Gotska Sandön
Det finns helt klart många fantastiska platser i vårt land. Ett av Sveriges absoluta guldkorn måste ändå vara den här ön. Det beror ju självklart på vad man anser som positivt på en plats men eftersom jag skriver utifrån mitt eget perspektiv kan jag inte annat än att säga att Gotska Sandön var helt sagolik. Vissa kanske prioriterar affärer, toaletter, duschar och högteknologi men trivs man bra i lugna miljöer, skogen eller stranden och inte behöver matas av tekniska intryck hela tiden tror jag man skulle trivas väldigt bra där.
Jag åkte hemifrån hur tidigt som helst i söndags. Som tur var fick jag skjuts ner till bussen som gick tio över fem på morgonen. Jag mötte mina närmsta kollegor på t-centralen och vi hade gott om tid att ta igen de veckor vi inte träffats. Pendeln tog lite mer än en timme och sedan mötte vi upp både gamla och nya kollegor i nynäshamn där vi väntade på båten. Jag fick träffa en ny men gammal kollega vilket jag blev väldigt glad över. Jag har saknat hennes härliga energi sedan vi slutade på Åbygläntan. Resan över gick väldigt bra, vattnet var väldigt lugnt och det var intressant att höra om allas sommar.
Vi kom fram rätt tidigt och när vi väl lastat av båten (det var helt sjukt mycket packning och mat), gått till lägerplatsen och lastat av släpet som snällt nog skjutsat dit vår packning var det lagom att äta lunch. Efter lunchen begav sig jag, Cilla och Maria till andra sidan ön för att få en chans att se på sälarna som tydligen brukade hålla till på säludden.
Det var en bit att gå men med det goda sällskapet och den helt fantastiska miljön kunde man inte direkt klaga. Man gick mitt i skogen som var nästan helt klädd av mjuk mossa på marken och stigen bestod av mest sand och barr.
Tydligen kom vi ner på stranden på ett annat ställe än man brukar och missade två uppsatta skyltar som sa att man inte fick gå längre. Jag skämdes en hel del när jag insåg att vi gått på förbjuden mark men samtidigt så var det faktiskt inte direkt tydligt skyltat och jag är faktiskt lite glad över att vi ändå kom närmare sälarna än vi annars gjort och det verkar absolut inte som att sälarna blev störda, de verkade väldigt nyfikna och följde oss nästan när vi gick tillbaka längs stranden.
Det var en otrolig känsla att stå där på den vackra, stilla platsen och se sälar ute i det fria. Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig att se man kanske en sälfamilj på 4-6 stycken i bästa fall. Men det bara kryllade av sälar på stenarna och i vattnet. Vi räknade lite snabbt och såg minst 45 stycken. Vägen tillbaka började kännas lite i benen och magen, fast magen berodde nog mest på Sveriges os-final. Snälla Anna uppdaterade mig med sms och som tur var hade jag tydligen bättre mottagning på min mobil på den sidan av ön för där vi bodde kunde jag knappt skicka iväg ett sms utan att behöva prova tjugo gånger och flytta runt mobilen. Vi kom faktiskt tillbaka precis när matchen var slut och jag lyckades inte skicka de sista meddelandena tror jag inte iaf. Det hade varit underbart att få se matchen, hade någon haft med sig en väldigt bra radio hade man kanske kunnat lyssna på den informerade lägervärdarna mig om när jag landade på ön. Tråkigt att Sverige förlorade och kanske lite extra tråkigt eftersom det var så jämnt att de nästan lika gärna hade kunnat vinna. Tänk vilket fantastiskt mästerskap de gjort! Bragdguldet?! (jag tycker nästan de och juniorkronorna ska dela på det)
Vi hann vila lite innan det var dags för middag och massa härligt småsnackande, sedan tog vi en kort promenad ner till stranden. Vi missade tydligen precis solnedgången men stranden var bra härlig ändå.
På måndagen var den första egentliga jobbdagen och efter frukosten satte vi igång på allvar att diskutera viktiga saker. På lunchen hann vi förbi stranden en snabbis.
Sedan var det dags för mer jobb, vi satt i tvärgrupper vilket jag tyckte var positivt eftersom jag fick chansen att lära känna personer som jag inte riktigt haft chansen att samarbeta med tidigare.
Det verkade som om några av husen på ön tillhörde privatpersoner, eller där de som jobbade på ön fick bo och det var verkligen hur mysigt som helst där med staket runt antagligen för att avgränsa. Precis brevid fanns matkällaren.
Utöver jobb bjöd ju dagen på mycket härligt umgänge, god mat en tur i en charmig fyr en fantastisk solnedgång och härligt mys på stranden med gitarrspel och allsång.
Tisdagen jobbade vi vidare mer i de pedagogiska enheterna som vi kommer jobba i på skolan. Jag tycker att det känns väldigt bra i vårt team och jag tror att vi kommer organisera skolans personal och resurser på ett bättre sätt i år. Vi kommer nog samarbeta bättre med fritids också vilket känns väldigt positivt.
All personal delades in i olika matlag som fick ansvara för en måltid var. Vi var 52 stycken från skolan på ön och jag kan ju säga att jag aldrig lagat mat till så många tidigare men det gick supersmidigt. Vi hade väl kanske lättaste rätten (makaroner och köttbullar) och var ju ett glatt gäng på sex stycken så det var kanske inte så konstigt. Även diskningen gick hur smidigt som helst. Innan middagen hann vi ta en tur till stranden och några badade och tvättade håret. Jag var inte ens nära att doppa mig. Efter skräckupplevelsen (liten överdrift men faktiskt bara liten) i Viskan har jag fått för mig att det är högst obehagligt att bada i svenskt vatten och gör det bara om det är väldigt varmt. Vi hade bra väder på ön. En hel del sol som varvades med rätt mycket moln men det blåste lite och det var inte supervarmt i luften så ibland var man lite frusen och eftersom jag nästan frös utan att bada hade jag inte en tanke på att ställa mig och tvätta håret i vattnet. Som tur är har jag ju inte jättekänsligt hår och det såg faktiskt inte speciellt skitigt ut ens när jag kom hem på onsdagskvällen. Heder till de tappra som badade dock.
Vi var ett gäng som begav oss till öns kapell efter den lite extra festliga middagen och en hel del livat umgänge vid lägerplatsen, stackars de andra som valt att åka till Gotska Sandön just när vi var där. Vi är trevliga, snälla och glada och spårar väl inte direkt ur men ett stort gäng på över femtio personer låter nog en hel del mer än om det hade varit smågrupper och enskilda familjer som varit där. Det låg några minuters promenad bort och var supermysigt. Ingen elektricitet såklart utan upplyst av levande ljus och litet och mysigt. En av våra musiklärare spelade på orgeln och sjöng underbart fint på solo vilket gav en gåshud och en fin känsla inombords.
Aftonmässan leddes av en helt underbar gammal krutgubbe till präst. Det var en härlig och fin upplevelse precis som mycket annat på ön.
Någon timme senare var vi ett gäng som gav oss av ner mot stranden, en kollega hade en ficklampa som tur var för annars hade vi nog inte sett vart vi skulle gå. Lägligt nog när vi släckte den för att se hur mörkt det var hoppade ett gäng fram bakom ett träd och skrämde slag på de tre som gick före mig och anna precis. Skräckupplevelsen var inte slut där utan kanske hundra meter längre fram satt tre och gömde sig i gräset precis brevid stigen och precis när jag och anna gick förbi lyste de upp sina ansikten. Hur härligt som helst men det toppades av att vi fick se några stjärnfall när vi la oss ner på stranden och tittade på den magiska himlen.
Onsdagen var en ledig dag i väntan på att båten skulle gå vid fem. Det hade ryktats och oroats en hel del kring att båten kanske inte skulle gå hem pga blåst. Det troligare alternativtet var att den skulle gå men inte skulle kunna stanna på samma ställe som på ditvägen vilket skulle kunna innebära en promenad på uppåt fyra timmar. På morgonen fick vi iaf besked om att den skulle gå och att vi bara skulle behöva promenera drygt en timme, vilken tur. Underbart nog var vädret strålande. Helt klart varmaste dagen och solen lös mest hela tiden så vi la oss på stranden och bara njöt av miljön, vädret och ledigheten. Det var helt klart min sommrigaste dag hittills i år (om man bortser från Thailand) och faktiskt måste jag nog säga att jag aldrig har varit på en härligare eller finare strand, eller den andra stranden på Koh Samet får väl ungefär samma betyg. Det var varmt men inte så varmt att det blev jobbigt att ligga där för det fläktade rätt bra. Vi låg nog från 10-11 till 14 och jag passade faktiskt på att ta ett dopp. Det var kallt i vattnet, men det var inte lika plågsamt som i viskan. Det var nog bra att jag tog det där doppet för annars vet jag inte om jag någonsin skulle ha badat i sverige igen, nu känns det helt klart som om jag kommer göra det iaf någon gång framöver.
Jag som har tyckt att jag har haft svårt att få färg i ansiktet i år jämfört med tidigare (iaf i förhållande till hur mycket färg jag har på resten av kroppen) hade faktiskt fått lite färg i ansiktet under söndagen, måndagen och tisdagen. Men jag tänkte att eftersom jag inte har bränt mig nästan alls i år (Thailand inräknat men bortsett från eken som drabbade just ansiktet såklart) tyckte att det var en bra ide att inte smörja in mig, andra smörjde tydligen in sig rätt mycket och vid lunchen kände jag att det hettade lite just i ansiktet och var faktiskt duktig nog att smörja in mig efter maten när det var dags att börja gå mot båten. Båten kom slutligen och vi fick åka gummibåtar ut till den, lasta av passagerare och langa packningen till och från den i omgångar. Tydligen hade det varit en hel del kräkande på turen innan och jag som inte brukar bli åksjuk men visat lite mer tendenser för det ju äldre jag blivit blev nästan lite orolig när jag insåg att fler än hälften av oss hade tagit alla möjliga piller och tuggummin för att undvika det. Jag satt ute den första timmen eftersom jag hade varit på gränsen att känna illamående på resan dit då jag suttit inne och det var hur lugnt vatten som helst. Men jag hade inte supervarma kläder och jag blev blötare och blötare och kallare och kallare så jag och Annica gick in efter ett tag. Ute var det bara härligt men inne blev det lite jobbigare faktiskt. Jag mådde inte direkt illa men ibland kändes det lite obehagligt i magen. Resan var seg eftersom alla bara ville hem och man var helt slut i både kropp och själ. Dessutom visste vi att vi skulle upp tidigt dagen därpå och det kändes inte alltför skoj just då faktiskt. Men det gick bra och jag hade supertur och fick skjuts ända hem av supersnälla Anna-Karin. På båtresan sa nästan alla som fick syn på mig, oj du har fått färg i ansiktet! Men alla sa också att det var väldigt fint och att jag inte hade bränt mig utan var väldigt brun. Jag som kände att det hettade lite blev lite orolig och det första jag gjorde när jag kom hem var att gå och se mig i spegeln, och faktiskt hade jag verkligen fått färg i ansiktet, lite röd var jag men faktiskt väldigt brun för att vara mig.
Det var en oförglömlig resa och jag är så glad att vi fick chansen att åka dit.
Kommentarer
Trackback
