Katarina Pettersson

Förra veckan hade jag ont i halsen och kände mig lite halvdålig men ändå pigg och ganska energisk. I lördags spelade jag ju match och den tog nog ut sin rätt, jag märkte under matchen att jag inte alls var hundra men det funkade ändå att spela. I söndags kände jag av att det nog hade blivit lite värre av matchen men mådde ändå bra och trodde att jag skulle tillfriskna helt till måndagen. Tji fick jag, på söndagen tog jag det så lugnt så jag märkte nog inte riktigt hur illa det var. På måndagen funkade det hyfsat på jobbet även om halsen var riktigt ond. På eftermiddagen blev jag tröttare och segare och märkte att tankeverksamheten inte riktigt fungerade som den brukar. Sen var det dags för killarnas träning och då började jag känna mer och mer att det nog inte riktigt stod helt rätt till. Efter det var det en mysig och god avskedsmiddag med mina härliga vänner som nu är ute på äventyr, jag hoppas verkligen inte de tog med sig några bacillusker härifrån. Jag kände mig febrig och tog tempen men hade bara 36,9 vilket iof är högre än min normaltemp (jag brukar ha mellan 36 och 36,5) men inte direkt kan klassas som feber. På tisdagmorgonen när jag vaknade kände jag mig lika illa om inte ännu värre och då visade tempen 37,8. Jag åkte till jobbet och svettades och frös om vartannat och var lite snurrig i huvudet till och från. När jag släppte iväg eleverna vid två skulle jag egentligen på möte till halv fem men jag åkte faktiskt hem och bäddade ner mig och sov till Kjell kom hem med nyponsoppa och lite mat. Han pysslade om mig och jag höll mig vaken genom en film (the raven - väldigt bra tycker jag nog) och somnade sen om. I morse kan jag inte påstå att jag mådde speciellt mycket bättre och jag kände att det inte var helt okej i mitt öga. När jag kom till badrumsspegeln bekräftades mina misstankar och jag var både röd och kladdig i ögat. Sen jag hade ögoninflammation i höstas har mina ögon varit extra känsliga och nu verkar förkylningen satt sig på ögat. Det var bara att ta ut linserna och sätta på glasögonen och förbereda sig på tusen frågor av barnen om varför jag har glasögon, det slår inte fel.
Efter två idag hade vi ett möte som jag inte kunde missa och efter en kvart fick jag världens jobbigaste hostattack. Jag hatar när det händer, det blir ju så mycket jobbigare och kliigare bara för att man inte får hosta. Men men vad ska man göra. Efter mötet åkte jag och handlade lite choklad och singoalla för när man är sjuk får man faktiskt unna sig lite gott och sedan raka vägen hem till soffläge. Nu har kjell kommit från jobbet och vi ska äta lite och jag tror faktiskt att jag börjar må lite bättre. Jag tror febern har lämnat kroppen och även om det gör superont att hosta och ögat känns konstigt så börjar tankeverksamheten äntligen fungera så smått igen.

Hoppas jag har rätt och faktiskt är på bättringsvägen för det är två viktiga skoldagar kvar och sedan ett härligt sportlov att se fram emot. :-)