på dem i vått och i torrt. De senaste åren har varit framgångsrika för huvudkonkurrenten Barcelona och det är många som helt plötsligt har börjat hålla på det blårödrandiga laget men det är många som står kvar vid real och inte kan tänka sig något härligare än att få se sina stolta vita hjältar skörda framgångar och spela underbar fotboll. Jag tror Barcelona blir riktigt farliga i år också men jag hoppas verkligen att real lyckas få till det, det är spelarna värda (jag tänker främst på dem som varit i real i flera år) och vi supportrar är värda det!

Idag var första riktiga semesterdagen, första av femton :-) Å jag är supernöjd med min dag. Det började med att Lovi kom och hämtade mig, nu jävlar ska vi dra igång ordentligt! Trots att jag inte kan minnas att jag någonsin varit så trött efter att ha lunkat 2,6:an så är jag faktiskt nöjd. Jag är nöjd för att vi kom igång och för att vi känns så taggade. Jag kom hem där mina två sambos låg och snarkade lagom till att mamma ringde och informerade om att hon och mina syskon snart skulle komma för att måla, sweet! Anna hann hjälpa till lite innan hon åkte till landet så vi var ett tag sex st som slet vilket faktiskt gav lite resultat. Det är dock sjukt hur fort tiden går när man målar, det måste vara riktigt riktigt roligt eller nått. Idag började vi på den tredje väggen (ingen vägg är dock helt klar än, undra om jag kommmer lyckas med den bedriften imorgon?) så det känns ganska bra faktiskt. Fast vi lär ju ändå inte hinna klart innan semestern är slut. Hittills har vi haft helt sjukt tur med vädret, det har ju knappt regnat alls sen vi flyttade in hoppas det fortsätter så medans vi ska måla.

I helgen hade vi grillmiddag, spel, drinkar och utgång på schemat. Det kanske inte var den mest lyckade kvällen vårt underbara mao-gäng varit med om men jag hade kul ändå. Jag har världens härligaste vänner, synd att inte alla kunde vara med. Jag hade tänkt lägga upp lite bilder men just nu sitter jag vid monstret till dator istället för min laptop så det får bli någon annan gång, jag är sjukt nöjd med min nya kamera iaf :-)

Jag har suttit och tittat på massa videofilmer från vår madridresa och blivit aningen nostalgisk. Såg även några filmklipp från en tidigare mao-kväll och det är alltid lika kul. Funderar på om jag ska lägga upp den då Tinna viftar så fint på sina öron :-) Men sånt borde man kanske ha godkännande för att göra.

Nu ska jag fortsätta slappa lite och fundera ut hur mycket jag ska orka åstakomma imorgon.

Ända sen det fantastiskt underbara hände i söndags har jag haft stor lust att bara skrika ut alla mina positiva känslor men jag fastnar alltid så fort jag ska försöka börja för det går helt enkelt inte att beskriva. Så stort, underbart, härligt, fantastiskt och ofattbart.

Det enda som jag är ledsen över är att Raul inte fick uppleva det som spelare, men jag kan tänka mig att han ändå är lika lycklig som jag gånger 1000 så det känns rätt bra ändå.

Jag ser Casillas och Ramos framför mig och blir bara lycklig. I halvtid i söndags tror jag bestämt att jag bestämde mig för att sluta se på fotboll men det tar jag tillbaka. Nu såhär när vm är slut känner jag verkligen att jag saknar något och jag kan knappt bärga mig inför nästa säsong med mitt älskade real. Synd bara att Barcelona kommer bli livsfarliga med David Villa i spetsen. Tur att jag har en del att göra innan säsongen börjar och tur att jag kommer få göra och vara med om en del del skoj den närmsta tiden.

Tre dagar kvar till semestern!

Spanien är bäst!!!

Casillas är bäst och vackrast och grät mer än jag gjorde.

Ramos är allt annat positivt som finns att säga och alla andra är också underbara (förutom möjligen sergio Busqets som jag kan sträcka mig till helt okej eller nått).

Igår tog jag helt rätt beslut som åkte tidigare till Tinna, det var superhärligt att bara ligga och slappa vid poolen, det fick mig att bli rätt sugen på en egen pool måste jag erkänna även om jag flera gånger sagt emot kjell när han fört det på tal.
Efter ett tag kom Anna och Lovi och sedan Kicki och Daniel och vi hade väldigt trevligt, iaf jag. Vi grillade, spelade mao, fast jag och kicki kom tvåa alla gånger så det var inte riktigt lika kul som det brukar... Sedan tittade vi såklart på vm-matchen mellan Tyskland och Uruguay. Jag tycker det var en jämn match som skulle kunnat sluta precis hur som helst, jag hade hellre velat se Uruguay som vinnare men nu blev det inte så. Jag tycker Forlan har gjort en superbra turnering, han brukar ju vara grym i ligan och jag är alltid lika rädd när real möter Atletico nu och var alltid lika orolig när de mötte villa real där han spelade förut men det är kul att det gått bra för honom nu också. Hans frispark i slutsekunden var ju rätt dålig.
Vi bokade biljetter till Kroatien. Det ska bli underbart kul, jag väljer dock att inte längta dit för när vi kommer hem är min semester slut för i år. Vi planerade och tittade lite på en annan resa vi pratat om att göra och det lockar enormt mycket faktiskt, antar att det inte blir Thailand nästa år för min del.

När jag kom hem var ju tanken att jag skulle måla lite på huset men det behövde jag som tur var inte, tack vare min snälla mest underbara. Han hade redan gjort det efter sitt hårda arbetspass, jag blev riktigt riktigt glad över det :-D Nu väntar jag på att solen ska flytta sig lite så jag kan börja måla.


Ikväll blir det, som den hittills så framgångsrika traditionen bjuder, spanienmatch i vårt hem. Tinna kommer och har självklart sin spanientröja på sig. Även Anna kommer och tillsammans ska vi hejja fram det mest underbara landslag som finns i världen (ja jag tycker faktiskt det, sen skulle jag troligtvis hållt på Sverige ändå om de hade stått för motståndet). Jag hoppas hoppas verkligen att de vinner, jag skulle bli så glad så att jag inte vet vart jag skulle ta vägen. Läste precis en artikel om laget på aftonbladet och blev rörd till tårar, okej jag blir rörd ganska lätt men faktiskt inte så ofta av aftonbladets artiklar. Det blir en tuff match och den skulle kunna sluta precis hur som helst tror jag. Som tur är tycker jag mycket om Holland också så går det åt helvete kan jag iaf glädjas med dem lite grann samtidigt som jag lider enormt med Spanien.

Sist men inte minst två bilder från gårdagen

 

 

 

Måla - vilket jag borde

eller

Slappa vid en pool men härliga Tinkan - vilket jag vill


Ibland ska man faktiskt bara göra det man vill och inte det man borde. Tycker vi har varit ganska duktiga med allt målande och fixande i huset, vi köpte ju inte huset bara för att slita med det utan förtjänar att pyssla lite med det men njuta av livet emellanåt. Fast vi har tagit ner stuprännan och den delen behöver målas två gånger innan söndagkväll så det får väl bli till att måla när jag kommer hem ikväll, vilket kanske blir rätt sent men men. Är man bra på att skjuta upp saker så får man ju skylla sig själv.

Det låter som om jag bestämt mig eller hur, ska bara meddela tinna den glada nyheten :-)

Nu har vi ju typ allt här, jag har saknat internet rätt ordentligt faktiskt. Idag kunde vi hämta hallmöbeln vi beställt också å den passade bra tycker jag samt att några skor får plats och man kan sitta och ta på sig skorna, kan va bra när man är stel som få vilket jag verkligen är.

Idag har jag sagt hejdå till massa små gullungar, den här veckan har varit stressig och påfrestande på jobbet vilket man direkt märker på barnen som genast börjar härja omkring men de är verkligen underbara även om man i vissa stunder faktiskt behöver påminna sig själv om det. Idag var sista dagen innan sommaruppehållet på min förskola, jag kommer jobba nästa vecka med men då på en annan förskola inom företaget. Det kan vara kul att byta miljö en stund men jag ser faktiskt absolut inte fram emot nästa vecka. Nya barn, nya fröknar, nya rutiner och nya sega dagar med ganska mycket barnpassning. Äh det är bara en vecka och den kommer säkert gå nästan lika fort som alla andra men det känns lite jobbigt att vara på ett annat ställe än mitt (där jag har alla grejer jag skulle kunna och egentligen behöver sysselsätta mig med). Jag är inte riktigt i fas inför hösten men det kommer nog gå bra ändå :-) Lite extra jobbigt kommer det bli eftersom jag bara jobbar lite mer än en vecka innan det är dags för ny ledighet. Detta kommer verkligen bli toppen privat, jag ser fram emot resan otroligt mycket just nu och är verkligen glad att det löste sig så att jag kan följa med men yrkesmässigt blir det lite jobbigare.

Nu kom Anna precis hem från jobbet och jag ska nog gå och välkomna henne och visa henne middagen som jag hoppas hon uppskattar.

Nervös som vanligt, jag hejjar självklart på Spanien om nu någon missat det. Magkänslan och förnuftet säger givetvis att Tyskland vinner för de har ju spelat bättre och jag håller ju på Spanien som sagt men bläckfisken har ju talat och tydligen förutspått spanien som segrare :-)

Just nu sitter jag i mitt förra boende och surfar lite, var så illa tvungen för att jag hade vissa saker att svara på... Men nu har jag nog släppt lite av alla aggression och upprördhet jag kände tidigare ikväll, skönt!

Nu har vi bott i vårt nya fina hus i ganska precis två veckor, tiden har gått så fort och jag har njutit av varenda sekund typ, kanske inte alla sekunder som jag målat... Vi har hunnit med en del men allt tar så mycket längre tid än vad jag tänkt att det ska göra. Målningen går sakta men säkert framåt och känns helt okej även om jag inte är helt förälskad i färgen, men det har jag ju vetat hela tiden. Möbelinköpen har gått rätt bra även om det är fruktansvärt jobbigt med lång leveranstid. Vi har en del möbler där hemma som ska monteras ihop och det är ganska roligt tycker jag men det tar ju så lång tid. Vi har redan haft tre grillmiddagar och ytterligare en middag med gäster vilket känns roligt.

Iom flytten har jag inte sett alls lika mycket av fotbollsvm som jag skulle gjort annars, men jag har tittat på de matcher jag hunnit med och tycker att det har varit fantastiskt roligt precis som tidigare. Det roligaste är ju självklart att Spanien har gått vidare, dom spelar imorgon och måste vinna, jag skulle bli så glad. Men jag tror Paraguay blir svårare än många andra räknar med. Brasilien och Ghana åkte ut idag och jag blev nog lite ledsen i båda fallen. Jag hade inte sett något av varken Uruguay, Holland eller Ghana tidigare i turneringen och såg inte hela matcherna idag heller. Brasilien tycker jag dock imponerat tidigare i turneringen och dom har jag ju alltid hejjat lite mer på än på andra lag när jag varit mindre men jag tycker om Holland med så det kändes helt okej. Ghana blev jag väldigt imponerad av idag, inte bara spelet utan snarare attityd och lagandemässigt och det hade verkligen varit roligt med ett afrikanskt lag i semin men men nu blev det inte så... Imorgon kommer jag iaf sitta klistrad framför tvn båda matcherna, det ska bli ritkigt kul faktiskt. Däremellan ska jag försöka måla en del också :-)

Nej nu ska jag surfa lite till och sedan bege mig hemåt igen, till mitt underbara hem :-D