Katarina Pettersson

I måndags var en riktigt tuff och jobbig dag. Det hände flera saker som var jobbiga och som jag inte hittade några bra lösningar på men som man var tvungen att bara acceptera. På måndagseftermiddagarna har vi möte i arbetslaget och den här gången satt bara vi som är lärare för ettorna tillsammans och diskuterade/planerade/förberedde osv. Å ju mer vi pratade ju mer värdelös kände jag mig. Det finns alltid miljoner saker som man skulle vilja göra för att förbättra för enskilda elever och det finns alltid miljoner drömmar och visioner om hur man vill ha det i klassen och det är helt enkelt omöjligt att genomföra allt och förutse allt och kunna allt och det brukar jag vara ganska duktig på att acceptera men just i måndags kändes det ritkigt riktigt tungt. Men det är bara att ta nya tag och visserligen har inte den riktigt värdelösa känslan försvunnit men den tar inte över mina tankar så mycket som den gjorde i måndags. Helena ringde mig igår för att fråga hur det kändes att snart ha höstlov och jag kan säga att mitt enda svar var nödvändigt. Jag tror jag kommer jobba en del på lovet och förbereda endel för att underlätta för mig i närmsta framtiden precis efter lovet men jag ska mestadels bara ta det lugnt och ladda batterierna. Både energibatterierna men även psyket känner jag. Nu låter det kanske som att jag tycker mitt jobb är tråkigt, hemskt eller jobbigt fast det är verkligen inte det jag menar. Jag älskar att vara lärare och stormtrivs faktiskt och ena stunden är jag både stolt och nöjd över mig själv som lärare men det är också väldigt tacksamt att kritisera sig själv för man kan i stort sett inte göra det perfekt ens en dag. Det är tur att jag är bra på att låta de negativa känslorna rinna av mig och berömma mig för att jag gör mitt bästa, mer än så kan jag ju inte ge :-D

Nu ska jag nog posta ett inlägg som jag har skrivit lite på i omgångar den senaste månaden :-)

En hel del egobilder, men det skäms jag inte över, vet inte varför men inlägget publicerades lite längre ner på sidan...