Matchdag
Idag gäller det! Killarna spelar sin första "seriösa" match som jag kan vara med på. Självklart hoppas jag på vinst, men som vanligt är jag inte alltför positiv. Vilket känns bekant och behagligt på sitt sätt. Jag är nervös, fast faktiskt sådär lagom nervös så att jag fortfarande vill vara med. Det är konstigt egentligen att jag håller på med idrott och engagerar mig i ett lag, som spelare, tränare och supporter. För större delen mår jag faktiskt ganska dåligt av det, men sen påminner man sig om alla vinster med det och mår rätt bra igen. Jag vet ju att det är värt det när resultaten går som man vill, och jag vet ju att det är värt det den där sekvensen av en träning då allt verkligen klaffar och det man har kämpat för länge som tränare äntligen ger utdelning. Killarna möter AIK, förra året spelade de rätt jämna matcher men förlorade och AIK kom högre upp i tabellen, hur mycket vet jag inte. Vi mötte ju dem i en träningsmatch för snart en månad sen och vann enkelt men det är nog inte ens i närheten samma lag vi kommer få möta idag. Då hade de bara en avbytare och hade precis spelat en match mot rimbo innan så vi kunde springa ifrån dem rätt lätt och enligt killarna saknade de alla bra spelare. Men det ska bli väldigt spännande och roligt iaf, hoppas hoppas att det går bra också.
Jag tror vi har bestämt att börja med 3-2-1, jag är inte alls nöjd med hur vi spelar det, skulle vi möta ett lag som är bra på att spela mot utgrupperat skulle vi inte ha en chans men vi har ju inte tränat på det så länge så man får ha tålamod och många lag är faktiskt väldigt dåliga på att möta det så jag tror att vi kommer kunna använda oss av det vissa matcher ändå. Det jobbiga är att jag inte är helt nöjd med 6-0 försvaret heller om jag ska vara ärlig och att försvaret kanske är vår "styrka" gör det hela ännu lite jobbigare. Jag tycker att det finns väldigt mycket potential i laget och när allt stämmer ser det väldigt bra ut, men tyvärr stämmer det inte superofta. Jag är en mästare på att hitta fel och vara negativ, men jag tror faktiskt att det är en styrka som tränare för jag ser absolut detaljer som måste slipas. Jag tror faktiskt att jag även är väldigt bra på att hitta styrkor och se det bra även om jag bara väljer att fokusera på det i vissa lägen, som när jag pratar med laget tex. När jag reflekterar över spelet själv som här i bloggen då fokuserar jag nog mer på det negativa.
Undra hur många som ska vara med, jag antar att vi blir rätt många, och det är verkligen roligt. Fast på samma gång är det väldigt jobbigt för det blir byten precis hela tiden och de stackars spelarna får knappt vara inne på plan vilket gör att det kan vara svårt att få något riktigt flyt i spelet.
Vi har ju ytterligare en match idag, vår egen mot avesta. Där är jag säker på förlust (jag vet idrottspsykologin, men alla är faktiskt inte lika och det här funkar faktiskt bra för mig). Strand blir nog precis som jag gissade väldigt starka i år, de krossade arbrå som vi spelade oavgjort mot och avesta lyckades faktiskt spela rätt jämnt mot dem. Men men man kan ju inte riktigt dra några bra slutsatser av två matcher men ändå. Jag tror att jag är lite nervös inför min egna match också. Förrut när jag var yngre (läs tränare för f90) så var jag alltid mycket mer nervös som tränare än som spelare, men det har nog förändrats. Jag tror jag har blivit lite lugnare som tränare, visserligen var det länge sen jag var med om en riktigt "viktig" match som tränare (det var jag ju faktiskt då och då som f90:s tränare). Och jag har definitivt blivit mer nervös som spelare, kan bero på att laget betyder mer för mig nu än de gjorde de första åren som senior.
Nä nu ska jag gör lite nytta istället. Snart är det dags att åka. Vi måste handla innan matcherna. Imorgon ska vi nämligen ha lite födelsedagsfika här och på tisdag ska jag ha en försenad inflyttningsmiddag här och hela måndagen och tisdagen är jag fullbokad, har typ en kvart över någonstans kanske. Å eftersom kjell jobbar natt inatt så hinner vi inte riktigt annars.
Jag tror vi har bestämt att börja med 3-2-1, jag är inte alls nöjd med hur vi spelar det, skulle vi möta ett lag som är bra på att spela mot utgrupperat skulle vi inte ha en chans men vi har ju inte tränat på det så länge så man får ha tålamod och många lag är faktiskt väldigt dåliga på att möta det så jag tror att vi kommer kunna använda oss av det vissa matcher ändå. Det jobbiga är att jag inte är helt nöjd med 6-0 försvaret heller om jag ska vara ärlig och att försvaret kanske är vår "styrka" gör det hela ännu lite jobbigare. Jag tycker att det finns väldigt mycket potential i laget och när allt stämmer ser det väldigt bra ut, men tyvärr stämmer det inte superofta. Jag är en mästare på att hitta fel och vara negativ, men jag tror faktiskt att det är en styrka som tränare för jag ser absolut detaljer som måste slipas. Jag tror faktiskt att jag även är väldigt bra på att hitta styrkor och se det bra även om jag bara väljer att fokusera på det i vissa lägen, som när jag pratar med laget tex. När jag reflekterar över spelet själv som här i bloggen då fokuserar jag nog mer på det negativa.
Undra hur många som ska vara med, jag antar att vi blir rätt många, och det är verkligen roligt. Fast på samma gång är det väldigt jobbigt för det blir byten precis hela tiden och de stackars spelarna får knappt vara inne på plan vilket gör att det kan vara svårt att få något riktigt flyt i spelet.
Vi har ju ytterligare en match idag, vår egen mot avesta. Där är jag säker på förlust (jag vet idrottspsykologin, men alla är faktiskt inte lika och det här funkar faktiskt bra för mig). Strand blir nog precis som jag gissade väldigt starka i år, de krossade arbrå som vi spelade oavgjort mot och avesta lyckades faktiskt spela rätt jämnt mot dem. Men men man kan ju inte riktigt dra några bra slutsatser av två matcher men ändå. Jag tror att jag är lite nervös inför min egna match också. Förrut när jag var yngre (läs tränare för f90) så var jag alltid mycket mer nervös som tränare än som spelare, men det har nog förändrats. Jag tror jag har blivit lite lugnare som tränare, visserligen var det länge sen jag var med om en riktigt "viktig" match som tränare (det var jag ju faktiskt då och då som f90:s tränare). Och jag har definitivt blivit mer nervös som spelare, kan bero på att laget betyder mer för mig nu än de gjorde de första åren som senior.
Nä nu ska jag gör lite nytta istället. Snart är det dags att åka. Vi måste handla innan matcherna. Imorgon ska vi nämligen ha lite födelsedagsfika här och på tisdag ska jag ha en försenad inflyttningsmiddag här och hela måndagen och tisdagen är jag fullbokad, har typ en kvart över någonstans kanske. Å eftersom kjell jobbar natt inatt så hinner vi inte riktigt annars.
Kommentarer
Trackback
