Snart hemma
Sitter i bil på väg från centralen, lyxigt att bli hämtade. Idag ringde klockan vid fem och jag kan väl inte direkt påstå att jag var pigg direkt, somnade kanske ändå vid elva igår så jag hade ändå fått sova en del. Jag försökte packa i mörkret så jag inte skulle väcka mina rumskamrater som hade bättre flyt med spelschemat än vi och hade sovmorgon. Det blev lite stressigt och jag hann bara knacka på några av killarnas rum, men där var alla vakna och jag hade glömt det sista rumsnummret och vågade inte chansa så jag åkte ner till samlingen vid halv sex, bussen skulle gå kvart i sex. Fem över halv var alla spelare på plats, det var bara lagledaren som saknades. Jag ringde men fick inget svar men precis innan bussen kom ringde han och sa att han skulle ta nästa buss. Jag och killarna åkte och åt lite frukost. De hade inte så värst mycket aptit, det har man väl inte när man är så trött och klockan bara är sex. Dessutom skulle de ju snart värma upp. Jag hade bett den trevliga personalen på scandic om frukostpåsar så alla skulle kunna fylla på energin efter matchen. Vi visste på förhand att vinst betydde a-slutspel och annars b-slutspel. Nu när jag tänker tillbaka på det känns det definitivt som om vi spelade den matchen igår för det är ju så länge sen... Den var jämn till en början, hela första halvlek och en bit in i andra. Vi spelade riktigt bra anfall i första men katastrofalt försvar i andra blev försvaret betydligt mycket bättre men då blev ju istället anfallsspelet väldigt haltande. Vi fick lite bättre ordning på det igen andra halvan av halvleken och då drog vi ifrån och vann tillslut ganska komfortabelt tillslut. Det blev inte direkt någon vila efter matchen för det var fyrtio minuter til nästa som självklart var i en annan hall. Vi fick en trevlig chafför som skjutsade oss i två omgångar till hallen. Han kommenterade att det gått bra för vallentuna herrar i år och att det är kul att de nått sin målsättning, sen insåg vi att vi båda haft samma tränare :-)
Förutttningarna för kvartsfinalen var alltså inte direkt optimala, när jag kom dit med sista gänget var det ungefär tjugo minuter kvar till match och på uppvärmningen var det flera som knappt kunde jogga för att de började bli slitna. Strand (motståndarna) kommenterade att de tyckte synd om oss när de sett vårt spelschema. De hade en mindre match spelad för att de var ett färre lag i deras grupp. De hade kommit tvåa i sin grupp och var säkerligen revanschsugna från usm där vi vann mot dem. De började helt kart bäst och tog ledningen direkt. Vi hängde med hyfsat ett litet tag för att vi satte våra lägen framåt men jag måste bara säga att vi verkligen inte var bra bakåt. När de gjorde 10-5 började det kännas väldigt jobbigt och jag tänkte att drar de ifrån med ett till är det nog kört. Som tur var lyckades vi spela upp oss lite de sista minutrarna av halvleken och de ledde nog bara med tre i halvlek. Då kändes det taggat och riktigt bra, vi pratade om vad vi behövde göra annorlunda och killarna kändes fokuserade, därför blev det väldigt jobbigt i inledningen av andra då vi inte alls lyckades med det vi pratat om. Men de vägrade ge sig, vi bytte lite platser och kämpade på och knappade in mål efter mål. Det blev lika men sen gjorde de ett till, sen lyckades vi göra mål igen och när slutsignalen ljöd var det 17-17 och sudden som gällde. Vi vann bollen men lyckades inte göra mål, mina ben skakade något fruktansvärt! Sen misslyckades de med detsamma och i andra anfallet fick vi en välförtjänt straff som jesper kyligt nog satte. Det var så underbart! Segerring och glädjetjut, som det ska va men jag måste säga att jag tyckte lite synd om strand som hade haft ledningen hela matchen. Nu väntade lidingö i semi, lidingö som vi haft i serien i år som först verkade vara ett riktigt bottenlag och som vi vann mot i höstas efter en oväntat jämn match. Hemmamatchen i vpras gick åt helvete och jag minns inte alls vad resultatet blev men jag vet att jag tyckte att de var ännu bättre än sist och att vi hade en riktigt dålig match, vilket jag även minns om matchen borta mot dem. Nu börjar jag känna mer och mer att det är dem som gör oss dåliga för det var precis samma sak idag. Visserligen var vi betydligt mer slitna för vi hade spelat fem matcher och de bara tre. De hade inte spelat alls på söndagen och nu när de mötte oss 11.40 så var de rejält taggade. Vi förlorade främst för att de ville vinna mer än oss, de slängde sig på bollarna och gav det där lilla extra, dessutom fick vi verkligen inte tag på dem bakåt. Det är tråkigt att det där blev helgens sista match för det är nog nästan den jag är mest missnöjd med, eller första kanske vi spelade lika dåligt egentligen men de lyckades ju inte motståndarna utnyttja den gången. Killarna försökte verkligen och de kämpade på men utan det där lilla extra och med allt emot sig. Jag är väl förmodligen partisk men jag vet ju att jag såg mer än tio virkträffar från vårt håll och det blev en hel del straffar när ett visst lag försvarade sig innanför straffområdet när det andra lagets linje genat innanför och det blev minnsan inte en enda straff för täckning innanför åt andra hållet fastän det absolut hände flera gånger. Jag tycker att lidingö var det bättre laget så det är dem som var värda finalplatsen men undra om inte vi förlorade med fem eller sex bollar och det tycker jag inte kändes riktigt rättvist, sen så är jag lite irriterad över att ettorna i de andra grupperna och trean i grupp ett minsann skulle få gå direkt till semifinaler i a respektiva b-slutspel men ingen från vår grupp fick det trots att vi hade en mer gruppspelsmatch än alla andra. Nu är jag hemma igen, grymt skönt faktiskt även om det såklart har varit väldans roligt att vara iväg med det härliga gänget med killar. Jag blir på bra humör av att vara med dem, jag hamnade bakom dem på roslagsbanan och satt med ryggen till dom för det mesta och jag kom flera gånger på mig själv att sitta och storle för att jag lyssnade på deras underbara kommentarer och reflektioner. De sprider härlig energi runt sig faktiskt! Nu har vi uppehåll i två veckor och sen är det nästa säsong som gäller!
P.s jag är helt förundrad över att jag fortfarande hr en röst kvar, den är lite lite hes men funkar annars strålande. I mitt yrke är det ganska vanligt att folk tappar rösten, man anstränger den på tok för mycket många stunder. Jag och min kollega bytte klassrum i fredags på eftermiddagen, jag har ett stor rum som egentligen är en bildatelje som klassrum och har ofta tänkt att utformningen på rummet och dess storlek gör att dels ljudnivån bli lite högre men också att jag måste prata högre för att nå fram till alla. Jag hade visserligen halvklass båda de timmarna som jag var i hennes rum men jag reagerade verkligen på att det var knäpptyst. Och efteråt sa hon att honinte fattar hur jag orkar för hon hela tiden kände att hon fick höja rösten och att ljudnivån vr konstant hög. Jag har märkt på min röst sen jag började att den ibland beter sig lite udda, särskilt i höstas då jag hade ganska mycket högläsning med barnen. I lördags när jag vaknade kände jag att jag hade ont i halsen och blev lite orolig. När vi spelade första matchen insåg jag att jag fick skrika för kung ochfosterland för att ens höras, ungefär som på eken för att det var matcher överallt runtomkring och mina rop studsade ju inte på några väggar direkt. Och jag har verkligen skrikit galet mycket. Under den jämna kvartsfinalen kunde jag ju inte direkt vara tyst :-) men jag tror som sagt att den ändå har klarat sig rätt bra.
