Katarina Pettersson

Är hur trött som helst när jag ska gå upp på morgonen och bara längtar till när jag får sova igen. Dagen går verkligen i ett, förut har jag valt att inte ha rast för att kunna planera och förbereda nu känns det som om jag inte har rast och definitivt ingen chans till förberedelse och planering. Men det blir nog bättre snart, dagarna fylls av underbara aktiviteter och kreativa barn ändå turligt nog.

Så fort det blir en liten liten paus, ofta när eleverna slutat skolan blir jag helt slut och känner hur välbehövlig den här lilla andningspausen är för sitt välmående. Sen är det ju vidare till killarnas träning och så körde jag min egen. Borde kanske inte gjort det eftersom jag inte direkt kände mig hundra och hade väldigt ont i halsen men jag ville faktiskt träna och eftersom jag ändå var där körde jag på. Jag märkte definitivt att konditionen påverkades en hel del. Som vanligt fastnade jag ett tag med mina härliga handbollsvänner. Skulle det inte vara för handbollen skulle jag typ aldrig träffa dem.

När jag kom hem fastnade jag vid datorn samtidigt som jag visserligen åt en sallad som väntade på mig i kylen. Jag har alltså fortfarande inte duschat och imorgon ska jag vara på jobbet extra tidigt har jag tänkt så jag hinner med en del måsten på morgonen. Alltså kommer klockan ringa om en sisådär sex timmar och jag ska snart hoppa in i duschen, likt förbannat sitter jag här i godan ro.

Nä nu tvätta håret :-)