Stressymptom?
På sista tiden har jag varit helt hopplös när jag fort ska säga något, undra hur många felsägningar jag gjorde i helgen egentligen! Mestadels handlar det om namn och alex och axel blir ju konstant fel men det tycker jag inte är så oroväckande ändå för det är ju exakt samma bokstäver och av någon anledning tycker jag Alex passar bra att heta Axel och tvärtom. Och sen så har vi ju miljoner killar på j, eller iaf minst sex stycken, så där blev det en hel del fel också. Men när jag började kalla, Ludvika för Falun, Axel för Robin och allt möjligt för allt möjligt annat började jag faktiskt bli lite orolig. Nej inte på riktigt men lite skumt är det faktiskt. Visst brukar jag vara förvirrad och göra knasiga saker men det har varit lite extremt på sistonde.
Jag ser så grymt mycket fram emot lovet som närmar sig med stormsteg, fast jag kan inte bestämma mig för om jag ska vara helledig eller om jag ska jobba typ hela lovet och jobba bort massa måsten. Svårt beslut, antagligen borde jag göra något bra halvalternativ. Idag hade jag mitt sista utvecklingssamtal, helt underbart faktiskt. Så vid halv tre kunde jag egentligen gå hem, men det är ju så mycket att göra som man aldrig hinner. Alltid kommer det så många måsten emellan men när det handlar om alla borden i skolan så kan listan göras precis hur lång som helst och tyvärr blir oftast hela listan väldigt lidande. Så jag stannade kvar ett tag och satte upp teckningar och annat som annars bara läggs på hög. Å under tiden hände det såklart en massa saker att ta tag i och rätt vad det var var klockan halv fem. Det är ju en fördel att jag älskar att vara på jobbet och att tiden bara flyger förbi, jag behöver inte oroa mig för att längta därifrån, fast samtidigt kan jag ju sakna att vara hemma ibland. Men det är jag ju nu, så nu ska jag njuta riktigt ordentligt och det kan jag faktiskt göra för huset är nystädat, helt underbart! Skulle aldrig ha orkat med, jag blir mer och mer imponerad av mina föräldrar och deras generation. De verkar ju alltid orka göra det de ska, städa, laga mat, fixa på tomten osv osv. Jag är fruktansvärt lat men nån gång kanske det förändras...
Idag gjorde jag faktiskt min första lektion som verkligen var planerad efter min activeboard. Jag slogs plötsligt av en idé som jag tyckte skulle passa bra. Det gick faktiskt väldigt fort att göra i programmet som hör till activeboarden (activeinspire), typ en kvart kanske och jag tycker lektionen blev väldigt bra. Alla fick gå fram och göra något på tavlan och alla andra hade faktiskt tålamod att hänga med när de andra höll på.
Förresten, jag har ju inte nämnt sm överhuvudtaget. Det var höjdpunkter blandade med kaosmoment men på det stora hela är jag faktiskt mest positivt inställd till helgen som helhet. Vi visste ju att det skulle vara en tuff grupp. Ystad, Alingsås, RP Linköping och Önnered lät lixom inte som några blåbär direkt och det fick vi bevisat för oss på en gång. Jag tyckte de andra lagen såg ut som juniorer i jämförelse med våra killar.
På lördagen spelade vi mot RP och Önnered och man kan väl säga att vi fick storstryk. Stackars Erik hade gjort illa foten på fredagen men kämpade på ändå eftersom (ännu mer stackars) andra Erik var hemma med knäskada. Å alla andra spelare såg lite loja och sega ut. Kan ju ha varit tågresan som gjorde sitt eller så kanske jag var dålig på att tagga igång dem. Vissa moment av matcherna spelade vi faktiskt riktigt bra men tyvärr alldeles för sällan. I sista matchen blev jag riktigt irriterad för vi tappade helt huvudet och började fokusera på helt fel saker. I omklädningsrummet efter matchen var stämningen helt klart tryckt om man säger så. Men när killarna kom ut efter duschen så hade den lättat lite.
Söndagens matcher blev bättre, kanske lite för att vi fokuserade på att spela så bra som möjligt och inte att vinna. När man försöker vinna är det så frustrerande och förödande när motståndarna är grymt mycket bättre än vad man själv är. Vi ställde ju in oss på att det skulle bli ett steg två och att vi skulle dra så mycket nytta som möjligt av de matcher som var kvar och det tycker jag verkligen killarna lyckades med. Vi spelade klart bättre på söndag tycker jag, de positiva momenten blev fler och svackorna inte lika långa och djupa, men vi var ändå såklart chanslösa. jag skulle så gärna vilja veta var våra motståndare står sig i förhållande till alla andra lag i Sverige. Jag blir mer och mer frustrerad över att jag inte har bättre koll på den förväntade nivån.
Om man ser till allt utöver matcherna så var även det blandat med allt från himmel till helvetet ungefär. Det allra roligaste är att jag trivs otroligt bra med killarna och att jag här verkligen kände att jag lärde känna alla mycket bättre. Jag tycker det har varit rätt stelt tidigare och det har varit svårt att prata dem på ett lättsamt och avslappnat sätt men det lossnade rejält i helgen. Nu ser jag fram emot steg två och jag hoppas på en bra lottning, det skulle vara grymt kul att få gå till steg tre och se om vi kan fortsätta att utvecklas.
Igår var det träning och tillbaka till vardagen, men jag och Lovi kände att vi ville lyxa till det lite. Spelarna var ju tvugna att tävla lite på tåget ner, de delades in i lag och fick svara på frågor och göra flera uppdrag. De som vann uppdragsjakten, de lyckades faktiskt med alla uppdrag tom att hitta en 80-åring på tåget som sa att vallentuna skulle vinna., önskade sig en prinsesstårta i pris och vi bestämde oss för att skippa fysen och istället köra två lekar och sen bjuda på tårta till killarnas stora förtjusning. De var sega och klagade en del men jag tror inte att de tvivlade en sekund på att slippa fysen, å när vi berättade att vi hade gjort ett nytt tuffare program stönade de rätt bra men svalde det ändå med hull och hår. När lovi sa att de skulle göra 80 utfallssteg så undrade de om vi skämtade men efter ett litet tag var det några som bara började. Då avslöjade vi att de skulle slippa och de blev rätt glada faktiskt.
Nu på lördag har vi en viktig match mot Rimbo och jag vill verkligen verkligen vara med på den. Damerna har ju en match i Ludvika och med tanke på att vi inte kommer ha något lag kvar alls i vår är väl den här också viktig, vi behöver alla poäng vi kan få så att vi garanterat inte åker ut när serien vänder. Å lite spelsugen är jag allt men samtidigt vill jag verkligen inte missa killarnas match. Skulle det bara vara för vår match så skulle vi nog hinna hem igen men nu har ju herrarna också match. Vi får se hur det blir, kanske tar vi (mina underbara vänner) en bil och åker direkt hem. Aja vi får se helt enkelt!
Å så efter jobbet och handbollen så kommer ju mitt tredje intresse som jag måste ventilera då och då. Real Madrid. Ikväll är det ju match mot lyon. Jag är trött på att möta Lyon men jag är grymt laddad inför matchen, att se den alltså. Hoppas hoppas på vinst. Jag tror jag nöjer mig där faktiskt :-)
Jag ser så grymt mycket fram emot lovet som närmar sig med stormsteg, fast jag kan inte bestämma mig för om jag ska vara helledig eller om jag ska jobba typ hela lovet och jobba bort massa måsten. Svårt beslut, antagligen borde jag göra något bra halvalternativ. Idag hade jag mitt sista utvecklingssamtal, helt underbart faktiskt. Så vid halv tre kunde jag egentligen gå hem, men det är ju så mycket att göra som man aldrig hinner. Alltid kommer det så många måsten emellan men när det handlar om alla borden i skolan så kan listan göras precis hur lång som helst och tyvärr blir oftast hela listan väldigt lidande. Så jag stannade kvar ett tag och satte upp teckningar och annat som annars bara läggs på hög. Å under tiden hände det såklart en massa saker att ta tag i och rätt vad det var var klockan halv fem. Det är ju en fördel att jag älskar att vara på jobbet och att tiden bara flyger förbi, jag behöver inte oroa mig för att längta därifrån, fast samtidigt kan jag ju sakna att vara hemma ibland. Men det är jag ju nu, så nu ska jag njuta riktigt ordentligt och det kan jag faktiskt göra för huset är nystädat, helt underbart! Skulle aldrig ha orkat med, jag blir mer och mer imponerad av mina föräldrar och deras generation. De verkar ju alltid orka göra det de ska, städa, laga mat, fixa på tomten osv osv. Jag är fruktansvärt lat men nån gång kanske det förändras...
Idag gjorde jag faktiskt min första lektion som verkligen var planerad efter min activeboard. Jag slogs plötsligt av en idé som jag tyckte skulle passa bra. Det gick faktiskt väldigt fort att göra i programmet som hör till activeboarden (activeinspire), typ en kvart kanske och jag tycker lektionen blev väldigt bra. Alla fick gå fram och göra något på tavlan och alla andra hade faktiskt tålamod att hänga med när de andra höll på.
Förresten, jag har ju inte nämnt sm överhuvudtaget. Det var höjdpunkter blandade med kaosmoment men på det stora hela är jag faktiskt mest positivt inställd till helgen som helhet. Vi visste ju att det skulle vara en tuff grupp. Ystad, Alingsås, RP Linköping och Önnered lät lixom inte som några blåbär direkt och det fick vi bevisat för oss på en gång. Jag tyckte de andra lagen såg ut som juniorer i jämförelse med våra killar.
På lördagen spelade vi mot RP och Önnered och man kan väl säga att vi fick storstryk. Stackars Erik hade gjort illa foten på fredagen men kämpade på ändå eftersom (ännu mer stackars) andra Erik var hemma med knäskada. Å alla andra spelare såg lite loja och sega ut. Kan ju ha varit tågresan som gjorde sitt eller så kanske jag var dålig på att tagga igång dem. Vissa moment av matcherna spelade vi faktiskt riktigt bra men tyvärr alldeles för sällan. I sista matchen blev jag riktigt irriterad för vi tappade helt huvudet och började fokusera på helt fel saker. I omklädningsrummet efter matchen var stämningen helt klart tryckt om man säger så. Men när killarna kom ut efter duschen så hade den lättat lite.
Söndagens matcher blev bättre, kanske lite för att vi fokuserade på att spela så bra som möjligt och inte att vinna. När man försöker vinna är det så frustrerande och förödande när motståndarna är grymt mycket bättre än vad man själv är. Vi ställde ju in oss på att det skulle bli ett steg två och att vi skulle dra så mycket nytta som möjligt av de matcher som var kvar och det tycker jag verkligen killarna lyckades med. Vi spelade klart bättre på söndag tycker jag, de positiva momenten blev fler och svackorna inte lika långa och djupa, men vi var ändå såklart chanslösa. jag skulle så gärna vilja veta var våra motståndare står sig i förhållande till alla andra lag i Sverige. Jag blir mer och mer frustrerad över att jag inte har bättre koll på den förväntade nivån.
Om man ser till allt utöver matcherna så var även det blandat med allt från himmel till helvetet ungefär. Det allra roligaste är att jag trivs otroligt bra med killarna och att jag här verkligen kände att jag lärde känna alla mycket bättre. Jag tycker det har varit rätt stelt tidigare och det har varit svårt att prata dem på ett lättsamt och avslappnat sätt men det lossnade rejält i helgen. Nu ser jag fram emot steg två och jag hoppas på en bra lottning, det skulle vara grymt kul att få gå till steg tre och se om vi kan fortsätta att utvecklas.
Igår var det träning och tillbaka till vardagen, men jag och Lovi kände att vi ville lyxa till det lite. Spelarna var ju tvugna att tävla lite på tåget ner, de delades in i lag och fick svara på frågor och göra flera uppdrag. De som vann uppdragsjakten, de lyckades faktiskt med alla uppdrag tom att hitta en 80-åring på tåget som sa att vallentuna skulle vinna., önskade sig en prinsesstårta i pris och vi bestämde oss för att skippa fysen och istället köra två lekar och sen bjuda på tårta till killarnas stora förtjusning. De var sega och klagade en del men jag tror inte att de tvivlade en sekund på att slippa fysen, å när vi berättade att vi hade gjort ett nytt tuffare program stönade de rätt bra men svalde det ändå med hull och hår. När lovi sa att de skulle göra 80 utfallssteg så undrade de om vi skämtade men efter ett litet tag var det några som bara började. Då avslöjade vi att de skulle slippa och de blev rätt glada faktiskt.
Nu på lördag har vi en viktig match mot Rimbo och jag vill verkligen verkligen vara med på den. Damerna har ju en match i Ludvika och med tanke på att vi inte kommer ha något lag kvar alls i vår är väl den här också viktig, vi behöver alla poäng vi kan få så att vi garanterat inte åker ut när serien vänder. Å lite spelsugen är jag allt men samtidigt vill jag verkligen inte missa killarnas match. Skulle det bara vara för vår match så skulle vi nog hinna hem igen men nu har ju herrarna också match. Vi får se hur det blir, kanske tar vi (mina underbara vänner) en bil och åker direkt hem. Aja vi får se helt enkelt!
Å så efter jobbet och handbollen så kommer ju mitt tredje intresse som jag måste ventilera då och då. Real Madrid. Ikväll är det ju match mot lyon. Jag är trött på att möta Lyon men jag är grymt laddad inför matchen, att se den alltså. Hoppas hoppas på vinst. Jag tror jag nöjer mig där faktiskt :-)
Kommentarer
Trackback
