Det bästa med att vara tränare
När man känner att allt stämmer, att allt man tränat på faktiskt ger utdelning och när man får dela sitt lags glädje över en välförtjänt vinst :-) ( synd bara att inte Lovi var med och delade glädjen, hon är också värd den!)
Vi har förlorat, förlorat och förlorat massa till, ofta med massa i målskillnad. Vi har en riktigt bra serie och det är frustrerande att ta stortorsk på stortorsk. Idag var det match i Kungsängen väldigt sent, 19.15 började matchen och jag måste erkänna att jag inte var supertaggad att åka dit för negativ som jag är före en match trodde jag inte vi skulle vinna. Vi har mött dem två gånger tidigare den här säsongen, först förlorade vi hemma med 15-35 och sedan gjorde killarna tydligen en väldigt bra match borta (jag och lovisa kunde inte följa med då) och förlorade med 32-21. Vi åkte dit idag med en lite halvskadad avbytare och under uppvärmningen fick vår målvakt ont i handen och var lite tveksam till spel. Jag tyckte laget såg rätt oinspirerat och segt ut under uppvärmningen och befarade att det skulle bli femtio väldigt långa och jobbiga minuter. Vi pratade om hur viktigt det är att peppa varandra och tagga igång, oavsett hur det går i matchen så ska vi kunna gå därifrån och känna att vi har kämpat och gett allt. Det började inte så bra, mål direkt för kungsängen och sen ett till, men efter det gjorde vi fem raka tror jag och jag var smått chockad. Jag har vant mig vid att inget går vägen, spelar vi bra har vi domaren emot oss eller fruktansvärd otur. Eller så spelar vi helt vårdslöst och ger bort bollen. Här var det snarare tvärtom vi fick några billiga domslut med oss och det kändes som om dom träffade stolparna mer än vad vi gjorde.
Jag tittade på klockan när det hade gått sju minuter och var glad över att vi var i ledningen, tänkte att vi hängde iaf med så här länge. Det kanske är hemskt att tränaren bara väntar på att det ska gå åt helvete men sån är jag, så är jag när jag spelar själv också och så är jag som supporter med och jag tror inte att det är något jag signalerar till killarna medan vi spelar eller innan eller efter heller för den delen. Jag vet att killarna är bra och att de har mycket handboll i sig och de visar de till och från och det som har varit så frustrerande är att de är ojämna och har en låg lägstanivå som tyvärr nästan alltid infinner sig någon gång under varje match lite olika länge. Idag kom inte den perioden. Visst tappade vi en tremålsledning i början av andra men då var vi faktiskt en kort under stor del och det var inte våra misstag som gjorde att vi tappade ledningen utan kungsängen hade en lite bättre period. Jag har nästan glömt hur det är att vara nervös som tränare för det har jag inte behövt vara många matcher i år direkt. Det var jag idag, klockan stod stilla kändes det som eftersom vi hade en ledning med ett par bollar och jag bara ville att matchen skulle blåsas av. Som tur var spelade vi med huvudet hela matchen igenom och kunde faktiskt utöka ledningen mot slutet så när det var typ tre minuter kvar kunde jag i stort sett andas ut.
Jag blev faktiskt nästan lite rörd efter matchen för jag tycker att killarna är så otroligt förtjänta av det här. De har kämpat och slitit med motgång efter motgång och den här matchen behövdes verkligen. En match när de fick känna att de faktiskt är bra och att det räckte till en vinst över ett riktigt bra lag (som säkert underskattade oss en del och helt klart har haft bättre dagar men ändå). Försvaret var riktigt bra, hemjobbet väldigt bra, målvaktspelet var kanon och många stunder var det riktigt bra anfallsspel också.
Det här är helt klart den match som jag är mest stolt över när det gäller killarnas insats. De kämpade riktigt bra och de höll huvudet kallt. Jag såg flera i laget göra riktigt bra och mogna beslut för att spela på resultatet, det har nästan inte hänt alls tidigare faktiskt. Dessutom är jag nöjd över vissa saker som vi nött och jag känt hopplöshet över så jag nästan velat slita mitt hår på träningar som plötsligt börjar visa sig i spelet. I torsdags tränade vi på främst två olika samarbeten i anfallet. Dels att kanten skulle sätta nian i läge och dels det omvända och banne mig om det inte var det sistnämnda som vi gjorde nästan hälften av våra mål på. Nää kanske inte riktigt så många men en hel del faktiskt även om jag inte tror att det har enbart med träningen att göra så vill jag tro att det kanske bidrog lite positivt till matchen iaf. Annars är jag extra nöjd med att de börjar hitta samarbeten med linjen mer, främst inspel och möjligtvis att linjen gör rörelser som skapar ytor som de går i men än så länge har jag inte sett så många nedhåll och regelrätta spärrar som utnyttjas så det ska vi helt klart fila på men det känns som om vi är på väg åt rätt håll iaf.
Snart ska jag gå och lägga mig, måste va rejält utvilad imorgon då det är lååååååång bortamatch som gäller. Jag ska plocka med mig lite arbete så jag får något gjort på vägen och jag har ska iaf ge mig på ett försök att streama fotboll från bilen även om jag inte har så stora förhoppningar på att det ska gå bra eller att matchen blir särskilt kul att se.
Vad gäller damernas match är jag inte heller särskilt optimistisk men sån är jag ju som sagt. Jag hoppas på att göra en bra insats själv och tänker kriga som ett ursinnigt lejon typ.
Vi har förlorat, förlorat och förlorat massa till, ofta med massa i målskillnad. Vi har en riktigt bra serie och det är frustrerande att ta stortorsk på stortorsk. Idag var det match i Kungsängen väldigt sent, 19.15 började matchen och jag måste erkänna att jag inte var supertaggad att åka dit för negativ som jag är före en match trodde jag inte vi skulle vinna. Vi har mött dem två gånger tidigare den här säsongen, först förlorade vi hemma med 15-35 och sedan gjorde killarna tydligen en väldigt bra match borta (jag och lovisa kunde inte följa med då) och förlorade med 32-21. Vi åkte dit idag med en lite halvskadad avbytare och under uppvärmningen fick vår målvakt ont i handen och var lite tveksam till spel. Jag tyckte laget såg rätt oinspirerat och segt ut under uppvärmningen och befarade att det skulle bli femtio väldigt långa och jobbiga minuter. Vi pratade om hur viktigt det är att peppa varandra och tagga igång, oavsett hur det går i matchen så ska vi kunna gå därifrån och känna att vi har kämpat och gett allt. Det började inte så bra, mål direkt för kungsängen och sen ett till, men efter det gjorde vi fem raka tror jag och jag var smått chockad. Jag har vant mig vid att inget går vägen, spelar vi bra har vi domaren emot oss eller fruktansvärd otur. Eller så spelar vi helt vårdslöst och ger bort bollen. Här var det snarare tvärtom vi fick några billiga domslut med oss och det kändes som om dom träffade stolparna mer än vad vi gjorde.
Jag tittade på klockan när det hade gått sju minuter och var glad över att vi var i ledningen, tänkte att vi hängde iaf med så här länge. Det kanske är hemskt att tränaren bara väntar på att det ska gå åt helvete men sån är jag, så är jag när jag spelar själv också och så är jag som supporter med och jag tror inte att det är något jag signalerar till killarna medan vi spelar eller innan eller efter heller för den delen. Jag vet att killarna är bra och att de har mycket handboll i sig och de visar de till och från och det som har varit så frustrerande är att de är ojämna och har en låg lägstanivå som tyvärr nästan alltid infinner sig någon gång under varje match lite olika länge. Idag kom inte den perioden. Visst tappade vi en tremålsledning i början av andra men då var vi faktiskt en kort under stor del och det var inte våra misstag som gjorde att vi tappade ledningen utan kungsängen hade en lite bättre period. Jag har nästan glömt hur det är att vara nervös som tränare för det har jag inte behövt vara många matcher i år direkt. Det var jag idag, klockan stod stilla kändes det som eftersom vi hade en ledning med ett par bollar och jag bara ville att matchen skulle blåsas av. Som tur var spelade vi med huvudet hela matchen igenom och kunde faktiskt utöka ledningen mot slutet så när det var typ tre minuter kvar kunde jag i stort sett andas ut.
Jag blev faktiskt nästan lite rörd efter matchen för jag tycker att killarna är så otroligt förtjänta av det här. De har kämpat och slitit med motgång efter motgång och den här matchen behövdes verkligen. En match när de fick känna att de faktiskt är bra och att det räckte till en vinst över ett riktigt bra lag (som säkert underskattade oss en del och helt klart har haft bättre dagar men ändå). Försvaret var riktigt bra, hemjobbet väldigt bra, målvaktspelet var kanon och många stunder var det riktigt bra anfallsspel också.
Det här är helt klart den match som jag är mest stolt över när det gäller killarnas insats. De kämpade riktigt bra och de höll huvudet kallt. Jag såg flera i laget göra riktigt bra och mogna beslut för att spela på resultatet, det har nästan inte hänt alls tidigare faktiskt. Dessutom är jag nöjd över vissa saker som vi nött och jag känt hopplöshet över så jag nästan velat slita mitt hår på träningar som plötsligt börjar visa sig i spelet. I torsdags tränade vi på främst två olika samarbeten i anfallet. Dels att kanten skulle sätta nian i läge och dels det omvända och banne mig om det inte var det sistnämnda som vi gjorde nästan hälften av våra mål på. Nää kanske inte riktigt så många men en hel del faktiskt även om jag inte tror att det har enbart med träningen att göra så vill jag tro att det kanske bidrog lite positivt till matchen iaf. Annars är jag extra nöjd med att de börjar hitta samarbeten med linjen mer, främst inspel och möjligtvis att linjen gör rörelser som skapar ytor som de går i men än så länge har jag inte sett så många nedhåll och regelrätta spärrar som utnyttjas så det ska vi helt klart fila på men det känns som om vi är på väg åt rätt håll iaf.
Snart ska jag gå och lägga mig, måste va rejält utvilad imorgon då det är lååååååång bortamatch som gäller. Jag ska plocka med mig lite arbete så jag får något gjort på vägen och jag har ska iaf ge mig på ett försök att streama fotboll från bilen även om jag inte har så stora förhoppningar på att det ska gå bra eller att matchen blir särskilt kul att se.
Vad gäller damernas match är jag inte heller särskilt optimistisk men sån är jag ju som sagt. Jag hoppas på att göra en bra insats själv och tänker kriga som ett ursinnigt lejon typ.
Kommentarer
Trackback
