Katarina Pettersson

Istället för duschen tittade jag igenom bilderna jag tog idag. Jag tog några under uppvärmningen i hallen och sen efter min match tog jag några på min lillebror som nu äntligen tänkte ta tag i cv-skrivandet. Jag har inte många bra bilder på min lillebror genom åren. Jag blir ganska bra på bild och har egentligen inget emot att bli fotograferad. Man kan nog säga att det är raka motsatsen med honom. Han blundar, gör konstiga miner och avskyr att bli fotograferad. Men man gillar ju utmaningar va... Nejdå. Jag är inte helt missnöjd egentligen för nu har jag nog de finaste bilderna jag har på honom, men jag blir så irriterad för jag glömde helt att sänka iso:t. Det blir alltid så om jag höjer det, jag glömmer lixom den funktionen för det mesta. Och rätt vad det är när jag behöver lite mer ljus så kan jag komma på det och dra upp och sen glömmer jag ju självklart bort det och på den lilla skärmen i kameran ser man ju inte alls att bilderna är korniga, så egentligen blev det ju fetfail. Men men, jag tror att han kanske tycker att där är ok ändå och annars kan vi ju ta nya...