Katarina Pettersson

Jag var så sjukt trött när jag skulle upp igår, och eftersom jag jobbade - direkt till killarnas träning och direkt till min träning och hem igen till halv 11, så var jag inte direkt piggare imorse. Jag var hemma från jobbet redan vid fyra, det var underbart skönt. Jag hade tänkt att jag skulle ta tag i mina datakursuppgifter idag så att jag slipper göra dem på lovet nästa vecka men jag var helt dödstrött och somnade i soffan. Jag sov i nästan en timme och det var så underbart skönt. Jag vaknade till liv väldigt motvilligt först av min väckarklocka som jag faktiskt hade sans nog att ställa innan jag slocknade men även av ett samtal från min underbara syster. Då var väl klockan närmare sju och det var så härligt att ha hela kvällen framför sig och faktiskt vara aningen utvilad, fast nu har tiden bara rusat iväg precis som alltid och jag har inte hunnit med något som jag ville. Nu ska jag nog börja med middagen för jag har för mig att Kjell skulle komma hem efter nio närmare tio. Han åkte till ambulansen vid sex imorse och är kvar där än alltså, jag förstår inte hur han orkar. För han är på ambulansen mellan 50 och 70 timmar i veckan, jobbar på KS typ 16-24 timmar i veckan och har utöver det en hel del arbetsuppgifter att ständigt skriva på. Men julen närmar sig och efter det tror jag iaf att det kommer lugna ner sig, men man vet inte med alla projekt den människan är intresserad av.

Sen ska jag faktiskt sätta mig ner och göra ett ärligt försök att sätta mig in i uppgifterna jag ska göra. Jag tror inte det kommer vara några komplicerade saker, jag känner mig nästan som ett proffs på olika datorprogram som man har användning för i mitt yrke. Men det som känns lite jobbigt är att jag tror att jag kommer få lägga ner iaf en del tid och energi på det och sen så är jag rädd att det ändå inte kommer ge mig så mycket ny kunskap. Men jag hoppas att det går bra, smidigt och fort och att jag faktiskt kan få ut något av det också.