vinstens sötma

är helt underbar!

Jag tycker ju nu såhär i efterhand att det är klart värt att följa mitt lag, det där illamåendet som kommit och gått den sista veckan är glömt och lyckoruset efter ronaldos mål svävar runt överallt i huset men väljer att också stanna kvar i kroppen och göra att allt känns lite lättare och bättre :-)

Real vann äntligen mot Barcelona igen, i ligan och när det gällde som allra mest. Efter en match som varit perfekt utifrån realsupportrarnas synpunkt. Det var rättvist med seger det tycker jag verkligen. Bollinnehavet var 78-22 efter första och det stod 0-1, är det rättvist kan man fråga? Vilket jag tycker att det var, det hade inte varit helt orättvist med 0-0 heller faktiskt iof. Att bollinnehavet här inte spelade någon som helst roll var ganska tydligt, real började bäst för att det senare planade ut och var rätt jämnt, sen gjorde real mål och även om de inte backade hem totalt så blev det ändå så att de så fort de fick bollen bara slog bort den, jobbigt tycker jag för när barcelona har bollen kan de ju göra mål. Men real lyckades faktiskt avstyra allt som barcelona kom med. De skapade typ en farlig chans i första och två lite halvdana och då kan man som lag faktiskt ha råd att inte hålla i bollen så mycket. Barca gjorde som de brukar, rullade runt bollen och spelade ganska tråkig fotboll, skillnaden är att de ibland brukar hitta roliga löpningar och uppluckrande passningar men det misslyckades de med totalt igår till min stora lättnad och glädje.
Andra började real lite mer offensivt igen men sedan fortsatte matchbilden på ungefär samma sätt. Inga riktiga chanser skapades och minuterna tickade iväg dock i slow motion. Jag tyckte Xavi varit den enda som varit lite lite farlig i barca och han byttes ut och in kom alexis, konstigt tyckte jag men blev inte direkt ledsen, visserligen ville jag inte ha in alexis men jag blev lite lättad över att det var just xavi som fick lämna, antog att xavi inte håller för mer spel. Och så nästan direkt fick Alexis göra mål, Barcelona hade ett hyfsat anfall för första gången på länge. Jag kan dock inte ge dem målet utan att påpeka att det var ett himla flipperspel innan bollen tillslut letade sig in. Det fanns gott om realspelare i närheten och hade bollen bara studsat lite mindre i barcaväg hade det aldrig blivit mål, men men. Usch vad jobbigt det kändes för real hade ju inte skapat något alls sen målet och det kändes ju helt omöjligt att de skulle kunna göra mål, och det var ändå typ tjugo minuter kvar och jag befarade att allt skulle rasa och barca skulle göra fyra snabba typ men hoppades iaf att real skulle försvara sig lika bra som de gjort så länge i matchen. Å så plötsligt passar realspelarna bollen till sina lagkamrater istället för att bara skjuta iväg den på måfå och direkt får vi till en kontring. Özil slår en underbar pass till en snabb ronaldo som rundar valdes i hög fart och sätter den underbart vackert i målet. Där och då kändes det som en vinst, självklart kom jag snabbt på andra tankar och blev nervös igen men jag vill påstå att det var precis där som vi äntligen gick ikapp och förbi. Hittills tycker jag att real har varit minst lika bra spelmässigt som barcelona de två senaste åren, men av någon anledning har det ändå alltid varit barca som fått det där turmålet, den där utvisningen med sig, den där flytmatchen där alla presterar på topp, den där medgången som gör att de inte kan annat än vinna matchen, den där viktiga viktiga vinsten - mycket beroende på ett mentalt övertag när det handlar om el clasico. Igår förändrades det, då var det real som hade lite mer flyt, det var real som kunde föra matchen och få den dit de ville, de var de som styrde och ställde fastän barca hade mer boll, de var real som inte kunde annat än vinna!
utöver vinsten är jag även glad över att det först och främst var en fotbollsmatch igår. Det var en del filmningar och förstärkningar från båda håll men det tog inte över. Det var en del heta känslor från båda håll men snarare positivt än negativt, klart man måste få vara het när man spelar en så avgörande match som jag hoppas att det där var. Det var en del lite konstiga domarbeslut men inga direkt avgörande solklara missar utan mer småsaker som inte fick några ödesdigra konsekvenser. Så skönt! Nu kanske jag kan börja se fram emot el clasicona lite mer, även om jag såklart inte tror av vi numera är överlägsna och onåbara för det tror jag verkligen inte.
Jag hoppas att flytet och viljan/diciplinen håller i sig till på onsdag, det vore helt underbart om real kunde passa på att ta sig till final i cl också. Bayern är dock bra så det kommer bli tufft!

på måndag ska jag hålla i en matematiklektion som är ganska avancerad för sjuåringar och den ska filmas av en annan pedagog så jag är lite nervös och spänd inför det. Jag hoppas att även det flyter på rätt bra...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0