Katarina Pettersson

Jag har varit en riktig nattmänniska och alltid stortrivts på nätterna och gärna sovit så länge jag bara kunnat på morgnarna. Sedan jag började på mån-fredags jobb och alltid måste gå upp senast sju har detta såklart förändrats lite. Jag är ofta trött på kvällarna och har svårt att hålla mig vaken på nätterna, särskilt om jag ser på film eller så. Är jag ledig många dagar i rad har jag dock en förmåga att vända på dygnet och även om det tog nästan en vecka den här gången så har jag verkligen lyckats med det nu med. Jag har varit uppe till 3-4 nästan varje natt och sovit till 11-12. Jag brukar inte tycka att det är jättejobbigt att ställa om sig igen även om det såklart innebär att jag är lite trött första dagarna tillbaka på jobbet efter ledighet. Nu kände jag att jag inte riktigt ville det, när man har varit ledig och slappat vill man ju komma tillbaka utvilad och energisk och eftersom jag dessutom börjar på nytt jobb på måndag kommer det vara en hel del nya intryck och annat som tar energi. Jag har jullov men jag ville hinna förbereda mig lite inför det nya jobbet så jag bestämde att jag skulle jobba i fredags. Jag var faktiskt jätteduktig och gick och la mig i tid. Tror jag kanske somnade vid 1 - halv 2, jag ställde faktiskt klockan på tio så det var ju sovmorgon ändå. Men oj så trött jag var och jag ville absolut inte gå upp när klockan ringde. Resten av dagen var jag seg och hade lätt huvudvärk när jag vaknade och till och från hela dagen. Då hade jag ju ändå sovit bra med timmar bara det att det inte var dem timmarna min kropp hade velat om den fått välja. Trodde jag skulle vara riktigt trött på kvällen för jag hade som sagt varit på nytt jobb och även om jag inte träffade särskilt många personer utan mest var i klassrummet och rekade och läste igenom elevers dokumentation så var det massa tankeverksamhet för hjärnan.

Efter jobbet åkte jag hem till mamma på middag, gott som vanligt även om det var mindre gott eftersom min syster (vegetarian) var där. Då är jag så bortskämd att mamma ändå lagar en kycklinggryta och en corngryta (eller så kanske det är min syster som är bortskämd eftersom alla vi andra äter kött, mamma, daniel och kjell) ;-) Jag vet inte om det var kompensation till mig eller varför men mamma hade iaf gjort min favoritefterätt så det var nästan bara bra att jag inte föråt mig på maten som jag brukar kunna göra där :-) Istället blev det tre stora lass med appelpaj och vaniljsås. Mmm det vattnas i munnen på mig. 

Mitt under middagen bestämde vi oss för att boka biobiljetter. Mamma och Daniel bangade men jag, Helena och Kjell åkte till heron city och såg Argo. Vet inte om Helena kanske såg möjligheten att få skjuts ända hem men det hade hon säkert fått ändå, kjell brukar se till det eller om hon helt enkelt var sugen på bio men hon liksom jag blev iaf glatt överraskade av filmen. Kjell fick sina sjukt höga förväntningar uppfyllda. Vi åkte nog därifrån vid halv elva ungefär men vi missade all uppståndelse med poliser och sånt. När vi kom hem var jag förnuftig och duktig nog att direkt göra mig klar för att sova och gick nog och la mig i sängen strax efter 12. Pigg som en mört dock och tänkte att lite patiens på ipaden skulle göra mig trött (så tänkte jag nog egentligen inte men jag ville ju så gärna spela och eftersom jag ändå var superpigg kunde jag inte låta bli). Det var nog mindre förnuftigt för två timmar senare när Kjell fick för sig att sova var jag fortfarande lika pigg. Vi började titta på olika appar och en del inför en kommande resa vi ska göra någon gång i livet, förhoppningsvis inom en inte alltför avlägsen framtid. Plötsligt var klockan nästan fyra och jag var piggare än på länge. Klockan var ställd på sju för jag var i akut behov av hårtvätt och killarna hade samling 8.15 idag. Jag brukar aldrig ha problem att somna, vilket jag verkligen påmindes om hur sjukt tacksam jag ska va över det för det är så hemskt att ligga där och inte helt kunna slappna av när man vet att man snart ska upp. Sista gången jag kollade på klockan var den tio över fyra och jag vaknade flera gånger innan klockan ringde eftersom jag var så väl medveten om att jag snart skulle upp och rädd att försova mig. Men upp kom jag och var faktiskt bra mycket piggare än jag väntat mig. Jag var ju absolut inte i närheten av pigg, så långt ska jag inte sträcka mig men jag var faktiskt mer vaken än sovande när jag ställde mig i duschen. 

Vi åkte till västerås och fick stortorsk, kul lördagsnöje. Vi var en avbytare från början, dock med två halvskadade varav den ena var vår målvakt som tappert kämpade sig igenom första men sen peppade från bänken i andra. Alex som inte kunde skjuta hoppade in i mål och gjorde det riktigt bra. Det var lite jämnt i några minuter i protokollet men redan direkt tyckte jag man märkte av viss skillnad mellan lagen. Västerås är väldigt duktiga och framförallt väldigt snabba och kontringsvilliga. Kanske inte det bästa att möta när man är lite jullovssega och knappt fullt lag. Men killarna kämpade på och blandade riktigt bra med riktigt dåligt (inte helt ovanligt) och inte heller helt konstigt när man är rätt trött. Hoppas de kan få vinna någon match under våren för det är de absolut värda.

 

jag kom till centrum strax före ett och passade på att ta en tur förbi arninge och köpa popcorn (bästa sorten finns typ bara där) och även donken för att handla lunch lagom till matchen. Hade jag åkt hem hade jag säkert somnat innan hockeyn började. Tyvärr blev det silver men jag är imponerad över vårt härliga juniorlag och dess ledarstab. Att lyckas med detta trots tunga skadeavbräck är stort. USA var det bättre laget idag och förtjänade guldet. Glad är jag faktiskt också över att det var ryssland som tog bronset. Jag får faktiskt svårare och svårare att se på idrott när jag inte hejar på ett lag för jag tycker så väldigt synd om förlorarna. Även när det är sverige eller real som spelar kan jag faktiskt bli lite ledsen när jag tänker på dem som förlorar. Jag har svårt att hoppas på att idrottare/lag ska misslyckas eller göra dåligt ifrån sig och glädjer mig inte åt förlorare bortsett från två undantag och det är Barcelona och Kanada. Visst kan jag tycka att de förtjänar att vinna och är värdiga vinnare osv men det är faktiskt ofta mer eller mindre skadeglädje jag känner de få gånger de misslyckas eller förlorar.

 

Jag hade sett framför mig en superlugn kväll hemma och fick nyss ett erbjudande om något annat, visserligen lugnt och städat det med men nu har jag rejäl beslutsångest.Ska jag kliva ur mjukisoverallen och röra lite på mig eller ska jag bygga pussel och mysa? Båda alternativen lockar faktiskt väldigt mycket och förnuftet i mig säger att jag ska passa på att göra det första eftersom det innefattar andra människor och jag inte kan göra när jag vill. Jag kan ju faktiskt bara vara hemma och slappa precis när som helst.