Bra start
Det här året har börjat bra för mig. Fördelen med att ha känt sig ganska pressad och stressad och inte hittat tid och ork till det man vill är helt klart när det vänder. Snart kommer jag säkert ta tiden och harmonin mer för givet men jag hoppas att jag då och då stannar upp och tänker på hur lyckligt lottad jag är, om det nu kommer fortsätta att vara så här vill säga. Jag har aldrig känt mig så i fas som lärare som jag känner mig nu, jag har aldrig känt mig så hoppfull inför min karriär som nu, jag har aldrig känt mig så harmonisk och inspirerad tidigare heller i min nuvarande yrkesroll. Det är helt underbart faktiskt att få känna så, jag hoppas många får det. Man lägger ner så mycket tid på sitt jobb och förhoppningsvis kan man må riktigt bra för det mesta på jobbet och ännu bättre om man kan må bättre privat av att ha ett inspirerande och härligt jobb.
Jag mår mycket bättre på jobbet men jag mår nog faktiskt ännu bättre när jag är ledig i jämförelse med hur jag mådde förut när jag var ledig alltså. Det var inte så att jag mådde dåligt egentligen utan snarare bra men nu fantastiskt :-)
Det som saknas nu är träningssug. Jag vill vilja träna mer och ibland känner jag mig lite träningsinspirerad men oftast inte och definitivt inte sugen på våra handbollsträningar. Det här året är väl inte handbollsträningarna så där vansinnigt tråkiga hela tiden som de varit de senaste åren för det mesta men måndagarna är helt hopplösa att hitta motivation till. Jag sa redan innan säsongen att ingen skulle räkna med mig som spelare och bestämde mig för att det skulle vara okej att bara träna när jag själv vill och alltid prioritera mig själv framför laget. Jag visste väl att jag inte riktigt skulle klara av det tänket under säsongen för det strider ganska starkt mot hur jag alltid har varit och hur jag egentligen tycker att man ska engagera sig. Jag har inte superdåligt samvete när jag skippar en träning men ändå gnager det lite och skulle det inte vara för att jag har tränat ganska bra, bättre än de flesta i laget så skulle jag må sjukt mycket sämre. I måndags hade jag ont i armen, vilket jag fortfarande har så det kändes det nästan helt okej, det kändes som en helt okej anledning även om jag samtidigt som jag tidigare skrev har mer tid nu och inte riktigt kan skylla på att jag inte orkar/hinner träna.
Just nu längtar jag till lite varmare dagar och snöfri mark för att cykla till jobbet igen. När den dagen väl är här kommer jag såklart inte längre vilja cykla så då kommer jag säkert ta bilen ändå, men det är ju trevligt att inbilla sig det nu... I mina mest fantasifulla stunder får jag för mig att jag längtar till spåret på ip är snöfritt så man får springa där igen men det vet jag att jag med all säkerhet aldrig kommer göra gladeligen. Dessutom är väl den dagen nästan här så nu kan jag inte ens låtsas att jag önskar snöfria spår att utnyttja.
På fredag ska jag fira Tinna och på lördag är det Karins tur. Jag ser fram emot båda tillfällena och jag är väldigt glad att det inte är utgång som gäller på fredag. Jag har lite beslutsångest över lördag. VI ska äta middag på Patricia och sedan stanna där hela natten om Karin får bestämma :-) Det jag funderar över är det här med bil eller alkohol. Just nu lutar det kanske åt bilen för jag är inte alls sugen på att betala en hel förmögenhet för att bli onykter på krogen. Jag är en sån person som inte dricker för att det är gott utan bara i festligt syfte och för det mesta brukar jag tåla en hel del innan jag känner minsta lilla och det känns lite onödigt när jag inte ens är taggad på att bli onykter, vad är det då för mening med att dricka över huvud taget? Det blir ju bara tusen gånger jobbigare eller dyrare att ta sig hem. Jag hoppas att Karin föredrar att jag är där nykter men då kanske kan stanna lite extra eftersom hemresan går smidigare :-) Vi får se hur det går, nykter vågar man ju släpa med sig en kamera också :-)
Jag mår mycket bättre på jobbet men jag mår nog faktiskt ännu bättre när jag är ledig i jämförelse med hur jag mådde förut när jag var ledig alltså. Det var inte så att jag mådde dåligt egentligen utan snarare bra men nu fantastiskt :-)
Det som saknas nu är träningssug. Jag vill vilja träna mer och ibland känner jag mig lite träningsinspirerad men oftast inte och definitivt inte sugen på våra handbollsträningar. Det här året är väl inte handbollsträningarna så där vansinnigt tråkiga hela tiden som de varit de senaste åren för det mesta men måndagarna är helt hopplösa att hitta motivation till. Jag sa redan innan säsongen att ingen skulle räkna med mig som spelare och bestämde mig för att det skulle vara okej att bara träna när jag själv vill och alltid prioritera mig själv framför laget. Jag visste väl att jag inte riktigt skulle klara av det tänket under säsongen för det strider ganska starkt mot hur jag alltid har varit och hur jag egentligen tycker att man ska engagera sig. Jag har inte superdåligt samvete när jag skippar en träning men ändå gnager det lite och skulle det inte vara för att jag har tränat ganska bra, bättre än de flesta i laget så skulle jag må sjukt mycket sämre. I måndags hade jag ont i armen, vilket jag fortfarande har så det kändes det nästan helt okej, det kändes som en helt okej anledning även om jag samtidigt som jag tidigare skrev har mer tid nu och inte riktigt kan skylla på att jag inte orkar/hinner träna.
Just nu längtar jag till lite varmare dagar och snöfri mark för att cykla till jobbet igen. När den dagen väl är här kommer jag såklart inte längre vilja cykla så då kommer jag säkert ta bilen ändå, men det är ju trevligt att inbilla sig det nu... I mina mest fantasifulla stunder får jag för mig att jag längtar till spåret på ip är snöfritt så man får springa där igen men det vet jag att jag med all säkerhet aldrig kommer göra gladeligen. Dessutom är väl den dagen nästan här så nu kan jag inte ens låtsas att jag önskar snöfria spår att utnyttja.
På fredag ska jag fira Tinna och på lördag är det Karins tur. Jag ser fram emot båda tillfällena och jag är väldigt glad att det inte är utgång som gäller på fredag. Jag har lite beslutsångest över lördag. VI ska äta middag på Patricia och sedan stanna där hela natten om Karin får bestämma :-) Det jag funderar över är det här med bil eller alkohol. Just nu lutar det kanske åt bilen för jag är inte alls sugen på att betala en hel förmögenhet för att bli onykter på krogen. Jag är en sån person som inte dricker för att det är gott utan bara i festligt syfte och för det mesta brukar jag tåla en hel del innan jag känner minsta lilla och det känns lite onödigt när jag inte ens är taggad på att bli onykter, vad är det då för mening med att dricka över huvud taget? Det blir ju bara tusen gånger jobbigare eller dyrare att ta sig hem. Jag hoppas att Karin föredrar att jag är där nykter men då kanske kan stanna lite extra eftersom hemresan går smidigare :-) Vi får se hur det går, nykter vågar man ju släpa med sig en kamera också :-)
Kommentarer
Trackback
